Smaltång och spigg
Om liv och mångfald i våra kustvatten
1
IN G E N Ä G E R H AV E T.
Länge var det fritt fram för var och en att använda det efter
eget godtycke. Som avstjälpningsplats, jaktmark, transportmedel och byggplats.
Fortfarande är verksamheter till havs mindre reglerade än på land, och skyddet
av värdefulla områden och miljöer är betydligt sämre.
Otillgänglighet och okunskap kan åtminstone delvis förklara denna skillnad.
Livet i havet syns inte från land. Men dolt under vattenytan finns ett landskap
minst lika varierat och mångformigt som det ovanför. Med berg och dalar, ängar
och skogar och ekosystem lika komplexa och fascinerande som landbackens.
Idag vet vi att de kustnära vattnen har betydelse för allt liv i havet. Kustekosystemen producerar också en rad gratistjänster och naturresurser som är viktiga
för vår samhällsekonomi.
2
3
En mångsidig kust
Landskapets form och läge erbjuder varierade livsvillkor, och styr
därmed vilka djur och växter som finns på en viss plats.
För ejdrar och andra sjöfåglar är grunda skärgårdar
viktiga häcknings- och uppväxtområden.
4
en resa runt Sveriges kust bjuder på stora variationer. Från Strömstad vid Västerhavet till Haparanda
längst upp i Bottenviken. Här finns skärgårdar, öppen
kust, älvmynningar, stora vikar och trånga sund. Klippor, klappersten, grus, sand och lera. Ingen kuststräcka
är den andra lik.
Landskapets form och utseende skapar olika förutsättningar för djur och växter, både ovanför och under
havsytan. Klippbottnar har sina invånare, mjuka ler- och
sandbottnar har sina. Vissa djur trivs bäst där plankton
och andra matpartiklar virvlar förbi med vågor och
strömmar. Andra lever nedgrävda i sedimentet och livnär
sig på det som faller till bottnen. Somliga är i ständig
rörelse, beroende på var det finns mest mat för tillfället.
En mosaik av bottentyper i skyddade, respektive
exponerade lägen skapar förutsättning för många olika
livsformer. Särskilt artrika är miljöer med många
skrymslen och vrår, som tångbälten, sjögräsängar och
musselbankar.
Havets skafferi och barnkammare
Kustvattnen är mycket produktiva. Från land sipprar
ett ständigt flöde av näringsämnen. På våren värms det
grunda vattnet tidigt upp av solen. En molnfri aprildag
när det fortfarande är bara 5–6 grader ute i havet, kan
termometern visa 10–15 grader nära stranden. På en
meters djup kan den biologiska produktionen vara tio
gånger större än på 10 meter!
Under några månader på sommarhalvåret sker en
explosionsartad tillväxt av mikroorganismer, alger,
smådjur och småfisk. Miljontals individer som i sin tur
blir mat till större fiskar och sjöfåglar. Inte för inte
kallas kusten för havets skafferi och barnkammare.
Många kommersiellt värdefulla fiskarter tillbringar
sin första levnadstid i den näringsrika kustmiljön.
När de blir äldre flyttar de ut på djupare vatten, men
återvänder regelbundet för att äta eller fortplanta sig.
Kustvattnen är också en viktig miljö för många fåglar.
Änder, doppingar, vadare och andra sjöfåglar föder
upp sina ungar här, rastar under vår- och höstflytt eller
tillbringar hela vintrarna i isfria kustområden.
Till följd av den låga salthalten saknas många marina
arter helt i Östersjön. Här finns till exempel inga koralldjur eller sjöpungar, däremot sötvattensdjur som sländlarver, dammsnäcka och vattengråsugga. Här finns
torsk och strömming, men också abborre och gädda.
Vissa marina alger saknas, särskilt brun- och rödalger,
och blåstången är den enda bältesbildande arten. Istället växer ofta vass eller säv i strandkanten, och i grunda
vikar finns det kransalger och nateväxter. Det är just
denna blandning av söt- och saltvattensarter som gör
Östersjöns kustområden så unika.
Från hav till insjö
Djur och växter som lever längs Sveriges kuster måste
tåla vattnets låga salthalt. Vår mest marina miljö finns
på västkusten, men även här finns en påverkan av sötvatten från Östersjön och stora älvar som Göta älv.
Och i Bottenvikens kraftigt utsötade vatten finns en
svag men ändå tydlig sälta. Följden blir att våra kustvatten inte erbjuder optimala förhållanden för varken
havs- eller sötvattensarter. Därför är Sveriges kuster
artfattiga i jämförelse med andra havsområden.
Kartan visar hur långt in i Östersjön
några vanliga marina arter finns. Siffrorna
i cirklar anger det ungefärliga antalet
marina djurarter synliga med blotta ögat.
Salthalten anges i promille (tusendelar).
Karta från Stockholms Marina Forskningscentrum efter förlaga av professor
B-O Jansson, Stockholms universitet.
Illustration av Camilla Bollner.
5
Naturliga förändringar
Väderförhållanden, is och landhöjning är naturliga
processer som gör att förutsättningarna förändras och
därmed förekomsten av djur och växter på en viss plats.
Vindar och lufttryck ger lågvatten
Tidvattnet längs Sveriges kuster är knappt märkbart –
på västkusten rör det sig om 30 cm som mest, i Östersjön bara några få centimeter. Däremot kan vindar och
lufttryck orsaka stora vattenståndsförändringar på
upp till ett par meter. Långvariga perioder med lågvatten kan leda till att alger, musslor, havstulpaner och
andra fastsittande organismer dör av uttorkning eller
syrebrist.
Isen skrapar och skaver
I Östersjön lägger sig ofta isen längs kusten, åtminstone
under någon del av vintern. Det skapar speciella förhållanden för havets djur och växter. Mest utsatt är Bottenviken som kan vara istäckt i nära ett halvår, från slutet
av november och en bra bit in i maj. Isen skärmar av
ljuset och gör att det tar längre tid för vattnet att värmas
upp på våren. Den sena våren gör växtsäsongen kort.
Dessutom skrapar isen bort växter och djur som sitter
fast på klippväggarna, och rumstrerar om i de mjuka
bottnarna.
Landhöjning skapar nytt land
Landhöjningen leder till att strandnära områden grundas upp och att havsvikar mer eller mindre snörs av från
havet. Exempelvis som vid Höga kusten i Ångermanland, där stranden reser sig ur havet ungefär 8 mm
om året. I Stockholm handlar det om ca 4 mm per år.
De skyddade laguner som bildas utgör värdefulla yngelområden för varmvattensfiskar som abborre och gädda.
Ekologiska varor och tjänster
Kustnära havsområden förser oss med naturresurser som fisk och andra nyttigheter. De är
gratis att utnyttja, och så självklara att vi sällan
reflekterar över deras vara eller icke vara.
Här är några exempel:
S
S
S
S
S
S
S
S
Produktion av fisk och skaldjur
Biologiska filter av växter och bottendjur som
fångar upp näringsämnen och föroreningar
från vattendrag och landavrinning
Sjögräs och andra bottenväxter stabiliserar
sedimenten på mjuka bottnar och hindrar att
de spolas bort av vattenrörelserna
Tångbälten, sjögräsängar och musselbankar
är naturliga vågbrytare som bromsar upp vågrörelser och hindrar att stränder spolas bort
vid stormar
Biokemiska substanser till livsmedel och läkemedel, till exempel konsistensgivare från alger
Områden för friluftsliv, segling och fiske
Härliga badvikar
Natursköna miljöer inspirerar författare och
konstnärer
Våra kust- och skärgårdsområden erbjuder fantastiska miljöer
för friluftsliv av olika slag. Utan inträdesavgift.
Allt hänger ihop!
Rödspottan som fångas ute i Nordsjön har kanske vuxit
upp vid svenska Bohuskusten. Kniporna som häckar i
den norrländska insjön övervintrar i Kalmarsund. Där
dyker de efter blåmusslor; musslor vars larver efter leken
driver med strömmarna söderut till Blekinge skärgård.
Livet är ett nätverk, allt hänger ihop. Ingrepp och
åtgärder på en plats kan därför få synliga effekter någon
helt annanstans, eller vid en helt annan tidpunkt.
När knipholken vid Norrlandssjön står tom en sommar,
kan orsaken vara övergödning och utbredd musseldöd
en vårvinter i Kalmarsund. Omfattande muddring i
en grund vik i Piteå skärgård kan slå ut en hel årsproduktion abborryngel om den utförs på våren,
strax efter leken.
Landhöjningskust i Västerbotten. Vikar och laguner som snörs av när landet höjer
sig är värdefulla yngelområden för varmvattensfiskar som abborre och gädda.
6
7
Ett år i en bohuslänsk badvik
APRIL
Sandräkor och strandkrabbor kommer simmande och kravlande
från djupare vatten där
de tillbringat vintern.
På vintern råder lugn och ro i badviken.
Fiskar, krabbor och räkor håller till på djupare
vatten. Musslor och maskar går på sparlåga
och ligger nedgrävda i sedimentet. Men så
fort vårsolen börjar värma upp vattnet
händer det saker:
I lera och sand
Strandkrabba
vid långgrunda stränder består bottnen ofta av
mjuka sediment som lera eller sand. I skyddade vikar
sedimenterar gyttja och slam ner och lägger sig på
bottnen, i mer exponerade lägen spolas de fina partiklarna bort och där dominerar istället sanden.
Nere i det mjuka sedimentet gräver musslor, snäckor,
märlor och maskar. Deras arbete rör om och gör att syresättningen av bottnen ökar. På ytan kravlar krabbor,
sprätter räkor och lågsniffar små plattfiskar och stubbar.
Här och var bildar fintrådiga alger, ålgräs och nate
sammanhängande undervattensängar. På andra platser
är växtligheten glesare eller saknas helt. Där det är riktigt sandigt är bottnen ofta naken, eftersom växterna
har svårt att finna fäste bland de rörliga sandkornen.
På stenar och musselskal kan enstaka plantor av
snärjtång och blåstång sitta fast.
FEBRUARI
Mikroskopiska alger och djur
börjar dela och föröka sig:
Kiselalger, ciliater, rundmaskar,
små kräftdjur och allehanda
små organismer. Nu är grunden lagd för den biologiska
produktionen.
MAJ
Hundratusentals små rödspotteyngel driver in från
lekområdena ute i Skagerrak och Kattegatt. Småfiskar som sandstubb och
lerstubb kommer insimmande, hannarna letar upp
tomma musselskal och försöker sedan förmå honorna
att lägga sina ägg där.
Sandmask
Sandstubb
NÄR HÖSTEN
KOMMER
och det blir kyligare i
vattnet försvinner fiskar
och krabbor ut på djupare
vatten, och musslor och
maskar gräver ner sig i
sedimentet. Badviken
ligger åter stilla och tyst.
MIDSOMMAR
Nu fullkomligt väller det
in larver av sandmusslor,
hjärtmusslor och blåmusslor. De sätter sig tätt, tätt
på bottnen, 100 000 småmusslor per kvadratmeter
är helt normalt.
Sandmussla
Sandmussla
Hjärtmusslan lever nedgrävd i grunda sandbottnar längs hela Sveriges kust
upp till sydligaste Bottenhavet. Tomma skal spolas ofta upp på stranden.
Havsborstmask
8
JULI
Nykläckta sandräkor
och strandkrabbor
driver in i viken. På
en enda kvadratmeter
botten kan 70 unga
sandräkor samsas
med 35 små strandkrabbor.
TOTALT UNDER
SOMMAREN
produceras i en badvik
som mäter 100x100 meter
ungefär ett kvarts ton
sandräkor, strandkrabbor,
sandstubbar, lerstubbar
och små rödspottor!
Dessutom stora mängder
musslor, maskar, märlor
och andra smådjur.
Sandräka
9
Undervattensängar
I grunda vikar med mjuka bottnar av lera eller sand
finner kärlväxter som ålgräs och nate fäste för sina
rötter. De får blommor och sätter frön, precis som
många landväxter. På västkusten och i Egentliga Östersjön kan ålgräset bilda vidsträckta undervattensängar.
I Östersjön tillkommer sötvattensarter som till exempel
borstnate och axslinga. Där finns dessutom sötvattensalger, kransalger, varav flera arter som är sällsynta och
hotade. Kransalgernas ängar står ofta gröna året om,
och ger därmed föda och skydd åt smådjur och ungfisk
under en stor del av året. I utsötade vikar särskilt i
Bottenviken kan mjuka mattor med näckmossa breda
ut sig över bottnarna.
Undervattensängarna är uppväxt- och födosöksområde för många arter smådjur och fiskar. Snäckor, maskar och kräftdjur kryper runt och äter av de mikroalger
som växer på bladskivorna. På bladen sitter musslor,
havstulpaner, havsanemoner, hydroider och mossdjur.
De fångar plankton och andra småpartiklar som virvlar
runt i vattnet. Räkor och fisk rör sig runt i vegetationen.
För dem finns det gott om mat och många skyddande
gömställen. Nattetid kommer rovfiskar in från djupare
vatten för att äta.
Hornsimpan lever i älvarnas mynningsområden. Den finns bara i
Östersjön och är en relikt från senaste istiden. Hornsimpan är en av
de vanligaste fiskarna i Bottenhavet och Bottenviken.
Där sött möter salt
Där älvar och åar rinner ut i havet är betingelserna
för djur och växter ofta goda. Det strömmande vattnet
innehåller mycket syre och drar med sig organiskt material och näringsämnen. I det grunda mynningsområdet
är vattentemperaturen dessutom förhållandevis hög.
Här trivs både söt- och saltvattensarter, från öring och
lax till sländlarver och knott. För många fiskar i Bottenhavet och Bottenviken är älvmynningarna viktiga
lekplatser, eftersom de värms upp tidigt på våren och
erbjuder rikligt med föda.
Havsanemon
Nakensnäcka
Kransalger är sötvattensalger som växer i insjöar. De finns även i
Östersjön där de kan bilda gulgrönskimrande ängar i utsötade vikar.
Bland kransalgerna lever små sötvattensdjur som vattengråsuggor,
snäckor och insektslarver av olika slag.
10
11
Ålgräsäng
Havets hyreshus. Blåstången är
kanske Östersjöns rikaste miljö
med en myllrande mångfald av
smådjur. En enda tångruska kan
hysa hundratals organismer av
ett tjugotal olika arter.
På klippor och sten
Illustration Camilla Bollner och
Robert Kautsky/azote.se
i grunda sand- och lervikar lever djur och växter
mer eller mindre nedgrävda i bottnen. På klippor och
sten trängs de helt öppet, fästade mot underlaget. Det
mest iögonfallande är vattenväxterna som skvalpar i vattenbrynet, fintrådiga alger och mer robusta tångruskor.
Här finns inga kärlväxter, eftersom deras rötter inte
får fäste på stenen. Här och där är klipporna täckta av
blåmusslor. Efter kraftiga isvintrar när alger och tång
skrapats bort, är blåmusslelarverna snabba att sätta sig
fast på de tomma ytorna.
I tångbältet
På västkustens klippbottnar växer täta skogar med tång
av många olika arter och storlekar. I Östersjöns tångskogar dominerar blåstången, andra storvuxna alger
klarar sig inte i den låga salthalten. Där isen lägger sig
och skrapar mot klipporna får fleråriga arter som
blåstång sällan chansen att utvecklas på de grundare
områdena. Där täcks klipporna istället av ettåriga fintrådiga alger som till exempel grönslick och trådslick.
I tångbältet trivs kantnålarna, en grupp fiskar som är nära släkt med
sjöhästarna. Här är könsrollerna omvända, hannarna blir gravida och
bär de befruktade äggen i en ficka på magen.
12
Den färgstarka blågyltan leker i västkustens tångbälten. Den börjar
sitt liv som hona men kan byta kön när den blir större. Blågyltan
tillhör läppfiskarna, en grupp fiskar med många arter som är mycket
vanliga i tropikernas korallrev.
Från Ålands hav och norrut i Östersjön finns en nyupptäckt tångart,
smaltång. Den är betydligt mindre än blåstången och kan föröka
sig könlöst genom att knoppa av smågrenar som sedan sprids med
vattnet. Från dessa utvecklas nya, klonade individer av moderplantan. Den könlösa förökningen är ett komplement till den sexuella som
är begränsad på grund av den låga salthalten.
13
I Östersjön blir blåmusslorna väsentligt mindre än de på västkusten,
och med tunna, tunna skal. Den låga salthalten tvingar musslorna att
lägga mycket energi på att upprätta rätt saltbalans i kroppen, energi
som annars kunde användas för tillväxt. Längst i norr blir villkoren
alltför svåra, i Bottenvikens utsötade och kyliga vattnet kan inga
blåmusslor leva.
På klipphällar och stenar i vattenbrynet sitter vassa havstulpaner.
Trots namnet är de inga växter utan små filtrerande kräftdjur.
De finns längs hela svenska kusten utom i Bottenviken.
Levande reningsverk
Blåmusslor lever på klippbottnar men också på mjukare
sediment med god vattenomsättning i både Västerhavet
och Östersjön. I Östersjön där naturliga fiender som
sjöstjärnor och krabbor saknas, kan de breda ut sig över
mycket stora områden.
Blåmusslorna ger husrum åt andra: På skalen växer
alger och fastsittande djur som sjöpungar och havsanemoner. I hålrummen bland musselklumparna kan
smådjur och fisk finna föda och söka skydd. Musslornas
avföring ökar på matförråden för maskar, snäckor och
andra musslor som lever nedgrävda i omgivningen.
Små blåmusslor äts av plattfiskar, tånglake och andra
fiskar. För ejdrar är blåmusslor huvudföda året runt.
En stor del av Nordeuropas alfåglar tillbringar vintrarna
utanför Gotland, där de dyker efter blåmusslor som
finns i stora mängder på Hoburgs bank.
Blåmusslorna lever av plankton och andra småpartiklar som de filtrerar ur vattnet. Under ett år hinner Östersjöns blåmusslor filtrera hela Östersjöns vattenvolym!
Musslornas förmåga att rena vatten är bakgrund till
vissa kommuners planer på att komplettera det kommunala reningsverket med blåmusselodlingar.
14
15
Blåmusslor
Rödspottor i badviken
Rödspottans stora lekområden finns ute i Nordsjön.
Efter kläckningen driver ynglen med havsströmmarna
in mot kusterna och i april-maj når de fram till svenska
västkusten. I mycket grunda vikar med öppna sandbottnar faller de till bottnen och omvandlas till
frimärksstora plattfiskar. I maj kan en bohuslänsk
havsvik hysa upp till tio små rödspottor per kvadratmeter sandbotten, eller närmare 100 000 per hektar!
På hösten drar de sig ut från kusten för att övervintra
på djupare vatten, men återkommer nästföljande vår.
Utan kust ingen fisk
i de högproduktiva kustvattnen finns det gott
om mat. Där finns också sjögräsängar och tångbälten
som skyddar mot större rovfiskar, glupska krabbor och
sjöfåglar. Många kommersiellt viktiga fiskarter leker
och fortplantar sig där, tillbringar sin första levnadstid
där eller söker sig dit för att äta. Detta gäller även arter
som brukar fångas långt ute till havs.
På västkusten finns ca 60 fiskarter som regelbundet
utnyttjar havets grundområden, varav ungefär en tredjedel är intressanta för fisket.
Lokala lekbestånd av torsk och rödspotta finns ännu
här och var längs västkusten, exempelvis i Gullmarsfjorden. Vid Östersjökusten är salthalten så låg att sötvattensfiskar som gädda, abborre och gös kan fortplanta sig. I Bottenhavet och Bottenviken är kustområdena
yngelplats för bland annat strömming, sik och siklöja.
Fiskar i våra kustvatten:
Som vuxna håller sig spottorna längre ut i havet och
blir så småningom tillräckligt stora för att fiskas upp.
Övergödningen i våra grunda kustvatten försämrar
fiskens uppväxtförhållanden. Studier på svenska västkusten visar att fintrådiga alger som växer in över de
öppna sandbottnarna kraftigt missgynnar småspottornas överlevnad. Den naturliga dödligheten ökar
från 90 till uppskattningsvis 99 procent i områden
som täcks av alger. Risken finns att det framtida
fisket efter rödspotta påverkas.
Strömmingarna lever i Östersjöns fria vattenmassor. Men på våren
simmar de in till kusten för att leka. Rommen klibbas fast över
trådformade alger och annan växtlighet.
Exempel på lek- och uppväxtmiljöer i Östersjön:
S I vegetationen på grunda klipp- & stenbottnar:
abborre, gädda
S På grunda sand och stenbottnar med sparsam
vegetation: gös
S Grunda sandbottnar i Bottniska viken: harr, sik,
siklöja
S Grunda mjukbottnar med fintrådiga alger: strömming
Fiskar som födosöker i svenska kustområden: torsk,
långa, rödspotta, skrubbskädda, bergvar, bergskädda,
öring, ål, sjurygg, gädda, aborre m fl.
16
17
Hot och möjligheter
användningen av de kustnära områdena ökar.
Det byggs för såväl fritids- som året-runt-boende.
Småbåtstrafiken blir intensivare och allt fler bryggor
och småbåtshamnar anläggs. Självklart påverkas miljön
i våra kustvatten.
Byggprojekt, muddringar och båttrafik medför ett
större mekaniskt slitage. Giftiga drivmedel och båtbottenfärger slår ut alger, bottendjur och fisk. Ökad tillförsel av hushållsavlopp leder till övergödning. Därmed
hotas också kustekosystemets förmåga att generera
värdefulla ekologiska varor och tjänster.
Gädda och abborre leker i skyddade vikar i Östersjön. Bägge arterna
livnär sig på små kräftdjur och fiskar av olika slag. Bottenväxterna
ger nykläckta yngel skydd mot glupska rovfiskar och andra faror.
Den ökade användningen ställer krav på att verksamheter i kustvattnen bedrivs på ett hänsynsfullt sätt.
Behovet att skydda och undanta värdefulla undervattensområden från vissa aktiviteter ökar.
Skyddade skärgårdar och vikar är ofta attraktiva för friluftslivet.
De är även värdefulla yngel- och uppväxtområden för fiskar.
Människans närvaro riskerar tyvärr att försämra undervattensmiljön.
Tät båttrafik och avloppsutsläpp från fritidsbebyggelse leder till att
vattnet grumlas och att ljustillgången försämras för alger och andra
bottenväxter. Då minskar växternas utbredning och därmed storleken
på viktiga yngelområden. I många småbåtshamnar muddras dessutom
naturliga trösklar bort, vilket ökar risken för att ynglen spolas bort.
Insjöfisken trivs i Östersjön
Abborre och gädda finns i stora bestånd längs
Östersjökusten. De är mycket ortstrogna och håller sig
ofta till en och samma vik hela livet, några få kilometer
från födelseplatsen. År efter år söker de sig tillbaka till
de egna uppväxtområdena för att leka. De är rovfiskar
och tillgången på bytesorganismer är generellt större i
kustområdena än i insjöar. Därför är det inte födan som
begränsar de kustlevande beståndens storlek, utan tillgången till goda yngelområden. Bägge arterna föredrar
grunda och skyddade miljöer för lek och uppväxt. Den
högsta yngeltätheten finns i skärgårdar och i vikar med
grund mynning mot det öppna havet. Sådana områden
värms snabbt upp på våren och är skyddade för vågor
och vind. Där är en produktion på 10 000–20 000
abborryngel per hektar inte ovanlig.
18
19
Ta hänsyn till ekologin!
Det är viktigt att beakta de ekologiska förutsättningar
som gäller för djur och växter när olika ingrepp planeras i ett område. Följderna kan annars bli omöjliga att
reparera och viktiga ekologiska tjänster går förlorade:
S Djur och växter finns på en plats därför att vissa
givna förutsättningar råder där. Förändras miljön
kan dessa förutsättningar ändras, och följden bli
att vissa arter försvinner. Ett exempel är att rödspotteynglen försvinner när deras uppväxtområden
i grunda sandiga vikar blir överväxta med fintrådiga
alger.
S Olika arter har olika möjligheter att återkolonisera
områden där arten i fråga har försvunnit efter skadliga utsläpp eller fysiska ingrepp. Exempelvis visar
studier av blåstång att den har mycket begränsad
spridningsförmåga; ägg och spermier respektive
befruktade ägg kan sällan transporteras längre än
någon eller några få kilometer. Om blåstången på
en viss plats försvinner, kan återkolonisation vara
näst intill omöjlig om närmaste bestånd ligger
alltför långt bort.
Älvmynningar är infartsvägar för vandringsfiskar som lax, öring och
ål, och ofta värdefulla fågelområden. Billudden vid Dalälvens utlopp.
Lokala bestånd av djur och växter har ofta utvecklat egenskaper
som är unika för den egna livsmiljön. Sådana skillnader bidrar till
en genetisk mångfald, lika skyddsvärd och angelägen som arternas
mångfald. Så skiljer sig till exempel torsk, blåstång och blåmusslor
i Östersjön från populationerna i Västerhavet.
Nya kartor och kunskap
En utmaning i arbetet med att skydda och bevara
värdefulla miljöer i kustvattnen är att vi inte alltid vet
var de finns. Det finns inga kartor som visar förekomsten av tång, ålgräs och kransalger längs Sveriges kuster.
Lek- och yngelplatser för fisk är dåligt kända.
För närvarande pågår flera inventeringar och kartläggningar av undervattensmiljöer längs svenska kusten.
Forskning utförs om hur den biologiska mångfalden i
våra kustvatten ska bevaras. Frågan är inte bara vilka
områden som ska skyddas i reservat eller liknande.
Minst lika angeläget är att ta fram råd och riktlinjer
för hur olika verksamheter kan bedrivas på minst
skadliga sätt.
Viktiga aktörer
Länsstyrelserna ansvarar för områdesskyddet i länen.
Det innebär bland annat att föreslå och avgränsa
20
Natura 2000-områden och att ta fram bevarandeplaner
för dessa. Det är viktigt att länsstyrelserna är medvetna
om vilka naturtyper som är speciella och representativa
för den egna regionen och tar ett ansvar för att skydda
dessa. Länsstyrelserna ansvarar också för att strandskyddet efterlevs.
Kommunerna ansvarar för planeringen av landets
mark- och vattenanvändning. Vissa kommuner arbetar
nu fram kustplaner, en fördjupning av den kommunala
översiktsplanen där värdefulla kustmiljöer, exempelvis
en grund vik, kan skyddas. Många kommuner hanterar
dessutom strandskyddet på delegation från länsstyrelsen. Här finns förutsättningar för att bevara värdefulla
strandområden både på land och i vatten, särskilt om
möjligheten att utöka strandskyddet till 300 meter ut i
vattnet utnyttjas. Kommunerna kan även agera förebild
genom hänsyn och åtgärder för att bevara marina miljöer
på kommunalt ägd mark.
21
Mer att läsa
Böcker, rapporter och länksidor
Alger vid svenska Östersjökusten
Anna Tolstoy, Katrin Österlund 2003.
Biotopskydd för vattenanknutna biotoper
Naturvårdsverket 2003.
isbn 91-620-5262-4
Förändringar under ytan, Monitor 19
Naturvårdsverket 2005.
isbn 91-620-1245-2
Kustbiotoper i Norden
Tema Nord 2001-536. Nordiska rådet.
Kusthav
Inge Lennmark, Hans-Ove Larsson & Anita Runsten.
Svenska sportdykarförbundet 1992.
Kust- och skärgårdsområden i Sverige
Naturvårdsverket 2000.
isbn 91-620-5116-4
Gröna områden i planeringen
Handbok. Boverket 1999.
MARBIPP, Forskningsprogram om biologisk
mångfald i marin miljö
www.marbipp.tmbl.gu.se
Göteborgs universitets Marina Forskningscentrum
www.gmf.gu.se
Skyddsvärda grundområden i Svealands skärgårdar
Länsstyrelsen i Sthlms län, Rapport 2003:05.
Havets liv och miljö
Rutger Rosenberg, Liber 1982.
Stockholms Marina Forskningscentrum
www.smf.su.se
Hav och kust
Sveriges Nationalatlas 1996.
Svenska naturtyper i det europeiska
nätverket Natura 2000
Naturvårdsverket 1997.
isbn 91-620-1178-2
Important Marine Areas for Wintering
birds in the Baltic Sea
Ornis Consult, 1994. Durinck, Skov, Jensen & Pihl.
Informationscentralen för Bottniska viken
www.ac.lst.se/naturochmiljo/bottniskaviken-icbv
Kriterier för val av marina skyddade områden
Naturvårdsverket 1998.
isbn 91-620-4750-7
Vattenkikaren
www.vattenkikaren.tmbl.gu.se
Växter och djur i Östersjön – en fälthandbok
Wallner och Kautsky Media hb 2000.
Östersjöportalen
www.fimr.fi/sv/itamerikanta.html
T E X T: SUSANNE LIL JENSTRÖM / EKOGRAFEN F OR M : FIDELIT Y STO CKHOLM
UPPL AG A : 10.0 0 0 E X T RYCK Å R : 20 05 ISBN-NR : 91- 620 - 8224 - 8
BES TÄ L L NING : E- P OST: NATUR @ CM.SE, TEL 08 -5 45 933 40, W W W.NATURVARDSVERKE T.SE / BOKHANDEL
• Omslagsbild: Ingvar Eliasson • s 3: Jerker Lokrantz/Azote • s 4: Hans Nelsäter/Megapix, Klas Rune/Naturfotograferna (N) • s 6: Rolf Löfgren/Naturvårdsverket • s 7: Torbjörn Lilja/N
• s 8: Anders Salesjö/Sjöharen • s 9: Anders Salesjö/Sjöharen, Jerker Lokrantz/Azote (sandmusslan) • s 10: Martin Isæus, Ingvar Eliasson, illustr: Camilla Bollner och Robert Kautsky/Azote
• s 11: Christer Olofsson, Jerker Lokrantz/Azote • s 12: Ola Jennersten/N, Fredrik Gustafsson • s 13: Jerker Lokrantz/Azote, Lena Bergström • s 14: Tore Hagman/N, Jerker Lokrantz/Azote
• s 15: Anders Salesjö/Sjöharen • s 16: Stefan Beskow, Tor Lundberg/N • s 17: Anders Salesjö/Sjöharen • s 18: Henrik Schreiber/Naturvårdsverket, Fredrik Ehrenström/N • s 19: Tore Hagman/N
• s 20: Fredrik Ehrenström/N, Anders Salesjö/Sjöharen, Leif Johansson/Megapix • s 21: Göran Hansson/N • s 23: Martin Isæus •
22
23
Rötsimpa
Miljömålet Hav i balans samt levande kust och skärgård:
Västerhavet och Östersjön skall ha en långsiktigt hållbar
produktionsförmåga och den biologiska mångfalden skall
bevaras. Kust och skärgård skall ha en hög grad av biologisk
mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden.
Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav, kust och
skärgård skall bedrivas så att en hållbar utveckling främjas.
Särskilt värdefulla områden skall skyddas mot ingrepp och
andra störningar.
Sveriges miljökvalitetsmål har satts upp av Sveriges riksdag
och siktar till att de stora miljöproblemen ska vara lösta inom
en generation, senast år 2020. Målen beskriver den kvalitet och
det tillstånd för Sveriges miljö, natur- och kulturresurser som
är ekologiskt hållbara på lång sikt.
Denna skrift är en del i Naturvårdsverkets arbete med att
öka kännedomen om de biologiska värden som göms i våra
kustnära havsområden.
Naturvårdsverket
106 48 Stockholm Tel: 08-698 10 00
www.naturvardsverket.se
24
