Guds Kristna Kyrkor
[255]
Lagen och det tredje budordet
[255]
(Edition 2 19981006-20050718)
Det är skrivet: Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna
den ostraffad som missbrukar hans namn. Det Tredje Budordet innehåller hela begreppet om Guds
makt och överhöghet i Hans Lags Ordning. Detta budord behandlar inte enbart det profana
användandet av Hans namn i enkelt tal men tar också upp hela den allmänna och religiösa
lagordningen och kalendern fastslås och dess funktioner förklaras inom den ordningen. Att ge sken
av att handla för Guds räkning under ett annat trossystem är också ett brott mot detta budord.
Christian Churches of God
PO Box 369,
WODEN
ACT 2606,
AUSTRALIA
E-mail: [email protected]
(Copyright ã 1998, 1999, 2005 Wade Cox and Dave Treat)
(uppdaterat från en tidigare uppsats av Ervin Yarnell år 1998)
(Övers. 2003, 2007)
Detta manuskript får kopieras och spridas fritt förutsatt att det kopieras i sin helhet utan ändringar
eller utelämnande. Förläggarens namn och adress, samt upphovsrättinnehavaren måste inkluderas.
Inga avgifter skall läggas på mottagare av distribuerade kopior. Kortare citat får inkluderas i texter
såsom kritiska artiklar och recensioner utan att upphovsrätten bryts.
Detta manuskript finns tillgängligt i original och översättning på Internet på webadress:
http://www.logon.org and http://www.ccg.org
Page 2
Lagen och det Tredje Budordet [255]
Lagen och det Tredje Budordet [255]
Det är skrivet:
och de krafter som finns till är instiftade av
Gud (Rom. 13:1, 2, 7).
Andra Mosebok 20:7 Du skall inte missbruka
Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att
lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.
Femte Mosebok 5:11 Du skall inte missbruka
Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att
lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.
Likväl måste vi föredra att lyda Gud framför att
lyda människor (Apg 5:29). Vedergällning och
gottgörelse tillhör Honom (5Mos 32:35; Ps
94:1; Heb 10:30; Rom 12:19).
Gud som källa för all makt och
myndighet
Femte Mosebok 10:20 Herren, din Gud, skall du
frukta, honom skall du tjäna, honom skall du hålla
dig till, och vid hans namn skall du svära.
Guds namn i singular form är Eloah. Han är
källan och ursprunget för all kraft och
myndighet och Han är föremålet för dyrkan i
Templet.
Missbruk av Guds namn så som
överhöghet
Esra 4:17-7:26
Han utsträcker sig till att tillbliva allt i allt. Den
himmelska värden blev elohim med Eloah vid
deras skapelse precis som vi kommer att bli
elohim. Dock är Eloah en enda Gud.
Femte Mosebok 6:4-5 4 Hör, Israel! Herren är vår
Gud, Herren är en. 5 Du skall älska Herren, din Gud,
av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din
kraft.
Tredje Mosebok 19:12 Svär inte falskt vid mitt
namn, då vanhelgar du din Guds namn. Jag är
Herren.
All myndighet är förpliktigad att verka från,
och att genomföra alla frågor inom Guds Lag.
Alla religiösa system som säger sig verka för
Bibeln och som påverkar eller förändrar lagens
ordning, tar den Sanne Guds namn i missbruk
och bryter Hans Lag under det tredje budet.
Om de predikar i strid till Guds ord då tar de
Hans namn utan orsak och utan Hans
myndighet och det är därför ett missbruk.
Andra Mosebok 3:14 visar oss att Gud blir till
någonting. Han säger här 'Jag skall vara vad Jag
skall bli till' ('eyeh 'asher 'eyeh jfr. Oxford
Annotated RSV och Bullinger, Companion
Bible n. till vers). Gud blir allt i allt.
Falsk Lag
Guds namn som överhöghet
En sådan lagordning som bryter mot budordet
förvrider sålunda hela Guds Lag. Det är inte
möjligt att verkställa delar av lagen och avvisa
andra delar.
All form av utövande av makt under Guds
riktlinjer görs i Hans namn som Värdarnas
Yahovah. Därför kallas varje varelse som
agerar för Hans räkning, vid Hans namn
Yahovah och de bär Hans myndighet på samma
sätt som en individ som bar en kungs ring bar
den kungens myndighet.( (jfr uppsatsen YHVHs
ängel [024]; 1 Mos. Kap. 18 and 19)
Användandet av
maktutövning
Guds
namn
i
Gud vägleder och lär oss Hans mildhet gör oss
fullständiga och vi får skydd av Hans frälsning.
Han är vår borg och vår förlösare. (jfr 2 Sam
22:32-35; Ps 18:34; 144:1) All makt är Guds
Det är ett brott mot Guds Lag och detta budord
att tsälla upp en lagordning som inte står i
överensstämmelse med Bibeln och dess
förordningar.
Falska Högtider
Det är inte möjligt att hävda dyrkan av den
Levande Guden i Jesus Kristus namn, och
avvisa Sabbaterna och Högtiderna, och
verkställa den hedniska ordningen av dyrkan
och solkulterna. Sålunda är dyrkan av
söndagarna, och införandet av jul och
påskfirandet, inte bara ett brott mot det fjärde
budordet, utan också ett brott mot det tredje
budordet och lagen i sin helhet.
Gud säger att Han hatar deras högtider och
Lagen och det Tredje Budordet [255]
Page 3
Sabbater (Jes. 1:11-20) på grund av denna
falskhet.
som aldrig har varit sedd, varken till skepnad
eller form och Hans röst har aldrig blivit hörd.
Falska Sabbater
Paulus skrifter i Nya Testamentet hänför till
den 'osynlige' Guden.
En falsk Sabbat är inte bara dyrkan på en annan
än den av Gud angivna dagen, så som till
exempel söndag. Det är en dyrkan av Gud i
fåfänga, genom orätt, ondo och falskhet. Gud
hatar dessa falska och avgudadyrkande präster.
Dessa präster är de, klädda i svarta rockar, som
tjänar Baal och solkulterna (jfr 2 Kung 23:5;
Hos 10:5; Sef. 1:4).
Kolosserbrevet 1:15 Han är den osynlige Gudens
avbild, den förstfödde i hela skapelsen,
Första Timotheosbrevet 1:17 Evighetens konung,
oförgänglig, osynlig, den ende Guden — hans är
äran och härligheten i evigheters evighet, amen.
Hebreerbrevet 11:27 I tro lämnade han Egypten och
fruktade inte kungens vrede utan höll ut, därför att
han liksom såg den Osynlige.
Guds namn
Vi förklaras att vi inte skall missbruka Guds
namn, eller svära vid Hans namn i falsk
vittnesbörd.
Missbruk av guds namn
Gud Har talat.
Andra Mosebok 20:7 Du skall inte missbruka
Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att
lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.
Tredje Mosebok 19:12 Svär inte falskt vid mitt
namn, då vanhelgar du din Guds namn. Jag är
Herren.
Psaltaren 99:2-3 2 Herren är stor i Sion och upphöjd
över alla folk. 3 De prisar ditt namn, det stora och
fruktade. Helig är han.
Psaltaren 111:9 Han befriade sitt folk, slöt för evigt
sitt förbund. Heligt är hans namn och värt att frukta.
Jeremia. 14:9 Du finns ju mitt ibland oss, Herre, och
ditt namn är utropat över oss.
Den osedde Guden
Skriften berättar för oss att Gud aldrig har varit
sedd och att ingen har hört hans röst. Vem är då
denne Gud som bara känns genom hans namn?
Denne Gud som ingen har skådat har ett namn.
Guds namn avslöjar vem Gud är. Guds namn
är Eloah, eller Värdarnas Yahovah. Vid
vissa tillfällen anges Guds namn felaktigt vara
Jehovah eller Yahweh.
Hur kan Guds namn brukas på ett felaktigt sätt?
Youngs Analytical Concordance ger flera
betydelser till ord som kan ledas till 'missbruka'
('vain' i Wade Coxs text. Övers anm.) dessa är:
Tomhet (fåfänga hos Cox, övers. anm.).
Detta ord härleds här från hebreiskans ord
'hebel' (se Jer. 10:3)
Tomt (Fritt, gratis, för inget, hos Cox,
övers. anm.). Av det hebreiska ordet
'chinnam' (se Hes. 6:10)
Lögnaktig, fåne (Ihålig hos Cox, övers.
anm.) av hebreiskans 'nabab' (Job 11:11,
12)
Gagnlös, intet (Tom, innehållslös hos Cox,
övers. anm.) av hebreiskans 'rig' (Ps 2:1, Jer
51:58)
Dumhet, (Falskhet eller lögn hos Cox,
övers. anm.) av hebreiskans 'sheqer' (2 Mos.
5:9)
Öde och tom (Förstöra eller föröda hos
Cox, övers. anm.) av hebreiskan 'tohu' (Jes
45:18; jfr 1 Mos 1:2; Jer 4:23)
Joh 1:18a Ingen har någonsin sett Gud.
Andra Mosebok 33:20 Han fortsatte: ”Mitt ansikte
kan du inte få se, ty ingen människa kan se mig och
leva.”
Joh 5:37 Och Fadern som har sänt mig har själv
vittnat om mig. Men ni har aldrig hört hans röst eller
sett hans gestalt,
Kristus identifierar här Fadern som denne Gud
Page 4
Onyttigt och oanvändbart av grekiskans
'mataios'
Alla dessa ord översätts med order 'vain' på
engelska. Vi ser från skrifterna att vart och ett
av dessa ord har en särskild betydelse. Ordet
missbruka i tredje budordet ('vain' i
engelskspråkiga biblar. Övers. anm.) kommer
av ett annat hebreiskt ord. Detta hebreiska ord
är 'shav' eller 'shawy'. Dett ord har också
betydelsen falskhet, och härifrån alltså också
fåfänga (engelskans 'vanity' till 'vain' övers.
anm.).
I Strongs Hebrew Dictionary (SHD) 7723,
betyder
'shawy'
ödeläggelse,
ondska,
förstörelse, avgudadyrkan, oanvändbarhet, i
onödan, falskeligen.
När vi tittar på det tredje budordet skall vi
undersöka de många sätten som denna lag har
betydelse för oss.
Guds namn som skrivet men inte uttalat
Guds namn hade en mycket stor betydelse för
Hebréerna. Efter den Babylonska fångenskapen
ansåg Juda stam och de delar av Levi och
Benjamin som fanns med dem, att Guds namn
var så heligt att, trots att det skrevs ofta, så
uttalades det aldrig. När en person som läste i
synagogan kom till till ordet 'YHVH' i texten,
så utbytte han det ordet mot 'Adonay', som
betyder 'Herren'.
Hebreisk skrift, liksom viss modern stenografi,
bestod av enbart konsonanter. Vokalerna
tillkom senare för de som kan ha varit osäkra
på hebreiskans muntliga traditioner, som en
serie av små markeringar, så kallade
vokalpunkter, kring, över och under
konsonanttexten, men aldrig inblandad inuti
den texten.
Sålunda infogades vokaler kring bokstäverna i
Guds namn så att det kom att bilda ordet
'Adonay', (SHD 136) som skulle läsas högt.
Som ett resultat ev denna tradition så gjorde det
uppblandade ordet 'Yehovah' sitt inträde, i
relativt modern tid, bestående av namnet
'YHVH' och vokalerna 'Adonay'. Detta namn
kom att förändras 134 gånger av sofererna, eller
de skriftlärda i den rabbinska eran. Vi känner
Lagen och det Tredje Budordet [255]
till var dessa förändringar ägde rum, genom
originalskrifterna. Vi känner från arkeologiska
fynd från antiken till att ett kort namn för Gud
var 'Yaho' (jfr . J. B. Pritchard, The Ancient
Near East, Princeton, 1958, Vol. 1, pp. 278282). Detta har felaktigt angivits som 'Jah'. Det
finns dock inget 'J' och vokalen är på ett
felaktigt sätt utelämnad i texten något som vi
kan se hos de antika texterna från
Elefantinertemplet (jfr Ps. 68:4 KJV (King
James Version. Övers. anm.)). Nutida lärda
skriver Guds namn 'Jahveh' eller 'Yahweh'.
När 'Yahovah' SHD 3068 skrevs så skulle det
uttalas som 'Adonai' och när man syftade på
Guden (i bestämd form) så skrev man
'Yahovih'. Det uttalades alltid 'elohim' av senare
skriftlärda, mest för att undvika teologiska
komplikationer i skillnad och syftning, snarare
än något annat.
Mycket av dessa senare traditioner infördes i
judendomen
under
den
babyloniska
fångenskapen, och härrör från den antika
hedniska föreställningen att inte nämna guds
namn, av rädsla för att ett sådant uttalande av
gudens namn skulle få den att ta till handling,
eller styras och kontrolleras av den person som
uttalade gudomens namn (jfr. uppsatsen
Abracadabra: Betydelsen hos Namn [240]).
Även när det kom till att skriva Guds namn, var
den skriftlärde ställd under vissa speciella
regler. Lagkopisten:
Måste vara nybadad
Måste var klädd i full traditionell judisk
dräkt
Får aldrig avbryta skrivandet för att åter
doppa sitt skrivdon i bläck under det att han
skriver Guds namn
Skulle även en kung tilltala honom under
det att han skriver Guds namn, får han inte
ta någon notis om detta tilltalande eller den
tilltalande.
Dessa föreskrifter var pålagda, uppgavs det, för
man trodde att det skulle förhindra människor
ifrån att missbruka Guds namn. Det är dock
mer troligt att de också var påverkade från de
liknande åtgärder som vi finner i de hedniska
Lagen och det Tredje Budordet [255]
reglerna rörande gudomligheters namn. Om du
kände till en gudoms namn kunde du genom att
uttala namnet kontrollera gudomen. Denna syn
är den direkta motsatsen till betydelsen hos det
tredje budordet i Guds Lag.
Bullingers 'Companion Bible' har en
förteckning över dessa ersättningar med
'Adonai' istället för 'Yahovah' ävensom
behandlingen av 'elohim', i Appendix 32.
Denna fokusering på uttalandet av Guds namn
är INTE vad det tredje budordet innebär.
R. J. Rushdoony, (The Institutes of Biblical
Law, Presbyterian and Reformed Publishing
Company, 1973, sidan 126) Har följande fråga:
"Fråga.112. Vad krävs i det tredje budordet?"
"Svar. Det tredje budordet kräver att Guds namn,
hans titlar, det som tillskrivs honom, hans
föreskrifter, orden, sakramenten, böner, eder, löften,
tillhörigheter, hans bedrifter, och vadhelst annat
genom vilket han gör sig själv igenkänd genom
heligt och högaktningsvärt strävande i tanke,
meditation, ord eller skrift; inför ett heligt yrke, en
ansvarig församling, till Guds ära och vårt eget och
andras goda och bästa.
"Fråga. 113. Vilka är de synder som är förbjudna i
det tredje budordet?"
"Svar. De synder som förbjuds enligt det tredje
budordet är, att inte använda Guds namn såsom är
föreskrivet, missbruket av det genom okunnighet,
onöda, oaktsamhet, världslighet, vidskepelse eller
ond mening eller att på annat sätt använda hans titlar
det som honom tillskrivs, hans föreskrifter och verk
genom hädelse, eder och löften, om tillåtet och
genomföra dem, om andra saker är olagliga;
klagande och grälande mot, nyfiket närma sig och
felaktigt antaga, elle rpå annat sätt förvränga Hans
ord, eller någon del av dem, till värdsliga skämt,
underliga och ofruktsamma frågor, onödigt grälande
eller upprätthållandet av falska läror; skymfa de
skapelser eller vadhelst som är inneburit under Guds
namn, till amuletter eller andra syndfulla luster och
övningar; baktala, förakta eller göra uppror mot,
eller på något sätt motsätta sig Guds sanning, ära
och vägar. Att utöva och praktisera religion i
hyckleri eller med onda avsikter; att skämmas för det
och gentemot det."
De flesta människor har troligtvis aldrig sett
denna vida betydelse hos Guds tredje budord.
Vi vet att Gud vill ha en förening med
Page 5
människan. Det enda sättet som denna förening
kan föras till förverkligande är genom
människans
fullständiga
och
totala
underkastelse inför Gud och Hans vilja, genom
en total och fullständig lydnad gentemot Hans
lag. Gud vill ha lydnad och inte uppoffring.
Men det viktigaste är dock att lagen gavs oss
för vår egen skull att gagna oss och är således
ingen börda om den hålls i kraft av den Helige
Ande.
Förvrängingen i användandet av Guds namn i
onödan, tog sin början vid tiden för Adams
sonson, ses vid en närmare betraktelse av
Första Mosebok 4:26.
Första Mosebok 4:26 Också Set fick en son, och han
gav honom namnet Enosh. Det var vid denna tid
man började åkalla Herren.
Denna ordalydelse som återfinns i den svenska
översättningen av Bibeln av år 2000, döljer
dock vad som verkligen skedde. Bullingers
Companion Bible, Appendix 21, ger oss det
verkliga uppsåtet i denna vers. Enligt antika
judiska kommentarer så var det för att
människor slutade upp med att be i namn av
Herren (Targum Onkelos) och därtill gjorde sig
avgudabilder och kallade dem vid anmn av
Herrens Ord (Targum Jonathan). Rashi hävdar
att det genomfördes ett förvärldsligande i detta
namngivandet av Herren. Dabar Yahovah eller
Herrens Ord var den enhet som representerade
Gud, på det sätt som vi uppfattar och förstår
'Logos' verka genom Jesus Kristus.
Det uppfattades att under Enos tid, Adams
barnbarn, att människorna började etablera
falsktillbedjan och dyrkan, genom att applicera
Guds namn på de himmelskas skara. De skulle
då ha börjat tillbe dessa deras 'gudar' med
namnet Yahovah.
Avgudadyrkan skall sålunda förstås att ha sin
början just här. 'Enos' betyder bräcklig, svag,
sjuklig eller obotlig. Första Mosebok är boken
om begynnelse. Under Enos dagar började
människan att missbruka Guds namn. Enok,
den sjunde från Adam räknat, har det
nedtecknats, skall ha förutsett och profetiat mot
mänskligehten och dess ogudaktighet. ( Juda
14,15).
Page 6
Avgudadyrkan förvrider alltid Guds namn. Det
är Satan som uppmuntrar människan att vända
sin tillbedjan och dyrkan bort från Gud vänder
vänder dem till dyrkan av honom själv.
Svärandet av eder
Tredje Mosebok 19:12 Svär inte falskt vid mitt
namn, då vanhelgar du din Guds namn. Jag är
Herren.
Ordspråksboken 19:28 Ett ondsint vittne smädar
rättvisan, ur syndarens mun strömmar ondska.
"Grunden för allt lagligt förehavande, inklusive så
kallade civilrättsliga dispyter återfinns med tydlighet
i det tredje budordet och det har definitivt följt med
över till srtaffrättens område."
(Ingram, World Under God's Law, sidan 46).
Ett ämbetes ed, ett vittnes trovärdighet, ett
samhälles stabilitet genom en gemensam tilltro
till sanning, samt en hel ordning baserad på ett
teoretiskt antagande av plikt, allt detta vilar på
begrepp som renhet och sanning under ed (eller
en bekräftelse vari eden ses som svärande i
konflikt med Kristus instruktioner).
Där det saknas en allmän hållning för sanning,
där människor kan luta sig mot eder, utan
någon som helst tanke på att vara bundna av
dem eller deras villkor, där kommer en
samhällelig anarki och förfall att följa. När det
saknas fruktan för Gud, så kommer edernas
okränkbarhet att försvinna, och samhällets
grund förskjutas från sanning till lögn.
Kungamaktens eder, eller ederna för
presidentämbeten eller andra ämbeten, sågs
under gamla tider, falla under det tredje
budordet och också faktiskt, ett åkallande av
det tredje budordet. Genom avgivandet av eden,
lovade en person att hålla sitt ord, och sina
förpliktelser, såsom Gud är trofast mot Hans
ord. Om offentliga ämbetsinnehavare brast i sitt
uppdrag, så ansågs de, genom att de var
edsvurna sitt ämbete, ha åkallat en gudomlig
dom och lagens förbannelse över sig själva. I
dagens samhälle så finns det ett totalt
åsidosättande och förbiseende av dessa
edsvurna löften. De kan iakttagas att svärandet
av dessa eder bara är en ceremoni, en formalitet
Lagen och det Tredje Budordet [255]
som utstås. Människor svär vid Bibeln, vilken
de inte till fullo har läst, inte förstår, och vilken
de flesta inte ens tror är sanningsenlig i sitt
innehåll.
Övergeppen mot eder var ansett som ett mycket
allvarligt brott i gamla tider. Om en person
bevittnade ett sådant falskt eller brutet edsvuret
löfte, eller en ed att göra ont någonstans, och
inte tog till handling mot det, krävde en
försyndelses offergåva för försoning (3 Mos.
5:4-7)
En falsk ed är ett angrepp på livet hos hela
samhället. Hatet mot falskt svärande av eder
återspeglas i Psaltaren 109:17-18
Psaltaren 109:17-18 17 Han älskade att förbanna,
må förbannelsen drabba honom, han ville inte
välsigna, må välsignelsen fly honom. 18 Han klädde
sig i förbannelse som i en dräkt, må den tränga in i
hans inre som vatten och som olja in i hans ben.
Andra Mosebok 23:1 Du skall inte sprida falska
rykten. Gör inte gemensam sak med den skyldige
genom att vittna falskt.
Den Rätta Tillämpningen av en Ed
Andra Mosebok 22:10-11 Om någon lämnar en
åsna, en oxe, ett får eller något annat djur i förvar
hos en annan och djuret dör eller skadas eller rövas
bort utan att någon ser det, 11 skall den som hade
hand om djuret svära inför Herren att han inte har
tagit den andres egendom, och det skall avgöra
saken mellan dem. Ägaren skall godta eden, och
ingen ersättning skall ges.
Sakarja 8:16-17 Detta är vad ni skall göra: Var
ärliga mot varandra. Fäll rättvisa och rättfärdiga
domar när ni dömer i stadsporten. 17 Tänk inte ut
onda planer mot varandra och svär inga falska eder.
Allt sådant hatar jag, säger Herren.
Inte svära någon ed alls
Vad menade Jesus Kristus i Bergspredikan, när
han sade till sina lärjungar, att 'inte svära någon
ed alls'? Han hade precis förklarat för dem att
han inte kommit för att förstöra lagen. Ändrade
han en del av lagen här?
Matteus evangelium 5:34-37 Men jag säger er: ni
skall inte svära någon ed alls. Inte vid himlen, ty den
är Guds tron; 35 inte vid jorden, ty den är pallen
under hans fötter; inte vid Jerusalem, ty det är den
store konungens stad. 36 Inte heller skall du svära
vid ditt huvud, ty du kan inte göra ett enda hårstrå
Lagen och det Tredje Budordet [255]
vitt eller svart. 37 Vad ni säger skall vara ja eller
nej. Allt därutöver kommer från det onda.
Denna ordalydelse i den svenska översättningen
från år 2000 är inte en fullgod översättning från
originalets grekiska. (Cox gör här en
anmärkning emot den likaledes lydande
översättningen i KJV)
The Concordant Literal New Testament, (en
engelsk översättning som förljer ordalydelsen I
det grekiska originalet, övers. anm.) gör
intentionen i vad Jesus Kristus menade mycket
tydligare.
Concordant, Matteus evangelium 5:33-37
Ni har också hört att det blev sagt till fäderna; ni
skall inte ljuga under ed, ändå skall ni ge Herren era
eder. Ändå säger jag till er att absolut inte svära eder
varken vid himlen, för det är Guds tron, eller jorden,
för det är hans fotpall för hans fötter; ej heller vid
Jerusalem, för det är den store Kungens stad. Inte
heller vid ert huvud skall ni svära, för ni har inte
förmågan att göra ett hårstrå vitt eller svart. Dock låt
era ord bli ja, ja och nej, nej. Det som är därutöver
dessa kommer från den onde. (till svenska från den
engelska texten av övers.)
I 1917 års svenska översättning visar också
Jesus Kristus intentioner i ett klarare ljus.
Page 7
Samhället på Kristi tid, använde jorden, såsom
Jerusalem, eller deras huvud för att försöka
lägga eftertryck till sina ord, i mångt och
mycket på samma sätt som människor idag
använder svordomar för att ladda sina ord med
emfas. Kristus lärdomar och föreskrifter till oss
är: låt bara era ord vara JA, JA eller NEJ, NEJ.
Vissa av våra forna ledare instruerade oss att
inte svära eder i domstolar eller rätten, baserat
på dessa ord 'ni skall inte svära någon ed alls'.
Detta är en felaktig tolkning av dessa ord.
Aposteln Paulus svor i en rättssal och det var
ett riktigt handlande.
Rut använde Guds namni en förklaring, när hon
anförtrodde sig åt Naomi.
Rut 1:16-17 16 Men Rut svarade: ”Tvinga mig inte
att överge dig och vända tillbaka. Dit du går, går
också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk
är mitt folk, och din Gud är min Gud. 17 Där du dör,
vill jag dö, och där vill jag bli begraven. Herren må
göra mig vad som helst — endast döden skall skilja
oss åt.”
Rut använde Guds namn på ett korrekt sätt i
detta exempel. Vi måste använda oss av detta
exempel och handla på samma sätt.
Det finns Sju Saker som Gud avskyr
Matteus evangelium 5:33-37 33 Ytterligare haven I
hört att det är sagt till de gamle: 'Du skall icke svärja
falskt' och 'Du skall hålla din ed inför Herren.' 34
Men jag säger eder att I alls icke skolen svärja,
varken vid himmelen, ty den är 'Guds tron', 35 ej
heller vid jorden, ty den är 'hans fotapall', ej heller
vid Jerusalem, ty det är 'den store Konungens stad';
36 ej heller må du svärja vid ditt huvud, ty du kan
icke göra ett enda hår vare sig vitt eller svart; 37
utan sådant skall edert tal vara, att ja är ja, och nej är
nej. Vad därutöver är, det är av ondo.
Ordspråksboken 6:16-19 16 Sex ting är det som
Herren hatar, sju är det han avskyr: 17 stolta ögon,
falsk tunga, händer som utgjuter oskyldigt blod, 18
ett hjärta som smider onda planer, fötter som
skyndar till allt som är ont, 19 menedaren som
vittnar falskt och den som vållar tvist mellan bröder.
Det är två skilda delar i dessa verser. Den första
delen befäster lagen rörande eder. Den andra
delen förbjuder svärandet av eder på ett
frikostigt sätt, eller på ett lättsamt sätt. Vi har
alla hört människor använda sig av uttrycket
'för att säga dig sanningen', betyder detta att de
inte talade sanning tidigare? Eller ibland så
tillägger människor eftertryck till sina utsagor
genom att svära i stil med 'må min moder bli
förblindad om det jag säger inte skulle vara
sant'.
Tredje Mosebok 5:4-5 eller om någon, utan att fatta
vad han gör, tanklöst svär en ed, den må gälla ont
eller gott, vad nu människor i sin tanklöshet än kan
svära, och sedan blir medveten om det och inser att
han är skyldig till något av detta —5 då skall han,
när han inser att han är skyldig till något av detta,
bekänna den synd han har begått
Tredje Mosebok 5:1 Om någon högtidligt uppmanas
att vittna men syndar genom att inte göra det, fast
han skulle kunna eftersom han själv sett eller vet
något, och därigenom ådrar sig skuld,
Vitet
Tredje Mosebok 5:6-13 och bära fram gottgörelse
för sin synd till Herren: ett hondjur från
småboskapen, ett får eller en get, som syndoffer.
Prästen skall bringa försoning åt honom för hans
Page 8
Lagen och det Tredje Budordet [255]
synd. 7 Om han inte har råd med ett får, skall han
som gottgörelse för att han syndat bära fram två
turturduvor eller två andra duvor till Herren, en till
syndoffer och en till brännoffer. 8 Han skall lämna
dem till prästen, som först skall offra den som är
avsedd som syndoffer. Prästen skall vrida nacken av
den utan att slita av huvudet. 9 Därefter skall han
stänka en del av syndoffrets blod mot altarets
framsida. Återstoden av blodet skall pressas ut vid
foten av altaret. Detta är ett syndoffer. 10 Den andra
duvan blir ett brännoffer, på föreskrivet sätt. Prästen
skall bringa försoning åt honom för den synd han har
begått, och han får förlåtelse. 11 Om han inte har råd
med turturduvor eller andra duvor, skall han som
offer för den synd han har begått bära fram en
tiondels efa siktat mjöl som syndoffer. Han skall inte
tillsätta olja eller rökelse, ty det är ett syndoffer. 12
Han skall lämna mjölet till prästen, som tar en
handfull av det till deloffer och bränner det på altaret
tillsammans med Herrens eldoffer. Detta är ett
syndoffer. 13 Så skall prästen bringa försoning åt
honom för den av dessa synder som han har begått,
och han får förlåtelse. Resten av offret skall tillhöra
prästen, liksom vid matoffret.
Brytande
vetande
av
Lagen
mot
bättre
Femte Mosebok 23:21-23 Om du ger ett löfte till
Herren, din Gud, skall du inte dröja med att infria
det, ty annars kommer Herren, din Gud, att utkräva
vad du har lovat, och du får en synd att svara för. 22
Om du låter bli att lova något, begår du ingen synd.
23 Men vad du en gång har sagt måste du också
troget göra: håll det löfte till Herren, din Gud, som
du av fri vilja har låtit komma över dina läppar.
Familjens och familjeöverhuvudets
skyldigheter
Fjärde Mosebok 30:1-16 Mose sade detta till
israeliterna, alldeles så som Herren hade befallt
honom. 2 Lagar om löften Mose talade till
israeliternas stamhövdingar: Detta är vad Herren har
befallt. 3 Om en man avlägger ett löfte till Herren
eller med ed förpliktar sig att avstå från något, får
han inte bryta sitt ord. Han måste i allt göra så som
han har lovat. 4 Om en kvinna som ännu är ung och
bor hos sin far avlägger ett löfte till Herren eller
förpliktar sig att avstå från något, 5 och hennes far
får höra om hennes löfte eller förpliktelse men inte
säger någonting till henne om detta, då gäller alla
hennes löften och alla hennes förpliktelser är i kraft.
6 Men om fadern ingriper samma dag som han får
höra om saken, då är alla hennes löften ogiltiga
liksom hennes förpliktelser, och Herren förlåter
henne eftersom hennes far ingrep. 7 Om hon har
löften att infria när hon ges åt en man, eller har ålagt
sig en förpliktelse genom tanklösa ord, 8 och hennes
man får höra om detta utan att säga något till henne
samma dag som han får höra om saken, då gäller
hennes löften och hennes förpliktelser är i kraft. 9
Men om hennes man ingriper samma dag som han
får höra om saken, då upphäver han det löfte hon
hade att infria liksom de förpliktelser hon tanklöst
ålagt sig, och Herren kommer att förlåta henne. 10
För en änka eller en förskjuten kvinna som har gett
ett löfte är alla förpliktelser hon ålagt sig i kraft. 11
Om en gift kvinna lovar något eller med ed
förpliktar sig att avstå från något, 12 och hennes
man får höra om detta men inte säger något till
henne och inte ingriper, då gäller alla hennes löften
och alla hennes förpliktelser är i kraft. 13 Men om
hennes man upphäver dem samma dag som han får
höra om saken, då är allt hon har uttalat ogiltigt,
löften såväl som förpliktelser. Hennes man har
upphävt dem, och Herren kommer att förlåta henne.
14 Kvinnans man kan ge giltighet åt varje löfte och
varje edlig förpliktelse om späkning, och han kan
upphäva dem. 15 Om mannen inte säger något till
henne förrän nästa dag är inne, har han gett giltighet
åt alla hennes löften och alla hennes förpliktelser.
Han har gjort dem giltiga i och med att han inte sade
något till henne samma dag som han fick höra om
saken. 16 Men om han upphäver dem först någon tid
efter att han fått höra om dem, måste han bära
hennes skuld. 17 Dessa är de stadgar som Herren lät
Mose fastställa angående förhållandet mellan en man
och hans hustru och mellan en far och hans dotter då
hon ännu är ung och bor hos sin far.
Femte Mosebok 23:21-23 Om du ger ett löfte till
Herren, din Gud, skall du inte dröja med att infria
det, ty annars kommer Herren, din Gud, att utkräva
vad du har lovat, och du får en synd att svara för. 22
Om du låter bli att lova något, begår du ingen synd.
23 Men vad du en gång har sagt måste du också
troget göra: håll det löfte till Herren, din Gud, som
du av fri vilja har låtit komma över dina läppar.
Hädelse, missbruk av Guds namn i
simpel hädelse
Psalmskrivarna anmärkte det dåraktiga och
Israels fienders föraktande av Guds namn (ps
74:10-18). Folket tas åt sidan för ingenting och
förlöses av Guden som talar. Guds folk skickas
i fångeskap och hädar Guds namn. Därför skall
Hans folk känna Hans namn och känna till att
Han talar (Jes. 52:5; jfr Rom 2:24) Under de
sista dagarna skall människor häda Guds namn,
och inte ångra sig för att erkänna Hans ära
(Upp. 16:9, 11, 21).
Ett klassiskt exempel på missbruk av Guds
överhöghet och namn, i en enkel ed och hädelse
återfinns i Första Kungaboken 21:10-13 och
Apostlagärningarna 6:11 ff. Stefanos ifrågasatte
inte rådets rätt att döma honom till döden. Han
bad för förlåtelse för dem alla, eftersom de
Lagen och det Tredje Budordet [255]
hade handlat efter falsk vittnesbörd, i brott mot
det tredje och nionde budorden.
Kristus anklagades falskeligen för hädelse
(Matt. 9:3; 26:65; Joh 10:36). Dock talade han
också vid detta tillfälle om den oförlåtliga
synden i hädelse gentemot den Helige Ande.
(Matt. 12:22-32; Mark. 3:22-30) Dett är ett
komplicerat fall i sin egen rätt. Den Helige
Ande är ett nödvändigt instrument för frälsning
i Guds makt. Brist att tillerkänna denna
nödvändighet för frälsningen och sin egen synd,
är i praktiken att ljuga för, och häda, den Helige
Ande.
Hedra de andra som bär Guds namn
Guds överhöghet utsträcks till både andliga och
materiella härskare.
Andra Mosebok 22:28 Gud skall du inte smäda, och
en hövding i ditt folk skall du inte förbanna.
Att sätta sig upp emot elohim och härskarna i
ens land är hädelse i Guds namn. Vi kommer
att se mer av detta nedan. Hädelse i Guds namn
omnämns i många skrifter.
Psaltaren 74:10 Hur länge, o Gud, skall fienden få
smäda? Får han förakta ditt namn för alltid?
Psaltaren 74:18 Herre, tänk på hur fienden smädar
och hur ett folk av dårar föraktar ditt namn.
Jesaja 52:5-6 Men vad sker här? säger Herren. Mitt
folk har förts bort för ingenting, de som härskar över
dem jublar, säger Herren. Mitt namn smädas hela
tiden. 6 Men mitt folk skall få lära känna mitt namn,
den dagen skall de inse att jag är den som talar. Jag
är här.
Exemplet med falsk vittnesbörd för oärlig
förtjänst, ses i fallet med Navot. Handlingen
slår mot både det tredje och det nionde
budorden, för det är i brottet mot det nionde
budordet som den falska vittnesbörden
förekommer, men det är i enlighet med det
tredje budordet som det orättfärdiga straffet
utfärdas.
Första Kungaboken 21:10-13 10 Sätt två skrupelfria
män mitt emot honom och låt dem vittna att han har
smädat Gud och kungen. För sedan bort honom och
stena honom till döds.” 11 De äldste och de
förnämsta i staden där Navot bodde följde Isebels
anvisningar och gjorde som det stod i hennes brev:
Page 9
12 de utlyste en fastehögtid och lät Navot sitta
främst bland folket. 13 De båda skrupelfria männen
kom och satte sig mitt emot honom och vittnade
inför folket: ”Navot har smädat Gud och kungen.”
Då förde man honom ut ur staden och stenade
honom till döds.
I denna situation så ställer Isebel upp falska
anklagare, så att kung Achav kan ta över
Navots vingård.
Apostlagärningarna 6:8-13 Stefanos var fylld av nåd
och kraft och gjorde stora under och tecken bland
folket. 9 Då uppträdde några medlemmar i den
synagoga som kallades De frigivnas (dit hörde folk
från Kyrene, Alexandria, Kilikien och Asien) och
började disputera med Stefanos. 10 Men de kunde
inte hävda sig mot visdomen och anden i det han
sade. 11 Därför skickade de fram några som skulle
säga att de hört honom yttra sig hädiskt om Mose
och Gud. 12 De hetsade upp folket och de äldste och
de skriftlärda, och sedan kom de och grep Stefanos
och förde honom till rådet. 13 Där fick falska vittnen
träda fram och säga: ”Den här mannen angriper
ständigt och jämt både denna heliga plats och lagen.
Här uppställs falsk vittnesbörd för att anklaga
Stefanos för hädelse. Makten fanns att utövas
som skulle döma honom till döden, men den
användes på ett oriktigt sätt.
På samma sätt försökte de fördöma Kristus som
vi har sett. I de flesta fall dödades de profeter
som sändes till Israels folk, under olika
förevändningar, av prästerna, profeterna och
den religiösa gemenskapen för tillfället. I de
flesta fall hade folket hänfallit åt synd, genom
att den religiösa församlingen själv var fallen i
skuld och i allmänhet i stort avgudadyrkare.
Matteus 9:1-7 Han steg i en båt och for över sjön
till staden där han bodde. 2 Där kom de till honom
med en lam som låg på en bår. När Jesus såg deras
tro sade han till den lame: ”Var inte orolig, mitt
barn, dina synder är förlåtna.” 3 Några skriftlärda
sade då för sig själva: ”Han hädar ju.” 4 Jesus såg
vad de tänkte och sade: ”Varför bär ni onda tankar i
era hjärtan? 5 Vilket är lättast, att säga: Dina synder
är förlåtna, eller att säga: Stig upp och gå? 6 Men för
att ni skall veta att Människosonen har makt här på
jorden att förlåta synder” — och nu talade han till
den lame — ”stig upp, ta din bår och gå hem.” 7
Och mannen steg upp och gick hem.
Om Jesus nu verkligen var Kristus, så hade han
inte talat i hädelse. Översteprästen hade siat det
året att någon var tvungen att dö för folket. Han
Page 10
väntade sig Kristus. Detta har symbolisk
betydelse för överförandet av klädnaden.
Översteprästen rev aldrig sönder sin klädnad,
vad han gjorde symboliskt med sin handling
var att överföra prästerskapet från Levi stam i
Juda, till Melkisedek hos Israel.
Matteus 26:63-66
Men Jesus teg. Och
översteprästen sade: ”Jag besvär dig vid den levande
Gudens namn att säga oss om du är Messias, Guds
son.” 64 Jesus svarade: ”Du har själv sagt det. Men
jag säger er: efter detta skall ni få se Människosonen
sitta på Maktens högra sida och komma på himlens
moln.” 65 Då slet översteprästen sönder sina kläder
och sade: ”Han har hädat. Vad skall vi nu med
vittnen till? Ni har själva hört hädelsen. 66 Vad
säger ni?” De svarade: ”Han förtjänar döden.”
Jesus Kristus var falskeligen anklagad för
hädelse, genom åhörarnas okunnighet om
Skriften självt. De flesta av dagens kristna
skulle döma Kristus till döden om han kom till
dem idag, eftersom budskapet han skulle ge
dem skull skilja sig från det budskap de
förväntar sig eller vill höra, och det som de har
blivit ledda till att tro. Under medeltiden skulle
han ha blivit bränd på bål som en så kallad
ariansk sabbatshållare, av hans eget budskap i
de antika nytestamentenliga texterna.
John 10:34-36 Jesus sade: ”Står det inte i er lag: Jag
har sagt att ni är gudar? 35 Lagen kallar alltså dem
som fick Guds ord för gudar, och skriften kan inte
upphävas. 36 Hur kan ni då säga till mig, som
Fadern har helgat och sänt till världen, att jag hädar
när jag säger: Jag är Guds son.
Enbart detta meddelande skulle ha räckt för att
få honom fördömd. Han var anklagad för att
verka i kraft av Flugornas Herre, Guden Ekron.
Matteus 12:22-32 Sedan förde man till honom en
besatt som var blind och stum. Och han botade
honom, så att den stumme kunde tala och se. 23 Och
allt folket slogs av häpnad och sade: ”Är han kanske
Davids son?” 24 När fariseerna hörde det sade de:
”Det måste vara med demonernas furste Beelsebul
som den mannen driver ut demonerna.” 25 Men han
visste vad de tänkte och sade till dem: ”Varje rike
som är splittrat blir ödelagt, och en stad eller en
familj som är splittrad kan inte bestå. 26 Och om
Satan driver ut Satan splittras han. Hur skall hans
rike då kunna bestå? 27 Om jag driver ut demonerna
med Beelsebul, med vems hjälp driver då era
anhängare ut dem? De kommer alltså att bli er dom.
28 Men om det är med Guds ande jag driver ut
demonerna, då har Guds rike nått er. 29 Hur skall
Lagen och det Tredje Budordet [255]
någon kunna gå in och plundra en stark man på vad
han äger om han inte först binder honom? Sedan kan
han plundra hans hus. 30 Den som inte är med mig
är mot mig, och den som inte samlar med mig, han
skingrar. 31 Om hädelse mot Anden Därför säger
jag er: all synd och hädelse skall människorna få
förlåtelse för, men hädelse mot Anden skall inte
förlåtas. 32 Den som säger något mot
Människosonen skall få förlåtelse, men den som
säger något mot den heliga anden får inte förlåtelse,
varken i denna världen eller i den kommande.
Jesus Kristus lär oss att hädelse gentemot
varandra är en försyndelse som kan förlåtas,
men hädelse gentemot Guds Helige Ande,
föranleder ett dödsstraff. Ånger är en
förutsättning för frälsning. Erkännande av synd
och behovet av Guds räddande nåd i den Helige
Ande är nyckeln till frälsning. Försummelse att
ångra är hädelse gentemot anden.
Uppenbarelseboken 16:9, 11, 21
9 och de sveddes i stark hetta, och de hädade Gud
som hade makt över dessa plågor och ville inte
omvända sig och ge honom sin hyllning.
11 och hädade himlens Gud för sina smärtor och
sina bölder och vände inte om från sina gärningar.
21 Och väldiga hagel, tunga som talenter, föll ner
från himlen på människorna. Och människorna
hädade Gud för hagelplågan, ty den plågan var
mycket svår.
Hädelse av Gud är ångerns antites. Världen har
löpt sin egen väg och styrt sina angelägenheter i
enlighet med sina egna lagar och rättsystem i
mer än sextusen år nu. Dessa har reducerat
jorden till en mer eller mindre obeboelig
vildmark, och trots detta vill de ännu inte ångra
och ge ära åt Gud och Hans lag. De tar Hans
namn i missbruk, genom att upprätta falska
styressystem.
Tredje Mosebok 24:16 Var och en som smädar
Herrens namn skall straffas med döden, hela
menigheten skall stena honom. Den som smädar
Namnet, han må vara invandrare eller infödd, skall
dödas.
Gud leker inte lekar. Gud menar vad Han säger.
Samhället kommer att vara en trygg plats när
denna lag utövas till fullo. Guds lag och
ordning kan inte genomföras i småbitar och
delar. Den kan inte genomföras på ad hoc
grund, eller på ett gradvist sätt. Hela Guds lags
ordning är ett komplett och fullständigt system
baserat på andliga förhållanden, vilket utgår
Lagen och det Tredje Budordet [255]
ifrån Hans egen innersta sanna natur. Skapelse
och orsakslära är inte ordningar som kan ses
som system med observerbara förhållanden
som inte är i enlighet med tingens innersta
natur. Det är en singulär ordning som kommer
ur Guds natur i Hans lgs ordning. Den är helig,
rättfärdig, god, fullständig och sann eftersom
Gud är på alla dessa sätt. Förvrängningen av
Lagen och vittnesbördet missbrukar Hans
namn.
Korachs uppror i Fjärde Mosebok 16 visar att
Gud aldrig kommer att tolerera de som sätter
sig upp mot Honom och som hädar Honom.
Fjärde Mosebok 16:31-33 Just när han hade sagt
detta rämnade marken under dem. 32 Jorden
öppnade sitt gap och slukade dem och deras
familjer, liksom Korachs anhöriga, och alla deras
ägodelar. 33 De störtade levande ner i dödsriket med
allt vad de ägde, jorden slöt sig över dem och de var
utplånade ur församlingen.
Guds namn Guds smorde omtalades i ondo.
Gud använde detta exempel för att skära av de
upproriska och som ett exempel för andra som
hädar Gud. Hädelse är mer än att använda Guds
namn på ett värdsligt sätt. Det är kränkande,
skymfande, ont och upproriskt språk, riktat mot
Gud och hans ordning och de som verkar i hans
namn.
Profeten Jeremia hatades av profeterna från
Anatot varifrån han också kom. Vanligtvis så
slår sig förruttnelsen fast hos ett folk i
ledarskapet hos dess förvaltning. I de sista
dagarna har de religiösa skökorna så till den
grad förstört sin position, att den medborgerliga
ordningens odjur i de sista dagarna skall vända
sig mot skökorna och förstöra dem. Skökorna
har sålunda tagit den Levande Gudens namn i
missbruk så till den grad att den helt och hållet
har förlorat varje uns av den trovärdighet de
kan tänkas ha haft (jfr. Upp. 17:16).
Lagen och Paulus
Paulus ställdes inför översteprästen. Dessa
händelser utgör en viktig lärdom.
Apostlagärningarna 23:1-5 Paulus såg på rådet och
sade: ”Mina bröder. Jag har alltid, intill denna dag,
tjänat Gud med gott uppsåt.” 2 Då befallde
översteprästen Ananias dem som stod bredvid att slå
Paulus över munnen. 3 Men Paulus sade till honom:
Page 11
”Gud skall slå dig, din vitmenade vägg! Du sitter här
för att döma mig efter lagen, men mot lagen befaller
du dem att slå mig.” — 4 ”Förolämpar du Guds
överstepräst!” sade de som stod bredvid. 5 Paulus
svarade: ”Jag visste inte, bröder, att han var
överstepräst. Det står ju skrivet: En ledare för ditt
folk skall du inte förbanna.”
Vad är detta för Lag, där det är skrivet, att man
inte skall tala emot en domare eller härskare?
Andra Mosebok 22:28 Gud skall du inte smäda, och
en hövding i ditt folk skall du inte förbanna.
Aposteln Paulus kände till denna lag. Han hade
blivit upplärd i lagen som farise, av Gamaliel
(jfr. Apg. 5:34).
Apostlagärningarna 22:3 ”Jag är själv jude, född i
Tarsos i Kilikien men uppfostrad här i staden. Hos
Gamaliel har jag fått grundlig undervisning i vår
fäderneärvda lag. Jag har kämpat för Guds sak lika
ivrigt som ni alla gör i dag.
Paulus var i realiteten inte jude. Han var en
benjamit (Rom 11:1) Det vill säga, han var av
Benjamins stam och inte Juda, men termen jude
har här en generisk betydelse som sträcker sig
bortom stamtillhörighet. Moses var inte en
jude, han var levit. Jesus Kristus var dock jude,
en som också var besläktad med Levi.
Översteprästen som var levit och inte jude, var
detta till trots ledare för både Juda stam och
Benjamin, precis som för Levi. Denna regel
upphörde vid förstörelsen av Templet och
förskingringen.
Paulus visste vad han hade gjort, så fort som
han hade funnit att han hade talat ont mot
Ananias. Han hade talat emot en härskare över
folket, eller de som var satta i överhöghet av
Gud, vilket lagen förbjuder (2 Mos. 22:28)
Senare kunde Paulus skriva till den Romerska
kyrkan, ur Romarbrevet 13:1, första delen:
Låt varje själ vara underkastad de högre
makterna. Eller, som Bibelns svenska utgåva i
år 2000s översättning, fastslår:
Romarbrevet 13:1-2 Varje människa skall
underordna sig all den överhet hon har över sig. Ty
det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den
som finns är förordnad av honom. 2 De som
motsätter sig överheten gör därför motstånd mot
Guds ordning, och de som gör motstånd drar straff
Page 12
över sig själva.
Guds bemyndigande är Guds lag som uttryckt i
Andra Mosebok 22:28. Denna lag är mycket
svår för mänskligheten att leva efter, på grund
av de övergrepp och maktmissbruksom dessa
myundigheter utfört, precis så som Paulus
upplevde i denna situation. Helt klart kommer
alla människor att bli prövade i framtiden på
denna punkt i lagen, när vi hamnar under
myndigheternas maktövergrepp.
Offergåvornas Helighet
Tredje Mosebok 22:1-33 Herren talade till Mose: 2
Säg till Aron och hans söner att de skall vara
aktsamma om de heliga gåvor som israeliterna
helgar åt mig, så att de inte vanhelgar mitt heliga
namn. Jag är Herren. 3 Säg till dem: Om någon av
era ättlingar i kommande släktled medan han är oren
kommer nära de heliga gåvor som israeliterna helgar
åt Herren, skall han stötas bort ur min åsyn. Jag är
Herren. 4 Om någon av Arons efterkommande har
spetälska eller en flytning, får han inte äta av de
heliga gåvorna förrän han blir ren. Det gäller också
den som har rört vid någon som blivit oren genom
en död kropp och den som har haft sädesuttömning 5
och likaså den som har rört vid ett smådjur som man
blir oren av eller vid en människa som man blir oren
av, oavsett hur denna människa har blivit oren. 6
Den som rör vid något sådant är oren till kvällen och
får inte äta av de heliga gåvorna förrän han har
badat. 7 Men när solen har gått ner är han ren, och
sedan får han äta av de heliga gåvorna, ty det är hans
mat. 8 Ett självdött eller ihjälrivet djur får han inte
äta: han blir oren genom det. Jag är Herren. 9 De
skall hålla vad jag har ålagt dem, så att de inte drar
skuld över sig genom det de äter och måste dö
därför att de vanhelgar det heliga. Jag är Herren som
helgar dem. 10 Ingen obehörig får äta av det heliga.
En som tillfälligt bor hos prästen eller en daglönare
får inte äta av det heliga, 11 men om prästen köpt en
slav, får denne äta av det, liksom en slav som är
född i hans hus; dessa får äta av hans mat. 12 Om
dottern till en präst gifter sig med en obehörig, får
hon inte längre äta av de heliga offergåvorna. 13
Men om dottern till en präst har blivit änka eller
förskjuten och inte har några barn och kommer
tillbaka till sin fars hus, får hon äta av sin fars mat,
liksom när hon ännu var ung. Ingen obehörig får äta
av den. 14 Om någon oavsiktligt äter av det heliga,
skall han ge prästen ersättning för det heliga med
tillägg av en femtedel. 15 Prästerna får inte vanhelga
de heliga gåvor som israeliterna offrar åt Herren 16
och dra skuld och straff över dem genom att låta
dem äta av deras heliga gåvor, ty jag är Herren som
helgar dem. 17 Offrens beskaffenhet Herren talade
till Mose: 18 Säg till Aron och hans söner och till
alla israeliterna: Om någon israelit eller invandrare i
Lagen och det Tredje Budordet [255]
Israel vill frambära ett offer, vare sig det är ett
löftesoffer eller ett frivilligt offer, som de vill offra
åt Herren som brännoffer, 19 måste det, för att
behaga honom, vara ett felfritt handjur från
nötboskapen, fåren eller getterna. 20 Ni får inte offra
något djur med fel, ett sådant blir inte till behag. 21
Om någon vill offra ett gemenskapsoffer åt Herren
av nötboskap eller småboskap för att uppfylla ett
löfte eller som ett frivilligt offer, skall det vara
felfritt för att bli till behag; det får inte vara något fel
på det. 22 Det som är blint eller brutet eller stympat
eller har vårtor eller skabb eller revorm skall ni inte
offra åt Herren. Sådana eldoffer skall ni inte lägga
på altaret åt Herren. 23 En tjur eller ett får med
vanskapta eller förkrympta lemmar får du offra som
frivilligt offer, men Herren finner inte behag i det
om det ges som löftesoffer. 24 Ett djur med klämda,
krossade, avslitna eller utskurna testiklar får ni inte
offra åt Herren. Ni får inte göra sådant i ert land 25
och inte heller köpa sådana djur av utlänningar och
bära fram dem som er Guds mat. De är skadade, de
har ett fel, och Herren finner inte behag i er gåva. 26
Herren talade till Mose: 27 När en kalv, ett lamm
eller en killing har fötts, skall den dia sin mor i sju
dagar, men från den åttonde dagen är den Herren till
behag som eldoffergåva. 28 Ni får inte slakta en ko
eller ett får på samma dag som dess unge. 29 När ni
vill offra ett tackoffer åt Herren, skall det ske så att
det behagar honom. 30 Det skall ätas samma dag, ni
får inte lämna kvar något till nästa morgon. Jag är
Herren. 31 Ni skall hålla mina bud och följa dem.
Jag är Herren. 32 Ni får inte vanhelga mitt heliga
namn; jag skall hållas helig bland israeliterna. Jag är
Herren som helgar er 33 och som har fört er ut ur
Egypten för att vara er Gud. Jag är Herren.
Alla offergåvor är helige för Herren, och att
offra förorenade offergåvor är att missbruka
Hans namn.
Detta är grunden för det klagomål, där Gud
menar att folk säger att Hans bord är förorenat,
eftersom vi är syndare och förlösta av Gud
såsom ett levande offer.
Rimlig och rättvis Bestraffning
Ett exempel på bestämmelsen om dödsstraff för
hädelse, återfinns i följande text.
Tredje Mosebok 24:10-16 Bland israeliterna fanns
en man som hade en israelitisk mor men vars far var
egypter. I lägret kom han i strid med en israelitisk
man, 11 och sonen till den israelitiska kvinnan
smädade Namnet och förbannade det. Man förde
honom till Mose. Hans mor hette Shelomit, dotter
till Divri av Dans stam. 12 De satte mannen i förvar
i väntan på ett besked från Herren. 13 Herren talade
till Mose: 14 Mannen som förbannat skall föras
utanför lägret. Alla som har hört orden skall lägga
Lagen och det Tredje Budordet [255]
händerna på hans huvud, och hela menigheten skall
stena honom. 15 Och du skall säga till israeliterna:
Var och en som förbannar sin Gud drar skuld över
sig. 16 Var och en som smädar Herrens namn skall
straffas med döden, hela menigheten skall stena
honom. Den som smädar Namnet, han må vara
invandrare eller infödd, skall dödas.
Det viktiga med denna text är att det var Jesus
Kristus som var hos Israels folk i vandringen
genom öknen. Kristus själv sade att ingen
människa någonsin hade sett Gud eller hört
Hans röst. Sålunda satte Kristus sin
bestraffning i rörelse genom Moses och det i
sig självt visar hur Kristus tänkt sig att det
skulle verkställas.
Detta utfördes av Moses, såsom han blev
instruerad i öknen, genom den varelse vi förstår
var Messias, såsom elohim för Israels folk. För
de följde den klippan i vildmarken, och de
drack alla vid den andliga klippan och den
klippan var Kristus (1Kor 10:4).
Av denna orsak så begick medeltidens
trinitariska kyrka övergrepp genom att hävda
att Kristus var den varelse som var hos Israels
folk i öknen, såsom Yahovahs Ängel, eller
bidbäraren av det Stora Rådet hos Jesaja 9:6
(LXX).Om närvarons Ängel var jesus Kristusdå
stod lagen obruten och då stod budorden
obrutna inklusive Sabbaterna och de Heliga
Dagarna. Således tog de Guds namn och Hans
överhöghet i missbruk. De dödade martyrerna
och berusade sig på helgonens blod.
Tredje Mosebok 24:23 Mose sade detta till
israeliterna, och mannen som förbannat förde de
utanför lägret och stenade. Israeliterna gjorde som
Herren hade befallt Mose.
Uttalandet av Guds namn på det
Hebreiska språket
Det finns vissa grupper hos de Sabbathållande
Guds kyrkor, som förespråkar att man endast
skall uttala Guds namn på hebreiska. De
baserar
denna
missuppfattning
på
Apostlagärningarna 4:12.
Apostlagärningarna 4:12 Hos ingen annan finns
frälsningen, och ingenstans bland människor under
himlen finns något annat namn som kan rädda oss.”
Vissa av de namn som de förespråkar är:
Page 13
För den Högste Guden:
YaHVah, Yahu Wey, Yahaweway, Yhwh.
För Messias:
YaHVaHoshea, Yahushua, Yahshua, Yeshua.
De grupper som förespråkar dessa mest heliga
namn, håller företrädesvis namnet för den
Högste Guden som Yahweh, och för Messias
använder de namnet Yahshua.
Föreställningen kan skapas att vi måste känna
till, och med rätt tonation, kunna uttala Guds
namn riktigt, för att kunna bli frälsta. Den
föreställningen gör narr av den Allsmäktige
Gud, genom att påstå att Han kommunicerar
med människan på inget annat språk än
hebreiskan. Denna föreställning ignorerar helt
och hållet det faktum att det var Gud själv som
splittrade språken vid Babels torn.
Föreställningen bortser helt från Jesaja 28:11.
Jesaja 28:11 Ja, på obegripligt språk och främmande
tungomål skall Herren tala till detta folk,
Det bortser också ifrån de varierade titlar och
roller som givits på uppdrag, till den som
senare identifieras som Jesus Kristus, från
Jesaja 9:6.
Jesaja 9:6 Ty ett barn har fötts, en son är oss given.
Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn:
Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader,
Fredsfurste.
Den här meningens innebörd kan utläsas och
förstår på ett flertal sätt. Septuagint framställer
texten hos Jesaja 9:6-8 som:
6 Ty ett barn har fötts för oss och en son är oss
given, vilkas styre vilar på hans axlar: och hans
namn är Budbäraren av det Stora Rådet [Stora
Rådets Ängel]: ty Jag skall bringa fred uppå
furstarna och hälsa till honom. 7 Hans styre skall
vara mäktigt, och fredens skall vara utan ände: det
skall vara på Davids tron, och på bildat på hans
kungarike, och upprätthållas med dom och
rättfärdighet, därifrån och för evigt. 8 Värdarnas
Herres sigill skall utföra detta. (övers. från den
citerade texten i Cox text, Anthony Binder, 2003)
Texten lyder Rådgivaren Gud [el] den Mäktiga.
Därför dess översättning till LXX som Ängeln
av det Stora Rådet, vilket är vad som skall
förstås.
Page 14
Termen Evig Fader kan inte förstås inom
Trinitarism eller inom judendom. Det är skrivet
helt och hållet ur Septuagint. Den hebreiska
texten överför funktionen hos den Evigvarande
Fadern till Messias. Enligt Paulus kan vi se att
det anses existera många faderskap i himlen
och på jorden (Ef. 3:14). Man kan förstås
försöka utläsa den hebreiska som att den
Evigtvarande Fadern överför titeln, men så
läses inte texten vanligtvis och Septuagint läses
inte alls på det sättet.
Den engelska översättning i Soncino versionen
av Septuagint lyder:
Ty ett barn är fött för oss,
En son är given till oss;
Och styret vilar på hans skuldra;
Och hans namn kallas
Pele-joez-el-gibborAbdi-ad-sar-shalom
Således visar hela strukturen i benämningen en
kraft som tilldelats av Gud. Septuagint
uppfattar att han skall ses vara den Ängel i det
gamla Testamentet, som gav Lagen till Moses,
när det skrevs århundraden före Kristus. Nutida
judendom försöker förneka detta faktum, och
detta är förvisso orsaken till att septuagint
förnekades av den rabbinska judendomen efter
Kristus levnad.
Vi känner till att dessa olika roller är tilldelade
genom vers 7, sista delen, Värdarnas Herres
sigill skall utföra detta.
Denna föreställning om heliga namn bortser
från berättelsen ur Skriften i 1:21, 23.
Vers 21 Hon skall föda en son, och du skall ge
honom namnet Jesus (betydelse: frälsare), ty
han skall frälsa sitt folk från deras synder.”
Jesus blir till Frälsaren genom tilldelning av ett
uppdrag, genom att leva ett osyndigt leverne,
för att sedan uppge detta liv såsom ett offer: för
Gud är Frälsaren.
Judasbrevet 25 den ende Guden som har räddat oss
genom vår herre Jesus Kristus, hans är härligheten,
storheten, styrkan och makten, före all tids början, nu och
i all evighet, amen.
(jfr uppsatsen God our Saviour [198]).
Lagen och det Tredje Budordet [255]
Matteus 1:23 Jungfrun skall bli havande och föda en
son, och man skall ge honom namnet Immanuel (det
betyder: Gud med oss).
Denne Guds Son, denne Messias, denne
frälsare genom uppdrag, var utnämnd till
Överstepräst efter Melkisedeks Order och blev
till vår Överstepräst vid sin första ankomst, och
skall bli till vår kung vid sin andra ankomst.
Att begränsa Messias till bara ett ord på
hebreiska bryter mot det tredje budordet. Det är
att ta Guds namn i missbruk. Det begränsar
Guds syfte och begränsar tillika Guds plan vad
gäller den slutgiltiga frälsningen av hela
mänskligheten.
När Jesus Kristus ombads av sina lärjungar att
lära dem hur de skulle be, Lukas 11:1-4, så
lärde han dem att rikta sina böner till Fadern.
Gud är tilltalad som 'Vår Fader i himlen'.
Han uppmanade dem inte att enbart tilltala
Fadern på hebreiska.
Jesus Kristus egen bön i Johannes evangelium
17:1-26 vänder sig till Gud med ordet 'Fader'. I
Matteus 27:46 kan vi se att när Jesus kristus
var på korset, skrek han ut till Fadern på
arameiska, vilket var det vanliga språket hos
folket, Eli, Eli, varför har du försakat mig? som
citerar hebreiska skrifter.
Han använde inte hebreiska för att tilltala
Fadern. Matteus rapporterar det eftersom han
var där och åhörde det. Johannes var tillika där.
Johannes nedtecknade hans följande ord, "det
är fullbordat".
Det är väldigt viktigt att vi förstår att Gud
och Hans Messias Jesus Kristus har många
namn.
Det är väldigt viktigt att vi förstår att Gud har
flera namn och att dessa namn skall helgas. Att
endast uttala dessa namn på hebreiska är inte
detsamma som att helga guds namn. Namnen
själva bär med sig föreställningar. Namnen som
tilldelats sonen av Fadern är titlar som visar på
makt. Det är därför som de änglar i Gamla
Testamentet som verkade för Gud var givna
namnet Yahovah. Han allena var benämnd som
Lagen och det Tredje Budordet [255]
Värdarnas Yahovah.
Användandet av tungor
Det
tredje
budordets
brännpunkt
är
koncentrerad kring det som vi säger. Våra ord
avslöjar våra tankar, våra tankar vägleder våra
handlingar. En grundläggande regel ges av
Kristus i Lukas 6:43-45
Lukas 6:43-45 Ett bra träd bär aldrig usel frukt, inte
heller bär ett uselt träd bra frukt. 44 Varje träd känns
igen på sin frukt. Man plockar inte fikon på tistlar
eller druvor på törnbuskar. 45 En god människa bär
fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och
en ond människa bär fram det som är ont ur sitt onda
förråd. Hennes mun säger vad hjärtat är fullt av.
Aposteln Paulus blottlägger de onda hjärtana
hos bröderna i Rom. Han visar oss naturen hos
en människa som valt att skilja sigsjälv ifrån
Gud.
Romarbrevet 3:10-18 10 Det står ju skrivet: Ingen
finns som är rättfärdig, ingen enda, 11 ingen som
förstår, ingen som söker Gud. 12 Alla har vikit av,
alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda,
ingen enda. 13 En öppen grav är deras strupe, sin
tunga brukar de till svek. Huggormsgift har de
bakom sina läppar, 14 deras mun är full av bitter
förbannelse. 15 På snabba fötter ilar de för att
utgjuta blod, 16 förödelse och elände kantar deras
väg, 17 och fridens väg känner de inte. 18 Hos dem
finns ingen fruktan för Gud.
Dessa verser visar oss de som inte håller något
beaktande för Guds lag.
Page 15
uttalats över er?
Jakobsbrevet 3:5-9 På samma sätt med tungan; den
är en liten lem men kan skryta över hur mycket den
förmår. En liten eld kan sätta en hel skog i brand. 6
Och tungan är en eld, själva den onda världen bland
våra lemmar. Den fläckar hela vår kropp, den sätter
livshjulet i brand och har själv sin eld från helvetet.
7 Det finns ingen art bland fyrfotadjur, fåglar,
kräldjur eller havsdjur som inte kan betvingas och
har betvingats av människan. 8 Men tungan kan
ingen människa betvinga, oregerlig och ond som den
är och full av dödligt gift. 9 Med den tackar och
lovar vi vår Herre och fader, med den förbannar vi
människorna, som är skapade till Guds avbilder.
Jakobsbrevet 4:11-12 Förtala inte varandra, bröder.
Den som förtalar en broder eller dömer sin broder
förtalar lagen och dömer lagen. Men dömer du lagen
är du inte lagens görare utan dess domare.
12 Det finns bara en lagstiftare och domare, han som
kan rädda och förgöra. Men vem är du som dömer
din nästa?
Första Petrusbrevet 3:10 Den som älskar livet och
vill ha goda dagar, han skall avhålla sin tunga från
det som är ont och sina läppar från svekfulla ord.
Vi ser även i Titusbrevet 2:7-8
7 och var själv ett föredöme i goda gärningar. Din
undervisning skall vara ofördärvad, värdig, 8 sund och
oantastlig, så att dina motståndare måste skämmas
eftersom de inte hittar något ont att säga om oss.
Vi ser från dessa Skrifter att Gud önskar att
Hans sanna tjänare skall ha nen ren tunga. Vi
döms efter vad vi säger. För ur djupet av
hjärtats överflöd, där talar munnen.
Böner
Jakob, Jesus egen broder, pastor eller biskop
vid Jerusalmförsamlingen, talesman för kyrkan
vid konferensen i Apostlagärningarna 15, hade
mycket att säga om användadet av dessa
tungor.
Jakobsbrevet 1:26 Den som menar sig vara from
men inte kan tygla sin tunga utan lurar sig själv, hans
fromhet är ingenting värd.
Jakobsbrevet 2:5-7 5 Hör på, mina kära bröder: har
inte Gud utvalt dem som är fattiga i världens ögon
och skänkt dem trons skatter och arvsrätt till det rike
han har lovat dem som älskar honom? 6 Ändå visar
ni förakt för den fattige. Är det inte de rika som
förtrycker er och släpar er till domstolarna? 7 Är det
inte de som smädar det härliga namn som har
Böner till Gud på ett korrekt sätt var kända från
de tidernas begynnelse. Men böner användes
också för att försöka manipulera Gud. Dessa
försök till manipulation är missbruk. Det bryter
mot det tredje budordet. 'Fasta' har påkallats av
kyrkans ledare, när organisationen har drabbats
av finansiella problem. Böner har förts fram för
kyrkoledare
som
lett
sina
församlingsmedlemmar i avvikelse från den
kristna läran.
Jesaja 1:15 När ni lyfter era händer i bön vänder jag
bort blicken. Hur mycket ni än ber lyssnar jag inte.
Ni har blod på händerna.
Falska Profetior
Page 16
Gud använde profetior och profeter för att
varna folket för framtida händelser, för att kalla
till botgöring, de som fallit i olydnad och för att
visa vad som skulle ske om Israels folk bryter
mot Hans lagar.
'Falska profetior' har alltid varit som en plåga
uppå Guds folk. Redogörelsen för hur kung
Balak av Moab ber Bileam att uttala en
förbannelse över Israels folk i Fjärde Mosebok
22, visar hur Gud ser på falska profeter. Gud
var tvungen att tala genom en mula för att få
Bileams uppmärksamhet. Att falskeligen sia i
Guds namn, är fåfänga, är att missbruka Guds
namn. Att förkunna falska föreställningar och
misstolka Skriften, har varit en stor plåga uppå
Guds kyrka under detta tjugonde århundrade.
Den konventionella så kallade ortodoxa världen
är fylld med konstgjorda falska läror, vilket
bryter mot det tredje budordet och angriper
Guds lag. Tillbedjan av en så kallad Maria för
att få en falsk Kristus att ingripa är allt fåfänga,
böner i missbruk. Användandet av radband och
bönehjul är allt bara böner i missbruk,
förbjudna enligt Bibeln.
Matteus 6:7 Och när ni ber skall ni inte rabbla
tomma ord som hedningarna; de tror att de skall bli
bönhörda för de många ordens skull.
Mera moderna eller samtida sånger i kyrkans
tillbedjan, särskilt de enkla, som är av 'det är
bara som jag är' stil, är ett brott mot det tredje
budordet. De visar ingen förståelse för behovet
av ånger och de är ett fullbordande av Amos
'ylande', vilket förutsades fylla våra platser för
tillbedjan.
Söndasgmorgnarnas 'predikningar om Jesus' tar
alla Guds namn i missbruk. Den sanne Jesus
Kristus i det Nya Testamentet säger i Matteus
15:9 och i Markus 7:7:
Fåfängt dyrkar (grekiska-,v, dyrka, avguda,
vörda) de mig, ty lärorna de lär ut är människors
bud.
Hela konceptet med så kallad gospelmusik och
dess budskap om att 'ge ditt hjärta till
Herren':den falska läran om att man skall fara
till himlen; eller att du skall brinna i helvetet
för evigt; är inte baserad på någon av den
Levande Gudens Skrifter. Det återfinns inte i
Lagen och det Tredje Budordet [255]
Bibeln. Dessa föreställningar är alla grundlagda
av människor. De hör inte hemma i
Skrifterna.de är fåfänga, eller missbruk. De
tjänar inget annat syfte än att ingjuta en
rädslans religion, och att dölja hela syftet med
den Ende Sanne Gudens plan. Den planen är att
bringa hela mänskligheten i förening med
Honom, genom ångerfullhet och lydnad (jfr.
Apg 2:38 och Matt 7:21).
Negativiteten hos Lagen
Vissa har anklagat lagens struktur hos de tio
budorden för att vara negativ i sin ordalydelse
och sina föreskrifter: 'du skall icke'. Denna
frasering används tio gånger i Andra Mosebok
20, och sedan tio gånger när budorden ges i
Femte Mosebok 5.
Men de tio punkterna i lagen är en positiv lag i
sin användning. De tio budorden skall lydas
och de har en reglerande effekt på samhället i
sin helhet och på varje individ i synnerhet.
Lagen, när den åtlyds och tillämpas, bringar
människans 'ande' i underkastelse för Guds väg.
Det förmår människan att utveckla lydnad från
sitt inre. Den lär människan ett sätt för
'förvaltning'. Om människan inte lär sig, och
fram till att människan har så lärt sig att
förvalta sitt hjärta, så skall laglösheten härska.
Människan omvändas och ändras; annars är
människans handlingar dåraktiga.
Psaltaren 14:1, 53:1, Dårarna tänker: ”Det finns
ingen Gud.”
Ordspråksboken 14:7 Gå ur vägen för en dåraktig
man, av honom får du inte ett vettigt ord.
Ordspråksboken 17:12 Hellre möta en björn som
mist sina ungar än en dåre i hans vanvett..
Ordspråksboken 18:6 Dårens ord leder till strid,
hans mun tigger stryk.
Ordspråksboken 13:20 Den som vistas bland kloka
blir klok, den som umgås med dårar går det illa.
Guds lag är fylld av visdom. Guds lag, när den
efterlyds, ger förståelse. Guds lag, när den
tillämpas, är positiv. Den ger positiva resultat.
Guds lag är lösningen på människans oförmåga
att styra och förvalta. Det tredje budordet är en
Lagen och det Tredje Budordet [255]
stor del av förvaltning. Gud, i sin visdom,
uppenbarar Hans lag. Mänskligheten måste lära
sig att frukta Gud och att frukta för att inte lyda
Hans lag.
(jfr. också 2 Mos. 20:10, 5 Mos. 5:14; Ords.
1:32; 14:7; 17:12; 10:23; 18:6; 29:11; 13:20;
26:6).
Svärande och Dyrkan
Svärande och Revolution
Andra Mosebok 21:17 visar på straffet för att
förbanna sin fader eller moder. kraven för att
fälla förbannelser uppå de olydiga i folket läggs
fram i lagens texter. Ingen förbannelse eller
anklagelse kan fällas utan att stå under lagens
ordning. All sådan handling står i brott mot det
tredje budordet, såväl de andra under vilka det
faller juridiskt.
Svärande och Dyrkan
Gud själv har svurit en ed och den eden skall
bestå. Jesaja 45:23 är en profetia.
Jesaja 45:23 Jag svär vid mig själv, det jag säger är
sant, mitt ord står fast: För mig skall alla böja knä,
alla skall svära mig trohet.
Gud förklarar här att historien skall kulminera i
en dyrkan av Honom och den Gudaktiga eden
skall vara grunden för varje samhälle och varje
folk.
Mika 6:8 Människa, du har fått veta vad det goda är,
det enda Herren begär av dig: att du gör det rätta,
lever i kärlek och troget håller dig till din Gud.
Femte Mosebok 5:11 Du skall inte missbruka
Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att
lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.
Page 17
Jakobsbrevet 5:12 Framför allt, mina bröder, svär
ingen ed, varken vid himlen eller vid jorden eller vid
något annat. Ert ja skall vara ett ja och ert nej ett nej,
annars drabbas ni av Guds dom.
Guds ord och Guds namn skall inte återkomma
tomt. Det skall inte tas i missbruk (jfr. Rom.
14:11).
Gud har bevarat i varje generation, de som inte
har böjt sig inför Hans ordning, och de som har
accepterat och förblivit trogna gentemot
Honom (1Kung. 19:18).
Första Kungaboken 19:18 Men jag skall lämna kvar
sju tusen i Israel, alla som inte har böjt knä för Baal
eller kysst honom till hyllning.”
Gud har utvalt Jesus Kristus som Hans smorde
och alla skall buga inför honom i Guds namn.
Filipperbrevet 2:10 för att alla knän skall böjas för
Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden,
Det som kan göras känt av Gud har visat sig
hos den utvalda som handlat i Hans namn
(Rom. 1:19-20). I det kommande Guds
kungarike, skall människor inte åkalla Guds
namn falskeligen, så som de gjorde i forna tider
(1 Mos 4:26). Han som har blivit utnämnd till
en Överstepräst i Melkisedeks Order, skall bli
förklarad som kungarnas kung, och skall regera
i den ende sanne Gudens namn, Han som sänt
honom (Joh. 17:3) och inga läppar skall ta
Guds namn i missbruk mer.
