ENSAMKOMMANDE FLYKTINGBARN OCH DERAS SOCIALA ÅLDER

Hälsa och samhälle
ENSAMKOMMANDE
FLYKTINGBARN OCH
DERAS SOCIALA ÅLDER
EN STUDIE OM BARNENS SOCIALA ÅLDER
OCH MÖTET MED SVERIGE
PAULIN BERGMAN
STINA BERGQVIST
ENSAMKOMMANDE
FLYKTINGBARN OCH
DERAS SOCIALA ÅLDER
EN STUDIE OM BARNENS SOCIALA ÅLDER
OCH MÖTET MED SVERIGE
PAULIN BERGMAN
STINA BERGQVIST
Bergman, P & Bergqvist, S. Ensamkommande flyktingbarn och deras sociala
ålder. En studie om barnens sociala ålder och mötet med Sverige. Examensarbete
i socialt arbete, 15 poäng. Malmö högskola: enheten för Hälsa och Samhälle,
2010.
This study analyses social age as a phenomenon and if unaccompanied refugee
children has a social age that, according to the Swedish culture, do not correspond
with their biological age and if so is, the reason for that. Furthermore, our study
has discussed the potential consequences of the effects for the unaccompanied
refugee children and the social age when interacting with Swedish society.
According to our study, the social age is effected by other factors besides cultural
norms, values and role expectations that a society has on a specific biological age.
The results in this study shows that social age is a vital component to someone’s
identity. Therefore, the social age is an important factor for individuals when it
comes to meeting and handling new social environments such as new countries.
Keywords: Unaccompanied refugee children, refugee, norms, social age, social
enviroment, roleexpectations, crisis, culture.
2
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDANDE KAPITEL
5
Problemformulering
5
Syfte
5
Frågeställningar
5
KUNSKAPSÖVERSIKT
6
TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER
9
Åldrande
9
Habitus, fält och kapital enligt Pierre Bourdieu
9
Kris och trauma
11
Hypoteser
12
METOD OCH MATERIAL
13
Litteraturgenomgång och probleminventering
13
Val av teoretisk utgångspunkt
14
Kvalitativa intervjuer
14
Urval
15
Kontakt med verksamheterna
15
Etisk prövning
16
Intervjuguide
16
Intervjun
17
Resultatbearbetning
19
Resultatutvärdering
19
Resultatanalys
19
Abduktiv analys
20
Hermenuetisk analys
20
Intern och extern validitet
21
3
RESULTAT
21
Transitboendet
21
HVB-hemmet
22
Ungdomarnas resa till Sverige och orsak till denna
22
Barndom och familjeförhållande
22
Religion och kärlek
23
Skola och utbildning
24
Ungdomarnas första tid i Sverige
25
Sociala nätverk
25
”Kulturkameleonter”
26
Krishantering
Kriser i hemlandet och under hitresan
Separation från familj
Väntan och ovisshet i Sverige
27
27
27
28
ANALYS
28
Abduktiv analys
Habitus, fält och kapital
Krishanteringsprocessen
28
29
32
Hermeneutisk analys
33
SAMMANFATTANDE DISKUSSION
37
REFERENSER
40
Litteratur
40
Internetkällor
41
Artiklar
41
Intervjuer
41
Bilaga 1
43
Bilaga 2
44
4
INLEDANDE KAPITEL
Ämnet ensamkommande flyktingbarn var under hösten 2009 hett debatterat i
svensk media då ett nystartat boende för målgruppen startades i Vellinge trots
stora protester från invånarna i omkretsen. Detta väckte vårt intresse för ämnet.
När denna uppsats blev aktuell hade vi med oss dessa tankar och valde att
fördjupa oss i fenomenet. De ensamkommande flyktingbarnen har i Sverige under
de senaste åren stadigt ökat i antal. Därför finner vi att det är av vikt att även
forskningen om denna målgrupp utvidgas.
Problemformulering
När det gäller ensamkommande flyktingbarn finns det många aspekter att
fokusera på. Det finns idag forskning som påvisar att mötet mellan en individ och
ett nytt land både kan skapa inre och yttre konflikter. Även kulturella identiteter
och skillnader mellan sådana är något som behandlas frekvent i forskning. Något
vi dock känner en avsaknad av i forskningen är den sociala ålderns betydelse för
identiteten. Detta tillsammans med tanken vi har om att ensamkommande
flyktingbarn inte följer den svenska normen när det gäller deras sociala ålder
gjorde att syftet för denna uppsats växte fram.
Syfte
Vårt syfte är att undersöka vad social ålder är och hur denna påverkar de
ensamkommande flyktingbarnen i deras möte med Sverige.
Frågeställningar
I denna studie söker vi svar på följande frågeställningar:
- Vad är social ålder?
- Har barnen en social ålder, som enligt svensk kultur, inte överensstämmer
med deras biologiska ålder?
- Vad är i så fall anledningen till att de har denna sociala ålder?
- Om barnen har en social ålder som, enligt svensk kultur, inte
överensstämmer med deras biologiska, vilka blir då konsekvenserna för
barnen och deras sociala ålder i mötet med det svenska samhället?
Disposition
Under rubriken kunskapsöversikt följer en introduktion av ämnet utifrån statistik
och närliggande forskningsområde. Därefter följer uppsatsens teoretiska
utgångspunkter som har till syfte att bredda och ge stöd åt vårt resonemang kring
den sociala åldern. För att klargöra vårt arbetssätt och arbetsprocess följer sedan
ett avsnitt gällande metod och material. I varje del av detta avsnitt vävs det etiska
resonemanget in. Informationen som framkommit ur de kvalitativa intervjuerna
presenteras i resultatavsnittet. Utifrån detta empiriska material påbörjas sedan en
analys där resultatet och våra teoretiska utgångspunkter växelverkar i den
abduktiva analysen. I den hermeneutiska analysen vidareutvecklar vi fenomenet.
Det avslutande kapitlet är en sammanfattande diskussion av uppsatsen. I bilaga ett
finns begreppsförklaringar som är av relevans för uppsatsens ämne. Bilaga två
består av intervjuguiden som användes vid intervjuerna.
Hela uppsatsen är en gemensamt utarbetad produkt av båda författarna.
5
KUNSKAPSÖVERSIKT
Forskningen om ensamkommande flyktingbarn är inget utbrett område. Om
statistiken över hur många barn som kommit ensamma ses över har de ökat
radikalt under de senaste åren. År 2004 ansökte 338 ensamkommande barn om
asyl i Sverige i jämförelse med 2250 barn år 2009. Bara under januari och februari
månad år 2010 har 392 nya ansökningar gjorts (migrationsverket.se1, 29/3 2010).
Antal asylsökande ensamkommande flyktingbarn
2500
2000
1500
1000
Antal asylsökande ensamkommande
flyktingbarn
500
2010 (tom feb)
2008
2009
2006
2007
2004
2005
0
Figur 1: Antal asylsökande ensamkommande flyktingbarn 2004 till och med
februari 2010.
Barnen från Afghanistan och Somalia är överrepresenterade bland de asylsökande
ensamkommande flyktingbarnen. Av de 133 barn som sökte asyl från Afghanistan
fick 116 bifall och av de 160 som kom från Somalia beviljades 103 stycken
uppehållstillstånd (migrationsverket.se2, 29/3 2010).
Avgjorda asylärenden ensamkommande flyktingbarn 2010 tom
feb
Okänt
Antal bifall
Antal bifall
Antal avgjorda asylärenden
Övriga
Statslös
Irak
Somalia
Afghanistan
160
140
120
100
80
60
40
20
0
Figur 2: Antal avgjorda asylärenden gällande ensamkommande flyktingbarn till
och med februari 2010.
Utöver statistiken finns det även barn som är papperslösa som det inte finns någon
information om, och det är oklart hur många dessa är. Då dessa barn är vanligt
förekommande i Europa kan de även antas öka inom Sveriges gränser. Dessa barn
kan finnas ute på den svarta arbetsmarknaden, inom sexindustrin eller kriminell
verksamhet (Brendler-Lindqvist, 2004).
Elmeroth och Häge (2009) tar upp begreppen push och pull för att ge en klarare
bild av anledning till att individer beger sig från sitt hemland. Pull-funktionen är
när människor dras till ett annat land på grund av hopp om bättre levnadsvillkor.
Det kan handla om att det i det nya landet är fred, religionsfrihet, politisk frihet
men även att där finns arbetsmöjligheter, ges bättre materiella villkor och/eller
möjlighet till gratis mark. När människor tvingas från sitt hemland för att över
huvud taget kunna leva ett drägligt liv styrs de istället av push-funktionen. Här
6
råder allvarliga förhållanden på grund av missväxt, arbetsbrist, överbefolkning,
förföljelse, krig och/eller hot. Både push och pull kan verka samtidigt och orsaken
till flykt beror ofta på att både push- och pull-funktioner verkar i en sammansatt
helhet.
När ensamkommande flyktingbarnen anländer till det nya landet är det mycket
viktigt att de ges rätt stöd för att kunna hantera sina traumatiska upplevelser, men
även för att de ska kunna känna en trygghet i det nya landet. Det bör has i åtanke
att barnen ofta har tvingats vara självständiga och mogna snabbt när de utsatts för
prövningar. Det handlar här om en avvägning om att minska belastningen men
samtidigt ge dem möjlighet att ta egna beslut och få fortsätta utvecklas utan att
passiviseras. Det första stödet i tillflyktslandet ligger till grund för att kunna
utveckla en positiv psykisk hälsa i ett längre perspektiv. Dock är asylprocesserna
långa och invecklade vilket ökar trycket på barnen. Många känner en misstroddhet
av Migrationsverket vilket utvecklar känslan av svek. Ofta finns inte rätt
handlingar och barnen måste själva bevisa att de är just barn. Finns det osäkerhet
hos Migrationsverket angående ålder hos någon som söker asyl kan en medicinsk
bedömning inledas. Det händer dock att Migrationsverket efter endast ett samtal
med flyktingen kan ändra den påstådda åldern. Även rädslan att sändas tillbaka
trots att barnet är under 18 år ligger under ytan vilket leder till att barn går under
jorden. Idag sänder Migrationsverket tillbaka barn till risk- och konfliktfyllda
miljöer, även då det inte finns någon familj som väntar och kan ge stöd (Asher,
2009).
I en rapport från Rädda Barnen tas Sveriges tidigare vågor av ensamkommande
flyktingbarn upp som underlag för att förstå barnens situation. Dessa är de finska
och judiska flyktingbarnen som kom i slutet på 1930-talet och början på 1940talet. Trots att det finns olikheter mellan åldrar, sociala sammanhang och
kulturella bakgrunder kan det ändå tas lärdom av den forskning som gjorts på
dessa grupper. Det handlar främst om hur barnen påverkats och hur de bäst tas
omhand då de kommer ensamma till ett land. I rapporten har tittats på hur tidigare
undersökningar genomförts och sammanfattningar har gjorts på hur dessa grupper
påverkats av sin situation (Brendler-Lindqvist, 2004). Langnebros (1994) gör
slutsatsen i sin doktorsavhandling att barn som kommer ensamma genomgår en
rad olika traumatiska situationer. Främst handlar det om separationen från sin
familj och sin naturliga miljö. Det nya landet ger helt nya intryck, i form av språk
och bemötande av människor vilket kan vara mycket att smälta. Problemen följer
även barnen till vuxen ålder vilket exempelvis kan ge sig uttryck i kontrollbehov,
separationsångest, splittrad självbild och svårigheter att bli av med svåra
minnesbilder.
Det råder delade meningar om vad som är bäst för barn när det handlar om
möjligheten att komma till en säker miljö utan sina föräldrar eller att stanna kvar
med sina föräldrar i en krigshärjad miljö. I rapporten från Rädda Barnen dras
slutsatser utifrån Langebros doktorsavhandling, att det är bäst för barnen att
stanna kvar hos sina föräldrar då traumatiseringen att splittras från familjen och
sin kulturella och sociala kontext utgör ett större hot mot barnens psykiska hälsa,
än att komma till en säker plats ensam. En annan doktorsavhandling gjord av
Räsänens säger motsatsen och pekar på att barnen som kom till Sverige från
Finland under 1930-40 talet har klarat sig bättre psykiskt och socialt i större
utsträckning än de barn som stannade kvar i Finland med sina föräldrar (BrendlerLindqvist, 2004).
7
Ahmadi (1998) menar att en människas personliga identitet byggs upp med hjälp
av en rad olika faktorer som verkar tillsammans. Först finns det de individuella
faktorerna som de personliga egenskaperna en individ föds med och som sedan
vidareutvecklas utifrån den livshistoria denne har haft. De inre egenskaperna
formas dock inte bara av de personliga egenskaperna utan även av den kulturella
omgivningen. Den kollektiva omgivningen och samhällsvillkoren har även de en
avgörande betydelse för identitetsskapandet. Inom sociologin delas identiteten
upp i den sociala och den personliga identiteten. Identiteten existerar på två plan,
dels inuti den enskilde, hur denne uppfattar sig själv, och dels hur människor
omkring uppfattar denne. Elmeroth och Häge (2009) menar att det är i tonåren
som identitetsskapandet sker till största delen. Traumatiska händelser kan påverka
denna identitetsutveckling negativt om inte rätt stöd ges.
Kultur är ett begrepp som är av vikt när det talas om hur människors personliga
identitet skapats. Det finns två väsentliga inriktningar när kulturens roll i
identitetsskapandet synas. Det ena är det essentialistiska synsättet, där kulturen ses
som något bundet och oföränderligt oavsett om en person förflyttar sig till ett
annat socialt sammanhang. Det andra perspektivet är det konstruktivistiska och
innebär att själva processen av skapandet av kulturen är den viktiga faktorn. Här
kan kulturen förändras beroende på det sociala sammanhanget. Kultur som något
konstruktivistisk betyder att en persons kulturella och personliga identitet
förändras om den sociala kontexten runtomkring förändras (Arnstberg, 2008).
Löfgren och Norell (1991) tar upp den tyske ungdomskulturforskare Ziehes syn
på ålder utifrån ett ungdomsperspektiv. Han menar att ungdomen inte är något
givet utan är skapat i en kulturell och historisk kontext. Dock finns det drag som
förknippas med ungdomen vilket tycks ha följt mänsklighetens utveckling genom
tid. Detta handlar om frigörelsen och utvecklingen av sin personliga identitet. I
den moderna tiden håller denna frigörelseprocess att förändras då traditionella
mönster utmanas och den kulturella identiteten ifrågasätts. Detta syns inte minst
när det handlar om sexualitet, familjemönster och giftermål. Den tidigare
frigörelseprocessen blir nu en livslång process där en människas identitet kan
skapas och omskapas.
Edgren (2004) tar i sin artikel upp ålders- och generationaspekter utifrån en rad
forskare. Författaren anser att detta är ett outforskat område och att det finns
potential till vidare teoribildning. Hon menar att den individuella åldern måste
sättas in i ett konstruktivistiskt perspektiv för att kunna förstås. Åldern har
historiskt spelat in på människors betydelse i samhället, men även påverkats av
etnicitet, kön och nationalitet. Den sociala identiteten påverkas delvis av
positionen på arbetsmarknaden och här har åldern varit och är fortfarande en
avgörande faktor. Genom att se över tid har det visats att åldern har olika innebörd
beroende på samhällsklimatet i övrigt. I vår globaliserade och tekniskt
föränderliga tid kan härmed åldern få en ny betydelse då förutsättningarna blir
andra menar Edgren.
8
TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER
Nedan följer tre teoretiska utgångspunkter.
Åldrande
Giddens (2007) tar upp Hotz teori om den sociala åldern och dess föränderlighet.
Att åldras kan ses som en kombination av biologiska, psykologiska och sociala
processer som påverkar människor. De biologiska processerna påverkar kroppens
fysik och de psykologiska påverkar medvetandet samt de mentala förmågorna. De
sociala processerna påverkas av kulturella normer, värderingar och
rollförväntningar som är åldersberoende. Förväntningar och uppfattningar om den
sociala åldern skiljer sig ofta mellan olika samhällen och de förändras även
ständigt i de respektive samhällena. Vad samhället har för förväntningar på
individens roll har stor betydelse för den personliga identiteten (Giddens, 2007).
Habitus, fält och kapital enligt Pierre Bourdieu
Carle (2000) skriver att Bourdieus teorier är intressanta eftersom han analyserar
enkla och ibland något självklara händelser i människors vardag. Det kan handla
om händelser som inträffar i skolan, på arbetet eller på fritiden och som i allra
högsta grad är av vikt för att visa på vilka faktorer som är betydande för att klara
sig i detta samhälle.
Carle (2000) menar att en av Bourdieus mest centrala utgångspunkter är att
människan är en social varelse och att dess handlingar ofta är riktade till
kollektivet. En människa lever och vistas i många olika sociala miljöer och
därmed lär den sig många olika sätt att agera. En individs identitet är till stor del
formad av i vilka sociala sammanhang denne har tillbringat sitt liv och utifrån
detta formar individen sitt habitus. Bourdieu, menar genom Ahmadi (1998) att
habitus är de inlärda tanke- och handlingssystem som människor förvärvar genom
att vistas i en speciell social miljö. Bourdieu menar även att habitus uttrycker
människors förmåga att hantera omgivningen och gör att individen kan agera och
interagera ”naturligt” i denna speciella miljö. En social miljö som är väldigt
betydelsefull för människan är den sociala miljö hon är uppväxt i. Denna miljö
formar ofta en habitus som sitter djupt rotat i individen resten av dennes liv och
ligger som en grundhabitus. Carle (2000) skriver att Bourdieu menar att beroende
på vad individen har för förmåga att dra nytta av tidigare sociala erfarenheter
anpassar denne sig mer eller mindre snabbt till nya sociala situationer. I mötet
med nya sociala situationer tar individen till sig de nya handlings- och
tankemönsterna, adderar dessa till habitus som redan finns inom denne och
utvecklar så habitus. Men detta nya habitus är inte bara en ytlig anpassning till
den nya situationen, den innebär en helt ny livsstil. Detta kan vara mer eller
mindre svårt beroende på vilken förmåga individen har att anpassa sig och hur
långt ifrån den nya livsstilen ligger från den individen har sedan innan. En
individs habitus skapas således genom människors handlingar men den sociala
verklighet som vi lever i är även ett resultat av dessa handlingar. Bourdieu menar
därmed att det är ett ömsesidigt förhållande mellan objektiva strukturer och
subjektiva processer som tillsammans utgör ramarna för människors handlingar
(Giddens, 2007).
9
Ett annat av Bourdieus centrala begrepp är fält. Ett fält uppstår när individer
inordnar sig i grupper som är avgränsade av exempelvis yrkestillhörighet,
utbildning eller fritidsintressen. Inom var och en av de olika fälten finns det
specifika spelregler och det finns även inom fälten en speciell habitus som
dominerar. Människors handlingar är resultatet av relationen mellan deras habitus
och fält. Exempel på fält är konsumtionsfältet, sportfältet, konstfältet och
utbildningsfältet. Bourdieu menar att individen, för att klara sig i de olika fälten
behöver olika sorters kapital. Kapital som Bourdieu tar upp är: symboliskt kapital
(prestige, ära och titlar), ekonomiskt kapital (innehav av pengar), kulturellt kapital
(kunskap via utbildningssystemet, förhållningssätt samt intresset och
engagemanget i kulturella evenemang som exempelvis konst, teater och litteratur)
och socialt kapital (”nyttiga” sociala nätverk) (Carle, 2000). På varje fält etableras
och upprätthålls skillnader mellan olika grupper beroende på vilka och hur mycket
av dessa kapital de innehar. De som innehar det kapital som behövs inom det
specifika fältet kommer vara de som dominerar inom just det fältet. De som
innehar mindre mängd kapital kommer vara de underlägsna (Giddens, 2007). De
dominerande inom fälten kan ses som ”eliten”. Skolsystemet är en av de arenor
som Bourdieu menar upprätthåller dessa skillnader inom fältet och det förklaras
närmre i nästa stycke. Om en individ vill avancera inom ett fält eller kanske till
och med vill avancera till ett annat fält krävs det således att denne tillägnar sig och
omvandlar de olika kapitalformerna som dominerar inom fältet. Sedan bör även
dessa kapitalformerna omvandlas och bli en del av individens habitus (Carle,
2000).
Ett exempel på när kapital har väldigt stor betydelse är när ett barn börjar skolan.
Skolan beskriver Bourdieu som en institution bland många andra som
upprätthåller sociala och ekonomiska orättvisor och olikheter genom kulturell
reproduktion (Giddens, 2007). Även Carle (2000) talar om Bourdieus syn på
utbildningens roll. Han menar att de som kommer från förhållanden som inte är
studievana behöver mer än den ”bokliga” kunskap som förvärvas på utbildningen.
Dessa individer behöver även ett omfattande anpassningsarbete för att lyckas med
det som de flesta vill uppnå med utbildning, nämligen social framgång. De måste
då hitta de rätta symbolerna så som exempelvis beteende och ”skolans språk” och
kunna använda dessa på rätt sätt, (det vill säga på det sätt som de ”studievana”
använder dem) för att kunna passa in och spela på samma premisser. När
Bourdieu talar om utbildningssystemet använder han sig, enligt Carle (2000),
således av reproduktionsbegreppet, som betyder att relationen mellan lärare och
elev går ut på att läraren ska överföra de tankar, regler och idéer som behövs för
att klara sig i skolan, till eleven. Eleven, i sin tur, ska omvandla och ta till sig det
symboliska kapital som är av betydelse inom detta fält. Detta betyder att det inte
räcker med att eleven ”lär sig läxan utantill” utan eleven måste även förstå vad
den betyder och kunna använda den i sin interaktion med andra lärare och elever.
I stora delar av dagens utbildningssystem råder däremot en syn som går ut på att
alla elever har lika möjligheter i skolan, alla ska behandlas lika samt att skolan
utjämnar olikheter i samhället. Detta kallas socialisationsbegreppet. Bourdieu
menar dock att det inte alltid är optimalt att alla elever behandlas lika på grund av
att de, då deras sociala bakgrund och studievanan som finns i deras familj, har
olika förutsättningar att ta till sig och omforma den kunskap som förmedlas i
skolan. Om alla behandlas lika jämnas inte olikheterna i samhället ut, utan
reproduceras snarare, enligt Bourdieu. Beroende på vad barnen har för bakgrund
uppfattar de följaktligen skolan som institution på ett eller annat sätt. Bourdieu
menar exempelvis att arbetarbarn och barn ur minoritetsgrupper upplever en
10
”kulturkrock” när de böjar skolan eftersom deras sätt att kommunicera inte
stämmer överens med de gruppers som dominerar i skolan. Detta händer, enligt
honom, på grund av att barn från lägre socialgrupper, eller från andra
minoritetsgrupper, utvecklar ett annat sätt att prata och bete sig som inte stämmer
överens med hur det förväntas att de pratar och beter sig i skolan (Giddens, 2007).
Kris och trauma
Cullberg (1996) menar att en människa i kris inte bara går igenom en enda
krissituation utan att det ofta handlar om en rad olika traumatiska händelser. När
det handlar om den traumatiska krisen kan denna delas in i fyra olika naturliga
faser, där de två första är akuta skeden medan de sista två faller in i något som
kallas reparationsfasen. Var och en av de fyra faserna har, enligt Cullberg (1996)
sitt karakteristiska innehåll även om det ofta kan vara svårt att avgränsa var en
slutar och nästa börjar. Modellen över faserna bör inte ses som en stel modell utan
som ett hjälpmedel att orientera sig i krisens förlopp.
Första fasen kallas chockfasen och infaller precis när krisen uppstår eller kort
därefter. Denna fas kännetecknas av en frånvaro av känslor, men ger kroppsliga
reaktioner. Reaktionerna kan antigen ge uttryck i förnuftiga men impulsiva beslut
men även i paralysering. Ofta kan individen verka lugn på ytan, men egentligen
råder det kaos i dess inre. Overklighetskänsla är vanligt förekommande då all
kraft läggs på att hålla borta känslorna och verkligheten för att klara av situationen
(Elmeroth & Häge, 2009). Cullberg (1996) menar att detta gör att individen efteråt
kan ha svårt att minnas vad som har hänt under denna fas. Enligt Helmeroth och
Häge (2009) har Franzen lagt fram en teori om hur chockfasen för en flykting som
kommer till ett nytt land, ter sig. Här är fasen mer uppdelad. Första känslan är att
pusta ut när flyktingen anländer till ett nytt land och en nyfikenhet uppstår, medan
de traumatiska bilderna från hemlandet och flyktvägen skjuts bort. Istället
kommer chocken stegvis då individen blir medveten om svårigheten att adapteras
i det nya landet. Chockfasen kan för flyktingar bli utdragen under flera år istället
för att komma som ett akut skede.
Elmeroth och Häge (2009) beskriver nästa steg i den traumatiska krisen och denna
är reaktionsfasen. I denna fas tvingas den drabbade öppna upp ögonen för det som
har hänt och detta gör att känslor kommer upp till ytan. Vanligt uppkommer
exempelvis sorg, förtvivlan och längtan. Människan reagerar antingen utåt- eller
inåtagerande. De inåtagerande kan bli deprimerade, instängda och/eller oroliga.
De utåtagerande kan visa aggressiva tecken, speciellt förekommande bland barn.
Det är vanligt att försöka hitta en mening med det som hänt eller helt enkelt
försöka förstå varför just den egna individen drabbats. Cullberg (1996) menar
även att en rad försvarsmekanismer kan bli aktuella under denna fas. Dessa verkar
för att minska upplevelsen om hot och fara för jaget, och ta hand om alla de
känslor som uppkommit. Förvarsmekanismerna bidrar till att ta in känslor och
intryck mer gradvis, men kan därför även bidra till att förlänga och försvåra
övergången till bearbetning av den traumatiska händelsen. Regression är en sådan
försvarsmekanism och innebär att individen intar förhållningssätt och beteenden
som är karakteristiska för tidigare utvecklingsskeden. Andra försvarsmekanismer
är förnekelse, rationalisering, samt isolering och undertryckande av känslor. Vid
separation är, enligt Cullberg (1996), sorgereaktionen en stor del av de två första
faserna och det är inte sällan de drabbade även får somatiska problem under denna
tid. Exempel på sådana är huvudvärk, förstoppning, diarré eller hjärtklappning.
11
När den traumatiska krisen uppstått på grund av en separation finns det individer
som reagerar genom att försöka närma sig det som gått förlorat. Det händer då att
individen går igenom en process som kallas för ”sökandet efter det förlorade”.
Denna process kan innebära att individen får hallucinationsliknande upplevelser,
känner dödslängtan samt har minskad lust att äta eller bry sig om sin dagliga
tillvaro. Elmeroth och Häge (2009) menar att det även under denna fas är vanligt
med förhärligande känslor av det egna landet och en skepsis till det nya.
När de två första chockfaserna passerats ingås en reparationsfas eller
bearbetningsfas som den även kallas. Nu kan kroppen börja med att hantera och
bearbeta det traumatiska som hänt. Detta tar upp mycket av kroppens
koncentration och energi. Svårigheter att somna och sömnsvårigheter är mycket
vanliga med drömmar om det otäcka som hänt. Skam och skuld är ett känsloläge
som ofta kommer till ytan, detta kan handla om ”varför just jag” överlevde eller
varför betydelsefulla människor har lämnats i hemlandet (Elmeroth & Häge,
2009).
Cullberg (1996) menar att om den drabbade har kunnat bearbeta krisen går denne
in i den fjärde och sista fasen, nyorienteringsfasen, där nya livsmöjligheter och
hopp kan blickas. Livet kan få en ny mening och framtiden går att planera igen.
Det traumatiska sitter dock ofta kvar som ett ärr och kan ibland återkomma och
bringa smärta till den drabbade. Krisen bör bli en del av livet och inte något som
ska glömmas eller förträngas.
Elmeroth och Häge (2009) talar om barn som växer upp för fort, så kallade
vuxenbarn. Barnen får ta ett för stort ansvar för sig själva men även för sin familj
eller omgivning. Dessa barn skjuter bort sina inre känslor för att klara av sin
situation och kan därför inte bearbeta traumatiska händelser. De visar inte sin
sorg, rädsla eller ilska vilket i längden kan ge psykiska besvär. Vid ett möte med
ett vuxenbarn uppfattas de ofta som lillgamla och trötta. Det är av vikt i mötet
med sådana barn att inte förstärka detta beteende utan låta dem vara barn så att de
åter kan få kontakt med sina känslor.
Hypoteser
Vi antar att ensamkommande flyktingbarn har en bakgrund som påverkar deras
sociala ålder. Vi tror även att de ensamkommande flyktingbarnen kommer från
länder och bakgrunder där det ställs förväntningar på dem som på ett eller annat
sätt skiljer sig från de förväntningar som ställs på ungdomar uppväxta i Sverige.
Vi tror att de ensamkommande flyktingbarnen har fått ta ett stort ansvar under sin
uppväxt, dels för sig själva men även för sin familj, och att de har genomgått
många prövningar. Vi menar att det kan uppstå problem när de ensamkommande
flyktingbarnen möter de svenska förväntningarna på hur deras sociala ålder bör ta
sig uttryck. Enligt oss, är den sociala åldern en del av en individs kulturella
identitet som ofta glöms bort, men till vilken det bör tas större hänsyn.
Hypotes 1: Vi antar därför att de ensamkommande flyktingbarnen har en social
ålder som är högre än vad som förväntas av det svenska samhället.
När de ensamkommande flyktingbarnen anländer till Sverige tror vi å ena sidan
att de har en djupt rotad habitus på grund av att de är nära sin barndom. Å andra
sidan menar vi att de är i en ålder då det är lätt att förändras. Habitus formas i vår
förförståelse av uppväxten, miljön i ett religiöst klimat, skola, fritid med mera.
12
Ungdomarna kommer från fält som är annorlunda än det övergripande fält som
finns i det svenska samhället. Det kan uppstå problem för ungdomen i kontakten
med det nya fältet eftersom denne inte har rätt sorts symboliskt, socialt och
kulturellt kapital. Skolan och relationen mellan lärare och elev kan här ses som en
metafor för relationen mellan det svenska samhället och de ensamkommande
flyktingbarnen. ”Eliten” kan ses som svenskarna som vet hur det svenska
samhället fungerar och därmed är de dominerande inom fältet.
Hypotes 2: Vi antar att de ensamkommande flyktingbarnens habitus består av
kulturellt, socialt och symboliskt kapital som inte är av lika mycket värde i det
svenska fältet som det varit innan, i deras hemländer.
Barnen som vi kommer få att information om under intervjuerna antar vi kommer
att befinna sig i olika stadier i krishanteringsprocessen. Vi tror att den sociala
åldern påverkas av tidigare erfarenheter. Att genomgå och klara av kriser kan få
en individ att växa och få en ökad social ålder jämfört med ungdomar som inte
genomgått samma svårigheter i uppväxten. Den ökade sociala åldern tror vi beror
på att ungdomarna under kriserna är tvungna att ta mer ansvar, hantera svårigheter
och reflektera över sin situation på ett sätt som andra ungdomar inte behöver. Vi
tror dock att vissa ungdomars sociala ålder kommer att stagnera eller till och med
uppfattas som lägre när krishanteringsprocessen pågår.
Hypotes 3: Vi antar att det leder till en högre social ålder att ha genomgått och
klarat av kriser. Vi menar dock även att den sociala åldern kan te sig lägre under
själva krishanteringsprocessen.
METOD OCH MATERIAL
Nedan klargörs tillvägagångssätt, arbetsprocess och etiska överväganden.
Litteraturgenomgång och probleminventering
Vår första ansats i uppsatsskrivandet var att försöka ringa in ett syfte,
problemformulering och frågeställning för våra funderingar kring de
ensamkommande flyktingbarnens situation. För att nå detta gjorde vi en
litteraturgenomgång. Olsson och Sörensen (2007) menar att för att få en
grundläggande bas för fortsatt forskning krävs att tidigare empiriska studier
granskas, så att forskaren blir insatt i var forskningen står inom området. Efter att
ha granskat tidigare empiriska resultat ges möjlighet att utforma en första
problemformulering som är av intresse, utifrån probleminventeringen.
Probleminventeringen blev för oss enligt Olsson och Sörensen (2007) både att se
hur problemet angripits tidigare men även varför fenomenet inte angripits utifrån
vår valda vinkel. Nästa steg var att ta de första frågeställningarna och ifrågasätta
dessa för att se om de bekräftar vårt syfte med undersökningen, om de är
genomförbara, är etiskt korrekta, ur vilken vinkel de skall ställas och hur de bör
avgränsas och så vidare. Att finna en problemformulering är en process som tar
tid och kan behöva omarbetas många gånger. Detta är något som vi dels
genomförde innan skrivandets början, men även under uppsatsskrivandets gång.
13
Val av teoretisk utgångspunkt
Davidsson och Patel (1991) menar att det i forskningsstudier är av vikt att ha
teorisk förankring. Hartman (1998) anser att det är nödvändigt att ha teoretiska
ramverk för att förankra en uppsats av detta slag. Det är dock inte tvunget att följa
detta ramverk bokstavligt utan vissa tolkningar av teorierna är möjligt. Detta kan
vara fallet då teorier och definitioner ibland kan saknas över området som ska
undersökas.
Vi har valt att forma vår uppsats utifrån vad social ålder är och dess påverkan på
ensamkommande flyktingbarn i mötet med det svenska samhället. Teorin om den
sociala åldern är ingen välutvecklad teori. Därför har vi valt att även använda oss
av andra teorier som vi anser har relevans och kan ge förståelse för den sociala
åldern som fenomen. Pierre Bourdieus teori om habitus, fält och kapital belyser
hur en identitet skapas och förändras beroende på i vilket socialt sammanhang den
sätts i. Den sociala åldern är en del av människans identitet och kan därför på
samma sätt tolkas utifrån Bourdieus teorier. Dessa teorier utgår från en
klassaspekt och det kan tyckas svårt att studera dessa och bortse från denna
aspekt, men i denna uppsats finns en önskan att göra exakt detta. Vi anser dock att
klassbegreppet även kan appliceras på hur ett samhälle fungerar gällande majoritet
och minoriteter.
En gemensam nämnare alla de ensamkommande flyktingbarn, som informanterna
pratar om, har är att de gått igenom en eller flera kriser. Teorin om kris förklarar
processen som individen går igenom när den upplevt en krissituation. Vi fann
teorin relevant på grund av att vi anser att individer som går igenom kriser
påverkas i avseendet mognad och social ålder.
I avslutande delen av avsnittet ”teoretiska utgångspunkter” framför vi hypoteser
framställda utifrån de teoretiska utgångspunkter vi valt. Detta för att i ett senare
skede kunna säkerställa att de teoretiska utgångspunkterna är applicerbara och
styrker vårt resonemang angående den sociala åldern i den sammanfattande
diskussionen.
Kvalitativa intervjuer
Uppsatsen utgår från den hermeneutiska tanketraditionen, vilket förklaras vidare
under rubriken ”hermeneutisk analys”. Olsson och Sörensen (2007) påtalar att
språket inom hermeneutiken ses som en väsentlig del för människans sätt att
förklara sin förståelse och upplevelse av sin omgivande sociala verklighet. Utan
språket kan inte människan förmedla sin förståelse av sina upplevelser. En
människas förståelse formas av erfarenheter, historia och sociala sammanhang,
och måste sättas in i sin helhet.
Vi ansåg därför att kvalitativa intervjuer var det bästa sättet att få svar på våra
frågeställningar. Detta då vi ville utforska ett relativt nytt område i sin komplexa
helhet och där språket kan sätta ord på den större förståelsen. Olsson och Sörensen
(2007) beskriver den kvalitativa intervjumetoden som en metod på mikronivå där
ett fåtal informanter ger sin djupgående bild av fenomenet som skall undersökas.
Det råder ett närhetsperspektiv då forskaren och informanten genom samtal
genomför intervjun. Den kvalitativa ansatsen har ett holistiskt perspektiv vilket
innebär att intresset ligger i helheten. Kontexten och det sociala sammanhanget är
av stor vikt för resultatet. Vi vill genom att intervjua personal på boende för
ensamkommande flyktingbarn få en bild och ett mönster över hur den komplexa
14
situationen ser ut för barnen. Barnen möter en ny kultur, ett nytt land och har
oftast genomgått traumatisk flykt och tidigare svårigheter i sitt hemland. Genom
att se deras situation ur ett holistiskt perspektiv anser vi att vi på bästa sätt kan få
svar på våra frågeställningar angående den sociala åldern.
Urval
Vi valde att rikta in oss på ungdomar i övre tonåren. Detta då mycket av
identitetsskapandet sker i dessa åldrar vilket bekräftas av Elmeroth och Häge
(2009). Vi ansåg även att barn i äldre tonåren har haft större möjlighet att förankra
sitt hemlands ”särdrag” och hunnit skapa sin verklighet och sin förståelse utifrån
dessa. Eliasson-Lappalainen m.fl. (2008) påtalar att det är av vikt att barnens
perspektiv betonas. Detta måste dock övervägas om det handlar om barn som varit
med om traumatiska upplevelser eller på annat sätt är i en utsatt position. Vi valde
att inte genomföra intervjuer med ungdomarna av en rad skäl. Delvis har de varit
utsatta för traumatiska upplevelser och för att genomgå kvalitativa intervjuer med
dem ansåg vi att det först behövdes skapas ett förtroende med dem, vilket inte
skulle fungera inom tidsramarna för denna uppsats. En annan faktor som
påverkade vårt beslut var att språkkunskaperna skulle kunna bli ett problem då
ungdomarna oftast inte vistats så länge i Sverige. Vi valde även på grund av detta
att inte observera boendet då detta kändes som ett intrång i deras vardag. Enstaka
observationer hade inte heller givit oss en helhetsbild utifrån vårt syfte med
studien.
Vi sökte därför personal på boende för ensamkommande flyktingbarn att
intervjua. Våra förhoppningar var att finna 4-6 informanter som arbetat med
gruppen under minst ett halvår, gärna med socionomutbildning eller liknande. Vi
ville hitta personal som arbetade på boenden där barnen skulle ha varit placerade
under minst 3 månader, gärna under en längre period. Detta behövde inte gälla
alla ungdomar, men gärna större delen av dem. Vi valde dessa kriterier av
informanter då de skulle kunna ge en bättre helhetsförståelse av processen med
ungdomarna. Genom utbildning ges även verktyg att kunna analysera och tänka
kritiskt ur olika perspektiv. Vi lyckades uppnå dessa kriterier så när som på en
informant, som inte har jobbat under ett halvår på boendet eller är färdigutbildad.
Vi kände dock att informantens svar var av betydelse och stärkte andra
informanters bild av ungdomarna. Därför valde vi att inkludera denna informant i
studien.
Då det på ett av boendena inte bor några flickor alls och på det andra boendet för
närvarande endast bor två stycken flickor valde vi att utesluta flickornas situation
ur denna studie. Å ena sidan ansåg vi att flickorna var för få för att representera
gruppen ensamkommande flyktingflickor. Å andra sidan hade dessa två flickor en
bakgrund och historia som skilde sig betydligt från pojkarnas. På grund av detta
kunde vi inte bortse från deras kön och enbart benämna dem som ”ungdomar”
tillsammans med pojkarna. Detta gjorde att vi valde att utesluta flickorna ur
studien och fokusera på pojkarna.
Kontakt med verksamheterna
Vi tog kontakt med verksamhetschefer på olika boenden för ensamkommande
flyktingbarn i Skåne via e-post och telefon. Till en början hade vi svårt att få
kontakt med intresserade då de inte svarade i telefon eller på e-post. Vi tror detta
beror på tidsbrist, men då ingen kontakt har kunnat nås, kan inget konkret svar
ges. Slutligen fick vi kontakt med en verksamhetschef över ett transitboende för
15
ensamkommande flyktingbarn som var intresserad av att vara delaktig i vår
undersökning. Boendet passade även mycket väl in på våra urvalskriterier.
På detta boende visade det sig att personalen hade ett lite svalt intresse. Delvis då
det inkommer mycket förfrågningar angående intervjuer till uppsatser och att de
var frågande till utkastet vi givit angående frågeställningarna och syftet med
uppsatsen. I detta utkast hade vi delvis haft fokus på den biologiska åldern och om
de ensamkommande flyktingbarnen uppger rätt biologisk ålder vid ankomsten till
Sverige. Efter samtal med verksamhetschefen och förtydligande att huvudsyftet
med studien handlade om den sociala ålderns påverkan fick vi två intervjuer med
personal på boendet. Dessutom ställde även verksamhetschefen upp för intervju. I
efterhand kan vi reflektera över vår bristande förberedning inför kontaktskapandet
med verksamhetschefen. Den biologiska åldern hade egentligen inte någon
relevans för syftet med uppsatsen och borde därför inte ha varit med i
frågeställningarna.
För att studien skulle få mer bredd tog vi även kontakt med en verksamhetschef
för ett HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn. På detta boende fick vi
intervjua två boendestödjare som kunde ge en bild av ungdomarnas process under
en längre tidsintervall.
Etisk prövning
C-uppsatser som skrivs av studenter på Malmö högskola på grundnivå med
empirisk angripning, skall genomgå en etisk prövning av den lokala
etikprövningsnämnden. Den etiska ansökningen innehåller information om
uppsatsens grundidé och etiska resonemang. Även information till aktuell
verksamhetschef skall ges. Påskriven samtyckesblankett där denne medger att
personalen får vara delaktig i studien skall bifogas innan projektet kan starta.
Utöver detta skall en samtyckesblankett bifogas som deltagarna senare skall få ta
del av när intervjuerna genomförs. I samtyckesblanketterna skall det framgå att
intervjuerna hanteras konfidentiellt. Med detta menas att inga namn på vare sig
verksamhet, informanter eller personer kommer framgå i den slutgiltiga
uppsatsen. Materialet som inkommer från intervjuerna kommer innan dess
hanteras endast av uppsatsskrivarna. Vi sände in och fick vår etiska prövning
godkänd, sedan bokade vi in tider för intervjuer.
Intervjuguide
Detta avsnitt bygger på bilaga två. En viktig del i en kvalitativ intervju är att
frågorna som ställs till informanterna är av relevans och att informationen som
samlas in täcker de frågeställningar som studien syftar att besvara (Olsson &
Sörensen 2007).
Davidson och Patel (1991) förklarar olika sätt att utforma sin intervjuguide på.
Beroende på grad av strukturering av intervjuguiden får informanterna olika vidd i
att själva tolka frågorna som ställs och hur brett svarsutrymme som ges. Låg grad
av strukturering innebär att informanterna har större utrymme för egna tolkningar.
Låg grad av standardisering innebär att frågorna inte behöver följa en
förutbestämd mall utan det finns en flexibilitet i de frågor som ställs till
informanten.
Vi omarbetade frågorna vid ett flertal tillfällen och fick även feedback av vår
handledare innan vi ansåg att intervjuguiden var färdig att användas. Vår
16
intervjuguide inleds med ett antal frågor med hög standardisering och
strukturering, då vi här vill få fram uppgifter om exempelvis ålder och hur länge
informanten arbetat med ensamkommande flyktingbarn. Sedan flyter
intervjuguiden in i halv- till lågstandardiserade och strukturerade frågor. Vi har ett
antal frågor vi vill ha svar på, men dessa behövde inte ha någon speciell form eller
följd. Intervjuguiden fungerade mer som en checklista för att se att vi fått svar på
de frågor vi önskar under intervjuns gång. Vi var dock öppna för informantens syn
på fenomenet vi undersökte, och vaksamma för nya tankebanor som vi kanske
inte tänkt på tidigare. På så sätt verkade vi för att inte skapa ett ledande
resonemang. Vi utgick från vissa fastställda tankebanor utifrån fenomenet, men vi
belyste även detta ur en rad olika synvinklar för att få en bra helhetsförståelse.
En del av denna uppsats bygger på att vi måste generalisera den ”typiska svenska
tonåringen”. Vi har valt att inte lägga någon vikt vid att förklara vad vi menar med
den ”typiska svenska tonåringen” i uppsatsen. Istället har vi under intevjuerna
framfört vår bild av den svenska typiska tonåringen och gemensamt diskuterat den
med intervjupersonerna. Därmed har vi uppnått en gemensam förståelse för
fenomenet. Vi är medvetna om att var individ har sin speciella bakgrund, oavsett
om den är född i Sverige eller i ett annat land. Vi menar dock även att
generalisering är ett sätt att få förståelse i ett större sammanhang. Detta, för denna
studie, nödvändiga sätt att tänka har vi förklarat för informanterna vilket även de
har utgått från ett visst generaliserande tankesätt när de besvarat frågorna.
Informanterna betonade ofta under intervjuernas gång att det finns svårigheter
med att generalisera och att de egentligen ser individen och inte kollektivet. Efter
vår förklaring såg de dock även syftet med att generalisera i denna studie.
Intervjun
Intervjuerna cirka 60 minuter per informant och fyra av dem genomfördes på
respektive boende. Den femte intervjun genomfördes på Malmö Högskola och
även den tog cirka 60 minuter. Samtliga intervjuer spelades in med diktafon och
det fördes även fortlöpande stödanteckningar. De två första intervjuerna
genomfördes av uppsatsskrivande nummer ett och resterande av uppsatsskrivande
nummer två, den som inte intervjuade antecknade och fyllde på med frågor om
denne ansåg att detta behövdes. Vi funderade på om det faktum att vi hade två
olika intervjupersoner skulle kunna påverka resultaten som samlades in i
intervjuerna. Men då båda uppsatsskrivarna är av samma kön, samma ålder och
samma akademiska bakgrund ansåg vi inte att något problem förelåg.
Davidson och Patel (1991) ger exempel på intervjufrågor som bör undvikas. Det
handlar om att inte ställa frågor som är för långa, har en ledande karaktär,
innehåller negationer, frågor som har en förutsättande klang och frågor som ställer
två alternativ mot varandra. I detta avseende anser vi att vi i viss mån lyckades
mindre bra. På grund av intervjuguidens delvis låga grad av standardisering fick
vi som intervjuare större möjlighet att improvisera under intervjuns gång. Detta
ledde till att vissa frågor blev för långa och till viss del mer ledande än önskat då
vi försökte förklara vissa fenomen eller tankar. På grund av vi ville klargöra syftet
med vissa frågor som inte tedde sig självklara för informanterna tog vi upp
exempel, vilket kan ses som ledande. Vid de tillfällen då dessa frågor, som skulle
kunna uppfattas som ledande, ställdes var vi dock medvetna om det. Vår intention
var att pröva vår hypotes om hur saker och ting skulle kunna förhålla sig och hur
informanterna ställde sig till detta. Trots frågorna med den ledande karaktären
märkte vi under intervjuerna att ingen av informanterna hade något problem med
17
att dementera våra hypoteser. Detta ser vi som ett tecken på att även
informanterna uppfattade som att ett brett svarsutrymme gavs och att ett stort
utrymme för egna tolkningar fanns.
Eliasson-Lappalainen m.fl. (2008) skriver om en del fällor som kan uppstå under
intervjuer som forskaren måste vara observant på. Dels kan det finnas svårigheter
att intervjua yrkesverksamma om deras klienter, då dessa oftast redan har en
formad bild av vad som forskaren söker efter. Denna bild kan ha skapats ur
teoretiska perspektiv, verksamhetens regler och tidigare erfarenheter. Detta kallas
även ”den dubbla hermeneutiken”. På detta sätt får forskaren fram resultatet
utifrån den yrkesverksammas ”glasögon” i stället för att se verkligheten som den
är. I vår studie anser vi inte att detta i sig måste vara något helt negativt, då de
yrkesverksamma genom att titta på barnen ur ett större perspektiv kan få en större
helhetsbild av processen ungdomarna genomgår. Vi är inte i studien ute efter den
subjektiva upplevelsen hos barnen, utan funderar snarare kring om den sociala
åldern är något som är relevant i sammanhanget. Vi har även haft ett brett
perspektiv på våra intervjufrågor för att få ett helhetsperspektiv, varpå
informanterna fått framställa sina tankar utifrån en rad perspektiv. Vi anser därför
att informanterna har fått utmana sin bild av fenomenet om en sådan skulle ha
förekommit.
Olsson och Sörensen (2007) tar upp aspekten angående forskarperspektivet.
Studien har ett syfte och utgår från en rad olika antaganden som framkommit av
tidigare erfarenheter och kunskaper hos forskaren, detta kallas förförståelse.
Denna förförståelse måste klart och tydligt förklaras för intervjupersonen och
även senare för läsaren, så att studiens tolkning inte blir främmande eller vinklad.
Hade detta genomförts skulle antagligen problematiken som förklarades i
föregående stycke till viss del kunnat undvikas. Om vi varit så tydliga med vår
syn och tanke på fenomenet hade risken dock kunna varit att informanterna hade
kunnat utesluta sina egna perspektiv och svarat på ett sätt som de trodde vi
förväntade oss.
Eliasson-Lappalainen m.fl. (2008) skriver att det ibland kan vara svårt att
intervjua yrkesverksamma då de genom att svara på intervjufrågorna kommer till
insikt om att arbetet de genomför inte är av tillräcklig kvalitet, och därmed intar
en försvarsställning. Vi upplevde dock inte att informanterna intog en
försvarsställning utan att de istället hade en klar bild av sitt arbete och en trygghet
i sin professionella roll.
En annan problematik som reflekterats över är informanternas konfidentiellitet då
informanternas arbetsgivare var medvetna om vilka som skulle vara delaktiga i
studien. Då det är ett begränsat antal informanter och verksamhetschefen kommer
att ha tillgång till den slutgiltiga uppsatsen skulle det i praktiken kunna vara så att
denne kan tyda vem som sagt vad.
Eliasson-Lappalainen m.fl. (2008) tar upp ytterligare en problematik och denna är
att forska kring en grupp som faller utanför majoritetsnormen. Forskaren blir
påverkad av denna norm och det som faller utanför den blir främmande och
annorlunda. Ofta likställs detta med avvikande och dessa personers situation
uppfattas som ett liv i nöd. Vi har i denna studie tagit sådana vinklingar när vi
tänkt oss att de ensamkommande flyktingbarnen oftast varit utsatta för
traumatiska upplevelser i sina hemländer men även att det kan uppstå en kris då
18
de kommer till ett nytt land. Utöver detta har vi hela tiden haft i bakhuvudet att
barnen stöter på en rad svårigheter när de möter Sverige inom en rad olika
kontexter, allt från språk, kulturskillnader och den förväntade sociala ålderns
påverkan. Genom att hålla detta perspektiv medvetet har vi sett till att inte vinkla
intervjuerna eller uppsatsen på ett sådant sätt att vår föreställning är den
vedertagna sanningen.
Resultatbearbetning
När intervjuerna färdigställts så lyssnade vi igenom det inspelade materialet och
renskrev anteckningarna, detta för att få en bra helhet av informationen som
framkommit. Sedan valde vi att transkribera dem delvis, genom
meningskoncentrering. Enligt Olsson och Sörensen (2007) är detta ett sätt att
bearbeta stora textmassor, genom att ta ut viktiga delar i intervjuerna och sedan
korta ner meningarna. Vi gjorde detta då vi insåg vår tidsbegränsning men även
för att göra texten mer enhetlig och överskådlig. Eliasson-Lappalainen m.fl.
(2008) påtalar att det under transkribering av texter lätt kan hända att
informationen vinklas eller att viktiga delar går förlorade. Detta är något vi hade i
åtanke när vi transkriberade texten.
Efter transkriberingen tematiserade vi texten genom att ytterligare bena upp
information. Genom att se olika relevanta teman av vad som framkommit under
intervjun kunde texten bli mer begriplig och hanterbar. Vårt mål har under hela
resultatbearbetningen varit att hålla en så objektiv vinkel som möjligt. För att
säkerställa att vi förstått informanterna rätt fick de sedan ta del av resultatet och
möjlighet att kommentera eventuella fel i texten.
Resultatutvärdering
Utvärdering av en kvalitativ studie kan inte sättas in i generella kvalitetskrav. Det
finns dock några riktlinjer som kan vara av vikt när studier kvalitetssäkras och
utvärderas. Det går att titta på om informationen som samlas in ger svar på de
syften och frågeställningar som funnits. Det är även av vikt att resultatet som
framkommit är förståeligt för andra och på vilket sätt denna förståelse kan
användas, detta kallas resultatkvalité. Även hur resultatet i studien kan kopplas till
tidigare teorier och forskning kan var ett sätt att säkerställa resultatkvalitén. Med
detta menas hur väl forskarens tolkningar stämmer överens med verkligheten
(Olsson & Sörensson, 2008). Vi anser att det empiriska materialet besvarar syftet
och frågeställningarna som finns i det inledande kapitlet. För att säkra
resultatkvaliteten lät vi två utomstående läsa materialet. Dessa ansåg att det var
lättförståeligt. Då vi fann att våra hypoteser utifrån teoriöversikten överensstämde
med det empiriska materialet anser vi att även detta styrker resultatkvalitén.
Resultatanalys
I vår undersökning har vi valt att använda oss av både en abduktiv och
hermenuetisk metod. Vi vill på detta sätt skapa en helhetsförståelse om den
sociala ålderns inverkan på de ensamkommande flyktingbarnen i deras möte med
det svenska samhället. Informanternas förståelse och syn på ungdomarna ses som
en viktig empirisk del i studien. Samtidigt vill vi med hjälp av valda teoretiska
utgångspunkter grunda vårt resonemang om att uppväxt, erfarenheter och kultur
har stor påverkan på den enskilde individen när det gäller att forma sin sociala
ålder. Uppsatsen utgår från frågeställningar där den sociala åldern som fenomen
problematiseras och frågor angående hur denna påverkar barnen ställs. Den
sociala ålderns påverkan på de ensamkommande flyktigbarnen är inget
19
välutforskat område. Vi ser dock ett samband mellan individers identitet och deras
sociala ålder. Genom att belysa ungdomarna i ljuset av ovannämnda faktorer anser
vi att vi kan på bästa sätt ge svar på våra frågeställningar.
Vi har valt att dela upp analysdelen i två delar, en abduktiv och en hermeneutisk,
för att göra det så tydligt som möjligt för läsaren. På grund av att teorierna har
förklarats dels i avsnittet teoretiska utgångspunkter och sedan kortfattat på nytt i
den abduktiva analysen och även att källhänvisningar där finns tillhanda har vi
valt att utesluta dessa i den hermeneutiska analysen. Detta har gjorts på grund av
att vi haft för avsikt att i den hermeneutiska analysen sammanföra de teoretiska
utgångspunkterna, empirin och vårt resonemang. Källor och vidare
begreppsförklaringar hade gjort att resonemanget i den hermeneutiska analysen
hade blivit svår att följa för läsaren.
Abduktiv analys
Davidson och Patel (1991) tar upp hur teoribildningen i ett vetenskapligt arbete
går tillväga. Här finns först det deduktiva resonemanget som utgår från teorier och
principer varifrån hypoteser och begrepp föds. Utifrån en teori kan en förklaring
ges av verkligheten. Motsatsen är den induktiva linjen som utgår från verkligheten
och genom den finner forskaren svaret. Utifrån svaret formas därmed en ny teori
om verkligheten. Olsson och Sörensen (2007) tar upp ytterligare en linje som
kallas abduktiv. En abduktiv linje innebär att forskaren använder sig av en
samspelad deduktiv och induktiv linje. Med andra ord så finns det en dialog
mellan teori och verklighet när en förklaring av ett fenomen sökes. Vi kommer
genom våra teoretiska utgångspunkter att utforska och fördjupa vår studie på ett
deduktivt sätt. Informanternas sätt att se på fenomenet inhämtas med hjälp av
kvalitativa intervjuer. Därmed skapas ett empiriskt underlag på ett induktivt sätt.
Då vi för en dialog mellan de två olika linjerna blir utgången att vi följer en
abduktiv linje i vår studie. Detta för att kunna nå en större och bredare förståelse
för den sociala åldern som fenomen.
Hermeneutisk analys
Vår analys kommer vidare att utmynna i en hermeneutisk analys för att på så sätt
vidareutveckla det som har framkommit från den abduktiva analysen. Olsson och
Sörenssen (2007) menar att forskarens kunskaper och tidigare erfarenheter inte ses
som något negativt inom hermeneutiken, utan som något som berikar studien. Det
handlar om en växelverkan mellan informantens utsaga och forskarens perspektiv
(subjektivitet). Det talas om den horisontella spiralen. När informationen som
framkommit av intervjun bearbetas görs detta med en växelverkan mellan
informantens ställningstagande och forskarens, mellan objekt och subjekt. Först
går forskaren igenom intervjun som helhet, sedan plockas delar ut (teman). Dessa
delar står för informantens perspektiv, vidare sätter forskaren sitt perspektiv på
denna del. Meningen är att flera perspektiv skall få genomsyra varje del så att en
ny helhet kan byggas upp och en vidare förståelse för fenomenet skapas. När
forskarens och informantens olika perspektiv sammanfaller och ger en logisk
förståelse av helheten når studien en horisontsammansmältning (Olsson &
Sörensen 2007). Vi har tagit ut teman utifrån den abduktiva analysen, både från
vad som framkommit ur informantens berättelser i intervjun och ur en analys via
teoretiska utgångspunkter. Sedan har vi tagit dessa delar och tillfört vår tanke
angående vad social ålder är och hur den kan ha påverkat de ensamkommande
barnen i deras möte med det svenska samhället. Sedan har vi återskapat en helhet
när vi gjort den hermeneutiska analysen av informationen. Vi har fört ett
20
resonemang för att beskriva hur situationen ser ut, utifrån vår tidigare kunskap,
informanternas empiriska kunskap, teoretiska utgångspunkter och hur vår
gemensamma horisontsammansmältning sedan ser ut.
Intern och extern validitet
En mycket viktig, faktor för att se över kvaliteten i en kvalitativ studie handlar om
validitet (Olsson och Sörensson, 2008). DePoy och Gitlin (1999) förklarar att en
uppsats med intern validitet innehar svar på frågeställningar som ger en korrekt
bild av verkligheten. Den externa validiteten handlar om möjligheten att
generalisera resultatet över den studerade gruppen. I den hermeneutiska analysen
framför vi svaret på uppsatsens frågeställningar. Vi anser att dessa svar har en
intern validitet då de styrks med den abduktiva analysen. Den externa validiteten
diskuteras i den sammanfattande diskussionen. Här framför vi vårt resonemang
om varför vi anser att det finns en extern validitet.
Patel och Davidsson (1991) talar om att falsifiera eller införliva hypoteser. Om
horisontalsammansmältningen stämmer överens med våra hypoteser kan vi
därmed införliva dessa. I den sammanfattande diskussionen prövas hypoteserna vi
ställde i avsnittet teoretiska utgångspunkter. Eftersom hypoteserna till stor del
införlivas kan detta ses som att den interna validiteten stärks.
RESULTAT
Till uppsatsen har personal från två boenden intervjuats. Det ena boendet är ett
transitboende för ensamkommande flyktingbarn som har varit i kommunens regi
sedan 2007. Boendet är beläget i en svensk storstad. Det andra boendet är ett
HVB- hem för ensamkommande flyktingbarn, som även det bedrivs i kommunal
regi sedan 2008, i en mindre svensk stad. Fem personer intervjuades till denna
uppsats. Fyra av fem har avslutad högskoleutbildning inom socialt arbete eller
International Migration and Ethnic Relations (IMER) och den femte är i slutet av
sin utbildning på socionomprogrammet. De fyra som har avslutad utbildning har
alla arbetat längre än ett år på respektive boende och tre av dem har arbetat sedan
deras respektive boende öppnades. Den femte informanten har jobbat under en tid
som timanställd på ett av boendena. Både män och kvinnor är representerade i
informantgruppen.
Om inget annat anges är informationen i följande kapitel inhämtad från dessa
informanter.
Transitboendet
Ett transitboende är ett boende där majoriteten av de ensamkommande
flyktingbarn bor under sin första tid i Sverige som asylsökande, i väntan på
beslutet från migrationsverket angående uppehållstillstånd. Det är meningen att
barnen så fort som möjligt ska flytta till den kommun där de ska bo om det får
uppehållstillstånd, den så kallade anvisningskommunen. På grund av bristen på
anvisningskommuner stannar barnen dock ofta på transitboendet längre än tänkt
(migrationsverket.se3, 29/4 2010). En informant menar att ungdomarna borde
21
stanna på boendet i några veckor. Dock stannar ungdomarna ofta där i tre till fyra
månader. Ungdomarna på transitboendet som behandlas i denna uppsats kommer
till största delen från Afghanistan. En något mindre andel är av somalisk
härkomst. Dessa är för tillfället de två dominerande grupperna. Vilka grupper som
dominerar på boendet har över tid varierat. Tidigare har exempelvis ungdomar
från Kurdistan och Irak även varit starkt representerade. På transitboendet finns
tre avdelningar. Personalen som blev intervjuad för uppsatsen arbetade alla på en
avdelning där det i skrivandets stund bor 18 ungdomar. På transitboendet bor det
bara pojkar på grund av att lokalerna inte är anpassade till att ha ungdomar av
båda könen boende där samtidigt. Det finns exempelvis inga enskilda duschar
utan bara duschrum. Majoriteten av de flickor som kommer placeras istället i
familjehem. Åldern på pojkarna är 13 till 17 år. Tidigare år har de nyanlända
pojkarna ofta varit runt 17 år, men under den senaste tiden har fler och fler yngre
pojkar varit representerade.
HVB-hemmet
Förkortningen HVB-hem står för hem för vård och boende. Ett sådant hem kan
bedrivas i kommunal eller enskild regi. Personerna som bor på ett HVB-hem bör
ha samma grundproblematik och inte skilja sig för mycket åt gällande ålder och
mognad (socialstyrelsen, 29/4 2010). I denna uppsats syftar termen på ett HVBhem för ensamkommande flyktingbarn. Ungdomarna på HVB-hemmet som
behandlas i denna uppsats kommer till största delen från Somalia och Afghanistan
och några enstaka kommer från den irakiska delen av Kurdistan samt Sudan. På
boendet bor för närvarande sex pojkar och två flickor. De är alla i åldrarna 14 till
18 år. Ungdomarna bor permanent på boendet, från det att de kommer till
kommunen tills de att de fyller 18 år eller gått ut gymnasiet. När ungdomarna
kommer till boendet har de ofta inte fått beslutet från Migrationsverket angående
det permanenta uppehållstillståndet än.
Ungdomarnas resa till Sverige och orsak till denna
Orsakerna till varför ungdomarna lämnar sina hemländer är varierande. En
övergripande orsak är dock rädslan att bli indragen i pågående krig. De flesta av
de afghanska ungdomarna lämnar sitt hemland på grund av förföljelsen som de
blir utsatta för av talibanerna. Ungdomarna från Somalia flyr ofta på grund av att
deras land har varit krigsdrabbat under en lång tid. Ungdomarnas resa till Sverige
har ofta pågått i upp till sex månader och varit mycket problematisk. Många av
dem har tillbringat lång tid i exempelvis Istanbul, Iran eller på Malta där de har
levt som gatubarn och försökt få ihop mer pengar för att kunna fortsätta sin resa.
Risken för att de blir utnyttjade sexuellt eller som arbetskraft är stor. Många av
dem har tagit sig fram genom att åka under lastbilar, i gummibåtar eller ”fått
hjälp” av olika människosmugglare.
”Det är de starka barnen som har tagit sig hela vägen till Sverige, de andra blir
ofta fast på vägen, antingen innan de ens kommer till Europa eller någonstans i
Europa.”
- informant 1
Barndom och familjeförhållande
Ungdomarna har oftast växt upp i stora familjer. Däremot har många av dem
föräldrar eller syskon som har blivit mördade eller försvunnit redan i tidig
barndom. En stor del av ungdomarna har således ingen kontakt med sin familj. De
som fortfarande har kontakt med sin familj har vanligtvis ett stort ansvar att
22
skicka hem pengar till dem från Sverige, då de av sina familjer redan anses vara
vuxna. Familjen som är kvar i hemlandet kan ha en förväntning att Sverige ska
betala ut större summor pengar som barnen kan skicka hem än vad som är
realistiskt. Detta sätter stor press på barnen. Angående ungdomarnas barndom
kom det i studien fram en del skilda uppfattningar. Några menade att ungdomarna
inte har kunnat ha tillgång till den sortens barndom som vi i västvärlden anser
vara en ”normal” barndom, utan att deras tid i stället gått åt till att jobba och
hjälpa till med försörjningen i familjen.
”När ungdomarna pratar om sin barndom tycker jag att den verkar ha skiljt sig
från min barndom. Jag tycker liksom att det verkar som om de har fått ta mer
ansvar.”
- informant 5
En informant reflekterar över hur barndomen har präglat ungdomarna. Denne
menar att många av dem har en ”förlorad barndom”. Om detta gör att de blir mer
mogna ställer sig informanten dock skeptisk till eftersom denne anser att barn
behöver sin barndom för att utvecklas. Informanten menar att det finns en önskan
om att kunna ge ungdomarna deras barndom tillbaka. Detta är dock få förunnat
och det är mest gällande de yngre barnen som det är möjligt. Andra informanter
menade att vissa ungdomar har haft en barndom inte helt olik den svenska barn
har. En sak de flesta informanterna nämnde var ungdomarnas intresse för fotboll,
som verkar vara något som de tagit med sig från sina hemländer.
Religion och kärlek
De flesta av barnen är muslimer och kommer från religiösa familjer. Även i de fall
då religion har haft en mindre betydelse för familjen så är de ofta uppvuxna i ett
samhälle som genomsyras av religion. Majoriteten av barnen fortsätter utöva sin
religion även i Sverige. En informant menar att synen på kärlek och giftermål som
ungdomarna har med sig från sina hemländer är att de bör gifta sig och skaffa
barn unga, innan de är 25 år. Ungdomarna menar att de till stor del skulle ha fått
vara med och välja vem de skulle gifta sig med, men att inte gifta sig och skaffa
barn alls hade inte varit ett alternativ i hemlandet. Många har även en medhavd
tanke att giftermål är något som bör hållas inom släkten eller den utökade
familjen. Samma informant menar dock att vissa av ungdomarna efter en tid i
Sverige frångår denna uppfattning på grund av att de inser problematiken som kan
uppstå när de skaffar barn med en nära släkting. Resterande informanter uppgav
att de inte hade en så klar bild av ungdomarnas uppfattning gällande kärlek och
giftermål. De menade dock att ungdomarna uttrycker att det i hemlandet hade
varit självklart för dem att gifta sig innan de flyttar ihop med sin blivande fru eller
man och att denna ska ha samma trosuppfattning. Två av våra informanter uppgav
vid intervjutillfället att de är sambo men utan att vara gifta. Samma information
har de samtalat om med ungdomarna vid upprepade tillfällen. Båda informanterna
menar att ungdomarna har svårt att acceptera och förstå detta faktum och menar
att det i deras hemländer skulle vara otänkbart. När en av intervjupersonerna
berättade om sin levnadssituation för en grupp pojkar sa många att det var
förbjudet.
”Jag berättade att när du träffar en tjej, kan du bo tillsammans med henne och
prova. Det är en frihet. Ingen kan tvinga dig att gifta dig med någon. Så jag
hoppas att de börjar acceptera det efter hand. I början kan det vara svårt för
killarna eftersom de är uppvuxna med andra värderingar från sina hemländer.”
23
- informant 2
Skola och utbildning
Många av de ungdomar som kommer från Afghanistan har gått väldigt få eller
inga år i skolan. Istället är det vanligt att de har åkt ensamma eller med någon
avlägsen släkting för att jobba på exempelvis byggnadsarbetsplatser, soptippar
och/eller fabriker i Iran. Anledningarna till att de har arbetat i Iran är för att tjäna
ihop pengar till familjen, tjäna ihop till sitt eget uppehälle (i de fall då de inte har
någon familj) och/eller för att samla ihop pengar till sin resa till Europa. De
somaliska pojkarna har ofta en något längre utbildning än de afghanska. Många av
dessa kan utöver sitt eget språk även prata arabiska och en del engelska.
Uppfattningen många av pojkarna har om skolan i hemlandet är att respekten för
läraren är mycket stor. Eleverna fick exempelvis inte titta denne i ögonen och
misshandel var mycket vanligt. Vid transitboendet läggs det stor vikt vid att
ungdomarna så fort som möjligt ska börja på svenskundervisning. Denna
undervisning bedrivs antingen på boendet eller som för närvarandet ute på en
skola i kommunen. Pojkarna går då i en klass med mestadels ensamkommande
flyktingbarn från sitt eget och andra boenden. Samtliga informanter på
transitboendet uppgav att ungdomarna sköter skolan väldigt bra och verkar
intresserade av att lära sig svenska. En av informanterna säger:
”Nästan alla älskar att lära sig det svenska språket. De vet att det kommer
underlätta för dem i framtiden.”
- informant 2
Informanterna menar även att ungdomarna verkar vara väldigt motiverade till att
skapa sig ett bra liv i Sverige och att de är nyfikna på och ivriga att komma in i
det svenska systemet. Vissa ungdomar uppger att de vill välja ett yrke som kan ge
en bra framtid. Många av ungdomarna har varit barnarbetare, så det märks att de
inte tar något för givet. En informant menar att barnen kommer från otrygga
förhållanden och därför i Sverige söker största möjliga trygghet, även ur en
ekonomisk aspekt. Dock menar informanterna att de så kallade ”dublinärendena”
(se bilaga 1) kan vara svåra att motivera till att ta sig an den svenska kulturen och
språkundervisningen på grund av att de riskerar att bli tillbakaskickade till sitt
första vistelseland i Europa.
Vid intervjuerna av personalen på HVB-hemmet framkom dock en annan
uppfattning om ungdomarnas inställning till skolan. På HVB-hemmet har vissa av
ungdomarna förutom svenskundervisningen även vissa ämnen på det lokala
högstadiet eller gymnasiet. Informanterna menar att ungdomarnas inställning till
skolan beror mycket på deras gode man (se bilaga 1). Utan ”morot och piska” från
god man är det vanligt att barnen inte är intresserade av att gå i skolan. Tanken på
sin framtid och utbildning är inget som hjälper dem att bli motiverade. En
informant förklarar att det kan vara på grund av att ungdomarna är väldigt långt
efter i utbildningen, även om de har gått i skola under en längre tid i hemlandet.
Ett exempel är när de somaliska ungdomarna, som vid ankomsten till Sverige
anser sig ha goda kunskaper i engelska, möter det svenska skolsystemet. När de
undervisas i det engelska språket tillsammans med svenska ungdomar märks det
tydligt att deras kunskaper inte når upp till samma nivå som de svenska
ungdomarnas. De får sådeles ofta underkänt på proven och mister efter ett tag
motivationen. En annan anledning till att de ligger efter i utbildningen är att
ungdomarna på boendet har haft så mycket mer att tänka på än bara skolan, än
många ungdomar som de nu går i samma klass som i Sverige.
24
”Detta drar ner deras attityd, bättre att inte vilja än att inte kunna.”
- informant 4
Dessutom menar samma informant att egenansvar och självdisciplin är något
väldigt abstrakt för ungdomarna. I hemlandet har de inte gjort som läraren sagt till
dem på grund av att de själva har velat, utan på grund av att de inte har velat bli
slagna.
Ungdomarnas första tid i Sverige
Informanterna på transitboendet upplever att ungdomarna de två till tre första
veckorna på boendet är skötsamma, väluppfostrade och till viss del skygga. Vad
som sedan händer med ungdomarna har informanterna på transitboendet delade
uppfattningar om. En informant menar att ungdomarna, efter några veckor, vågar
vara ”riktiga” tonåringar, något som de inte var när de anlände. Denna informant
menar att det är när ungdomarna vågar visa ”typisk” tonårstrots som deras arbete
har lyckats. Detta tror informanten beror på att ungdomarna har börjat lära känna
personalen och inser att det på boendet är ”högt i tak”. Ytterligare en informant
menar att ungdomarna på boendet inte är vana vid den frihet under ansvar som ges
ungdomar i Sverige. Därför vet ungdomarna inte hur de ska hantera denna och
den frihet kan i början skapa förvirring för dem. Ungdomarna på transitboendet är
från sina hemländer vana vid att lyda de vuxna i sin närhet och ha starka band till
sin familj samt att ha mer strukturella ramar. Informanten menar att barnen trots
att de ansetts ha varit vuxna i sina hemländer ändå har varit väldigt kontrollerade
och blivit tillsagda vad de ska göra.
”Jag kan tänka mig att det är mycket möjligt att det inte är så lätt att kunna
acceptera friheten som finns i Sverige. Jag vet inte, men jag kan tänka mig.”
- informant 2
Informant nummer tre menar att ungdomarna efter några veckor inser de att de i
vissa avseenden inte behöver ta så mycket ansvar och att de då börjar uppföra sig
mer som ”typiska” tonåringar.
”...gör som ungdomar gör, spelar fotboll, går på stan, skojar. De blir som
ungdomar. Behöver inte ta så mycket ansvar, men har fortfarande de här
tankarna, har oron.”
- informant 3
Samtidigt menar informanten att de är mognare än svenska ungdomar på grund av
allt som de upplevt. Det beskrivs som en känsla informanten har, att de är vuxna
fast de är som tonåringar, speciellt när de berättar historier om vad de varit med
om tidigare i sina liv. Informanten menar att ungdomarna har två olika sidor
gällande deras sociala ålder, en vuxensida och en tonårssida.
Sociala nätverk
Ungdomarnas sociala nätverk i Sverige är till stor del begränsade till ungdomar
som även de bor på boenden för ensamkommande flyktingbarn. De som inte har
vänner på andra boenden söker sig till andra ungdomar med vilka de har flytt eller
flykt gemensamt. Trots att vissa av ungdomarna går på högstadiet och gymnasiet
tillsammans med ungdomar uppvuxna i Sverige så har de inte mycket kontakt
med dem utanför skolan. De som har svenska vänner utöver skolan har ofta träffat
25
dem i föreningssammanhang, exempelvis i den lokala fotbollsklubben. Detta
gäller barnen som bor på HVB-hemmet och har vistats i Sverige under en längre
tid.
Gällande relationen barnen har till varandra på boendet kan språket ibland vara ett
hinder, speciellt under den första tiden i Sverige. Gällande de afghanska pojkarna
finns det på transitboendet en del personal som pratar deras språk. Detta medför
att de kan förklara saker och ting för pojkarna. Många somaliska pojkar kan
engelska, men inte alla. Därför kan språket i början vara ett hinder för dem.
Vilken grad av öppenhet ungdomarna har gentemot andra ungdomar och personal
menar informanterna förutom deras språkkunskaper kan bero på barnens förflutna.
De som har ett mer traumatiskt förflutet tenderar att stänga in sig och vara mer för
sig själva.
”Kulturkameleonter”
Alla informanter är ense om att de ensamkommande flyktingbarnen är mästare på
att anpassa sig. En informant på transitboendet menar att ungdomarnas kulturer
skiljer sig väldigt mycket från den svenska, men att ungdomarna lär sig väldigt
snabbt. Många av dem är väldigt kloka och tar till sig en massa information. En
annan informant på samma boende menar att ungdomarna delvis släpper in den
svenska kulturen, men att de ändå har kvar sin egen. Ungdomarna blir exempelvis
tonåringar, men enligt sin egen kultur. De kommenterar att ser en tjej, men de går
inte och tar kontakt med henne. De går heller inte på fester och dricker alkohol på
samma sätt som svenska ungdomar. Informanten tror inte att det uppstår någon
konflikt inom ungdomarna vad gäller det första mötet med den svenska kulturen,
men reflekterar över att det möjligtvis kommer senare när ungdomarna börjar i
den svenska skolan och möter fler svenska ungdomar. Personalen på HVBhemmet där ungdomarna bor under en längre tid än på transitboendet uttalar sig
om samma ämne. Dessa menar att det är otroligt individuellt. Vissa av
ungdomarna beter sig, efter en tid i Sverige, precis som en svensk tonåring,
gällande exempelvis fester och alkohol, medan andra är strängt religiösa och
spenderar väldigt mycket tid till att be. Även dessa ungdomar kan däremot ha
”typiska” tonårsintressen som den engelska fotbollsligan eller tv-spel. Vissa av
killarna flörtar med tjejer och andra inte, men om detta beror på religiösa orsaker
eller vanlig blyghet kan en av informanterna inte utröna. Informanten tror att de
skillnader som finns beror på kultur och tradition. Personalen på HVB-hemmet
menar att ungdomarna, som alla människor, formar sin identitet med hjälp av sin
barndom, uppväxt och tidigare erfarenheter. När de kommer till Sverige försöker
de anpassa sig till den svenska normen och blir därmed som kameleonter.
Informanten menar att:
”…detta dock ofta blir väldigt fel då det inte är mer än skinndjupt på dem. De
förstår inte varför eller hur men de gör det ändå.”
-informant 4
Samma informant menar att barnen ibland kan verka ha ändrat uppfattning
angående giftermål, skola och arbete sedan de anlände till boendet, men att även
dessa förändringar mestadels är ytliga. Denne menar att om det grävs djupare i
resonemanget så har barnen ofta inte ändrat uppfattning eftersom deras traditioner
är så djupt rotade. En annan informant menar att språket och tiden i Sverige har en
väldigt stor betydelse för ungdomarnas förståelse för den svenska kulturen. Denne
menar att språket är som en bro in i samhället och att de när de kan språket även
26
förstår hur det svenska samhället fungerar. Informanten tror inte att ungdomarnas
identitet ändrar sig över tid, utan att de istället ändrar sin inställning till vissa
saker.
”Jag har träffat några killar som flyttat härifrån och de kan nu det svenska
språket. Och man märker att de har en helt annan mognad nu om man jämför med
tidigare, även om det bara var ett år sedan man träffades. Jag tror att när de
kommer ut i samhället så socialiseras de och lär sig den biten ganska snabbt. De
tar till sig väldigt snabbt.”
- informant 2
Krishantering
Eftersom personalen på transitboendet aldrig vet hur länge barnen ska stanna sätts
det inte in strukturerade behandlingar. Transitboendet är i stället menat som en
fristad som ska ge lugn och ro under ungdomarnas första tid i Sverige. En
informant från transitboendet menar att personalen är medveten om att barnen har
gått igenom många svåra och traumatiska händelser som präglar dem. Vissa av
barnen väljer att öppna sig om detta och andra inte. Vill ungdomarna prata om sitt
förflutna eller sin framtid har de kontaktpersoner som de kan prata med och även
flyktinghälsans psykolog samt socialsekreterare finns dem till handa. Även på
HVB-hemmet står personalen till ungdomarnas förfogande om de vill prata. Om
det är någon av ungdomarna som inte vill prata men som personalen anser
behöver hjälp försöker de få denne att uppsöka samtalskontakt av mer
professionellt slag. Samtliga informanter menar att ungdomarna blir mer öppna ju
längre de stannar. De ser att ungdomarna mår dåligt eller är ledsna redan från
början, men att det först är efter ett tag, när de lärt känna personalen, som de
börjar prata om det.
Kriser i hemlandet och under hitresan
Personalen på HVB-hemmet menar att ungdomarnas krishantering av händelser
från hemlandet eller resan till Sverige kan te sig väldigt olika. Några av
ungdomarna är väldigt egoistiska och verkar befinna sig i en egen bubbla i vilken
de själva är bäst och vackrast. De barn som informanten menar befinner sig en
sådan bubbla har exempelvis blivit sålda via trafficing, suttit i Turkiskt fängelse
eller blivit knivstuckna av talibaner.
”Då krävs det en enorm förmåga att skydda sig själv från verkligheten. Från att
inte brytas ned och hata sig själv och alla runt omkring en.”
- informant 4
Informanten menar att det kan vara svårt för barnen att ta sig ut ur bubblan vid
tillfällen då de skulle behöva det, exempelvis då de skulle behöva vara
självrannsakande. Ett sådant exempel är när de ska fundera på varför de inte vill
gå till skolan. Svaren som personalen då ofta får är att läraren är elak eller sträng
eller att de inte vet varför de inte vill gå dit. Personalen försöker ta sig igenom
bubblan och bygga upp en äkta och sann tro på att ”jag kan” hos barnen istället för
den konstgjorda självsäkerheten.
Separation från familj
Separationen från familjen tar ungdomarna hårt och de tänker mycket på den. En
informant menar att saknaden har många olika dimensioner. De som har familj
kvar i hemlandet kämpar oftast för att få hit dem och vanligt förekommande är att
27
ungdomarna känner skuld och ångest eftersom familjen ofta tycker att
ungdomarna inte bryr sig, att de borde skicka mer pengar och så vidare. I de fall
då ungdomarna inte har någon möjlighet att ta kontakt med sin familj uppstår en
annan sorts problematik. Det är vanligt att dessa söker en annan sorts trygghet hos
personalen på boendet, som ett slags substitut för familjen. Som regel har även
dessa ungdomar en stor känsla av rotlöshet, ensamhet och hopplöshet.
Väntan och ovisshet i Sverige
Ungdomarna upplever väntan på Migrationsverkets beslut om uppehållstillstånd
som väldigt jobbig. En informant menar att ungdomarna under väntan stänger in
sig i en kokong och har svårt att ta till sig saker. Något som de även finner svårt är
att acceptera att deras utredningstid kan variera kraftigt sinsemellan. En informant
menar att ungdomarna ofta söker stöd av personalen i denna väntan. När beskedet
om uppehållstillstånd kommer sker en stor förändring. Barnen blir lättade om
beslutet är positivt. De börjar leva ut sina drömmar och möjligheter, deras intresse
för svenskundervisningen ökar och de söker fritidssysselsättningar. Samtidigt
menar en informant att vissa barn mår dåligt efter ett positivt besked. Funderingar
kring uppehållstillståndets betydelse för deras framtid sätts igång. Ungdomarna
inser att de har ett underläge i det svenska samhället gällande utbildning, språk
och kultur. Detta kan kulminera och utmynna i att ungdomarna blir deprimerade.
Är beskedet från Migrationsverket negativt blir många av ungdomarna
deprimerade. Detta kan visa sig genom självskadebeteende, självmordsförsök, att
de går tillbaka i mognad eller tappar aptiten. En informant uttalar sig om
ungdomarnas krishantering generellt och menar att boendet har haft många
extrema situationer. Exempel på sådana incidenter är: självmordsförsök, hjärtfel,
förstoppning o s v. Denna informant menar att det är viktigt att inte glömma vare
sig personalen eller de andra ungdomarna i sådana situationer. Många gånger
måste mer personal kallas in så att tryggheten på boendet inte hotas. Då kan
personalen i sin tur förmedla trygghet till de andra ungdomarna som alla blir
väldigt oroliga och även de behöver prata och söka trygghet.
”Ungdomarna har tagit sig runt halva jordklotet för att få trygghet och det måste
kommas ihåg.”
- informant 4
ANALYS
Nedan följer resultatet analyserat med hjälp av den abduktiva och den
hermeneutiska analysmodellen.
Abduktiv analys
Vi har valt att dela in avsnittet i tre delar utifrån de teoretiska utgångspunkterna.
Åldrande
Hotzt genom Giddens (2007) påtalar att den sociala åldern beror på de kulturella
normer, värderingar och rollförväntningar som ett samhälle har på en viss ålder.
Enligt informanterna bekräftas att de ensamkommande flyktingbarnen har växt
28
upp under andra kulturella omständigheter och normer än de som råder i Sverige.
Många av dem har exempelvis vuxit upp i religiösa familjer eller samhällen. Detta
har även påverkat barnens syn på kärlek och giftermål, då ungdomarna helst ska
ha gift sig och skaffat barn innan de är 25 år, samt att detta bör ske med någon
från samma religion och släkt. Hotzt genom Giddens (2007) även att
förväntningarna på individen påverkar den sociala åldern. De ensamkommande
flyktingbarnen har haft en viss sorts förväntning på sig gällande skolgång och
arbete. Deras skolgång har över lag getts mindre utrymme då det har funnits ett
förväntat ansvar att ta hand om familjen ekonomiskt, genom att arbeta. De gånger
då det har saknats ett familjenätverk har barnen varit tvungna att arbeta för att
försörja sig själva. Detta menar informanterna har gjort att vissa av barnen har en
förlorad barndom då många av dem har förväntats vara vuxna vid exempelvis 13
års ålder. Samtidigt har barnen vuxit upp under förhållanden då vuxna ständigt
utövat en kontroll över dem och många av informanterna menar att barnen inte är
vana vid den frihet under ansvar som ofta ges till ungdomar i Sverige. Ett exempel
på detta är deras skolsituation där en sträng kontroll från lärarens sida har funnits i
hemlandet.
En informant menar att den sociala åldern hos de ensamkommande flyktingbarnen
har två sidor. Å ena sidan menar denna informant att de har en högre social ålder
än svenska ungdomar på grund sina tidigare erfarenheter. Å andra sidan menar
samma informant att de har en tonårssida som inte är olik den svenska tonåringar
har. Här jämför informanten de ensamkommande barnen med svenska barn i
samma biologiska ålder. Ytterligare ett sätt att se på barnens sociala ålder är att
ungdomarna blir tonåringar enligt sin egen kultur. De beter sig enligt de
rollförväntningar som kulturen i deras hemland hade haft på dem, trots att de
befinner sig i Sverige.
Habitus, fält och kapital
Carle (2000) skriver att Bourdieu menar att människan skapar habitus beroende på
de olika sociala miljöer som denne vistas i. Habitus är således de inlärda tankeoch handlingsmönster som en individ förvärvar genom att vistas i dessa speciella
sociala miljöer. Genom att analysera informanternas svar kan utläsas att
ungdomarnas uppväxt, erfarenheter och dess tidigare kulturella samhällsklimat
har format en viss habitus. Många av ungdomar har exempelvis med sig inlärda
tankemönster angående religion, kärlek och giftermål samt hur relationen till en
vuxna bör vara från sina hemländer.
Bourdieus teori om habitus innebär att det habitus som formas i barndomen är det
mest konstanta inom en individ. Sätts individen in i nya sammanhang finns dock
möjligheten att förändra detta habitus. Den sociala miljön och individens habitus
befinner sig i ständig växelverkan och resultatet av denna växelverkan utmynnar i
individens sätt att handla (Carle, 2000).
Påståendet att det är det habitus som förvärvas i barndomen som är det starkaste
bekräftas av flera av våra informanter. De menar att ungdomarna är mästare på att
anpassa sig till olika situationer och att de snabbt inser vilken som är den rådande
normen i det svenska samhället. Dock menar informanterna att tidigare
erfarenheter och uppväxt är så pass djupt rotade inom ungdomarna att de i sina
grundvärderingar till stor del inte är föränderliga. Även om vissa av ungdomarna
lägger sig till med de svenska ungdomarnas vanor och/eller ändrar inställning till
exempelvis kärlek och giftermål så är det ofta barndomens förvärvade habitus
29
som är den dominerande inom individen. Detta märker en av informanterna
tydligt när denne för djupare diskussioner med ungdomarna.
Bourdieu menar att det för att förändra habitus krävs att individen skapar sig en ny
livsstil som är förenlig med det nya habitus. Hur utvecklad förmåga individen har
att anpassa sig till det nya samhället, hantera sin omgivning och hur snabbt detta
går beror enligt Bourdieu på vad individen har för förmåga att dra nytta av
tidigare sociala erfarenheter (Carle, 2000). Ungdomarna har genomgått mycket i
sitt liv och däribland resan till Sverige, som många av dem genomfört på egen
hand. De har denna resa och andra sociala erfarenheter gemensamt, men hur de
drar nytta av dessa är individuellt. Detta kan förklara varför informanterna menar
att den sociala anpassningen varierar mycket från individ till individ.
Fält är ytterligare ett av Bourdieus centrala begrepp och innebär att människor
samlas på olika områden, runt olika intressen eller i andra sociala sammanhang. I
de olika fälten finns oskrivna normer och spelregler. Inom varje fält dominerar ett
speciellt habitus, och det är människorna med rätt sorts kapital och som dessutom
vet hur detta ska användas, som dominerar. För att avancera inom ett fält krävs att
individen införskaffar sig samma sorts kapital som de dominerande har. Exempel
på kapital är ekonomiskt, kulturellt, socialt och symboliskt kapital. Det är först då
individen vet hur denne ska använda sitt kapital som det har något värde. Ett
kapital kan vara användbart i ett fält, men vara betydelselöst i ett annat (Carle,
2000).
Vi har tolkat Bourdieus teori om fält och menar att, att komma till ett nytt land
innebär att komma till ett nytt fält, med dess normer och spelregler. En informant
bekräftar detta genom att denne menar att en av personalens på boendets
arbetsuppgifter är att guida ungdomarna genom de sociala koderna som finns i
samhället. Detta är exempel på att personalen försöker introducera ungdomarna in
i deras nya fält och dessutom informera dem om vilken typ av sociala, kulturella
och symboliska kapital som är av vikt i detta. Personalen på transitboendet
informerar om att ungdomarna så fort som möjligt börjar på svenskundervisning.
Att lära sig språket är ett grundläggande kulturellt kapital för att kunna fungera
och avancera i nya fält. Önskan att avancera i det svenska samhällets fält genom
att skaffa sig ett jobb och lära sig språket är något som informanterna på
transitboendet märker väldigt tydligt hos ungdomarna. De gånger då det finns en
stor osäkerhet till att ungdomarna kommer få stanna i Sverige, exempelvis de
såkallade ”dublinärendena”, märker personalen att ungdomarna har svårt att
motivera sig till att lära sig språket. En informant på HVB-hemmet menar att det
sker en stor förändring i motivationen i de fall då ungdomarna erhåller permanent
uppehållstillstånd. En mottaglighet för det nya fältet uppstår och yttrar sig genom
att tonåringen plötsligt pratar bättre svenska och söker fritidssysselsättningar.
Tonåringen vill således utöka exempelvis sitt sociala och kulturella kapital inom
det nya fältet.
Bourdieu menar att kapital har en betydande roll när det handlar om barns och
ungdomars uppfattning om skolan. Många barn, från lägre sociala grupper eller
andra minoritetsgrupper, har inte de rätta kapitalen, så som exempelvis det
symboliska för att lyckas i skolan. För att bli framgångsrik i skolan räcker det inte
med att barnet ”lär sig läxorna utantill” utan att de även implementerar de nya
kapitalen i sitt sätt att vara och handla. På så sätt blir det en del av individens
habitus (Carle, 2000). I dagens utbildningssystem råder däremot en syn på att alla
30
har samma möjlighet att klara sig i skolan oavsett tidigare erfarenheter. Bourdieu
menar dock att detta, i sin tur, kan leda till att skolan medverkar till att öka de
sociala klyftorna i stället för att minska dem. För barnen från de lägre sociala
grupperna och de andra minoritetsgrupperna kan det därför leda till en
”kulturkrock” att börja skolan (Giddens 2007). När ungdomarna anländer till
transitboendet läggs det stor vikt vid att de ska börja skola och
svenskundervisning så fort som möjligt. Detta är majoriteten av barnen positiva
till. Under den första tiden går ungdomarna i samma klass med andra ungdomar,
med vilka de har flykt eller flytt gemensamt. Ungdomarnas skolklass blir ett eget
fält med egna normer och spelregler.
Informanterna från HVB-hemmet ger inte en lika positiv vinkel av ungdomarnas
inställning till skolan. Den mer negativa bilden gäller speciellt de ungdomar som
förutom svenskundervisningen dessutom går i högstadie- eller gymnasieklasser
med ungdomar som är uppvuxna i Sverige. Exempel på problem som uppstår när
ungdomarna möter det svenska skolsystemet är att ungdomarna inte är vana vid
den frihet under ansvar som de ges. Istället är de från hemlandet vana vid att lyda
sin lärare, till stor del på grund av rädslan och respekten de haft för denne. Här
uppstår den ”kulturkrock” som Bourdieu diskuterar, då de spelregler och normer
som barnen är vana vid från hemlandets skolsystem, inte stämmer överens med
det nya skolfält som de möter i Sverige. Precis som Bourdieu menar, är det inte
tillräckligt att ta till sig den bokliga kunskap som läraren förmedlar, utan även det
symboliska kapitalet. Det symboliska kapitalet innebär här bland annat, tanke- och
handlingssätt. Utan detta kommer ungdomarna inte kunna avancera i det svenska
skolfältet. Informanterna menar att ungdomarna har svårt att hitta motivation till
skolarbetet och behöver ”morot och piska” för att prestera. Att motivationen
saknas tror informanterna delvis beror på att alla pojkar ligger långt efter i
utbildningen i förhållande till jämnåriga kamrater som gått i svensk skola under
hela sitt liv. Även detta är ett tecken på att de ensamkommande flyktingbarnen
inte har den sortens socialt, kulturellt och symboliskt kapital som behövs i
skolsystemet i Sverige. Ett konkret exempel på när detta gör sig gällande är när de
somaliska barnen, som själva har en uppfattning om att deras kunskaper i det
engelska språket är goda, möter det svenska skolsystemet. Det bevisas, när de inte
får godkänt på proven i engelska, att de inte har det rätta kulturella kapitalet som
krävs av det svenska skolsystemet, gällande engelskkunskaperna. Detta trots att de
tidigare, i hemlandet, har haft ett kulturellt kapital som ansetts tillräckligt.
Vi anser att Bourdieus tankar om kapital och skola går att applicera på de flesta
situationer då en individ möter ett nytt fält. En informant ger ett exempel på när
ungdomarna efter en tid i Sverige har anpassat sig till det svenska fältet, dess
normer och regler. Ungdomarna ger sken av att ha ändrat uppfattning gällande
exempelvis giftermål, skola och arbete men i samtal med dessa märker
informanten dock ofta att så inte är fallet, utan att förändringen inte mer än
skinndjup. Barnen handlar enligt det svenska fältets normer och regler, men
förstår till stor del inte varför de handlar på detta sätt. Detta går att applicera på
Bourdieus tankar om att det inte endast räcker att lära sig saker och ting utantill
för att klara sig inom ett fält. Det är dessutom nödvändigt att dessa appliceras på
ett djupare plan för att bli en del av individens habitus. En informant berättar dock
om att det ibland kommer tillbaka ungdomar till transitboendet som bott där
tidigare och att de verkar ha socialiserats in i det svenska samhället. Denna
informant tror att detta beror på att barnen har lätt för att anpassa sig och ta till sig
nya saker. Denna process, tycker informanten även har gjort att ungdomarna
31
mognat mycket under en relativt kort tid. Detta kan vara ett exempel på när
ungdomarna lyckats avancera i ett fält genom att implementera rätt sorts habitus.
En informant har en tanke om att ungdomarna från början, då de anländer till
Sverige, inte upplever någon inre konflikt gällande mötet med den svenska
kulturen. Informanten reflekterar över att det är möjligt att denna konflikt uppstår
senare, när ungdomarna börjar den svenska skolan och möter fler svenska
ungdomar. Enligt Bourdieus teori betyder detta att ungdomarna inte har mött det
svenska fältet, med dess regler och ramar utan att de under sin första tid i Sverige
lever i sitt eget fält på boendet och svenskundervisningen. I detta fält finns
ungdomar med liknande bakgrund och erfarenheter som de själva.
Krishanteringsprocessen
Enligt Cullberg (1996) finns det fyra olika faser i den traumatiska krisen.
Barnen som våra informanter har kontakt med befinner sig på olika ställen i dessa
faser. De kan även befinna sig i olika faser beroende på vilken av deras kriser det
handlar om. Enligt vad vi har kunnat utläsa av informanternas svar finns det tre
övergripande kriser som nästan alla ensamkommande flyktingbarn går igenom.
Dessa är kriser i hemlandet och under hitresan, separation från familj samt väntan
och ovisshet i Sverige.
Chockfasen, som är den första fasen, karakteriseras ofta i flyktingars fall av att
den är uppdelad under en längre tidsintervall. Under den första tiden i det nya
landet pustar individen ut och det finns en nyfikenhet inför det nya landet. Jobbiga
tankar och känslor skjuts bort och kommer stegvis upp till ytan, exempelvis då
individen blir medveten om svårigheten att adapteras i det nya landet. Denna
chockfas kan ibland pågå under flera år för flyktingar (Elmeroth & Häge, 2009).
Under tiden på transitboendet menar informanterna att det är meningen att
ungdomarna ska få pusta ut efter resan och erbjudas en fristad. Ungdomarna visar
ofta en nyfikenhet inför det svenska språket och kulturen under denna tid, vilket
stämmer väl överens med chockfasen, för flyktingar. Personalen uppfattar att
ungdomarna efter ett tag på transitboendet, ofta blir mer som tonåringar som
spelar fotboll, går på stan och skojar. De menar dock även att de djupare och
allvarligare sidorna hos ungdomarna finns närvarande, även om ungdomarna i
början av vistelsen ofta håller dessa för sig själva och väljer att inte prata med
personalen.
Den andra fasen, reaktionsfasen, beskrivs av Elmeroth och Häge (2009) som en
tid då den drabbade tvingas inse vad som hänt och därmed även släppa upp sina
känslor till ytan. Människor kan här reagera inåtagerande eller utåtagerande.
Cullberg (1996) menar att en del försvarsmekanismer kan bli aktuella under denna
fas. Vid kris på grund av separation tar sorgearbetet stor del av de två första
faserna och det händer att individen går igenom en process som kallas ”sökandet
efter det förlorade”. Processen kan innebära att individen har dödslängtan eller
inte bryr sig om sin dagliga tillvaro. Även somatiska besvär uppkommer ofta. När
det gäller reaktionsfasen ges det exempel från informanterna på olika
förvarsmekanismer som märks hos ungdomarna. För det första anser sig många av
dem oövervinneliga och uppträder väldigt egoistiskt vilket är ett sätt att skydda sig
från verkligheten. Även att ungdomarna skärmar av sig från verkligheten och
stänger in sig i sig själva är exempel på en försvarsmekanism. Detta gör många av
ungdomarna under väntan på beskedet från Migrationsverket angående permanent
uppehållstillstånd. Exempel på skadebeteende som tagits upp av informanterna är
32
självmordsförsök och självskadebeteende. Självmordsförsök är även ett exempel
på hur ungdomarna kan reagera när de har genomgått en separation från betydelse
personer. Även somatiska besvär, som följd av krisen har en informant beskrivit
att ungdomarna på lider av.
I den tredje fasen, reparationsfasen eller bearbetningsfasen, som den även kallas,
börjar individen bearbeta det som hänt. Detta tar upp mycket av individens energi.
Det är även vanligt att individen känner skam- och skuldkänslor över att just
han/hon har överlevt eller klarat sig (Elmeroth & Häge, 2009). I den tredje fasen
är det vanligt förekommande att mycket tankar kommer upp till ytan.
Informanterna menar att ungdomarna ofta känner en skuld och skam gentemot
sina familjer. I de fall då ungdomarna har familj kvar i hemlandet känner de ofta
skuld och ångest gentemot dem som de har lämnat bakom sig. Tankarna och
känslorna som behövs bearbetas tar mycket energi från ungdomarna vilket en
informant påtalar kan ge svårigheter att koncentrera sig skolan.
Den fjärde fasen, nyorienteringsfasen, går individen in i om den har kunnat ta sig
igenom de tre tidigare faserna. I denna fas kan framtiden planeras och livet börjar
få en mening igen (Cullberg, 1996). Nyorienteringsfasen menar majoriteten av
informanterna inleds när ungdomarna har fått permanent uppehållstillstånd. Det är
då ungdomarna kan blicka framåt, vågar leva ut sina drömmar och skapa en ny
verklighet. Exempel på detta är att barnen söker sig fritidssysselsättningar i lokala
föreningar och att det svenska språket ofta utvecklas mycket tiden efter beskedet.
En informant påtalar dock att ett positivt besked av Migrationsverket leder till att
barnet börjar fundera över sin framtid och gör att denne inser sitt underläge i det
svenska samhället. Detta leder till att vissa barn blir deprimerade. På detta sätt
återgår ungdomen till chockfasen då den blir medveten om svårigheterna mötet
med Sverige för med sig. Det mest påtagliga exemplet, som framkom under
intervjuerna, på att barnen blir medvetna om sitt underläge i det svenska samhället
är i mötet med det svenska skolväsendet.
Vuxenbarn är enligt Elmeroth och Häge (2009) barn som växer upp för fort och
som får ta för mycket ansvar. Dessa barn skjuter ofta bort sina känslor och i mötet
med dessa är det viktigt att låta dem vara barn så att de åter kan få kontakt med
sina känslor. Många av informanterna pratar om att ungdomarna haft en uppväxt
som skiljer sig från den ungdomar uppväxta i Sverige har haft. En informant på
transitboendet pratar om ungdomarnas ”förlorade barndom” då de fått ta mycket
ansvar under sin uppväxt. Informanten menar att denna förlorade barndom är
något som denne vill ge dem tillbaka. Genom att visa ungdomarna att det på
boendet är ”högt i tak” och att låta dem visa ”typisk” tonårstrots strävar
informanten efter att låta dem vara barn och släppa på ansvaret.
Hermeneutisk analys
Enligt Hotz teori om social ålder uppstår denna genom kulturella normer,
värderingar och rollförväntningar som ett samhälle har på en specifik biologisk
ålder. Utifrån detta menar vi bland annat att det handlar om vilket skede i livet en
individ förväntas befinna sig i, när denne innehar en viss biologisk ålder. I dessa
olika skeden i livet finns även specifika förväntningar på individen angående
ansvar, både utifrån en ekonomisk-, relationsmässig- och sysselsättningsaspekt.
Enligt oss är även en viktig del i den sociala åldern, hur väl utvecklad en individs
förmåga att hantera och reflektera över sin omgivning är, inte minst när denne
möter nya sociala sammanhang och situationer. Bourdieu menar att en individ
33
skapar olika habitus beroende på vilka sociala miljöer denne vistas i. Här ser vi ett
samband. Vi menar att de sociala miljöerna skapas av de kulturella normer,
värderingar och rollförväntningar som finns i den specifika miljön. På så sätt är
habitus och den sociala åldern väldigt nära besläktade eftersom de skapas av
liknande variabler. Enligt oss är den sociala åldern en del av en människas
habitus. Det har framkommit ur det intervjumaterialet att den sociala miljön och
de kulturella normerna, värderingarna och rollförväntningarna som råder i denna
är faktorer som påverkar en individ. Därmed formas även synen en individ bär
med sig på en mängd olika saker så som exempelvis religion, skola, arbete, ansvar
samt kärlek och giftermål. Vi menar därför att detta är grundläggande faktorer
som påverkar en individs sociala ålder i ett speciellt sammanhang.
En stor del av de ensamkommande flyktingbarnens möts, när de anländer till
Sverige av en ny social miljö med för dem nya typer av kulturella normer,
värderingar samt rollförväntningar. Vi menar att de då i och med detta möter ett
nytt fält. Utifrån den abduktiva analysen kan vi utläsa att habitus och, därmed
även den sociala åldern, som finns i Sverige i vissa avseende skiljer sig från den
som de ensamkommande flyktingbarnen har. Därmed menar vi att konflikter kan
uppstå dels inom individen, men även i mötet med det nya fältet. Det sistnämnda
är enligt oss, exempel på yttre faktorer som formar individen och dess sociala
ålder. Men den sociala åldern formas som sagt var även av inre faktorer i
individen. Beroende på vad en människa har genomgått i sitt liv skapas en
specifik social ålder. Efter den empiriska informationsinsamlingen framkom att de
ensamkommande flyktingbarnens erfarenheter har kantats av en rad olika kriser.
Detta påverkar dem och deras sätt att hantera sin omgivning och blir därmed en
viktig faktor i deras sociala ålder. Det finns därmed en växelverkan mellan de
yttre och de inre faktorerna och dessa skapar tillsammans en människas sociala
ålder.
När de ensamkommande flyktingbarnen kommer till Sverige har vi genom det
empiriska materialet sett att det finns en viss förväntning på hur dessa bör bete sig
i relation till deras biologiska ålder. Detta har vi utläst eftersom informanterna
ofta har utgått från de svenska ungdomarnas sociala ålder i sina utsagor. Utifrån
de jämförelser som informanterna har gjort i intervjuerna menar vi att dessa
ungdomars sociala ålder till viss del, på vissa plan inte överrensstämmer med
deras biologiska ålder, sett utifrån ett svenskt perspektiv. På andra plan och i
andra situationer, finns dock stora likheter med den förväntade sociala åldern. Vi
menar att den sociala åldern delvis förändras beroende på hur länge barnet har
varit i Sverige och i vilken fas i krishanteringen barnet befinner sig i.
Exempel på områden inom vilka alla informanter har påtalat att det finns en
diskrepans gällande ungdomarnas förväntade sociala ålder i förhållande till deras
biologiska ålder är ungdomarnas förhållningssätt till religion, kärlek och
giftermål. Då ungdomarna har växt upp i religiösa klimat har detta format deras
värderingar, vilket vi menar har lett till en högre social ålder på vissa plan. De har
haft rollförväntningar på sig från omgivningen gällande att gifta sig och skaffa
barn i ett tidigt skede i livet. Den sociala åldern de har i denna aspekt är därför
betydligt högre än vad som förväntas enligt den svenska kulturen.
Faktumet att många av dessa barn lever efter religiösa ramar och även är uppväxta
i en miljö där det funnits en högre social kontroll från de vuxnas sida har påverkat
deras värderingar och sätt att vara. I mötet med det svenska samhället, där
34
ungdomar tillägnas frihet under ansvar på ett sätt som de ensamkommande
flyktingbarnen inte är vana vid, har informanterna därför märkt att en konflikt kan
uppstå inom barnen. Svårigheten för barnen att hantera denna frihet märks inte
minst i deras skolsituation efter en tid i Sverige, då de utan konkreta order ofta
inte kan motivera sig till skolarbete. Vi menar att en tonåring enligt den svenska
kulturen förväntas kunna hantera frihet under ansvar, eftersom detta är något som
tränas under hela skolgången. De ensamkommande flyktingbarnen saknar därför,
enligt oss, ett viktigt symboliskt kapital i denna aspekt för vad som i Sverige är en
viktig del av den sociala åldern. Detta gör att de har en lägre social ålder i detta
sammanhang. Förutom denna kapitalkonflikt stöter ungdomarna även på en rad
andra i mötet med det svenska skolväsendet. Att de inte har samma sorts
grundkunskaper som de ungdomar som gått i den svenska skolan hela sitt liv samt
att deras sätt att tala och agera skiljer sig från de andra ungdomarna i skolan
innebär, även detta, att de inte har det symboliska kapital som behövs inom fältet.
Vi anser att det är när de inser sitt underläge i det nya fältet som deras motivation
sjunker ytterligare. Denna motivationsförlust tolkar vi som ett resultat av att
ungdomarna tidigare haft en syn på sig själva som individer som haft rätt sorts
symboliskt, socialt och kulturellt kapital och varit bärare av en viss social ålder.
När de så möter det svenska skolsystemets förväntningar och de inser att de inte
kan leva upp till dessa sjunker därför deras egenupplevda sociala ålder. Den
positiva motivationen som ungdomarna har till svenskundervisningen under den
första tiden i Sverige beror enligt oss på att de ännu inte har mött det nya fältet,
som den svenska skolan innebär. Detta då de, under den första tiden, endast
studerar med andra ungdomar med vilka de har flytt och flykt gemensamt. Enligt
oss skapar ungdomarna då ett fält där de själva är dominerande eftersom alla inom
fältet har liknande bakgrund och kunskaper. Här kan samband även ses med första
fasen i flyktingars krishanteringsprocess, då första tiden i det nya landet ofta fylls
av nyfikenhet. Dock gör sig sedan krisen stegvis gällande när flyktingen inser
svårigheterna som mötet med det nya landet för med sig. I detta fall blir denna
svårighet väldigt påtaglig när barnen kommer i kontakt med det svenska
skolväsendet. Vi ser i detta fall skolan som ett exempel med vilket vi förklarar
ungdomarnas möte med Sverige. Förklaringarna kan dock även appliceras på
andra fält inom det svenska samhället.
Trots att det för barnen, i mötet med det svenska samhällets fält genom
exempelvis skolsystemet, kan innebära att deras sociala ålder sjunker så menar
informanterna att dessa ungdomar anpassar sig väldigt fort till nya situationer.
Som vi tidigare påpekat anser vi att för att inneha en viss social ålder bör en
individ kunna hantera och reflektera över sin omgivning och mötet med nya
sociala sammanhang. I och med att ungdomarna anpassar sig fort till nya fält
menar vi därför att de har en hög social ålder. Informanterna vid HVB-hemmet
menar dock att trots att ungdomarna handlar enligt det svenska samhällets normer
och regler så är denna anpassning ofta inte mer än skinndjup på dem. Vi menar att
det beror på att ungdomarna inte har implementerat de nya symboliska, sociala
och kulturella kapitalen som de erhållit genom att tillbringa tid i det svenska
samhällsfältet i sitt habitus än. Ytterligare en informant dock menar att denne
ibland träffat på ungdomar som tidigare bott på boendet och menar att dessa
mognat mycket under en relativt kort tid. Detta är, enligt oss, ett tecken på att de
då har implementerat dessa kapital i sitt habitus och därmed visar att de har en
hög social ålder då de kan hantera och bemöta nya sociala sammanhang.
35
Vi vill påpeka att en individ, enligt oss, inte måste kunna anpassa sig till ett nytt
sammanhang för att ha en hög social ålder. Det beror snarare på dess förmåga att
hantera och reflektera över nya sociala miljöer. Individens anpassning och den
goda förmågan att hantera nya sociala miljöer sammanfaller dock ofta. Detta på
grund av att det, för en individ, kan vara svårt att hantera sociala miljöer utan att
denne anpassat sig till dem. Därför bedömer vi att det är vanligast att en hög
social ålder infinner sig då individen anpassat sig.
Ur det empiriska materialet har vi kunnat utläsa att det finns skillnader mellan de
ensamkommande flyktingbarnen och deras sätt att möta det svenska samhället
som fält. Informanterna förklarar att ungdomarna mestadels knyter sociala
kontakter med ungdomar med liknande erfarenheter, så som flytt eller flykt från
hemlandet. Vi menar att genom att umgås i fält som de känner till, med människor
med liknande habitus har de hittat ett sätt att hantera den nya sociala miljön som
de befinner sig i. På detta sätt uppnår de en trygghet. Det finns dock undantag, i
vilka vissa ungdomar söker sig till fält där även svenska ungdomar befinner sig.
Det handlar då exempelvis om att de börjar spela fotboll i den lokala föreningen.
Vi menar att de på så vis närmar sig det svenska övergripande fältet, genom att
tillbringa tid i fält som visserligen är nya men inte helt främmande för dem.
Genom att göra detta har dessa ungdomar hittat ett sätt att närma sig och hantera
det svenska fältet på ett mer utvecklat sätt än de som endast umgås i fält där de
innehar det dominerande habitus. Ju mer utvecklad förmåga en individ har att
hantera sociala miljöer och speciellt nya sådana desto högre social ålder menar vi
att denne har. Därför är det ett tecken på att ungdomarna som sökt sig utanför det
fält där de själva ingår i den dominerande gruppen, påvisar en högre social ålder
än de som inte gjort det.
De ensamkommande flyktingbarnen som kommer till Sverige har utsatts för
många olika prövningar, så som krigssituationer och den långa resan till Sverige.
Detta menar vi har gett dem verktyg för att kunna hantera nya sociala miljöer
lättare. Att genomgå och hantera svårigheter i livet, gör att människan tvingas
utvecklas och därmed ökar individens sociala ålder i längden. På grund av att
dessa barn fortfarande ofta befinner sig i olika stadier av krishanteringsprocessen
kan denna högre sociala ålder ligga mer eller mindre latent. Vi drar därför
slutsatsen att barnen, när de genomgått krishanteringsprocessen i slutänden
kommer att uppnå en högre social ålder.
Gällande ansvar och barndom menar majoriteten av informanterna att det ansvar
som barnen har fått ta i sina hemländer gällande ekonomi, försörjning och sig
själva har gjort att de på vissa plan har en förlorad barndom. Under sin första tid i
Sverige behöver de inte på samma sätt ta ansvar på dessa plan och detta leder,
enligt informanterna till att ungdomarna slappnar av. Det framkommer att detta tar
sig uttryck i att de börjar uppföra sig mer som tonåringar, svenska mått mätt. Vi
menar därmed att ungdomarna kan låta sin sociala ålder sjunka då det, vid
ankomsten i Sverige, inte längre ställs samma förväntningar och krav på dem som
tidigare. En annan orsak till att den sociala åldern uppfattas som lägre under den
första tiden kan vara på grund av att ungdomarna befinner sig i den andra fasen av
krishanteringsprocessen. Inom krishanteringsteorin ingår försvarsmekanismer i
denna fas och regression återfinns bland dessa mekanismer. Informanterna menar
att många av ungdomarna känner skam och skuld gentemot de som de lämnat
bakom sig och denna försvarsmekanism kan vara ett sätt att hålla dessa känslor på
avstånd. Det kan även vara ett sätt att hålla tankarna angående det stundande
36
beslutet från Migrationsverket på avstånd. Det framkom dock ur det empiriska
materialet även att ungdomarna, under den första tiden i Sverige, har en annan
sida som informanterna beskriver som betydligt mer vuxen, alltså att de har en
högre social ålder än vad som förväntas av dem i Sverige. Vi menar att den höga
sociala åldern beror på att ungdomarna har genomgått många påfrestningar, vilket
på vissa plan har tvingat upp deras sociala ålder.
Sammanfattningsvis ser vi ett mönster som innebär att de ensamkommande
flyktingbarnen har en social ålder som i grunden är högre än vad som förväntas av
dem enligt den svenska kulturen. Detta trots att vi pekat på många situationer då
de har en lägre social ålder. Vi ser deras lägre sociala ålder dels som en del av
krishanteringsprocessen och dels som en del i processen att möta ett nytt land. Att
vi trots detta anser att de har en social ålder som är högre än vad som förväntas av
dem enligt svensk kultur är på grund av deras förmåga att klara av svårigheter och
möta nya sociala sammanhang. Dessutom har deras uppväxt gjort att de har fått
erfarenheter som i den svenska kulturen hör hemma vid en högre biologisk ålder.
Utgången blir att när krishanteringsprocessen och processen att möta det nya
landet är avklarade, antar vi att dessa ungdomar har en högre social ålder än vad
som förväntas av dem enligt den svenska kulturen.
SAMMANFATTANDE DISKUSSION
Ur studien har framkommit att social ålder är kulturella normer, värderingar och
rollförväntningar som ett samhälle har på en specifik biologisk ålder. En individs
uppväxt och erfarenheter spelar därför stor roll i skapandet av den sociala åldern.
Dessutom har den sociala åldern betydelse för en individs förmåga att hantera och
reflektera över sin omgivning och hur denne bemöter nya sociala situationer.
Den sociala åldern något väldigt komplext. De ensamkommande flyktingbarnen
kan ha en högre social ålder, än vad som förväntas av den svenska kulturen, i
vissa avseenden, men inte i andra. Dessutom skiljer sig den sociala åldern mycket
mellan individerna. Dock har vissa gemensamma mönster upptäckts hos de
ensamkommande flyktingbarnen i relation till deras sociala ålder. Dessa tyder på
att barnen, på ett djupare plan, har en högre social ålder än vad den svenska
kulturen förväntar sig av dem.
Anledningen till att dessa barn har denna sociala ålder beror på en rad olika
faktorer. Dels beror det på vad samhället har haft för kulturella normer,
värderingar och rollförväntningar på barnet under dess uppväxt. Dessutom beror
det på vad personen i fråga har gått igenom och hur denne har hanterat dessa
upplevelser.
När de ensamkommande flyktingbarnen kommer till Sverige finns det vissa
förväntningar på dem gällande social ålder. Detta leder till att konflikter kan
uppstå inom individen och i mötet med det svenska samhället. För att kunna
hantera den nya omgivningen tenderar ungdomarna att försöka anpassa sig. Som
nämndes i tidigare svar har vistelsetiden i Sverige en stor betydelse för de
ensamkommande flyktingbarnens sociala ålder. Under den första tiden i Sverige
pendlar deras sociala ålder då de möter de nya rollföväntningar, normer och
värderingar och inte alltid vet hur de ska hantera dessa. Detta blir som tydligast i
37
mötet med det svenska skolsystemet. Dessutom inser många av barnen under
denna tid att de inte längre behöver ta samma sorts ansvar som krävdes av dem i
hemlandet och under resan till Sverige. Även faktumet att många av barnen
befinner sig i olika faser av krishanteringsprocessen gör att den sociala åldern inte
ter sig stabil. När de befinner sig i dessa faser är det dessutom svårt att se deras
egentligen sociala ålder eftersom exempelvis förvarsmekanismer står i vägen.
Ju längre tid de stannar i Sverige desto stabilare blir dock deras sociala ålder.
Genom sina handlingar tenderar de att närma sig den ålder som det svenska
samhället förväntar sig att de ska ha. Detta kan handla om att inordna sig i den
svenska strukturen angående var i livet en individ bör befinna sig vid en viss
biologisk ålder. På ett djupare plan, än ”handlingsplanet”, har vi dock kunnat
utläsa att de flesta av barnen i grunden har en högre social ålder än vad som
förväntas av dem. Dessutom är krishanteringen en process som i slutändan
påverkar den sociala åldern. Vi har kommit fram till att en person som kan hantera
denna process till slut innehar en högre social ålder.
Med detta sagt anser vi att våra tidigare ställda hypoteser som går att återfinna i
avsnittet ”teoretiska utgångspunkter” till stora delar har införlivats. Vi antog i
hypotes ett att de ensamkommande flyktingbarnen har en högre social ålder än
vad som förväntas av det svenska samhället. Detta stämmer till stora delar trots att
vi även fann att den sociala åldern ibland överrensstämde och ibland var lägre än
vad som förväntades. Gällande hypotesen angående de ensamkommande
flyktingbarnens brist på rätt symboliskt, kulturellt och socialt kapital i mötet med
det svenska samhällets fält anser vi att den införlivats. Även den tredje och sista
hypotesen, i vilken vi antog att det leder till en högre social ålder att ha genomgått
och klarat av kriser men i vilken vi även menade att den sociala åldern kan te sig
lägre under själva krishanteringsprocessen, införlivades.
Som alltid, när det gäller studier om människor, bör påpekas att alla resultat och
utsagor egentligen är individuella. Generella påståenden om en grupp människor
är riskabelt att framföra. Dock menar vi oss ha hittat vissa mönster som kan
appliceras på majoriteten av ensamkommande flyktingbarn. Belägg för dessa har
vi hittat genom att ha intervjuat fem personer där majoriteten har mött många
ensamkommande flyktingbarn under sin yrkesverksamma tid. Även att vi kunnat
applicera teorier och tidigare forskningen på fenomenet styrker vårt resonemang.
Exempel på att forskning om de ensamkommande flyktingbarnen är
generaliserbart över tid framförs av Langebros (1994), som tas upp i vår
kunskapsöversikt. Författaren menar exempelvis att de ensamkommande
flyktingbarnen har gemensamt att de genomgår en rad olika traumatiska
situationer varav separation från familjen och mötet med den nya kulturen är två
exempel. Vi menar därför även att studien även går att använda över tid
oberoende var de ensamkommande flyktingbarnen kommer ifrån och skälet till
deras flykt.
För att kunna utforma socialt arbete måste forskning genomföras. För att
forskningen ska ge resultat krävs att forskaren gör en generalisering av gruppen av
människor eller fenomenet som denne studerar. Detta för att uppsatsen ska kunna
utmynna i riktlinjer och utformning av arbetssätt. Det bör inte glömmas bort att
det inom varje grupp som studeras finns individer. Dock är detta något som vi
anser bör beaktas ute på fältet snarare än i forskning. Vi vill att vår studie ska
kunna leda till att fler får upp ögonen för den sociala åldern som fenomen, att mer
38
forskning ska bedrivas på området och att det i längden ska kunna leda till en
ökad medvetenhet om fenomenet.
Vi anser att den sociala åldern är en viktig faktor att ta i beaktande i arbetet med
ensamkommande flyktingbarn. Kulturella identiteter, skillnader mellan sådana
och hur dessa ska tas i beaktande av socialarbetaren är något som det läggs
mycket vikt vid under socionomutbildningen. Även inom forskning finns mycket
dokumenterat på området. På grund av att vi i studien funnit belägg på att den
sociala åldern är del av en individs identitet menar vi att även denna bör beaktas i
socialt arbete, praktiskt som teoriskt. Eftersom den sociala åldern är en del av
identiteten är den även en del av hur en individ ser på sig själv. För att kunna
bemöta en person på rätt sätt krävs en förståelse för hur denne ser på sig själv.
Inom socialt arbetet är det av vikt att kunna möta individen där den befinner sig
för att på så sätt kunna stödja denne i sin process. Gällande de ensamkommande
flyktingbarnen menar vi att det är viktigt att inte stirra sig blind på den biologiska
åldern. Vi menar att det är väldigt viktigt att tänka på att dessa barn på vissa plan,
speciellt i början av vistelsen i Sverige, har en lägre social ålder än vad som
förväntas då de exempelvis ligger långt efter i skolsituationen. I andra avseenden
har de dock en högre social ålder än jämnåriga ungdomar i Sverige och även detta
måste beaktas. Risken som finns om personerna som arbetar med dessa barn
endast ser dem som individer som har en lägre social ålder, än jämnåriga,
ungdomar uppväxta i Sverige är att de förminskar dem. Detta betyder att de
oförväntade resurser som barnen har kan tappas bort om de inte beaktas av
exempelvis vuxna i deras omgivning. Vill även understryka att de kulturella
normer som finns i Sverige inte bör ses som ”de enda rätta” och att arbetet med
ungdomarna därför inte ska ha som mål att dessa ska anpassa sig in i den svenska
strukturen. Även om vi anser att det är av vikt att belysa social ålder som fenomen
menar vi att det finns en risk att förstora eventuella skillnader mellan olika
grupperingar av människor. Det är en svår balansgång att fokusera på skillnader
och problematik för att finna rätt metoder för arbetet utan att bli utpekande och
stigmatiserande.
Under uppsatsens process har det dykt upp tankar om andra närliggande områden
som vi anser att det skulle vara av betydelse att forska vidare om. Ett sådant fält är
hur de ensamkommande flyktingbarnen själva ser på sin situation i mötet med det
svenska samhället och betydelsen av deras sociala ålder. Studier gjorda utifrån
detta perspektiv känner vi en avsaknad av. Genom att se frågan utifrån den
aspekten skulle förståelsen för fenomenet ytterligare kunna breddas. Dessutom
finner vi att det skulle vara av vikt att studera hur den sociala åldern tas i
beaktande i arbetet med de ensamkommande flyktingbarnen och hur dessa
arbetssätt skulle kunna utvecklas. Slutligen finner vi det av vikt att även
undersöka om denna uppsats är överförbar på de ensamkommande
flyktingflickorna och deras sociala ålder. Detta är en grupp som, även om de är i
minoritet måste beaktas.
39
REFERENSER
Litteratur
Ahmadi, N (1998) Ungdom, kulturmöten, identitet. Stockholm: Liber AB.
Arnstberg, K-O (2008) Sverige och invandringen. Lund: Studentlitteratur.
Ayotte, W (2000) Separated Children Coming to Western Europe – Why they
travel and how they arrive. Save the Children.
Brendler- Lindqvist, M (2004) Att möta de ensamkommande barnen. Rädda
Barnen.
Carle, J (2000) Pierre Bourdieu och klassamhällets reproduktion. I:
Månsson, P (red.) Moderna samhällsteorier- Traditioner, riktningar, teoretiker.
Smedjebacken: Prisma.
Cullberg, J (1996) Kris och utveckling. Stockholm: Natur och kultur.
Davidson, B & Patel, R (1991) Forskningsmetodikens grunder – Att planera,
genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur.
DePoy, E & Gitlin, L. N (1999) Forskning – en introduktion. Lund:
Studentlitteratur
Ejvegård, R (2003) Vetenskaplig metod - tredje upplagan. Lund:
Studentlitteratur.
Eliasson-Lappalainen, R, Jacobsson, K, Meeuwisse, A och Swärd, H (2008)
Forskningsmetodik för socialvetare. 1:a utgåvan. Stockholm: Natur och Kultur
Elmeroth, E & Häge, J (2009) Flyktens barn – medkänsla, migration och
mänskliga rättigheter. Lund: Studentlitteratur AB.
Giddens, A (2007) Sociologi. Lund: Studentlitteratur.
Hartman, J (1998) Vetenskapligt tänkande- från kunskapsteori till metodteori.
Lund: Studentlitteratur.
Johansson, T (1999) Socialpsykologi- Moderna teorier och perspektiv. Lund:
Studentlitteratur.
Löfgren, A & Norell, M (1991) Att förstå ungdom – Identitet och mening i en
föränderlig värld. Eslöv: Brutus Östlings Bokförlag.
Olsson, H & Sörensen, S (2008) Forskningsprocessen – Kvalitativa och
kvantitativa perspektiv. 2:a upplagan. Stockholm: Liber AB.
Payne, M (2002) Modern teoribildning i socialt arbete. Stockholm: Natur och
Kultur.
40
Schellenberg, J.A. (1980) Socialpsykologins förgrundgestalter- Freud, Mead,
Lewin, Skinner. Stockholm: Wahström & Widstrand.
Internetkällor
Barnombudsmannen:
http://www.barnombudsmannen.se/Adfinity.aspx?pageid=6872, 29/4 2010
Migrationsverket:
1. http://www.migrationsverket.se/download/18.5973fd1412535304f6680001748/
aktuellt_barn.pdf, 29/3 2010
2. http://www.migrationsverket.se/download/18.17b9de8c125fec140538000142/A
vgjorda+asyl%C3%A4renden.pdf, 29/3 2010
3. http://www.migrationsverket.se/download/18.78fcf371269cd4cda980004171/
sluttrapport_ensamkommande.pdf, 29/4 2010
4. http://www.migrationsverket.se/download/18.770892be1248035046b80003319
/dublinforordningen_sv.pdf, 29/4 2010
5. http://www.migrationsverket.se/info/60.html#t, 29/4 2010
Nationalencyklopedin: http://www.ne.se/identitet, 29/3 2010
Salutogenes: http://www.salutogenes.com/hem.html, 29/4 2010
Socialstyrelsen: http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/2003-20 29/4 2010
Artiklar
Asher, H (2009) Ensamkommande flyktingbarn måste få stöd. Läkartidningen, nr
18. http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=11890, 25/3 2010
Edgren, Monika (2004) Ålders- och generationsskillnad i ett intersektionellt
perspektiv. Sociala konfliker och kulturella processer, vol 2. Malmö: Malmö
högskola
http://dspace.mah.se/bitstream/2043/5260/2/Alders_och_genrationsskillnad.pdf,
27/4 2010
Intervjuer
Informant 1, den 13 april 2010, 12:30, på arbetsplatsen Transitboendet.
Informant 2, den 13 april 2010, 13:30, på arbetsplatsen Transitboendet.
Informant 3, den 13 april 2010, 14:30, på arbetsplatsen Transitboendet.
Informant 4, den 14 april 2010, 13:00, på arbetsplatsen HVB-hemmet.
Informant 5, den 15 april 2010, 14:15, på Malmö Högskola.
41
BILAGOR
Bilaga 1: Definitioner
Bilaga 2: Intervjuguide
42
Bilaga 1
Barn: Liksom i Barnkonventionens första artikel anses i denna uppsats att barn är
de personer under 18 år (barnombudsmannen.se, 29/4 2010). I uppsatsen kommer
begreppen ungdom, tonåring, pojkar, killar, flickor och tjejer användas synonymt
med begreppet för att texten ska bli varierande att läsa.
Flykting: Utlänning som har sökt asyl och fått tillstånd att som flykting bosätta sig
i Sverige. Enligt Genévekonventionen är flyktingar personer som har
välgrundade skäl att vara rädda för förföljelse på grund av, ras, nationalitet,
religiös eller politisk uppfattning, kön, sexuell läggning eller, tillhörighet till viss
samhällsgrupp (migrationsverket.se 5, 29/4 2010).
Ensamkommande flyktingbarn: Asylsökande barn eller ungdomar under 18 år som
kommer till Sverige utan legal vårdnadshavare (migrationsverket.se 5, 29/4 2010).
Asylsökande: En utländsk medborgare som tagit sig till Sverige och begärt skydd
mot förföljelse, men som ännu inte fått sin ansökan slutligt prövad av
Migrationsverket och/eller migrationsdomstol (migrationsverket.se 5, 29/4 2010).
Uppehållstillstånd: Tillstånd som utfärdas av Migrationsverket och betyder att
individen, som då inte längre är asylsökande, får leva, bo och arbeta i Sverige på
samma villkor som alla andra så länge som denne bor i Sverige. Det finns
tidsbegränsat uppehållstillstånd och permanent uppehållstillstånd (PUT)
(migrationsverket.se 5, 29/4 2010)
God man: En person som ska ta tillvara ett barns intressen om dennes föräldrarna
själva inte kan göra det. Denne utses av kommunen (migrationsverket.se 5, 29/4
2010).
Dublinförordningen: Förordningen gäller i EU:s medlemsländer samt i Norge och
Island. Genom Dublinförordningen reglerar länderna vilket land som ska ansvara
för en persons asylärende. Det är bara möjligt att få sin asylansökan prövad i ett
av dessa länder, och har den redan blivit prövad i ett annat ”dublinland” så är det
detta beslut som gäller. Personen i fråga blir då tvungen att resa till det första
”dublinlandet”. Även i de fall då en person rest illegalt genom ett annat land och
blivit påkommen eller om personens familj redan har fått uppehållstillstånd i ett
annat ”dublinland” gäller dessa regler (migrationsverket.se 4, 29/4 2010). De så
kallade ”dublinärdena” i uppsatsen är barn som har varit med om just detta och
därför är tvungna att lämna Sverige.
Identitet: Enligt Nationalencyklopedin är identitet individens medvetenhet om sig
själv, sin kropp, sin personlighet och sin förmåga till självbestämmande (ne.se
29/4 2010). Vi definierar dessutom identitet i den här uppsatsen som något som
till stor del formas av en persons uppväxt (som innehåller familjeliv, skolgång
eller arbete, livsåskådning m. m), dess erfarenheter och kulturella bakgrund. En
del av identiteten är individens sociala ålder.
Kultur: Kultur i detta sammanhang handlar om ett sätt att se på livet, som formats
av gemensamma normer och värderingar, och förs vidare från generation till
generation (Arnstberg, 2008). På grund av att kulturen ständigt är i förändring ses
den i uppsatsen som något dynamiskt och inte statiskt.
43
Bilaga 2
1. Informanten
- Allmän nformation om informanten, dess arbetslivserfarenhet o s v.
2. Boendet
- Hur många barn bor där och i vilket skede i PUT-processen befinner sig
barnen? Hur länge stannar de normalt sett?
- Hur länge har boendet funnits? Rutiner, typ av boende, organisation och
personalstyrka.
3. Barnen i hemlandet
- Varifrån kommer barnen?
- Finns det något som kännetecknar de olika nationella grupperna?
- Vet du hur barnens nätverk och familjesituation såg ut i hemlandet?
- Vad upplever du att barnen har för uppfattning om kärlek och giftermål?
- Är denna uppfattning något du tror barnen har med sig från hemlandet?
- Har du någon uppfattning om barnen har växt upp i en religiös miljö?
- Hur tror du att denna eventuella miljön har påverkat barnens identitet och
deras hantering av separationen från familjen och hemlandet?
- Vet du om barnen gått i skola/arbetat eller annat i hemlandet?
- Hur såg deras fritid ut i hemlandet?
- Upplever du att det finns någon skillnad på barnens mognad beroende på
var de kommer ifrån och hur deras liv såg ut i hemlandet?
- Vilka olika orsaker finns till varför barnen gav sig av från sina respektive
länder?
4. I Sverige
- Har barnen kompisar utanför boendet och i så fall av vilken etnicitet/ålder?
- Hur uppfattar du att barnens sociala samspel fungerar med andra
ungdomar och vuxna (svenska och ickesvenska)?
- Utövar barnen någon typ av religion, i så fall vilken och hur aktivt?
- Om de går i skolan, hur uppfattar du då att deras inställning till den är?
- Uppfattar du att det finns något samband till deras inställning till skolan
och skolsituationen i hemlandet?
- Har du märkt någon skillnad i barnens identitet sedan de anlände till
boendet gällande religion, tankar på kärlek och giftermål, skola, arbete?
- Finns det några speciella händelser/skeenden i barnens vistelse här på
boendet som du tycker har påverkat barnens mognad nämnvärt?
- Hur påverkas barnen av krissituationer som de varit med om tidigare?
- Om vi generaliserar lite. Ser du skillnader och i så fall vilka om du jämför
barnen på boendet med en ”typisk svensk tonåring”. Med ”typisk svensk
tonåring” menar vi ungefär: en tjej eller kille som bor hemma, går i
högstadiet eller gymnasiet, sommarjobbar, sportar på fritiden och/eller
spelar något instrument. Tonåringen är inte aktivt religiös, men firar ändå
de traditionella svenska högtiderna. Tonåringens frigörelse manifesteras
till stor del med hjälp av att dricka alkohol med vännerna på helgen samt
att åka på en längre resa efter gymnasietidens slut. Synen på kärlek och
politik är öppen och individuell. Medlemmarna i tonåringens
vänskapskrets har även de till stor del dessa erfarenheter. Tonåringen är
född och uppvuxen i Sverige och har en relativt oproblematisk uppväxt
bakom sig som för tillfället kantas av typiska tonårsproblem, så som
kärleksproblem, identitetssökande och frigörelse. Och vad tror du dessa
skillnader beror på?
- Har du några övriga tankar om social ålder?
44