vattnet s kemi oc h b io l o g i
Förändringar i många områden
2007
hydrografi
Foto: Per Bengtson/Grön idé
Lars Andersson, SMHI / Johan Wikner, Umeå universitet / Ulf Larsson, Stockholms universitet
MILJÖÖVERVAKNING
fakta
Salthalt
Dataanalys
En analys av trender i temperatur,
salthalt, och näringsämnen i ytvattnet
(0-10m) samt syre i bottenvattnet
har gjorts för våra sex havsområden.
Perioden 1970 till 2007 har studerats.
Näringsämnena är fosfat, DIN (summan
av nitrit, nitrat, ammonium), silikat,
totalfosfor och totalkväve.
Analysen är gjord med en enkel linjär
regression, dels för hela perioden 19712007, dels för perioderna 1971-1990
och 1991-2007. Årsmedelvärden användes utom för de oorganiska närsalterna
fosfat, DIN och silikat, där vintervärden
(januari-februari) använts.
Ingen analys av oorganiska närsalter
har gjorts för den tidiga perioden för
Bottniska viken, på grund av bristande
datamaterial. Endast signifikanta förändringar (p<0,05) är markerade i figurerna.
Data hämtades från stationerna Å17
i Skagerrak, Anholt E i Kattegatt, BY5 i
södra och BY15 i norra Egentliga Östersjön, station C3 i Bottenhavet samt A13 i
Bottenviken. Se karta på sidan 105.
SALTHALT
8
Den mest markanta skillnaden mellan de
olika havsområdena har vi när det gäller
salthalt. Notera att skalorna i figuren är
6
olika. Dessutom syns tydligt att mellanårsvariationen är mycket större i Västerhavet än i Östersjön. Inga signifikanta
4
förändringar har skett i Västerhavet. I
Egentliga Östersjön har vi en signifikant
minskning sett över hela perioden, medan 2
minskningen i Bottniska viken i huvudsak
har skett efter 1990.
Bottniska viken
Bottenviken
Bottenhavet
Egentliga Östersjön
norra Eg. Östersjön
södra Eg. Östersjön
9
Temperatur
Temperaturen har ökat signifikant i Västerhavet. Ökningen i Skagerrak har skett under
den senare halvan av mätperioden medan
den i Kattegatt skedde under en kort period i slutet av 90-talet. Även i norra Egentliga Östersjön har det varit en signifikant
temperaturökning under den senare halvan av mätperioden, men inte sett över hela
perioden. När det gäller Bottniska viken har
dataunderlaget i början av perioden alltför
få mätningar vintertid för att möjliggöra en
analys. För den senare perioden finns dock
Figurer till grön ruta Hydrografi (del 1)
inga signifikanta förändringar.
8
7
6
Skagerrak
Kattegatt
Västerhavet
30
20
10
1970
1980
1990
2000
TEMPERATUR
°C
Bottniska viken
Bottenviken
Bottenhavet
Egentliga Östersjön
°C
Västerhavet
10
10
5
5
norra Egentliga Östersjön
Skagerrak
Kattegatt
södra Egentliga Östersjön
0
0
1970
42
1980
1990
2000
1970
1980
1990
2000
1970
1980
1990
2000
h avet 2 0 0 8
vat t n e t s k em i och bi ologi
SYREHALTER I BOTTENVATTNET
10
10
Bottenhavet
Bottenviken
5
5
0
0
-5
-5
-10
-10
1960 1970 1980 1990 2000 1960 1970 1980 1990 2000 1960 1970 1980 1990 2000 1960 1970 1980 1990 2000
Not: När svavelväte förekommer räknas denna koncentration om till negativt syre, dvs. hur mycket syre som åtgår för att oxidera svavelvätet.
Stort
Måttligt
1900 1910 1920 1930 1940 1950 1960 1970 1980 1990 2000
Syresituationen i djupvattnet
I Skagerrak är det normalt sett aldrig några
problem med låga syrehalter i öppet hav.
Kattegatt hade stora problem med syrebrist
under 80-talet, speciellt i de södra, grundare delarna. Situationen har nu förbättrats,
och miniminivån ligger högre. Den stora
variationen inom åren gör dock att denna
förändring inte blir statistiskt signifikant.
Syresituationen i djupvattnet i Egentliga
Östersjön är däremot mycket dålig. Det blir
alltmer sällsynt med stora inflöden från
Västerhavet som kan påverka situationen.
Från slutet av 1800-talet fram till mitten av
1970-talet förekom sådana inflöden med
två till fem års mellanrum. Sedan 1983 har
det endast skett två större inflöden, 1993
och 2003. Utbredningen av syrefria bottnar
har ökat, framför allt norr och väster om
Gotland, och svavelväte förekommer allt
högre upp i vattenmassan. De senaste åren
har utbredningen varit den största sedan
mätningarna började.
havet 2 00 8
Samtliga stationer i Egentliga Östersjön
där trendanalys gjorts för hela tidsserien
visar signifikanta minskningar i syrehalt.
Syrehalterna i norra Egentliga Östersjön
visar tydligt på effekterna av större inflöden då bottenvattnet blir syresatt. Under
stagnationsperioderna däremellan sjunker
syrehalterna åter ner till noll, och svavelvätekoncentrationerna ökar efterhand.
Syrehalterna sjunker numera betydligt
snabbare efter ett inflöde än de gjorde
tidigare. Det kan bero på ökad belastning,
men också på en något förstärkt skiktning
av vatten­massan.
I Bottenhavet har det också varit en
minskning av syrehalten i bottenvattnet.
Den troligaste förklaringen till detta är
försämrade syreförhållanden i norra Egentliga Östersjöns mellanvatten, vilket bildar
djupvatten i Bottenhavet. I Bottenviken
däremot finns inga signifikanta förändringar, och syrehalterna ligger under hela
året på höga nivåer.
Figur efter Mätthäus och Schinke
Mycket
stort
Inga mätningar (andra världskriget)
INFLÖDEN TILL ÖSTERSJÖN 1897–2007
2007
SYRESITUATIONEN HÖSTEN
Syrehalter i bottenvattnet
Hög (>3,5 ml/l)
God (2-3,5 ml/l)
Måttlig (1-2 ml/l)
Otillfredställande (0-1 ml/l)
Dålig (<0 ml/l)
43
syrehalt (ml/l)
norra Egentliga Östersjön
Inga mätningar (första världskriget)
syrehalt (ml/l)
Kattegatt
