Jag vill lära känna Kristus
Fil.3:1–11
Av: Johannes Djerf
Jag tänkte börja dagens predikan som är en del av vår vandring i
filipperbrevet den här hösten, med ett klipp ifrån en film som heter ”oh,
brother where art thou?”
-
Filmklipp http://www.youtube.com/watch?v=pgVL-rBq9Fw&feature=share
En otroligt vacker scen tycker jag. Och jag hoppas att det fler än jag som
drömmer om att detta är dopplatsen vid Hästhultssjön om en tid, när
Guds Ande fått drabba hela vårt samhälle.
I denna scen så är det tre fångar på rymmen som plötsligt omges av
hundratals människor som har ett mål, att gå ner till floden för att lära
känna Jesus och kraften i hans död och uppståndelse, i dopet. Vilket
väcker en oerhörd förundran och en egen längtan efter Gud, inte minst
hos Delmar. Han säger att dopet ligger på mitt sinne, its on my mind, och
inget kan hålla honom tillbaka, utan han lämnar ifrån sig sin hatt och
springer ut i floden för att själv bli döpt. Skatten som de här fångarna
letar efter, bytet ifrån deras senaste kupp, är i denna stund ingenting värt
för honom, utan endast längtan efter Kristus som bubblar över. Ha med
dig denna bild i ditt sinne när vi nu ska läsa dagens text som vi kommit
fram till. Fil.3:1–11, och jag läser ur Bibel 2000 idag.
När Paulus skriver de här orden till församlingen i Filippi, så har han haft
en tro på Jesus som Guds son i ca.25 års tid. Det är en ganska så lång tid
och det är svårt att med några ord bara beskriva allt vad Paulus fått vara
med om under alla dessa år, men många av oss vet att han fått komma
verkligt nära och lära känna Jesus. En stor del av hans teologi, alltså hans
lära om Jesus i hans 13 brev i Nt står vi på idag och den gudomliga kraft
som blev synlig och verksam på ett mäktigt sätt i honom och i och för
andra människor där han gick fram har blivit ett fantastiskt exempel för
oss och kristna över hela jorden i århundraden efter århundraden. Det
som Paulus fick vara med om under dessa 25 år kan för många tyckas
både vara ouppnåeligt och overkligt att en person kan få bli använd i och
vara med om.
Om det är någon som borde känna sig nöjd så är det Paulus, men ändå så
skriver Paulus efter alla dessa år, med hela sitt hjärtats längtan, ”Jag vill
lära känna Jesus och kraften ifrån hans uppståndelse.” Lika ivrig som en
omedveten Delmar i filmklippet var att springa ut i floden för att bli döpt
så var Paulus lika angelägen att lära känna Jesus. Efter 25 år i tjänst
genom Guds Ande, så är det som han säger de här orden för första
gången i hans liv. Jag vill lära känna Jesus.
Det berättar för oss att tron börjar inte här upp på topp och sedan går det
neråt och neråt i kärleken och behovet av Gud. Utan det går istället uppåt,
blir istället bättre och bättre och bättre. Vi tror många gånger att har vi
lärt känna kristus en gång, har vi tagit emot honom i tro en gång, så har
vi också upptäckt honom och vad tron är för något. Men tron är inte något
som bara kom till en gång, och sedan bara är utifrån den erfarenheten,
utan tron är ständigt något som pågår. Då det handlar om något mer än
att bara stapla fakta på fakta. Att lära känna Jesus handlar inte om att
lära känna en religion, det handlar inte om att lära känna en filosofi eller
lära känna en idé, som vi en dag blir fullärda i, utan det handlar om en
personlig relation, som du vill åt. Det är som att höra ett par som varit
gifta i 50 år, som man tror kan och vet allt om varandra, men som man
oftast får höra uttrycka sig att det blir bara bättre och bättre, och vi
upptäcker nya saker hela tiden hos varandra. Så är det med tron. Det är
en livslång gemenskap där vi upptäcker nya saker hela tiden hos Jesus.
Om det fanns, så skulle jag kunna läsa massvis med böcker om Inga-Maj,
hennes historia och hennes intressen men fortfarande inte känna Inga-Maj
som person, för det är i en relation, i ett samtal, i närheten till en person
som du lär känna henne. Så därför handlar det inte om att lära känna
Jesus som en lära, eller en historia utan som en livs levande person i en
relation som ständigt är pågående. Även om det var 40 år sedan som du
lät dig bli funnen av Jesus, om det är en vecka sedan eller om du
fortfarande inte riktigt är där så är du fortfarande på väg (bild).
Ibland så kanske det dock kan kännas så här. (bild). Som att det bara blir
stopp, och att det inte finns någon väg att gå på överhuvudtaget i sin tro.
Varken framåt, bakåt, höger eller vänster. Men Jesus är vägen och inte en
av vägarna i din tro att gå på och även om det ser ut som att det blir
stopp så finns det därför alltid mer att upptäcka även om vi inte ser det.
Och jag vet inte, kanske var det ett tag sedan som du hade orden i din
mun och det kanske är dags att på nytt säga ”Jag vill lära känna dig
Jesus.”
Vårt omvändelse ögonblick, då vi bestämde oss för att denna väg vill jag
gå på, har liksom inte monopol på de här orden, utan jag tror att vi alla
behöver börja varje morgon med att säga, idag Jesus vill jag lära känna
dig.
Paulus är just nu en fånge, han sitter i husarrest någonstans i Rom. Han
hade troligen en ganska så stor frihet, eftersom han kunde sitta i ro och
skriva detta brev, men han kunde inte gå någonstans åt något håll. Det
var stopp. Han var troligen fängslad med en meterlång kedja då den ena
änden satt fast i hans högra arm, och den andra vid en romersk soldats
vänstra arm. Ändå så kände han att ingenting kunde skilja honom ifrån
att fortsätta gå på vägen och fortsätta kära känna Jesus och hans kärlek.
Ingen Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller
svärd? Höjd eller djup eller något annat skapat skulle kunna skilja honom
från Guds kärlek i Kristus Jesus. Och på samma sätt kan ingenting stoppa
dig att fortsätta lära känna Jesus, förutom dig själv. Det är du som
bestämmer om du vill stå kvar och bara se stoppskylten eller om du vill på
nytt lära känna Kristus också den här dagen och den väg som han har för
dig. Det finns alltid mer! Jesus kärlek går långt utöver vad någon kan
förstå, och förmår att göra långt mer än allt vi ber om eller tänker genom
den kraft som mäktigt verkar i oss skriver Paulus i efesierbrevet.
Kraften som inte vill att tron bara ska vara bokstäver och ord utan liv och
kraft. Och jag vill lära känna den kraften skriver Paulus. Guds Ande, en
dynamisk kraft, en exploderande personlig kraft som var den kraft som till
och med väckte Jesus till liv ifrån de döda. Den kraften bor inom dig och
vill väcka upp allt som känns dött och göra det levande.
Vilka vill lära känna den kraften idag, upp med en hand! ja… Jag tror att
alla vill detta! Vi vill lära känna kraften. För våra liv läcker, så är det. Som
en droppande kran (bild) och du och jag behöver gång på gång hämta ny
kraft, nytt vatten i den helige ande. Jesus ”Han korsfästes visserligen på
grund av svaghet men lever genom Guds kraft. Så är vi också svaga i
honom, men ni skall få leva tillsammans med honom i Guds kraft som ni
skall få känna.” 2 kor.13:4. Det är ett löfte, Du kommer att få uppleva
den helige andes kraft mitt i din svaghet. Och vi får heller inte glömma
bort att Anden beskrivs som helighetens ande i rom.1:4, alltså Guds Ande
vill också laga rören, laga såren som gjort att du läcker. Han lämnar inte
en droppande kran liksom utan han vill göra det heligt, perfekt och helt
igen.
Genom denna kraft, genom Guds helige Ande så får du också en ny tillit.
Genom Guds Ande så får du en ny förtröstan som lutar mot korset och det
som Jesus gjorde och inte på ditt yttre. Och jag vet att vi varit inne på
detta nästintill varje söndag den senaste tiden, men jag säger som Paulus,
att jag upprepar vad jag redan har sagt besvärar inte mig, för det gör oss
trygga.
I texten som vi läst idag så blir Paulus för första och enda gången i hela
brevet riktigt arg. Den ljusa och mjuka tonen som har följt med i hela
brevet blir nu väldigt vass och hård när han uppmanar de kristna i Filippi
att se upp för hundarna”. Och då menar han inte sällskapshundar, vilket
jag tycker är lite synd, för varje gång Lisa skulle börja prata om att skaffa
hund så skulle jag bara kunna säga ”app, app glöm inte fil.3:1. Vi ska se
upp för hundarna. Det hade varit fantastiskt bra för oss som inte gillar
hundar, men så är det inte riktigt. Utan Paulus syftar på vildhundar som
strövar omkring på gatorna och slåss och rotar efter avfall, som är en
beskrivning på en grupp av människor som har trängt sig in i församlingen
i Filippi och slåss och rotar i sådant som de inte har rätt till. Judar som
blivit kristna men som tvingar de icke-judiska kristna, alltså de som inte
varit judar ifrån början, hedningarna, att genomgå judiska ritualer och
följa Mose lag för att bli frälsta på riktigt och menar alltså att det inte
räcker att tro på Jesus. De försökte helt enkelt berätta för människorna i
Filippi att de inte var godtagbara för Gud fören de omskärt sig, det tecken
på förbundet mellan det judiska folket och Gud.
Paulus kallar dessa för de sönderskurna. Människor som skadat sin tro
genom att låta gärningar komma in i nådens rum. Och där gärning
kommer in, går nåden ut. Livet i tron dör, tron slits sönder. Vilket jag tror
att flera av oss fått känna på. Genom det samhälle vi lever i så har även
vår tro påverkas av att jag måste göra något mer för att vara godkänd
också som kristen. Och man kan bli så fullpackad (bild) av måsten och
krav till att nå upp till en sorts mall som vi har tagit fram, att så ska en
kristen person vara, och om inte person är så, talar så, ser ut så, då är
han eller hon inte ”riktigt” kristen, att till slut så är vi så fullpackade att vi
knappt kan komma frammåt på vägen. Vi stannar vid stoppskylten (bild)
och ger upp för man litar endast på det som man kan visa upp. Men det
finns ingenting som kan förändra Guds kärlek till dig! Du kan inte göra
något för att Gud ska älska dig mer och du kan inte göra något som får
Gud att älska dig mindre. Det är sanningen! Jesus har älskat dig först!
Om det verkligen fanns andra faktorer som kunde bättra på vår ställning
inför Gud förklarar Paulus att han har många sådana i så fall.
Paulus kunde förlita sig på att han hade religionens yttre kännetecken.
Han hade blivit omskuren på den åttonde dagen. Paulus var av Israels
folk, vilket många tyckte gav trygghet inför Gud, men det var ingen
garanti för att man tillhörde Gud. Precis som det inte är en garanti för oss
bara för att vi bor i ett land som har ett kors i flaggan och kallas i mångas
mun för ett kristet land. Det finns heller inte någon garanti om din släkt är
en kristen släkt och alltid gått i kyrkan. Paulus var ifrån Benjamins stam.
En stam som hade hederställning eftersom Benjamin var den av de 12
patriarkerna som var född i löfteslandet. Men inget av detta kunde
automatiskt ge honom rätten att tillhöra Gud. Och ingenting av detta kan
automatiskt ge dig och mig rätten att vara ett Guds barn. Inte heller våra
prestationer. Paulus hade varit en laglydig farisé. Han tillhörde den
strängaste sekten inom judendomen och höll till punkt och pricka varje lag
och förordning. Som farisé så hävdade han till och med att han var skapad
med en gudagnista, alltså en så pass god natur att han kunde göra Guds
vilja själv utan Guds medverkan, så perfekt kände han att han var. Men
ingenting av det han kunde visa upp räckte till inför Gud. Du kanske
känner att du inte gjort en fluga för när genom hela ditt liv. Att du alltid
försökt hålla dig nära rättvisan och varit religiös när det behövs. Men det
håller inte heller det inför Gud. Utan det som ger oss rätt är endast tron
på Jesus Kristus. I den blir du och jag funnen i honom. Inte genom vårt
eget.
Medan Paulus går igenom sin meritlista så lägger han ihop allt som förut
skänkte honom tillit i livet. Förut såg han det som vinst, men när han nu
lägger ihop allt och er på Jesus så räknar han det som förlust. Jag kastar
allt på sophögen säger han. Ordet här betyder antingen överbliven mat
som lämpar sig för sophögen eller mänsklig avföring. Alltså allt som gav
honom tillit innan han var kristen räknar han nu som värdelöst. Paulus har
upptäckt nåden. Glädjen som finns i Herren för den han är. Ordet glädje i
grundtexten chará, något som väcker glädje hänger ihop med charis, som
betyder just nåd. Nåden är Guds rikes signatur. När vi förlitar oss på det
yttre så sugs vår glädje ur oss men ur nåden hittar vi kraft att möta
vardagen, möta vår väg, eftersom det inte handlar om mig utan honom.
Så gläd er i Herren för i hans nåd finns glädjen. Lägg ifrån dig hatten, lägg
ifrån dig formerna om hur allt ska gå till, som delmar gjorde i filmklippet
vi såg och spring ut och upptäck nåden i Jesu död och uppståndelse. Du
vet själv vad den hatten är för något, om det är yttre religiösa former, om
det är din stolthet eller något annat som du idag behöver lämna och räkna
som värdelöst för att vinna Kristus och leva i honom.
När jag började i Törestorp för några år sedan så var det en person som
sa till mig ”att jag går orkar inte gå till kyrkan längre, för jag är
sönderpredikad”. Tron hade en gång varit levande men bara blivit
bokstäver, packning som gjort ens liv bara tyngre, och till slut så gav han
bara upp. Tron på att Gud var verklig fanns där men längtan efter mer
och att fortsätta gå var borta. Han såg bara stoppskyltarna och det gjorde
mig oerhört ledsen. Och den hjärtslitande sanningen är att jag inte tror att
den personen är ensam. Det finns fler personer i vår närhet som inte
längre orkar komma hit för att man oftast känner att man har ytterligare
en full väska att bära när man går härifrån. Kanske att du finns här idag.
Du har tagit dig hit men känner dig ja, sönderpredikad. Som just nu bara
sitter här för att sitta av en Gudstjänst. Din familj, din släkt är med här,
har alltid varit, brukar ofta gå på Gudstjänst och det är självklart att även
du då kommer hit. Tron på Gud, visst finns det en sådan, men det är
nästan som att du stänger till både öron och hjärta när Guds ord förklaras
och förmedlas. Visst kan pastorn säga ett och annat roligt skämt ibland
när han är på humör, men resten är bara bokstäver. Vet inte om ni har
sett Sunes Jul någongång, när hela familjen sitter i kyrkan och Håkan
bara hör blablablabla, blablabla, när prästen pratar, och kanske att du kan
känna igen det. Du orkar liksom inte ta in. För du vet att du inte kan leva
upp till orden som predikas. Du kan inte leva upp till det perfekta. Känner
du så, så vill jag först be om förlåtelse. Förlåtelse för de gånger jag tappat
bort nåden i mina ord. Och jag vill som Paulus be er se upp för när
gärning predikas som krav och inte som en reflektion av kärleken till
Jesus. Om det sker här i min predikan eller i något annat sammanhang så
ber jag dig, att säga till mig och andra på skarpen!
För det är vi som är de omskurna säger Paulus. De som tjänar, de som
handlar utifrån att de inte är perfekta, men utifrån att Jesus Kristus är
det. Det är i människans hjärta som den stora drabbningen pågår. I det
hjärta som längtar efter att få lära känna Jesus och kraften som ger liv.
amen
