En helande Gud!

En helande Gud!
Av: Johannes Djerf
Jag tänkte att vi idag skulle läsa ifrån Mark.7:31–32. Vi läser…
Det här är en fantastisk berättelse tycker jag om en man, vars öron fick
nytt liv. Vi vet inte riktigt, men troligtvis så har mannen varit döv under
en väldigt lång tid, kanske ända ifrån födseln. Det står att han var nästan
stum. Alltså han kunde formulera några få ord. Men eftersom han aldrig
fått höra hur orden uttalas eller lärt sig att prata så var det några väldigt
få ord, som mannen försökt pressa fram genom livets alla olika
situationer. Det är många gånger han önskat kunna uttrycka sin glädje
över god mat, goda vänner eller barnen som fötts. När sorg kommit nära,
så har tårarna känts väldigt tunna, när inte tröstens ord fått bära andra,
som han sörjt tillsammans med. Ibland har vi svårt att formulera och hitta
orden för all glädje, sorg och alla andra känslor, men vi får oftast fram
något till slut i alla fall. Den här mannen kunde inte det. Han kanske
visste vad han ville säga, men det kom inte fram genom hans mun, för
han visste inte hur det skulle låta och det var många gånger då det inte
fanns någon som förstod vad han ville, hur mycket han än önskade. Flera
gånger hade han försökt förklara sin omsorg och kärlek till människor,
men bara blivit missförstådd. Och själv märkte han att han missförstod
andra genom få känslor och många ord, som han inte kunde höra. Han
hade ofta dömt ut andra människor. Hans öron var stängda, och därför
hade också hans hjärta ibland stängts alldeles för tidigt, det visste han.
Men den här dagen så fick mannen ändå uppleva hur människor omkring
honom faktiskt brydde sig om honom på ett fantastiskt sätt. Han var inte
helt oviktig för andra. Utan det fanns många människor som längtade
efter att han skulle få höra orden som de ville säga till honom. Som
längtade efter att få höra hans röst. Hur den än skulle låta, om den skulle
vara mörk och dov, hes eller gnälligt ljus så skulle det vara den vackraste
av alla. Och de tog honom till den man som gjort många och helt
obeskrivliga under i området den senaste tiden. De hade hört och även
sett hur denna Jesus lagt sina händer på människor, som då blivit friska.
Överallt där han hade gått fram så hade man lagt fram sjuka på de öppna
platserna och bett att de åtminstone skulle få röra vid hörntofsen på hans
mantel. Och alla som hade rört vid honom hade blivit friska. Så nu hade
man även fört deras döva vän till Jesus, och bett Jesus att lägga sina
händer på honom, så som han gjort med alla andra som blivit helade! De
förväntade sig ett under!
På detta sätt, genom andra människors hjälp så är det många människor
som kommer till Jesus även idag. Du och jag är precis som den döva
mannen ibland. Kanske inte fysiskt till kroppen, men i vårt hjärta, i det
andliga, i förhållandet till Gud, så har vi många gånger svårt att höra och
att tala.
Då vi ofta har svårt att ta oss till Jesus själva för att faktiskt lyssna till vad
det är Gud vill arbeta med i våra liv, och hur han vill använda oss till
andra, kanske just för alla andra röster som hörs runtomkring oss hela
tiden. Röster av hopplöshet och tvivel. Röster om att vi inte är tillräckligt
goda nog, att få komma till Jesus med vårt liv, som ibland känns ganska
litet i jämförelse med andras. Och då är det så oerhört gott att ha andra
människor omkring sig, som kan föra dig och mig till Jesus. Precis som
den döva mannen kom till Jesus när han själv inte kunde höra. En helande
gemenskap som du och jag är beroende utav när vi inte riktigt vet vad
Gud vill med våra liv, när vi inte riktigt vet vad Gud vill med det som sker
i vår vardag just nu, när vi inte riktigt förstår Guds ord, när vi inte tycker
att vi har tid till att lyssna på Guds röst. Då finns det andra människor
som kan föra oss tillbaka till Jesus som vill öppna våra öron, så att vi hör
tydligare, så att vi kan veta att vi genom Jesus är värdiga att bli ledda av
hans ljuva röst genom livets alla områden. Du är viktig för honom, och de
människorna som sitter bredvid dig idag vill hjälpa dig, så att du får lär
känna Guds röst ännu mer.
Jag tänker på en av de bönesamlingar som vi har i vår församling. Vi är
några som brukar träffas, en timme varje onsdagskväll. Ibland är vi bara
2 eller 3 och vissa kvällar kan vi nästan vara 10 st. som träffas för att
prata om det som händer i vår by och i vår församling, och så ber vi för
dessa människor och situationer. Och det är verkligen en stund då man
får ställa om sin osynliga parabolantenn mot himlen för en stund. Oftast
när jag kommer dit så har dagen varit full av händelser, möten med
människor, glada stunder och även jobbiga stunder, tankar inför helgens
predikan eller något som hänt hemma. Man är ganska så trött helt enkelt
när man sätter sig ner efter en dag med fullt av olika röster hit och dit
som ibland också tar över tar över ens leende på läpparna. Men när mina
vänner bredvid börjar be så är det som allt bryts för en sekund. Även om
kroppen är trött så får hjärtat nytt liv. Vännerna bredvid berättar genom
deras böner, tysta som höga, långa som korta, att Gud är där. Varje gång
jag går därifrån så är det som att alla sår, all hopplöshet, alla tvivel och
allt missmod som kan finnas, är läkt. Det är helt igen. Även om rösterna
ifrån dagen finns kvar så finns det en röst som är starkare än alla andra,
och det är Guds helande röst. Och den skulle jag aldrig få höra om inte
mina bedjande församlingsmedlemmar dragit mig till honom. Det här sker
när vi som kristna träffas. I vår vardag, på våra skolor och arbetsplatser,
på våra Gudstjänster och samlingar både i Törestorp och här i Hjällbo. För
det finns en helande kraft när Guds barn möts! Gud använder den kristna
gemenskapen för att hela. Det är därför vi då och då kan sakna
församlingen. Vi kanske inte har varit med på flera veckor av olika
anledningar. Ibland kanske vi försöker förneka behovet av församlingen,
men det tar inte lång tid fören vi är där igen. För vi vet att det är en
gemenskap som jag mår bra utav och som jag behöver. Församlingen…
världens bästa uppfinning! Så är det bara!
Gud visar att han är en helande Gud genom gemenskapen men även
genom hans händer. Och det får vi bevis på när vi fortsätter läsa i vår text
idag. V.33 i Mark.7. Det här är en liten märklig vers. Varför behövde han
greja med sina fingrar i hans öron och dessutom spotta. För att förstå
detta lite mer så tycker jag att vi kan ha med en sak och det är att i den
sena antiken så verkar det faktiskt vara så att spottandet förknippades
med helande. Jesus ville helt enkelt bara klart och tydligt visa mannen vad
som skulle hända. Det är med omsorg som Jesus bemöter mannen som
troligtvis är i ett ganska så rörigt tillstånd. Hans vänner hade fört honom
till en person, som många verkade se upp till. Det var fullt av folk
runtomkring och många verkade väldigt ivriga till att se vad som skulle
hända honom. För en sekund var alla ögon riktade mot honom, något som
han inte var van vid, han brukar aldrig få vara i centrum vilket gjorde
honom bara ännu mer förvirrad. Men Jesus kände varje tanke hos honom
och visste att han behövde vara ensam med honom för att han verkligen
skulle förstå vad som hände och han tog honom bort ifrån den stora
folkmassan för att berätta vad som nu skulle ske. Det blev symboliska
handlingar för mannens tro, som han aldrig skulle glömma.
På samma sätt behöver du och jag tas undan ifrån allt ibland. Ifrån allt
som sker runtomkring oss som lätt kan framkalla de här förvirrade och
nästan panikfyllda känslorna, ifrån alla frågor och ifrån all rädsla som vi
bär på. Det finns en bra berättelse om badvakten som en dag satt uppe i
sitt torn, då han hörde någon som ropade febrilt på hjälp ute i vattnet.
Snart fick han syn på en person som låg och viftade hysteriskt med
armarna. Badvakten tog sin röda livboj och störtade ner för trappan, över
stranden och fram till vattenbrynet. Men där stannade han. – Spring ut
och hjälp honom då!! Skrek de som hade samlats där. Men han förklarade
för dem att han inte kunde det, att det var livsfarligt så länge mannen
viftade så mycket med armarna. Efter en liten stund låg mannen helt stilla
och medvetslös i vattnet. Då kunde badvakten simma ut, dra in honom
och göra mun-mot-mun metoden på honom, och efter en stund frisknade
han till.
Jag känner mycket igen mig i denna man som ligger ute på vattnet med
de hysteriskt viftande armarna, och jag tror att du kan göra det med.
Ibland känner man sig så, ensam ute på ett stort hav som kallas livet och
man vet inte riktigt vet var man ska göra. Man känner sig ensam, man
känner sig övergiven och nästan lite panikslagen ibland. Och det är många
gånger man fått lära sig att det inte är fören man tagit ner ens
överspända armar och tankar som badvakten, Jesus kan komma och
rädda oss.
Det är när vi har lugnar ner oss och slutat tro att jag kan rädda mig själv
som Jesus kan komma ut, ta mig åt sidan och rädda mig. Lägga sina
händer på mig och visa vad det är som sker och vad han vill berätta för
mig.
Helande, räddande händer som vi har i uppdrag att förmedla till en trasig
värld. När Jesus skulle sända ut de tolv lärjungarna så står det att han
gav dem makt att driva ut orena andar och att bota alla slags sjukdomar
och krämpor.” Och i vers 8 i matt.10. så säger han ”Bota sjuka, uppväck
döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det ni har fått som gåva,
ge det som gåva”. Detta handlade inte bara om dessa 12 lärjungar utan
Jesus förväntade sig att alla hans lärjungar skulle göra samma saker. ”Gå
därför ut och gör alla folk till lärjungar och lär dem hålla alla de bud jag
gett er”, sade Jesus. Alltså ska också du och jag lägga händerna på de
sjuka. Det är de händerna som Jesus har i den här världen för de som är
trasiga till kroppen, men även de som är trasiga till själen. Några har en
speciell gåva i detta men det är en uppgift som vi alla har fått och ska
praktisera. Det är faktiskt något som pågått genom hela historien och som
är högst verkligt än idag! Jag minns t.ex. vårt scout läger i somras som
jag kom till, med en väldig förkylning. Jag var helt täppt i min näsa, vilket
gör att huvudet även känns som ett enda tungt betongblock att gå runt
att bära på. Jag trodde att jag skulle få avbryta mitt läger och åka hem
igen, men jag ville så gärna vara kvar så under kvällarna lade barnen och
mina ledarkamrater händerna på mig och bad till Jesus, vilket gjorde att
jag bara blev bättre för varje dag som gick och när veckan var slut kom
jag knappt ihåg att jag varit sjuk när jag kom dit. Ser ni mönstret!? Jesus
är en helande och verksam Gud i en gemenskap som är helande, där vi i
bön lägger våra händer på varandra.
Men Jesus använder sig också av en sak till i den här texten. Och det är
ordet. Vi läser v.34-35. Genom ett enda ord, så var all ofrivillig tystnad
borta. Förstå vilken känsla! Effata,”Öppna dig”.
På några få ställen i evangelierna så väljer författarna att skriva de
ursprungliga arameiska orden som Jesus använde sig utav, och detta är
ett utav dem. Vilket gör att vi kan förstå att det måste ha varit ord som
särskilt bränt sig fast i lärjungarnas minne. Ord som särskilt visade, vilken
makt som låg i Jesus ord. Med ordet "Effata" öppnades den döve och
nästan stummes öron och mun. Och med samma ord och kraft kan Jesus
öppna det som är stängt i ditt och mitt liv. Ett enda ord ifrån Jesus är allt
som behövs för att allt ska förändras! Jag tror att vi är flera som upplevt
det. Den gången när Jesus kallade på dig och sa följ mig.
Eller stunder då du har läst din bibel och då orden plötsligt fått liv, som
förändrat din dag. Ord av tröst, uppmuntran och vägledning. Ord av
helande rakt in i både din själ och kropp.
Ja visst, men ibland så är det ju inte alltid så. Att det sker på en enda
gång. Du tänker att, det är inte alltid min vän blir helad som jag ber för,
det är inte alltid jag fattar vad Jesus menar när jag läser min Bibel, och
det är faktiskt inte alltid jag tycker att församlingen är särskilt varm och
helande. Varför är det så? Alla de frågorna har inte alltid ett svar, men
Jesus ger oss ett väldigt bra exempel ändå på detta. Och det är lite längre
fram i Mark.8:22-25. Även här har vi saliven med som en helande symbol.
Men här stod det att den här mannen som var blind inte börjar se direkt.
Han säger att ”Jag ser människorna gå omkring, men de ser ut som träd.”
Alltså mannen blev inte helt frisk med en enda gång. Vad är detta? Är det
för att Jesus inte kunde? Hade han en dålig dag? Nae, verkligen inte. Jag
tror absolut att Jesus kunde göra honom frisk direkt, men han ville visa
den här mannen och även oss som har detta evangelium i handen idag att
ibland så är det så här. Allt sker inte med en enda gång. Ibland så är
helandet något gradvis. Snarare än ett ögonblicks verk. Det är inte alltid
klart med de andliga sanningarna i början. Det är inte alltid det sker ett
under direkt när man ber. Men det som är skönt att veta genom den här
texten det är att innan Jesus gick därifrån var mannen helt botad. Så
tycker du att det inte känns naturligt att lägga händerna på någon och be,
eller känns det som att dina böner inte når fram, fortsätt att be, en dag
kommer personen bli helad. Om det är här på jorden, kan ingen veta,
men vi kan veta att en dag blir han eller hon frisk. Så fortsätt att hålla
hoppet vid liv. Känner du att bibeln är torr och inte har så mycket att ge
dig. Fortsätt att läsa. Vid ett annat tillfälle så kommer Guds ande och
berättar för dig vad det betyder och vilken kraft det har. Trivs du inte i din
församling. Stanna kvar. För jag tror att med tiden så kommer du se nya
saker hos människor och du kommer få upptäcka vad de har att ge dig
och vad du har att ge dem. För det finns en Helande Gud!
Jag tror att människorna som förde den döve mannen till Jesus fick
uppleva just detta den här dagen. Vi läser till sist. V.36-37. Jag tror att
orden ifrån Jes.35:4-5 ekade i deras huvuden när de gick hem den dagen,
vilket gjorde att de ivrigt ville berätta för andra om honom. Det står: ”Säg
till de försagda: "Var starka, frukta inte!" Se, er Gud kommer med hämnd,
vedergällning kommer från Gud. Han kommer själv och frälsar er. Då skall
de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtas.”
Messias, Gud själv som kom för att frälsa oss vill hela dig och mig också
den här dagen. Vi behöver alla öppnade öron och lösta tungor. Amen