Hur bör vi tänka om barnen som finns i församlingen, och hur anpassar vi församlingens verksamhet utifrån barnen? En föreläsning av Marina Andersson. Inledningsvis vill jag referera till vad Jesus säger om barnen. ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.”1 Jesu ord har högsta prioritet i en församling, vilket gör att vi i detta citat förstår var han vill att barnen ska finnas. Jesus vill inte bara att vi ska berätta om honom, Jesus vill att vi ska leda barnen till honom. Han vill själv beröra dem, så att de ska få en egen personlig närhet till honom. Hur gör vi för att leda barnen till Jesus? Eftersom Jesus är i himlen, så är varje människa som tror på Jesus och tagit emot Gud, den helige Ande, viktiga vägledare för barnen. Genom den troende lär de känna Jesus, genom att läsa bibeln lär de känna Jesus, men framförallt genom att själva tro och kommunicera med Jesus, i bön, får de en egen personlig relation till honom. Eftersom Jesus vill beröra barnen är det viktigt att varje vägledare i barnens liv pekar på Jesus och ger honom utrymme och tid. När vi läser berättelsen om Jesu möte med syskonen Marta och Maria i deras hem, får vi tydliga ord på hur Jesus ville bli bemött. Den ena av systrarna, Marta är fullt upptagen med att göra praktiska förberedelser och handlingar i hemmet, medans den andra systern, Maria sätter sig vid Jesus fötter för att umgås med honom. Då säger Jesus: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det ska inte tas ifrån henne.” 2 Att ge varandra tid är något som Jesus kallar för ”det som är bäst”. Detta är vad barn behöver. Få känna odelad närvaro där de både syns, hörs, bekräftas och blir respekterade. När Jesus visar hur han tränar lärjungar, undervisar och möter människor, märker vi hur han ger människor just detta, sin fulla uppmärksamhet. Exempelvis umgås han med sina lärjungar i tre år innan de på egen hand bygger församlingar och själva undervisar om Guds rike. I mötet med Sackaios3 följer han med hem på middag och i den relationen sker en livsförvandling. Jesus samtalar med 1 Mark 10:14-­‐15 2 Luk 10:41-­‐42 3 Luk 19:1-­‐10 1 ”kvinnan vid brunnen”,4 som leder till räddning för många. Och Jesus följer med synagogsföreståndaren Jairos hem, där han möter familjen och säger ord till dottern, som får liv på nytt.5 Genom alla evangelierna får vi följa Jesus sätt att möta och bemöta sin omgivning. Detta kallas ibland för Jesuspedagogik.6 Den som vill bli en god vägledare för såväl barn som vuxna bör därför läsa, studera och följa Jesu exempel. Då blir det Kristna livet så som Jesus vill att vi ska leva. Kärlek är den viktigaste grunden för församlingens verksamhet för barn. Det viktigaste kapitlet i bibeln som talar om motivation och drivkraft för andlig verksamhet är Kärlekens lov.7 Här står det vad kärlek är och inte är. När vi läser beskrivningen blir det tydligt att som vägledare för barn, är behovet av ständig påfyllning av kärlek ett måste. I oss själva har vi inte det som krävs, men med Guds hjälp, d.v.s. tillsammans med Den Helige Ande så får vi den kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning8 som vi behöver. Det är viktigt att inte pressa fram kärlek, utan ta tid med Gud och ta emot av honom. Då blir vi i stället kanaler för Gud som i sin karaktär fördriver både fruktan9 och besegrar det onda.10 Om vår TRO endast är byggd på KUNSKAP leder det lätt till ett liv i prestation. Men om vår TRO är byggd på KUNSKAP som är grundad i KÄRLEK då leder det till ett liv med en personlig Gudsrelation. Att som individ och församling ständigt leva i en rannsakan över vilka motiv som ligger till grund för de handlingar vi gör är viktigt. Vikten av att leva med en sann och kärleksfull drivkraft är ovärderligt. Jesus kom till jorden för att förmedla Guds kärlek: ”Så älskade Gud världen, att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.” Guds grundläggande motiv till sitt handlande är kärlek. Ingenting är viktigare än detta, om Guds Ord ska ha framgång ibland barnen i församlingarna. ”STÖRST AV ALLT ÄR KÄRLEKEN” 11 ”Den som har KÄRLEK, han är känd av Gud” 12 4 Joh 4:1-­‐42 5 Mark 5:21-­‐43 6 Lennart Henrysson, Jesus – den verklige pedagogen. 7 I Kor 13 8 Gal 5:22-­‐23 9 1 Joh 4:18 10 Rom 12:21 11 1 Kor 13:13 12 1 Kor 8:3 2 ”Du ska älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det störta och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du ska älska din nästa som dig själv.”13 Hur möter vi barnen i församlingen? 1. SE och BEKRÄFTA barnet! Att se barnen som finns i församlingen är viktigt. De barn vars föräldrar tillhör församlingsgemenskapen bör mötas med respekt för de individer de är. Att få höra att man är någons barn, kan vara vänligt tänkt, men oftast inte det som barnet själv vill höra. Nej, det är viktigt att varje person, oavsett ålder blir bemött med sitt egna tilltalsnamn och utifrån sin egen personlighet. De barn som ej har sin vårdnadshavare i församlingsgemenskapen bör mötas med stor generositet och värme. De barnen är ju också en del av församlingen, och behöver stor omsorg för att kunna växa och utvecklas i sin tro och Gudsrelation. För dessa barn är gemenskapen viktig i församlingen, som här också får uppdraget att vara ”andliga föräldrar” och vägledare. Det är en självklarhet att ledarna i församlingen samarbetar med barnens föräldrar. En god målbild för en församling kan vara: ”Vi vill stödja och komplettera familjen i att lägga grunden för en tro i barnens liv. Vi vill leda dem till en personlig Gudsrelation genom Jesus Kristus”14 Detta innebär att när vi möter ett barn, ser och bekräftar det, är det också viktigt att vi bygger relation med barnets vårdnadshavare. -­‐ Att vi ger en återkoppling till familjen, där vi förmedlar att vi ser barnet och vill samarbeta i att leda barnet i målbeskrivningens inriktning. Ju tydligare kommunikation mellan hem och kyrka, desto bättre förutsättning för en bevarad och fördjupad tro och Gudsrelation.15 En viktig grundvärdering i mötet med barnet är dess värde. Alla barn är lika värdefulla och har rätt att bli bemött utifrån den värderingen. Detta är FN s ord, 16 men också en självklarhet utifrån Guds Ord ”Gud gör ingen skillnad på människor”.17 Orden: Du är värdefull! bör både sägas och uttryckas tydligt i församlingens möte med barnen, vilket också ger konsekvenser i såväl församlingens ekonomi som gudstjänstliv. Även orden: Jesus älskar dig! bör kommuniceras på ett för barnen tydligt sätt. Att sjunga orden ”Jesus älskar alla barnen” får inte uppfattas som att ”alla barn” känns som ”andra barn”. Om Jesus älskar mig? Ja då måste någon tydligt säga och visa det. 13 Matt 22:37-­‐39 14 Barn och Familj – vårt arbete med barn och familj i Pingst Jönköping 15 Alf B Svensson & Cilla Stjernberg, Våga visa vägen till en tro som bär 16 Artikel nr 2 i FN:s barnkonvention 17 Rom 2:11 3 2. LYSSNA till barnet! När Jesus rider in i Jerusalem och barnen ropar ”Hosianna Davids son” blir det olika reaktioner. De skriftlärda och översteprästerna blev förargade och beklagade sig.18 De fick däremot inget stöd hos Jesus, utan en mycket märklig tillrättavisning, där Jesus relaterade till ett ord i Psaltaren19 och betonade att barnen visst skulle få höras. Tyvärr är det alltför vanligt att barnens röst ej blir hörd. Men så får det inte vara i församlingen. Barnen bör respekteras i alla åldrar. De små såväl som de stora. Det är viktigt att de får uttrycka både tro och tvivel. Och att vi låter barnen reflektera över tro, historia, kultur och liv. Om vuxna verkligen vill leda barn till ett liv med Gud, då innebär det -­‐ att lyssna in barnens frågor och funderingar, så att de i sin personliga mognadsprocess får den kunskap som de förstår och kan hantera. Paulus säger till sin lärjunge Timoteus; ”Låt ingen se ner på dig för att du är ung, utan var en förebild för de troende i allt du säger och gör, i kärlek, tro och renhet.”20 Detta innebär att även en ung människa kan med sina ord vara en förebild. Även här har vi ett tydligt exempel när Jesus ställer fram ett barn som förebild över vem som är störst i himmelriket.21 ”Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen, kommer ni aldrig in i himmelriket.” Jesus menar att vi ska möta barnen med respekt och varken förringa deras deras tro och lovsång eller deras förutsättningar att vara förebilder och ledare. Med denna kunskap bör vi alltså se över hur vi stöder föräldrar och ledare i sitt uppdrag att vägleda barnen, men också vilket utrymme och med vilken omsorg och generositet som vi anpassar församlingens verksamhet till barnens behov.22 3. VAR NÄRVARANDE hos barnet! När Jesus lever tillsammans med sina lärjungar, fångar han upp deras tankar och funderingar. Han ställer frågor och förmedlar svar. Vid flera tillfällen ger han gedigen undervisning i hur det Kristna livet bör gestaltas, och lärjungarna tillåts pröva det han säger. Ja, de tillåts t.o.m. att förneka sin mästare utan att bli diskvalificerade för det uppdrag som de kallats till.23 Barn behöver närvarande förebilder att spegla sig i och att ifrågasätta tillsammans med. Om vi därför menar allvar med att fullfölja Jesu befallning att göra människor till lärjungar,24 är det enda sättet att leva. Nära Jesus och Nära varandra! Lärjunge till Jesus som själv lärjungatränar andra! 18 Matt.21:15-­‐16 19 Psalm 8:3 20 I Tim 4:12 21 Matt.18:1-­‐5 22 C-­‐H Jaktlund ”Jesus gick vidare och kyrkan står kvar” 23 Joh. 18:12-­‐27 och Joh.21:15-­‐17 Petrus förnekar Jesus och blir återupprättad. 24 Matt. 28:19-­‐20 4 Det är av allra högsta prioritering att församlingen vill vara med och skapa en miljö där olika generationer möts, lär känna och kompletterar varandra, samt tillsammans gör andliga upplevelser.25 Barnen behöver vägledare och förebilder i alla generationer, vilket vi i Sverige har mycket att lära av andra kulturer och traditioner. Bilden av en pil kan vara hjälpsam att tänka på. Själva spetsen är de unga och djärva som med frimodighet siktar mot ett mål. Längden är de vuxna och medelålders som med sin strategiska förmåga kan se och möjliggöra de ungas målsättning. Borsten är de äldres vishet och erfarenhet som både kan ge råd och vägledning i inriktningen för att inte missa målet. 4. GE ANSVAR och VÄGLED barnet! Den som vågar delegera och låta unga får pröva och ta ansvar skapar ofta en god miljö av delaktighet och tillväxt. Ett välbeprövat förhållningssätt och beskrivning på en sådan process är följande:26 • vägledaren gör och barnet ser på • vägledaren gör och barnet hjälper till • vägledaren och barnet gör tillsammans • barnet gör och vägledaren hjälper till • barnet gör och vägledaren ser på Det var på detta sätt som Jesu lärjungar formades, och det så här som viktig kunskap och tradition naturligt kan leva vidare. Om varje församlingsledning tänkte och aktivt arbetade utifrån denna process skulle församlingen vara den allra bästa platsen för utveckling av andliga gåvor och mänskliga förmågor och personligheter. Dessutom skulle förmodligen en mycket stor mångfald och naturligt nytänk få utrymme utan större smärta och splittring. När vi lever nära varandra i ansvarstagande och med öppenhet för vägledning, då pratar vi med varandra istället för om varandra. Detta i sig skapar bästa förutsättningar för förståelse, kreativt skapande och en möjlighetstänkande miljö. 5. BERÖM och UPPMUNTRA barnet! Gud har skapat varje människa unik, trots det, har vi människor samma grundläggande behov och värde. – olika men ändå lika! Vi behöver såväl mat och vatten som kärlek och trygghet. För att vår självkänsla och självförtroende ska utvecklas positivt behöver vi också få känna uppskattning och bli sedda och bekräftade i våra olika personligheter. 25 Barn och Familj – vårt arbete med barn och familj i Pingst Jönköping 26 Marina Andersson, Att leda barn till ett liv med Gud 5 Om vi undervisar och vägleder i det Kristna livet är det viktigt att vi utmanar och ger feedback till barnen på livets olika områden. Det är också mycket betydelsefullt att vi vinnlägger oss om att skapa en positiv miljö där vi både ser, lyssnar och litar på varandra. När vi ber börjar vi oftast med att Tacka Gud, vilket sedan leder vidare till en bön, med en önskan om något. Gör likadant när du umgås med ett barn. Uppmuntra barnet och visa din uppskattning. Därefter kan du samtala, fråga eller vägleda. Att tjata, tillrättavisa eller klaga, även om det är befogat skapar en mycket negativ stämning. Därför bör du undvika att börja en konversation eller umgänge på det sättet. Gör istället som Bibeln säger: ”Led den unge in på den väg han bör gå, så följer han den även som gammal.”27 Det är så vi bör tänka om barnet som finns i församlingen. Vi ska älska det, lära känna det och leda det! För Jesus är en person viktig… Du är värdefull! Jesus älskar dig! Marina Andersson, Pingst Ung Barn [email protected] 27 Ords.22:6 6
