Makt och myndighetsutöv En intervjustudie om b

Makt och myndighetsutövning
En intervjustudie om biståndshandläggares
b
syn på makt och
myndighetsutövning
Attila Tantos
Examensarbete i socialt arbete
15 hp
Socionomprogrammet
April 2013
Malmö Högskola
Hälsa och samhälle
samhä
205 06 Malmö
1
Makt och myndighetsutövning
En intervjustudie om biståndshandläggares syn på makt och
myndighetsutövning
Attila Tantos
Tantos, A
Makt och myndighetsutövning. En intervjustudie om biståndshandläggares syn på makt och
myndighetsutövning. Examensarbete i socialt arbete 15 högskolepoäng.
Malmö Högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2013.
Abstract
I denna studie har jag försökt få en ökad kunskap om hur biståndshandläggare upplever samt
hur dessa hanterar makten i sina arbeten som myndighetsutövare. För att kunna uppnå mitt
syfte har jag intervjuat fyra biståndshandläggare inom samma kommun som alla arbetar mot
lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Intervjumaterialet har jag
analyserat utifrån Michel Foucaults relationella maktbegrepp. Det visade sig att informanterna
inte reflekterade över makten utan fokuserar istället på den enskilde brukarens behov av
diverse hjälpinsatser från kommunen.
Nyckelord: LSS, makt, biståndshandläggare, brukare, myndighetsutövning
2
Power and exercise public authority
An interview study about administrators’ view of power and
exercise public authority
Attila Tantos
Tantos, A
Power and exercise public authority. An interview study about administrators’ view of power
and exercise public authority. Degree in Social Work 15 credits.
Malmo University: Faculty of Health and Society, Institution of Social Work, 2013.
Abstract
In this study, I have tried to get an increased knowledge about administrators’ experiences
about how they deal with power on their jobs as public authorities. To achieve my goal, I have
interviewed four administrators within the same county, all working towards The Act
concerning Support & Service for Persons with Certain Functional Impairments. The
interview material has been analyzed by using Michael Foucault's relational power concept. It
turned out that the informants did not reflect upon the power, but focused instead on the
individual clients’ needs of various relief efforts from the municipality.
Keywords: LSS, power, administrators, clients, public authority
3
Innehållsförteckning
1. Inledning
6
2. Problemformulering och bakgrund
6
2.1 Problemformulering
2.2 Bakgrund
6
7
3. Syfte och avgränsningar
7
3.1 Syfte
3.2 Avgränsningar
7
7
4. Historik
8
5. Kriterier för LSS
9
5.1 Personkrets
9
6. Metod och material
10
6.1 Val av metod
6.2 Urval
6.3 Datainsamling
6.4 Dataanalys
6.5 Reliabilitet och validitet
6.6 Generaliserbarhet
10
11
12
12
12
13
7. Etik
14
8. Tidigare forskning
14
9. Litteraturgenomgång
16
9.1 Makt
16
10. Teori
17
10.1 Relationella maktbegreppet enligt Foucault
17
11. Resultat & analys
18
11.1. Makt
11.1.1. Maktlöshet
11.2. Bemötande
11.3. Kommunikation
11.4. Informanternas tankar
19
22
23
25
28
12. Diskussion
28
12.1 Teoridiskussion
12.2 Metoddiskussion
12.3 Resultatdiskussion
28
29
30
4
Referenser
32
Bilaga
34
5
1. Inledning
Under en termin gjorde jag min praktik på utredningsenheten för äldre och funktionshindrade
med inriktning mot socialtjänstlagen (SoL). Arbetet innebar bland annat att handlägga och
biståndsbedöma ärenden enligt socialtjänstlagen i form av hemtjänst, dagverksamhet,
vårdboende, ledsagare, avlösarservice samt att bygga upp förtroende för den sökande och dess
anhöriga.
Under min tid som praktikant fick jag erfarenhet av att det finns en del brukare som känner
sig kränkta och nedvärderande eftersom stödinsatserna som erbjuds ofta är stora ingrepp i
deras liv. Det gäller för biståndshandläggaren att kunna bemöta och kommunicera med
brukare på ett professionellt sätt så att dessa inte får den negativa upplevelsen.
Under denna period har jag under fyra veckors tid också praktiserat som LSS handläggare
inom samma arbetsplats. Jag har ett större intresse att arbeta som LSS-handläggare än som
SoL-handläggare. På grund av detta i kombination med att jag endast fick arbeta som LSS
handläggare under en kort period, vill jag därför få ökade kunskaper inom detta yrke.
Som biståndshandläggare, oavsett om denne arbetar mot socialtjänstlagen (SoL) eller mot
lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) har man ett stort ansvar för
klientens/brukarens liv. Biståndshandläggare ska under en ”rimlig” tid utreda om brukare är
berättigade till insatserna som dessa ansöker om.
De professionella yrkesutövarna är en grupp som har gemensamma faktakunskaper och
färdigheter, samt att de utbildade för specifika arbetsuppgifter. Dessa yrkesutövare har en
gemensam etisk kod samt kollektiv samordning i yrkesföreningar (Thorsén, 2008).
2. Problemformulering och bakgrund
2.1 Problemformulering
Biståndshandläggare som arbetar inom LSS har ett stort ansvar gentemot sina brukare.
Biståndshandläggarens ansvar är att utöva myndighetsutövning för att på detta sätt kunna
påverka livskvaliteten för individer med omfattande funktionshinder. Allt detta för att dessa
individer ska kunna vara delaktiga i samhället och kunna skapa sig ett värdigt liv, så likt andra
människors som möjligt samt i gemenskap med andra människor (Grunewald m.fl. 1999).
En biståndshandläggares huvudsakliga uppgift är att utreda för att sedan bedöma ärenden som
rör äldre och/eller funktionshindrade personer. Biståndshandläggaren gör en utredning med
bedömning och beslut vid ansökan från enskild person. Bedömningen ska sedan vara grund
för beslutet (Ingvad, 2004).
I sin tjänsteutövning har biståndshandläggaren ytterligare krav att ta hänsyn till. De måste
lyda lagen och hantera många ärenden på begränsad tid. Biståndshandläggare befinner sig i en
position med både ansvar och maktbefogenheter. Men dessa har också ett visst mått av frihet i
fråga om hur brukares behov ska bedömas (Harnett m.fl. 2012).
Socialt arbete inom den offentliga sektorn är till stora delar reglerat av lagar och förordningar
samt beroende av lokala politiska, sociala och ekonomiska förhållanden. Som socialarbetare
6
har man ett av organisationen och uppdraget givet tolkningsföreträde i relation till brukaren.
Detta innebär att man har makt att ge brukaren möjligheter men det kan också innebära att
man har makt att göra ingripanden som missgynnar brukaren. Oavsett om socialarbetaren
arbetar med behandling eller med myndighetsutövning är makt och ansvar centralt (Svensson
m.fl. 2008).
De allra flesta personer med omfattande funktionshinder har stora behov av individuellt
anpassade lösningar för att den dagliga livsföringen skall kunna fungera tillfredsställande.
Funktionshindret samt omständigheterna leder ofta till att de har svårigheter att hävda sina
intressen gentemot offentliga organ (Grünewald m.fl. 1999).
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade trädde därför i kraft år 1994 och är en
omfattande lagstiftning som också innebär myndighetsutövning. Denna myndighetsutövning
ställer stora krav på biståndshandläggare. På grund av detta är det därför nödvändigt med en
omfattande utbildning och även fortbildning inom kommuner och landsting (Sjölenius, 1993).
2.2 Bakgrund
I många kommuner är biståndsbedömning inom LSS-verksamhet en specialiserad
arbetsuppgift som är ålagd en särskild biståndshandläggare. Ända fram till mitten av 1990talet var det vanligt att en områdeschef eller en hemtjänstassistent ansvarade för både
utredning och prövning av de äldres behov och beslut om bistånd samt för utförandet av
hjälpinsatserna (Ingvad, 2004).
Ingvad (2004) menar att en bra och korrekt bedömning motiverar varför den enskilde behöver
en insats. Det ska vara en tydlig och klar redogörelse för de överväganden som
biståndshandledaren har gjort inför att fatta ett beslut. En stor utmaning för
biståndshandläggaren är att skriva en redogörelse från den enskilde och dess situation.
Jag vill med denna studie fokusera på LSS handläggarnas tankar om myndighetsutövning och
makt samt hur de hanterar sina maktpositioner. Dels på grund av att jag under min tid som
student på Malmö Högskola varken kunde hitta artiklar eller litteratur som beskriver detta
ämne, och dels på grund av att under min praktiktid fick jag veta att det ibland förekommer att
brukare inte alltid få den hjälp som dessa skulle kunna behöva.
Det finns en del forskning om handläggning och myndighetsutövning, men dessa handlar
mestadels om hur kommunerna ska kunna kontrollera handläggarna, samt hur handläggarna
ska utföra sitt arbete på ett effektivt sätt.
3. Syfte och avgränsningar
3.1 Syfte
Syftet med denna studie är att kartlägga hur biståndshandläggare inom LSS ser, hanterar samt
reflekterar över makten som dessa förfogar över i relationen till brukaren.
3.2 Avgränsningar
Myndighetsutövning inom socialt arbete är väldigt brett, därför valde jag att avgränsa mig till
LSS. Denna avgränsning grundar sig i en bedömning av studiens omfattning. Att studera makt
7
inom andra myndigheter skulle kräva en mer tidsomfattande studie. På grund av detta samt av
intresse för LSS-lagen valde jag att avgränsa denna studie och endast koncentrera mig på
biståndshandläggares tankar och deras upplevelser om makten inom LSS.
4. Historik
Eftersom lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) trädde i kraft den 1:a
januari år 1994 (Sjölenius, 1993) vill jag gå längre tillbaka i tiden innan LSS lagens
uppkomst, för att på detta sätt kunna beskriva en del av historiken om hur
biståndshandläggares yrkesroll uppkom i Sverige. Detta på grund av att kunna ge läsaren
adekvat information om ämnet. Under denna rubrik beskriver jag socialarbetarnas roll i
Sverige från 1800-talet fram till mitten av 1990-talet.
Institutionerna inom fattigvården blev fler och större under 1800-talet. Detta tack vare
industrikapitalismens utbredning och den ekonomiska och sociala omvandling som följde i
dess spår. Denna expansion gjorde att föreståndare anställdes för att övervaka de intagna.
Övervakningen av de intagna och det arbete de var ålagda att göra var på den tiden en manlig
syssla (Blomberg, 2004).
Fattigvårdsförordningen från 1918 ålades kommunerna att själva eller tillsammans med andra
kommuner driva särskilda anstalter för äldre. Visserligen hade kommunerna innan
fattigvårdsförordningen ett ansvar för fattigvården, men denna skyldighet följdes inte av
bestämmelser kring i vilka former detta skulle ske. Tack vare fattigvårdsförordningen,
försvann hjälpformer som rotegång och utackordering ur fattigvården (Blomberg, 2004).
Under 1930-talet byggdes billiga boenden för fattiga pensionärer. Dessa boenden medförde
att en yrkesprofil utvecklades bland anställda. Ämnen som hemkunskap och träning i att
behärska olika former av hantverk fick lämna plats för nya ämnen. Detta på grund av att
föreståndarinnornas arbetsuppgifter kom att handla om att ta ett större ledningsansvar för
dessa hem (Blomberg, 2004).
I början av 1950-talet på initiativ av Röda Korset började hemtjänstinsatser införas i landets
kommuner. Detta blev en stor succé och kommunerna började omgående införliva denna
verksamhet med den reguljära äldrevården. Syftet med hemtjänstinsatser var/är att gamla
skulle kunna bo kvar i sina hem (Blomberg, 2004).
Under 1960-talet förlängdes utbildningstiden för ålderdomshemsföreståndarinnorna till tre år
och yrkesrollens medicinska profil stärktes ytterligare. Utöver att upprätthålla ordningen fick
föreståndarinnorna nu börja ansvara för hygien, kostens sammansättning, ekonomin samt
ansvara för arbetsledningen av anställda (Blomberg, 2004).
Under samma årtionde upptäckte medvetna handikappade att det inte räckte att träna och
omforma livet till en livslång rehabilitering om inte samhället samtidigt öppnar sig mot dem
som medborgare och människor. Dessa individer menade att de hade rätt att ställa krav på att
när samhället planeras skulle man även ta hänsyn till deras förutsättningar. Detta var
fördelningspolitiska frågor och handlade om hur samhället utformades samt hur man använde
de resurser som redan fanns (Svanström m.fl. 1992).
Statens Handikappråd (SHR) inrättades år 1965. Anledningen till inrättandet var att skapa ett
organ som skulle samla in och förmedla handikapprörelsens uppfattningar i olika frågor. SHR
har tack vare statsmakternas beslut förändrats till en myndighet vars uppgift är att följa
8
samhällets insatser för människor med funktionsnedsättningar. SHR:s uppgift är att ”verka för
förbättrade levnadsförhållanden för handikappade” (Sjölenius, 1993 s. 13).
År 1994 tillkom lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Anledningen
till lagens uppkomst beror på bland annat två viktiga begrepp inom handikappolitiken,
nämligen valfrihet och integritet (Sjölenius, 1993).
Innan LSS-lagen trädde i kraft, saknade människor med omfattande funktionshinder mycket
av det som är självklart för funktionsdugliga individer, som t.ex. egen bostad eller att vara
delaktig i arbetslivet. Dessa funktionshindrade var också hänvisade till att bo på institutioner
eller i sitt föräldrahem. Samhällsstödet för familjer med ett barn med funktionshinder
fungerade inte tillfredsställande (Grunewald m.fl. 1999).
Enligt den humanistiska människosynen innebär att individen alltid ska betraktas med ett
värde i sig. Rätten till respekt för människovärdet förändras inte av grad eller art av
funktionsnedsättning. Individer med svåra handikapp får aldrig betraktas som föremål för
åtgärder, utan skall ses som en individ med rättigheter (Sjölenius, 1993).
I enlighet med denna humanistiska människosyn måste därför de offentliga åtgärderna vara
inriktade på att individer med funktionshinder eller familjer med ett funktionshindrat barn
skall kunna leva ett så normalt liv som möjligt. Båda föräldrar till ett handikappat barn skall
om de vill, kunna ha kvar sitt förvärvsarbete samt ha samma möjligheter som andra familjer.
Det vill säga kunna ha kvar sina vänner och odla sina intressen utanför hemmet (Sjölenius,
1993).
Huvudsyftet med LSS-lagen är att människor med funktionshinder skall ges möjligheter att få
en god utbildning, ha ett förvärvsarbete, ha en trygg och värdig bostad och kunna delta i olika
kultur och fritidsaktiviteter. Precis som andra funktionsdugliga medborgare (Sjölenius, 1993).
5. Kriterier för LSS
För att en person ska kunna erhålla LSS-insatser, måste denne enligt Sjölenius (1993)
uppfylla vissa kriterier.
•
•
•
•
Det ska vara uppenbart att hans/hennes funktionshinder inte beror på normalt
åldrande.
Funktionshindret skall för att omfattas av lagen vara stort och varaktigt.
Betydande svårigheter i den dagliga livsföringen.
Omfattande behov av stöd eller service.
5.1 Personkrets
För att personer med funktionshinder ska omfattas av LSS-lagen måste dessa även passa in i
en av dessa tre personkretsar.
1. I den första personkretsen anges att personer med utvecklingsstörning, autism eller
autismliknande tillstånd omfattas av lagens bestämmelser. Vid bedömningen av den
intellektuella förmågan ska psykologiska, sociala och pedagogiska faktorer vägas
samman (Sjölenius, 1993).
9
2. I den andra personkretsen ingår personer som har erhållit ett begåvningshandikapp i
vuxen ålder. Det kan röra sig om personer som efter utvecklingsåren har fått en
hjärnskada och till följd av det ett betydande och bestående begåvningsmässigt
funktionshinder (Sjölenius, 1993).
3. Den tredje och sista personkretsen omfattar personer med andra varaktiga fysiska eller
psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande. Personer med
stora funktionshinder omfattas av denna lag om funktionshindret förorsakar betydande
svårigheter i den dagliga livsföringen som i sin tur leder till omfattande behov av
diverse hjälpinsatser (Sjölenius, 1993).
6. Metod och material
I detta avsnitt beskrivs metodvalet, datainsamling, dataanalys, urval, reliabilitet, validitet,
generaliserbarhet samt sökprocessen.
•
Under rubriken ”Val av metod” beskriver jag vilken intervjumetod som användes,
anledningen av valet av denna intervjumetod och vad metoden innebär.
•
Under rubriken ”Urval” beskrivs kortfattat valet av informanter, hur kontakten togs
samt anledningen till valda databaser och sökord.
•
Under rubriken ”Datainsamling” beskriver jag hur jag har gått till väga för att samla
in information från informanterna.
•
Under rubriken ”Dataanalys” beskriver jag hur jag har analyserat den färdiga
intervjun.
•
Under rubriken ”Reliabilitet och validitet” beskriver jag vad som menas med dessa
två begrepp samt hur begreppen används i min forskning.
•
Under rubriken ”Generaliserbarhet” beskriver jag tre former av generaliserbarhet
samt vilken typ av generaliserbarhet som tillämpas i denna studie.
6.1 Val av metod
Jag valde att använda mig av den kvalitativa intervjumetoden för att intervjua
biståndshandläggare som arbetar inom LSS. Detta för att få fram biståndshandläggares egna
berättelser.
Den kvalitativa intervjumetoden innebär att tillvägagångssättet brukar vara mindre
strukturerat än t.ex. survey intervjuer. Det finns istället en tyngd på intervjupersonernas egna
uppfattningar och ståndpunkter. Dessutom är det önskvärt att intervjuerna ska röra sig i olika
riktningar, detta på grund av att öka förståelsen om vad intervjupersonerna anser är relevant.
Själva ordningsföljden i intervjufrågorna kan varieras och det kan också ställas nya
uppföljningsfrågor. Forskaren strävar efter att få fylliga svar och intervjupersonerna kan vid
behov intervjuas flera gånger (Bryman, 2011).
Kvalitativ forskning lämpar sig i min uppsats eftersom metoden handlar om att förstå
biståndshandläggarnas erfarenheter samt upplevelser. Inom kvalitativ forskning använder man
10
sig av intervjuer för att samla in material, vilket jag valde att göra. Dessutom är intervjuer den
mest användbara metoden i kvalitativ forskning. Syftet med en kvalitativ forskningsintervju är
att få en inblick i intervjuades livsvärld i avsikt att tolka deras mening (Kvale, 1997).
För att kunna genomföra en framgångsrik intervju krävs det enligt Kvale (1997) några
kriterier. Intervjuaren ska vara insatt samt känna till intervjuns fokus. Dessutom ska
intervjuaren vara strukturerad och tydlig i sitt tillvägagångssätt. Intervjuaren ska också visa
hänsyn till respondenten genom att låta denne tala till punkt. Vidare ska intervjuaren visa
flexibilitet samt reagera på olika aspekter i intervjun. Att komma ihåg vad som sagts tidigare i
intervjun är viktigt för att vid behov kunna relatera tillbaka. Jag har tagit hänsyn till dessa
kriterier, detta för att få ut så mycket som möjligt av respondenterna.
6.2 Urval
För att kunna besvara uppsatsens syfte tog jag kontakt med fyra biståndshandläggare som alla
fattar beslut enligt LSS-lagen för individer mellan 0-65 år.
Dessa fyra biståndshandläggare har alla arbetat inom LSS under många år och har en stor
erfarenhet av myndighetsutövning. På grund av detta gjorde jag den bedömningen att de
kunde svara på alla mina intervjufrågor. Tre av dessa fyra biståndshandläggare var kvinnor
med varierande åldersskillnad.
Efter intervjuerna började jag söka i följande databaser för att hitta information om
biståndshandläggarnas tankar och reflektioner kring makt inom LSS. Följande databaser
valdes: Academic Search Elite ASE, Applied Social Sciences Index and Abstracts ASSIA,
Social Services Abstracts, Artikelsök, Google Scholar och Summon som letar upp
information i alla tillgängliga databaser. Databaserna är hämtade från Malmö Högskolans
hemsida.
Följande sökord valdes: Michel Foucault, power, Public authority in Sweden, assessment of
need in Sweden, biståndshandledning, LSS, makt, myndighetsutövning, möte och relationell
maktteori.
Anledningen till att jag valde databaserna Academic Search Elite ASE, Applied Social
Sciences Index and Abstracts ASSIA och Social Services Abstracts var att jag ville hitta
vetenskapliga artiklar om biståndshandläggarnas tankar kring makt inom LSS, skrivna av
utländska forskare. Följande sökord användes: public authority in Sweden och assessment of
need in Sweden.
Public authority in Sweden betyder myndighetsutövning i Sverige och assessment of need in
Sweden betyder bedömning av behovet i Sverige.
Vidare valdes databaserna Artikelsök och Google Scholar. Följande sökord användes i ovan
beskrivna databaser: biståndshandledning, LSS, makt, myndighetsutövning och möte.
Slutligen valdes Summon för att hitta artiklar om det relationella maktbegreppet. Sökorden
var: Michel Foucault, power och relationell maktbegrepp.
Michel Foucault var en fransk filosof med inriktning på psykologi och sociologi. I hans
böcker beskriver han bland annat det relationella maktbegreppet som tas upp i denna uppsats.
11
6.3 Datainsamling
Datainsamlingen gjordes med hjälp av semistrukturerade intervjuer vilket innebär att en
intervjuguide användes vid samtliga intervjuer (Bilaga). Frågorna ställdes i den ursprungliga
ordningen och med den ursprungliga ordalydelsen. Frågorna var uppdelade i olika teman som
berörs i detta arbete (Bryman, 2011). Detta eftersom vid genomgång av den valda teorin
kunde jag urskilja vissa teman som hör till makten. Intervjuerna spelades in med hjälp av en
mobiltelefon då jag inte har tillgång till en diktafon. Att spela in intervjuerna är enligt Bryman
(2011) väldigt viktigt vid kvalitativa intervjuer så att intervjuaren är helt fokuserad på vad
som sägs.
Intervjuerna utfördes i informanternas kontor och under deras ordinarie arbetstid. Detta
gjordes för att säkerställa att intervjun ska kunna genomföras i en lugn och ostörd miljö samt
att informanterna inte ska oroa sig för att någon annan ska höra vad som sägs under intervjun
(Bryman, 2011).
Intervjufrågorna var kända för informanterna på grund av att informanterna ville läsa igenom
frågorna först då ämnesvalet är både personligt och känsligt. Intervjuerna inleddes med
neutrala frågor där informanterna fick berätta kortfattat om sina yrkeserfarenheter.
Innan intervjun fick informanterna skriva under ett samtyckesblankett där det framkommer att
informanten har informerats om studien samt att intervjun är frivillig och de kan när som helst
utan närmare förklaring avbryta deltagandet.
6.4 Dataanalys
Enligt Bryman (2011) är transkriberingen väldigt tidskrävande och resulterar i mycket
pappersarbete. Därför är det viktigt att börja transkribera materialet direkt efter intervjun så att
inte uppgiften ska kännas ogenomförbar.
Jag har efter transkriberingen meningskoncentrerat innehållet för att på detta sätt pressa
samman långa uttalanden. Den väsentliga innebörden av det som sagts omformulerades till
några få ord precis som Kvale (1997) beskriver det. Jag har sedan tematiserat mina intervjuer
och använt mig av den narrativa metoden för att analysera innehållet. Detta gjordes för att
som Bryman (2011) beskriver det att hitta ”kopplingarna mellan människors beskrivningar
av sitt förflutna, sin nuvarande situation och sin framtid” samt ”människors upplevelse av sin
roll i dessa skeenden” (Bryman, 2011 s. 527). Med andra ord att kunna skapa en
sammanhängande historia av informationen som gavs under intervjun. Intervjuerna delades in
i fyra kategorier makt, maktlöshet, kommunikation och bemötande.
6.5 Reliabilitet och validitet
Reliabilitet och validitet används ofta vid samhällsvetenskaplig forskning och inte minst inom
den kvantitativa forskningen. När det gäller reliabilitet och validitet inom den kvalitativa
forskningen har en del forskare ifrågasatt relevansen med att använda dessa två metoder.
Detta eftersom i den kvantitativa forskningen mäter man tillförligheten med siffror. Metoden i
kvantitativa undersökningar är väl strukturerade i syfte att maximera reliabiliteten och
validiteten. Men reliabilitet och validitet kan också användas i samband med kvalitativ
forskning (Bryman, 2011).
Kvale (1997) menar att reliabilitet innebär tillförlitlighet, trovärdighet och pålitlighet. Men
reliabilitet handlar också om forskningen över huvud taget kan replikeras vid ett senare
12
tillfälle. Om det skulle visa sig vid replikering att intervjuerna ger helt andra svar tyder detta i
så fall på brister i tillförlitligheten (Bryman, 2011).
När det gäller trovärdighet och pålitlighet har jag under hela studien bemött mina informanter
på ett professionellt sätt. Ingen information som jag erhållit har på något sätt ändrats. Alla
intervjuer som jag genomförde skedde mellan fyra ögon samt att jag använde mig av samma
frågeformulär vilket ökar trovärdigheten i denna studie.
Brister i reliabilitet kan vara att innan intervjuerna lämnade jag ut frågeguiden till
informanterna. Detta resulterade i att informanterna hänvisade i vissa frågor att dessa var
redan besvarade.
Validitet innebär att man undersöker sitt arbete för att säkerställa att arbetet verkligen kan
besvara syftet och frågeställningarna (Kvale, 1997). Mina informanter var medvetna om vad
det var jag ville undersöka och det uppstod inget missförstånd. Den erfarenhet jag har inom
biståndshandläggning är något som ökar validiteten i denna uppsats eftersom frågorna var
utformade utifrån mina tidigare kunskaper.
6.6 Generaliserbarhet
Kvale (1997) nämner tre former av generaliserbarhet.
•
Den naturalistiska generaliseringen.
•
Den statistiska generaliseringen.
•
Den analytiska generaliseringen.
Den naturalistiska generaliseringen vilar på personlig erfarenhet som utvecklas som funktion
av erfarenheten om hur saker förhåller sig som i sin tur leder till förväntningar snarare än till
formella förutsägelser. Den kan verbaliseras dvs. utryckas i ord och därmed övergå från tyst
kunskap till tydlig påståendekunskap.
Den statistiska generaliseringen innebär att man har slumpmässigt valt ut ett antal
undersökningspersoner från en population. Detta för att kunna genomföra en statistisk
generalisering.
Den analytiska generaliseringen innebär att man gör en noga bedömning om resultaten från en
undersökning kan ge vägledning för vad som kommer att hända i en annan situation. Här
bygger forskaren generaliseringen på påståendelogik. Genom stödjande belägg kan forskaren
möjliggöra för läsaren att bedöma riktigheten i generaliseringsanspråket.
I mitt arbete kan jag se kopplingar till den naturalistiska generaliseringen eftersom jag
intervjuade biståndshandläggare om deras upplevelser och reflektioner som vilar på personlig
erfarenhet.
Bryman (2011) skriver att intervjupersonerna i en kvalitativ undersökning inte syftar till att
göra generalisering möjlig, utan snarare för att beskriva ett område så brett som möjligt. Detta
var utgångspunkterna för mitt urval.
13
7. Etik
För att garantera att intervjupersonerna inte känns igen av andra har jag under hela studien
haft ett etiskt förhållningssätt i åtanke. Jag valde att inte presentera intervjupersonerna när det
gäller deras exakta ålder, utbildning, tjänsteår samt var och i vilken kommun dessa arbetar i.
På detta sätt avidentifierade jag intervjupersonerna.
Bryman (2011) beskriver fyra etiska principer som jag följde i denna studie. Den första
principen var informationskravet. Vid telefonkontakt med samtliga informanter informerade
jag om studiens syfte samt att de kan när som helst utan närmare förklarning avbryta
intervjun. Jag informerade också om att jag skulle spela in hela intervjun för att på detta sätt
underlätta transkriberingen av materialet samt att lättare kan koncentrera mig på deras svar.
Samtyckeskravet diskuterades. Detta innebär att informanten har rätt att bestämma om dennes
medverkan.
Vidare diskuterades konfidentialitetskravet vilket innebär att författaren behandlar
informanterna med största möjliga konfidentialitet. Konfidentialitet handlar om att inte röja
intervjupersonernas namn. Eftersom min studie fokuserar på biståndshandläggarnas tankar
kring makt, innebär detta att ämnet är personligt och känsligt. På grund av detta valde jag att
inte avslöja informanternas ålder samt var och i vilken kommun dessa arbetar i. Informanterna
upplystes också om nyttjandekravet vilket innebär att uppgifterna jag erhåller endast används
för studiens ändamål (Bryman, 2011).
Samtyckesblanketter hämtades från Malmö Högskolans hemsida som informanterna innan
intervjun fick underteckna. Samtliga intervjupersoner godkände att de spelades in och jag
informerade dessa om att efter transkriberingen skulle den inspelade intervjun raderas samt att
ingen annan skulle få ta del av den transkriberade materialet. Själva intervjuerna lagrades
först på min mobiltelefon som är lösenordsskyddad. Efter intervjuerna fördes filen över till
datorn som endast jag har tillgång till. Datorn är också lösenordsskyddad.
8. Tidigare forskning
Herz (2012) skriver om makten inom socialt arbete. Författaren hävdar att det sociala arbetet
befinner sig i en något speciell situation avseende inflytande och makt. De flesta yrken inom
professionen befinner sig allt som oftast underordnade en byråkrati, det vill säga en position
där det inte alltid är möjligt att kunna styra det egna arbetet på grund av politikerinflytandet. I
mötet med klienter/brukare inom socialt arbete, leder till situationer där utfallet inte går att
förutse fullt ut. Socialarbetaren kan inte till fullo förutse en klients reaktioner eller hur en
behandlingssituation påverkar denne. Som ett resultat av detta krävs det att socialarbetaren
tillåts ha ett visst handlingsutrymme, detta brukar beskrivas i termer av att socialarbetaren är
en gatubyråkrat. Men det innebär inte att endast byråkratiska regler och normer präglar det
dagliga arbetet utan att även den enskilde socialarbetarens egna normer får en stark inverkan
på beslut som fattas.
Socialt arbete befinner sig under ett relativt starkt politikerinflytande, det kan bland annat röra
sig om hur arbetet i stort kan organiseras ner till enskilda klientärenden. Att socialarbetaren
har en stor frihet i det dagliga klientarbetet är nödvändigt för att denne ska kunna möta
klienter och de många gånger oväntade reaktioner som kan uppstå under ett klientmöte.
Socialarbetarens personliga normer har i sådana situationer en stor betydelse hur arbetet
14
organiseras i kombination med organisationens normer samt lagstiftning. Detta för att kunna
svara på klienters oförutsedda reaktioner.
Socialarbetaren har alltid tolkningsföreträde gentemot sina klienter och det innebär att
klienterna i sin tur inte har samma möjlighet att utöva makt eller att formulera motstånd utan
repressalier. Socialarbetarens bedömningar och beslut är svåra (ibland omöjliga) för klienten
att ifrågasätta och kan i värsta fall leda till att stödet och hjälpen upphör (Herz, 2012).
Amundberg (1998) beskriver makten som handläggare inom SoL förfogar över i samband
med deras arbeten. Författaren skriver om biståndsbedömning och hur handläggare ska gå till
väga för att uppnå en rättsäker behovsbedömning med god kvalitet.
Författaren beskriver bland annat hur handläggare bör skriva utredningar. Inom avsnittet
”Aktuell situation” som ska finnas med i utredningen, ska handläggaren skriva ett eget stycke
vad denne anser om den äldres situation, ibland integrerat med sakkunnigutlåtandets
synpunkter. Vidare kan brukares aktuella situation delas in i hur biståndshandläggaren
bedömer den.
Kommunikationen är ytterst viktig vid bedömning av behovet. Kommunikationen har till
syfte att den enskilde skall få framföra sina synpunkter på utredningen och förslaget till
beslut. Kommunikationen är obligatorisk om brukaren inte får eller inte beviljas något av det
som denne sökt om. Biståndshandläggare kan i undantagsfall låta bli att kommunicera med
brukaren. Detta gäller då biståndshandläggare bedömer att den sökande får exakt det bistånd
som han eller hon ansökt om (Amundberg, 1998).
Biståndsrätten inom socialtjänstlagen (SoL) är inte absolut, eftersom denna lag inte är en
detaljreglerad rättighetslag utan en så kallat ramlag där man skall tillgodose behov inom
ramarna för biståndsrätten. Det gäller för handläggaren att bedöma när man är innanför eller
utanför ramarna. Ett biståndsbeslut måste alltid föregås av en individuell prövning
(Amundberg, 1998).
Ramlagarna ger utrymme för tolkningar. Detta innebär att två biståndshandläggare, inom
ramen för lagen, kan bevilja olika insatser till en brukare. Biståndshandläggare befinner sig i
en position som kräver maktutövning och det ligger i yrkesrollens ansvar att ”göra” makt.
Med detta följer handlingsutrymme som dessa ramlagar ger att olika biståndshandläggare kan
göra olika tolkningar av samma ärende (Harnett m.fl. 2012).
Kommentar:
Herz (2012) skriver att socialarbetaren tillåts ha ett visst handlingsutrymme för att kunna
utföra arbetet samt att kunna ge adekvat hjälp till sina klienter/brukare. Besluten som fattas av
socialarbetaren präglar dennes egna normer och värderingar. Författaren hävdar att denna typ
av makt är nödvändigt inom socialt arbete eftersom klienternas oförutsedda reaktioner måste
bemötas på ett professionellt sätt.
I andra stycket förklarar Herz (2012) att socialarbetaren har alltid tolkningsföreträde gentemot
klienterna. Socialarbetaren har makten att tolka samt besluta om hur den enskilde klientens
ärende ska handläggas samt vilka insatser denne är berättigad till från kommunen.
Amundberg (1998) skriver om makten som biståndshandläggare inom socialtjänsten (SoL)
förfogar över. Här kan man klart och tydligt se makten som biståndshandläggare förfogar
över. I första stycket kan man läsa att en biståndshandläggare ska skriva vad denne anser om
15
brukares nuvarande situation samt hur denne bedömer den. Biståndshandläggare måste
förhålla sig till den rådande lagstiftningen, men samtidigt är det väldigt individuellt från
biståndshandläggare till biståndshandläggare att bedöma en brukares situation.
I andra stycket kan man läsa om hur viktigt det är att kommunicera med brukare. Men i
undantagsfall kan biståndshandläggare låta bli att kommunicera när denne bedömer att den
sökande får exakt det bistånd som denne har ansökt om. Här är det en bedömningssak igen
som kan vara individuell från handläggare till handläggare.
I tredje och fjärde stycket står det att själva socialtjänstlagen (SoL) är en ramlag och är inte
absolut. Med detta menar författarna att brukare inom samma kommun inte har rätt till samma
insatser från kommunen, utan istället måste individuellt utredas och bedömas.
Socialtjänstlagen (SoL) är stiftade av politiker som ger biståndshandläggare en viss makt
gentemot brukare.
9. Litteraturgenomgång
Eftersom makten är huvudtemat, gör jag därför en kort sammanfattning över litteratur om
makt som jag har använt mig utav i denna studie.
9.1 Makt
Skau (2001) diskuterar bland annat makt, bemötande och kommunikation samt professionella
relationer mellan klienter och hjälpare där författaren poängterar vikten av att stärka
brukarens självkänsla och tillit. Författaren menar att biståndshandläggaren är en professionell
hjälpare där denne uppfyller olika krav som samhället har satt när det gäller kompetens och
tillhandahållande av vissa hjälpinsatser.
Skau (2001) skriver att makten mellan klient och hjälpare kan vara både positiv och negativ
samt att makten finns konstant mellan dessa parter, men maktbalansen är ojämn och detta är
till nackdel för klienten. Relationen mellan hjälpare och klient är en maktrelation och hur
mycket än hjälparen försöker ”dämpa” sin makt för klienten så finns makten alltid kvar.
Johansson (1997) skriver om makten på organisationsnivå där han hävdar att makten formas
av en organisation som i sin tur sätter regler för gräsrotsbyråkratens agerande. Den enskilde
personen ses inte som en individ i organisationen utan måste anpassas av gräsrotsbyråkraten
till att bli en klient och passa in i själva systemet. Det personliga mötet mellan
gräsrotsbyråkrater och medborgare är en relation mellan två individer och dels ett möte
mellan organisationen och klienten. Författaren menar att detta kan skapa problem som kan
vara svårt för aktörer att genomskåda.
Författarna Franzén (2005) och Lindgren (2003) sammanfattar Michel Foucaults relationella
maktbegrepp på följande sätt. Makten finns i alla sociala relationer och är inte någon
egenskap eller en speciell relation, utan verkar både i och genom relationer samt är aldrig
absolut utan endast relativ. Existerar makt så finns det alltid motstånd som kan vara både
medvetet och omedvetet. Detta motstånd beror på att vissa människor befinner sig i över eller
underläge som t.ex. i relationen mellan klient och socialarbetare där klienten oftast är i
underläge. Franzén (2005) menar att myndigheter föredrar att klienten är samarbetsvillig och
inte sätter sig i motvärn genom att endast få sina behov uppfyllda.
16
Taylor (2010) skriver att för Foucault verkar makt genom kulturer och seder, institutioner och
privatpersoner. Likaså är dess effekter många, inte bara negativa och positiva utan också
produktiva och kan utövas från oväntade håll. Men makt är ingen institution eller en struktur,
det är inte heller en styrka som individer är begåvade med, utan det är det namn som man
tillskriver en komplex strategisk situation i samhället. Vidare skriver Taylor (2010) att
människor tilldelas roller i den sociala världen där positioner ger olika möjligheter för
utövande av makt. Exempel på detta är föräldrarollen där föräldrar utövar makt på sina barn,
eller makt som stöds av samhället och lagen.
10. Teori
Detta avsnitt utgör arbetets teoretiska del. Avsnittet kommer att behandla det relationella
maktbegreppet. Anledningen till varför jag anser att Foucaults maktteori passar bäst för denna
studie är på grund av att Foucault utgår från en individnivå där makten både påverkar och
förändrar. Biståndshandläggare inom LSS påverkar och förändrar livssituationen för brukare,
på grund av detta kan jag koppla informanternas utsagor under rubriken ”Resultat & analys”
med den valda teorin.
10.1 Relationella maktbegreppet enligt Foucault
Johansson (1997), Franzén (2005), Lindgren (2003) och Taylor (2010) beskriver franske
filosofen Michel Foucaults relationella maktbegrepp.
Inom det relationella maktbegreppet utgår man från att makt är något som mer eller mindre
inryms i alla sociala relationer. Med detta menar författaren att makten varken är en egenskap
eller en speciell relation. Makten verkar i och genom relationer och är aldrig absolut utan bara
relativ (Johansson, 1997).
Vidare hävdar författaren att makten kan motstås eller förändras. Där makten existerar finns
också motstånd. Motståndet kan vara både medvetet, omedvetet, aktivt, passivt, öppet och
dolt. Detta beror på både likgiltighet och motvilja mot maktens mål. Detta har att göra med att
i sociala sammanhang där makt utövas befinner sig vissa människor i över och underläge.
Men motståndet behöver inte nödvändigtvis urarta i öppen konflikt (Johansson, 1997).
Enligt Lindgren (2003) finns det många olika slags motstånd. Spontana, samordnade,
isolerade, våldsamma, egennyttiga, altruistiska, kompromissvilliga och oförsonliga. Den
relationella makten kan ses som ett strategiskt spel där utgången av detta spel är öppen,
eftersom maktrelationerna är föränderliga, rörliga och reciproka.
Johansson (1997) menar att man kan förstå makten bäst ”som ett växelspel mellan ständigt
föränderliga styrkeförhållanden, där styrkan avgörs av maktresurser, vilkas användbarhet i
sin tur bestäms av det sociala sammanhanget” (Johansson, 1997 s. 90).
Organisationer ska utföra uppgifter på uppdrag av samhället, på grund av detta är
organisationer redskap eller instrument inriktade mot att uppnå vissa mål som anses viktiga i
samhället. Detta innebär att olika alternativ värderas inom organisationer utifrån de
konsekvenser som finns i förhållande till de fastställda målen (Christensen m.fl. 2005).
Organisationer är av avgörande betydelse för att kunna åstadkomma något, därför är varje
organisation en handlingskraft. Varje organisation rymmer inom sig olika handlingskrafter
17
och detta innebär att organisationer är i grunden kontroll. Med kontroll menas alla medel som
kan utnyttjas i syfte att få individer och grupper inom en organisation att rätta sig efter dess
krav. Detta leder till att man uppnår en ökad handlingskapacitet inom organisationer som är
en effekt av kontrollen (Johansson, 1997).
Makt är något som man kan hitta i varje slags relation. Om man trots detta inte hittar makt i
en relation tyder det på att den är tillfälligt jämnt balanserad. Vidare hävdar författaren att
makt verkar genom relationer vilket betyder att det aldrig är ett enkelt verktyg som någon kan
använda för att härska. På grund av det kan makt inte erövras eller delas (Franzén, 2005).
Det finns en ojämn maktrelation mellan socialsekreteraren och klienten redan innan de möts.
Myndigheterna föredrar att klienten utan något krångel svarar på alla frågor och bekänner sina
problem samt visar sig samarbetsvillig. Det myndigheterna inte vill se är att klienten sätter sig
i motvärn genom att tiga eller att få sina egna behov tillgodosedda på dennes egna villkor. Ser
man detta från klientens synvinkel är en sådan taktik vansklig (Franzén, 2005).
Men makten har också en produktiv roll. Med andra ord den åstadkommer någonting. Den
verkar positivt genom att bidra till att någonting upprätthålls eller skapas. Makten hjälper till
att forma vissa relationer och det som försiggår i dem. På grund av detta står inte makten i ett
enkelt motsatsförhållande till friheten. Makten kan inskränka friheten, men det kan också
främja den. Friheten börjar inte där makten slutar (Franzén, 2005).
Foucaults teori om makt antyder att makten är alltid närvarande och kan hittas i alla sociala
interaktioner, även i våra mest intima relationer kan man finna makten. Men samtidigt kan
studier av makt inte ge svar på allt av det sociala umgänget. Makten framträder ur en mängd
överlappade och sammanflätade relationer snarare än från en enskild individ (Taylor, 2010).
Taylor (2010) hävdar att en individs prestationer har formats av maktrelationer, inte på grund
av att makten omfattar allt, utan på grund av att makten kommer från alla håll i samhället.
Makten formar även våra val om hur man klär sig på en daglig basis. Hur du klär dig säger
mycket om dig och din status, t.ex. socioekonomisk status.
11. Resultat & analys
I detta avsnitt presenteras informanterna. Eftersom jag intervjuade fyra biståndshandläggare
kallar jag dem för informant 1, informant 2, informant 3 och informant 4.
Jag har analyserat materialet utifrån det relationella maktbegreppet och låter informanterna
komma till tals genom citat inom huvudområdena makt, maktlöshet, bemötande och
kommunikation.
•
Under rubriken ”makt” berättar informanterna om makten i deras arbeten. Jag kopplar
även informanternas utsagor till författaren Svensson (2008) i litteraturen
”Handlingsutrymme. Utmaningar i socialt arbete” till författaren Christensen m.fl.
(2005) i litteraturen ”Organisationsteori för offentlig sektor” till författaren Thorsén
(2008) i litteraturen ”Människosyn och etik” samt till författaren Carlsson (2005) i
litteraturen ”Hjälpprocesser i socialt arbete”.
18
•
Nästa rubrik ”Maktlöshet” är en underrubrik till makt och här reflekterar
informanterna över maktlösheten som kan uppstå i samband med deras arbeten.
Informanternas utsagor kopplas till författaren Skau (2001) förklaringar om
förhållandet mellan klient och hjälpare i litteraturen ”Mellan makt och hjälp” samt till
författaren Christensen m.fl. (2005) i litteraturen ”Organisationsteori för offentlig
sektor”.
•
I ”Bemötande” beskriver informanterna mötet med brukaren och hur informanterna
hanterar situationen som kan uppstå när brukare eller dess anhöriga tar över samtalet.
Informanterna reflekterar också över vad de anser är ett dåligt respektive bra
bemötande. Informanternas utsagor kopplas till författaren Skau (2001) i litteraturen
”Mellan makt och hjälp” till författaren Christensen m.fl. (2005) i litteraturen
”Organisationsteori för offentlig sektor” till författaren Herz (2012) i litteraturen
”Kritiskt socialt arbete” samt till författaren Thorsén (2008) i litteraturen
”Människosyn och etik”.
•
Under rubriken ”Kommunikation” beskrivs kommunikationen mellan brukaren och
biståndshandläggaren där de tar upp sina ordval beroende på vilken typ av brukare
som dessa möter samt om kroppsspråket eventuellt förändras i vissa situationer.
Informanternas utsagor kopplas även här till författaren Skau (2001) i litteraturen
”Mellan makt och hjälp” till författaren Lauvås (2001) i litteraturen ”Handledning och
praktisk yrkesteori” samt till författaren Carlsson (2005) i litteraturen ”Hjälpprocesser
i socialt arbete”.
•
Slutligen under rubriken ”Informanternas tankar” beskrivs informanternas tankar om
sig själva som myndighetsutövare. Detta har jag dock inte analyserat eller
kommenterat då jag anser att det är ett privat och känsligt ämne.
Intervjuguiden går att finna i bilaga.
11.1 Makt
Första frågan handlade om vad makt innebär för informanterna. Informant 1 sa:
”Det är ett knepigt ord. Makt för mig är en möjlighet att kunna påverka och förändra en
människa i deras liv”.
Medan informant 2 uttryckte sig på följande sätt:
”Makt för mig är inget som jag upplever som jag utövar direkt mer än att maktmedlet styrs
utav lagar vi jobbar med. Det är en form av maktutövning. Jag upplever inte att makten är för
egen vinning”.
Informant 3 sa:
”Det är en form av makt som vi utövar, men samtidigt så tänker jag inte i de termerna utan
det är lagar och regler och riktlinjer som styr”.
19
Informant 4 sa:
Jag tycker det är ett starkt ord. Jag tycker att makt är ett ord med negativt klang. Jag känner
inte att jag utövar makt, utan jag förhåller mig till lagstiftningen och det är den som styr min
handläggning”.
Samtliga informanter svarade att makt för dem är att kunna hjälpa brukaren att förändra deras
liv. Själva makten är kopplad till lagstiftningen och det finns tydliga riktlinjer som de måste
följa. Ingen av informanterna utövar makt för egen vinning utan det är helt och hållet lagar
och regler som styr deras arbete.
Jag upplevde att ingen av informanterna tyckte om ordet makt. Mina informanter arbetar som
biståndshandläggare och enligt Johansson (1997) tillhör det nedre skiktet i hierarkin.
Biståndshandläggarna har direktkontakt med brukare och har därför en viss handlingsfrihet
mot dessa. Men makten är begränsad av LSS-lagen, riktlinjer och politiker.
Nästa fråga handlade om hur informanterna bedömer makten över brukaren utifrån ett
handläggarperspektiv. Informant 1 sa:
”Som handläggare måste jag fatta beslut och det är lagstiftningen som styr och handläggarna
måste följa lagstiftningen och där finns makt och tydliga riktlinjer. Men det är väldigt
individuellt, eftersom personerna du träffar bestämmer ni tillsammans vad som är bra för den
personen.
Informant 3 utryckte sig kortfattat på följande sätt:
”Där tänker jag också att det är lagstiftning som tillämpas”.
Jag frågade om hur informanterna hanterade makten i deras arbeten. Informant 1 sa:
”Att fatta beslut och använda sig av lagstiftning och den information jag har om personen”.
Medan informant 2 uttryckte sig på följande sätt:
”Jag upplever inte att jag utövar makt mer än genom lagstiftningen men förhoppningsvis är
det en balans mellan den man träffar och förklarar vad jag har för möjligheter utifrån det att
göra”.
Informant 3 svarade att:
”Det är lagar och regler som styr arbetet helt och hållet. LSS är insatser man ansöker om.
Det är mer tydligt än socialtjänstlagen och vi utgår ifrån läkarutlåtanden när det gäller
personkrets ett och personkrets två. Personkrets tre är det som vi utreder om behovet är stort
och varaktigt och så. Men att om de ingår i personkretsen är inte det samma att de blir
beviljade insatser utan det är behovet som styr i slutändan. Men ingår man i personkretsen
har man rätt att ansöka”.
Socialarbetare har en maktposition i en organisation och legal makt, som följer med det
samhälleliga uppdraget. En socialarbetare agerar inte helt självständigt, utan representerar
organisationen med dess krav, regler och lagar. Socialsekreterarens position och
20
manöverutrymme påverkas också av administrativa regler och rutiner, som föreskriver hur
ärenden skall handläggas, vilket i sin tur regelbinder socialsekreteraren och präglar dennes
klientarbete (Carlsson, 2005).
När jag ställde frågan om hur informanterna upplever makten idag och hur dem upplevde
makten när de började arbeta som biståndshandläggare, svarade de olika på frågan. Informant
1 sa:
”Det är en stor skillnad. När jag började arbeta som socialsekreterare så började jag arbeta
på ekonomiskt bistånd så var det en tydligare maktutövning utifrån ekonomin. Får klienten
ekonomiskt bistånd eller inte? Inom LSS är det en dialog. Det är skillnad! Det är tydligare för
en socialsekreterare när denne utövar makt. Inom LSS upplever jag inte på samma sätt”.
Medan informant 2 inte tyckte att det är någon större skillnad.
”Egentligen upplever jag inte det som nån större skillnad eftersom det är lagar som jag
förhåller mig till så det går inte att klampa in och tala om för folk vad dem ska och inte ska”.
Informant 4 sa:
”När man börjar arbeta som biståndshandläggare så tänker man nog inte så mycket på att
man sitter i en maktposition gentemot andra människor som är behövande och har ett behov.
Men ju längre man arbetar som biståndshandläggare blir det allt tydligare att man sitter i
den positionen där man gör skillnad för andra personer”.
Jag frågade informant 4 att tänka på ett fall där makten vandrade mellan honom och den
sökande. Informanten uttryckte sig på följande sätt:
”Om det blir en maktförskjutning. Det kan vara när jag är övertygad om ett avslag och jag
får en överklagan mot mig där man ifrågasätter mitt beslut och man går till
Förvaltningsrätten där Förvaltningsrätten bifaller överklagan. Och som jag känner att jag
har rätt och överklagar detta till Kammarrätten och Kammarrätten ger ett avslag på min
överklagan. Då blir det en maktförskjutning”.
Informant 4 berättade om maktförskjutningen som uppstod när denne fick avslag från
Kammarrätten till fördel för brukaren. Detta kan kopplas till författaren Thorsén (2008) som
menar att inom en byråkratisk organisation finns ett lydnadsideal hos yrkesutövaren.
Biståndshandläggaren är lojal mot överordnad (i detta fall Kammarrätten).
Biståndshandläggaren förväntas att sätta sina personliga värderingar åt sidan, detta för att
prioritera arbetsrollens värderingar.
Svensson m.fl. (2008) beskriver socialt arbete på följande sätt. Den offentliga sektorn är till
stora delar reglerat av lagar och regler. Det är också beroende av förordningar samt av lokala
politiska, sociala och ekonomiska förhållanden.
Socialsekreteraren har makt på grund av sin kännedom om organisationens regler och
tillgångar och dess resurser som denne kontrollerar. Men det innebär inte att klienten saknar
inflytande att kunna påverka. Det finns alltid ett visst handlingsutrymme som klienten kan
utnyttja för sina ändamål. Detta innebär att klienten har egna resurser som denne kan använda
sig av för att skaffa sig fördelar i kampen om makt och inflytande (Carlsson, 2005).
21
Jag bad informant 4 att berätta om ett fall där denne hade svårt att bedöma vilket insats som
skulle ges till en brukare.
Det var en person som gick i gymnasiet som har varit i en trafikolycka och har fått en
hjärntrötthet och fysiskt funktionsnedsättning. Men han har stora ambitioner till sina studier,
men hans hjärntrötthet gör att han behöver längre tid på sig att klara av sina studier och så
behöver han läxhjälp. Men detta rymdes inte in i läroplanen. Det finns gamla elever som
erbjuder läxhjälp mot en ersättning, men den här killen har inte pengarna. Det ligger utanför
mina möjligheter att bevilja ett sådant insats eftersom jag inte kan ge ekonomiskt bistånd så
jag fick hitta en annan väg. Jag fick istället bevilja insatsen kontaktperson och använda
insatsen för läxhjälp. Arvode ersättningen för kontaktpersonen motsvarar ersättningen för
läxhjälp”.
Informant 4 uttryckte sig klart och tydligt när det handlar om makten som denne förfogar över
i arbetet. Informanten saknade makten att ge ekonomiskt bistånd till brukaren i samband med
läxhjälp. För att kunna lösa problemet beviljade informanten en kontaktperson, vilket ligger i
en LSS-handläggares makt att kunna bevilja detta. Hur informanten löste problemet kan
kopplas till författaren Christensen m.fl. (2005). Författaren menar att inom organisationer
söker sig medlemmar fram och lär sig successivt vilka problem och lösningar de ska
koncentrera sig på, samt vilka mål de skall sätta och hur dessa skall utvecklas. Med detta
menas att om biståndshandläggarens eller brukarens mål inte kan infrias, måste man ”leta”
efter andra lösningar i närheten av de mål som man från början haft samt utifrån erfarenheter.
Inom det relationella maktbegreppet utgår man ifrån att makt är något som i varierande grad
inryms i alla sociala relationer. Om makt utövas befinner sig vissa i över och andra i
underläge. Det finns en ojämn maktrelation mellan biståndshandläggaren och brukaren redan
innan de möts. Lagen, professionaliteten och socialbyrån borgar för det, liksom själva det
faktum att klienten behöver hjälp oavsett om denne själv anser det eller tillskrivs behovet
(Franzén, 2005).
11.1.1 Maktlöshet
Jag frågade informanterna om de har känt sig maktlösa i arbetet. Alla tre informanter svarade
att det har de gjort någon gång. Informant 1 uttryckte sig så här:
”Ja, utifrån verkställigheten. Eftersom det handlar om politiska beslut. Det kan vara brist på
resurser och kan därför inte bevilja det jag önskar att bevilja”.
Informant 2 sa:
”Vissa av våra beslut är fattade av politiker. Vi har inte det utrymmet att göra som man
tycker är väldigt bra för den enskilde. Det finns en lagstiftning som begränsar en till viss
mån”.
Informant 3 sa:
”Absolut, det kan förekomma. Att man känner att man vill kunna hjälpa mer men man är
styrd av lagar och regler, så att det begränsar en”.
22
Informant 4 sa:
”Ja. Ofta skulle vi göra mer. Vi skulle vilja ha mera utrymme i lagstiftningen”.
Informanterna hävdar att de har känt av maktlösheten i sina arbeten. Detta beror på att
informanterna inte kunnat ge den hjälp till brukaren som de hade velat eftersom det är lagar
och regler som styr verksamheten.
Skau (2001) menar att många professionella hjälpare upplever frustration på grund av att de i
praktiken saknar möjlighet att kunna utöva sitt yrke i enlighet med deras egna ideal och
yrkesetiska riktlinjer. Denna frustration samt känsla av otillräcklighet kan vara en bidragande
orsak till utbrändhet bland många socialarbetare.
Även om enskilda yrkesutövare kan känna maktlöshet i vissa situationer är det trots allt alltid
hjälpapparaten som har den största möjligheten att kunna genomdriva ”sin vilja” i den sociala
relationen mellan klient och hjälpapparat (Skau, 2001).
Foucault hävdar att motstånd alltid finns där makt existerar och borde behandlas på ett
positivt sätt. För att undvika att biståndshandläggarna känner av maktlösheten, borde de se på
makt på ett positivt sätt (Franzén, 2005). Detta eftersom makten kan ses som ett strategiskt
spel där utgången av detta spel är öppen eftersom makten är föränderlig och rörlig (Lindgren,
2003). Demokratisk politik skall vara diskursiv och transformerande dvs. beslut som fattas av
politiker skall äga rum steg för steg i samråd med andra, samt politiken ska kunna förändras
efter demokratiska beslut som fattas. Folket i ett demokratiskt samhälle har valmöjligheter när
det gäller hur offentlig sektor skall utformas och förändras. Detta eftersom i ett demokratiskt
styrelseskick handlar om att vara lyhörd samt ha möjlighet att ta tillvara folks önskemål. Med
andra ord besluten som fattas från tjänstemän och politiker går att påverka i ett demokratiskt
samhälle likaså gäller lagens utformning (Christensen m.fl. 2005).
11.2 Bemötande
Jag ställde frågan om det förekommer att brukarna tar över samtalet och i så fall hur
informanterna hanterar situationen. Informant 2 sa:
”Oftast inte klienten själv men möjligtvis en god man, förvaltare eller anhöriga. Men då får
men lägga fokus på brukarens önskemål så att inte anhöriga går in och berättar vad som är
bäst för brukaren”.
Informant 1 uttryckte sig på följande sätt:
”Det händer ibland och men oftast är det anhöriga till brukaren som tar över samtalet. Och
då är jag ganska tydlig att det är brukaren som ska tala”.
Den tredje informanten sa att denne aldrig hade känt att brukaren tagit över samtalet. En
informant säger att i situationer där brukaren tar över samtalet, gäller det att lyssna till punkt
samt på ett smidigt och bra sätta komma till ruta ett och tala om för denna varför vi träffas.
Informant 4 sa:
”Jag tror inte att man har något specifikt sätt att bemöta det på. Man låter personen att styra
tills det ges ett utrymme att gå in och styra samtalet rätt. Man tar aldrig över eftersom vi
möter brukare med oerhört många diagnoser så ser det olika ut.
23
Det som framkom under intervjun var att det oftast är anhöriga till brukaren som tar över
samtalet. I sådana situationer gäller det att tala om för dem att det är brukaren som vet bäst
vad som är bra för honom/henne. Det gäller att vara tydlig på den punkten oavsett om det är
brukarens föräldrar eller en god man/förvaltare som tar över samtalet.
Att anhöriga tar över samtalet och tror sig veta vad som är bäst för deras barn, kan jag koppla
till Skaus påstående. Författaren hävdar att det ibland händer att anhörigas kompetens i
förhållande till brukaren kommer i konflikt med hjälparnas professionella kompetens (Skau,
2001).
Askheim (2007) skriver att föräldrar har oftast en annan kännedom och kunskap om den egna
situationen än biståndshandläggaren. Föräldrarnas kunskaper skiljer sig från de
professionellas kunskaper. På grund av detta utsätts föräldrarna för ett tryck och kan i mötet
med biståndshandläggaren uppleva att deras erfarenhetskunskap och deras värderingar blir
förbisedda eller åsidosatta av tjänstemännen. Många föräldrar kan då uppleva att de befinner
sig i en maktlös position. De känner sig omyndigförklarade och att de har förlorat båda sin
frihet och sin självkänsla.
Tre av fyra informanter har upplevt att brukarens anhöriga tog över samtalet. Detta kan dels
bero på enligt Johansson (1997) att beslutet som fattas kan vara till större fördel för en part än
för de andra. Många gånger blir utfallet en kompromiss som kanske ingen av parterna önskar
sig. Foucault påstår att underläge i relationer aldrig är absolut. ”Styrkeförhållandena skiftar.
Dominerande och dominerad kan byta plats” (Johansson, 1997 s. 90).
Komplexa, vaga och skiftande offentliga mål kan också ses utifrån ett kulturellt perspektiv. I
Sverige kan de vara uttryck för en politisk kompromisskultur som är nödvändig för att få till
gemensamma lösningar (Christensen m.fl. 2005 s. 111).
Att kompromisser är vanliga i Sverige beror på att offentliga organisationer har komplexa och
vaga mål samt försöker att prioritera många olika hänsyn och aktiviteter samtidigt. Detta kan
bero på att offentliga organisationer är en avspegling av ett komplicerat samhälle och ett
komplext politiskt-administrativt system, där det finns många aktörer och hänsyn som
biståndshandläggare måste beakta (Christensen m.fl. 2005). Med detta menar författaren att
själva besluten som fattas av tjänstemän inom offentliga organisationer präglas av en önskan
att nå breda lösningar genom samarbete med andra aktörer. Detta på grund av befolkningens
önskemål på politikerna som stiftar lagar är ofta många och olikartade. Mål måste formuleras
som kan fånga upp olika åsikter. Här kan man klart och tydligt se makten i det svenska
demokratiska systemet där andra aktörer får komma till tals samt kan förändra utformningen
av organisationer.
Nästa fråga handlade om vad informanterna anser är ett bra respektive dåligt bemötande.
Informant 1 sa så här angående ett dåligt bemötande:
”Om man träffar en brukare för första gången och redan har beslutat om vad brukaren inte
har rätt till. Att man inte sätter sig in i brukarens situation”.
Samma informant beskrev ett bra bemötande på följande sätt:
24
”Att sätta sig in i fallet ordentligt och även bolla med tankar med kollegor. Det är ganska så
viktigt och det gör vi här på arbetsplatsen”.
Informant 2 sa:
”Ett dåligt bemötande är när talar om för folk vad dem får och ska och inte ska”.
Samma informant hävdade att ett bra bemötande är:
”Ett bra bemötande är att man har en dialog, samspel och tar hänsyn till samt lyssnar på den
enskilde”.
Här kan man se makten som biståndshandläggare förfogar över. Informant 1 anser att ett
dåligt bemötande är när biståndshandläggaren i förväg beslutat om vilka insatser brukaren inte
har rätt till. Samtidigt hävdar samma informant att ett bra bemötande är när denne sätter sig
ordenligt in i fallet. Som jag tidigare skrev har biståndshandläggaren handlingsfrihet och
tolkningsföreträde och kan på detta sätt besluta bland annat om hur denne ska utföra sitt
arbete.
Herz (2012) skriver att socialt arbete och socialarbetaren är en del av ett maktspel och detta
ser vi bland annat i hur insatser formuleras och utförs. På grund av detta brukar socialarbetare
kallas för ”gatubyråkrater” vilket i korthet innebär att inte bara organisationens normer och
regler eller lagstiftning har betydelse för hur biståndshandläggares arbete organiseras och
utförs, utan även den enskilda biståndshandläggares egna personliga normer.
För att biståndshandläggaren ska kunna komma fram till ett beslut, måste denne ha tillgång till
viss information om brukaren. Om biståndshandläggaren i förväg fattat ett beslut och inte
sätter sig in i brukarens situation, kan man aldrig erbjuda denne rätt sorts hjälp. Skau (2001)
hävdar att det är av yttersta vikt för professionella hjälpare att veta något om den de ska
hjälpa. Enligt Foucault verkar makten genom relationer och är därför inget verktyg som någon
kan använda för att härska. Det kan därför inte erövras eller delas. Den är aldrig absolut, utan
relativ. Den hjälper också till att forma relationer och det som försiggår i dem. Man kan inte i
förväg bestämma hur relationen ska vara, utan det visar sig efterhand (Franzén, 2005).
Sista frågan handlade om informanterna brukar reflektera över sina beteenden och sättet de
hanterade situationen efter mötet med en brukare. Informant 1 sa:
”Ibland när det är svåra möten brukar jag reflektera över vad jag har medlat egentligen. Jag
försöker vara korrekt och tydlig över vad jag förmedlar. Men det förekommer ibland att efter
mötet reflekterar över vad jag har förmedlat”.
Informant 2 uttryckte sig på följande sätt:
”Ja, det funderar jag nästan alltid på. Man har en tanke från mötet. Vad sa jag, vad har vi
kommit fram till”.
Informant 3 sa:
”Absolut! Det gör man ofta efter mötet direkt, funderar på upplägg, nåt man behöver ändra
på eller hur det fungerade. Eller om man borde ha gjort saker annorlunda”.
25
Informant 4 sa:
”Ja, det tror jag man reflekterar över varje gång man har haft ett möte med en brukare. Vi
pratar ofta kollegor mellan där vi sätter oss ner och går igenom vad vi kunde gjort
annorlunda”.
Informanterna menar att det är ytterst viktigt sättet hjälpare uttrycker sig för en brukare, och
informanterna brukar alltid reflektera över deras val av ord. Här kan man se en del av makten
på mikrosocial nivå där människan och dess interaktion står i fokus. Informanterna har den
makten att själva avgöra sättet att bemöta brukare.
Författaren skriver att individer som arbetar med människor kommer mer eller mindre att
uppleva etiskt laddade situationer. I dessa situationer står man inför valet om hur man ska
bemöta dessa människor. Ska man bemöta denna människa med respekt eller ska man
ignorera henne? Ska man visa henne anständig uppmärksamhet eller undvika henne som
människa? Dessa frågor kommer ofta att dyka upp om man arbetar inom vård och omsorg och
socialt arbete, eftersom man då kommer att konfronteras med mer eller mindre krävande
mänskliga möten (Thorsén, 2008).
11.3 Kommunikation
Jag frågade informanterna om hur de pratade med en ensam brukare samt om deras ordval
eventuellt förändrades om brukarens anhöriga var med. Alla tre informanter svarade att
ordvalet ändras beroende på vem/vilka de möter. Ålder och vilken typ av diagnos brukaren
har är avgörande för ordvalet. Informant 2 sa:
”Det kan ändras beroende på ålder på brukaren samt vilket diagnos dem har. Om personen
har Autism ska man vara väldigt kort och precis. Ibland får man vända sig till anhöriga och
fylla i om hur situationen ser ut”.
Medan informant 1 uttryckte sig på följande sätt:
”Jag tror inte jag gör det, jag hoppas inte jag gör det men ibland kan jag bli irriterad på
anhöriga som inte låter sina barn komma till tals. Det händer och då kan jag vara väldigt
tydlig och ibland övertydlig”.
Informant 4 sa:
”Skillnaden när en anhörig är med är att fortfarande prata till brukaren och inte tala om
brukaren med en anhörig. Där får man ibland tänka till lite så att man alltid vänder sig till
brukaren, sen får man genom brukaren svara på anhöriges frågor. Men detta kan vara svårt
ibland beroende på anhöriga”.
Herz (2012) menar att socialarbetaren har stor makt gentemot klienten om hur denne utrycker
sig. Genom vårt sätt att tala till klienten i kombination med gester och uttryck, deltar
socialarbetaren i olika former av maktspel som i sin tur skapar över och underordning där
klienten oftast är den underordnade. Detta kan i sin tur leda till motstånd från klientens sida.
När det gäller motstånd så skriver Carlsson (2005) att de klienter och deras anhöriga som
utvecklar defensiva handlingsmönster har i regel tvingats till kontakt med socialtjänsten. I de
förhandlingar som följer hamnar de i trängda positioner och pressas till ställningstaganden.
26
Om de skulle välja bort samarbetet kan deras agerande tolkas som motstånd och om de väljer
att närma sig biståndshandläggarens villkor riskerar de att förlora kontrollen. Dessa båda
valen är olyckliga eftersom de i förlängningen leder till komplicerade spel och begränsar
möjligheterna för samarbete för ömsesidiga möten. Med andra ord, när klienterna ställs inför
andras definitioner pressas de att kompromissa eller tillpassa sig biståndshandläggarens
problembeskrivning, vilket i sin tur leder till framtida undvikandestrategier eller maktkamper.
Nästa fråga handlade om förändringar i ordvalet beroende vem brukaren var. Informant 1
svarade så här:
”Det händer självklart. Har jag en brukare med fysisk funktionsnedsättning så bemöter jag
dem med annat språk än en person med utvecklingstörning där jag måste förtydliga mig
många gånger, och försäkra mig att budskapet har kommit fram”.
Informant 4 sa:
”Ja, absolut. Det är sättet vi brukar använda oss av för att tydligöra oss”.
Samtliga informanter hävdar att de ändrar sina ordval och anpassar kroppsspråket beroende på
individen som de möter i sina arbeten samt situationen som dessa befinner sig i. Detta för att
kunna förmedla budskapet på ett effektivt sätt samt få en bättre relation med brukarna. Det ger
en större frihet för biståndshandläggaren så att denne kan fatta adekvata beslut som
myndighetsutövare.
Detta kan kopplas till Foucaults relationella maktteori där han hävdar att makten och friheten
står i förhållande med varandra. Franzén (2005) skriver att ”makt kan som bekant inskränka
friheter, men den kan också befrämja friheter – friheten börjar inte där makten slutar”
(Franzén, 2005 s. 91).
Om biståndshandläggaren använder ett för klienten obegripligt fackspråk för att t.ex. beskriva
livssituationen för denne, kan det vara ett bristande förståelse och omtanke. Det är både
förfrämligande och förödmjukande att bli utsatt för detta (Skau, 2001).
Nästa fråga handlade om kroppsspråket på något sätt kan påverka mötet med brukaren.
Informanterna svarade väldigt kort att det absolut påverkar mötet och är en viktig del i
kommunikationen. Informant 2 gav följande svar:
”Det kan påverka enormt mycket. Beroende på placeringen var man sitter, eller att man
säger saker men kroppsspråket säger något annat. Det brukar jag tänka på”.
Informant 4 sa:
”Det är jätteviktigt. Exempel, jag har brukare som har hörselnedsättning som ibland läser på
läppar och i andra sammanhang använder tecken. Börjar man blir yvig i sina rörelser kan det
bli missförstånd”.
Skau (2001) menar att språket är människans viktigaste redskap både för kommunikation och
för social samvaro. Detta för att kunna bygga upp makt och legitimera handlingar. Det är
genom vårt språk som vi kan meddela oss med andra samt att det är genom språket och
27
begreppsvalet vår identitet bestäms. Språket kan användas både för att innesluta och för att
utesluta andra. Personer som har ordet i sin makt har på sätt och vis världen i sin hand.
Här handlar det om maktrelation mellan samtalsparterna. Lauvås (2001) hävdar att det finns
en markant statusskillnad där den ena parten har mycket stor makt över den andre t.ex. i ett
hierarkiskt system. Ett samtal som präglas av maktrelationer brukar innebära ordergivning,
utskällning, föreläsning och beröm. I detta fall är det biståndshandläggaren som har makten
över brukaren och dess anhöriga genom att förändra ordvalet när anhöriga inte låter sina barn
komma till tals. Biståndshandläggaren förändrar också ordvalet beroende på vilken diagnos
brukaren har.
11.4 Informanternas tankar
I detta avsnitt presenteras informanternas tankar om sig själva som myndighetsutövare. Jag
valde att inte kommentera deras uttalanden på grund av att det är informanternas personliga
tankar om hur de tror att brukarna uppfattar dem. Jag anser att informanternas tankar kan ge
viktig information om hur brukarna upplever dem som myndighetsutövare.
Jag ställde frågan om vad dessa tror hur brukarna upplever dem som biståndshandläggare.
Informant 1 sa:
”Jag hoppas dem upplever mig som medmänniska. Att jag lyssnar och är empatisk”.
Informant 2 sa:
”Förhoppningsvis en person som dem kan öppna sig för och kan vara ärliga och säga vad
dem har för bekymmer och inte att dem ser mig som en myndighetsperson”.
Medan informant 3 inte var riktigt säker:
”Det är svårt att svara på hur andra upplever en. Men jag vet inte riktigt vad jag ska svara
på den frågan. Det är jättesvårt att svara på men så länge man inte får nån klagomål, man
försöker bemöta alla med engagemang i deras ärenden. Men det är svårt att svara på vad
andra upplever”.
12. Diskussion
I avsnittet ”teoridiskussion” kommer jag att beskriva likheterna mellan det relationella
maktbegreppet och informanternas utsagor. Sedan kommer jag i ”metoddiskussion” att
beskriva relevansen med den valda metoden. Slutligen kommer jag i ”resultatdiskussion”
göra en återkoppling till informanternas utsagor och syftet med denna uppsats.
12.1 Teoridiskussion
Foucaults relationella maktbegrepp ligger i fokus i denna studie. Jag upplevde det valda
maktbegreppet som svår. Detta på grund av att Foucaults maktteori inte är omfattande men
däremot väldigt kompakt, och för att jag skulle kunna koppla hans teori med denna studie fick
jag läsa hans teori noggrant.
28
Att jag valde Foucaults relationella maktteori beror på att jag utgick ifrån hur makten ser ut i
en biståndshandläggares olika relationer i samband med deras arbeten som
myndighetspersoner. I Foucaults maktteori såg jag tydliga likheter med mina informanters
utsagor. Makt och relationer är också två centrala ord i denna uppsats.
Biståndshandläggare träffar dagligen utsatta människor som behöver samhällets stöd, på
grund av detta är det därför viktigt att bemötandet och kommunikationen med dessa individer
sker på ett tillfredställande sätt, så att brukare ska kunna känna sig säkra samt kunna bygga
upp ett förtroende för handläggaren. Hur en biståndshandläggare bemöter och kommunicerar
med brukaren är väldigt individuellt beroende på biståndshandläggarens personlighet, därför
hör bemötande och kommunikation till makten.
I resultat & analysdelen beskrivs makt och maktlöshet utifrån Foucaults maktteori. Där kan
man se likheter mellan den relationella maktbegreppet och maktlösheten. Foucault hävdar att
om det utövas makt befinner sig vissa i över och andra i underläge. Makt finns i varierande
grad i alla sociala relationer. Vidare skriver Foucault att där det finns makt finns också
motstånd och detta motstånd går hand i hand.
Informanterna upplevde att de begränsas av själva lagstiftningen och på grund av det känner
de sig maktlösa i vissa situationer. Foucault hävdar att motståndet som uppstår borde
behandlas på ett positivt sätt. Detta på grund av att i ett demokratiskt samhälle finns det
möjligheter att kunna förändra organisationen och lagstiftningen.
I bemötande och kommunikation menar informanterna att i situationer där brukaren tar över
samtalet, gäller det att lyssna till punkt för att sedan komma till ruta ett. Informanterna ändrar
sina ordval och anpassar kroppsspråket beroende på brukaren. På detta sätt förmedlas
budskapet effektivare samt relationen med brukaren förbättras. Det ger också större frihet för
biståndshandläggaren att fatta rätt beslut. Foucault hävdar att makten och friheten står i
förhållande med varandra. Makt kan begränsa friheten men också främja friheten. Foucault
menar också att makten verkar genom relationer och på grund av det är makt inget verktyg
som man kan använda för att härska. Det kan därför inte erövras eller delas. Den är aldrig
absolut utan endast relativ.
I intervjun framkommer det att informanterna är medvetna om detta och hanterar makten som
dessa förfogar över på ett professionellt sätt. För att brukare ska kunna vara trygg och känna
förtroende måste biståndshandläggare ha en god kännedom om hur man bäst reagerar och
hanterar olika situationer som kan uppstå. En biståndshandläggare bör vara anpassningsbar i
relationen med sina brukare. Om en biståndshandläggare känner sig trygg och kommunicerar
med brukare på ett föredömligt sätt, inger detta ett förtroende hos brukaren som i sin tur
resulterar i goda relationer och ökad livskvalité för dessa.
12.2 Metoddiskussion
Jag valde att utföra denna studie med hjälp av enskilda intervjuer med biståndshandläggare.
Detta för att jag tror att det är lättare för dem att prata om sina privata tankar och upplevelser
samt att informanterna inte behöver dela sina egna tankar med sina arbetskollegor.
Jag ställde frågor till informanterna om bland annat bemötande och kommunikation men
också om hur dessa upplever makten idag till skillnad från när dem för första gången började
arbeta som biståndshandläggare. Detta för att få en djupare förståelse för deras
yrkeserfarenheter.
29
Mina informanters yrkeserfarenhet uppfyllde kravet eftersom dessa har arbetat som
biståndshandläggare under många år samt att deras utbildningar var likvärdiga. Eftersom jag
gjorde min praktik inom samma myndighet som tre av intervjupersonerna kändes hela
intervjuprocessen mera bekväm för både mig och för informanterna.
12.3 Resultatdiskussion
Syftet med denna studie var att genom kvalitativa intervjuer inrikta mig på
biståndshandläggarnas upplevelser och tankar om makten som dessa förfogar över i deras
arbeten. För att uppnå det fick jag fokusera på viktiga faktorer i deras arbeten som
myndighetsutövare.
Informanterna är väl medvetna om sina maktpositioner som myndighetsutövare och utövar
inte makt för egen vinning. Ingen av informanterna reflekterar över makten som de utövar i
sina arbeten och tycker heller inte om order makt. Samtliga informanter upplever att makten
är begränsad till gällande lagstiftning som är stiftade av politiker.
Det har också framkommit i mina intervjuer att det ibland är frustrerande för
biståndshandläggarna inte kunna ge den adekvata hjälp som de anser brukaren behöver. Detta
beror främst på bristen på resurser samt att biståndshandläggarna är mer eller mindre bundna
till lagen.
I intervjuerna hävdade informanterna att biståndshandläggare som arbetar inom LSS inte har
lika stor makt som socialsekreterare förfogar inom SoL. Detta beror kortfattat på att
biståndshandläggare utgår från läkarutlåtanden samt att LSS-lagen är en rättighetslag vilket
innebär att om en brukare passar in i personkretsen samt har behovet, då har brukaren också
rätt till hjälp från kommunen. Detta bland annat på grund av att LSS-lagen motsvarar god
levnadsstandard till skillnad från SoL-lagen som motsvarar skälig levnadsstandard.
Samtliga informanter fokuserar på den enskilde brukarens behov av diverse hjälpinsatser från
kommunen. För att utreda och bedöma behoven för dessa brukare på ett korrekt sätt, sätter
informanterna sig ordentligt in i varje enskild fall. Skulle det uppstå oklarheter, vänder de sig
till sina arbetskollegor för att få råd hur man ska kunna gå vidare i ärendet.
Ett annat exempel på makthantering är att vara rak och tydlig vid situationer när anhöriga till
brukare försöker ta över samtalet. Då gäller det för biståndshandläggarna att markera att det
trots allt är brukarens individuella önskemål som i första hand tas hänsyn till eftersom det är
brukaren som vet bäst vad denne behöver. Samtliga informanters ordval ändras också
beroende på vem brukaren är. Detta för att informanterna ska kunna förmedla budskapet till
brukaren på ett sådant sätt så att denne lätt kan förstå vad de har att vänta sig för hjälp.
Tre av fyra informanter var kvinnor och alla fyra informanters ålder samt yrkeserfarenhet
skilde sig åt. Men trots detta var det inga stora skillnader i deras uttalanden om hur dessa
hanterar makten, hur dessa bemöter brukaren samt hur dessa kommunicerar med hjälpsökande
som är i beroendeställning.
Likheterna i deras uttalanden var häpnadsväckande lika. När det gäller deras bedömning och
hantering av makten svarade dessa i stort sett ganska lika på mina frågor. För samtliga
informanter innebär deras maktposition att kunna hjälpa brukaren och utgår utifrån lagar och
regler.
30
Alla fyra informanter hävdar att dessa har upplevt maktlöshet i deras arbeten. Detta kan
förklaras med att samtliga informanter sätter brukaren i fokus genom att erbjuda dessa
adekvat hjälp. För att kunna göra det måste informanterna utgå från gällande lagstiftning,
vilket kan i vissa fall begränsa dem.
När det gäller deras upplevelser om makten idag mot tidigare när dessa började arbeta som
myndighetsutövare, tyckte en kvinnlig informant att hon upplever stora skillnader på grund av
att hon tidigare arbetade mot socialtjänstlagen (SoL). Två kvinnliga informanter tyckte inte att
det var några större skillnader, medan den manliga informanten hävdade att ju längre man
arbetar inom myndigheten, desto mera tänker man på det.
Mina intervjufrågor besvarades av informanterna tydligt och kortfattat, samt att dessa svarade
ganska lika på intervjufrågorna trots att deras ålder samt yrkeserfarenheter skilde sig åt. Detta
resulterade i att informationen som jag fick var relativt lättbearbetad.
Biståndshandläggare inom LSS har både ett ansvarsfullt och ett frustrerande arbete där lagar
och regler styr verksamheten samt att makten har en central roll. Det är ansvarsfullt i den
mening att biståndshandläggarna måste fatta adekvata beslut som ska hjälpa brukaren så att
dessa ska kunna leva ett värdigt liv tillsammans med andra människor.
När jag gjorde min praktik inom myndigheten fick jag den uppfattningen att
biståndshandläggare inte blandar in sina personliga känslor i arbetet samt att dessa inte
reflekterar över lagstiftningen i situationer när brukaren inte har rätt till begärda insatser. Jag
hade fel! Det har tydligt framkommit att biståndshandläggare är frustrerade över när brukare
hamnar mellan stolarna och känner empati för dessa. Om man läser mellan raderna i
intervjuerna så framkommer det att en justering i LSS-lagen vore nödvändigt.
Att jag fick denna negativa uppfattning beror på att jag endast fick praktisera under en kort
period samt att jag efter en tid fick byta handledare. Under denna korta period är det enligt
min mening svårt att få en tydlig uppfattning om bland annat hur biståndshandledare känner
sig i känsliga situationer.
Personligen upplever jag det som lite skrämmande att som nyexaminerad få komma ut och
arbeta som biståndshandläggare. Detta eftersom man har ett stort ansvar och fattar beslut för
så många brukare/klienters liv. Men i intervjuerna har det framkommit att i situationer när
man är osäker över vilka beslut man ska fatta, gäller det då att diskutera med sina
arbetskollegor för att komma fram till ett rimligt beslut. Min uppfattning utifrån studien är att
denna för mig negativa känsla kommer att lägga sig med tiden efter att jag skaffat mig
erfarenhet.
Min personliga uppfattning av informanterna trots deras åldersskillnad och yrkeserfarenheter
är att dessa utför sitt arbete på ett föredömligt sätt. Deras utsagor har gett mig ökad kunskap
om att framtida biståndshandläggare måste kunna känna empati, vara rak och tydlig och ha
adekvata kunskaper inom området som är ett måste om man ska kunna klara av arbetet.
31
Referenser
Amundberg, C. (1998). Biståndsbedömning och handläggning inom äldreomsorgen.
Stockholm: Kommentus
Askheim, O. P. & Starrin, B. (red.) (2007). Empowerment i teori och praktik. 1. uppl. Malmö:
Gleerup.
Blomberg, S. (2004). Specialiserad biståndshandläggning inom den kommunala
äldreomsorgen. Lund: Lunds universitet/Socialhögskolan
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber
Carlsson, B. (2005). Hjälpprocesser I socialt arbete. Lund: Studentlitteratur
Christensen, T. Lagreid, P. Roness, P. Rövik, K. (2005). Organisationsteori för offentlig
sector. Malmö: Liber
Franzén, M. (2005). I fråga om makt. Diskurser, resurser, kontexter, i Goldberg, T (red).
(2005) Samhällsproblem. Lund: Studentlitteratur
Grunewald, K. Leczinsky, C. (1999). Handikapplagen LSS. Stockholm: Norstedts juridik
Harnett, T. Jönson, H. Wästerfors, D. (2012). Makt och vanmakt på äldreboenden. Lund:
Studentlitteratur
Herz, M. (2012). Kritiskt socialt arbete. Malmö: Liber
Ingvad, B. Neleryd, C. (red). (2004). Att bedöma äldre människors behov.
Biståndshandläggares arbete inom äldreomsorgen kollegiegranskat. Lund: FoU Skåne
Johansson, R. (1997). Vid byråkratins gränser. Lund: Arkiv Förlag
Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur
Lagen om stöd och service (LSS) SFS 1993:387
Lauvås, P. Handal, G. (2001). Handledning och praktisk yrkesteori. Lund: Studentlitteratur
Lindgren, S-Å. (2003). Foucault i Andersson, H & Kaspersen, L-B (red). (2003). Klassisk och
modern samhällsteori. Lund: Studentlitteratur
Sjölenius, B. (1993). Rätten till stöd och service till vissa funktionshindrade. Älvsjö:
Kommentus
32
Skau, G-M. (2001). Mellan makt och hjälp. Stockholm: Liber AB
Socialtjänstlagen (SoL) SFS 2001:453
Svanström, L. Åhs, S. Stenberg, L. (1992). Handikappade i välfärdssamhället. Kristianstad:
Tidens förlag/Folksam
Svensson, K. Johnsson, E. Laanemets, L. (2008). Handlingsutrymme. Utmaningar i socialt
arbete. Stockholm: Natur & Kultur
Taylor, D. (2010). Michel Foucault. Key Concepts. Durham GBR: Acumen
Thorsén, H. (2008). Människosyn och etik. Stockholm: Remus förlag
33
Bilaga
Intervjuguide
Bakgrund
Hur kommer det sig att ni valde biståndshandläggaryrket?
Brukar ni informera brukaren om era befogenheter?
Brukar ni informera brukaren om sina rättigheter?
Makt
Vad innebär makt för er?
Hur ser makten ut i ert arbete som myndighetsutövare?
Hur bedömer ni makten över brukaren utifrån ett handläggarperspektiv?
Hur hanterar ni makten i ert arbete?
Brukar ni reflektera över att ni är en myndighetsperson som utövar makt?
Hur upplevde ni makten när ni började arbeta som biståndshandläggare och hur upplever ni
makten i nuläget?
Tänk på ett fall där makten vandrade mellan dig och den sökande/föräldern.
Berätta om ett fall där ni hade svårt att bedöma vilket insats ni skulle ge till en brukare.
Hur gick diskussionen mellan dig och brukaren?
Vad gjorde brukaren?
Maktlöshet
Har ni upplevt maktlöshet i ert arbete?
34
Bemötande
Kan ni beskriva ett bra och ett dåligt bemötande i samband med maktutövning?
Hur bemöter ni brukaren om denne har tagit över samtalet?
Brukar ni reflektera över ert beteende och sättet ni hanterade situationen efter mötet med en
brukare?
Kommunikation
På vilket sätt talar ni till en ensam brukare och hur förändras ert ordval om brukarens anhöriga
är med?
Brukar ni ändra ert ordval mot brukaren beroende vem det är?
Hur kan kroppsspråket påverka mötet med en brukare?
Har ni någon gång upplevt att brukaren känt sig underlägsen när denne har träffat er så att
denne inte vågat vara ärlig?
Har ni upplevt att brukaren tagit över samtalet? Kan ni beskriva känslan ni fick och hur ni
upplevde det?
Informanternas tankar
Hur tror ni att brukaren upplever er som biståndshandläggare?
35