MEMO/11/680
Bryssel den 11 oktober 2011
En gemensam europeisk
valfrihet: Vanliga frågor
köplag
baserad
på
Vad handlar den gemensamma europeiska köplagen om?
Konsumenter och företag – särskilt små företag – utnyttjar inte den fulla potentialen
hos den inre marknaden, med dess 500 miljoner människor. För närvarande säger
44 % av EU-medborgarna att de undviker att handla utomlands, eftersom de är
osäkra på vilka rättigheter som gäller1. Enligt en Eurobarometer-undersökning som
offentliggjordes idag anser 55 % av exportföretagen att skillnader mellan de
avtalsrättsliga systemen är ett av de största hindren för att rikta försäljning till
konsumenter i andra EU-länder2.
Den gemensamma europeiska köplagen syftar till att undanröja hindren. Den
gemensamma köplagen kommer att öppna marknaderna för företagen och ge
konsumenterna ett större utbud och en hög skyddsnivå. Den kommer också att
underlätta handeln genom att erbjuda ett enhetligt regelverk för gränsöverskridande
avtal i EU:s 27 medlemsstater. Om näringsidkarna erbjuder sina produkter på
grundval av den gemensamma europeiska köplagen, kommer konsumenterna
genom ett enkelt musklick att kunna välja ett användarvänligt europeiskt
standardavtal med en hög skyddsnivå.
Vilka problem möter
medlemsstater?
företag
som
säljer
till
kunder
i
andra
Endast 9,3 % av alla EU-företag som säljer varor ägnar sig åt gränsöverskridande
handel inom EU3. Verkligheten är att företag som vill genomföra gränsöverskridande
transaktioner kan tvingas ta hänsyn till upp till 26 olika nationella avtalsrättsliga
system, översätta relevanta bestämmelser och anlita jurister, vilket kostar i
genomsnitt 10 000 euro för varje ny exportmarknad. Att anpassa företagens
webbplatser kostar i genomsnitt ytterligare 3 000 euro.
Detta är ett problem såväl för företag som säljer till konsumenter i andra
medlemsstater som för företag som bedriver handel med andra företag.
1
Flash Eurobarometer 299a, Attitudes towards cross-border trade and consumer
protection, s. 10.
2
Flash Eurobarometer 321, European contract law, consumer transactions, s. 20.
3
Eurostats databas DS-056329-1: Handel indelad efter näringsgren och företagens
storleksklass, 2007.
Små och medelstora företag – som utgör 99 % av alla företag i EU – påverkas
oproportionerligt mycket, eftersom de saknar den interna rättsliga expertis och annan
sakkunskap som krävs för att arbeta med olika nationella avtalsrättsliga system.
Kostnaderna för att bedriva handel på flera utländska marknader blir särskilt tydliga
om man ser till de små och medelstora företagens omsättning.
Transaktionskostnaderna för att exportera till en annan medlemsstat kan uppgå till 7
% av en liten återförsäljares hela årsomsättning. Vid export till fyra medlemsstater
kan dessa kostnader öka till 26 % av årsomsättningen. De näringsidkare som på
grund av avtalsrättsliga hinder avskräcks från gränsöverskridande transaktioner
avstår varje år ofrivilligt från minst 26 miljarder euro som hade kunnat genereras i
den gränsöverskridande handeln inom EU. Detta är ett direkt avbräck för EU:s
ekonomi i termer av handel och arbetstillfällen.
När det gäller transaktioner mellan näringsidkare och konsumenter angav 55 % av
de företag som säljer till konsumenter utanför sin nationella marknad, eller som är
intresserade av att börja göra det, att de hölls tillbaka av en rad avtalsrättsligt
relaterade hinder4:
De viktigaste avtalsrättsliga svårigheterna (rangordnade av de tillfrågade företagen)
vid transaktioner mellan näringsidkare och konsumenter är följande:
-
Ta reda på vad som gäller enligt utländsk avtalsrätt 40 %.
Anpassa sig till olika konsumentskyddsbestämmelser utomlands 38 %.
Skaffa juridisk rådgivning om utländsk avtalsrätt 35 %.
Lösa gränsöverskridande avtalstvister 34 %.
När det gäller transaktioner mellan näringsidkare angav 49 % av de företag som
säljer till kunder utanför sin nationella marknad eller som är intresserade av att börja
göra detta att de hölls tillbaka av en rad avtalsrättsligt relaterade hinder 5:
De viktigaste avtalsrättsliga problemen (rangordnade av de tillfrågade företagen) vid
transaktioner mellan näringsidkare är följande:
-
4
5
Ta reda på vad som gäller enligt utländsk avtalsrätt 35 %.
Lösa gränsöverskridande avtalstvister 32 %.
Skaffa juridisk rådgivning om utländsk avtalsrätt 31 %.
Komma överens om vilken avtalsrättslig lagstiftning som ska tillämpas 30 %.
Flash Eurobarometer 321, European contract law, consumer transactions, s. 20.
Flash Eurobarometer 320, European contract law, B2B, s. 16.
2
Vilka problem möter konsumenter som handlar i andra EU-länder?
Endast 7 % av konsumenterna köper produkter på internet från en annan
medlemsstat, jämfört med 33 % som handlar på internet i hemlandet6.
Som läget är idag kan kunder som handlar på internet från ett annat EU-land nekas
köp från eller leverans till hemlandet. Detta drabbar varje år tre miljoner konsumenter
i EU. Anledningen är att hindren för att bedriva handel i andra EU-medlemsstater gör
att företag avstår från gränsöverskridande försäljning.
44 % av konsumenterna säger att osäkerhet om vilka rättigheter som gäller avhåller
dem från att handla från andra EU-länder.7
Hur kommer konsumenterna att gynnas av den gemensamma
europeiska köplagen?
Konsumenterna kommer att omfattas av samma höga skyddsnivå i alla
medlemsstater. De kommer också att kunna förlita sig på den gemensamma
köplagen som en kvalitetsgaranti. Den ger exempelvis konsumenterna ett antal
åtgärder att välja bland om de råkar köpa en produkt som är defekt – åtgärder som
kan vidtas också flera månader efter köpet. Detta innebär att konsumenterna kan
häva avtalet, begära att få en vara ersatt eller reparerad eller kräva nedsättning av
priset. För majoriteten av alla konsumenter i EU finns idag ingen sådan valmöjlighet.
Dessa åtgärder skulle också vara tillgängliga för konsumenter som har köpt
produkter med digitalt innehåll, såsom musik, filmer, programvara eller applikationer
som laddas ner från internet. Dessa produkter skulle omfattas oberoende av om de
lagras på ett konkret medium, till exempel en CD eller en DVD, eller inte.
Denna höga nivå av konsumentskydd kommer att ge konsumenterna det förtroende
som krävs för att de ska våga köpa produkter i andra EU-länder.
6
Flash Eurobarometer 299, Consumer attitudes towards cross-border trade and consumer
protection, s. 15.
7
Flash Eurobarometer 299a, Attitudes towards cross-border trade and consumer
protection, s. 10.
3
Den gemensamma europeiska köplagen kommer att göra det billigare för
näringsidkare att sälja sina produkter i andra EU-länder, vilket främjar exporten till
fler utländska marknader. Därmed kommer konsumenterna att få tillgång till större
och bättre utbud samt lägre priser. De som handlar på internet skulle i fortsättningen
slippa meddelanden som “denna produkt är inte tillgänglig i ert land”, eftersom den
gemensamma köplagen ger möjlighet att överbrygga skillnaderna mellan de
nationella avtalsrättsliga systemen. Enligt gjorda beräkningar är nästan hälften (44
%) av de konsumenter som handlar på internet osäkra på sina rättigheter.
Tillsammans skulle dessa konsumenter kunna spara 380 miljoner euro, om var och
en av dem gjorde åtminstone ett gränsöverskridande inköp.
De genomsnittliga prisskillnaderna mellan konsumentvaror i EU-länderna uppgår till
omkring 24 %8. Konsumenter i mindre EU-länder som Malta, Cypern, Tjeckien,
Slovakien och Slovenien9 är särskilt missgynnade av högre priser. En nyligen
genomförd mystery shopping-undersökning, där man testade online-erbjudanden
rörande populära konsumentvaror, visade att konsumenterna i minst 50 % av fallen
kunde hitta produkter till åtminstone 10 % lägre pris i andra EU-länder10.
Konsumenter baserade i Portugal, Italien, Slovenien, Spanien, Danmark, Rumänien,
Lettland, Grekland, Estland, Finland, Ungern, Cypern och Malta skulle kunna dra
särskilt stor fördel av lägre priser om de kunde handla i andra EU-länder11.
Av samma mystery shopping-undersökning framgick även att utbudet av produkter
är mer begränsat i omkring hälften av EU-länderna. I flertalet av sökningarna
(Cypern (98 % av fallen), Malta (98 %), Luxemburg (80 %), Litauen (76 %), Lettland
(72 %), Irland (71 %), Belgien (65 %), Estland (61 %), Portugal (59 %), Finland (58
%), Slovenien (54 %), Rumänien (51 %) och Grekland (51 %))12 efter produkter ur en
korg med 100 populära konsumentvaror var produkterna inte tillgängliga online på
den inhemska marknaden.
Vad kan företagen vinna?
Även om det skulle bli billigare för alla företag att handla över gränserna, är det de
små och medelstora företagen som har mest att vinna. De skulle få råd att
expandera till nya marknader. Kostnaderna för gränsöverskridande e-handel skulle
minska så snart företagen inte längre behöver anpassa sina webbplatser till
lagstiftningen i varje EU-land som de har försäljning i. Detta kommer att ge en skjuts
åt e-handelssektorn och generellt sett gynna de små och medelstora företagen, som
utgör 99 % av företagen i EU.
Sammantaget sade 71 % av företagen att de sannolikt eller mycket sannolikt skulle
använda sig av en enhetlig EU-avtalslag vid gränsöverskridande försäljning till
konsumenter13. Motsvarande siffra för gränsöverskridande transaktioner mellan
företag var 70 %14.
8
Eurostat, Statistics in focus 50/2009.
Eurostat report (Borchert 2009), comparison of price levels of 2,500 consumer goods.
10
YouGov Psychonomics, Mystery Shopping Evaluation of Cross-border E-commerce in
the EU, oktober 2009, s. 40.
11
YouGov Psychonomics, Mystery Shopping Evaluation of Cross-border E-commerce in
the EU, oktober 2009, s. 40.
12
YouGov Psychonomics, Mystery Shopping Evaluation of Cross-border E-commerce in
the EU, oktober 2009, s. 38.
13
Flash Eurobarometer 321, European contract law, consumer transactions, s. 32.
14
Flash Eurobarometer 320, European contract law, B2B, s. 29.
9
4
Av de Eurobarometer-undersökningar som kommissionen offentliggjorde idag
framgår att företagen enligt egen utsago skulle exportera mer om det fanns en
enhetlig europeisk avtalslagstiftning. Omkring hälften sade att de under sådana
förutsättningar skulle utvidga sin verksamhet till åtminstone tre ytterligare länder (50
% när det gäller försäljning till konsumenter och 48 % när det gäller transaktioner
mellan företag).
5
Dessutom skulle en gemensam europeisk köplag innebära rättssäkerhet för
företagen, eftersom de skulle kunna förlita sig på ett enda regelverk i alla 27
medlemsstater för avtal om försäljning såväl till konsumenter som till andra företag.
Kommer den gemensamma europeiska köplagen att ersätta den
nationella avtalsrättsliga lagstiftningen?
Nej. Den gemensamma europeiska köplagen skulle finnas som ett alternativ till den
nationella avtalsrätten. Säljare kan välja att använda en uppsättning bestämmelser
som är identiska i alla 27 medlemsstaterna. De som inte vill använda den
gemensamma europeiska köplagen kan helt enkelt fortsätta att använda sina
nationella bestämmelser. Konsumenterna kommer alltid att vara tydligt informerade,
samtidigt som de aktivt måste gå med på att använda ett avtal baserat på den
gemensamma europeiska köplagen.
6
Vad händer med avtalsfriheten? Hur upprätthåller man respekten för
den?
Principen om avtalsfrihet kvarstår orubbad, eftersom båda parter måste komma
överens om att tillämpa den gemensamma europeiska köplagen. Ingen tvingas att
använda den. Den gemensamma europeiska köplagen skulle vara ett enhetligt
avtalsrättsligt regelverk, ett alternativt system som parterna kan välja att tillämpa vid
gränsöverskridande transaktioner. Den gemensamma europeiska köplagen skulle
inte innebära några kostnader för de företag som inte vill använda sig av den.
Företag som beslutar sig för att använda den torde först ha försäkrat sig om att de
ekonomiska fördelarna uppväger kostnaderna.
Hur skulle
praktiken?
den
gemensamma
europeiska
köplagen
fungera
i
Exempel 1
Bísaro-Salsicharia Tradicional, ett litet företag baserat i norra Portugal, säljer lokalt
producerat griskött. Det säljer för närvarande till näringsidkare och konsumenter i sex
andra medlemsstater. Denna export står för 8 % av företagets årsomsättning. De
utländska företag som man handlar med insisterar alltid på att deras egen nationella
lagstiftning ska tillämpas på avtalet. Företaget vill ta sig in på den nederländska
marknaden, men avskräcks av skillnaderna mellan den nederländska avtals- och
konsumentlagstiftningen och det egna landets lagstiftning på dessa områden. Hittills
har man investerat omkring 5 % av sin omsättning i arbetet med att expandera till
utländska marknader. Företaget anser att en EU-övergripande avtalslagstiftning
skulle underlätta och förenkla transaktioner. Genom att använda en gemensam
europeisk köplag förväntar sig företaget att exportera till fler länder och att öka sin
årsomsättning med upp till 15 %.
Exempel 2
Laboratorium Kosmetyczne Dr Irena Eris, ett medelstort polskt företag som handlar
med kosmetika, anser att skillnaderna mellan olika avtalsrättsliga system leder till
avsevärda kostnader och utgör ett betydande hinder för dess försäljning till
Rumänien. Företaget påverkas särskilt av skillnaderna mellan ländernas
bestämmelser om försenad betalning från återförsäljare. Genom den gemensamma
europeiska köplagen, som finns tillgänglig på alla officiella EU-språk, införs enhetliga
bestämmelser om vad som ska gälla vid försenad betalning (dröjsmålsränta,
förfallodag, skadestånd etc.). Det polska företaget skulle kunna använda den
gemensamma köplagen för alla sina avtal med företag i Rumänien eller i andra EUländer, utan att behöva ta hänsyn till dessa länders nationella lagstiftning.
Exempel 3
En bulgarisk medborgare, Kalin, beslutar sig för att köpa en e-bokläsare i
födelsedagspresent till sin hustru. Han går till en lokal elektronikaffär, men hittar bara
tre olika modeller av e-bokläsare. Den billigaste kostar omkring 100 euro och de
andra två omkring 250 euro styck. Kalin vill veta om det finns några andra alternativ
tillgängliga. En vän informerar honom om två välkända internetbutiker. Förvånad
över det stora utbudet beslutar sig Kalin för att köpa en viss modell som kostar 160
euro. När han kommer till steget där han måste ange sitt bosättningsland, gör
webbplatsen klart att Bulgarien inte finns med på listan över länder som företaget
säljer till.
7
Kalin provar ett annat online-företag och hittar en annan e-bokläsare till ännu lägre
pris. Han ställs dock på nytt inför samma problem. Företaget tillåter inte att
produkten inhandlas från dess webbplats i Storbritannien och Kalin omdirigeras till
en webbplats som gör det möjligt att köpa varan från Förenta staterna.
Kalin lyckas till sist köpa sin e-bokläsare, men undrar fortfarande varför det var
lättare att köpa produkten han ville ha från Förenta staterna än i Europa.
Exempel 4
En tysk biodlare som producerar och säljer honung har köpt en maskin från ett
franskt företag. Maskinen visar sig vara defekt. Den franska leverantören går med
på att reparera felet, men vägrar att betala för transporten av maskinen från
Tyskland till Frankrike. Det tyska företaget vill få klarlagt vem som bör betala och
huruvida avtalet kan hävas, men tvingas då betala för dyr juridisk rådgivning. Den
gemensamma europeiska köplagen skulle ge en klar och fullständig uppsättning
rättigheter och skyldigheter för båda parter för det fall att en produkt visar sig vara
behäftad med fel. I synnerhet anger den gemensamma europeiska köplagen att
transportkostnaderna ska bäras av säljaren.
Exempel 5
Ett företag med huvudkontor i Polen vill expandera, men har stött på problem som
grundar sig på skillnader mellan den avtalsrättsliga lagstiftningen i Polen, Tjeckien,
Slovakien respektive Ungern. Det är särskilt de olika leveransbestämmelserna
som gör det svårt att utforma avtal som skulle vara giltiga samtidigt på alla fyra
marknaderna. Den gemensamma europeiska köplagen, som finns tillgänglig på alla
officiella EU-språk, tillhandahåller ett tydligt regelverk som företaget kan använda i
samband med alla sina gränsöverskridande avtal, inklusive bestämmelser om
platsen, tiden och sättet för leverans, säljarens skyldigheter när det gäller frakten,
parternas rättigheter och skyldigheter vid leverans i förtid eller leverans av fel
kvantitet.
Vilka steg kommer att tas härnäst?
Förslaget kommer nu att överlämnas till Europaparlamentet och Europeiska
unionens råd för antagande i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet och
med kvalificerad majoritet. När förordningen har antagits kommer den att träda i kraft
20 dagar efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den rättsliga grunden för förslaget är artikel 114 (om den inre marknaden) i fördraget
om Europeiska unionens funktionssätt.
8
