Skapad till Guds avbild

SKAPAD TILL GUDS AVBILD
Gud sade: "Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De
skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över
boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på
jorden." Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade
han henne, till man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och
sade till dem: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den
under er och råd över fiskarna i havet, över fåglarna under himlen och över
alla djur som rör sig på jorden!"
Och Gud sade: "Se, jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla
träd med frukt som har frö. Detta skall ni ha till föda. Men åt alla djur på
jorden, åt alla fåglar under himlen och åt allt som krälar på jorden, åt allt som
har liv ger jag alla gröna örter till föda." Och det skedde så. Gud såg på allt
som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton och det
blev morgon. Det var den sjätte dagen.
(1 Mos 1:26-31)
Idag är nionde söndagen efter Trefaldighet, och temat för den här söndagen är
”Goda förvaltare”. Att vara förvaltare, det är att ta hand om något som tillhör en
annan, det som vi har fått till låns av Gud. Och jag vill särskilt i den här predikan
stanna upp inför orden ”skapad till Guds avbild”.
”Skapad till Guds avbild”… jag tror att många av oss har hört de orden så många
gånger, att vi inte ser den otroliga innebörd som ligger i dem. Här i dessa ord,
”Skapad till Guds avbild”, finns vårt ursprung bakåt, här finns vårt mål framåt och
dessutom ett sammanhang som ger mål och mening åt våra liv här och nu. Under
predikan ska vi vandra genom Guds plan för människan, för dig och mig – från vårt
ursprung bakåt, genom vårt sammanhang här i livet, och till vårt mål i evigheten.
I BEGYNNELSEN
Om vi först ser bakåt – innan du eller jag var födda, innan våra föräldrar var födda,
innan Sverige fanns som nation, innan människan skapades, innan jorden blev till
eller den första stjärnan tändes – i urtiden, innan någonting annat av tid och rum
och materia fanns, i begynnelsen var Gud. Och Ordet, Sonen, Jesus som den
osynlige Gudens avbild, var hos Gud – som vi läser i Trosbekännelsen, den
nicenska: född ur Fadern före all tid, född och icke skapad, av samma väsen som
honom – Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud. Och Fadern älskade
Sonen, och Sonen älskade Fadern tillbaka, och deras delade kärlek intensifierades
och konkretiserades till en anda av kärlek, en ande av helighet – den helige Ande.
2
Och Fadern ledde, och Sonen följde, i den helige Ande, och han hade sin lek och
glädje inför Faderns ansikte. Och Faderns kärlek till Sonen blev till ett kreativt
utflöde, och så skapades genom Sonen tid och rum, andevärld och materia. I
begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
Och Faderns och Sonens leklust och kreativitet gav upphov till all den yra
mångfald av susande skönhet som vi ser omkring oss när sommaren bryter fram.
Men de var inte nöjda förrän de sade: ”Låt oss skapa människor till vår avbild”,
till att fylla Guds roll på jorden. ”Och Gud skapade människan till sin avbild, till
Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.”
Så formades Adam av markens atomer och fylldes med kärlekens Ande, Herren
och Livgivaren, så att Adam blev en avbild av Fadern, så som han var i
begynnelsen. Sedan, för att avbilda Sonen, lät de Eva födas ur hans sida, av samma
väsen som honom, som Adam utbrast: ”Kött av mitt kött, ben av mina ben!”
Mellan denna Treenighetens avbild tändes också en liten avglans av den kärlek som
av evighet rått mellan Fadern och Sonen. Och så skulle de, man och kvinna
tillsammans, träda in i en av Gud välsignad förening, för att hela mänskligheten
skulle skapas genom kvinnan som är Sonens avbild. Och Gud sade: ”Var
fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden!”
Men Gud gav också fler instruktioner till oss människor. Han sade: ”Lägg jorden
under er och råd över fiskarna i havet, fåglarna under himlen och alla djur
som rör sig på jorden!" Han ville att vi inte bara ska avbilda Guds kärlek genom
våra familjer, utan också Guds makt genom vår civilisation. Gud säger faktiskt att
det är hans vilja att du och jag ska lägga jorden under oss och råda över den som
Guds avbild. Guds idealtillstånd är inte orörd vildmark, utan en brukad jord som
bär upp ett mänskligt samhälle, där människan är Guds avbild och representant och
vicekung.
SYNDAFALLET
Men som vi vet utifrån den miljödebatt som pågår idag, så har vi missbrukat vår
ställning som skapelsens vicekungar. Som vi hörde i psalmen: ”Fåglar dör och
gräset vissnar och vattnet grumlas i var källa där människan går fram på jorden –
Gud såg att det var ont.” Vi har blivit Guds avbilder när det gäller makt att klyva
atomer och flyga till månen, men jag undrar om vi inte har tappat den vishet och
kärlek och barmhärtighet som kännetecknar Guds styre? Som vi vet av historien,
kan makt i en galnings händer vara mycket, mycket farligt. Och vi ser
konsekvenserna av vårt syndafall, både i nyhetssändningar och i vår närmiljö, och
dessutom – om vi stannar upp och prövar oss själva i ljuset av Guds Ord – mitt i
våra egna liv.
3
Och som såväl miljörörelsens profeter som Kyrkans profeter säger, så kanske vi
inte ens börjat se de värsta konsekvenserna – vare sig när det gäller jordens framtid
eller enskilda människors personliga öde inför evigheten. Som det står skrivet i
Uppenbarelseboken: På den dagen ska Gud ”fördärva dem som fördärvar
jorden” (Upp 11:18).
För Gud sätter stort värde på sina avbilder, både på den enskilda människan i all
hennes värdighet och på familjen som Treenighetens avbild. Om någon angriper
Guds avbild, om man skadar en annan människa eller kanske ropar ”Död åt
familjen!”, då angriper man Gud själv. Det är ju något som gäller på ett mänskligt
plan också: tänk om någon tar ett foto av dig och river sönder det, eller börjar sticka
nålar i det, eller som de gjorde på en Pridefestival när de kastade pil på en bild av
Alf Svensson – det är en personlig attack och en ärekränkning. Och Bibeln vittnar
om att den helige och allsmäktige Guden slår vakt om sin ära och sina avbilder.
Därför säger han, genom profeten Malaki: ”Jag hatar skilsmässa” (Mal 2:16). En
skilsmässa är något som på ett mycket konkret sätt river sönder det förbund som
var tänkt som ett paradis och en Guds avbild. Det handlar nog inte främst om den
juridiska transaktionen, utan den process där relationen får kallna och problemen
inte tas tag i, som leder fram det slutgiltiga brottet. Sedan kan det kanske finnas
situationer där en skilsmässa är det minst onda av två onda ting, precis som vid
abort som också är starkt mot Guds vilja men där det någon gång kan handla om att
rädda ett liv – men jag tror att vi kristna alldeles för mycket anpassat oss efter
samhällets syn och ger upp det heliga förbundet för lätt. Gud vill försoning,
upprättelse och helande för sina avbilder, både familjen och den enskilda
människan.
ATT UPPRÄTTA GUDS ÄRA
Och det var just därför, för att upprätta den fallna Gudsavbilden i oss, som Guds
evige Son steg in i tiden och ner på jorden och lät sig födas som en människa med
namnet Jesus Kristus. Som vi hörde i psalmen: ”När Jesus gick omkring ibland oss
och gjorde väl och hjälpte alla, förstod vi hur det var från början – Gud såg att det
var gott.”
Och det här med Guds ära tror jag är en sanning som jag och alla kristna idag
behöver återupptäcka. Jesus kom inte till jorden bara för att ge dig en biljett till
himlen! Jesus kom till jorden för att hans älskade Guds ära var dragen i smutsen,
för att hans avbild var vanställd genom synd och egoism när människor skadar
varandra och sig själva och naturen. Han kom av kärlek till oss, det stämmer och
det vet vi, men han kom minst lika mycket av kärlek till sin Gud och hans ära!
Jag tror att vi ibland tänker på Gud som en inflytelserik vän som kan hjälpa oss
med det och det och det i våra liv (i våra liv) när vi knäpper med fingrarna och
4
knäpper händerna, men det är inte kristendom i dess djupaste bemärkelse.
Kristendom är att vara Kristi avbild och söka Guds ära över allt annat. Det är att
precis som Sonen ta in Guds kärlek och sedan ge tillbaka den, att inte säga ”mitt
liv” utan ”vårt liv” och inte ta ett steg utan att göra det tillsammans med Gud.
Varken äktenskap eller gudsrelation fungerar om man bara tänker på sig själv och
fattar sina beslut helt efter eget huvud. Att vara Kristi avbild, han som själv är Guds
fullkomliga avbild, det är att leva i relation. Det sägs så vackert i Svenska Kyrkans
nattvardsliturgi: ”Därför har du skapat oss och därför gav du oss livet, för att vi
skulle höra samman med dig och vara ditt folk på jorden.”
GUDS AVBILD I LIVETS SKIFTNINGAR
Och då är varje liten del av livet helgat och meningsfullt, när man lever med
Kristus som Guds avbild. En rutinsak som städning är att vara med i Guds
organiserande verk, för han ”är inte oordningens Gud utan fridens” (1 Kor
14:33). Att byta blöjor och mata en tjurig unge, det är vad Gud får göra gång på
gång med oss i våra andliga liv. Att snickra ett hus eller designa ett mikrochip är en
delaktighet i Skaparens vishet och verk.
Att tjäna människor, i vården eller butiken eller familjen, det är att följa
Människosonen som kom ”inte för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv
till lösen för många” (Matt 20:28). Att sörja en förlust och släppa taget, det är vad
han gjorde i Getsemane. Att bli tuktad för egna eller andras synder, det kommer av
korset. Att bli läkt och upprättad och få en nystart, det är att bli berörd av
uppståndelsens kraft.
Och så vidare – i livets alla skiftningar kan vi bli stilla och söka Gud och se hur
hans hand är med i det som sker, hur detta är att vara en avbild av Gud eller
Kristus. Han är med och vi kan ära honom i precis allting.
PROFET, PRÄST, KUNG
Men jag vill särskilt stanna upp inför tre ämbeten som sammanfattar mycket av
Guds vilja för människan, nämligen profet, präst och kung. När Gud skapade Adam
och Eva till sin avbild, skapade han dem till att vara profeter, präster och kung och
drottning.
Som profeter kände de sanningen om Gud och hans vilja och kunde ge den vidare
till sina barn. Som präster skulle de be för världen och bära fram den inför Gud och
ge honom offer av lovsång och tjänstegärningar. Och som kung och drottning
skulle de förvalta och råda över skapelsen efter Guds vilja.
5
Men vi förverkade alla tre ämbetena. Istället för att förvalta sanningen om Gud som
profeter, tog vi till oss djävulens lögner om Gud. Istället för att vara präster och
medlare mellan Gud och världen, stängde vi till vägen med synden. Och istället för
att vara rättfärdiga vicekungar, blev vi tyranner och förtryckare och förtryckta.
Sedan ser vi i Gamla Testamentet hur Gud väljer ut människor till att vara profeter,
som Mose och Elia, och präster, som Aron och Eli, och kungar, som David och
Salomo. Han smorde dem med den helige Ande och de lyckades uppfylla sina
roller som Guds avbilder, om än bristfälligt.
Men sedan kom Kristus och visade ”hur det var från början”, hur Adam och Eva
skulle ha varit. Han är profet och visar sanningen om Gud i ord och gärning, han är
präst och frambär sig själv på korset som ett renande offer och öppnar vägen till
Gud för oss, och han är upphöjd som kung – nu över Kyrkan, sedan över hela
världen.
Och nu får du och jag som kristna, som ”småkristusar”, fylla dessa tre roller: profet
och präst och kung. Vi får vittna sant om Gud och hans vilja, vi får bära fram
världen i bön inför Gud och ge honom lovsångsoffer och tjänsteoffer, och vi får
utöva hans auktoritet i de roller där vi är satta, som ledare, politiker eller föräldrar.
Och på tal om föräldrar, så blir de tre ämbetena väldigt tydliga där: som profet får
man lär barnen sanningen om Gud och hans vilja, som präst får man be för barnen
och lära dem be, och som kung och drottning får man utöva ett tydligt ledarskap.
Föräldrapositionen är en mycket tydlig Guds avbild, och ve oss om vi sviker vår
kallelse här!
EVIGHETEN
Och sedan, till sist, lovade jag att jag skulle ge en framåtblick till vårt mål i
evigheten. En dag kommer den här världen att vara slut, när Jesus kommer tillbaka
för att fullborda vår frälsning och upprätta Guds rike i sin fullhet. Och som
Johannes skriver, ”Vi vet att när han uppenbaras kommer vi att bli lika honom,
ty då får vi se honom sådan han är. Och var och en som har detta hopp till
honom renar sig, liksom han är ren” (1 Joh 3:2-3).
Då, när synden och mörkret och täckelsen en dag är borta, då får vi se honom sådan
som han är, och i det seendet fullbordas Guds avbild i oss. Då ska vi som
fullkomliga profeter få känna Gud till fullo (1 Kor 13:12), då ska vi som
fullkomliga präster få tillbe och tjäna honom, och då ska vi som fullkomliga kungar
och drottningar få dela Kristi tron (Upp 3:21) och regera med honom i evigheters
evighet. Amen.