ART163

EUROPAPARLAMENTET








1999
2004
Plenarhandling
SLUTLIG VERSION
A5-0167/2003
21 maj 2003
BETÄNKANDE
om ”Kvinnor och idrott”
(2002/2280(INI))
Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor
Föredragande: Geneviève Fraisse
RR\498918SV.doc
SV
PE 323.545
SV
PE 323.545
SV
2/15
RR\498918SV.doc
INNEHÅLL
Sida
PROTOKOLLSIDA ................................................................................................................... 4
FÖRSLAG TILL RESOLUTION .............................................................................................. 5
MOTIVERING......................................................................................................................... 14
RR\498918SV.doc
3/15
PE 323.545
SV
PROTOKOLLSIDA
Vid plenarsammanträdet den 13 mars 2003 tillkännagav talmannen att utskottet för kvinnors
rättigheter och jämställdhetsfrågor i enlighet med artikel 163 i arbetsordningen hade beviljats
tillstånd att utarbeta ett initiativbetänkande om ”Kvinnor och idrott”.
Vid utskottssammanträdet den 26 november 2002 hade utskottet för kvinnors rättigheter och
jämställdhetsfrågor utsett Geneviève Fraisse till föredragande.
Vid utskottssammanträdena den 23 april och 20 maj 2003 behandlade utskottet förslaget till
betänkande.
Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet förslaget till resolution med 16 röster
för och 9 nedlagda röster.
Följande var närvarande vid omröstningen: Anna Karamanou (ordförande), Olga Zrihen Zaari
och Jillian Evans (vice ordförande), Geneviève Fraisse (föredragande), María Antonia Avilés
Perea, Regina Bastos, Marielle de Sarnez, Lone Dybkjær, Fiorella Ghilardotti, Marie-Hélène
Gillig (suppleant för María Rodríguez Ramos), Lissy Gröner, Philippe A.R. Herzog
(suppleant för Marianne Eriksson i enlighet med artikel 153.2 i arbetsordningen), Karin Jöns
(suppleant för Joke Swiebel), Hans Karlsson, Christa Klaß, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou,
Astrid Lulling, Maria Martens, Luisa Morgantini (suppleant för Armonia Bordes), Elena
Ornella Paciotti, Christa Prets, Feleknas Uca, Elena Valenciano Martínez-Orozco, Theresa
Zabell (suppleant för Robert Goodwill i enlighet med artikel 153.2 i arbetsordningen) och
Sabine Zissener.
Betänkandet ingavs den 21 maj 2003.
PE 323.545
SV
4/15
RR\498918SV.doc
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
om ”Kvinnor och idrott” (2002/2280(INI))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
–
med beaktande av artiklarna 3 och 141 i Fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen,
–
med beaktande av artiklarna 21 och 23 i Europeiska unionens stadga om de
grundläggande rättigheterna,
–
med beaktande av förklaringen om idrott som fogats till Amsterdamfördraget,
–
med beaktande av uttalandet från Europeiska rådet i Nice den 7, 8 och 9 december 2000
om de särskilda kännetecken för idrott och idrottens sociala funktion som bör beaktas vid
genomförandet av den gemensamma politiken,
–
med beaktande av förklaringen från Europeiska rådet i Lissabon den 23 och 24 mars 2000
om att det skall bli lättare att förena yrkes- och familjeliv, särskilt genom bättre tillgång
till barnomsorg,
–
med beaktande av Förenta Nationernas konvention om avskaffande av all diskriminering
av kvinnor av den 18 december 1979,
–
med beaktande av deklarationen och handlingsplanen från Förenta Nationernas
fjärde kvinnokonferens i Peking den 4-15 september 1995, och resolutionen ”Peking+5”
som syftar till att genomföra deklarationen och handlingsplanen från Peking, och som
antogs av Förenta Nationernas generalförsamling den 10 juni 2000,
–
med beaktande av sin resolution av den 14 oktober 1987 om kvinnor och idrott1,
–
med beaktande av sin resolution av den 4 juli 1996 om att kvinnor från vissa länder inte
deltar i de olympiska spelen2,
–
med beaktande av sin resolution av den 13 juni 1997 om Europeiska unionens roll på
idrottsområdet3,
–
med beaktande av resolutionen från rådet och ungdomsministrarna samlade i rådet den
17 december 1999 om den informella utbildningsdimensionen vid idrottsverksamhet i
Europeiska gemenskapens ungdomsprogram4,
–
med beaktande av sin resolution av den 7 september 2000 om kommissionens rapport till
Europeiska rådet ”om hur man skall kunna bevara idrottens nuvarande strukturer och
1
EGT C 305, 16.11.1987, s. 62.
EGT C 211, 22.7.1996, s. 36.
3
EGT C 200, 30.6.1997, s. 252.
4
EGT C 8, 12.1.2000, s. 5.
2
RR\498918SV.doc
5/15
PE 323.545
SV
upprätthålla dess sociala funktion inom gemenskapen – Helsingforsrapporten om idrott”1,
–
med beaktande av slutsatserna från idrottsministrarnas konferens under det belgiska
ordförandeskapet den 12 november 2001,
–
med beaktande av Europarådets europeiska idrottsstadga och etiska idrottskodex som
reviderades 2001,
–
med beaktande av den internationella stadgan för gymnastik och idrott, som antogs av
Unescos generalkonferens vid dess tjugonde session den 21 november 1978 i Paris,
–
med beaktande av den tredje internationella konferensen med ministrar och höga
funktionärer med ansvar för gymnastik och idrott som hölls i Punta del Este den
30 november-3 december 1999 (MINEPS III), under överinseende av Unesco,
–
med beaktande av artikel 2.5 i den olympiska stadgan som ändrades 1994,
–
med beaktande av de världskonferenser om kvinnor och idrott som arrangerades av IOK i
Lausanne 1996 och i Paris 2000,
–
med beaktande av Brightondeklarationen som antogs vid den första internationella
konferensen om kvinnor, idrott och utmaningen med förändring som hölls den
5-8 maj 1994,
–
med beaktande av uppmaningen till handling ”Stimulera förändring” som antogs vid den
andra internationella konferensen om kvinnor och idrott som hölls i Windhoek den
22 maj 1998,
–
med beaktande av konferenserna inom det europeiska nätverket ”Kvinnor och idrott” som
hölls i Stockholm, Aten, Helsingfors respektive Berlin mellan 1996 och 2002,
–
med beaktande av Europarådets resolution från mars 2000 om förebyggande av sexuella
trakasserier och utnyttjande av kvinnor, ungdomar och barn inom idrotten,
–
med beaktande av olympiastadgan av den 23 september 2001 och kulturolympiaden
2001-2004 som inleddes av det grekiska kulturministeriet i samband med
Olympiska spelen i Aten för att återknyta till de grundläggande olympiska idealen som
förenar idrott och kultur,
–
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/73/EG om ändring av
rådets direktiv 76/207/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av
kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt
arbetsvillkor2,
–
med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 291/2003/EG av den
1
2
EGT C 135, 7.5.2001, s. 274.
EGT L 269, 5.10.2002, s. 15.
PE 323.545
SV
6/15
RR\498918SV.doc
6 februari 2003 om inrättande av Europeiska året för utbildning genom idrott 20041,
–
med beaktande av deklarationen från Thessaloniki och slutsatserna från konferensen
”Kvinnor och idrott – nya och gamla stereotyper” som arrangerades av det grekiska
ordförandeskapet den 7-8 mars 2003,
–
med beaktande av artikel 163 i arbetsordningen,
–
med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och
jämställdhetsfrågor (A5-0167/2003), och av följande skäl:
A. I deklarationen från Europeiska rådet i Nice i december 2000 fastställs att gemenskapen
bör beakta idrottens särdrag och dess sociala, fostrande och kulturella funktion och att
idrotten alltsedan antiken har ett demokratiskt värde.
B. Idrott är en av européernas huvudsakliga kulturaktiviteter. Inom Europeiska unionen anger
29,5 procent av männen, 16 procent av kvinnorna samt 63 procent av pojkarna och
37 procent av flickorna mellan 15 och 24 år att de regelbundet utövar någon fysisk
aktivitet eller idrott.
C. Tillgång till idrottsutövande är en grundläggande rättighet, idrotten innebär en möjlighet
till bekräftelse och utveckling och är dessutom en viktig beståndsdel när det gäller
medborgarskap och solidaritet. Regelbundet idrottsutövande förbättrar också den fysiska
och psykiska hälsan.
D. Det råder stora skillnader mellan kvinnor och män i fråga om deras möjligheter att utöva
idrott, men också bland kvinnorna själva, beroende på vilken social bakgrund och vilka
arbetsförhållanden de har, eftersom dessa kan lägga hinder i vägen för fritid och idrott.
E. Fysisk aktivitet och idrottsutövande är en möjlighet till bekräftelse och utveckling samt ett
viktigt verktyg för social integration för fysiskt eller psykiskt funktionshindrade personer.
Stor uppmärksamhet bör ägnas åt att både psykiskt och fysiskt funktionshindrade kvinnor
och män till fullo kan göra bruk av sin rätt att delta i allt slags idrott på sin egen nivå,
varvid hänsyn bör tas till deras särskilda behov och begränsningar.
F. Det är viktigt att det finns idrott som svarar mot kvinnors behov i varje skede av livet,
särskilt för gravida kvinnor och unga mödrar och att de får vägledning om vilken idrott
som har en positiv inverkan på deras tillstånd. Det är också viktigt att äldre kvinnor och
män får utöva sådan idrott som främjar deras psykiska och fysiska hälsa.
G. Skolidrotten är ett verktyg för demokratisering av idrotten men också ett tillfälle till social
varaktighet, vilket är avgörande för att senare utöva en idrottsaktivitet.
H. Marginaliseringen av skolidrotten och samundervisningen i idrott i länderna i det
utvidgade Europa är i detta hänseende oroande.
I. Idrotten är ett utrymme av frihet för flickor och kvinnor i alla åldrar, en möjlighet att
1
EUT L 43, 18.2.2003, s. 1.
RR\498918SV.doc
7/15
PE 323.545
SV
lyckas och frigöra sig och ibland ett tillfälle att motstå sociala och kulturella krav. Noteras
bör dock att invandrarflickor och invandrarkvinnor idrottar mindre än befolkningen i
genomsnitt.
J. Trots att lagliga förbud mot kvinnors tillträde till idrottsutövande upphävts idrottar
kvinnor fortfarande mindre än män, de är ojämnt fördelade mellan olika slags idrotter och
underrepresenterade i idrottsledning och beslutsfattande.
K. Kvinnor är underrepresenterade bland licensierade idrottsutövare och i officiella tävlingar,
de besöker sällan institutionaliserade idrottsanläggningar (klubbar, föreningar) och ägnar
sig huvudsakligen åt informell fysisk aktivitet och fritidsverksamhet för att hålla kroppen i
trim.
L. Inom idrotten är den sexuella identiteten viktig, och idrottsutövande är fortfarande ett
starkt könsbestämt och stereotypt område där de dominerande mönstren för manlighet och
kvinnlighet lever kvar men också överträds.
M. I flickors och pojkars idrottsutövande bör man acceptera utmaningen att åstadkomma
jämställdhet utifrån kropparnas olikheter. Tonårstiden och puberteten är en period då
många flickor slutar att utöva idrott, särskilt om de kommer från mindre gynnade
förhållanden.
N. Det är mycket viktigt att idrottsprestationer på elitnivå värderas högt och att de fungerar
som förebild för unga flickor.
O. Friidrottare på elitnivå är arbetstagare och idrott sorterar därför under gemenskapsrätten
när det gäller sysselsättning, särskilt direktivet om yrkesmässig jämställdhet mellan
kvinnor och män som reviderades den 23 september 2002.
P. Kvinnliga idrottsutövare på elitnivå behandlas inte likvärdigt med sina manliga kolleger
när det gäller inkomster och ekonomiska resurser (stipendier, anslag, sponsorer) och det
gäller även vid återinträdet i arbetslivet.
Q. Ställningen som friidrottare på elitnivå ger idrottsmän och idrottskvinnor ekonomiska och
sociala rättigheter samtidigt som de erbjuds en professionell miljö. I vissa länder är denna
ställning och villkoren för att uppnå den fortfarande diskriminerande mot kvinnor.
R. Kvinnliga friidrottares deltagande i internationella tävlingar har ökat, men teknisk och
medicinsk personal är liksom domare fortfarande huvudsakligen män (vid
Olympiska spelen i Sydney var 38 procent av friidrottarna kvinnor, medan de endast
utgjorde 8 procent av den tekniska arbetsledningen och 4 procent av den medicinska
arbetsledningen).
S. Idrott på elitnivå innebär risker för friidrottares hälsa, särskilt för kvinnor som t.ex. utsätts
för ”den kvinnliga friidrottarens treenighet” (ätstörningar, kronisk amenorré och
osteoporos).
T. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att förebygga och bekämpa trakasserier och sexuellt
PE 323.545
SV
8/15
RR\498918SV.doc
utnyttjande i idrottssammanhang.
U. Kvinnoidrott bevakas sämre av media och behandlas även socialt diskriminerande och
enligt sexuella stereotyper.
V. Den grundande deklarationen från Brighton 1994, de viktiga åtgärderna inom den
internationella arbetsgruppen om kvinnor och idrott (GTI) samt nätverket ”Europa,
kvinnor och idrott” (EWS) bör beaktas.
W. Det integrerade synsättet i gemenskapens politik när det gäller jämställdhet mellan könen
och åtgärder på idrottsområdet åtföljs inte av lämpliga mänskliga eller ekonomiska
resurser eller av nödvändiga system för kontroll och uppföljning.
Strukturera frågan om kvinnor och idrott
1. Europaparlamentet slår fast att kvinnlig idrott är ett uttryck för rätten till jämställdhet och
alla kvinnors rättighet att förfoga över sin kropp och ta plats i det offentliga utrymmet,
oberoende av nationalitet, ålder, handikapp, sexuell läggning eller religion.
2. Europaparlamentet betonar att målsättningen med lika rättigheter syftar till att avskaffa
hinder mellan s.k. ”manlig” och ”kvinnlig” idrott, att målsättningen är att se till att olika
idrottsgrenar verkligen är öppna för båda könen och låta alla flickor och pojkar utöva den
fysiska aktivitet de vill.
3. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU att se till att kvinnor och män får
tillgång till idrottsutövande på alla nivåer och under hela livet, oberoende av den sociala
miljön, och att detta i synnerhet skall gälla för psykiskt och fysiskt funktionshindrade
personer, för vilka det är särskilt viktigt att främja idrott och fysisk aktivitet.
4. Europaparlamentet uppmanar konventet att ge idrotten en rättslig grund i det kommande
unionsfördraget där idrottens kulturella, fostrande och sociala funktion erkänns och som
innefattar en hänvisning till kvinnors och mäns lika tillträde till idrottsutövande och
ansvar.
5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en enhet ”Kvinnor och idrott” för
att stödja främjande av kvinnlig idrott i gemenskapens program och åtgärder, något som
också kan ske genom att göra idrottsrörelsen och medlemsstaterna mer medvetna och
genom att sprida goda tillämpningar.
6. Europaparlamentet föreslår att det i den kommande ramstrategin för gemenskapen när det
gäller jämställdhet mellan kvinnor och män för 2006-2010 införs en operativ målsättning
för flickors och kvinnors deltagande i idrottsutövande.
7. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, icke-statliga organisationer och andra
organisationer att lämna projektförslag under rubriken ”Kvinnor och idrott” vid nästa
inbjudan i samband med gemenskapens ramstrategi för jämställdhet mellan kvinnor och
män (2001-2005), vars främsta syfte är att avskaffa könsdiskriminerande stereotyper
framför allt inom idrotten.
RR\498918SV.doc
9/15
PE 323.545
SV
8. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i det nya direktivet som skall bygga på
artikel 13 i fördraget och handla om könsdiskriminering annorstädes än i arbetslivet ta
med regler mot diskriminering i idrottssammanhang.
9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en fördjupad utredning om
kvinnans ställning inom idrotten, enligt det förslag som lades fram vid konferensen med
idrottsministrarna den 12 november 2001 och då bland annat lägga fram statistik om den
allmänna situationen för kvinnor inom idrotten samt uppgifter om budgetanalys enligt
könsrelaterade aspekter.
10. Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen att ekonomiskt stödja verksamheten
hos det europeiska nätverket ”Europa, kvinnor och idrott”.
11. Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen att bland annat inom ramen för det
sjätte ramprogrammet för forskning studera frågor om hälsa, sociala frågor och
pedagogiska utmaningar när det gäller kvinnors deltagande i idrott.
12. Europaparlamentet hoppas att det europeiska året för utbildning genom idrott skall bli ett
tillfälle att diskutera viktiga frågor och samundervisning i skolorna, och ber
kommissionen och medlemsstaterna att tydligt prioritera projekt som uppmuntrar kvinnor
att utöva idrott.
13. Europaparlamentet ber Eurostat att fastställa indikatorer och ta fram europeisk statistik
över kvinnors och mäns deltagande på alla nivåer inom idrotten.
14. Europaparlamentet uppmanar regeringsmyndigheterna att systematiskt ta hänsyn till
jämställdhet mellan könen i sin idrottspolitik, särskilt när det gäller att bevilja anslag.
15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i bilaterala avtal och
samarbetsavtal med tredje land ta med frågan om ”kvinnor och idrott” och uppmanar
Europaparlamentet att ta med frågan om ”kvinnor och idrott” inom det
interparlamentariska samarbetet och vid möten inom ramen för partnerskapet
Europa-Medelhavet.
16. Europaparlamentet överväger möjligheten att sända en delegation från utskottet för
kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor till EWS europeiska konferens den
23-25 april 2004 i Paris, och till GIT:s internationella konferens den 11-14 maj 2006 i
Kumamoto.
Utveckla skolidrotten och motionsidrotten
17. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på nytt ge gymnastik och idrott
konsekvent utrymme i skolundervisningen och betrakta ämnet som en indikator vid
utvärdering av undervisningen, på samma sätt som matematik, läsning eller utländska
språk.
18. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra en utredning om flickors
och pojkars kvantitativa respektive kvalitativa deltagande i idrott i och utanför skolan och
PE 323.545
SV
10/15
RR\498918SV.doc
avsätta adekvata medel för att flickor i ökad grad skall delta i idrott och fysisk aktivitet.
19. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och behöriga myndigheter att se till att
kvinnliga och manliga gymnastik- och idrottslärare får utbildning i frågan om
samundervisning och genusfrågor, genom att införliva denna dimension i deras utbildning
och göra föräldrarna medvetna om de inskränkande effekterna av stereotyper.
20. Europaparlamentet betonar betydelsen av att barnen redan från förskolan och under de
första skolåren har möjlighet att delta i samundervisning i idrott och uppmanar skolor,
klubbar, föreningar och territoriella sammanslutningar att utveckla pilotprojekt på
området.
21. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla en politik för socialt
införlivande av ungdomar genom idrott, och med hjälp av mål 3 inom strukturfonderna
integrera flickor i målgruppen.
22. Europaparlamentet uppmanar nationella, regionala och lokala myndigheter att erbjuda
flickor och pojkar ett utvidgat utbud av idrottsaktiviteter i och utanför skolan och främja
dessa aktiviteter.
23. Europaparlamentet vidhåller att man måste göra allt för att ge kvinnor möjlighet att utöva
någon form av idrott och fysisk aktivitet och ge kvinnor bättre tillträde till
idrottsanläggningar, genom särskilda kurser på reserverade tider, och ordna med
barnpassning och god tillgång till idrottsanläggningar.
24. Europaparlamentet uppmanar idrottsrörelsen att i sin stadga skriva in kvinnors och mäns
lagliga tillgång till idrottsutövande, genomföra en handlingsplan för att uppmuntra
kvinnor inom sin idrottsgren, ordna kurser i hur jämställdheten skall införlivas med all
verksamhet och hur denna tankegång skall omsättas i praktiken och avsätta en budgetpost
till kvinnlig amatöridrott genom att föreslå att grenen utövas gemensamt och/eller genom
att inrätta damsektioner.
25. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och behöriga myndigheter att garantera
idrottstränarnas utbildning och kvalifikationer på alla nivåer och ta med dimensionen
genus i deras utbildning.
26. Europaparlamentet uppmanar de offentliga myndigheterna, företagen och
arbetsmarknadens parter att med tanke på svårigheten att förena yrkesliv, familjeliv och
fritid verka för idrottsutövande på arbetsplatsen, särskilt genom kollektivavtal och att i
synnerhet ta fram åtgärder för att hjälpa lågavlönade kvinnor och kvinnor i svåra
livssituationer att kunna idrotta.
Lika rättigheter inom elitidrotten
27. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och idrottsrörelsen att undanröja
skillnaden mellan manligt och kvinnligt idrottsutövande när det gäller att erkänna
idrottsgrenar på elitnivå.
RR\498918SV.doc
11/15
PE 323.545
SV
28. Europaparlamentet uppmanar riksidrottsförbund och deras tillsynsmyndighet att
säkerställa lika tillträde för män och kvinnor till friidrott på elitnivå, genom att garantera
dem samma rättigheter beträffande inkomster, villkor för ledning och träning, medicinsk
övervakning, tillträde till tävlingar, social trygghet och yrkesutbildning och aktiv social
återinslussning efter avslutad idrottskarriär.
29. Europaparlamentet uppmanar offentliga myndigheter och idrottsförbund att undanröja
direkt och indirekt diskriminering av kvinnliga friidrottare när de utövar sitt arbete.
30. Europaparlamentet uppmanar företagen att öka partnerskapsåtgärderna med idrottsutövare
på elitnivå genom att förbättra deras image och utan åtskillnad främja all kvinnlig idrott.
31. Europaparlamentet uppmanar media att rapportera om kvinnlig och manlig idrott på ett
rättvist sätt och se till att kvinnor företräds på ett icke-diskriminerande sätt inom idrotten.
32. Europaparlamentet föreslår att det inom ramen för översynen av direktiv 89/552/EEG
”TV utan gränser” i artikel 3a om sändning av evenemang av stor betydelse införs ett
åtgande för medlemsstaterna att ta med kvinnliga idrottstävlingar i förteckningen och att
sända dem.
33. Europaparlamentet uppmuntrar kvinnliga idrottsutövare att organisera sig för att hävda
sina idrottsliga, ekonomiska och sociala rättigheter och vända sig till de behöriga
myndigheterna eller till domstol vid fall av diskriminering och trakasserier.
34. Europaparlamentet hoppas att de kommande Olympiska spelen i Aten skall bli
föredömliga, uppmanar IOK att se till att båda könen finns representerade i samtliga
nationella delegationer och särskilt uppmärksamma Afghanistan, Saudiarabien, Botswana,
Brunei, Förenade Arabemiraten, Brittiska jungfruöarna, Libyen, Kuwait, Oman och Qatar.
Säkerställa kvinnliga friidrottares hälsa
35. Europaparlamentet uppmanar idrottsförbund och tränare till skärpt uppmärksamhet på de
betingelser under vilka idrotten utövas samt till att informera idrottsutövare på elitnivå,
särskilt ungdomar, om konsekvenserna för deras psykiska, fysiska, sexuella och genetiska
hälsa av intensiv idrottsträning, användning av dopningsmedel eller bristande respekt för
regler när det gäller mat.
36. Europaparlamentet betonar att det krävs fler kvinnor bland idrottsmedicinare och annan
hälsovårdspersonal inom idrotten och även specifik utbildning, för att skydda
friidrottarnas hälsa.
37. Europaparlamentet vidhåller att det behövs särskilda och könsrelaterade undersökningar
om hur idrotten påverkar idrottarnas hälsa.
38. Europaparlamentet anser det viktigt att de kvinnliga friidrottarna får psykologiskt stöd när
det gäller hur deras kropp förändras och i frågor kring deras kvinnlighet och att det tas
hänsyn till detta vid utbildningen av tränare av båda könen.
39. Europaparlamentet erinrar om idrottsutövares oförytterliga rätt när det gäller sexualitet
PE 323.545
SV
12/15
RR\498918SV.doc
och reproduktion och kräver att alla angrepp mot denna frihet skall straffas.
40. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och idrottsförbunden att vidta åtgärder för
att få bort sexuella trakasserier och sexuellt utnyttjande inom idrotten genom att tillämpa
lagstiftningen mot sexuella trakasserier på arbetsplatsen samt att informera idrottarna och
länderna om riskerna för utnyttjande och om vilka rättsmedel som finns att tillgå, att se till
att idrottsorganisationernas personal får adekvat utbildning och att garantera straffrättslig
och disciplinär uppföljning.
Öka kvinnors deltagande i beslutsfattandet
41. Europaparlamentet konstaterar att kvinnors deltagande i beslutsfattande inom idrotten
stöter på samma hinder som inom politik och ekonomi och att det krävs positiva åtgärder.
42. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och övervakningsmyndigheterna att som
krav för att godkänna och ge ekonomiska bidrag till idrottssammanslutningar och
idrottsmyndigheter ställa stadgebestämmelser som garanterar att kvinnor och män är lika
företrädda på alla nivåer och på alla poster i beslutsfattandet.
43. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och idrottsmyndigheterna att verka för att
kvinnor skall finnas med bland domarna vid idrottstävlingar och att det skall ingå både
män och kvinnor i de medicinska kommissionerna och uttagningskommittéerna.
44. Europaparlamentet uppmanar idrottsorganisationerna att inrätta program för utbildning
och mentorskap för kvinnliga friidrottare inför deras inträde i arbetslivet, särskilt som
tränare, tekniska chefer och ledare.
45. Europaparlamentet uppmanar idrottsrörelsen att respektera IOK:s målsättning när det
gäller kvinnors delaktighet i beslutsfattandet (20 procent i ledande sammanhang senast
den 31 december 2005) och att andelen kvinnor under de kommande tio åren skall höjas
till 30 procent.
46. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet,
kommissionen och medlemsstaternas parlament.
RR\498918SV.doc
13/15
PE 323.545
SV
MOTIVERING
Frågan om ”Kvinnor och idrott” är fortfarande ny för EU-institutionerna, trots att den
historiskt sett är gammal. Man kan gå tillbaka till de första spelen i det antika Grekland som
lämnade begränsat med utrymme åt kvinnorna, bortsett från de olympiska spelen, vid spelen i
Hera. Man kan även erinra om att Pierre de Coubertin när han 1896 återinförde spelen
kategoriskt uteslöt kvinnorna och gav dem rollen att ”kröna vinnaren”. Redan i början av
1900-talet tilläts emellertid kvinnor att delta i vissa tävlingar såsom golf, tennis, bågskytte,
segling och skridsko. 1928 fattades beslutet att låta kvinnor delta i Olympiska spelen och
sedan dess har deras deltagande hela tiden ökat, även om det i dag kunde gå snabbare.
I politiska termer är det först de senaste femton åren som man inom institutioner och
föreningar diskuterar kvinnlig idrott, gör gemensamma uttalanden och inrättar nätverk. Sedan
ett tiotal år finns flera internationella nätverk, nätverket ”Europa, kvinnor och idrott” som
omfattar över 40 europeiska länder, och ”den internationella arbetsgruppen om kvinnor och
idrott” som inleddes vid konferensen i Brighton 1994. Uttalandet från Brighton 1994 antogs
av nära 200 idrottsorganisationer och regeringar, och även av Internationella olympiska
kommittén. Denna har sett över sin stadga för att införliva principen om jämställdhet mellan
könen och arrangerade 1996 och 2000 världskonferenser om ”kvinnor och idrott”. Det
förefaller därför lämpligt att Europeiska unionen anpassar sig till dessa initiativ.
Betänkandet är inte bara viktigt på grund av att Olympiska spelen 2004 i Europa närmar sig
och att de äger rum i Aten, idrottstävlingarnas vagga. Det är även viktigt utifrån en tydlig
politisk konjunktur kring tre inriktningar, nämligen skolidrott, motionsidrott och
tävlingsidrott. Idrotten i skolan har minskat, vilket är förvånande. Trots att skolan
demokratiserats och mer än någonsin skall vara en plats för jämställdhet, visar det sig att
idrotten får färre timmar och bedöms som mindre viktig, och att samundervisningen drabbas
av mycket omfattande undantag, vilket ger upphov till ogenomtänkta fuskverk och leder till
att flickor i tonåren i stor utsträckning slutar att delta i idrott. Idrotten anses av många experter
som ett tillfälle att lära sig medborgarskap och solidaritet, en möjlighet att lära sig att lyckas
och anpassa sig, för att inte tala om de positiva effekterna när det gäller hälsan. Idrott i
föreningar och motionsidrott är mindre viktig för unga flickor och kvinnor än för unga pojkar
och män. Det beror på avgörande strukturproblem: tillträde till idrottsanläggningar och de
tider som erbjuds fastställs avsiktligt till förmån för så kallade manliga idrotter. Föreningar
och riksidrottsförbund sköts av män, medan den informella idrotten ofta främjas av kvinnor,
vilket leder till stora skillnader när det gäller medel. Det symboliska erkännandet av kvinnors
deltagande i elitidrottstävlingar kan inte dölja den mycket stora skillnaden i hur män och
kvinnor behandlas när det gäller tillträde till idrottsgrenar, ekonomiska och sociala rättigheter,
bevakning i media och ledning.
I december 2000 antogs vid toppmötet i Nice ett uttalande ”om de särskilda kännetecken för
idrott och idrottens sociala funktion i Europa som bör beaktas vid genomförandet av den
gemensamma politiken”. I detta betänkande vill vi genom de tre ovannämnda aspekterna
illustrera behovet av denna gemensamma politik, och börja med erkännandet av idrottens
specifika särdrag i det kommande fördraget. Omfattningen av de sociala utrymmen, skola,
fritid, yrkesverksamhet, där idrotten utvecklas borde tala för en bättre förståelse inom
PE 323.545
SV
14/15
RR\498918SV.doc
gemenskapen.
Även om idrotten placeras i ett historiskt sammanhang får det inte leda till att de geografiska
skillnaderna glöms bort. I motsats till andra frågor när det gäller lika möjligheter motsvarar
kvinnors idrottsutövande den traditionella delningen i Europa mellan norr och söder. Enligt
COMPASS-studien som genomfördes 1999 på EU:s initiativ utövar exempelvis 70 procent av
de svenska kvinnorna någon idrott (samma siffra som för männen), medan siffran för
italienska kvinnor bara är 15 procent (32 procent för männen). Det är också intressant att
konstatera att det finns en stor mångfald när det gäller ansvariga myndigheter: regeringar,
men även lokala myndigheter (länderna i söder), lokala regeringar, fackförbund och kyrkor tar
hand om idrottsverksamheten. Det förefaller därför lämpligt att bibehålla den samlande
målsättningen med jämställdhet, särskilt om man vet att idrotten bland européernas kulturella
verksamheter kommer efter besök på biografer, bibliotek och historiska monument, men före
besök på museer, konserter eller teater.
Målsättningen med jämställdhet inom idrottsutövande i skolan, på amatörnivå eller
professionellt består till att börja med av en bättre integration av kvinnor på alla nivåer, men
idrotten måste även erkänna hur viktigt det är att kvinnor får utrymme inom idrotten. Det
räcker inte med att beklaga att kvinnor deltar mindre eller är mindre motiverade. Idrotten
utvecklas med hjälp av demokrati, obligatorisk skolgång och medborgarskap. Snarare än att
se det som ett enkelt individuellt val måste man betona den grundläggande kopplingen mellan
medborgarskap och idrottsutövande. Atendemokratin och den nuvarande demokratin har varit
ensamma om att tänka sig idrott för alla. Att införliva kvinnorna är därför en logisk process.
Den obligatoriska skolgången och målsättningen med samundervisning har gjort det möjligt
att se på gymnastik och idrott på ett neutralt sätt, och det är självfallet målsättningen i dag. Vi,
lärare, föräldrar och utbildare, vet emellertid att denna samundervisning och denna neutralitet
har svårt att stå emot tonårstiden. Puberteten och sökandet efter den sexuella identiteten
komplicerar undervisningen i gymnastik och idrott enormt och detta sker på bekostnad av
flickorna, särskilt de från mindre gynnade sociala miljöer.
Inom idrotten är det inte lika lätt att påstå att det inte finns någon skillnad mellan manligt och
kvinnligt, som när det gäller intellektuella discipliner, matematik eller språk, det egna eller
utländska. De utvecklade kropparnas skillnader innebär redan från början olikheter och en
uppdelning mellan pojkar och flickor. Samundervisning är en lösning men löser inte alla
problem. Man kan säga att när det gäller fysisk aktivitet måste man åstadkomma jämställdhet
utifrån de kroppsliga skillnaderna, vilket är svårare än att åstadkomma jämställdhet utifrån
likheter i tänkande. Det är ur det perspektivet man inte får låsa könsfördelningen inom olika
idrottsgrenar utan erkänna att sederna utvecklats när det gäller att öppna alla idrotter för båda
könen.
Avslutningsvis måste man betona betydelsen av kvinnors ansvar när det gäller ledning och
beslutsfattande inom idrottsorganisationer och idrottsrörelser. Flickors och kvinnors tillträde
till alla idrotter bör få vår uppmärksamhet men det kommer bara att ske om kvinnorna erkänns
och accepteras på alla nivåer i idrottsrörelsen. De kvinnliga aktörerna i idrottsvärlden, som vi
träffat under utarbetandet av detta betänkande, betonade alla den stora eftersläpningen när det
gäller att bli erkända inom beslutsinstanserna liksom behovet av att i framtiden fullt ut bli
delaktiga i elitidrotten.
RR\498918SV.doc
15/15
PE 323.545
SV