Forskningsöversikt HS-området: Filosofi
1. Varför humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning är viktig
När man diskuterar ett forskningsområdes betydelse för samhället i stort kan man göra det
utifrån flera olika perspektiv. Man kan diskutera områdets samhällsekonomiska bidrag, dess
betydelse för tillväxt och BNP; man kan diskutera hur forskning inom området bidrar till att
lösa specifika samhällsproblem, eller dess betydelse för en välfungerande demokrati. Man kan
också diskutera i vilken utsträckning forskningen bidrar till den samhälleliga lyckan, inte mätt
i tillväxt utan i termer av livskvalitet och tillfredsställelse.
När det gäller humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning lyfter man ofta fram dess
betydelse för det demokratiska samhället. Detta är inte orimligt. En välfungerande demokrati
kräver kunskap om historiska, politiska och kulturella samband; den kräver kritisk reflektion
och argumentation runt svåra värde- och fördelningsfrågor. Det är inte en tillfällighet att
totalitära regimer motarbetar humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning, och är mer
toleranta gentemot forskning inom matematik och naturvetenskap. Utifrån ett
demokratiperspektiv är det också av största vikt att kunskapen är allmänt spridd bland
medborgarna – att de har den kunskap som krävs för att delta i den demokratiska processen,
inklusive förmågan att kritiskt granska information och värdera argument. Inte minst gäller
detta för dagens samhälle då vi översköljs av ’information’ från mer eller mindre pålitliga
källor. Härvidlag finns också en viktig skillnad mellan forskning inom naturvetenskap och
forskning inom HS-området. Vad gäller naturvetenskap är det viktigt att det finns ett antal
experter som har den kunskap som krävs (läkare, ingenjörer, fysiker, etc.) men när det gäller
HS-området är det av största vikt att kunskapen inte bara innehas enbart av experterna utan av
allmänheten i stort. Av detta skäl är kopplingen mellan forskning och undervisning helt
avgörande inom HS-området. På samma sätt är det av vikt att forskarna inom HS-området når
utanför akademien: Samhället har ett behov av experter vilka kan användas för att belysa
komplexa samhällsfrågor på ett objektivt sätt, utan att utgöra en partsinlaga.
Man brukar också betona HS-forskningens betydelse när det gäller att hantera de stora
samtidsproblemen: Den globala uppvärmningen, pandemier, främlingsfientlighet, terrorism,
vattenbrist, massarbetslöshet, med mera. För att angripa problem av detta komplexa slag är
forskning inom samhällsvetenskap och humaniora lika avgörande som forskning inom
naturvetenskap och teknik. Man har länge talat om klyftan mellan de ’två kulturerna’, den
humanistiska traditionen har ställts mot den naturvetenskapliga. På senare tid har man ibland
föreslagit att det finns en liknande klyfta mellan samhällsvetenskap, med dess ofta mer
kvantifierande metoder, och humaniora. Beskrivningar av detta slag innefattar alltid farliga
förenklingar och bör ifrågasättas. Även om de vetenskapliga metoderna skiljer sig åt, syftar
all vetenskap ytterst till att öka vår kunskap om världen och människan, och att göra detta
genom objektiva metoder byggda på argumentation och evidens. En och samma händelse kan
studeras utifrån olika perspektiv – en mänsklig handling kan till exempel förstås på ett
neurofysiologiskt, medicinskt, psykologiskt och kulturellt plan, och varje sådant perspektiv
bidrar till en ökad kunskap och djupare förståelse. Att inse detta är helt avgörande om vi ska
klara de stora utmaningar världen står inför i dag.
Det vore emellertid ett misstag att inte också betona HS-forskningens samhällsekonomiska
betydelse. Sedan industrialismens genombrott har samhällsekonomin varit tydligt kopplad till
1
framsteg inom naturvetenskap och teknik, men när vi nu står inför en övergång till ett radikalt
annorlunda samhälle, kunskaps- eller informationssamhället, finns det skäl att vidga
perspektivet. I början av 2000-talet förutspådde SEC (Samhällsvetenskapligt och Ekonomiskt
Center) att 75% av de nya arbeten som kommer att efterfrågas nästa sekel ännu inte är
uppfunna. Ett decennium senare kan vi se hur detta redan gör ett avtryck bland arbetsgivare.
Företag som Google och Apple letar inte efter människor med en utpräglad bakgrund inom
teknik och naturvetenskap utan betonar betydelsen av en utbildning inom ’liberal arts’: de
söker människor som har en bred kunskap och stark analytisk förmåga, är kreativa och goda
problemlösare (New York Times 2014-0419). Detta gäller även svenska arbetsgivare. I en
rapport från TCO, ’Jakten på anställningsbarhet’ (2007), framgår tydligt att arbetsmarknaden
önskar mer bredd på utbildningarna; man efterfrågar generiska kunskaper och kritiskt
tänkande och betonar betydelsen av klassisk bildning (Fokus 2012-13). Det samhälle som har
en forskningspolitik vilken uppmuntrar bredd, kreativitet och analytisk förmåga står därför
bättre rustat inför framtiden än det samhälle som låser fast sig vid tidigare idéer om vad som
är tillämpbart och nyttigt. Det har alltid varit mycket svårt att förutspå exakt vilken
grundforskning som kommer att leda till den största samhällsekonomiska nyttan (filosofen
Freges forskning i logik och språkfilosofi var t ex av avgörande betydelse för datorernas
utveckling), men det är i dag svårare än någonsin och det kräver forskningssatsningar på en
bred front.
Slutligen är HS-forskning av stor betydelse för den allmänna lyckan. För att skapa ett
samhälle där människor förmår leva tillfredsställande liv krävs kunskap om människan från
ett psykologiskt, filosofiskt, kulturellt och sociologiskt perspektiv. På senare tid har
lyckoforskning utvecklats som ett vitalt och tvärvetenskapligt område. Bland annat har man
studerat relationen mellan ekonomiskt välstånd och lycka, och funnit att sambandet är ganska
komplext. Till exempel har det visat sig att fördelningen av tillgångar är mer avgörande för
den allmänna lyckan än totala tillgångar, och framstående ekonomer har föreslagit att man
borde fokusera inte bara på BNP utan också på ’Gross National Happiness’ (Ben Bernanke,
Bloomberg Business Week 2012-08-06). Man har också funnit att vanliga idéer om vad som
leder till lycka (av det slag man finner i självhjälpsböcker) är felaktiga och att människor är
mycket dåliga på att förutse vad som kommer att göra dem lyckliga. Seriös forskning inom
detta område är ytterligare en viktig uppgift för HS-området. Dessutom står det klart att ett
rikt kulturellt utbud är avgörande för lyckan och här har framför allt forskning inom
humaniora en viktig kulturbärande funktion.
2. Lägesbeskrivning filosofi
Filosofin i Sverige befinner sig i något av en vetenskaplig guldålder. Inte en utan flera
filosofiska institutioner i Sverige är internationellt framstående och inom flera områden
bedrivs världsledande forskning, t ex inom språkfilosofi, kunskapsteori, metafysik och
moralfilosofi. De svenska forskarna publicerar sig regelbundet i internationella, peergranskade tidskrifter, de föreläser världen över och de medverkar i en mängd viktiga
internationella nätverk. Utannonserade tjänster i filosofi söks av forskare från hela världen
och internationella gästforskare och doktorander besöker regelbundet våra institutioner.
Nedan följer några exempel, men det ska betonas att det i detta sammanhang endast är möjligt
att lyfta fram de centrala områdena.
Språkfilosofi och logik. Språkfilosofin behandlar grundläggande frågor som rör språklig
mening, tolkning, och sanning, och man studerar språket både som ett formellt system och
2
som ett redskap i komplexa kommunikativa situationer. Språkfilosofin bedrivs också i nära
samarbete med medvetandefilosofi, där man bland annat studerar relationen mellan
språkinnehåll och tankeinnehåll. Logikens centrala tema är giltiga slutledningars natur, och
ämnet har kopplingar till språkfilosofi, matematiska grundvalsstudier, datavetenskap och
kognitionsvetenskap. Inom Sverige finns en tradition av framstående forskning inom både
logik och språkfilosofi, och detta har bidragit till att det för närvarande finns ett flertal
internationellt ledande forskare inom dessa områden, framför allt i Göteborg, Stockholm,
Uppsala och Umeå. Flera institutioner ingår i internationella nätverk. T ex deltar Stockholms
universitet i ett europeiskt nätverk för språk- och medvetandefilosofi (PLM), vilket
regelbundet arrangerar konferenser, workshops och doktorandkurser runt om i Europa.
Ledande svenska forskare har också deltagit i flera internationella forskningsprojekt i ämnet,
däribland projekt inom EU’s ramverk 7. Göteborgs universitet har nyligen fått ett stort VRbidrag för rekrytering av en internationellt framstående språkfilosof från England.
Kunskapsteori och metafysik. Under de senaste två decennierna har forskning inom
kunskapsteori och metafysik blivit allt starkare i Sverige. Kunskapsteorin behandlar frågor
som rör kunskapens natur och yttersta grunder, förhållandet mellan olika slag av kunskap, och
rättfärdigandets natur. Man använder sig också av logiska redskap för att undersöka
kunskapsteoretiska begrepp som evidens och koherens. Internationellt framstående forskning
inom kunskapsteori bedrivs vid flera institutioner i Sverige, främst i Lund och vid KTH, ofta
med kopplingar till vetenskapsteori, beslutsteori och kognitionsforskning. Metafysiken
studerar verklighetens mest fundamentala struktur och egenskaper, där begrepp som tid, rum
och orsak står i centrum. Det finns för närvarande flera framstående forskare inom området,
framför allt i Göteborg och Stockholm, med täta internationella kontakter.
Moralfilosofi. Det finns en stark tradition av forskning inom moralfilosofi i Sverige. För
närvarande bedrivs internationellt framstående forskning inom ett flertal olika områden,
däribland axiologi (teorier om moraliskt värde), metaetik (teorier om moralens natur och
moralisk kunskap), formell etik (där man använder sig av formella metoder från ekonomi,
logik, och matematik), samt tillämpad etik (framför allt bioetik). Forskare från alla landets
institutioner är aktiva inom dessa områden och har en stor närvaro på den internationella
scenen. Metaetik och axiologi är särskilt starkt i Göteborg, Lund, Uppsala och Stockholm,
och tillämpad etik är framstående i Göteborg, Linköping, Stockholm och Umeå. Göteborg har
just tilldelats ett stort bidrag från VR för rekrytering av en moralfilosof från Kanada. För att
underlätta internationell samverkan har flera centrum bildats runt om i landet. I Stockholm
finns ett center för bioetik CHE (ett samarbete mellan Stockholms universitet, KTH och
Karolinska institutet) vilket samverkar med ett liknande center vid Oxfords universitet. Man
har också nyligen startat Centre for the Ethics of War and Peace, lett av en
Wallenbergstipendiat från Storbritannien. Ett internationellt projekt som för samman
moralfilosofi, politisk filosofi och ekonomisk teori drivs inom ramarna för The FrancoSwedish Program in Economics and Philosophy, där man forskar runt etiska frågor rörande
framtida generationer, global uppvärmning, demokratisk teori, mm.
Utöver dessa centrala områden bedrivs internationellt uppmärksammad forskning inom
estetik, filosofihistoria och handlingsteori. Estetisk forskning förekommer framför allt vid
Uppsala och Södertörn, och man arrangerar regelbundet internationella konferenser i ämnet
och deltar i stora forskningsprojekt. I Uppsala har professuren i estetik nyligen tilldelats en
ledande forskare från England. Inom estetiken finns också en nära anknytning till konstlivet i
Sverige, särskilt bland Södertörns forskare.
3
Den filosofiska forskningen generellt röner stort intresse utanför akademin, och ett flertal
forskare bidrar flitigt i press, radio och TV. Det kan röra sig om tillämpad etik, där man
diskuterar moraliska problem som uppstår inom medicin (t ex dödshjälp) eller sport (doping).
Det kan röra sig om riskbedömningar och beslutsteori (t ex vad gäller trafikfrågor och
energifrågor), om fördelningsfrågor och framtida generationer. Ett viktigt bidrag är också
filosofiska perspektiv på den framväxande, ovan nämnda, lyckoforskningen, där man
diskuterar vad lycka är, hur den kan mätas och hur ett samhälle bäst främjar den allmänna
lyckan. Filosofer deltar också i flera sammanhang där man tangerar andra teoretiska
vetenskaper, till exempel i diskussioner om medvetandets natur, fri vilja, minnets natur,
språklig kommunikation och kvantfysik.
Sammanfattningsvis är svensk filosofi internationellt framstående inom ett flertal centrala
ämnesområden. Det är av stor vikt att upprätthålla detta, bland annat genom att se till att det
fortsatt finns medel inte bara för forskningsprojekt utan också för internationella samarbeten,
konferenser och nätverk.
3. Hur bör HS-forskningen se ut om 5-7 år?
Man bör beakta tre centrala aspekter när man diskuterar utformningen av den framtida HSforskningen:
(i) Bidragsformer. Det är önskvärt med en viss flexibilitet vad gäller bidragsformer, både
avseende storlek och utformning. Utan tvekan behövs projektbidrag av det slag som VR för
närvarande delar ut, där enskilda forskare söker bidrag för väl avgränsade projekt och där
bedömningen avgörs av projektets kvalitet. Denna form av bidrag är särskilt viktig för yngre
forskare som försöker etablera sig. Det vore dock önskvärt om det också fanns möjlighet för
etablerade forskare att söka pengar under enklare former, där det inte krävs att man skriver en
detaljerad och arbetskrävande projektansökan, utan där man kan hänvisa till den forskning
man bedriver och de meriter man har. Seniora forskare är som regel redan involverade i ett
antal stora forskningsuppgifter och behovet av nya projekt är litet. I stället är det av vikt att de
ges medel att genomföra den forskning de redan påbörjat och blivit internationellt kända för.
Rent generellt är det av betydelse att inte detaljstyra forskningen. Satsningar på stora projekt
eller tematiska projekt är mindre fruktbart än att låta forskarna själva styra inriktningen. Det
ska vara möjligt att söka medel för större projekt men det är inte givet att ett större projekt är
bättre. Inom naturvetenskap finns uppenbara samarbetsfördelar, framför allt vad gäller
experiment, men inom HS-området är det inte alltid fallet att större är bättre.
I detta sammanhang bör det betonas att forskning inom HS-området är förhållandevis billig,
och att man kan uppnå internationellt ledande forskning med ganska små medel. Ett litet land
som Sverige kan inte hoppas på att vara internationellt framstående inom mer än ett fåtal
områden inom naturvetenskap och teknik, men när det gäller HS-forskning är det fullt möjligt
att vara framstående inom flera områden. Det är av intresse att notera att flera amerikanska
universitet har utnyttjat detta för att höja sin internationella forskningsprofil. Till exempel har
universitet som annars inte varit särskilt framstående (Rutgers och New York University)
satsat stora medel på sina filosofiinstitutioner och som ett resultat är dessa lärosäten nu helt
världsledande inom filosofi. En extra satsning på delar av HS-forskningen skulle på liknande
vis kunna stärka Sveriges internationella status som forskningsnation till en rimlig kostnad.
Ett steg i denna riktning är VR’s särskilda satsning på rekryteringar av internationellt
4
framstående forskare, vilket lett till lyckade internationella rekryteringar i moralfilosofi och
språkfilosofi vid Göteborgs universitet.
(ii) Tvärvetenskap. Under senare tid har tvärvetenskaplig forskning uppmuntrats och
projektutlysningar både på nationell och internationell nivå är ofta av tvärvetenskaplig natur.
Det finns skäl att reflektera över den tvärvetenskapliga forskningens natur och hur
tvärvetenskapliga projekt bör utformas. Den bästa tvärvetenskapen är inte nödvändigtvis den
som är genuint tvärvetenskaplig, i bemärkelsen att två vetenskaper metod- och ämnesmässigt
går samman. Den bästa tvärvetenskapen är ofta mindre genomgripande och innefattar snarare
tvärvetenskapliga möten, där man tar sig an närliggande ämnen från olika vetenskapliga
perspektiv. Till exempel deltog nyligen svenska filosofer i ett internationellt projekt om
intersubjektiv förståelse (initierat av European Science Foundation), i samarbete med
psykologer, kognitionsvetare och neurofysiologer. Projektet ledde till intressanta möten
mellan disciplinerna utan att den forskning som bedrevs i sig var tvärvetenskaplig till sin
natur.
På samma sätt är tvärvetenskapliga möten på grund- och forskarutbildning av stor betydelse.
Vad gäller forskarutbildning har detta ägt rum inom ramen för olika forskarskolor men det är
slående hur ensidig den svenska högskoleutbildningen är på grundnivå. Kandidatexamen vid
svenska universitet och högskolor är vanligen smalt yrkesinriktad (juristutbildning,
ekonomutbildning, kulturvetarutbildning, etc.) och mycket liten möjlighet ges att införskaffa
den bredd som den framtida arbetsmarknaden efterfrågar. Samverkan mellan olika ämnen
inom HS-området, skulle kunna vara ett första steg i en riktning mot en flexiblare och mera
givande grundutbildning. Ett intressant exempel är den kandidatutbildning i filosofi,
statsvetenskap och ekonomi som nyligen startats i Lund och Stockholm (efter en modell som
länge funnits i Oxford). Ett annat gott exempel är det Liberal Arts-program som sedan 2011
finns vid Göteborgs universitet.
(iii) Utvärderingar. Universitet och högskolor har under senare tid tyngts av ett otal
utvärderingar, där man utvärderat både grundutbildning och forskning. Arbetet med dessa
utvärderingar har tagit mycket stor tid och energi från aktiva forskare – både de forskare som
behövt skriva diverse självvärderingar och de forskare som befunnit sig på den ’andra sidan’
och ägnat tid åt att bedöma forskning och utbildning. Sammantaget innebär detta ett
omfattande slöseri med forskarresurser, särskilt i ett land som Sverige där antalet forskare är
begränsat.
Detta fokus på olika former av utvärderingar är en del av en internationell trend och det finns
skäl att oroa sig för att svensk forskning kommer att drabbas ytterligare framöver. Till
exempel undersöker man nu möjligheten att tillämpa någon version av REF-modellen från
Storbritannien. Modellen har varit mycket kritiserad av ledande akademiker i England (inom
filosofi har t ex forskare från Oxford nyligen sökt sig till Sverige för att slippa bördan av
REF). Man bör därför vara mycket skeptisk till förslaget att införa något liknande i Sverige.
Därmed inte sagt att forskning inte ska utvärderas. Målet måste dock vara att göra detta på ett
sätt som är minimalt betungande för forskarna och systemet i sin helhet. Det finns väl
beprövade, goda mått på forskning som kan användas (publikationer, citeringar, deltagande i
internationella närverk, etc.), i stället för att uppfinna kostsamma och arbetskrävande andra
modeller. Ofta innebär dessa ’nya modeller’ också en form av onödigt dubbelarbete. När en
artikel accepteras för publikation i en internationell tidskrift har den bedömts av minst två
oberoende forskare (samt av en redaktion bestående av ämnesexperter), vilket betyder att
kvalitetsgranskning är inbyggd i processen. Att sedan använda REF-modellen och kräva att
5
andra forskare återigen läser och bedömer de publicerade artiklarna, är både ineffektivt och
omotiverat. Sverige bör satsa på att kvalitetsgranska forskning på ett sätt som är mer effektivt
och undvika modeller där själva utvärderingen i sig utgör ett hot mot forskningens kvalitet.
Åsa Wikforss
Filosofiska institutionen
Stockholms universitet
6
