EUROPEISKA
KOMMISSIONEN
EUROPEISKA UNIONENS HÖGA
REPRESENTANT FÖR UTRIKES
FRÅGOR OCH
SÄKERHETSPOLITIK
Bryssel den 11.10.2012
JOIN(2012) 28 final
GEMENSAM RAPPORT TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA
EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN
Genomförandet av agendan för åtgärder på området demokratistöd i EU:s yttre
förbindelser
SV
SV
GEMENSAM RAPPORT TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA
EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN
Genomförandet av agendan för åtgärder på området demokratistöd i EU:s yttre
förbindelser
1.
INLEDNING OCH BAKGRUND
Föreliggande gemensamma rapport från den höga representanten och kommissionen är ett
svar på rådets begäran av den 10 december 20101 om regelbundna uppdateringar om initiativ
till stöd för demokratin i pilotländerna. I denna rapport granskas
genomförandet av agendan för åtgärder i pilotländerna och alla berörda regioner,
politiska lösningar mellan december 2010 och början av 2012, och
enhetligheten och effektiviteten i EU:s demokratistöd.
Folkens allmänna önskan om självstyre tog sig tydliga uttryck under 2011. Utvecklingen i
Burma, Nordafrika och Mellanöstern (”den arabiska våren”) och det internationella
samfundets gemensamma ståndpunkt visavi dödläget i Elfenbenskusten har tydligt visat alla
människors önskan om att själva bestämma hur de vill leva sina liv.
EU:s skyndsamma reaktion på dessa händelser visar värdet av de principer som antagits i
rådets slutsatser om demokratistöd i EU:s yttre förbindelser 20092, nämligen
en konsekvent och effektiv användning av alla de instrument som står till EU:s förfogande,
en differentierad strategi, utformad efter läget i varje enskilt land,
vikten av dialog och partnerskap samt deltagande av alla berörda parter i syfte att uppnå ett
verkligt egenansvar.
Som ett resultat härav togs nya politiska initiativ (med utgångspunkt i närområdet) som
stärker EU:s övergripande strategi för demokratistöd och kompletterar principerna i rådets
slutsatser från 2009 och stärker finansieringen.
1
2
SV
Rådets slutsatser om demokratistöd i EU:s yttre förbindelser – 2010 års lägesrapport och förteckning
över föreslagna pilotländer, Bryssel den 10 december 2010.
Rådets slutsatser om demokratistöd i EU:s yttre förbindelser, Bryssel den 17 november 2009.
2
SV
2.
GENOMFÖRANDET I PILOTLÄNDERNA
2.1.
Bakgrund
Genom pilotprojektet undersöktes nya arbetsrutiner och ändrades befintliga metoder för att
fördjupa EU:s förmåga att stödja den demokratiska utvecklingen samt att utveckla en metod
för att genomföra den aktuella agendan för åtgärder.
Genomförandet av pilotprojekten i nio (av ursprungligen tolv) länder3 gav en möjlighet att
överblicka EU:s demokratistöd. I gruppen finns länder som håller på att lämna autokratiska
styrelseskick eller konflikter bakom sig, små önationer, kustlösa länder och världens största
örike. Dessa länder utgör ett urval av den mycket stora variation som förekommer bland de
demokratiska systemen, som vart och ett för sig är unikt genom sitt sätt att avspegla det
historiska och kulturella arvet i landet.
2.2.
Etappresultat
EU-delegationerna ombads att identifiera åtgärder för stöd till demokratin, berörda parter
(myndigheter, demokratiska institutioner samt det civila samhället och den politiska sfären),
givare som är aktiva på området för stöd till demokratin samt allt pågående samarbete och
effekterna av det. Syftet med identifieringen var att fastställa en demokratiprofil med en
tillhörande analys av bristerna på de områden som är i behov av förbättring. En dialog mellan
alla berörda parter skulle inledas med alla inblandade aktörer för att upprätta en sådan
demokratiprofil. Analysen skulle visa vilka brister som myndigheterna eller det civila
samhället ville avhjälpa samt vilka givare som vore bäst lämpade att tillhandahålla bistånd.
I februari 2012 hade alla nio pilotdelegationer lämnat in rapporter. Genomförandet av
pilotprojektet visade att både strategierna för och slutsatserna om demokratistödet från 2009
och 2010 ger EU:s ansträngningar på området för demokratistöd ett tydligt mervärde och
substans.
Pilotprojektet har i sitt nuvarande skede givit följande resultat:
Ökad enhetlighet mellan olika finansiella instrument och andra verktyg, mellan personal med
olika mandat inom delegationerna samt mellan varje enskild delegation och EU:s
medlemsstater.
Ökad legitimitet åt varje enskild delegations samordningsfunktion på ett politiskt känsligt
område.
Mervärde i form av ett övergripande fokus på demokratifrågor i rapporterna.
Mervärde i fråga om ytterligare information, komplementaritet och synergier med det arbete
som utförs på området strategier för mänskliga rättigheter. Viktiga nya uppgifter har
samlats rörande politiska system, strukturer och processer.
Mervärdet av dialoger och programplanering, inklusive gemensam programplanering mellan
EU och medlemsstaterna.
3
SV
Benin, Bolivia, Ghana, Libanon, Indonesien, Kirgizistan, Maldiverna, Mongoliet och Salomonöarna.
Centralafrikanska republiken, Moldavien och Filippinerna deltar inte längre.
3
SV
Fallet Libanon: en öppen inställning till samarbete med EU i en sund politisk omgivning
Libanon är en demokrati med ett fungerande pluralistiskt system. Politisk splittring utefter
sekteristiska demarkationslinjer i kombination med en instabil regional situation har dock
skapat ett läge med svåra följder för demokratin och samhällsstyrningen på flera områden.
Libanon är ett land som är mottagligt för EU:s erbjudanden om samarbete, särskilt på
områdena demokrati och samhällsstyrning. EU:s stöd till demokratin har varit ett konstant
tema i både dialogen och utvecklingssamarbetet med Libanon.
Under dialogens gång har ett antal svagheter gemensamt upptäckts, t. ex. parlamentets
effektivitet, behovet av valreformer (vilket också framgår av rapporten från EU:s
valobservatörsuppdrag 2009) och behovet att förbättra rättsväsendets effektivitet och
oberoende.
Inom ramen för Europeiska grannskapspolitiken har Libanon deltagit i en direkt och
omfattande dialog med EU, vilken resulterade i en ambitiös handlingsplan för den europeiska
grannskapspolitiken som antogs 2007. Den andra versionen av handlingsplanen, som kommer
att antas i slutet av 2012, kommer att innehålla en förteckning över särskilda prioriteringar,
riktmärken och indikatorer för att nå framgång både på området demokrati och
samhällsstyrning och inom andra sektorer. Handlingsplanen omfattar de viktigaste delarna i
agendan för åtgärder.
2.3.
Konkreta etappresultat
Eftersom resultaten av pilotprojektet ser olika ut beroende på hur materialet presenteras är det
svårt att dra några övergripande slutsatser. Detta tyder på att riktlinjerna behöver ses över. I
vissa rapporter utgår man från rättsläget, medan man i andra ägnar uppmärksamheten åt
maktrelationer, politisk kultur eller enskilda institutioner såsom partisystemet, rättsväsendet
eller det civila samhället.
Traditionella maktstrukturer (äldsteråd, feodalfamiljer eller klaner och hövdingar) finns
fortfarande i många demokratier parallellt med valda demokratiska strukturer och
myndigheter eller andra institutioner som exempelvis rättsväsendet. Eftersom traditionella
ledare är en del av samhällets historiska och kulturella struktur spelar de en viktig roll, men
detta står ofta i strid med valda demokratiska institutioner. Det krävs en bättre förståelse för
de traditionella maktstrukturerna för att EU ska kunna bli bättre på att integrera dessa
demokratiska system och institutioner med varandra.
Samma sak gäller statsskicket och valsystemet. Deras sociologiska och historiska rötter kan
förstärka snedvridningar och obalanser mellan statens olika institutioner. EU kan endast bidra
till författningsförändringar i ett begränsat antal länder och är därför beroende av spridning av
bästa praxis komma för att förse andra länder med användbara exempel.
SV
4
SV
3.
GENOMFÖRANDE I ALLA REGIONER
Under 2011 lade EU större vikt vid att erbjuda stöd till demokrati och mänskliga rättigheter.
EU har även skärpt de politiska villkoren för att erbjuda direkt budgetstöd4 till partnerländer
över hela världen.
EU tillämpar en övergripande strategi för demokratistöd, bl.a. genom att kombinera det
europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter, stabilitetsinstrumentet,
tematiska program som inbegriper icke-statliga aktörer och lokala myndigheter på
utvecklingsområdet och, i tillämpliga fall, de geografiska instrumenten. Resultaten för 2011
inbegriper följande:
Förändringar av lagstiftningen (nya vallagar i Moldavien och valreformer i
Afghanistan).
Ökat deltagande av underrepresenterade grupper i det politiska livet (kvinnor i
Azerbajdzjan och Ghana, ungdomar i Kirgizistan och ursprungsbefolkningen i
Bolivia).
Skydd av yttrandefriheten och en fri press (Elfenbenskusten).
Ökat förtroende för valprocessen (Bangladesh och Elfenbenskusten).
Bättre information, övervakning och öppenhet i fråga om politisk verksamhet
(Filippinerna).
Nigeria:
Nigeria är ett belysande exempel på EU:s strategi för demokratistöd. EU beslöt 2011 att
lansera ett projekt om 20 miljoner euro till stöd för valfrågor i Nigeria under valcykeln 2012–
2015 (tionde EUF). Stödet är inriktat på arbetet med valreformer och en del av den
kapacitetsuppbyggnad som kommer att följa av analyserna, utvärderingarna och
granskningarna efter valet. De huvudsakliga mottagarna är den oberoende nationella
valkommissionen, parlamentet, rättsväsendet, de politiska partierna, det civila samhällets
organisationer, media och säkerhetssektorn.
Vitryssland:
Trots de allt sämre förutsättningarna för insatser från civilsamhället i Vitryssland, särskilt för
organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter, har EU:s ekonomiska stöd till det civila
samhället femfaldigats sedan regimens tillslag efter valet 2010. EU stödjer bl.a. främjande av
mänskliga rättigheter, stöd till offer för förtryck, frihet för massmedia, valövervakning,
stipendier vid europeiska universitet och främjande av social integration. Stödet är utformat
för att skydda och främja utvecklingen av det civila samhället i landet för att stärka dess roll i
arbetet med att påskynda demokratiseringen i Vitryssland.
Tunisien:
4
SV
Meddelande från Europeiska kommissionen, Det framtida upplägget för budgetstödet från EU till
tredjeländer, 13 oktober 2011.
5
SV
I Tunisien har genomförandet av agendan för åtgärder påbörjats. Politiskt stöd har lämnats
genom regelbundna besök (ordförande José Manuel Barroso, kommissionens vice
ordförande/höga representant Catherine Ashton, kommissionsledamoten Štefan Füle, andra
kommissionsledamöter och Europaparlamentets president), Europeiska rådets slutsatser och
deklarationer av kommissionens vice ordförande/höga representant.
Det övergripande stödet inom ramen för det europeiska grannskaps- och
partnerskapsinstrumentet för Tunisien har fördubblats från 80 miljoner euro till 160 miljoner
euro under 2011, och kommer att uppgå till 400 miljoner euro mellan 2011 och 2013 (en
ökning från de 240 miljoner euro som ursprungligen planerats). Det omedelbara stödet till
övergången till demokrati och valförberedelserna bestod av snabb utstationering av experter
inom ramen för Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter samt ett
därmed sammanhörandet paket om 2 miljoner euro inom ramen för stabilitetsinstrumentet.
Dessa pengar har använt för att stödja politiska reformer, valprocessen och det oberoende
civila samhället, t.ex. kvinnoorganisationer och fortbildningsprogram för journalister.
Ytterligare 3,2 miljoner euro utbetalades till ett europeiskt valövervakningsuppdrag, som
kommer att genomföras i samband med parlamentsvalen den 23 oktober 2011.
En inbjudan från mars 2011 att lämna projektförslag med en total budget på 2 miljoner euro,
finansierat genom Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter, lämnade
stöd för projekt som omfattar valövervakning med hjälp av inhemska observatörer,
fortbildning för politiska partier, grupper eller rörelser för yttrandefrihet och främjande av
demokratiska värden och mänskliga rättigheter. En inbjudan från juli 2011 att lämna förslag
inom ramen för det tematiska programmet för icke-statliga aktörer och lokala myndigheter på
utvecklingsområdet (2,5 miljoner euro) lämnades till stöd för lokal utveckling med hjälp av
det civila samhället, med fokus på att skapa sysselsättning och generera inkomster inom
landet.
Insatser till stöd för demokratiseringsprocessen ingår i en bred handlingsplan som täcker hela
spektret av förbindelser mellan Tunisien och EU.
4.
DEN SENASTE UTVECKLINGEN
4.1. En ny Europeisk grannskapspolitik
Det gemensamma meddelandet Ny respons på ett grannskap i förändring av den 25 maj 2011
innehåller en ny vision för den europeiska grannskapspolitiken. Den bygger på ömsesidigt
ansvar och ett gemensamt engagemang för de universella värdena mänskliga rättigheter,
demokrati och rättsstatsprincipen. Den innebär en mycket tydligare differentiering, i
överensstämmelse med principen ”mer ger mer”, så att partnerländerna kan utveckla sina
förbindelser med EU utifrån vad de själva förväntar sig, behöver och förmår, med ökat
ekonomiskt stöd från EU till de länder som genomför långtgående reformer. Principen ”mer
ger mer” innebär att mer stöd kommer att erbjudas de partnerländer som genomför
demokratiska reformer och hållbar ekonomisk utveckling till gagn för alla samhällsgrupper.
Den nya politiska ramen stödjer ”fördjupad demokrati” och partnerskap med samhällen och
bidrar till en hållbar ekonomisk och social utveckling i dessa samhällen, stödjer tillväxt och
skapande av arbetstillfällen, stärker handelsband, främjar ökad rörlighet och förbättrade
regionala partnerskap. I september 2011 lanserades ett program för det civila samhället för att
stärka det civila samhällets förmåga att främja reformer och öka den offentliga ansvarigheten i
SV
6
SV
EU:s grannskap. Under 2011 tilldelades 26,4 miljoner euro, och ungefär likvärdiga belopp bör
kunna frigöras under 2012 och 2013. Mer generellt kommer EU att utveckla sitt samarbete
med lokala organisationer i det civila samhället i grannskapet genom en kombination av
strukturerad dialog och ekonomiskt stöd.
I samband med den arabiska våren reagerade EU snabbt och effektivt på de utmaningar som
följde. EU bistod med 160,5 miljoner euro i humanitärt och civilt skydd till regionen, samt en
rad stödåtgärder till demokratiseringsprocessen och hjälp till fattiga områden. EU
tillhandahöll särskilt ett betydande stöd till valen i Tunisien, Marocko, Libyen och Egypten.
Inom ramen för Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter lämnades stöd
till Tunisien, Libyen och Egypten (vid sidan av två stabilitetsinstrumentet med exceptionella
stödåtgärder) till stöd för lokala valövervakare, t. ex. medier, politiska partier och grupper i
det civila samhället.
Andra initiativ, bl. a. Europeiska demokratifonden, har initierats och torde bli operativa inom
kort.
4.2. Agendan för förändring
Den nya politiken i agendan för åtgärder och översynen av den europeiska
grannskapspolitiken – agendan för förändring5 – medför en differentierad politik för
utvecklingssamarbete gentemot partnerländerna, och syftar till att fokusera på framtida
samarbete inom två prioriterade områden:
Mänskliga rättigheter, demokrati och andra viktiga faktorer i en god samhällsstyrning.
Hållbar tillväxt för alla som förutsättning för mänsklig utveckling.
Dialog mellan samarbetsparter och fokus på incitament för resultatorienterade reformer är de
viktigaste principerna i EU:s stöd för demokratiska styrelseformer.
EU:s strategi måste med utgångspunkt i principerna om differentiering vara en välavvägd
kombination av instrument och biståndsformer i de enskilda länderna. Exempelvis kan
partnerländer som visar ett tydligt engagemang och gör framsteg när det gäller mänskliga
rättigheter och demokratiska reformer komma i åtnjutande av EU:s allmänna budgetstöd.
4.3. Den nya budgetplanen
Den 29 juni 2011 lade kommissionen fram sitt förslag till nästa fleråriga budgetram (2014–
2020). I budgetförslaget beskrivs kommissionens nya strategi – ”Agenda för förändring” –
som innebär att EU:s stöd koncentreras till färre sektorer, stödjer demokrati, mänskliga
rättigheter och gott samhällsstyre samt skapar inkluderande och hållbar tillväxt. I kombination
med principen ”mer ger mer” skulle förslaget ge ytterligare möjligheter till finansiering av
stöd till demokratin genom alla geografiska instrument (Europeiska grannskapsinstrumentet
och instrumentet för utvecklingssamarbete) och EUF.
5
SV
Meddelande från Europeiska kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och
sociala kommittén samt Regionkommittén Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för
förändring, KOM (2011) 637 slutligt, 13 oktober 2011.
7
SV
Tack vare omfördelning och nya prioriteringar innehåller förslaget till ny flerårig budgetram
en ny övergripande strategi för demokratistöd, vars budget föreslås ökas med 42 procent,
vilket gör att den stiger till 1,578 miljarder euro och en ny investeringsfond, vars budget
föreslås ökas med 37 procent, vilket gör att den stiger till 2,828 miljarder euro. Ramen för
Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter har setts över och förenklats.
Demokratistöd kommer att vara en av de fyra målsättningarna, med en mer målinriktad
strategi visavi den politiska sfären, pluralism, mediefrihet, det civila samhällets organisationer
och deras arbete med inhemska ansvarighetsfrågor samt valprocesser. Större tonvikt kommer
att läggas vid uppföljningen av EU:s valövervakningsuppdrag. De EU-delegationer som får
Mål 4-finansiering – stödsystem som utformats utifrån läget i varje enskilt land – kommer att
uppmuntras att lansera demokratiinriktade ansökningsomgångar.
5.
NYLIGEN GENOMFÖRDA UTVÄRDERINGAR
5.1.
Utvärdering av initiativen för god samhällsstyrning
Initiativet för god samhällsstyrning (2,3 miljarder euro ur tionde EUF) som inleddes 2006
utformades för att ge samhällsstyrningen en högre politisk profil inom EU-samarbetet, skapa
incitament för partnerländerna att genomföra sina egna reformagendor och att stärka den
politiska dialogen i dessa frågor.
Under 2011 genomförde Africa Governance Institute och European Centre for Development
Policy Management en studie av biståndet för att bedöma styrningsincitamentet och utarbeta
rekommendationer för att förbättra kommissionens strategi för stöd till samhällsstyrningen i
AVS-länderna. Det inriktades på Afrika för att bedöma kopplingarna mellan detta initiativ och
framväxande afrikanska dagordningar och instrument för samhällstyrning, till exempel den
afrikanska mekanismen för inbördes granskning.
Berörda parter signalerade att fastän initiativet till god samhällsstyrning kom vid rätt tidpunkt
tappade det snabbt fart, politisk dragkraft och förmågan till hävstångseffekter i de flesta AVSländerna.
På grundval av denna övergripande bedömning nådde man fram till följande slutsatser:
Initiativet fungerade på många sätt som ett läroverktyg.
Det fanns en klyfta mellan initiativets retorik och praxis.
Initiativet gav inte förväntad effekt, även om det i Benin och Rwanda ledde till förbättrad
dialog om samhällsstyrning och gav resultat i fråga om styrelsereformerna.
Den rekommendation som detta resulterat i är att medan EU bör fortsätta att vara lika
engagerat i fråga om samhällsstyrningen, bör flera faktorer som ligger till grund för dess
stödstrategier granskas, bland annat följande:
Utgå från sammanhanget.
Genomföra större intern enhetlighet på EU-nivå.
Anpassa instrumenten efter ambitionsnivån.
SV
8
SV
Bedöma vilka metoder som är lämpliga (beroende på vilka lösningar som passar bäst i ett
visst sammanhang).
5.2.
Den inhemska ansvarigheten kan garanteras om parlamenten stärks
En omfattande översyn av hur EU:s stöd till parlamenten i Asien, Latinamerika och
grannländerna har sett ut under det senaste årtiondet avslutades 2011. Undersökningen visar
att EU sedan 2000 har lagt ut närmare 150 miljoner euro på att stärka parlament i hela
världen. De projekt som var framgångsrika byggde på noggranna förberedelser, framförallt
kunskaper om det övergripande styrets funktionssätt och centrala politiska aktörernas motiv.
Sådana projekt bygger i allmänhet på en mer långsiktig strategi och genomfördes i
sammanhang som hade en positiv inverkan på den demokratiska utvecklingen. I studien
betonas vidare behovet av att utbyta bästa praxis och utveckla parlamentariska stödprogram i
förening med andra stödinsatser för demokratin (t. ex. stöd till det civila samhället, politiska
partier och medier).
Denna översynsprocess resulterade i EU-referensdokumentet Engaging and Supporting
Parliaments Worldwide: EC strategies and methodologies for action to support parliaments
som fungerar som en praktisk handledning för EU-personal och andra berörda.
6.
REKOMMENDATIONER
6.1.
Fortsatt pilotprocess
Pilotprocessen måste nu slutföras genom att analysen av demokratiprofilen och bristerna i de
nio pilotländerna avslutas och att beslut fattas om ömsesidigt samarbete med berörda parter.
Det planeras en lägesrapport för den ansvariga rådskonstellationen i början av 2013.
6.2.
Uppföljning av rekommendationerna från valövervakningsuppdraget
EU intresserar sig numera för hela valcykeln, bortom valdagen och eventuella
valövervakningsuppdrag för EU eller expertuppdrag. Program för demokratistöd utformas allt
oftare i enlighet med principerna i rådets slutsatser om demokratistöd. Kärnan i
valövervakarnas slutrapporter består av detaljerade och konstruktiva rekommendationer om
hur man ska förbättra ramen runtomkring och genomförandet av framtida val samt stärka de
demokratiska institutionerna. Eftersom dessa rekommendationer avser ett stort antal olika
frågor som är relevanta för demokratin i ett visst land, utgör de en utmärkt grund för
diskussion och innehåller både de centrala inslagen i en demokratiprofil och en bristanalys.
De kan också användas för att peka ut möjliga områden för EU-stödd teknisk rådgivning och
tekniskt bistånd.
Tyvärr saknas det fortfarande en systematisk uppföljning av rekommendationerna. EU vidtar
därför åtgärder för att säkerställa att uppföljningen av EU:s valobservatörsuppdrag är
sammanhängande, heltäckande och resultatinriktat på såväl politisk som teknisk nivå.
Rekommendationerna på politisk nivå är avgörande för att uppmuntra myndigheterna att
genomföra nödvändiga reformer. Återspeglingen av valobservatörernas undersökningsresultat
i EU:s uttalanden, handlingsplanerna för den europeiska grannskapspolitiken eller
gemensamma programplaneringsdokument ger dem större tyngd och gör dem synligare.
Europeiska utrikestjänsten har nyligen inlett ett initiativ för att ålägga cheferna för EU:s
beskickningar i berörda länder att rapportera om sin egen uppföljning av EU:s
SV
9
SV
valobservatörsuppdrag och expertuppdragen. Det åligger beskickningscheferna att bedöma i
vilken grad som landets myndigheter har följt rekommendationerna. På liknande sätt kommer
ett begränsat antal uppföljningsuppdrag att inledas för att bedöma framstegen i genomförandet
av rekommendationerna.
6.3.
Prognos över behoven efter pilotprojekten
Pilotprojektet visar behovet av att utveckla ytterligare metoder för att bättre förstå
övergångsförlopp och andra politiska processer. Detta behöver underbyggas genom
fortbildning och mer standardiserade resultat, helst integrerade i eller kopplade till befintliga
arbetscykler.
6.4.
Förslag på kort till medellång sikt
På kort till medellång sikt rekommenderas följande:
SV
Ett
utbildningspaket
fortbildningsinslag.
Utarbetande av demokratimodeller. Även om grundprinciperna (som återfinns i
konventionerna om de mänskliga rättigheterna) bör vara desamma kan de praktiska
lösningarna variera mycket mellan länderna. EU behöver veta mer om författningar,
valsystem, partier och vad som stödjer respektive motverkar deras funktion, effekten av
traditionella seder, traditionell lagstiftning osv.
En standardiserad demokratiprofil för respektive partnerland som innehåller vissa
normer och mätbara uppgifter som underlättar en enhetlig bedömning av
demokratisituationen i samtliga berörda länder.
En mer systematisk användning av lokala ansökningsomgångar till Europeiska
instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter till stöd för lokala aktörer och
inomstatliga demokratiseringsprocesser som ett komplement till den politiska dialogen
och den institutionella kapacitetsuppbyggnaden.
Ett systematiskt informationsutbyte mellan EU-delegationerna, huvudkontoren och
medlemsstaterna avseende effektiviteten i insatserna till stöd för demokratin mellan
operativa och politiska aktörer.
Övergripande handlingsplaner för demokratistöd för pilotländerna med tydliga
riktmärken och tidsfrister. I detta sammanhang ska det också säkerställas att
demokratiska styrelseformer utgör en av de tre huvudsektorerna.
som
omfattar
10
riktlinjer,
processhandböcker
och
SV
