Yttranden 2004 nr 8
Torsdagen den 16 september 2004
§2
Interpellation av Carina Liljesand (kd) till kommunstyrelsens ordförande angående
kvaliteten på demensvården i Göteborg
§3
Bordlagd interpellation av Helene Odenjung (fp) till kommunstyrelsens ordförande
om att kvalitetssäkra skolbarnomsorgen
(interpellationssvaret finns i GKH 2004 nr 91)
Helene Odenjung, kommunalråd (fp)
Herr Ordförande! Både Carina och jag lämnade in de här interpellationerna i maj månad, och då
var det en hektisk tid för oss alla. Det var mitt i budgetarbetet. Jag har full förståelse för att de
korta tre veckor som var till nästa fullmäktige gjorde att man inte hann med. Men nu har det gått
fyra månader, och vi har inte fått något svar till detta sammanträde. Jag tycker att det är väldigt
tråkigt. Vi borde få svar på våra interpellationer åtminstone till sammanträdet efter.
§8
Förslag till tillägg av regler och tillämpningsföreskrifter inom förskoleverksamheten
och skolbarnomsorgen
Kia Andreasson, kommunalråd (mp)
Herr ordförande, fullmäktige! Jag yrkar bifall till stadskansliets förslag utan ändringar i detta
ärende. Anledningen är att vi har gjort justeringar i taxorna genom att halvera avgifterna för
tretimmarsbarnen. Nu är förslaget dessutom att bara ha elva månaders avgift. Detta drabbar
ytterst stadsdelsnämnderna. Det blir kostnader, och stadsdelsnämnderna måste ställa om sig och
förändra sin verksamhet.
Miljöpartiet tycker att stadsdelsnämnderna har gjort ett bra arbete i en svår budgetsituation. Vi
tycker att det är oacceptabelt att nu ändra hela tiden så att de får mindre pengar. Därför har vi
denna ståndpunkt.
Vi var också emot att det skulle bli halv avgift, av samma anledning. Vi ser i tjänsteutlåtandet
att det gör rätt mycket pengar. För stadsdelsnämnden Majorna blir det 275 000 kronor på ett
helår genom införande av halverad avgift. Det var bara ett exempel. Genom det förslag som har
gått igenom och nu ytterligare ett förslag blir det mindre pengar.
Helene Odenjung, kommunalråd (fp)
Ordförande, fullmäktige! Historien bakom det här beslutet är egentligen betydligt mycket
längre. Bakgrunden är den att vi lade ett yrkande om att de så kallade tretimmarsbarnen, de som
fick begränsad vistelsetid i förskolan, också skulle få halv avgift. Vi upptäckte nämligen att de
som har sina barn i förskolan ändå skulle få betala full avgift, trots att de inte kunde påverka
antalet timmar.
Detta yrkande lade vi i kommunstyrelsen i juni 2003. Sedan låg det bordlagt väldigt länge,
och majoriteten funderade nog fram och tillbaka på hur man skulle göra. Efter många om och
men fattades det beslut i kommunstyrelsen. Detta beslut innebar att man skulle införa de nya
1
avgifterna från och med den 1 augusti i år. Det fattade man också beslut om här i fullmäktige,
och det är alltså nu!
Men nu kommer ett nytt förslag, att de här avgifterna, med vissa ytterligare justeringar, inte
ska börja gälla förrän den 1 januari 2005. Vi lade förslaget i juni 2003. Då var det tänkt att
tretimmarsbarnen faktiskt bara skulle vara en tillfällig inrättning för att komma till rätta med den
långa kön till förskolan. Det var med stor motvilja som åtminstone några partier gick med på
tretimmarsdagen. Vi var själva helt emot den.
Jag måste ändå korrigera Kia Andreasson på en punkt. Det är nämligen så att man bara betalar
för elva månader i dag. Det är inte så att det görs en justering där, utan man betalar bara för den
tid man använder sig av förskolans service, om man får säga så.
Nu vill man införa en tolvmånadersavgift trots att föräldrar bara får lov att ha sina barn i
förskolan elva månader. Detta tycker jag är helt orimligt. I detta yrkande håller jag helt och
hållet med majoriteten: Ska man ha den här förändrade avgiften bör man inte ändra den till tolv
månader.
Dessutom använder man exemplet Majorna i tjänsteutlåtandet. Detta förutsätter att antalet
barn med föräldralediga och arbetssökande är konstant. Det är det ju inte. Föräldraledigheten tar
slut och förhoppningsvis får de arbetslösa jobb. Man kan inte använda de här räkneexemplen
som om det skulle vara en kostnad för kommunen att göra den här förändringen i avgiften.
Vi har ett annat förslag, för vi tycker att det har dragit ut så långt på tiden med verkställandet.
Vi tycker att frågan ska hänskjutas till den arbetsgrupp som tittar över ersättningsreglerna till
fristående verksamhet. I den gruppen förekommer det redan diskussioner om vistelsetider och
avgifter, och det rimliga borde vara att föra beslutet tillbaka till den arbetsgruppen.
Frank Andersson, kommunalråd (s)
Ordförande, kommunfullmäktige! Det har sagts en hel del om anledningen till detta. I dag är det
elva månader som man betalar avgift för, och så har det varit tidigare också, som Helene sade
förut. Det som stadskansliet föreslog var att man även skulle ta betalt för den tolfte månaden.
Det är många grannkommuner som har det systemet.
Vi har sagt att vi ska fortsätta med det system som vi har i dag, det vill säga att man betalar för
elva månader. Det var den ena saken.
Den andra saken gäller att vi, när vi ändrade reglerna, sade att det skulle räcka med tre timmar
per dag. Detta skulle innebära att man, liksom tidigare, ändå fick betala full avgift. Det är klart
att föräldrar funderar på detta. Tidigare har de haft sina barn på förskolan betydligt fler timmar
och betalat en avgift. Sedan ändras reglerna och från och med nu får barnen bara vara där tre
timmar, men de får ändå betala samma avgift. Som förälder kan man fundera på om det är
riktigt. Det är därför vi har sagt att vi vill ändra systemet så att det blir halv avgift för de här
föräldrarna. Det är anledningen.
Sedan finns det en grupp, som Helene också sade, där vi håller på att titta över reglerna både
när det gäller förskolan, grundskolan och gymnasieskolan. Vi kommer säkert att beröra även
detta. Därför har vi sagt att vi vill ändra så litet som möjligt på de tillämpningsföreskrifter som
finns i dag. Detta var sådana saker som vi tyckte var viktiga. Vi kommer sedan tillbaka med ett
nytt förslag, förhoppningsvis i politisk enighet.
Med detta yrkar jag bifall till tjänsteutlåtandet.
Agneta Granberg, kommunalråd (m)
Ordförande! Även om man har varit med i mycket förberedelsearbete och genomgångar av
reglerna för förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg måste jag säga att det är väldigt svårt att
begripa detta. Frank, hur tänker du förklara för vanliga föräldrar som behöver barnomsorg på
det ena eller andra sättet, vad det egentligen är för konsekvenser av det beslut som ni vill fatta
här i dag?
Om man bara läser bara att-satserna framgår det att stadskansliets tillägg till regler och
föreskrifter och så vidare godkänns med ändringar enligt förslag från s och v. Ändringarna är
väl det här med halv avgift i juni och augusti. Det är ju egentligen det som vi borde fatta beslut
2
om i fullmäktige, om vi skulle fatta beslut över huvud taget: Halveringen av avgifterna för juni
och augusti, två månader som har passerat och återkommer först om tio månader igen.
I den tredje att-satsen sägs att man debiterar avgift för endast elva månader. Så är det i
verkligheten i dag. Vi har faktiskt ingen anledning att i fullmäktige fatta beslut om att avslå ett
tjänsteutlåtande från stadskansliet som ingen har beviljat. Jag förstår inte vad den frågan gör här
över huvud taget. Man fortsätter med samma system som man haft tidigare.
Sedan är det förslaget som ska inarbetas i de här reglerna och därefter den femte att-satsen:
”stadskansliets förslag bifalles i övriga delar”. Vad betyder det? Vilka övriga delar är det?
Egentligen har jag uppfattat det som att det inte är några övriga delar.
Vi har nu lagt in återkommande träffar mellan samtliga partier i kommunstyrelsen för att
försöka se om vi kan åstadkomma något bättre än det vi har, för att slippa laga och lappa på det
system som vi nog är rätt överens om inte är bra. Jag har en tanke om att det vore bättre om vi
avstod från beslutet i dag och samlade oss runt ett paket, så att vi kan få bra, vettiga och
genomskinliga regler för förskolan.
Även om det även är yrkat bifall till förslaget, Frank, skulle jag ändå vilja testa detta: Tycker
du det är viktigt att fatta det här beslutet i dag eller skulle du välja att återremittera det och i
stället ta allt i ett? Det är lång tid till juni och augusti igen, och det är egentligen det enda som
det aktiva beslutet avser.
Frank Andersson, kommunalråd (s)
Ordförande, kommunfullmäktige! Kort bara: Vi måste ha några regler att förhålla oss till för
föräldrar som lämnar sina barn till förskolan. Det som vi yrkar bifall till är tjänsteutlåtandet som
har kommit från stadskansliet men med de ändringar som vi har skrivit i de här att-satserna.
Det är som Agneta säger. Jag vet inte om det är speciellt för oss i Göteborg eller hur det ser ut
på andra ställen, men vi håller på att arbeta med det nu. Det är inte helt enkelt att förstå sig på de
här reglerna när man debatterar dem. Det är bara att konstatera.
Det är klart att det skulle vara oerhört mycket bättre om vi kunde hitta ett regelsystem som var
betydligt enklare. Det är klart att jag också skulle vilja det. Det svåra är kanske att göra det, men
vi får komma tillbaka till detta.
Återigen yrkar jag bifall till kommunstyrelsens förslag.
Agneta Granberg, kommunalråd (m)
Nu är det faktiskt inte något nytt förslag, totalt sett, som är uppe till beslut i dag. Vi har ju ett
befintligt regelverk. Det gäller till den dag som vi ändrar det, eller hur? Det fungerar. Det finns
regler för barnomsorgen i dag som tillämpas sedan lång tid tillbaka.
Det enda som har betydelse för någon är halveringen av avgiften för juni och augusti. Jag är
inte jurist och kan inte klara ut om man kan göra sådana beslut retroaktiva eller inte. I vilket fall
som helst är vi i september nu, och det gäller de föräldrar som hade barn inom omsorgen juni
och augusti i år. Kan beslutet – om vi fattar det i dag eller någon annan gång – tillämpas
retroaktivt? Det spelar kanske inte någon roll om de får reda på det just nu eller inte, för i så fall
är det ett positivt beslut för dem.
Jag kan inte se att det är någonting annat vi fattar beslut om. Hur jag än läser stadskansliets
förslag som bifallits i övriga delar, hittar jag inte någonting som är ett riktigt skarpt beslut och
som är viktigt att klara ut i dag. Därför tycker jag att det är bättre att vi kommer tillbaka till detta
och får jobba igenom det tillsammans med resten av regelverket.
Jag yrkar därmed på en återremiss av ärendet.
Helene Odenjung, kommunalråd (fp)
Det finns faktiskt en liten grej, om man ska vara petig. Det handlar om de här två veckorna.
Stadskansliet säger att enligt det förra förslaget skulle de nya reglerna gälla två veckor efter det
att man hade blivit förälder eller arbetslös. Där vill man ändra till en månad. Vi har skrivit i vårt
yrkande att vi tycker det var en väldigt bra justering, eftersom det faktiskt inte ens är praktiskt
3
möjligt att genomföra det innan. Med den lilla justeringen och bifall till vår brödtext skulle man
kunna återremittera detta.
§9
Förslag till kostprogram för Göteborgs Stad
Margareta Vänngård (kd)
Ordförande, fullmäktigeledamöter! Först vill jag yrka bifall till det yrkande som
Kristdemokraterna, Folkpartiet och Moderaterna lade fram i kommunstyrelsen.
Det är naturligtvis skönt att vi äntligen kan starta förverkligandet av det beslut som fattades då
motionen antogs och att arbetet kan komma i gång i äldreomsorgen i hela Göteborg. Det är
naturligtvis allas förhoppning att det snarast kan börja tillämpas på ett optimalt sätt i all
äldreomsorg i Göteborg. Maten har en sådan stor betydelse för de äldres hälsa och
välbefinnande.
De äldre som bor hemma är i allt högre utsträckning i behov av hjälp i sin livssituation. Det
beror på de kommunala riktlinjer som tillämpas för villkor för att få äldreboende. De bygger i
sin tur på lagstiftningen.
Den svåraste uppgiften kommer nog att bli tillämpningen av kostprogrammet inom
hemtjänsten. Målet är att minimera närings- och vätskebristen för personer inom äldreomsorgen.
Jag skulle vilja ställa några frågor till Eva Olofsson beträffande implementeringen av beslutet:
1. Kommer det föreslagna kostprogrammet också att tillämpas inom hemsjukvården?
2. Vilka åtgärder kommer att vidtas för att tydliggöra ansvarsfördelningen i verksamheten?
3. Hur kommer biståndsbedömarna att få den kompetens som behövs för att de ska kunna
avgöra vilket stöd de äldre behöver för att få och skaffa näringsriktig och smaklig mat
inklusive vätska, i rätt tid och i rätt mängd?
4. Vilken experthjälp kommer att anlitas och erbjudas för arbetet? Hur kommer till
exempel den nödvändiga dietistkompetensen att erbjudas?
5. Hur kommer man att se till att personalen som utför arbetet har rätt kompetens?
6. Hur kommer man att se till att rutiner skapas för återkommande kontroll av de äldres
behov? Behoven förändras ju med tiden.
Eva Olofsson, kommunalråd (v)
Jag vill börja med att yrka bifall till kommunstyrelsens förslag. Jag tycker också det är väldigt
bra att vi nu har kostprogrammet här. Det är ett kostprogram som berör väldigt många
människor: många elever i skolan, barnen på förskolan, funktionshinderområdet som inte alls
var med från början, äldre som har hjälp från hemtjänsten och våra äldreboenden. Det finns
också aspekter på att det ska bidra till ett hållbart samhälle samt att man ska ta in miljö- och
energifrågorna när det gäller kosten i Göteborg.
Maten är viktig på många sätt. Jag tänker ägna mig lite åt äldreomsorgen i mitt anförande. Jag
hoppas att andra personer här i salen ägnar sig åt förskola, skola och miljöområdet. Det är lika
viktigt, men det är inte områden som jag arbetar lika mycket med.
Maten är viktig för hälsan, så att vi får rätt näring och man blir så frisk och stark som man kan
bli. Den är också viktig ur trivselsynpunkt. Det är alltså oerhört viktigt att måltiden blir ett bra
avbrott, att det är lugnt och trevligt omkring och att måltiden blir den trivsamma samvaro som
den ofta kan bli på äldreboenden.
Det är också viktigt att man har möjlighet att påverka maten. Man bör ha valmöjligheter. Inte
minst när det gäller våra funktionshinderboenden är det viktigt att de som kan är med och lagar
maten och påverkar vad man får för mat. Det är i väldigt hög grad viktigt att påverka där.
Jag fick ett antal frågor. Jag kan säga att jag delar Margareta Vänngårds synpunkt på att det
också är väldigt viktigt att det här fungerar för äldre som bor hemma. Vi vet att många äldre bor
hemma länge. Det blir en högre andel äldre som bor hemma med insatser från äldreomsorgen.
Många bor hemma trots att de behöver väldigt omfattande insatser. Det var därför vi
återremitterade programmet. Vi ville ha med en fylligare beskrivning där.
4
Ansvarsfördelningen är väldigt tydlig. Vi i fullmäktige antar det här programmet. Sedan ska
riktlinjer och lokala program tas ute i stadsdelsnämnderna. Ansvaret för hur man sedan
implementerar det ute i stadsdelsnämnderna vilar på varje stadsdelsnämnd.
Sedan ska man naturligtvis få stöd och samordning, om man behöver det. Varje chef är
ansvarig inom sin verksamhet. Detta finns väldigt tydligt uttalat. Det ligger alltså på varje
stadsdelsnämnd att se till att den personal som finns har kunskap och kompetens. Det är också
väldigt tydligt sagt att det är chefen som ska se till detta.
Margareta Vänngård frågar om biståndsbedömarna. Det är alltså äldreomsorgscheferna som
har ansvaret för att se till att de ska få den kompetens som behövs.
En del stadsdelar har bra dietistkompetens, andra har det inte. Kommunen centralt har det inte
utan lånar in kompetens från Sahlgrenska sjukhuset. Det får vi fortsätta att göra när vi behöver
det.
När hemsjukvården är inblandad i sådana här frågor gäller programmet också hemsjukvården.
Men det är ofta äldreomsorgen i övrigt som får göra insatserna när det gäller maten.
Det jag vill säga till Margareta är att vi ska fortsätta att jobba med detta. Programmet ska
implementeras. Det finns en klar ansvarsfördelning i kostprogrammet. Vi från Vänsterpartiet,
Socialdemokraterna och Miljöpartiet har också lagt fram ett förslag där vi begär en
återredovisning senast i oktober nästa år. Vi ska då kunna se att man faktiskt har plockat fram de
här lokala riktlinjerna i varje stadsdel. På så sätt får vi också en återkoppling, att det faktiskt
händer något i varje stadsdel.
Men det börjar inte med detta utan det pågår ett jobb ute. Vi brukar alla prata om hur bra man
jobbar på Hisingen i Lundby med de här frågorna. Man har för länge sedan gjort ett eget
program när det gäller äldreomsorgen, mathållning och näring. Det är inte så att ingenting har
gjorts. Men kostprogrammet stärker arbetet och gör det mer heltäckande över hela kommunen,
och det tycker jag är väldigt bra.
Jochen Schützdeller (mp)
Ordförande, fullmäktige! Precis som Eva sade sker det en hel del arbete ute i
stadsdelsnämnderna. Våra kostchefer är erkänt duktiga på det här området. Det kommer säkert
att förstärkas. Jag tror också att det kostprogram som vi nu tar kommer att förstärka deras
möjligheter att driva de här frågorna än mer.
Det är viktigt med ett kostprogram i Göteborg. Med risk för att av en i dag närvarande
moderat bli anklagad för att vara patetisk så vill jag ändå påpeka den strategiskt viktiga
aspekten, nämligen den långsiktigt hållbara utvecklingen.
Vi måste ha klart för oss att produktion av livsmedel som inte sätter långsiktig miljöhänsyn i
första rummet aldrig kan bli ekonomiskt hållbar. Livsmedelsproduktionen och de tillhörande
transporterna i dag utgör en av samhällets största miljöbelastningar. Det står även i den här
rapporten. Därför måste det vara ett prioriterat område för utvecklingen att ta fram och stödja
alternativa produktionsformer som är ekonomiskt långsiktiga.
Vi ska ha klart för oss att ekologiskt jordbruk är tio gånger mer energieffektivt. Tio gånger,
mina vänner – tio gånger mer energieffektivt än maskinintensivt, kemiintensivt och centraliserat
jordbruk. Det ser vi inte på prislappen i dag därför att vi fortfarande subventionerar
miljöskulden och bristerna i näringsriktighet.
Låt detta kostprogram bli en inspiration till att vida överträffa de futtiga 1,5 % ekologiska
produkter som Göteborg i dag köper! Vi borde lätt kunna överträffa Västra Götalandsregionens
mål om 5 %.
Jag yrkar därför på kommunstyrelsens förslag och hoppas på framgång med det här arbetet,
för det lönar sig i längden.
Marie-Louise Hänel Sandström (m)
Herr ordförande, stadsfullmäktige! Det nu liggande förslaget till kostprogram för Göteborgs
Stad är genomarbetat och belyser många viktiga områden inom mathållningen. Det viktigaste att
komma ihåg är att alla människor har olika behov och dessa behöver tillfredsställas på olika
sätt. Det gäller inte minst inom kosthållningen.
5
Precis som det står i förslaget till kostprogram är maten dagens höjdpunkt. Jag kan tänka mig
att många här i fullmäktigesalen kan hålla med om att fikat här utanför också är en av kvällens
höjdpunkter, näst efter debatten här inne, förstås.
Vi ställer många och höga krav på den mat vi ska äta. Vi äter både med ögonen och med
munnen. Det innebär att maten inte bara ska smaka gott. Den ska också se god och inbjudande
ut. Maten ska innehålla rätt mängd energi och näringsämnen och ska avpassas till den som ska
äta maten. Maten ska också vara allsidig och varierad och lagad med hänsyn tagen till miljöoch energiaspekter.
Målet för det arbete som läggs ned inom kommunens kost- och måltidsverksamhet ska vara en
bättre hälsa. Precis som Margareta Vänngård och Ingrid Kihlén skrev i sin motion om maten
inom äldreomsorgen är det mycket viktigt att matförsörjningen anpassas till den som ska äta. En
undermålig kost för en äldre kan försämra sårläkning. Vid rehabilitering efter en svår sjukdom,
till exempel stroke, är näringsintaget minst lika viktigt som träning med sjukgymnast och
arbetsterapeut.
Det saknas ännu dietistkompetens i Göteborgs Stad. Då är det viktigt att det sker ett nära
samarbete med till exempel Sahlgrenska universitetssjukhuset, där det finns dietister. Det måste
i framtiden göras en genomlysning av hur vi bäst kan tillgodose behovet av dietistkompetens i
Göteborg.
Jag vill yrka bifall till förslaget från m, kd och fp.
Firas Almesri (mp)
(ej granskat av talaren)
Ordförande, kommunfullmäktige! Det är viktigt med en balanserad kost där behovet av alla
näringsämnen tillgodoses. Energiinnehållet måste vara anpassat till behovet och vidmakthållas
över lång tid.
Övervikt och fetma är en av de största epidemierna i vår tid. Därför är det inte förvånande att
kostfrågor hamnat i fokus, som fallet är i dag.
Överkonsumtion av socker och fett kan leda till överviktsrelaterade sjukdomar även bland
barn. Det är viktigt att elever i skolan får rätt mat på rätt sätt och att maten är läcker samt
kombineras med bra information.
Det är också viktigt att man kontinuerligt förnyar informationen och kunskapen efter
vetenskapliga underlag.
Susanna Haby, kommunalråd (m)
Ordförande! Jag tycker också att förslaget till kostprogram är väldigt bra. Vår diskussion här
förs från ett teoretiskt perspektiv, så jag tänkte bidra med en verklighetshistoria.
En mycket nära anhörig till mig, min mormor, får mat från hemtjänsten varje dag. Från början
fick hon varje dag en plastlåda med tre fack där det låg lite olika saker som inte såg speciellt
aptitretande ut. Jag tror inte att någon av oss skulle tycka att det var härlig mat. Någon hjälpte
henne att stoppa in maten i mikron, och så fick hon sätta sig vid sitt köksbord och äta maten
ensam.
Nu får hon inte ens det. Nu kommer det sju portioner en gång per vecka som föses in i frysen.
Sedan tar man fram en varje dag när man kommer och hälsar på, och sätter in den i mikron.
Det är väldigt långt från ett fint kostprogram med alla de fina ideal som vi står för till att nå ut
i verkligheten, med den härliga måltidsmiljö och den goda mat vi alla vill ha. Dessutom kanske
vi ibland vill ha ekologiskt odlat. Om inte helhetsupplevelsen är bra äter inte den gamla
människan eller den funktionshindrade. Då kan vi ha arbetat hur bra som helst, det hjälper inte.
Själv åt jag lunch på ett äldreboende i Gunnared häromdagen. Det var ingen kulinarisk måltid
det heller. Vi har en lång väg att vandra. Jag hoppas verkligen att kostprogrammet kan bli till en
bra verklighet för gamla, funktionshindrade och alla som behöver den hjälpen. Där har vi
mycket kompetensarbete framför oss. Vi får önska varandra lycka till, så att våra medborgare
får det de efterfrågar.
6
Margareta Vänngård (kd)
Ordförande, fullmäktigeledamöter! Jag skulle vilja kommentera det som Eva Olofsson talade
om. Det här arbetet har kommit i gång i Lundby, det är sant. Det berodde på att vi lyfte det i
Lundby stadsdelsnämnd. Förvaltningen där tog konsekvenserna och gav uppdrag till den
medicinskt ansvariga sjuksköterskan som satte i gång med arbetet. Man har alltså gjort ett
väldigt bra förarbete som man borde kunna använda. Det som har oroat är att det beslut som
togs i fullmäktige gällde hela Göteborg, och man har fått vänta länge. Vi får hoppas att arbetet
kommer i gång desto snabbare nu.
Eva Olofsson berörde biståndsbedömarna och deras kompetens. Biståndsbedömarna spelar en
avgörande roll för att det ska fungera inom hemtjänsten, eftersom biståndet till de
hemmaboende bara kan ges om biståndsbedömarna har bestämt att de ska få det. Därför behövs
det en kompetens hos biståndsbedömarna för att kunna göra det på ett sådant sätt att ingen blir
undernärd.
Vi tycker att det är lite sent att få en återrapportering i oktober 2005. Dessutom behöver det vara
en årlig återrapportering av hur arbetet går. Stadsdelsnämnderna bör uttrycka något slags
målsättning för arbetet och begära en årlig rapport om hur arbetet går och om de äldres hälsa när
det gäller kroppsvikt och tillstånd som har att göra med maten, så att man hela tiden håller
frågan levande.
Vi är på väg dit allihop. Ingen blir yngre. Det är viktigt att det här fungerar i framtiden.
Övervikt är ju inget problem för de riktigt gamla. Jag har sett att man i Lundby har tagit bort
den riktigt magra mjölken inom äldreomsorgen. Det är en följd av det arbete som har bedrivits.
De har också kommit på många andra bra saker i sitt arbete, och det kan vi glädjas åt. Man vill
bara att det ska spridas, så att det blir bättre för alla. Det borde kanske kunna komma in i
frågorna om de balanserade styrkorten, så att det kan spridas.
Eva Olofsson, kommunalråd (v)
Vi satte tidpunkten senast oktober 2005, och jag tror att det är bra. Det innebär inte att de som är
väldigt långt framme ska backa tillbaka. De har kanske redan gjort jobbet. Andra kanske
behöver göra ett mer genomgripande jobb. Det kan se lite olika ut. Det är det som är vitsen med
kostprogrammet och de lokala riktlinjerna, att vi nu får en större enhetlighet när det gäller kost i
Göteborgs Stad. Det kan vara bra att man har lite tid på sig och kan göra ett gediget jobb. Det
innebär inte att man ska gå och vänta. Det finns ett jobb som kan förbättras. Arbetet kanske
redan görs. Då är det bara att fortsätta. Eller också kanske man behöver lägga ned lite mer jobb.
”Senast oktober 2005” innebär ju inte att man behöver vänta till dess. Man kan faktiskt göra
det tidigare!
Jag håller med Margareta om att det är viktigt med kompetens hos biståndsbedömare.
Samtidigt är det så att det är fullmäktige som tar mer övergripande beslut. Stadsdelsnämnderna
har ansvaret därunder. När vi tar olika beslut i fullmäktige är det sedan upp till
stadsdelsnämnderna, som ligger under fullmäktige som alla andra nämnder, att följa de beslut
som tagits.
Det tas upp linjevägen vid träffar med äldreomsorgschefer som stadskansliet har. Där talar
man om att sådana här beslut har tagits. Sedan måste det ligga ett ansvar ute för att diskutera hur
biståndsbedömarnas kompetens på det här området ska se ut. Jag tror att det är minst lika viktigt
att de som träffar de äldre dagligen eller flera gånger i veckan, det vill säga vårdbiträden och
undersköterskor, har en kompetens så att de kan reagera och rapportera tillbaka. De kan säga om
det inte fungerar och om det behövs fler insatser. Det är ju många gånger de som har dialogen
med biståndsbedömarna när det inte fungerar.
Det är viktigt att det finns kunskaper hela vägen. Det är stadsdelsnämndernas ansvar att se till
att deras personal får de här kunskaperna. Alla vi partier som sitter här har också ledamöter i
stadsdelsnämnderna och har ett gemensamt ansvar för att följa upp de beslut som fullmäktige
har tagit och se till att verksamheten ute i stadsdelarna fungerar.
7
Margareta Vänngård (kd)
Ordförande! Jag yrkade bifall till yrkandet i kommunstyrelsen från Kristdemokraterna,
Folkpartiet och Moderaterna men naturligtvis också till kommunstyrelsens förslag att vi ska
anta kostprogrammet. Jag har varit lite osäker på hur man ska yrka.
Jag vill än en gång poängtera vikten av kompetens. Jag skulle vilja påpeka hur viktigt det är att
man har tillgång till ordentlig dietistkunskap i det här arbetet. Göteborgs Stad har märkligt nog
inte någon anställd dietist. Jag hoppas att det inte är ett tecken på att vi inte förstår vikten av det.
Jörgen Linder, ordförande (s)
Vi uppfattade att det yrkandet är överspelat eftersom stadskansliet har fått det uppdrag som
önskemålet i kommunstyrelsen var. Därför hade vi lite svårt att förstå det yrkandet. I och med
att stadskansliet har fått det uppdrag som togs upp i kommunstyrelsen är det redan hanterat. Jag
undrar om Marie-Louise gör samma tolkning. Det är vår tolkning. Det nickas bifall, så jag tror
att det är så.
I så fall finns bara ett yrkande och det är bifall till kommunstyrelsens förslag. Det andra
hanterade man redan i kommunstyrelsen.
§ 10 Förslag till nya riktlinjer för tillstånd att servera spritdrycker, vin och starköl
Per Berglund (s)
Ordförande, fullmäktige! Efter en längre diskussion i partigrupperna och en process i
kommunstyrelsen ligger i dag förslaget till nya riktlinjer för tillstånd att servera spritdrycker, vin
och öl här på fullmäktiges bord. Förslaget har ursprungligen beretts av stadsdelsnämnden i
Centrum. Det är som bekant också denna stadsdelsnämnd som är resursnämnd för
tillståndsfrågorna i kommunen, vilket är en grannlaga uppgift.
Det är viktigt att komma ihåg att hanteringen av alkohollagen och myndighetsutövningen
innebär en juridisk hantering, där tillståndssökande har rätt och möjlighet att överklaga
kommunens beslut. Detta kräver kompetens inom juridiken, kunskap om restaurangbranschen
och kunskap om alkoholens betydelse i ett folkhälsosammanhang. Jag vill påstå att den
kompetensen finns i dag hos kommunens tillståndsenhet.
Kommunstyrelsens förslag skiljer sig inte i någon större omfattning från ursprungsförslaget,
vilket sannolikt visar att stadsdelsnämnden i Centrum hittat ganska rätt i den avvägning som
måste göras mellan å ena sidan restaurangnäringens intresse och å andra sidan
folkhälsointresset. Det vore dumt att tillstå annat än att denna typ av ärende är just en avvägning
mellan olika intressen.
Vid kommunstyrelsens behandling har skiljelinjen funnits främst kring de så kallade 5tillstånden och den geografiska begränsningen av dem.
Vi tycker att det är väldigt bra att det föreliggande förslaget innebär ökade krav om en
ansvarsfull alkoholhantering och att vi ökar kraven på restaurangerna, framför allt för att erhålla
de senare tillstånden. Förslaget att ha kvar de geografiska begränsningarna när det gäller 5tillstånden bör enligt vår uppfattning också kvarstå.
Den så kallade RUS-utbildningen, där restaurangerna ihop med kommunen ordnar utbildning i
ansvarsfull alkoholhantering, är väsentlig och bör enligt min uppfattning permanentas. Hittills
har 276 anställda på restauranger, hotell och bevakningsföretag deltagit i dessa 14 olika
utbildningar. Likaså känns det angeläget att fördjupa den samverkan som nu sker med
restaurangbranschen för att på alla sätt få bort knarket från krogarna.
Det förslag som nu läggs fram innebär också att studenterna efter flera års påtryckningar på
kommunen ska kunna besöka varandras studentpubar på ett enklare sätt. Här verkar det, såvitt
jag kan förstå, finnas enighet i kommunstyrelsen. Vid behandlingen av denna fråga upptäcktes
dock väldigt sent i processen att Chalmers som bekant ligger i ett bolag, varför det i dag är
utlagt på fullmäktiges bord ett ändringsyrkande som gäller punkt 2 i kommunstyrelsens förslag i
8
handlingen. Det har gjorts en viss justering av yrkandet. Andemeningen är att studenterna på
Chalmers också ska kunna besöka andra studentpubar.
Jag ska avslutningsvis säga att jag formellt inte kan lägga fram något förslag i fullmäktige
utan kommer att överlåta det formella yrkandet till ordföranden för stadsdelsnämnden i
Centrum, som också har begärt ordet under denna punkt.
Fullmäktigeledamöter! Det här är ett svårt ärende där många känner sig berörda och
engagerade. Enligt min mening är det förslag som nu ligger från kommunstyrelsen väl avvägt.
Jag hoppas därför att vi i dag kan besluta i enlighet med det förslaget.
Jonas Ransgård (m)
Ordförande, stadsfullmäktige! De här riktlinjerna syftar ju till en socialt ansvarsfull
alkoholhantering i Göteborg – att förebygga oordning, att hindra uppkomsten av osunda miljöer.
Men de handlar också om utvecklingen av nöjeslivet i Göteborg, om restaurangernas
möjligheter att konkurrera och om deras inriktning och utvecklingen i restaurangbranschen.
Däremot handlar det mindre om den totala alkoholkonsumtionen i Göteborg. Den stora ökning
som har varit av alkoholkonsumtionen handlar i huvudsak om lagligt eller olagligt införskaffad
alkohol som förtärs i hemmen och inte om den alkohol som förtärs på restaurangerna. Det
handlar i huvudsak inte om det i det här fallet.
Vi verkar alla vara eniga om att studenter i Göteborg oavsett vilken utbildning de läser ska
kunna besöka varandras studentpubar och betraktas som ett och samma slutna sällskap, såsom i
dag sker i bland annat Lund och Uppsala. Det är en förändring som studentkårerna i Göteborg
har efterfrågat länge och som vi nu slutligen kan tillmötesgå.
I förslaget begränsas möjligheten att få ett serveringstillstånd till 05.00 till restauranger
belägna inom nuvarande närpolisområdena Nordstan och Lorensberg. Vi tycker samfällt från de
borgerliga partierna att den begränsningen är onödig. För det första medför den att vi tvingas
uppdatera riktlinjerna i takt med att polisen förändrar sin organisation. Det är redan för handen, i
och med att polisen nu har beslutat att lägga samman närpolisområdena i centrum till ett
gemensamt polisområde, vilket borde föranleda en ändring i texten i riktlinjerna.
För det andra innebär begränsningen också hinder i utvecklingen av nöjeslivet i Göteborg. Inte
minst i Linnéområdet sker i dag en väldigt spännande utveckling som borde kunna få växa fram
med en ansvarsfull prövning och inte begränsas med sådana här lite grovt tillyxade geografiska
streck.
Lagstiftningen mot diskriminering har skärpts på senare tid. Mot bakgrund av det har
Moderaterna föreslagit ett tillägg till riktlinjerna. Vi skulle vilja lägga till följande punkt:
”Diskriminering av person på grund av nationellt eller etniskt ursprung, sexuell läggning eller
funktionshinder kan medföra att serveringstillståndet återkallas.”
Jag tycker att det är synd att alla övriga partier har ställt sig negativa till det tillägget.
Med det vill jag yrka bifall till Moderaternas förslag i kommunstyrelsen och det gemensamma
förslaget från Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna som också lades i
kommunstyrelsen.
Marianne Bergman (kd)
Ordförande, fullmäktige! 2001 antog Göteborg en alkohol- och drogpolitisk strategi, där man
bland annat fastslog att alkoholkonsumtionen ska minska samt en restriktiv policy för
serveringstillstånd och förlängande av restaurangers öppettider. Det finns en oro över den
ökande alkoholkonsumtionen hos en stor del av befolkningen. Den sista tidens debatt kring
detta har väl knappast undgått någon i denna sal.
Vi ställer oss tveksamma till några delar i det aktuella förslaget och lägger därför fram ett nytt
yrkande. Då faller vårt yrkande i kommunstyrelsen. Det nya yrkandet lyder så här:
Vi ställer oss i stort bakom SDN Centrums förslag till nya riktlinjer för tillstånd att servera
spritdrycker, vin och starköl. Vi skulle dock vilja att förslaget kompletterades respektive
ändrades enligt följande:
Under punkt 7 finns i de nu gällande riktlinjerna följande stycke. ”Vid fall av alkoholpolitiska
olägenheter på grund av uteservering såsom ordnings- eller bullerstörningar kan serveringstiden
9
för denna begränsas till kl. 22.00.”. I det nya förslaget är detta stycke borttaget. Vi vill att det
ska kvarstå även i de nya riktlinjerna.
Stadens alkohol- och drogpolitiska strategi föreskriver en restriktiv policy för
serveringstillstånd och förlängande av restaurangers öppettider. Dessutom anger polisen i sitt
yttrande att man är kritisk till öppethållande efter klockan 03.00 utifrån ett ordningsperspektiv.
Mot bakgrund av detta menar vi att serveringstid efter klockan 03.00 inte ska medges.
Förslag till beslut i kommunfullmäktige:
Att förslaget om nya riktlinjer för tillstånd att servera spritdrycker, vin och starköl
omformuleras enligt ovan,
att i övrigt anta SDN Centrums förslag till nya riktlinjer för tillstånd att servera spritdrycker,
vin och starköl.
Jag yrkar bifall till Kristdemokraternas yrkande.
Stefan Landberg (fp)
Ordförande, fullmäktigeledamöter! Det här ärendet är precis så komplicerat som det verkar. Om
vi delar upp det i ett antal delfrågor kanske det kan bli lite lättare.
Den första delfrågan gäller om serveringstillstånd ska kunna ges till klockan 03 eller till
klockan 05. Den andra delfrågan gäller om serveringstillstånd ska kunna ges till restauranger
enbart belägna inom närpolisområde Lorensberg och Nordstan eller om de också ska kunna ges
till restauranger belägna i andra delar av kommunen. Den tredje delfrågan gäller om man måste
ha minst tre förordnade ordningsvakter i en restaurang som har beviljats serveringstillstånd efter
klockan 03 eller inte och vilken syn man ska ha på vårt internationella kasino. Den sista
delfrågan gäller om man tycker att studentkårer, nationer och studentföreningar vid Göteborgs
universitet och högskolor ska utgöra ett undantag från definitionen slutet sällskap eller inte.
Om jag tar den sista delfrågan först är vi överens om att undantag ska göras. Därför behöver
jag inte argumentera mer för den punkten.
När det gäller den tredje delfrågan om ordningsvakterna är Folkpartiets uppfattning att seriöst
drivna restauranger, stora som små, med en tydlig policy för ansvarsfull alkoholservering ska
ges möjlighet att söka tillstånd efter klockan 03. Detta omöjliggörs för en del restauranger av
kravet på tre ordningsvakter. Vi tror att vissa restauranger kan ha andra behov av övervakning.
De kanske är mindre och har färre gäster. Vi menar att det stycket i riktlinjerna bör
omformuleras utifrån dessa synpunkter.
Vi ifrågasätter också hur den speciella klausulen för internationella kasinon förhåller sig till
den antagna alkohol- och drogpolitiska strategin, där vi säger att Göteborg ska ha en restriktiv
policy för serveringstillstånd och förlängande av restaurangernas öppettider, där man föreslår att
kasinot ska kunna ha öppet till klockan 05 alla dagar.
När det gäller den andra delfrågan, den om vilka geografiska områden som ska gälla, är
Folkpartiets uppfattning att serveringstillstånd ska kunna ges till restauranger belägna inom
kommunen som helhet. Argumentationen för att tillåta serveringstillstånd också till andra än
centralt belägna restauranger baseras på likabehandling av kommunens invånare. Vad är det
som säger att den som vill ta en kväll ute med goda vänner och ett glas vin eller kanske flera för
att kunna kontemplera världens ödesfrågor prompt vill göra det inne i staden? Att kunna roa sig
i sitt närområde är en rättighet, under förutsättning att det finns restaurangägare som vill ställa
upp på det. Den möjligheten finns inte ens om inte serveringstillstånden kan ges också till andra
än centralt placerade restauranger.
Den första delfrågan jag tog upp, om tiderna för serveringstillstånden, är den kanske svåraste.
Från Folkpartiets sida har vi ändå landat i att medge det som SDN Centrum kommer fram till,
att kunna medge serveringstillstånd efter klockan 03. Argumentet för detta, hur paradoxalt och
inkonsekvent det än kan låta, är restriktiviteten. Vi vill inte uppnå ett Göteborg där alla krogar
och restauranger har öppet efter klockan 03, men vi vill uppnå ett Göteborg där ansvarstagande
restauranger ger människor möjlighet att under kontrollerade former kunna roa sig och, om de
så önskar, kunna dricka alkohol efter klockan 03. Därför ställer vi oss bakom den utmärkta
skrivning som SDN Centrum har tagit fram i riktlinjerna och som ordagrant lyder: ”Beträffande
serveringstid efter kl. 03.00 bör ett mycket restriktivt synsätt gälla.” ” Endast restaurang med en
10
tydlig och skriftlig policy avseende ansvarsfull alkoholservering och hanterandet av
ordningsfrågan kan härvid komma ifråga.”
Med detta, herr ordförande, yrkar jag bifall till SDN Centrums förslag till nya riktlinjer med
undantag av lokaliseringen, där jag yrkar bifall till förslaget från m, fp och kd i
kommunstyrelsen, att alla restauranger i hela Göteborgs kommun ska kunna komma i fråga.
Jag yrkar också bifall till fp:s och kd:s yrkande i kommunstyrelsen om att förslaget till nya
riktlinjer bör omformuleras avseende kravet på tre ordningsvakter. Vidare yrkar jag bifall till
kommunstyrelsens andra och tredje punkt, att undantag från definitionen om slutet sällskap görs
och att ansvariga studenter ska genomgå utbildning i ansvarsfull alkoholservering. Därmed
ställer vi oss också bakom det ändringsyrkande som Socialdemokraterna har tagit fram, som är
utdelat.
Avslutningsvis yrkar jag avslag på punkt 4 i kommunstyrelsens förslag, att tillståndsenheten
ska utföra tillsyn i fråga om konsekvenserna av undantaget för studentorganisationerna.
Dario Espiga (s)
Ordförande, kommunfullmäktige! Det här är en svår fråga. Det finns mycket att diskutera, som
Stefan Landberg säger. SDN Centrum har gjort ett bra jobb när det gäller att ta fram riktlinjerna.
Det har inte varit en enkel match, ska ni veta.
Jag vill med detta yrka bifall till det ändringsyrkande som finns utlagt där det står att punkt 2 i
kommunstyrelsens förslag till beslut ska ha följande lydelse:
”Ett undantag från definitionen slutet sällskap får ges i fråga om tillstånd till sådan
organisation som ryms inom förordningen (1983:18) om studentkårer, nationer och
studentföreningar vid Göteborgs universitet och högskolor samt Chalmers tekniska högskola.
Undantaget innebär att medlemmar i nämnda organisationer anses tillhöra ett och samma slutna
sällskap.”
Med detta yrkar jag också bifall till kommunstyrelsens förslag.
Firas Almesri (mp)
(ej granskat av talaren)
Ordförande, kommunfullmäktige! Alkoholkonsumtion är inte bara ett allvarligt hot mot
folkhälsan utan ger också upphov till sociala problem, brott och våld. Den ökande
alkoholkonsumtionen, framför allt bland ungdomar, är oroväckande. Därför är det viktigt att
anta en restriktiv policy beträffande serveringstillstånd för alkohol.
Jag förstår att man vill sträva efter skärpningar av tillståndsgivningen genom SDN Centrums
förslag. Jag tycker dock att man inte har gjort tillräckligt. Man har inte lyckats begränsa
serveringstillstånden till att gälla endast fram till klockan 03. Det är inte bra att utvidga
studenternas tillstånd, för det kan leda till ökad alkoholkonsumtion bland studenter, åtminstone
teoretiskt.
Jag tycker också att det är fel att begränsningen i serveringstid inte också ska gälla för ett
kasino av internationell typ. Uteserveringar ska ha striktare regler när det gäller servering av
alkohol. Jag strävar efter striktare riktlinjer beträffande serveringstillstånd för alkohol. Jag
tycker att min inställning kan gå ihop med att Göteborg är en turist-, student och
evenemangsstad.
Juhani Kivinen (v)
Herr ordförande, fullmäktige! Mycket har redan sagts i debatten men från Vänsterpartiet skulle
vi väl ändå säga något. Ibland tycker jag – när det gäller debatten om en trygg och säker stad för
våra medborgare – att alkoholpolitiken är minst lika viktig som något annat. Samtidigt tycker
jag att alkoholpolitiken ter sig än mer komplicerad.
Målen med minskad alkoholkonsumtion tycks allt svårare att nå. Man kan konstatera att de
nya införselreglerna och det vi brukar kalla mer kontinentala vanor inte precis bidrar till att vi
dricker mindre. Göteborgs Stad har samtidigt en drog- och alkoholpolitisk strategi som bland
11
annat innebär att kommunen ska verka för minskad alkohol- och drogkonsumtion. Ett annat
inslag är att vi ska ha en restriktiv hållning vad gäller serveringstillstånd.
Vänsterpartiet är positivt till SDN Centrums förslag till skärpning av tillståndsgivning. Men vi
kan från Vänsterpartiet inte ställa oss bakom ett öppethållande av krogar till klockan 05.00. Vi
gör detta ställningstagande bland annat utifrån att vi tagit del av att Polismyndigheten sagt nej
till detta. De ser vad som händer i staden och runt krogarna. Man har inte sett någon förbättring
av brottsutvecklingen runt krogarna med sena öppethållanden sedan man senast uttalade sig.
Så, herr ordförande, vi yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag men med Vänsterpartiets och
Miljöpartiets tilläggsyrkande att begränsa serveringstillståndet till att endast gälla till klockan
03.00.
Jonas Ransgård (m)
Både Miljöpartiet och Vänsterpartiet argumenterar utifrån den totala alkoholkonsumtionen och
dess konsekvenser för folkhälsa och brottsutveckling. Men såvitt jag förstår är det enda
förslaget till ändring jämfört med majoriteten att inte medge serveringstillstånd till klockan
05.00 för ett litet antal restauranger inom närpolisområdena Nordstan och Lorensberg.
Har ni någon uppfattning om hur liten andel av den totala alkoholkonsumtionen som sker i
form av sprit inköpt på restaurang? Har ni någon uppfattning om hur liten den andelen är som
säljs på restauranger mellan klockan 03.00 och 05.00 på morgonen inom två närpolisområden?
Den argumentationen är ju i det här ärendet helt irrelevant.
Om er enda åtgärd för att minska alkoholkonsumtionen är att hindra två, tre, sju eller tio
restauranger från att hålla öppet två timmar mitt på natten – då kan man nog betrakta den
kampen som uppgiven!
Jochen Schützdeller (mp)
Som vi konstaterat är detta en svår fråga. Till och med inom mitt parti har vi skilda
uppfattningar som Firas gav uttryck för. Det får vi respektera.
Så till några saker som Jonas sagt: När det gäller lagen om diskriminering gäller den redan.
Det vi i dag har att ta ställning till är alkoholpolitiken. En särskild lag finns som reglerar detta.
Vi kan inte ta på oss mer ansvar än vi faktiskt blivit ålagda. Det vore underligt om vi skulle göra
det. Detta ska gå inom det gängse rättssystemet. Jag tror också att alla vi i majoriteten ställer oss
bakom att diskriminering på grund av sexuell läggning och annat som tidigare nämndes
självklart är ett kriterium som ska behandlas i rättssystemet.
Jonas – jag har i detta ärende talat med poliser. Enligt dem som jag pratat med – jag har inte
pratat med alla – är problemet med 5-tillstånden att brottsligheten eskalerar efter klockan 03.
Det har inte nödvändigtvis med mängden alkohol att göra utan kanske med dygnsrytm eller
trötthet och liknande – jag vet inte. Vi har dokumenterat att brottsfrekvensen ökar efter klockan
03. Detta tycker jag att vi måste ta hänsyn till.
Med all respekt måste jag tycka att det är mycket underligt att det parti som ropar efter mer
lag och ordning, hårdare tag i rättsskipning, fler poliser och liknande går emot polisens
bedömning om att man inte ska ha öppet efter klockan 03. Polisen är mycket tydlig på den
punkten. Är det ett uttryck för dubbelmoral? Är det vår polis i Göteborg som är inkompetent
eller inte vet vad man snackar om? Eller kan det möjligen vara så att Moderaterna vill ha fler
poliser för att ha öppet till klockan 05? Jag vet inte, men det låter synnerligen inkonsekvent eller
åtminstone väldigt underligt.
Fullständigt tokigt låter däremot Moderaternas krav om att man vid exempelvis fotbolls-VM
ska kunna servera öl före klockan 11 på förmiddagen! Alltså, mina vänner – menar Moderaterna
att man inte kan titta på idrott utan att kröka? Eller är det en del av fotbollskulturen att man ska
dricka samtidigt som man kollar? I så fall är jag faktiskt benägen att arbeta och vidta åtgärder
mot TV-idrotten då den knappast kan vara förenlig med våra folkhälsomål. Kan man inte titta på
fotboll utan att dricka bör man överväga att söka läkare för sitt alkoholberoende. Om man
dessutom vill dricka före klockan 11 på förmiddagen måste man omgående söka hjälp. Jag yrkar
bifall till mp:s tilläggsyrkande på denna punkt och bifaller givetvis ändringsyrkandet från Dario
Espiga.
12
Stefan Landberg (fp)
Herr ordförande, fullmäktige! Även om det finns en lag gällande diskriminering är det ändå en
viktig markering att vi i riktlinjerna tydligt poängterar vår ståndpunkt. Jag tryckte fel förut.
Egentligen skulle jag tryckt på ordet-knappen för jag tänkte göra ett tillägg. Vi från Folkpartiets
sida yrkar också på att bifalla det Moderaterna i SDN Centrum skrivit under rubriken Övrigt.
Man lägger då till följande punkt: Diskriminering av person på grund av nationellt eller etniskt
ursprung, sexuell läggning eller funktionshinder kan medföra att serveringstillståndet återkallas.
Att det tas in är en mycket viktig markering.
Jonas Ransgård (m)
Jo, Jochen, vi moderater vill ha ordning och reda. I det inbegrips naturligtvis ett snabbt
ingripande mot dem som begått eller förbereder brott. Men dit räknar vi inte att dricka alkohol
på natten. Det resonemang du för bygger på att det är förberedelse till brott eller i varje fall
ligger i gränslandet till kriminalitet att över huvud taget vara intresserad av att köpa en öl mellan
3 och 5 på morgonen. Att resonera på det viset verkar rätt orimligt.
Polisens resonemang kring detta har faktiskt förändrats under senare år. Före 1999 var det
polisen som tyckte det var bra om det fanns längre öppettider så att man kunde undvika de bråk
som uppstod när människor gick från det ena stället som stängde till det andra som hade öppet.
Sedan har polisens argumentation förändrats. Jag tror det mer beror på polisens kostnader för de
nattliga insatserna än på att serveringstillstånden skulle ha en påtaglig effekt på
brottsutvecklingen.
Att göra det så enkelt för sig att man hävdar att alla som är ute på restauranger mellan 3 och 5
på natten är eller i varje fall funderar på att bli kriminella är en grov generalisering som jag
tycker vi ska hålla oss för goda för.
Sedan skulle jag vilja fråga dig Jochen – när du talade om diskriminering sade du att detta
självklart ska blandas in i systemet. Jag vill gärna veta vad du menar med det. Menar du att
diskriminering ska kunna ingå i prövningen av tillstånden eller menar du det inte?
Juhani Kivinen (v)
Du tyckte, Jonas, att det vi i Vänsterpartiet hävdade inte skulle ha någon verkan. Men vi vill
utvärdera om denna begränsning ger något resultat. Det var vår utgångspunkt. Jag tror inte vi
kan säga att det är verkningslöst, för vi har ännu inte sett resultatet.
Jochen Schützdeller (mp)
Ordförande, fullmäktige, käre Jonas! Jag håller ju helt med om att detta borde kunna vara ett
kriterium. Men lagstiftaren sitter inte här! Lagstiftaren sitter i Stockholm. Om vi läser
bakgrunden och lagstödet vad gäller alkoholservering så står det följande – jag citerar: "Frågan
om alkoholservering är reglerad i alkohollagen." Det är det vi måste förhålla oss till. Och vi har
faktiskt haft diskussioner och annan uppfattning även i SDN Centrum. Som jag tidigare sade
tror jag att vi alla kan köpa att det faktiskt finns anledning att se över dessa saker. Men det är en
uppgift för våra partier som jobbar med lagstiftning i vår huvudstad. Jag tror faktiskt att vi är
helt överens i den frågan.
Visst är det så att vi en gång i tiden när vi hade svartklubbar hade problem med detta. I dag
har vi ett helt annat utbud inom Göteborgs nöjesliv. Jag kan inte säga med bestämdhet men min
uppfattning i dag är att det inte ur folkhälsosynpunkt blir bättre att ha krogarna öppna till
klockan 05.
Det är tur att polisväsendet är så flexibelt att man kan säga: Ja, så tyckte vi då, men nu när vi
fått en ändring i detta och ser att problemen ökat har vi en annan uppfattning. Jag har stort
förtroende för vår polis i Göteborg. Själv besitter jag inte fackkunskapen, men jag får ju ändå
lita på expertisen. Det måste vi alla göra. De flesta av oss är fritidspolitiker. Vi kan och ska inte
vara experter på allting. Men vi måste ändå lyssna på dem som har kunskapen.
13
Jag vill bara vara väldigt tydlig med att vi här i dag inte bestämmer över Sveriges lagstiftning.
Däremot tycker jag det är fritt fram och kanske önskvärt för oss alla att bolla upp ärendet till
dem som kan föra talan och göra politik i denna fråga.
Dario Espiga (s)
Ordförande, kommunfullmäktige! Angående diskriminering har jag många gånger lyft frågan i
vår nämnd. Det är kanske utifrån mitt ursprung lite känsligt. Många gånger har det varit
diskussion om att invandrare inte får komma in på vissa pubar och så vidare. Men jag känner
mig väldigt nöjd och lugn med svaret som är följande: Att diskriminera någon är ett brott. Om
restaurangägare begår brott är de inte lämpliga att ha tillstånd. Då ryker tillståndet. Vi kan inte
övertolka detta. Det är väldigt enkelt. Om man diskriminerar kan det prövas. Blir man då fälld
förlorar man tillståndet. Men problemet är att vi måste veta att detta måste prövas. Detta kan
inte våra tillståndsenheter göra på ett enkelt sätt. Det är väldigt svårt att göra. Därför tycker vi
inte detta ska ingå.
Däremot är det naturligtvis jättebra om vi kan driva kampanjer, jobba, samarbeta med
restaurangägare för att motverka diskriminering. Men det är viktigt att inte övertolka detta. En
möjlighet finns redan. Om någon restaurangägare – vilken som helst – begår ett brott riskeras
tillståndet. Då är man inte lämplig att driva restaurang.
Jonas Ransgård (m)
Vi har flera gånger läst i tidningarna att man prövar alkoholtillstånden mot bakgrund av att
restaurangägare inte sköter sina skatter och avgifter. Det går in under begreppet lämplig eller
allmän vandel eller hur det nu är formulerat i alkohollagen. Jag tror inte heller det är några
problem att foga in punkterna om diskriminering under det begreppet. Så det hinder Jochen
beskriver tror jag inte existerar.
När det sedan gäller Vänsterpartiets försök att begränsa den totala alkoholkonsumtionen
genom att stänga en handfull restauranger på natten har du, Juhani, naturligtvis rätt i att om man
inte medger serveringstillstånd till klockan 05 utan bara till klockan 03 kan man minska den
mängd alkohol som konsumeras mellan 03 och 05.
Men minskningen kan inte gärna bli större än den totala konsumtionen på restaurangerna
under de två timmarna på natten. Och den totala konsumtionen på den lilla gruppen restauranger
är en väldigt, väldigt, väldigt liten del av alkoholkonsumtionen i Göteborg.
Marianne Bergman (kd)
Ordförande, fullmäktige! Vi ifrån Kristdemokraterna vill till vårt yrkande lägga skrivningen ur
Moderaternas protokollsanteckning: ”Diskriminering av person på grund av nationellt eller
etniskt ursprung, sexuell läggning eller funktionshinder kan medföra att serveringstillståndet
återkallas.”
Peter Rundström (v)
Jag vet inte hur ofta Ransgård och andra är ute i nöjeslivet klockan 4–5 på morgonen. Själv är
jag heller inte ute så ofta vid den tiden, men jag kan väl inte precis påstå att det är lugnt och
rofyllt om man ser på dem som då drar runt efter att ha varit ute sedan 10–11 på kvällen.
Problemet är ju inte öppettiden mellan 03 och 05 utan det handlar om en attityd. Det handlar om
att man sitter hemma och förbereder sig för att gå ut. Sedan går man ut klockan 1–2 på natten
för att ramla in. Om denna möjlighet inte funnits hade man gått ut och haft trevligt tidigare på
kvällen vilket också är alkoholpolitiskt rätt resonerat.
Vilka är det som går till krogen efter klockan 03 inne i Linnéstaden eller var det nu är som
majoriteten vill ha detta? Jo, då har man suttit på krogen ute i förorten eller i andra delar av
innerstaden och så förflyttar man sig in till de centrala delarna för att gå in på nya krogar.
Det är det som skapar det stora oros- och ordningsproblemet som vi måste komma till rätta
med. Detta är en av grunderna utöver det alkoholpolitiska resonemanget som Juhani pratar om.
Det är inte beteendet hos dem som sitter på krogarna inne i staden från 22 till 05 som är
14
problemet utan hos dem som drar runt för att besöka och komma in på dessa krogar efter
klockan 3. Det är det beteendet vi ska stävja.
Jonas Ransgård (m)
Jag får väl erkänna att det har hänt att jag varit ute mellan 03 och 05, och jag betraktar mig inte
som ett ordningsproblem.
§ 11 Förslag till inköps- och upphandlingspolicy för Göteborgs Stad
Karin Pleijel (mp)
Herr ordförande, Göteborgs stads beslutsfattare och göteborgare! Konsumentverket har en
tidning som heter Råd & Rön som jag brukar läsa. I augustinumret hade man jämfört sociala
hänsyn hos ett antal svenska företag som säljer sportkläder – Intersport, Stadium och Team
Sportia. Hade man bra index här? Hade man en policy för att till exempel förhindra tvångs- eller
barnarbete i de länder där kläderna tillverkas? Om man hade en sådan policy och också tillsåg
att den följdes fick man 100 poäng på den här skalan. Intersport fick 22 poäng, Stadium 15 och
Team Sportia 0,5. Om det är några gymnasister kvar här i salen vet ni att om man får 0,5 poäng
av 100 på ett prov blir det IG.
Trots att dessa problem i tillverkningsländerna fått mycket uppmärksamhet är det ändå inte så
att våra svenska företag sköter sig på dessa punkter.
Därför är jag väldigt glad över att vi med stöd av alla fullmäktiges partier fått in i inköps- och
upphandlingspolicyn att man även ska ta sociala hänsyn.
Erik Lithander, kommunalråd (fp)
(ej granskat av talaren)
Ordförande, fullmäktige! Vi vill från Folkpartiet liberalerna anmäla att vi är positiva till det
dokument som ligger framför oss. Det ger en ökad tydlighet och klarhet och vi tror att det är bra
med en klar struktur och en klar process i det internationella arbetet och vill gärna tacka
stadskansliet och i synnerhet internationella enheten för detta arbete.
Jörgen Linder, ordförande (s))
Det handlar om upphandling nu!
Erik Lithander, kommunalråd (fp)
(ej granskat av talaren)
Hoppsan! Då ber jag om ursäkt och drar mig tillbaka och återkommer.
Jörgen Linder, ordförande (s)
Det är ingen fara. Det är bara fallskärmshoppare och oskulder som inte kan reparera sina
misstag!
Roland Rydin (m)
Ordförande, fullmäktige! Jag tror jag är på rätt ärende. Det gäller upphandlings- och
inköpspolicyn. Precis som Erik Lithander började på sitt ärende tycker jag att det är mycket bra
att den har kommit fram. Policyn innebär ett väldigt viktigt steg för effektivisering och stora
möjligheter för kommunen att spara summor som kan användas till annat viktigare. Men det
krävs nu också att man arbetar hårt med detta ute i nämnder och bolag och att man i mycket
större utsträckning än hittills följer gällande ramavtal. Riktig avtalstrohet måste gälla. Det har
varit si och så med detta vilket har påpekats av stadsrevisionen och även av
Upphandlingsbolaget.
15
Kommunen upphandlar för 5–10 miljarder per år. Av det kommer endast 1,5 miljarder från
kommungemensamma avtal. Det visar att det finns mycket att göra. Det är ett stort område för
effektivisering. Vi kan spara stora pengar.
Jag vill här tillstyrka kommunstyrelsens förslag.
Jan H Nilsson (kd)
Herr ordförande, kommunfullmäktige! Upphandling har vi diskuterat tidigare i
kommunfullmäktige vid några tillfällen, bland annat i samband med revisionsrapporter. Det är
ingen tvekan om att en effektiv upphandling bidrar till att man använder skattebetalarnas pengar
på ett rationellt sätt. Här finns alltså betydande besparingspotentialer.
Revisionskontoret har också tidigare noterat att det har funnits betydande brister i
tillämpningen av upphandlingen hos olika nämnder och styrelser. Revisionen har också sagt att
det finns bolag som är inkonsekventa eller i varje fall har sagt att man inte vill följa lagen om
offentlig upphandling. Revisionen sade vid det tillfället att dessa bolag riskerar att dras in i en
skadeståndsprocess som kan kosta bolagen betydande pengar.
Nämnden för offentlig upphandling har gjort en utredning och noterat att 95 % av de
kommunala bolag som berörs av lagen om offentlig upphandling också tillämpar lagstiftningen
på avsett sätt.
Efter en kontroll med olika myndigheter i dag står Göteborgs kommun i princip ensam om att
inte konsekvent tillämpa denna lagstiftning, vilket är upprörande. Det innebär att kommunen
och skattebetalarna riskerar att förlora ganska stora summor pengar. Framför allt är det
betänkligt om Göteborgs kommun eller dess bolag blir indragna i en skadeståndsprocess.
Nämnden för offentlig upphandling anser att de skäl som redovisats av vissa bolag som inte
tillämpar LOU visar att de har tolkat lagstiftningen på ett felaktigt sätt.
I och för sig är upphandlingspolicyn i de flesta stycken väldigt bra. Det är bra att den kommer
fram. Men det finns en betänklig brist i dokumentet, eftersom man inte tydligt tar ställning för
att kommunens bolag ska tillämpa lagen om offentlig upphandling utan man lämnar den frågan
öppen till bolagen att bedöma.
Vi anser att det är en koncernövergripande frågeställning som man inte bör överlämna till
enskilda bolag att hantera och bedöma på eget sätt. Vi bör ha en enhetlig linje i kommunen.
Mot bakgrund av den här bristen har vi ett annat förslag som innebär en återremittering av
ärendet till kommunstyrelsen. Jag läser upp det:
Förslaget till inköps- och upphandlingspolicy utgör, mot bakgrund av de brister som tidigare
noterats inom upphandlingsprocessen, ett betydelsefullt instrument för att åstadkomma klara
riktlinjer i syfte att effektivisera stadens upphandling av varor och tjänster. I stadsrevisionens
rapport från den 4 november 2003 noterades dock att bolagen inom koncernen Göteborgs Stad
har olika uppfattning om sin ställning som upphandlande enheter. Upphandlingspolicyn med
kommentarer har inte fastslagit i vilken omfattning lagen om offentlig upphandling ska
tillämpas vilket ger utrymme för bedömningar som inte är enhetliga inom koncernen Göteborgs
Stad. Vi anser att det är av stor betydelse att en inköps- och upphandlingspolicy tydligt
redovisar i vilken omfattning och för vilka bolag lagen om offentlig upphandling ska tillämpas.
Herr ordförande! Från Kristdemokraterna yrkar vi att kommunfullmäktige mot denna
bakgrund beslutar att återremittera ärendet till kommunstyrelsen för ny beredning.
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Ordförande, fullmäktige! Jag gör samma inlägg som jag har gjort tidigare. Det kan möjligtvis
finnas bolag som ska omfattas av LOU som inte gör det. Men jag är inte beredd att säga att alla
bolag i kommunen med ett klubbslag kommer att omfattas av lagen om offentlig upphandling.
Därför är det inte med i det här ärendet. Jag tror inte heller att vi kan sitta i kommunstyrelsen
och besluta om att alla bolag med automatik ska omfattas.
Problemet är nämnden för offentlig upphandling inte skaffar sig rättspraxis. Det finns inte ett
enda fall. Om de nu är så säkra, varför går de inte till domstol och tar fram några företag, så att
vi får den rättspraxis som vi har efterlyst i tio år?
16
I regeringsförklaringen häromdagen sades att man ska se över lagen om offentlig upphandling.
Vi har haft samma debatt här flera gånger. Jag har precis samma svar att ge nu som jag har gett
tidigare. Därför yrkar jag på att vi avgör ärendet i dag och yrkar bifall till kommunstyrelsens
förslag.
Jan H Nilsson (kd)
Herr ordförande! Vi har haft den här debatten tidigare. Jag vill bara påminna om att vi inte säger
att man med ett klubbslag här och nu ska avgöra vilka bolag som ska behandlas som
upphandlande enheter enligt lagen om offentlig upphandling. Vi säger att det är en fråga som
borde ha varit utredd ordentligt i samband med att vi fick det här dokumentet på
kommunfullmäktiges bord. Det är därför ärendet ska återremitteras.
Göran Johansson säger att det inte finns några rättsfall. Men lagstiftningen gäller oavsett om
det finns några rättsfall. Det är en allmän princip i samhället.
Det finns något rättsfall. Jag har ett framför mig som kommer från EG-domstolen. Det handlar
om ett finskt företag som är jämförbart med Higab och sysslar med att bygga kommersiella
lokaler och hyra ut kontor. EG-domstolen säger att de är att betrakta som upphandlande enhet.
Det är frågan om verksamhet som delvis är kommersiell, men syftet är inte kommersiellt.
Bolaget har inte ett kommersiellt syfte. Om det kommunala bolaget bygger lokaler, kontor eller
handelshus förstärker man infrastrukturen i kommunen, och det har betydelse för kommunen
som helhet och skattebetalarna.
Det här är ett ganska tydligt exempel på att till exempel Higab ska omfattas av lagen om
offentlig upphandling. Det är också tydligt att inte minst de kommunala bostadsföretagen ska
inrymmas inom den ramen. Jag anser att det är betänkligt att vi inte har klart i den frågan utan
Göteborg utmärker sig genom att vara den enda kommun i landet som obstruerar mot den
lagstiftning som riksdag och regering har tagit.
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Jag vill ge samma svar som tidigare: Ett bolag är ansvarigt för verksamheten fullt ut. I de bolag
som Jan H Nilsson nu pratar om sitter politiker från samtliga partier. Jag är övertygad om att
den här frågan har varit uppe till diskussion i varje bolag och man har gjort bedömningar och
avvägningar.
Det är faktiskt bolagsstyrelsen som har det fulla ansvaret. Sedan har vi en förstärkt möjlighet
från fullmäktige att ha synpunkter på investeringar och stora affärsuppgörelser. Men vi kan inte
fatta beslut. Det ligger fortfarande hos det enskilda bolaget. Det är likadant i den här frågan. Det
enskilda bolaget är ansvarigt för verksamheten, på gott och ont. Då får de ta det ansvaret. Jag
tycker fortfarande att det är viktigt att vi håller isär vår roll och bolagsstyrelsernas roll. Därför
blir svaret fortfarande att det avgörs i varje enskilt bolag och de får stå för sina beslut.
Jan H Nilsson (kd)
Herr ordförande! Jag har hört det argumentet förut av Göran Johansson, att det är de enskilda
bolagsstyrelserna som har ansvaret. Enligt aktiebolagslagen har en styrelseledamot det ansvaret.
Men nu är det här en övergripande fråga, en oerhört viktig fråga som måste betraktas ur ett
koncernperspektiv för hela den samlade bolagssektorn i Göteborg. Kommunen måste ha en
gemensam policy för att hantera de här frågorna på ett enhetligt sätt.
Det är ganska märkligt att Göran Johansson inte inser att det är en viktig fråga, kanske
viktigare än att diskutera småbelopp som vi gör i upphandlingspolicyn. Där reglerar vi ganska
mycket i detalj hur en upphandling ska gå till. Men vi tar inte ställning till en fråga av den här
karaktären, som har stor betydelse.
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Det här blir en kopia av en tidigare debatt. Säg att vi skulle göra precis som du säger. Sedan är
det ett bolag som skulle klara sig från LOU. Så fattar vi ett övergripande beslut och säger att de
är en upphandlande enhet. Sedan visar det sig helt plötsligt att det bolaget lider stor ekonomisk
17
skada. Vem är då ansvarig? Är det bolagsstyrelsen som inte ska beviljas ansvarsfrihet? Eller är
det fullmäktige eller kommunstyrelsen? Det är den principiella frågeställningen om det yttersta
ansvaret.
Vi kan aldrig ta ansvaret från en bolagsstyrelse. Däremot har fullmäktige rätt att yttra sig när
det gäller till exempel investeringar. Men vi kan aldrig ta över beslutet. Det är viktigt att hålla
på den principen, och det är det vi gör.
Jan H Nilsson (kd)
Herr ordförande! Det är märkligt att Göteborgs kommun inte ska klara detta, som enda kommun
i landet. Alla andra kommuner i landet har klarat ut att deras bolag är att betrakta som
upphandlande enheter enligt lagen om offentlig upphandling. Men här i Göteborg ska vi
diskutera om de ska göra det eller inte. Om vi läser vad remissinstanserna skriver ser vi tydligt
att det finns vissa bolag som hävdar att man inte ska göra det, till exempel Framtidenkoncernen
med sina dotterbolag. Higab hävdar samma sak i sin skrivelse som nästan är en kopia. Detta är
oroväckande. Ser inte Göran Johansson, som högsta chef för koncernen Göteborgs Stad, att det
finns ekonomiska risker när vi är otydliga i den här frågan?
Om alla andra kommuner i Sverige klarar detta är det märkligt att Göteborgs Stad inte ska
klara av att ha en gemensam policy i de här frågorna. Är Göran Johansson beredd att ta det
ekonomiska ansvaret om något av de kommunala bolagen blir stämt på kanske tiotals miljoner
kronor, därför att det inte tillämpar lagstiftning som riksdagen har avsett ska tillämpas?
Leif Blomqvist (s)
(ej granskat av talaren)
Jag ansluter mig till det Göran har sagt. Jag skulle vilja ta upp den diskussion som Jan Nilsson
kör, nämligen att man lider ekonomisk skada om man inte följer LOU. Jag är alldeles övertygad
om att en effektiv upphandling är ett av de säkraste sätten att hålla nere kostnaderna. Att säga att
lagen om offentlig upphandling är ett sätt att hålla nere kostnaderna är en helt annan sak.
Jag har suttit i en statlig utredning och var ordförande i en delgrupp som tittade på lagen om
offentlig upphandling inom kollektivtrafikbranschen. Jag tror att nästan alla som är i den
branschen, entreprenörer och andra, menar att lagen om offentlig upphandling är sällsynt dålig
för att hålla nere kostnaderna. Det är en oerhört byråkratisk konstruktion som inte inriktas på en
dynamisk utveckling av en affärsidé. Den förutsätter att man vet exakt vad som ska hända de
närmaste fem–åtta åren som man upphandlar för. Alla typer av förändringar där man försöker få
dem som man handlar med att delta i en utvecklingsprocess mer eller mindre omöjliggörs
genom lagen om offentlig upphandling.
När vi tog upp de här frågorna var det ganska många av oss som inte är offentliga jurister som
tyckte att man borde titta på hur framgångsrika företag gör när de upphandlar. De borde
rimligtvis försöka vara så effektiva som möjligt. Då fick vi klart för oss att avsikten med lagen
om offentlig upphandling inte är att hålla nere kostnaderna. Det är inte grunden, utan det är
upprätthålla likartade konkurrensförutsättningar för många olika bolag. Det är inte riktigt
samma sak.
Nu gäller lagen om offentlig upphandling för offentlig förvaltning, och då måste man följa
den. Men kom inte och påstå att det är det bästa sättet att hålla nere kostnaderna! Det är en helt
annan sak. Om det vore det bästa sättet skulle Volvo, Saab, Ericsson och andra i princip ha
hittat ett liknande regelsystem för sina upphandlingar, för ingen tror väl att de upphandlar på ett
dåligt sätt eller inte försöker använda resurserna så effektivt som möjligt.
Det är viktigt att vi håller isär de två olika bitarna. Om lagen säger att vi ska använda den finns
det inget annat att göra. Men kom inte och påstå att det är det absolut bästa sättet att hålla nere
kostnaderna, för det är det inte. Därför håller man också på och tittar på det.
Lagen om offentlig upphandling grundar sig på EU-direktiv även om vi har gått ett steg
längre. Men direktivet tillämpas totalt annorlunda i till exempel Frankrike. Där har man en helt
annan tillämpning, uppenbarligen också inom EG-rätten. De har i varje fall aldrig fått någon
dom emot sig.
18
Jan H Nilsson (kd)
Herr ordförande! Som en kommentar till Leif Blomqvist vill jag säga att jag inte har sagt att det
är någon garanti för den lägsta kostnaden om man tillämpar lagen om offentlig upphandling. Jag
bara konstaterar att vi har gått med i EU och förbundit oss att följa den lagstiftning som följer av
det.
Det kan mycket väl vara så att andra upphandlingsformer i vissa fall skulle ge betydligt bättre
resultat, men det är inte det debatten gäller. Debatten gäller om vi ska följa en lagstiftning och
reducera risken för att kommunen blir indragen i skadeståndsprocesser. Det är väl den insikten
som 95 % av Sveriges kommuner med bolag har och därför tillämpar man lagstiftningen.
Göteborgs kommun står utanför.
Jag kan hålla med om att lagstiftningen och tillämpningen av lagen om offentlig upphandling
är krånglig. Det kan säkert vara betydligt bättre. Nu har vi den lag vi har, och den måste vi följa.
Leif Blomqvist (s)
(ej granskat av talaren)
Du sade ju alldeles nyss: Tar kommunstyrelsen konsekvenserna av ekonomiskt dåliga affärer
som man gör när man som bolag inte följer lagen om offentlig upphandling? Vi får titta i
protokollet sedan. Du använde det ekonomiska argumentet vid åtminstone två tillfällen i dina
tidigare inlägg. Det var därför jag gick upp.
Jag är inte mannen att säga huruvida vi ska tillämpa lagen på bolagen eller inte. Men du säger
ju att de som inte tillämpar den riskerar att göra väldigt dåliga affärer. Det är då jag säger att det
inte finns något sådant enkelt samband. Tvärtom kan man säga att lagen om offentlig
upphandling nog är en av de sämsta om man alltid ska vara affärsmässig.
Arne Hasselgren (s)
Herr ordförande, fullmäktige! Det hänvisas till stadsrevisionens tidigare granskningar som
utgångspunkt för det här dokumentet. Det kanske är på sin plats att jag något erinrar om
stadsrevisionens yttrande med anledning av remissen. Vi var i full enighet om att det här
dokumentet tillfredsställer de synpunkter som stadsrevisionen har haft tidigare och tycker att det
för de här frågorna väsentligt framåt.
Här finns med uppföljning av verksamheten för att få en mer noggrann kunskap om
upphandling. Här finns en förstärkt roll för Upphandlingsbolaget. Här trycks på samordning.
Allt finns med som vi har haft uppfattningar om.
Det är väl som det brukar vara, det är lätt att debattera och diskutera ett dokument. Det svåra
ligger framför alla, här och ute i kommunen, nämligen att gå från ord till handling när det gäller
upphandling. Det är någonting som vi alla måste hjälpas åt med.
Roland Rydin (m)
Ordförande, fullmäktige! Jag tycker att ärendet ska avgöras i dag. En eventuell juridisk
prövning av den fråga som Jan Nilsson tar upp om upphandlande enhet kan ske vid sidan om i
särskild ordning. Den behöver inte kopplas ihop med vilken policy vi ska ha i de här frågorna
inom Göteborgs Stad. Det kan drivas i ett särskilt spår.
När det gäller lagen om offentlig upphandling sade statsministern i går i regeringsförklaringen
att man ska göra en översyn av lagen om offentlig upphandling. Vi behöver inte sitta och vänta
på det heller. Vi kan lägga fast vår policy för hur vi ska driva de frågorna här i Göteborg.
Jan H Nilsson (kd)
Herr ordförande! Först till Arne Hasselgren som ordförande i revisionen: Står du bakom det
som står i revisionsrapporten från den 4 november 2003? I en kommentar till att Higab har sagt
att man inte anser sig vara upphandlande enhet enligt LOU så skriver stadsrevisionen på
19
följande sätt: Stadsrevisionen menar dock att det i sammanhanget är relevant att påtala att
bolagets ställningstagande är förenat med risker, skadeståndsanspråk.
Står ordföranden bakom det ställningstagande som revisionen har gjort tidigare och påpekat
de risker som Higab tar genom att inte tillämpa lagen om offentlig upphandling?
Det är förvånansvärt att de frågorna inte har penetrerats ytterligare, kanske från revisionens
sida, för att få in dem på ett riktigt sätt i den här handlingen. Jag delar inte Rolands uppfattning
att de här frågorna ska kopplas fria. Lagen om offentlig upphandling hänger intimt samman med
den upphandlingspolicy som Göteborgs kommun ska ha. Därför hade det varit oerhört värdefullt
om de frågorna hade varit uppe på bordet samtidigt och i samma dokument. Att hänvisa till att
en statsminister nu säger att han ska se över lagstiftningen innebär att vi kanske får en ny
lagstiftning om fyra–fem år. Det är irrelevant. Under den tiden kan oerhört mycket hända som
kan bli ur ekonomisk synpunkt ganska besvärande för Göteborgs kommun.
§ 13 Göteborgs Stads vision och strategier samt ansvarsfördelning för internationellt
samarbete
Erik Lithander, kommunalråd (fp)
(ej granskat av talaren)
Herr ordförande! Jag vill först avsluta mitt förra anförande genom att säga att vi är tacksamma
för det arbete som lagts ned och vi tycker att dokumentet är bra. Men vi har lagt ett yrkande om
att komplettera och förstärka dokumentet i tre avseenden.
För det första vill vi förtydliga och definiera det som kallas för svensk utrikespolitik. Det
uttrycket är nämligen inte enhetligt. Om man ringer till Utrikesdepartementet hänvisar de till
regeringens utrikesdeklaration som avlämnas varje år och som är det styrdokument med
värderingar, inriktning och spelregler som gäller utrikespolitiken för alla myndigheter i deras
kontakter med omvärlden.
Vi tycker att det är naturligt att en hänvisning till regeringens utrikesdeklaration finns med i
det här dokumentet. Det gör saken lite tydligare och klarare. Då vet man vad som menas med
svensk utrikespolitik.
Ett område som är prioriterat i den svenska utrikespolitiken, i regeringens utrikespolitik i dag
är frågan om mänskliga rättigheter. De ska gå som en röd tråd genom alla de kontakter som
myndigheter på olika nivåer har med omvärlden. Jag tycker att regeringen och utrikesministern
är oerhört tydliga på den punkten.
Vi tycker att det är naturligt att man också hänvisar till den skrivelse som regeringen har
utfärdat som heter Mänskliga rättigheter i utrikespolitiken, för att på det sättet få vägledning och
stöd i det internationella arbetet.
För det andra framför vi i vårt yrkande att vi gärna vill se en enhetligare beslutsprocess när det
gäller att sluta avtal av stor omfattning och lång räckvidd med andra städer. Vi föreslår därför
att alla sådana avtal slutligen beslutas här i kommunfullmäktige. Det är den naturliga
plattformen för sådana beslut.
I de allra flesta fall har så skett. Vi skulle gärna se att man gjorde det till en regel.
Slutligen skulle vi gärna se att vi fick en enklare delegationsordning, på så sätt att
kommunfullmäktige delegerar de ärenden man vill i det internationella arbetet till
kommunstyrelsen som sedan fördelar arbete och beslut inom sig. Det tycker vi är en enklare väg
än det som har föreslagits i dokumentet.
Med det, fullmäktigeledamöter, vill vi yrka bifall till vårt yrkande.
Lars-Åke Skager, förste vice ordförande (m)
Ordförande, fullmäktige! Jag kan instämma och säga att jag också tycker att det är en bra
handling. Framför allt är det väsentligt att få fram en handling som ligger till grund för
kommunens internationella verksamhet. Jag håller inte med Erik Lithander när han säger att vi
20
kan styra upp verksamheten alltför nära och alltför klart. Internationell verksamhet innehåller
väldigt mycket olika saker i olika sammanhang.
Göteborg är internationellt sett ingen stor stad. Ändå är det många som vill ha nära kontakt
med Göteborg. Vad är bakgrunden till det? Jo, vi ligger faktiskt långt framme inte minst när det
gäller kommunal teknik och kunskap om hur den kommunala demokratiprocessen ska fungera.
Vi har mycket goda erfarenheter på det området. Det kanske är det som gör att många städer i
världen gärna vill ha en kontakt med Göteborg. Det tycker jag att vi ska vara väldigt tacksamma
för.
Göteborg är en stad som inte kan och aldrig har kunnat klara sig utan de nära internationella
kontakterna. Så har det varit sedan grundandet i början på 1600-talet.
I dagsläget kan internationella kontakter slutas på många olika sätt. Ibland går kontakterna
med sådana som Jörgen, mig och Britt i fullmäktige. I vissa sammanhang går de genom
kommunstyrelsens representanter när de är ute och reser. I andra sammanhang går de genom en
nämnd, där någon någonstans gärna vill ha en kontakt. I det läget är det väsentligt att vi har en
förvaltning inom stadskansliet som kan ta hand om de bitarna, att vi kan få någorlunda ordning
mellan alla de olika städerna.
Vad vi än säger kan vi inte, inför främmande människor internationellt säga: Det här kan vi
över huvud taget inte bry oss om. Det är en fråga som måste vägas på olika sätt för att det ska
bli rätt.
Den handling vi har fått innehåller inte alla detaljerna. Jag tror aldrig att vi kan få en handling
som gör det. Vad den ger är en möjlighet, att vi har någonstans att gå och få det relaterat på ett
vettigt och riktigt sätt. Där tror jag att internationella enheten tillsammans med kommunstyrelse
och i viss mån fullmäktige, presidium och andra, kan hitta de rätta vägarna framöver.
Vi måste veta på vilka grunder vi bygger upp en samverkan. Det står också klart i handlingen
att det är frågan om att förmedla vår egen kunskap, de kunskaper Göteborg har på olika håll, ut
till andra länder. Det är också en fråga om att markera vårt näringsliv. Det är ett sätt att i
grunden försöka förbättra för göteborgarna framöver. Meningen är att det ska komma ytterligare
en handling framöver som mera i detalj går in på de frågorna.
Trots att jag är ganska luttrad när det gäller internationella kontakter under många år vill jag
ändå avslutningsvis säga att det är en bra handling som jag tror att vi kommer att ha glädje av
framöver. Men, kära vänner, vilka sammanhang ni än är ute i ska ni vara beredda på att ni också
kan få den här typen av frågor. I det läget är det bra att ta med sig de frågorna hem, att
bestämma hemma och diskutera om det är något som kan vara bra för Göteborg, för vårt
näringsliv och för de länder eller städer vi jobbar med. Med det som grund och med den här
handlingen i botten har Göteborg goda förutsättningar för internationella relationer i framtiden.
Mikael Janson (fp)
Herr ordförande, fullmäktige! En viktig del i en sådan här handling är just att peka ut vem som
gör vad och inom vilka gränser och när man måste lyfta en fråga vidare i organisationen. Jag
håller helt med – man kan inte gå in i detaljer. Men det måste ändå vara väldigt tydligt när man
så att säga överträder sina gränser och måste se ett större perspektiv – om det är den lokala
nämnden eller var man nu befinner sig.
Det verkar som om vi i handlingen har missat något. Detta är ju trots allt det viktigaste
styrdokument för vårt internationella utbyte vi har. Vi har ett nära och långtgående samarbete
med andra orter än de vänorter som pekas ut. Då tycker jag det är viktigt att vi klarar ut det.
Detta borde även finnas med i den här handlingen. För det måste väl nästan betraktas som en
förolämpning mot städer som vi skrivit systerstadsavtal och annat med att de inte omnämns i
vårt viktigaste dokument!
Folkpartiets yrkande löser den frågan genom att vi ska peka ut alla städer utöver vänorterna
som vi har en särskild relation till. Ärligt talat är det ju så att vänorterna är väl bra, men utbytet,
samarbetet och engagemanget är inte alls så stort som när det gäller exempelvis Shanghai eller
Port Elizabeth. Då är det också ett samarbete på högsta politiska nivå. Vi hörde att
kommunfullmäktiges ordförande har ett nära samarbete med sina motsvarigheter i kanske
framför allt Shanghai, eftersom det oftast är det som debatteras. Det borde ju kännas bättre att
21
ha ett mandat i ryggen för sitt utbyte och samarbete – att känna ett stöd från fullmäktige att detta
är något som Göteborg satsar på, för det är det uppenbarligen. Då borde vi i fullmäktige vara
involverade – eller hur, övriga fullmäktigeledamöter? Ni måste väl ändå hålla med om det. Jag
kan inte se något enda skäl till varför vi inte skulle omnämna det, när det nu är så viktigt för oss.
Vad är det som är problemet med att inte göra det? Om det nu är så viktigt är det något vi borde
känna stolthet över.
Jag förstår inte varför hela dokumentet faktiskt i hög utsträckning handlar om att hålla denna
fråga borta från oss. Vi tangerar till och med gränsen för vad som är möjligt och tillåtet genom
att från kommunfullmäktige ge kommunstyrelsens presidium ett uppdrag att arbeta med och
följa frågorna kring det internationella samarbetet. Det enda organ vi kan delegera till är
kommunstyrelsen. Det är det som tillsammans med alla andra nämnder lyder under oss. Något
annat kan vi egentligen inte göra. Men ändå ska kommunfullmäktige här och nu fatta ett beslut
som innebär att inte ens kommunstyrelsen kanske alltid kan vara säker på att vara inblandad i
vad som sker och inte sker. Det är högst märkligt. För om det nu inte fanns några konstigheter
med detta skulle det inte finnas några som helst problem med att lyfta in det – att göra det
tydligt i kommunfullmäktige att vi sanktionerar detta utbyte och samarbete.
För inte så länge sedan hade vi en debatt just om samarbetet med Shanghai och huruvida vi
ofta tycks fatta beslut i fel och bakvänd ordning. Saker sker och därefter fattas besluten. Du,
Göran Johansson, hänvisade till den kommande internationella policyn som på något sätt skulle
lösa ut detta och så blir det tvärtom! Jag måste säga att jag tycker det är nästan på gränsen till
oförskämt. Det som i den gamla policyn i alla fall var en liten tumme, där Shanghai åtminstone
omnämndes, blir nu en stympad tumme. Det blir ingenting kvar. Det omnämns inte alls och
försvinner iväg ut samtidigt som vi alla vet hur viktigt och betydelsefullt det är för oss.
Jag är absolut inte, bara för att göra det klart, emot att vi samarbetar bland annat med
Shanghai. Men jag tycker att vi måste göra saker i rätt ordning. Det ska vara tydligt och klart.
Det är det jag saknar i hela denna diskussion inklusive det som nu finns i förslaget till
internationell policy.
För vi kommer inte ifrån att Shanghai är den kanske viktigaste och största staden i världens
största diktatur – Kina. Vi kan inte fullständigt blunda för de mänskliga rättigheternas
dimension. Då är det extra viktigt att vi fattar beslut i demokratisk ordning med öppna och
tydliga mandat för att vara det föredöme som vi säger är en av anledningarna till att vi ska ha
detta utbyte och samarbete. Därför blir det extra konstigt att vi inte kan lyfta in det och göra det
tydligt i vår policy. Jag frågar mig varför vi inte gör det? Varför omnämner vi inte Shanghai och
Port Elizabeth i vårt styrdokument som de särskilda samarbetspartner de ändå är – utöver våra
vänorter. Varför finns det inget om de mänskliga rättigheterna i vår internationella policy? Är
det någon som kan vara emot det? Jag bara ställer frågan.
Firas Almesri (mp)
(ej granskat av talaren)
Ordförande, kommunfullmäktige! Internationellt samarbete är viktigt. Det är viktigt med en
strategi som reglerar detta. Det är också bra att ekonomin och näringslivet har en betydande roll
i denna fråga. Men det finns andra aspekter – de kulturella och mänskliga. Dessa saknas i denna
strategi. Kulturen och den mänskliga dimensionen spelar också en viktig roll när det gäller
utveckling av staden och dess invånare. I strategin saknas också ett verktyg för att mäta nyttan
av ett visst samarbete – hur vi utvärderar och följer upp detta. Att kommunfullmäktige har ett
större deltagande, en större roll och ett större inflytande krävs också i den här frågan.
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Ordförande, fullmäktige! Jag kan hålla med Skager i mycket av det han sade. Detta är första
gången vi tar ett riktigt dokument för det internationella samarbetet och det tycker jag är väldigt
bra. Jag vill bara göra ett par kommentarer.
Jag har väldigt svårt att förstå – och det är viktigt att vi kommer ihåg detta nu – när det sägs
att vi inte skriver om mänskliga rättigheter. Vi gör det. Vi skriver att vi ska följa svensk
22
utrikespolitik, och dess innehåll om mänskliga rättigheter är väldigt tydligt. Vi kan ju skriva av
hela den svenska utrikespolitiken i vårt dokument. Det blir inte bättre om vi gör det än om vi
skriver att vi följer den. Nu kommer Folkpartiet med ett tilläggsyrkande där man skriver att vi
ska följa utrikesdeklarationen.
Vi har ringt UD och frågat vad de tycker är lämpligast om man nu ska göra ett internationellt
dokument som det vi nu ska ta här i fullmäktige. De rekommenderar oss att formulera oss på det
sätt som detta dokument är formulerat – inte att skriva av utrikesdeklarationen. Den kan
innehålla en del saker som inte en gång är relevanta för Göteborgs kommun. Deras
rekommendation innebär – och vi har testat vår skrivning mot dem – att vi gör rätt i det här
läget.
Sedan talas det om att skriva att alla avtal ska hit upp. Det finns många avtal ute i nämnder
och förvaltningar. Ska de hit? Nej, knappast. Om det råkar vara så att kommunstyrelsen gör
avtal – ska de hit? Jag tycker stora och väsentliga avtal ska hit. Vi har haft sådana avtal här.
Varför skiljer vi på vänorter? Vi har sedan kriget tre vänorter i Norden. Sedan har vi inga fler.
Det är ganska viktigt att hålla isär det. Så vitt jag kan förstå kommer vi nu inte att skriva några
avtal som har vänortskaraktär, som säger att vi ska samarbeta om allt, utan vi ska välja ut för oss
och dem vi samarbetar med väsentliga områden. Så står också i policyn. Det kan betyda att vi
med en stad väljer en miljöfråga. När det gäller bilar kanske vi väljer Detroit, där Jörgen
exempelvis varit med och förtjänstfullt snackat med dem. Det kan vi förhoppningsvis ha en viss
nytta av nu när GM håller på med Saab. Då sysslar vi bara med Detroit och deras ställning i
bilvärlden – inte med övriga frågor. Det gäller alltså att just plocka ut väsentliga frågor. Dessa
kan vara större eller mindre. Jag tycker den policy vi nu har framför oss känns väldigt bra.
Den sista frågan gäller delegationsordningen. Jag ska vara alldeles uppriktig och säga att jag
tycker att vi – presidiet, fullmäktige och kommunstyrelsen – har fungerat väldigt bra. Det är jag
tacksam för. När jag började här var det ett herrans oväsen mellan fullmäktiges presidium och
kommunstyrelsens presidium om vem som skulle gå och äta med vem. Det låter löjligt men det
var faktiskt så det var. Därför tycker jag det är viktigt att fullmäktige inte delegerar all
internationell samverkan till kommunstyrelsen.
Vad gäller löpande ärenden sitter vi med listor och går igenom vilka som är på väg in i
kommunen. Det mesta sköts förtjänstfullt av dessa tre personer. Ibland kanske vi säger: Där är
en som vi kanske haft en viss kontakt med. Då kanske vi ska vara med. Det handlar om att
försöka hitta en ordning där vi rent praktiskt hanterar alla besök som kommer till Göteborg –
mässbesökare och alla möjliga. Så var det inte förr och det ställde till ett väldigt trassel. Därför
har vi gjort denna delegationsordning där vi faktiskt också säger att fullmäktiges presidium ska
ingå.
Men jag drömmer inte om den dag när hela kommunstyrelsen sitter och hanterar vilka som
ska besöka Göteborg och om ni eller vi ska gå och äta med dem. Det tar lite för mycket tid av
kommunstyrelsens arbete. Jag tror heller inte att övriga i kommunstyrelsen – om man tänker
efter – vill ha det så. Men det är skälet till att denna lilla mening står där.
Alla remissinstanser tillstyrker. Sedan finns lite varianter på förslaget. Detta är vårt första
dokument. Jag tycker det är ett bra dokument som sedan kan vidareutvecklas. Låt oss nu ta
dokumentet och känna på det ett tag. Vi har byggt upp en internationell avdelning som jag
tycker redan på denna korta tid gjort ett förtjänstfullt arbete. Remissen har varit ute. Vi känner
att vi har en bred förankring. Sedan är det inte säkert att det kommer att gälla i hundra år. Det
kommer det inte att göra. Låt oss nu ta förslaget och tillämpa det. Om vi känner att det inte är
rätt går vi vidare och förändrar och utvecklar.
Men en sak – återigen: För att det inte står mänskliga rättigheter – försök inte! Det är tarvligt
att säga att någon som tillstyrkt förslaget inte skulle stå bakom svensk utrikespolitik när det
gäller mänskliga rättigheter. Tarvligt! Sedan ska jag inte diskutera den frågan mer, för det är det
ni vill. Men jag tänker inte delta i den diskussionen. Jag säger bara: Försök inte att pådyvla
någon i denna lokal, oavsett vilket parti man tillhör, något annat än en väldigt hög moralisk och
etisk standard när det gäller mänskliga rättigheter.
23
Mikael Janson (fp)
Ordförande, fullmäktige! Det var också min poäng. Jag tror inte någon i denna församling kan
vara emot en diskussion om de mänskliga rättigheterna – även kopplat till samarbetet i
Shanghai. Jag är inte emot detta per se. Däremot måste vi, som jag i många tidigare debatter
sagt, vara väldigt tydliga med vad vi gör. Det är just det jag tycker är så märkligt – att vi pratar
om alla andra städer som partnerstäder i största allmänhet förutom våra vänorter.
Shanghai och Port Elizabeth lyfts ju fram som våra speciella partnerstäder som vi samarbetar
med på alla möjliga områden. På något sätt ska alla nämnder och styrelser vara involverade på
olika sätt eftersom Göteborgs kommun har detta samarbete. Inga fullmäktigebeslut finns kring
detta. Jag menar att i vår policy där vi slår fast hur vårt samarbete ska ske borde vi ha fört in de
städer som vi har ett särskilt partnerskapssamarbete med. Vi har till och med skrivit på ett
systerstadsavtal.
Nästa gång vi ska ha denna typ av oerhört omfattande samarbete ska det vara självklart att
också lyfta upp det till diskussion i fullmäktige. Det får inte vara något som bara flyter fram hur
som helst. Självklart kan enskilda nämnder ha ett utbyte med någon annan liksom styrelser.
Men någonstans finns en gräns och det är den gränsen måste vi vara väldigt tydliga med när
hela Göteborg står som garant för ett samarbete. Så är det i det praktiska, realistiska fallet
framför allt när det gäller Shanghai men även Port Elizabeth.
Jag vill fortfarande ställa frågan: På vems mandat sker detta samarbete? Var finns besluten?
Jag vill också ställa frågan: Finns det några uppdrag till nämnder och styrelser med flera
inklusive fullmäktige och representanter för kommunstyrelsen att idka detta samarbete? Finns
det någonstans ett beslut som säger att hela kommunen mer eller mindre ska involveras? För det
är ju det som sägs – att vi är så stolta över bredden i samarbetet.
Erik Lithander, kommunalråd (fp)
(ej granskat av talaren)
Nej. Göran Johansson, vi är inte tarvliga. Vi tror nämligen att vi i den här salen och hela den här
staden delar värderingar i frågan om mänskliga rättigheter. Vad vi däremot är förvånade över är
att det ska vara så svårt att få in dessa två stackars ord i en handling som gäller långsiktig
internationell verksamhet. Det ställer vi oss oerhört undrande inför.
Regeringen anser ju att det är nödvändigt att definiera, dra upp linjer och sätta gränser i detta
arbete för att kunna vägleda förvaltningar och myndigheter. Om nu regeringen tycker att detta är
så viktigt – varför är det inte lika viktigt i Göteborgs Stad? Är det kostnaden? Finns det en
kostnad för detta som vi begär? Det är en enda rad på ett vitt papper. Är det pappret eller
trycket? Eller finns det en annan kostnad i sammanhanget som vi inte förstår eller känner till?
Jag kan inte förstå vad problemet är.
Det vi ber om är inte särskilt mycket, och jag förundrar mig alltmer över med vilket
engagemang invändningarna mot att få med raden om mänskliga rättigheter och hänvisningen
till regeringens utrikesdeklaration i vårt gemensamma dokument framställs. Jag blir alltmer
förundrad och förvånad.
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Det är just den typen av uttryckssätt som jag tycker illa om. För jag är övertygad om att om vi
skriver om mänskliga rättigheter dröjer det inte länge förrän någon har läst utrikesdeklarationen
och säger: Varför tar vi inte med det också? Då har vi valt att skriva att vi följer svensk
utrikespolitik och där ingår precis det du säger. Exakt det ingår, och det står vi bakom. Men vi
står inte bara bakom det som gäller mänskliga rättigheter utan också allt det andra. Det är
helheten som är viktig – och mänskliga rättigheter är en väsentlig del av helheten.
När det gäller de två avtalen med Shanghai och Port Elizabeth har de gått till
kommunstyrelsen – som mycket annat går till kommunstyrelsen. Jag ser inget konstigt med det.
Om du tar Port Elizabeth är det ett avtal som är helt avhängigt Sidafinansiering och där är ett
antal tjänstemän inblandade. Exempelvis är BRG ganska involverade när det gäller
näringspolitik. Stadsbyggnadskontoret har varit inblandat i form av sin stadsbyggnadsdirektör.
24
Det har varit ett stort arbete med kretsloppsnämnden som från början inte var inblandad utan
hade ett eget samarbete som nu fångats upp i detta. Man kan göra stora insatser där nere när det
gäller kretslopp. Det är ett ganska vitt begrepp. Vad jag nu känner oro för är att Sida fasar ut det,
för jag vet att sydafrikanerna i Port Elizabeth värderar vårt samarbete väldigt högt och gärna vill
samverka. Om Sida drar sig ur blir det ganska svårt för oss att finansiera det.
Där har du väl ett hyggligt svar. Vi skriver detta genom den formulering vi har. Varför jag
sade tarvligt var för att jag hörde en del uttryckssätt som jag inte gillade i samband med vår
senaste presskonferens.
Erik Lithander, kommunalråd (fp)
(ej granskat av talaren)
Ja, det gjorde jag också. Jag hörde ordet piruett, och jag hade inte väntat mig att det skulle
användas om mänskliga rättigheter. Vad jag inte förstår är problemet med att få med dessa
hänvisningar. Återigen! Det är nämligen så att mänskliga rättigheter är en prioriterad
angelägenhet uttalad av vår egen utrikesminister ingående i en socialdemokratisk regering här i
Sverige. Detta är en röd tråd som ska gå genom allt arbete i alla internationella kontakter på alla
nivåer. Jag förstår inte att vi inte kan våga oss på att ta med det i det dokument som vi ska
arbeta med på lång sikt.
Kära fullmäktige – gå oss till mötes och hjälp oss med detta. Se till att vi får med detta, för jag
tycker det är på tiden! Jag tycker att i den här staden med dess traditioner ska det vara en
självklarhet.
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Detta är det sista jag säger. Vi är med. Vi står där. Det står att vi följer svensk utrikespolitik. Det
är väl så, Erik Lithander, att ni hittat en chans att göra politik på en bit av detta och då ska ni
göra det. Men jag står fortfarande kvar vid mänskliga rättigheter i den form som här finns.
Kerstin Ekman (fp)
Ordförande, fullmäktige! Det dokument som vi nu diskuterar som ligger till grund för beslutet
tycker jag är ganska smalt. Det är mycket näringsliv, industri och nyetablering – naturligtvis
viktigt – men var finns tankarna på att människor möts och byter erfarenheter? Europatanken
finns med men borde komma fram tydligare. Jag läste med glädje yttrandet från Biskopsgården
där man lyfter fram detta – bland annat om kontakter med städerna i Central- och Östeuropa.
Det visar också på den brist som finns i beslutsunderlaget. Det talas om EU men inte ett ord om
den mycket större europeiska institutionen Europarådet. Sverige blev medlem vid start 1949. Nu
är 46 länder medlemmar. Inget land blir medlem i EU utan att först ha blivit medlem i
Europarådet. Just de stater som nu blivit medlemmar i EU hade stort samarbete med de gamla
EU-staterna efter att muren fallit.
Det finns också länder kvar i Central- och Östeuropa som söker samarbete. Jag tycker det
viktiga är att utvecklingen mot demokrati också finns genom Europarådet. Europarådets
konvention om de mänskliga rättigheterna är krav för medlemskap. Det är alltså en god grund
för samarbete och just möte mellan människor. Då kommer jag in på detta med vänortsutbyte.
Det spelar och har spelat en stor roll inför demokratiseringen i Central- och Östeuropa.
Göteborgs begränsning till de tre nordiska städerna är beklaglig. Förhoppningsvis kan vi få en
förändring. När jag hörde vad Göran Johansson förut sade i debatten verkar det inte som det var
på gång. Men jag tycker det vore bra med mer samarbete med städer i övriga Europa –
samarbete mellan organisationer och skolor och möjligheter till erfarenhetsutbyte som ökar
förståelsen mellan människor.
Jag tänker återkomma till detta när den motion behandlas som nu ligger bordlagd som jag lagt
om ökat vänortsutbyte, och jag hoppas att det då finns mer positiva tankar om detta mycket
viktiga arbete.
25
Erik Lithander, kommunalråd (fp)
(ej granskat av talaren)
Att vi begärt detta tillägg till handlingen beror på att vi tror att klartext och tydlighet är ett sätt
att visa vad man prioriterar. Vi har i det här landet sagt att vi prioriterar frågor om mänskliga
rättigheter. Vi prioriterar en öppen och fri dialog med andra länder om miljörätt, arbetsrätt och
en mängd frågor som kan vara besvärande men där det krävs tydlighet för att utbytet ska vara ett
bidrag och ge något.
Man kan ju inte åka till exempelvis Vitryssland och låtsas att man är i Norge. Någonting
måste sägas och vi tycker det måste vara klart att det ska fram när man får tillfälle att göra det.
Jag tycker – och jag vill avsluta här, det räcker för min del för i kväll – att det är lite
egendomligt att denna debatt behövt bli så lång och lite känslosam och lite besvärande. Den
borde varit lättare att klara av, och jag tycker det hade varit lätt att se fördelarna i att ta med de
här meningarna som verkar vara så svåra att få till.
Vi kommer med största sannolikhet att återkomma i den här frågan under resans gång.
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Jag vill bara säga till Kerstin Ekman att det är feltolkat. Problemet med vänortsbegreppet är att
man bestämmer sig för att samarbeta med en stad om allt. Om du tittar på sidan 3 står det i
första stycket: Det internationella arbetet inom Göteborgs Stad ska alltid ha sikte på att direkt
eller indirekt förbättra för medborgarna i Göteborg. Internationellt samarbete ska präglas av
transparens och ömsesidig nytta för de deltagande parterna. Det innebär att vi ska gå in i
samarbete kanske på tre områden i en stad och på ett i en annan. Men vi går inte in på det här
allmänna sättet som med vänorterna som kom efter kriget. Det har en helt annan karaktär. Vi är
inte oense i sak. Men vi vill inte ha vänortsmöten som bara innebär att vi äter middagar. Vi vill
göra något också – om jag ska prata i klartext.
Ta till exempel Bergen – det vänortssamarbetet har faktiskt inte varit speciellt utvecklat. Nu
kanske det blir det lite mer. Men det har pågått hela tiden, och likadant är det med Åbo. Bergen
har vi väl haft en del samarbete med på näringslivssidan. Men jag upplever kanske inte att de tre
vänorter vi har i Norden är de som vi har störst anledning att utveckla verksamhet i. Det kanske
är i det nya Europa, bland de tio. Därför vill vi göra en distinktion mellan vänorter och övrigt
samarbete. Jag tror det är ganska viktigt. För om vi tillämpar vänortsbegreppet på Warszawa,
Prag eller Katowice och tror att det ska bli likadant så blir det fel.
Vi ska inte äta så mycket – vi ska arbeta mer.
Kerstin Ekman (fp)
Vi får väl kanske ha debatten om vänorter mer ingående när min motion kommer upp till
behandling. Men Göran Johansson och jag har olika erfarenheter från detta med vänorter. Jag
har erfarenhet från sex och ett halvt år som ledamot av Europarådet och besök i fjorton vänorter
för att ge dem utmärkelser för att de haft ett gott vänortsutbyte. Det är mycket stor skillnad på
det samarbete som varit i de olika vänorterna. Men det utmärkande är att skolor, organisationer
och ungdomar träffas och möts. Det är klart att den allra högsta nivån finns med, men framför
allt är det de vanliga människorna som träffas. Den debatten får vi ha när vi kommer till den
motionen, men jag hoppas det blir en annan syn på det än vad det varit i Göteborg när man
beslöt i kommunstyrelsen att man bara skulle ha tre vänorter.
Mikael Janson (fp)
Ordförande, fullmäktige! Här kom ju kvällens clou! De vänorter som vi har och som vi pekar ut
har vi inte särskilt mycket samarbete med! Däremot har vi en, framför allt en, stad som vi har ett
väldigt omfattande samarbete med. Där tycks inte finnas några gränser för hur stort det kan bli
och vilka former det kan ta sig. Inga egentliga formella beslut finns och de som finns kommer i
efterhand. Systerstadsavtalet kom ju egentligen långt efter att vi sedan länge var så involverade
att vi kunde kallas för systerstad. Jag håller med, Göran Johansson, om att det är en formell bit
26
att själva avtalet som sådant fattades i kommunstyrelsen. Men samarbetet var så utvecklat och
långtgående att det tidigare på något sätt borde ha diskuterats i fullmäktige. Min fråga är
fortfarande, och det är det jag inte förstår: Vem driver detta samarbete och på vilket mandat?
För det är ju inte så att det är någon enskild nämnd här och någon där, utan det är ett omfattande
samarbete som drivs på i kommunen.
Det är det jag tycker vi kunde ha löst med denna policy. Varför är det så svårt och komplicerat
att nämna detta när vi nu har en stad? Eller ska vi ha en massa städer som vi ska ha motsvarande
samarbete med, några nämnder här och några nämnder där? Till slut blir det ohanterbart. Eller
är det så att Shanghai inte är en speciell samarbetsstad för Göteborg? Då är det bra att här och
nu få veta det. Men jag har väldigt svårt att uppfatta det på ett annat sätt.
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Jag vill bara säga till Kerstin Ekman: En avgörande fråga när det gäller vänortsbegreppet är att
det inte har någon tidsbegränsning. Det är för evigt. När vi pratar om att vi vill göra avtal
gällande specifika områden är det bättre att göra tidsbestämda sådana. Sedan gör de en
utvärdering och vi gör en utvärdering. Vi kommer då fram till antingen att det är bra och att vi
fortsätter eller att det inte ger tillräcklig nytta för dem eller oss och då avslutar vi. Det är
skillnaden, och den är väldigt viktig. Det är inte något som bara går på slentrian, vilket det blir
med sådana här icke tidssatta avtal.
Du som kan allt – hur gick det till när Göteborg skrev vänortsavtal 1986, eftersom du tror att
detta är en ny företeelse? Vem fattade beslutet och hur gick det till? Kan du beskriva det för den
här församlingen?
Mikael Janson fp)
Ordförande, fullmäktige! Nu omformulerade du det på slutet. Jag vill först säga att jag självklart
inte kan hela historien eftersom jag inte var med på den tiden. Min poäng är just att jag är
fullmäktigeledamot här i Göteborgs fullmäktige. Jag tycker att jag ska vara så informerad, så
insatt att vi ska ha en policy kring viktiga frågor. Det är vårt ansvar, vårt mandat från
göteborgarna. Då kan vi inte ha det så att samarbetet är oerhört mycket mer omfattande med
Shanghai än med de vänorter vi pekar ut.
För göteborgarna måste ju vänorterna uppfattas som våra viktigaste samarbetspartner när det i
realiteten är någon annan. Jag säger som tidigare att det kanske är rätt, men vi har inte haft den
debatten här i fullmäktige kring en så viktig fråga som att skriva på ett systerstadsavtal som för
Shanghai måste ha en väldigt stor betydelse. Då borde det väl även ha det för oss. Annars ser
jag inte poängen med och vikten av att ha detta avtal. För det måste tyda på att vi har en särskild
status gentemot Shanghai. Det borde framgå av vår policy.
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Skager kan berätta för dig om en stund. Vad du sade alldeles nyss var att vi inte hade haft något
avtal som vårt samarbete baserade sig på. Det var därför jag ställde frågan. Det har funnits ett
avtal sedan 1986. Sedan friserade vi upp det avtalet med systerstaden en gång plus ytterligare en
gång. Det är så det har gått till. Men det har inte varit något avtalslöst tillstånd. Det låter så på
dig.
Jag hoppas att du inte ändrar för mycket i efterhand, så ska vi läsa vad du har sagt. Det var
precis som om det inte hade funnits något avtal. Det finns ett gammalt avtal. Skager kan berätta
att vi skrev det på uppdrag av några som inte finns här i lokalen. Det har inte kommit till hux
flux. Det skulle inte förvåna mig om det också varit föremål för fullmäktiges behandling.
Mikael Janson (fp)
Ordförande, fullmäktige! Det är ju alldeles utmärkt om det var föremål för fullmäktiges
behandling. Varför var då inte systerstadsavtalet det, som måste vara ännu mer långtgående?
Under den här tiden har det skett ett fördjupat samarbete. Detta är vad jag kallar ett långsiktigt,
långtgående samarbete, inte något kortsiktigt projekt som vi kan utvärdera i efterhand.
27
Jag har tidigare ställt krav och frågat om vi har utvärderat det snart 20-åriga samarbetet. Vad
har det givit oss? Vart leder det och hur ska vi gå vidare utifrån en sådan utvärdering? Jag har då
fått svaret att det är för tidigt att göra det. Jag måste säga att det är ett väldigt långt
tidsperspektiv att prata om tydliga projekt som håller på i 20 år. Det löper på och blir mer och
mer intensifierat och kan ändå inte kallas ett oerhört viktigt, långtgående samarbete som borde
finnas med i vår policy.
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Jag ber om ursäkt, men någon ordning får det vara. Vi hade en jättedebatt här om Shanghai. Du
säger att det är ett långsiktigt avtal. Det är inte långsiktigt. Det är tidsbegränsat till en väldigt
kort period. Du har varit med här och beslutat att om vi ska förlänga avtalet så ska det ske en
utvärdering. Det har fullmäktige tagit för inte så länge sedan. Nu står du här och diskuterar och
säger att det är ett långsiktigt avtal och om det ska utvärderas. Har du inte längre minne är det
klart att det är svårt att debattera.
Mikael Janson (fp)
Jag ska fatta mig kort och släppa in fler i debatten, för det behövs uppenbarligen. Jag har inte
kort minne. Min poäng är just att vi fattar beslut i fel ordning. När saker och ting redan är
genomförda och har skett tar vi upp diskussionen och fattar besluten. Det är det jag tycker är fel.
Jag tycker att vi borde ha fattat det beslutet i våra policydokument, som är de som ska styra det
dagliga praktiska arbetet och ge mandatet för alla ute i nämnder och styrelser. Sedan kommer
alla delbeslut som vi inte behöver blanda oss i.
Jochen Schützdeller (mp)
Ordförande, fullmäktige! Om jag är rätt underrättad är utrikesdeklarationen ett dokument som
ändras varje år. Det kommer en ny sådan varje år, och den är alltså uppdaterad vilket ger riksdag
och regering möjlighet att anpassa sig till förändringar i omvärlden.
Det är glädjande att man har tagit fram det här första strategidokumentet för det internationella
samarbetet. Det är åtminstone en början. Vi från majoriteten är inte klara med det. Jag tror att
Göran också har nämnt det. Det här är ett arbete som pågår, och vi kommer säkert att få
omvärdera saker och ting. Vi arbetar båda i bolagsstyrelsen för BRG och ser vad som sker där,
så vi är inte helt oinsatta i vad som händer. Det är flera andra partier som har ledamöter där
också.
Vi får ändå inte glömma att vi i den här församlingen har ett ansvar. Vi kan inte säga att det
här inte är kommunalpolitik. Vi har ansvar för vissa saker i de större sammanhangen. Jag
hoppas verkligen att den här utvärderingen, som är påkallad och som jag förstår ska komma så
småningom, av samarbetet med Shanghai kommer att ge oss lite mer inblick i den här
problematiken.
I det dokument som jag hoppas att vi kan anta i dag står att ambitionen med internationellt
samarbete ska vara att skapa mervärde för Göteborgs stad och dess invånare och näringsliv. Det
tycker jag är bra. Men vi måste ändå ställa oss några frågor. Jag vill ge några bilder av farhågor
som man skulle kunna tänka sig.
Tänk om samarbetet bara gynnar oss och inte dem? Tänk om det uppstår en intressekonflikt
mellan tillväxt och mänskliga rättigheter? Tänk om det uppstår konflikter mellan girighet och
miljötänkande och vår samarbetspartner – inte vi – inte bryr sig om det?
Efter många år av ihärdiga handelssanktioner tvingades en brutal regim på knä, trots att flera
röster från näringslivet protesterade, för det påverkade faktiskt deras vinster. Jag talar om
Sydafrika. Som tur var hade Sverige och flera andra länder regeringar som inte var undfallande i
den här frågan. Det var väldigt framgångsrikt, som vi har sett.
Visst kan man hävda att vi i lilla Sverige och i det ännu mindre Göteborg inte har någon
betydelse i relation med en jätte som Kina. Men vi kan inte offra människorätt för ekonomisk
tillväxt. Jag tror att den ärliga ambitionen i det här dokumentet är att vi ska ta vara på de
kriterierna.
28
Jag vill alltså inte såga samarbetet med Kina. Men vi bör vara vaksamma, var och en, på att
vår aktivitet inte skadar medmänniskor på en annan kontinent. Det är nämligen en
solidaritetsfråga.
Jag har förtroende för att ambitionen finns att skapa transparens och ömsesidig nytta och att
den infrias. Jag ser med spänning fram mot den rapport som vi alla bör ta del av när den
kommer.
Skulle det då visa sig att det finns tveksamheter anser jag att det är den här församlingens
uppgift att lyfta delegationen om samarbete från kommunstyrelsen, om det skulle visa sig vara
nödvändigt. Låt detta dokument vara ett fundament för att utvecklas vidare!
Kia Andreasson, kommunalråd (mp)
Ordförande, fullmäktige! Det är tråkigt att Folkpartiet och Erik Lithander vill skapa en konflikt
med övriga partier om vem som står överst i kampen för mänskliga rättigheter. Så är det ju inte.
Det är det som hela den här diskussionen fokuseras på. Så kan man inte framställa det, Erik
Lithander.
För Miljöpartiets del kan jag säga att jag har trängt ut och in ir den här motionen när den kom.
Det kändes marigt att säga nej till någonting när det kunde utpekas som att man inte gick i
bräschen för mänskliga rättigheter. Jag har tittat noggrant på den här texten, och jag kan inte
heller finna att det man säger, att Sveriges utrikespolitik ska gälla, står i något
motsatsförhållande till det. Det står inte i konflikt med det. Därför tycker jag att det är
oförskämt av Erik Lithander att påstå att det är så. Jag vill deklarera inför fullmäktige att jag inte
ställer upp på det.
Kerstin Ekman säger att det är skamligt att vi inte samarbetar med andra städer än de här tre
orterna i vänortsprojekt. Utvecklingen har förändrats. Nu är vi med i Eurocities. Att vi inte
samarbetar med andra städer stämmer inte. Bara på sista tiden har vi varit delaktiga i många
samarbeten och seminarier med andra städer, i Eurocities, genom ICLEI, genom KIMO – det är
Nordsjöstäder – och nordiska städer. Vi hade ett seminarium som hette Nordens agenda –
jordens agenda. Det finns mängder av exempel på det.
Det är bara det att utvecklingen har ändrats. Jag tror att det är positivt att vi fokuserar på att gå
från ord till handling. Det gör vi genom andra samarbetsformer.
Erik Lithander, kommunalråd (fp)
(ej granskat av talaren)
Vi har inte olika värderingar när det gäller synen på mänskliga rättigheter, Kia Andreasson. Det
är jag alldeles säker på, och det har jag sagt tidigare i kväll. Men vi folkpartister ser en särskild
poäng i att det här blir tydligare. Vi tycker det, och vi kommer inte att ändra oss för den goda
trevnadens skull här i salen. Vi står för det, och vi kommer att fortsätta göra det, oavsett vad
andra kan ha för uppfattning om det.
Jag tycker att Jochen har en poäng när han tar upp anpassningen till förändrade förhållanden.
Det är lite vad vi är ute efter när vi vill hänvisa till regeringens utrikesdeklaration: Saker och
ting förändras i vår omvärld. Vi kan faktiskt inte arbeta med bredare eller mer långvariga
förhållningssätt än vad den svenska utrikespolitiken sätter gränser för. Då börjar vi bedriva egen
utrikespolitik, och det tror jag ingen här i salen har tänkt sig.
Lars-Åke Skager, förste vice ordförande (m)
Ordförande, fullmäktige! Jag vet inte riktigt vad jag sade här i början, när jag nu har hört
fortsättningen av debatten. Erik Lithander sade: Ni måste vara med oss, för det verkar inte vara
någon ordning och reda här.
När jag sitter här framme och tittar ut över hela fullmäktige är min bedömning att det
egentligen bara är hos er i Folkpartiet som det inte är någon ordning och reda. Alla andra håller
fast vid det begrepp som Göran Johansson och jag och många andra har talat om. Det kanske
var att gå lite väl långt.
29
Jag har full respekt för att ni driver det här ärendet. Personligen håller jag dock fullständigt
med om vad Göran Johansson och många andra har sagt. På det sätt som det är beskrivet här är
begreppet att följa svensk utrikespolitik utomordentligt för en kommun som vill jobba
internationellt. Som jag också sade i början kan saker och ting ändras under tiden, och då måste
vi ha möjlighet att ändra.
Glöm inte bort att alla de olika länderna kan ändras under tiden. Det är flera som har sagt det.
Jag har ett nära begrepp om Shanghai. Jag var med och skrev avtalet 1986, där alltihop
egentligen kom från svenska UD som ville att Göteborg skulle vara med och bli en avtalspartner
med Shanghai. Vad vi sade då, bestämt, var att vi inte skulle ha en vänort. Vänorter innebär så
mycket. I stället skulle vi ha ett avtal som reglerades inom vissa sektorer. Det var precis det som
Sören Mannheimer och jag i kommunstyrelsen drog igenom, som sedan vid ett antal tillfällen
har relaterats i fullmäktige.
Samma sak gällde med Chicago 1987. Vi satsade mycket på det då, men det har inte svarat
upp mot det. Det var inte Göteborgs stad som tog det initiativet, utan det fick vi från vårt
utrikesdepartement som tyckte att det var väldigt bra för oss. Vi får anpassa det på ett vettigt
sätt.
Mot den bakgrunden tycker jag att det är utomordentligt bra att vi har vänorter, de gamla som
en gång etablerades. Sedan har vi har möjlighet att ha partnerstäder – eller om vi kallar dem för
någonting annat – där vi, beroende på situationen hos oss och i de länderna, kan förändra
innehållet.
Det är min bestämda uppfattning att det här underlaget skapar förutsättningar framöver för att
göra ett bra internationellt arbete för Göteborg. I dag vet vi några städer och länder som vi
jobbar med. Om två–tre eller kanske fem år är det helt andra länder och helt andra städer. Det är
den förutsättningen vi måste ha för framtiden.
Kerstin Ekman (fp)
Till Kia: Visst har förutsättningarna förändrats. Europa ser annorlunda ut i dag än för några år
sedan. Det är bra att man har ett stort samarbete. Men de städer i andra europeiska länder som
håller fast vid vänortssamarbetet gör det bara därför att de har fått ut mycket av det. Därför
tycker jag att det är synd att vi har begränsat det till tre nordiska städer. På något sätt finns det
någon tanke om att vi inte ska gå utanför det som har varit. Det är ju i Europa som vi kan få ett
stort utbyte och också hjälpa till med demokratisering i de länder som nu är med i Europarådet
men inte i EU.
Mikael Janson (fp)
Ordförande, fullmäktige! En policy är ett levande dokument. Jag håller helt med om att saker
och ting förändras. Men det måste också en policy göra. Det är ju inte en gång för alla givet att
det alltid ska vara så här. När saker och ting sker måste den revideras.
Nu har vi ett systerstadssamarbete. Jag kan inte se att det bara är Shanghai som är systerstad
med oss. Vi är systerstad med Shanghai. Det är ett väldigt omfattande samarbete. Vi lever i dag
under ett avtal utan egentliga gränser, utan det som kanske var 1986. Nu är det en annan
situation.
Det borde framgå i vår policy att Shanghai är en prioriterad samarbetspartner för Göteborg.
Annars blir det väldigt märkligt på vilka mandat olika nämnder och styrelser jobbar, i den bredd
som sker, när de inte har stödet, mandatet och tydligheten från oss att detta är en speciellt
utpekad stad, tillsammans med ett antal andra städer. Sedan kan man ha partnerstäder, eftersom
vi inte över huvud taget gör någon rangordning. Det är det som blir så konstigt, särskilt som vi
lyfter fram vänorterna och hävdar att vi har ett obegränsat samarbete med dem och just därför
ska vi inte använda vänortsbegreppet mer och ha fler vänorter.
I realiteten har vi ju nästan inget utbyte alls med vänorterna. Däremot har vi det framför allt
med Shanghai. Det är det som jag tycker är så konstigt i alla de här debatterna och
diskussionerna, att vi inte kan lyfta fram det, slå fast det och så vi vet att det är det som gäller i
kommunen. Det har alla nämnder och styrelser att jobba utifrån och känna ett ansvar för men
också ha ett mandat för.
30
Innan vi går in i ett sådant här avtal hade det varit självklart för mig med en utvärdering. Nu
har vi inte det. Det kanske kommer en, och det är på tiden. I realiteten har allting redan skenat
på. Jag menar att det borde ha framgått, om inte någon annanstans så i alla fall i den policy vi nu
fattar beslut om, efter alla de diskussioner som har varit om denna fråga.
Lars-Åke Skager, förste vice ordförande (m)
Ordförande, fullmäktige! Om jag ska vara riktigt ärlig så skulle vi egentligen inte ha vänorter
över huvud taget. De tre som står som vänorter skulle vi helst också ha som partnerstäder, om vi
tyckte det var bra. Nu är det så att de besluten fattades till och med långt före min tid i
fullmäktige, och då förstår ni hur långt tillbaka det är! Det är grunden för det hela.
Vi har de tre kvar sedan kriget, men det är egentligen inte det som är den viktigaste delen.
§ 18 Motion av Agneta Granberg (m) om att säkerställa betygens lika värde
Agneta Granberg, kommunalråd (m)
Herr ordförande! Tack för svaret på min motion. Flertalet remissinstanser, även Biskopgården
som avstyrker, har egentligen varit positiva till att det finns ett behov av att säkerställa betygens
lika värde. Det är ett dilemma, som inte minst våra barn och ungdomar märker, att det är väldigt
osäkert varför man får ett visst betyg. När de jämför mellan olika skolor och kompisar stämmer
det inte bättre för det.
Biskopsgården och kommunstyrelsen har bestämt sig för att avvakta direktiv och stöd för
betygsättning från Skolverket. Det är helt riktigt att Skolverket har ett nationellt uppdrag, ett
regeringsuppdrag, att jobba med detta. Man lovade i en handlingsplan i februari att man skulle
lägga fram en hel del åtgärder nu i september.
Det fråntar inte oss som skolhuvudmän att göra det som ligger på oss som kommun och på
enskilda skolor för att betygen ska vara jämförbara. Det saknar jag i kommunstyrelsens
majoritets svar. Jag är till och med förvånad över att man i den här frågan så totalt förlitar sig på
Skolverkets insatser och tänker bry sig om vad Skolverket gör. Det är ju inte alltid den
tydligheten i alla sammanhang när det gäller statliga myndigheter.
Skolverket har ännu inte klarat att bli färdig med den handlingsplan som man skulle komma
med. Det finns fortfarande inte någon betygsinformation på Skolverkets hemsida. De har
fortfarande inte skickat ut något material för att stärka de professionella ute på skolorna. Som
det ser ut nu kommer det sannolikt i oktober. Under tiden gör Göteborgs kommun nästan
ingenting.
Det finns undantag. Torslanda är en riktig förebild. Där har man gått före. Alla lärare har sett
hur man kan jämföra betygen så att det är lika förutsättningar för de betyg som ska sättas och
man vet vad som gäller. Det finns skolor som lägger ut sina lokala betygskriterier på nätet, på
sin hemsida. Det tycker jag är jättebra. Då kan man som elev och förälder se vad som gäller. Det
handlar inte bara om Skolverkets kriterier utan man har också med sina egna, lokala kriterier
och talar om vad de står för. Karl Johansskolan är ett ypperligt exempel på detta.
I kvalitetsredovisningen för 2003 tas detta upp som ett tydligt förbättringsområde inom grundoch gymnasieskolan, att stärka elevernas rättssäkerhet vad gäller betyg och bedömning. Det
säger man redan på sidan 2. På sidan 30 finns ett av många avsnitt där man pekar på denna
problematik. Där säger man: Kvalitetsdialogen har på flera punkter genomgående visat att
bedömningsfrågan i skolan är synnerligen besvärlig och komplex i förhållandet mellan
abstrakta, centrala beskrivningar och den konkretisering som är nödvändig på lokal nivå.
Utvärderingsgruppen ser det som en allvarlig konsekvens av detta att det knappast eller inte alls
går att tala om att det finns rättssäkerhet för den enskilda eleven i bedömningsfrågan av
kunskaps- och/eller färdighetsprestationen.
Det är mycket allvarligt att man säger så i den kvalitetsredovisning som vi har behandlat i
kommunstyrelsen. Det gör det inte mindre allvarligt att majoriteten är beredd att bara invänta
det som så småningom kommer från Skolverket och att majoriteten inte har förberett eller för
länge sedan, som det borde vara, genomfört lokala åtgärder för att man skulle kunna jämföra
31
betygen för att lärarna skulle känna sig trygga i sin undervisning och inför betygsättningen, att
man vet att kriterierna är likadana oavsett om det är Karl Johansskolan, Nygårdsskolan eller
Gårdstensskolan. Då skulle man kunna säga till sina elever: Du har de kunskaperna eller
motsvarande oavsett vilken skola du har gått på. Därmed står du dig bra när du kommer in på
gymnasiet. Du vet att du har rätt saker med dig i bagaget.
Detta har vi kvar att jobba med i Göteborg. Trots att betygssystemet har gällt i rätt många år nu
finns det fortfarande inget i verkligheten mer än de små, lokala exempel som Torslanda utgör.
Med det vill jag yrka bifall till motionen och vårt förslag i kommunstyrelsen.
Frank Andersson, kommunalråd (s)
Ordförande, kommunfullmäktige! Till att börja med ska jag yrka bifall till kommunstyrelsens
förslag.
I sakfrågan är vi fullständigt överens. Det är jag övertygad om. Det är oacceptabelt. Det är
oerhört viktigt att man kan säkerställa betygens lika värde. Där menar jag att vi är övertygad om
att vi är helt överens. Det måste vi göra.
Det som skiljer oss åt är att vi tycker att vi ska invänta Skolverket. De uppgifter som Agneta
kommer med här är att det inte görs någonting med undantag för Torslanda
stadsdelsnämndsområde. Jag har fått andra uppgifter om att det görs en hel del saker, att jobbet
redan är i gång.
Vi har haft kvalitetsredovisningar här i Göteborgs kommun och fått mycket beröm för våra
kvalitetsredovisningar. Det är personer utanför kommunen som har gjort kvalitetsredovisningar.
För vår del har det varit Tomas Kroksmark. Han påtalade, precis som Agneta säger, att det här
är mycket allvarligt. Med anledning av det har jag vid två olika tillfällen under två olika år
bjudit in presidierna i stadsdelsnämnderna, utbildningsnämnderna, stadsdelscheferna,
utbildningschefen och skolcheferna till träffar där Tomas Kroksmark mycket noggrant har gått
igenom vad han har kommit fram till, vad som brister i skolorna. Den här gången pekande han
speciellt på detta.
Efter det har jag tagit för givet att varje stadsdelsnämnd, som också är egen skolstyrelse,
jobbar med de områden där har visats på att det finns brister och att man har en skyldighet på
stadsdelsnämndsnivå att ta tag i de sakerna och jobba med det. Jag har också kollat att vi gör det
när det gäller utbildningsnämnden. Där har vi också gått igenom det här och varit med på de här
träffarna. Det gäller att skolchefen tillsammans med rektorerna jobbar med hur man kan få
större likställighet när det gäller betygens värde.
Skolutvecklingsenheten har tagit initiativ till att bilda en arbetsgrupp tillsammans med
universitetet, Skolverket, Skolutvecklingsmyndigheten och högskolan i Borås. Det är ett projekt
som ska pågå i tre år, som ligger på skolutvecklingsenheten. Där ska man stötta verksamheterna
när det gäller hur de kan jobba med de här sakerna.
Precis som Agneta sade är det några ställen som har varit mer framgångsrika i det här jobbet.
Där är Torslanda ett gott exempel. Till syvende och sist är det utbildningsnämnden och
stadsdelsnämnderna som har ett ansvar för att jobba med de här frågorna och ta tag i dem utan
att vi ger dem uppdrag härifrån. Det är den grundläggande skillnaden i vår syn.
Agneta Granberg, kommunalråd (m)
Vi är säkert överens i sakfrågan. Men det handlar om verkligheten också, inte bara teorin.
Skolverket har inte kommit loss ännu. Förvisso ligger det uppdrag på skolutvecklingsenheten.
Men jag väckte motionen i december förra året. Det har varit en betygsättning sedan dess och vi
är snart på väg in i nästa.
Kvalitetsredovisningen är jättebra. Det är där man hittar var bristerna ligger, precis som jag
har citerat. Den är jättebra, men det krävs åtgärder efter den. Bara redovisningen hjälper igen.
Vi har allesammans lyssnat på Kroksmark. Det är inspirerande, och han är jätteduktig. Vi har
pratat om detta i utbildningsnämnden och kanske till och med lagt ett och annat uppdrag. Men
om nu en stadsdelsnämnd gör det, hur kan man då få en jämförbarhet mellan skolorna, till
exempel mellan de olika kurserna i årskurs 8? Man ska ju inte ha olika kriterier i olika
stadsdelsnämnder. Barnen ska veta att de får betyg satta efter samma mått oavsett vilken skola
32
de går på. Då hjälper det inte att skolorna eller stadsdelsnämnderna jobbar var för sig. Det måste
vi göra kommungemensamt. Det kommungemensamma ansvar som vi har i det sammanhanget
kan vi aldrig delegera bort.
Mikael Malm (mp)
Ordförande, kommunfullmäktige! Agneta Granberg skriver att de lokala betygskriterierna är
luddiga. Ja, det låter väl bra. Hon skriver också att tusentals ungdomar kan ha fått fel betyg. Ja,
det låter väldigt tråkigt. Men man kan väl säga som så att de har fått betyg, och ställer man upp
för betyg kan det bli så. Det är en mänsklig bedömning. Några lärare bedömer att man ska ha ett
betyg och några andra bedömer på ett annat sätt. Du kanske får en femma och jag en sexa – om
det hade funnits. Det är inte särskilt rättvist, för vi står och gör samma insats här.
Jag tycker det är lite problematiskt att uppdra åt kommunstyrelsen och stadsdelsnämnderna att
vidta åtgärder, för jag skulle vilja säga att varje SDN är unik. Vi kan inte sitta här och tala om
för dem vad var och en ska göra på sitt skolområde. Varje SDN har sin skola att ansvara för och
är därmed autonom i det fallet. Precis på samma sätt är det med varje kommun i övriga landet
som inte har kommundelar. De är också autonoma. De bestämmer i sin skolpolitik där hur de
vill ha det. Om man har felaktiga betyg är det det som är problemet – att man har det som är
felaktigt nämligen betyg. Jag skulle vilja säga att grundskolebetyg i dag sällan kan betecknas
som rättvisa eller rättssäkra – precis som Agneta säger.
Jag ska läsa här vad jag fått fram. De utgör ett dåligt urvalsinstrument för vidare studier och är
inte en god spegling av individens utvecklingsmöjligheter. Nej, så är det. Så därför borde vi inte
ha betyg. Det tillkommer heller inte oss att avgöra det utan varje SDN har sitt ansvar för att man
som elev ska få så god kunskap som möjligt. Samma ansvar har de kommuner som inte har
SDN. Men för att få bort betygen måste vi vända oss högre upp och be att de tas bort.
I Linnéstadens yttrande står det på slutet så här: Trots att det inte är vår fråga vill vi ändå
påpeka att vår övertygelse är att det skulle vara bra för inlärningen att inte ha några betyg alls
utan i stället andra former av omdömen.
Det är nog där den springande punkten ligger.
Ata Ala (v)
(ej granskat av talaren)
Ordförande, fullmäktige! Jag börjar där Mikael slutade. Min sympati ligger hos det yttrande
som lagts fram av s, v och mp i Linnéstaden – att inte ha några betyg alls utan i stället andra
former av omdömen. Men verkligheten är annorlunda och det Agneta i dag tar upp i sin motion
är en av många olika skäl viktig fråga.
Det är viktigt att elevernas rättssäkerhet garanteras och att samma betyg sätts på samma
kunskapsnivå. Kursplaner, mål och betygskriterier får inte tolkas på olika sätt i olika skolor och
stadsdelar eller kommuner. Liksom Agneta nämner i sin motion pekar Skolverket och en del
studier och rapporter på problemet med de kursplaner och betygskriterier som i dag i praktiken
tyvärr tolkas och används olika. Problemet är stort och sträcker sig över stora delar av landet.
Eftersom detta är ett riksproblem behövs ett samlat grepp och tydliggörande material
beträffande betygsättningen. Med tanke på att behovet är stort är det bättre att Skolverket
utkommer med centrala anvisningar och samlade betygskriterier för alla elever – oavsett om
man går i kommunal skola eller friskola som genomför proven.
Slutligen vill jag säga att man måste invänta nya nationella direktiv som inte gynnar eller
missgynnar vissa skolor utan har samma och klara regler för alla skolor. Man ska som kommun
eller stadsdel inte agera på egen hand.
Med detta yrkar jag bifall till kommunstyrelsens förslag.
33
Henrik Friberg Fernros (kd)
(ej granskat av talaren)
Vi delar Agneta Granbergs oro över att betygsättningen inte är likvärdig i grundskolorna i
Göteborg, och jag tycker liksom majoriteten av remissinstanserna att man inte behöver invänta
Skolverkets rapport. Man kan faktiskt, som situationen i dag är, vidta åtgärder. Detta material
från Skolverket skulle vara av förtydligande karaktär. Jag tror att det med all säkerhet kommer
att finnas saker att göra också efter att vi fått detta förtydligande material. Det är visserligen
positivt att vi känner förtroende för Skolverket. Jättebra, men att detta förtydligande material
som enligt det yttrande som hänvisas till ska komma någon gång i september skulle lösa
problemet med likvärdigheten är väl inte så sannolikt. Därför menar jag att det är tämligen
riskfritt att rösta ja till den här motionen.
Åtgärder att vidta kommer att finnas också efter att Skolverkets material har kommit. Jag
råkar känna till den här problematiken eftersom den minnesgode kan erinra sig att jag för
ungefär ett och ett halvt år sedan la en motion här om kommungemensamma prov – både på
grundskola och gymnasium. Detta förslag avslogs – med tämligen stor majoritet tvingas jag
erkänna. Också Moderaterna och Granberg var med i det avslaget. Jag kan väl nu säga att jag
tycker det är glädjande att Moderaterna också sett att detta är ett problem och är beredda att
vidta åtgärder. Vi i Kristdemokraterna är inte speciellt långsinta –inte jag heller. Vi tar tacksamt
emot alla goda ansträngningar för att få bukt med detta problem.
Så vi tillstyrker Granbergs motion.
Frank Andersson, kommunalråd (s)
Ordförande, kommunfullmäktige! Bara helt kort: Innebär det som Henrik nu säger att om –
vilket jag hoppas och tror – vi fattar beslut enligt kommunstyrelsens förslag att du tror att
stadsdelsnämnderna och utbildningsnämnden inte bryr sig om den här frågan? Jag tror nämligen
över huvud taget inte att det hänger ihop. Jag delar din känsla när det gäller betygen att det är
viktigt med lika värderingar. Det är självklart. Men jag är fullständigt övertygad om att vilket
beslut vi än kommer att ta här kommer utbildningsnämnden och stadsdelsnämnderna att ta
denna fråga på djupaste allvar, precis som de liksom utbildningsnämnden redan i dag gör. Men
när du argumenterar låter det som att om majoriteten säger nej till detta är det ingen som bryr
sig om detta längre.
Jag är övertygad om att det inte är så.
Henrik Friberg Fernros (kd)
(ej granskat av talaren)
Det vore mig fjärran att tro att man i stadsdelsnämnderna inte bryr sig om detta. Jag tror
verkligen att man jobbar med det – där och i utbildningsnämnden. Problemet är att
stadsdelsnämnderna inte har det övergripande ansvar som krävs för att denna form av
likvärdighet ska kunna uppstå. Den gäller ju för kommunen som helhet. Som alla vet är
stadsdelsnämnderna uppdelade på 21 delar i Göteborg. Därför är det viktigt att kommunen tar
ett övergripande ansvar just för att säkerställa likvärdigheten mellan olika stadsdelar. Man kan
inte jobba var och en i sin stadsdel i den här frågan. Det måste finnas ett övergripande ansvar.
Jag måste säga att jag är lite förvånad. På Frank Andersson låter det nu som om det är en
principiell invändning mot vem som ska göra det ena eller andra – om det ska vara kommunen
som ska ge uppdrag eller om det ska vara stadsdelsnämnderna. I det yttrande som han hänvisar
till görs det ju gällande att det enbart handlar om en tidsfråga om vi ska invänta Skolverkets
rapport eller inte. Vad är motivet bakom avslagsyrkandet? Är det att vi ska invänta detta
förtydligande material eller är det mer principiellt betingat? Handlar det om att det ska vara
stadsdelsnämnderna och inte kommunen som gör det? Det skulle vara intressant att få reda på.
34
Helene Odenjung, kommunalråd (fp)
Ordförande, fullmäktige! Jag måste säga att jag blir något förvånad när jag hör diskussionen
efter att ha läst remissinstansernas svar, för alla säger egentligen att Agneta Granberg har
alldeles rätt i sin belysning av problemet. Flera pekar också på att skolorna tycker att detta är ett
problem. Enbart Biskopsgården säger att man vill avvakta de nya direktiven och då få stöd för
den nya betygsättningen från Skolverket. Några andra exemplariska undantag finns. Alla
stadsdelsnämnderna är inte tillfrågade i den här remissrundan. Det brukar ju inte vara så. Men
det hade varit intressant att veta om även de övriga varit lika positiva till motionens anda och
problembeskrivning. Torslanda har tagit detta på allvar och arbetat med frågan. Det finns också
andra enskilda skolor som självmant arbetat med detta eftersom lärarna på skolan upplever att
det är ett jätteproblem att vi inte har likvärdiga kriterier över hela Göteborg.
Det handlar inte om att det ska vara lika kriterier i Älvsborg, Mikael. Det handlar om att det
ska vara lika kriterier över hela staden! Att säkerställa betygens lika värde säger Frank att vi är
helt överens om. Ja, men om vi är det – vad är då problemet? Är det för att det är en moderat
motion som det inte går att bifalla den? Skolverkets nya anvisningar innebär ju inte på något sätt
en automatisk säkerställning. Bara för att man skickar ut nya anvisningar innebär inte det att
lärarna säger: Jaha, var det så vi skulle sätta betyg? Många av dem har satt betyg i trettio år och
ändrar sig inte för det. Det är ju just att man måste ha lokala kriterier, gå igenom dem
tillsammans – benchmarka som man är så duktig på i den här staden och ska göra i alla
verksamheter! Varför ska vi inte göra det i skolan? Jag förstår faktiskt inte hur man resonerar i
det här avseendet.
Oavsett vad man tycker om betyg i sig, Mikael Malm, måste man faktiskt bestämma sig för att
nu har vi detta och då måste man förhålla sig till det. Frank säger att utbildningsnämnden och
stadsdelsnämnderna redan har det här uppdraget. Men det var också med väldigt stor vånda som
ni i majoriteten gick med på att göra en analys av slutbetygen från gymnasieskolan som jag på
förra sammanträdet yrkade på. Det satt väldigt långt inne. Om jag bortser från Frank, som ändå
säger att han tycker att det är viktigt att säkerställa betygens lika värde, har de andra från
majoriteten som yttrat sig i princip sagt: Vi tycker inte betyg är bra, så därför vill vi heller inte
jobba på att de ska bli rättvisa. Med det får man ”ännu icke godkänt”.
Mikael Malm (mp)
Jag tänkte först göra det jag förut glömde: Yrka bifall till kommunstyrelsens förslag. Så har jag
gjort det.
Helene säger att vi i dag har betyg. Och det är klart – det har vi, och då får vi göra det bästa av
den situationen. Det är helt praktiskt och pragmatiskt riktigt. Självklart. Men jag står ändå fast
vid det jag förut sa om betygen och dess vara.
Sedan vill jag också hålla med bland annat Frank om att utbildningsnämnden och SDN –
visserligen har bara några fått uttala sig – tar sitt ansvar för skolan och därmed också de betyg
som där utdelas. Men det kan inte hjälpas – i varje SDN finns alltid flera skolor och det kan inte
bli samma betyg i varje. Så även om man tar sitt ansvar blir det lite problematiskt att sätta betyg
eftersom grunderna man jobbar efter varierar från skola till skola. Man har olika lärare med
olika kompetens. Men varje SDN tar sitt ansvar med olika stödåtgärder som bland annat kan
påverka betygen men dessa stödåtgärder för eleverna är väldigt viktiga.
Agneta Granberg, kommunalråd (m)
Jag måste säga att jag inte blir riktigt klok på vad Mikael Malm säger. Förvisso vill han inte ha
betyg, men det ligger inte riktigt på oss här att debattera. Men sedan säger han att det kan vara
lite problematiskt att det i verkligheten varierar mellan skolorna. Då tar vi ju faktiskt inte det
ansvar staten har ålagt oss att göra.
Vi har ansvar för att sätta betyg och för att de ska vara likvärdiga. Om vi säger att vi inte ska
ta det ansvaret – då är det väl bättre, Mikael, att se till att staten tar hand om skolan. För något
ansvar måste vi väl ändå ta när den är kommunal.
35
Vårt ansvar måste vara att se till att lärarna vet vilka kriterier de ska kunna använda när de
sätter betygen. De ska kunna vara lugna och trygga i att det inte bara är i en stadsdelsnämnd
man diskuterar detta utan att man kan jämföra mellan olika delar av staden.
Lika väl ska föräldrarna och barnen veta att i den skola man väljer håller betygen och redan
från början vet man vad man ska läsa och lära för att få ett högt betyg. Nog har vi ett gemensamt
ansvar för detta. Jag tycker inte att man kan stjälpa över det och säga att stadsdelsnämnderna
löser det var för sig. De är inte kommuner. Det är Göteborg som är en kommun. Det kommer vi
inte runt – oavsett vad vi tycker. Vi har en gällande kommunallag när det gäller likvärdigheten i
betygen som i så mycket annat.
Helene Odenjung, kommunalråd (fp)
Jag blir lite nyfiken. Innebär detta att en stadsdelsnämnd skulle kunna säga: Vi tycker inte detta
är en viktig fråga så vi struntar i att vara med i ett sådant här jämförelsearbete. För det innebär
det ju i så fall, om man har 21 skolstyrelser. Då skulle en skolstyrelse kunna säga: Detta är
ingen viktig fråga. Vi prioriterar inte den. Om det bara är det som är den stora skillnaden i vårt
resonemang förstår jag verkligen inte varför man från majoritetens sida yrkar på att detta ska
avslås i avvaktan på nya kriterier.
Precis som Agneta säger är vi en kommun. Vi måste ha gemensamma riktlinjer och det måste
också finnas en jämförelse mellan stadsdelar, mellan skolor och mellan enskilda lärare hur de
sätter betyg i samma ämnen. Jag förstår verkligen inte er ovilja, och jag tycker inte heller ni har
förklarat er tillräckligt bra. Men jag väntar. Det kan fortfarande finnas hopp.
Eva-Lena Fransson (v)
(ej granskat av talaren)
Det är intressant att höra på debatten. Jag som är vänsterpartist blir ännu mer stärkt i min
uppfattning att vi ska ha omdömen i stället för betyg. I Linnéstadens yttrande står en mening
som vi här inte alls har pratat om. Det är att även de fristående grundskolorna borde inkluderas i
arbetet. Ingen har nämnt det.
Jag vill fråga både Kristdemokraterna och Moderaterna vad ni grundar det på att betyg sätts så
olika i Göteborg. Har ni ett material eller hur kan ni säga så? Menar ni att barnen i
Biskopsgården och Bergsjön får andra betyg än barnen i någon annan stadsdel? Vad har ni för
belägg? Finns det någon grund för det ni säger?
Helene Odenjung, kommunalråd (fp)
Jag hade faktiskt just skrivit ordet friskolor på min lapp, men jag hann sätta mig innan jag hann
prata om det. Jag tycker det är jätteviktigt att också friskolorna involveras i detta arbete –
förutsatt att de sätter betyg. Annars är det ju ganska meningslöst. Om man är emot betyg kan
man välja att sätta sina barn i en skola som inte sätter några. Det tycker jag är mer logiskt än att
prata om att man generellt sett tycker att betyg är orättvisa så därför ska man heller inte jobba
för att de ska bli mer rättvisa.
Jag grundar detta på att många lärare själva vittnar om hur svårt det är att sätta betyg utifrån
lokala betygskriterier. Jag är säker på att de skulle sätta likadana betyg på en annan skola på
samma elever. Dessutom grundar jag det på att man på Pedagogen faktiskt inte utbildar alla
lärare i hur det är att sätta betyg. Trots det har de fått ut sin legitimation, höll jag på att säga,
man får ju ingen sådan även om vi skulle vilja det. Men de får ut sin examen och blir behöriga
lärare utan att ha fått lära sig att sätta betyg. Jag tycker det är ett gigantiskt problem.
Agneta Granberg, kommunalråd (m)
Ja, Eva-Lena, omdömen i stället för betyg. Omdömen är väl också en värdering? Jag kan inte se
det på något annat sätt. Betyget har fördelen att fastställda kriterier finns. Man kan något så när
följa dessa, men de är för luddiga för att man ska kunna följa dem så att vi kan vara säkra på att
de blir likvärdiga inom Göteborgs kommun.
36
Det jag baserat mig på är bland annat stadens egen kvalitetsredovisning. I motionen hänvisade
jag till kvalitetsredovisningen för 2002. I texterna som våra experter tagit fram står det att
skillnaden mellan olika skolor i vissa fall är så stor att det är tveksamt om det går att betrakta
som samma sorts verksamhet. I början av den här punkten citerade jag kvalitetsredovisningen
för 2003: Ett tydligt förbättringsområde är att stärka elevernas rättssäkerhet vad gäller betyg och
bedömning. Jag kan ge många fler citat från kvalitetsredovisningen men det tar för lång tid här.
Läs den och fundera själva!
Nog är väl eleverna i Biskopsgården värda den vissheten att deras betyg betyder lika mycket
som de gör för eleverna i Centrum eller på någon friskola. Jag tycker det vore bra om
friskolorna vore med i detta så även deras elever vet att betygen har ett lika värde. Nu bifalls ju
inte min motion, annars hade jag gärna yrkat det som ett tillägg till motionen.
Ewelina Tokarczyk (s)
Ordförande, fullmäktige! Jag tror att alla vi här inne tycker att en likvärdighet är att föredra och
att elevernas rättssäkerhet i denna fråga behöver stärkas. Precis som Frank sa i början instämmer
vi i analysen av problemet. Men vi har inte samma syn på hur vi ska lösa detta. Jag skulle vilja
säga att betyg alltid på ett eller annat sätt är orättvisa, för det handlar om en bedömning från en
person. Jag tror kanske inte, som Helene sa, att detta per automatik skulle ändras så att alla
sätter rättvisa betyg bara för att Skolverket kommer med riktlinjer. Samma sak gäller också om
vi har riktlinjer i kommunen. Det blir inte så att vi plötsligt sätter rättvisa betyg bara för att vi
har kommuncentrala riktlinjer.
Precis som Frank tror jag att detta är en lång process. Men jag tror också att det handlar om en
likvärdighet över hela landet. Och vi behöver faktiskt i första hand invänta Skolverkets riktlinjer
för att veta vad det är vi arbetar utifrån i stället för att börja bygga på Göteborgs kommunala
riktlinjer innan staten sagt sitt.
Eftersom detta är något som inte bara gäller riktlinjer utan också är en fråga om egna attityder
och egna förhållningssätt både hos lärare och elever är det väldigt viktigt att ta hänsyn till lokala
förutsättningar. Och lokala förutsättningar är inte bara stadsdelsnämndernas lokala
förutsättningar. Det handlar till slut också om att man faktiskt sätter betyg för en individ i ett
extremt lokalt perspektiv. Att låta stadsdelsnämnderna lokalt ha sina egna processer är väldigt
viktigt. Det måste i första hand stadsdelsnämndspolitikerna hålla i. Men låt oss invänta
Skolverkets riktlinjer och se hur de bedömer läget.
Helene Odenjung, kommunalråd (fp)
Jag hängde bara upp mig på att Ewelina trodde att vi föreslagit att vi skulle ha kommunala
riktlinjer. Det har vi inte gjort. Vad vi föreslagit är att kommunstyrelsen och
stadsdelsnämnderna ska vidta åtgärder för säkerställa betygens lika värde i grundskolan.
Henrik Friberg Fernros (kd)
(ej granskat av talaren)
Kristdemokraterna och Moderaterna blev ombedda att redovisa de kunskapskällor vi har för
våra påpekanden och vår oro över att betygsättningen inte är likvärdig. Man kan gå in på
Skolverkets hemsida. Där står följande, bland annat apropå betygsättningen som inte antas vara
likvärdig: Insatserna har dock inte varit tillräckliga. Det finns bland många lärare en okunskap
om kursplaner och betygskriterier vilket leder till stora skillnader i betygsättningen. Alltfler av
dem som undervisar och kunskapsbedömer elever saknar behörighet för yrket vilket är
problematiskt och inger oro för framtiden, och så vidare.
Problembeskrivningen är inte tagen ur luften. Den är tagen från Skolverkets hemsida. Det är
bara att gå in och läsa.
När det sedan gäller Frank Andersson har jag inväntat ett svar. Jag skulle för framtiden vilja
veta: Är motståndet principiellt mot att kommunfullmäktige tar initiativet i denna fråga? Är det
detta som är problemet? Eller är det som det sägs i yttrandet att Skolverkets rapport ännu inte
37
kommit? Det är ganska stor skillnad mellan de motiveringarna, och det skulle vara intressant för
framtiden att veta vilken Socialdemokraternas hållning är eftersom jag vill bevaka denna fråga.
Agneta Granberg, kommunalråd (m)
Jag ska avsluta med detta inlägg. Egentligen vill jag bara konstatera att vi får vänta och se om
det nu denna gång hjälper med statens riktlinjer mot kommunen. Kommer det att innebära att
våra barn och ungdomar om ett år har betyg som alla känner är likvärdiga och går att jämföra
och att man fått i sig lika mycket kunskaper och färdigheter – oavsett vilken skola man gått på?
För det är ju faktiskt avgörande för våra barn och deras framtid att de vet med sig: Jag kan detta
när jag kommer in på gymnasiet eller när jag går vidare i studier så nästa nivå kan följas. För
vad är ett VG värt om det inte har ett innehåll?
Ewelina säger att det är en lång process. Ja det är det säkert. Därför hade det väl varit bra om
den påbörjats åtminstone när jag lade min motion men kanske till och med när den förra
kvalitetsredovisningen gjordes eller att man fullföljt det som man ändå startade med på
gymnasieskolan när det nuvarande betygssystemet kom till. Då fanns det arbetsgrupper och
lärare som satt tillsammans i olika ämnen och just försökte tränga in i detta: Vad gör vi för att
betygen ska bli likvärdiga? Vad ska kurserna ha för innehåll? Man har väl kommit ett snäpp
längre på gymnasierna för lite av det finns ju kvar. Men grundskolan har aldrig startat. Där är vi
precis lika osäkra som vi var för tio år sedan. Man vet inte utan det vi får gå efter är det vi hör
av lärare och elever och det vi läser i kommunens egen kvalitetsredovisning.
Jag tänker fortsätta följa frågan och jag hoppas debatten ändå medfört att det blir lite mer fart i
Göteborg och att skolutvecklingsenheten jobbar upp detta som man kanske tänkt sig att göra
och att det når ut till lärarna och att de får det stöd och den hjälp de behöver för att kunna sätta
betyg som vi kan säga är likvärdiga.
Frank Andersson, kommunalråd (s)
Det är en sak om man är för eller emot betyg. Men även om man skulle vara emot betyg tycker
man givetvis – liksom alla andra – att om vi nu har betyg så ska de sättas rättvist och på lika
grunder. Det tycker jag först man ska slå fast.
Sedan är det så att jag inte tycker att vi ska fatta de beslut som ni vill att vi ska fatta här. För
det första tycker jag att man ska invänta Skolverkets rapport. Sedan tycker jag principiellt att det
är stadsdelsnämnderna och utbildningsnämnderna själva som ska jobba med denna fråga. Det är
klart att när sådana här saker tas upp i motioner och interpellationer fungerar vi väl alla så, när
vi ska argumentera för något, att vi ringer runt till förvaltningar och tjänstemän och – i det här
fallet – till stadskansliet och skolutvecklingsenheten och frågar: Händer det något? Görs det
något?
I motsats till Agneta har jag fått besked som gjort mig lugnare. Man är i gång och har påbörjat
det här jobbet framför allt utifrån den kvalitetsredovisning vi gjort i Göteborgs kommun. Som
ytterst ansvarig i kommunstyrelsen för majoriteten men också som ordförande i
utbildningsnämnden kommer jag givetvis på samma sätt som Agneta att följa frågan och se till
att vi jobbar med den hela tiden.
Ewelina Tokarczyk (s)
Då och då blir jag anklagad för att vara överlokalpatriotisk – att vi är så jäkla bra i Göteborg!
Och vi är ju ganska bra. Men jag tror nog ändå att om man ska försöka ta ett grepp om
likvärdigheten för betygen är det Skolverket som ska gå före och inte Göteborgs kommun. Vi
ska följa deras rekommendationer och bygga på med vårt eget lokala perspektiv.
Som svar till Helene: Jag förstår det, men låt Skolverket komma före. Jag tycker det är lite
avigt att börja i andra änden.
38
Eva-Lena Fransson (v)
(ej granskat av talaren)
Eftersom lärarna har dålig kunskap i betygsättning, är det meningen att vi ska bestämma att
Pedagogen ska lära ut att sätta betyg? Är det vårt uppdrag?
Helene Odenjung, kommunalråd (fp)
Nej, men jag kan tycka att det ingår i Pedagogens uppdrag att lära lärarna att sätta betyg
eftersom de faktiskt ska göra det när de kommer ut sedan. Att de sedan inte gör det får man ta i
ett annat forum. Men det innebär att det blir problem när de sedan kommer ut på skolorna och
ska sätta betyg.
Jag skulle vilja ta en annan vändning i frågan. Det handlar om eleven som har fått ett betyg
som man upplever är orättvist. Ska det inte finnas ett gemensamt system för hur en elev ska
kunna överklaga det betyget? Ska det vara 21 olika sätt att göra det på? Det finns många frågor
som det borde vara självklart att vi löser på lika sätt över staden. Därför förstår jag faktiskt inte
alls Frank. Du säger ju att du tycker att allt som står i motionen är bra, men du vill ändå inte
bifalla den eftersom du vill vänta på riktlinjerna från Skolverket. Om riktlinjerna från
Skolverket inte upplevs bidra till någon lösning, är du då beredd att ta de initiativ som det står
om i motionen? Jag förstår ärligt talat inte oviljan.
Henrik Friberg Fernros (kd)
(ej granskat av talaren)
Jag skulle bara besvara den fråga jag fick, som var riktad bland annat till mig. Självklart ska inte
vi lära pedagogerna hur de i sin tur ska lära ut. Det är lärarutbildningarnas roll. Däremot ska vi
utvärdera den verksamhet som vi är ansvariga för, precis som vi utvärderar all annan
verksamhet. Skolan ligger ju under oss, och den ska vi naturligtvis utvärdera. Om vi märker att
det inte fungerar eller om Skolverket poängterar att det inte fungerar, är det vår plikt att
utvärdera det och komma till rätta med de problem som finns.
Frank Andersson, kommunalråd (s)
Det är sista gången, jag lovar. Till Helene: Jag tyckte att jag var tydlig i min förra replik där jag
sade att jag tycker att vi först ska invänta Skolverket. Principiellt tycker jag inte att vi ska fatta
de besluten här i kommunfullmäktige. Jag anser att det ligger inom stadsdelsnämndernas och
utbildningsnämndernas ansvarsområde, när vi har gjort kvalitetsredovisningen. När
kvalitetsredovisningen är gjord för utbildningsnämnden är det vår sak i utbildningsnämnden att
följa upp det som sägs, vad vi är dåliga på. Då är det ett ansvar för oss i utbildningsnämnden,
precis på samma sätt som det är för stadsdelsnämnderna.
§ 19 Motion av Jonas Ransgård (m) om en översyn av säkerhetsrutinerna inom
äldreomsorgen i Göteborg
Jonas Ransgård (m)
Ordförande, stadsfullmäktige! Det är svårt att säga om antalet brott och stölder riktade mot äldre
har ökat i största allmänhet. När det gäller dem som har insatser från hemtjänsten eller bor på
äldreboenden förs statistik, och där är det en tydlig ökning. Vad den beror på kan man diskutera,
om det är en ökad anmälningsbenägenhet, en ökad uppmärksamhet, eller om det faktiskt är fler
stölder och en annan attityd till att utsätta äldre för brott. Det är alldeles extra tragiskt när
värnlösa människor utsätts för stölder, när de inte har förmåga att värna sig och sitt och det
utnyttjas av omgivningen.
Jag är glad för svaren på motionen. Jag hoppas att övergripande rutiner kommer att ge både
stadsdelsnämnderna och verksamheterna ett stöd i hur man jobbar med detta men också att de
39
äldre som får hjälp och deras anhöriga känner större trygghet i att man gör vad som kan göras
för att minska brotten. Med det yrkar jag bifall till kommunstyrelsens förslag.
Eva Olofsson, kommunalråd (v)
Det här är en motion som vi är överens om i alla partier. Om man bor på ett äldreboende, kanske
ännu mer om man har hjälp i sitt eget hem med många saker, kommer människor som har som
jobb att stötta och hjälpa en väldigt nära. De får veta mycket om en. De är inne i ens eget hem
och får god kunskap om hur man har det runt omkring sig. Det är naturligtvis ett väldigt stort
ansvar. De allra flesta i vår personal sköter det ansvaret bra. Men det finns en och annan som
inte gör det utan tyvärr utnyttjar situationen. Det sker stölder ibland och andra saker som är
otrevliga.
Det pågår ett jobb. Det finns olika rutiner i stadsdelarna. De kan se lite olika ut, och jag tror att
det kan vara en trygghet att utveckla jobbet med övergripande rutiner och en policy. Det är
jobbigt för den äldre. Det kan också vara jobbigt för den anhörige. Det kan också vara så att
man tror att man har blivit bestulen när man i själva verket har glömt eller tappat bort vad man
har gjort av en sak. Det måste också hanteras. Det är också jobbigt i en personalgrupp om man
får reda på att någon i gruppen antagligen har begått en stöld och man inte vet vem. Det är en
oerhört jobbig situation för personalen.
I ett svar från en av stadsdelarna sägs att det här är ett utvecklingsarbete. Det är det. Personal
hanterar pengar och annat eftersom man hjälper till med ärenden. Många gånger hanterar
personalen också nycklar. Här finns mycket att tänka på.
Vi har från majoriteten bifallit motionen. Jag tycker att det är bra att vi gör ett övergripande
arbete. Utifrån det kan stadsdelarna se över de lokala riktlinjer de har i dag. Det kan säkert ske
en del förbättringar i det jobbet.
Kerstin Ekman (fp)
Ordförande, fullmäktige! Det är glädjande att motionen har bifallits och att vi får en bättre
ordning för att ge våra äldre skydd. Det är alltid lika bekymmersamt när man hör talas om att
stölder skett. Det kanske inte bara är pengar utan även kära föremål som har försvunnit.
Att man har gemensamma handlingsplaner är självklart, och förhoppningsvis kan det leda till
att färre drabbas. Det måste också vara bra för personalen att man har rutiner som ska följas.
§ 20 Motion av Jonas Ransgård (m) och Lennart Widing (m) om bevarande av den sista
befästningen i Göteborg
Lennart Widing (m)
Herr ordförande, stadsfullmäktige! Samtidigt som Jonas Ransgård och jag tackar alla som har
lagt ned tid och intresse på att skriva remissvar och försöka sätta sig in i det kloka i att bevara
denna den sista befästningen i Göteborg eller batteriet på Galterö får vi beklaga att det har varit
en förspilld möda.
Batteriet på Galterö avvecklas nämligen för fullt. Kanonerna är redan borta. Det som hörde till
sambandet är redan borta. I princip är anläggningen tömd. Det går att ha många synpunkter på
detta, inte minst av den anledningen att Riksantikvarieämbetet uttalat sig för att anläggningen
skulle bevaras, av kulturhistoriska skäl. Dagens sammanträde är dock knappast rätt plats och
tillfälle för synpunkter på detta. Här går det bara att konstatera att det inte finns något batteri att
bevara. Jonas och jag har bestämt oss för att vi inte ska yrka på att man ska bygga upp batteriet
igen.
Ibland sägs att det inte finns något ont som inte har något gott med sig. Det goda i detta skulle
väl vara att vi kan bespara oss en debatt och dem som eventuellt hör på oss om det rimliga i att
kommunala tjänstemän på arbetstid inte skulle tillåtas bevaka stadens intressen i en
bevarandefråga.
40
Herr ordförande, kommunfullmäktige! Hur som helst var det synd på så rara kanoner.
Möjligen laddar Jonas och jag om för att försöka bevara det som eventuellt kan finnas att bevara
på Stårholmen. Men nu yrkar jag att kommunfullmäktige anser motionen besvarad med
konstaterandet att batteriet på Galterö i princip redan är nedmonterat.
Vivi-Ann Nilsson, kommunalråd (s)
(ej granskat av talaren)
Det finns väl ingen anledning att gå emot det yrkandet, eftersom situationen är som den är, även
om det inte är precis vad kommunstyrelsen har sagt.
Jag kan bara beklaga att Riksantikvarieämbetet inte har större betydelse. Det här hade varit en
viktig sak att bevara.
Det fanns egentligen inte så stora motsättningar när det gällde om tjänstemännen skulle få
ägna tid åt det här. Vad vi egentligen var oeniga om var följande. Det här är en statlig
angelägenhet, och staten måste ta ansvaret. Vi kan inte bifalla en motion som säger att vi skulle
göra det tillgängligt för rekreation för göteborgarna, förutom att ett antal tjänstemän skulle
bevaka bevarandefrågan. Det var egentligen det som vi var oeniga om.
Eftersom situationen är som den är borde vi kunna enas. Galterö finns ju inte längre på det
sättet.
Lennart Widing (m)
Det kan väl synas vara en överloppsgärning att diskutera det här när frågan redan är överspelad.
För ordningens skull får vi ändå säga att det framgår av yrkandet från m, fp och kd i
kommunstyrelsen att det inte fanns någon oenighet om att det här i princip är en statlig
angelägenhet.
Vivi-Ann Nilsson, kommunalråd (s)
(ej granskat av talaren)
Så står det i ert yrkande. Samtidigt vill ni bifalla motionen, där det i att-satsen står att ön ska bli
tillgänglig för göteborgarnas rekreation. Det var det vi reagerade mot.
Jochen Schützdeller (mp)
Ordförande, fullmäktige! Vi får hoppas att de här kanonerna kunde återvinnas på något sätt. Det
som jag har hört från en person som håller på med sådana här saker i försvaret är att kostnaderna
för att destruera exempelvis en stridsvagn, om man ska göra det på ett miljöriktigt sätt, är högre
än att bygga den från första början. Den är byggd av en massa skumma legeringar. Det är en
ganska intressant synpunkt när vi bygger nya grejer.
Det här med militären är intressant. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet hade
kongress i Linköping, och då var vi på en väldigt trevlig middag på Militärmuseet i Linköping.
Jag blev lite beklämd över min fascination av det här med militär teknik. Vad är det för pervers
drift som får oss människor att bygga de här maskinerna och instrumenten som är avsedda att
skada eller döda? Jag erkänner att jag liksom många andra pojkar är jätteintresserad av jättestora
maskiner.
I stället för avsky kände jag faktiskt fascination. Det är en fascination över att vi på den
punkten faktiskt inte verkar ha lärt oss särskilt mycket genom historien.
En tanke slår mig: Skulle möjligen de ekonomiska prioriteringarna se annorlunda ut om
kvinnorna hade haft mer makt? Jag vet inte.
Självklart ska vi ha monument över våra misslyckade investeringar. Om det här batteriet hade
funnits kvar hade jag gärna tillstyrkt. Gamla befästningar som aldrig använts kan bli symboler
för att det fanns en tid då vi uppfattade hoten helt annorlunda än i dag. Det kanske skulle kunna
vara en påminnelse om att det i dag inte är till det militära försvaret som skattepengarna ska gå
utan till försvaret mot den globala miljöförstöringen, som är ett verkligt hot. Därför yrkar jag
med glädje bifall till kommunstyrelsens förslag.
41
Jörgen Linder, ordförande (s)
Det är ingen annan som har yrkat bifall till kommunstyrelsens förslag. Verkligheten har hunnit
ifatt destruktionen/oss.
Jochen Schützdeller (mp)
Jag låter mig vägledas av ordföranden. Jag antar att det har skett en förändring i det tidigare
förslaget.
Jörgen Linder, ordförande (s)
I så fall uppfattar jag att det bara finns ett förslag, nämligen yrkandet från Lennart Widing att
motionen ska anses besvarad med konstaterandet att batteriet redan är nedmonterat.
§ 21 Motion av Agneta Granberg (m) om att tillåta bad i hamnen och Göta Älv
Agneta Granberg, kommunalråd (m)
Ordförande, stadsfullmäktige! Tack för svaret på min motion. Majoriteten i kommunstyrelsen
har gjort en rätt positiv skrivning även om den landar i att motionen ska anses besvarad och att
man inte vill göra någonting.
Anledningen till att jag väckte motionen var att det förra sommaren kom uppgifter om att
vattnet i älven var väldigt rent och att det därmed borde vara badbart. Det tyckte jag lät
spännande. Vad vill vi annat än att ge göteborgare och turister möjligheter att uppleva vår stad
på många olika sätt och vis? Vi har haft diskussioner under ett års tid, och det har varit många
roliga diskussioner om den här motionen.
När jag ser det förslag som ligger hos fullmäktige i dag är jag ändå lite besviken över att man
inte vill göra mer från majoritetens sida. Jag hade velat häva det generella badförbudet och i
stället se var man inte kan bada, av kortsiktiga eller långsiktiga säkerhetsskäl, och sätta upp
förbud där. Samtidigt kan man peka ut ett antal platser som skulle vara möjliga att använda för
bad, nu eller senare. Man ska också titta på vad som krävs för att det ska kunna vara bad. Är det
så att vi behöver mäta vattnet oftare för att ha en bättre koll på vattenkvaliteten? Det är ju
egentligen positivt. Nog vill vi alla att det ska rinna rent vatten ut genom våra vattendrag. Det är
gynnsamt även för fisket och inte bara för vårt eget badande.
Om det är fartyg i vägen som ger svallvågor kanske man kan lösa det genom att sätta upp
hinder i vattnet. Det görs på många håll. Det kan också vara andra saker. Utgångspunkten ska
vara att vi inte behöver ha ett generellt badförbud. Jag tycker att vi borde kunna häva det och
vända på det. I stället kan vi pricka ut ställen som borde vara möjliga badplatser och sedan sätta
upp förbud där det verkligen behöver vara förbud.
Visst badas det, som jag tror Göran Johansson utlät sig om i medierna. Det kanske är flera här,
utöver Göran, som har badat på förbjudet vatten. Då är det väl bättre att man kan få lov att bada.
De få veckor under sommaren som det var badtemperatur i vattnet såg vi på flera håll utefter
älven folk som var i. De lät sig inte hindras av ett formellt förbud.
Nu är läget som det är. Jag kommer givetvis att yrka bifall till vårt yrkande i kommunstyrelsen
om att gå vidare med frågan. Om det yrkandet faller, vilket det antagligen gör, kan jag luta mig
mot att majoriteten tycker att visionen är bra och att man ser positivt på att berörda nämnder
jobbar vidare för att möjliggöra bad i nämnda områden. Men ärendet måste de facto komma
tillbaka till fullmäktige om det ska hända någonting. Det finns ett badförbud, bortsett från de
badplatser som finns utefter kusten. Nog borde vi kunna jobba mer aktivt med att förändra det,
för att ge göteborgarna bättre sommarmöjligheter utan att behöva ge sig ut från staden och
kanske även för ett ännu renare vatten. Med det yrkar jag bifall till vårt yrkande i
kommunstyrelsen.
42
Ewelina Tokarczyk (s)
Ordförande, fullmäktige! Jag vill tacka dig, Agneta, för en jättebra motion. Det är en intressant
och spännande idé, och jag hoppas verkligen att våra nämnder fortsätter att jobba på det här
spåret så mycket de bara orkar.
Det här är en hälsofråga och en säkerhetsfråga men självklart också en ekonomisk fråga. Det
är sant som du säger, att andelen syreförbrukande ämnen i vattnet är lika låg som i början på
1900-talet. Men det finns ändå en del andra saker som vi behöver ta hänsyn till. Det är till
exempel bakteriehalten. Den har varierat ganska kraftigt på olika ställen vid olika tider för
provtagning. Miljöförvaltningen säger bland annat att man dessutom ställer högre krav i dag på
hur man gör för att förhindra smittspridning.
Det är en säkerhetsfråga, och att häva det generella badförbudet är ungefär som att tillåta
picknick på E 6:an. I Göteborgs hamn har vi 37 500 fartygsrörelser, 9 000 handelsfartyg och
personfartyg som rör sig i hamnen, 2 000 fartyg som fortsätter uppför Göta Älv samt ungefär 34
miljoner ton gods. Även Göteborgs Hamn har sagt att det finns synnerliga motiv för att hålla
fast vid det säkerhetsperspektivet.
Utöver det är det också en ekonomisk fråga. Självklart kan man avhjälpa både smittspridning
och säkerhetsrisker och jobba vidare med det. Det står alla partier fritt att prioritera det i sin
budget. Park- och naturnämnden nämner att det kostar ungefär 1–2 miljoner kronor bad att
anlägga ett bad. Man prioriterar hellre att rusta upp redan befintliga bad. Jag tycker att det är en
rimlig prioritering.
VA-verket anför att man skulle behöva investeringar på mellan 100 miljoner och 5 miljarder,
beroende på vilken lösning man väljer för rening av vatten. Självklart är det här också en
prioriteringsfråga när det gäller vår ekonomi.
Självklart delar vi uppfattningen att förslaget är intressant. Jag ser också att arbetet pågår i den
takt vi orkar, både i fråga om arbetsbelastning och ekonomiskt. Jag vill med det yrka bifall till
kommunstyrelsens förslag att anse motionen besvarad.
Kia Andreasson, kommunalråd (mp)
Ordförande, fullmäktige! Jag är mycket förtjust i att bada i naturliga vattendrag utomhus, höst,
vår, sommar och till och med vinter. Jag badar gärna med Agneta Granberg, men inte i hamnen.
Varför ska vi bada just i hamnen, med alla de nackdelar som Ewelina här har tagit upp, som
miljöförvaltningen tar upp i sitt yttrande, när vi bor så nära havet och har så god tillgång till
sjöar? Vi är väldigt lyckligt lottade här i Göteborg med att kunna bada utomhus, något som jag
tycker är en bra sak att göra. Om jag hade bott på Skaraslätten och inte haft en enda sjö i sikte
hade jag förstått problematiken, att man måste bada där det finns vatten. I det här fallet är det
inte absolut nödvändigt.
Herr ordförande, fullmäktige! Inte desto mindre ska vi sträva efter att få så rent vatten som
möjligt. Där finns inga motsättningar. Det har också kretsloppsnämnden sagt. Men kostnaderna
för det är väldigt stora, och vi måste ta dem långsiktigt. Vi kan inte göra det på kort sikt.
Hamnen är ju faktiskt ett industriområde. Om vi politiker uppmuntrar folk att bada tar vi inte det
ansvar jag tycker att vi ska ha. Vi lurar människor, och det kan få ganska allvarliga
konsekvenser. Om det blir ett utsläpp hinner vi inte varna folk förrän de har blivit sjuka eller
farit illa. Vi kan ta Delsjön som ett exempel. Det tog faktiskt några dagar innan vi kunde göra
det. Folk hade blivit sjuka av bad. Sedan tog det ganska lång tid. Sådant är förfarandet. Det här
kan man inte sköta genom att hissa flaggor, såsom motionären föreslår. Det är omöjligt.
Det är stor båttrafik på älven, och det kan bli utsläpp hastigt. Då skulle vi ha ett kansli som
satt och spejade med en kraftig kikare och hade koll på alla industrier, som kunde hissa flaggor.
Nej, i detta läge skulle det vara totalt oansvarigt. Jag tillstyrker kommunstyrelsens förslag.
Agneta Granberg, kommunalråd (m)
Jag har ett par frågor. Ewelina talar om säkerheten och picknick på E6:an. Kia är inne på samma
område. Men nog kan man avgränsa. E 6:an är en sak. Det finns ställen där det ändå badas.
Färjenäs är ett typiskt exempel. Där ser det ut som en badstrand. Folk badar där. Fastän det är
43
förbjudet så har jag aldrig hört talas om någon som har stoppat folk från att bada där eller ställt
ut de viten som kanske kan finnas. Gör i ordning stället! Gör avgränsningar, avbalkningar ut
mot vattnet. Om det sedan skulle vara ett utsläpp, nog har vi teknik att snabbt kunna informera
invånare ända ute på våra badstränder.
Vad händer för övrigt för de badande ute på Asperö eller vid Fiskebäck vid ett
industriutsläpp? Det ligger väldigt nära hamnens vatten. Hur får man stopp på det i så fall? Är
det den utgångspunkten vi ska ha, att bygga upp skräckscenarion? Eller ska vi bygga
möjligheterna och se i vilken takt vi kan genomföra detta och få ännu renare vatten, vilket jag
antar att Miljöpartiet också strävar efter.
Ewelina Tokarczyk (s)
Jag tycker att du har helt rätt, Agneta, när du säger att vi ska bygga på möjligheterna. Självklart
kostar det också. Det kostar ganska mycket pengar, som du ser.
Bara för att vi inte kan hindra folk från att bryta mot regler betyder det inte att vi ska ta ansvar
för att de gör det. Vi behöver inte ta ansvar för människors risktagande. Det får de göra själva.
Vi bedömer i dag att det inte är lämpligt att bada. Sedan får varje individ ta ansvar för sig själv,
om man badar. Jag tycker inte att det är lämpligt att vi som stad tar ansvar för det i det här läget.
Kia Andreasson, kommunalråd (mp)
Herr ordförande, fullmäktige! Det är en väldig skillnad jämfört med att häva badförbudet och ta
det ansvaret. I dag badar människor ändå. När man ser det ska man ingripa och tala om att det
kanske inte är så lämpligt. Att polisen inte gör det beror på att de inte är där just då. Men det står
i våra lokala ordningsstadgar att polisen ska kunna ingripa och att vi inte tar på oss ansvaret om
någonting händer.
Bakgrunden till motionen är att Agneta har läst en rapport från Göta Älvs vattenförbund.
Sedan har hon misstolkat den lite. Visst är det rätt att vattnet är renare, men inte från alla ämnen.
Det gällde beträffande halten av syreförbrukande ämnen. Det har egentligen inte med
badvattenkvalitet att göra utan det är andra saker man mäter för att få blå flagg och tillåtelse att
bada.
De tankar som kom i Agneta Granbergs huvud när hon läste rapporten kunde leda till att hon
skrev motionen. Men jag tror inte att hon hade gjort det om hon hade haft lite mer bakgrund,
med de fakta som har kommit fram i dag.
Kristina Bergman Alme (fp)
Jag misstänker att jag är en av de få här i församlingen som har badat i Rhen, som inte är känd
för att vara särdeles renlig. Jag menar att vi måste titta på det specifika fallet. Det är trist att
majoriteten, lite grann som vanligt, vill begränsa möjligheterna. Man vill säga att det är
förbjudet om man inte anger något annat. Vi vill vända på kuttingen och säga att det är tillåtet
om vi inte anger annat.
Vi har i vårt yrkande i kommunstyrelsen angett ett antal platser där det redan badas i dag och
platser som vi tycker är lämpliga för bad även ur säkerhetssynpunkt. Majoriteten talar om
säkerheten i hamnområdet. Vi är inte heller intresserade av att ha simmare bland rorobåtar. Det
är inte vad det är frågan om. Vi anser att det finns ställen där det är möjligt och lämpligt, där
folk redan i dag badar. Vi tycker inte att det är någon särskilt bra idé att göra vanliga
göteborgare till kriminella.
Med det yrkar jag bifall till de borgerligas yrkande i kommunstyrelsen.
Lars-Åke Skager, förste vice ordförande (m)
Herr ordförande, fullmäktige! Om jag inte minns fel hade vi för två sammanträden en viktig
motion uppe, nämligen Göran Johanssons motion om att göra någonting av Hamngatan och så
småningom göra det möjligt för båtar att gå där. Göran är inte den första som har tagit upp
frågan. Det är flera som har gjort det under årens lopp. Tidigare var det oerhört besvärligt att få
någonting gjort där. Jag tror att jag var med och motionerade någon gång på 70-talet om den
44
frågan. Desto gladare blev jag när man fick ett förhållandevis bra beslut och att man nu
långsiktigt ska satsa på att göra detta längs Hamngatan. Jag tror att det är utomordentligt bra och
trevligt.
Det är min bestämda förhoppning att även Agnetas motion, såsom den ser ut och enligt det
beslut som togs i kommunstyrelsen, är en sådan motion som långsiktigt ger förutsättningarna
även för bad i älven. Låt mig hoppas att vi även när det gäller den motionen kan se det lite mer
långsiktigt an. Jag ber än en gång att få gratulera till Hamngatan.
Kia Andreasson, kommunalråd (mp)
Ordförande, fullmäktige! Det är precis det vi säger: Långsiktigt är det mycket bra att ha det
målet. Men Agneta vill upphäva badförbudet nu, inom kort tid, och det är faktiskt inte möjligt
om vi inte kan lägga dessa miljarder. Som kretsloppsnämndens ordförande tycker jag att det
skulle vara bra om vi kunde sanera allt som kommer ut i dagvatten, i brunnar och så vidare.
Herr ordförande! Jag har också badat i Rhen, men det skedde uppströms. Det var en fantastisk
upplevelse, det var mineralrikt. Man kan bada i Göta Älv precis där den kommer ut, vid Vänern.
Att bada i Rhens utlopp tror jag ingen här skulle vilja.
Ewelina Tokarczyk (s)
Ordförande, fullmäktige! Det är precis som Kia säger, vi anser motionen besvarad och inte
avslagen. Idén är bra, och på lång sikt tror jag att vi har samma mål. Men på kort sikt ser vi att
det är stora svårigheter att genomföra förslaget.
Maria-Luisa Vega (v)
(ej granskat av talaren)
Herr ordförande, fullmäktigekamrater, åhörare! Jag kan inte låta bli att säga mitt. Jag har läst
ärendet och lyssnat på vad fullmäktigekamraterna har sagt. Jag är mycket positiv till att
Göteborgs vatten ska kunna användas fullt ut när det är sol och sommar, som Agneta Granberg
skriver i sin motion. Men man måste också lyssna på motiveringarna från Göteborgs Hamn,
miljöförvaltningen, park- och naturförvaltningen samt andra förvaltningar. De tar oss tillbaka
till verkligheten.
Vattnet i älven och i hamnområdet uppfyller inte de nödvändiga kraven för att man ska
upphäva badförbudet. Vattnets kvalitet måste mätas ofta och man måste utreda hur man minskar
bakteriehalterna. I dag är det svårt att garantera en god vattenkvalitet. Vi måste tänka på andra
orsaker till att vattnet blir förorenat, bland annat båttrafiken – som alla vet är omfattande –
strömmar, utsläpp av olja och andra typer av kemikalier.
Miljöförvaltningen konstaterar att badvattenkvaliteten ur mikrobiologisk synvinkel försämras
vid regnväder. Det gör att föroreningar från olika marker kommer ut till vattnet. Det är mycket
som ska övervägas innan man ordnar en ny badplats. Vi kan inte blunda för att experterna ger
oss argument för att inte upphäva badförbudet.
Fullmäktigekamrater! Det handlar inte bara om att göra Göteborg attraktivare. Det handlar
också om att om vi tar hänsyn till de hälsomässiga konsekvenser som vi i dag skulle utsätta
Göteborgs befolkning för, bör vi avslå motionen. Det blir härmed mitt yrkande.
Mats Rahmberg (fp)
(ej granskat av talaren)
Som vi har hört av debatten råder badförbud i stora delar av området kring älven och våra
hamnar. Men medborgarna, göteborgarna, uppfattar det inte riktigt så i dag. Badning sker ju.
När man läser alla svaren framgår att badförbudet är dåligt utmärkt. Det står inga
varningsskyltar eller någon information till allmänheten vid Röda Sten. Det finns en rad brister
som har kommit i dagen, som man ska ta till sig och verkligen arbeta med.
Information och märkning är en sådan sak. Men även om vi skulle sätta upp sådana tavlor krävs
att man försöker förklara sambanden för folk. När är det farligt att bada? Jo, det har sagts här att
45
det är i samband med till exempel kraftiga regn, när mycket vatten bräddas ut. Det för mig osökt
in på varför målet i Agnetas motion är bra och varför vi ska jobba för det.
Den här kommunen och alla andra kommuner i Göteborgs omnejd som är anslutna till vårt
reningsverk Gryab bidrar årligen med enorma summor. Vi investerar årligen för att förbättra
reningsanläggningarna och införa de mest högteknologiska reningsstegen. Vad är det då vi
försöker jobba med? Jo, vi försöka sänka halterna av det som släpps ut i älven. Vi jobbar med
detta år efter år. Vi pumpar in miljoner, alla kommuner, solidariskt, allt efter hur mycket vatten
man puttar in.
Vad är det då som vi inte har jobbat med och vad är orsaken till att ni talar om att ni vill ha
kvar badförbudet och att vi från vår sida tycker att man ska häva det? Vi menar att man ska ha
det när det verkligen behövs och på de platser där det verkligen är oundgängligen nödvändigt.
Jo, man håller på att brädda ut avloppsvatten, orenat sådant, bland annat från Kodammarna. Det
är klart att det kostar pengar att åtgärda. Men vi har pengar till att sänka halterna på Ryaverket,
lägre och lägre. Vi jobbar ju kontinuerligt med det. Det är enorma summor, enorma
investeringar! Men vem jobbar med att göra någonting åt bräddningen från Kodammarna?
Ingen!
Det skulle också kosta pengar, men det har inte fokuserats. Den debatten har aldrig varit i
fokus. Målsättningen från myndigheternas sida har aldrig varit att skapa badvattenkvalitet i
Göteborgs vallgravar. Det är ingen som har brytt sig om det. Man har tittat på utsläppen från
punktkällan Ryaverket.
I förlängningen är motionen från Agneta Granberg banbrytande, för den skulle flytta fokus
och intresse från nivån på halterna. Ni har kanske sett att det har förts en debatt om fosforrening,
kväverening och så vidare. För mig är det viktigt att man börjar diskutera de andra, lite mjukare
aspekterna. Det är klart att vi ska ha rening i Ryaverket. Men kan vi vidta åtgärder? Det
investeras ju så mycket ändå i reningsanläggningar. Det handlar bara om var man gör det. För
mig är målet att vi ska kunna bada nära centrum en symbol. Det är en bra vision, och det är
något som vi ska jobba mot. Sedan kan vi kanske inte börja bada i morgon. Men om man
åtminstone identifierar de platser där det är farligt och talar om det för folk så skapar man en
acceptans. Det finns ingen acceptans för badförbudet i dag. Det ser ju inte farligt ut.
Det strömmar enorma mängder vatten i älven, 300 kubikmeter i sekunden rinner förbi. De
bräddningsutsläpp vi pratar om är kanske 200 000 kubikmeter årligen från Kodammarna. Det är
en piss i Göta Älv – jag kan ju inte säga en piss i Mississippi.
Det gäller att tala om vilka dagar det är farligt att bada. Då skapar man en acceptans. Resten
av året är det inte så farligt, i alla fall inte så att man dör omedelbart. Det är klart, man ska inte
dricka det.
Vi måste ju stå för regler som är logiska, som folk förstår. Jag tror inte att det finns någon stor
förståelse för badförbudet. Man kanske inte skulle bada i Vallgraven. Men vår ambition är att
man ska kunna bada på så många platser som möjligt och bara ha förbud där det är farligt, där
människor blir sjuka.
Kia Andreasson, kommunalråd (mp)
Varför ägnar vi oss inte åt Kodammarna och det som släpps ut därifrån, undrar Mats Rahmberg.
Men det gör vi! I kretsloppsnämnden har vi de frågorna på agendan ständigt och jämt. Vi jobbar
aktivt med dem, så de är inte bortglömda. Det vill jag försäkra fullmäktigeförsamlingen här. Vi
jobbar aktivt. Vi är också överens om det långsiktiga målet. Det har jag sagt tydligt. Det är
konstigt att man går upp återigen och säger att vi måste jobba långsiktigt. Det gör vi! Det är det
som är målet.
Jag kan hålla med om det som sägs om att folk inte fattar att man inte ska bada. Det får jag ta åt
mig. Det behöver vi kanske tala om eller märka ut på ett bättre sätt. Men det är inte bara allt som
står i tidningen, Mats Rahmberg. Nu har det stått mycket om Ryaverket, för att det kostar
pengar att rena något som kanske egentligen inte har så stor betydelse. Det är det som har varit
debatten. Men det långsiktiga arbete som vi gör i facknämnder syns inte lika tydligt.
46
Ewelina Tokarczyk (s)
Självklart jobbar vi vidare. Det här är ett långsiktigt arbete, precis som Kia sade. Jag tycker att
man missar det. Men det är inte helt lätt.
För inte så länge sedan hade vi problem med kvaliteten på badvattnet i Delsjön, som faktiskt
är en anvisad badplats. Människor blev sjuka där. Det får vi ta ansvar för.
Om folk inte fattar när det står en skylt om att man inte får bada så tror jag inte att de kommer
att fatta ett flexibelt system som innebär att man får bada vissa dagar men inte alla. Det är inte
riktigt så ens vanor ser ut. Därför tycker jag att man ska ta det säkra för det osäkra och verkligen
jobba med att anlägga riktiga badplatser där man är helt säker på att det faktiskt går att bada,
oavsett hur mycket det har regnat. Som du kanske förstår är det ingenting som folk lägger på
minnet, om det har regnat och hur mycket.
Jag ser det fortfarande som ett bra och långsiktigt mål, men inte nu.
Ture Jakobsson (kd)
Herr ordförande, fullmäktige! Jag skulle vilja börja med att yrka bifall till det gemensamma
yrkandet från m, fp och kd. Sedan får jag en liten tanke att det måste vara en väldigt viktig fråga
för kommunfullmäktige, med den långa debatt som har varit. Samtidigt undrar jag varför vi inte
kan få bada var vi vill. Det står här att vattenkvaliteten i Göta Älv har nått en nivå som är den
bästa sedan början av 1900-talet.
Jag undrar också vad det är för illasinnade personer som har infört ett generellt badförbud i
Fiskebäcks fiskhamn, vid småbåtshamnarna, vid Arendal, Långedrag, Saltholmen, Fattighusån,
Lärjedammarna samt hamnkanalerna, inom kommunen belägna delar av Mölndalsån, Säveån
och Lärjeån. Varför kan vi inte få lov att ta ett dopp i hamnkanalen eller i Mölndalsån, när vi går
hem från krogen klockan fem på lördag morgon och behöver lite svalka? Spårvagnen till
Saltholmen har ju ändå inte börjat gå då.
Kia Andreasson, kommunalråd (mp)
Ordförande, fullmäktige! Nu startar vi den här debatten en gång till! Det var precis som om
Ture Jakobsson hade suttit och sovit. Plötsligt mornar han sig och stiger upp och börjar tala om
motionen. Men det är ju det vi har diskuterat under lång tid, varför vi inte kan bada! Alla ska
bada!
Om du fortsätter att läsa i det kompendium du har framför dig, Ture, så står det. Läs vad
miljöförvaltningen och kretsloppsförvaltningen säger, så får du svaren och det vi har sagt här
tidigare.
Agneta Granberg, kommunalråd (m)
Jag tror att vi i grunden har skilda uppfattningar om ifall man ska vara tillåtande eller
förbjudande och vad som är den enskilda personens ansvar. Jag är lite mer positiv till att folk
kan fatta om det är lämpligt att bada eller inte. Om det ösregnar eller stormar är det väl ingen
över huvud taget som badar.
Om man badar i Delsjön och det går vinterkräksjuka märks det inte särskilt mycket i vattnet.
Det smittar på andra sätt. Det hade ingen kunnat mäta med EU-direktiv eller annat, om man ens
en gång hade tänkt åt det hållet.
Att det finns dagvattenutsläpp som man inte ska bada i närheten av kan man nog också räkna
ut. Men jag känner till dagvattenutsläpp inom Göteborgs kommun där det inte är badförbud. För
säkerhets skull tänker jag inte tala om var de finns, för då blir det väl förbjudet att bada där
också och det skulle vara synd.
Göran Johansson har begärt ordet efter mig. Om vi hjälper dig att gräva upp Östra
Hamngatan, kan vi ha ett bad där kanske? I övrigt yrkar jag bifall till motionen.
47
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Agneta Granberg åberopade mig redan i inledningsanförandet. Om folk badar, låt dem då göra
det. Skillnaden är att vi har ett ansvar om vi säger att det är okej. Du säger att folk kan ta eget
ansvar. Jag tror inte att någon går och drar upp den som hoppar i vid Eriksberg. Men om vi
säger varsågod och bada, och det händer någonting, då sitter vi med ett ansvar. Det är väl
egentligen det frågan handlar om.
Mats Rahmberg pratar om Rya. Jag ska försöka göra mig till tolk för Janne Hallberg, ViviAnn Nilsson och mig själv. Du pratar om Rya och fosfor. Du sade att vi kunde flytta en del av
pengarna därifrån till Kodammarna. Om du kan greja så att det är möjligt ska vi medverka till
det. Vi har haft två möten med Gryab och diskuterat frågan. Det du sade lät som skön musik.
Lycka till!
Agneta Granberg, kommunalråd (m)
Jag ska inte förlänga debatten. Men det skulle ha varit intressant att diskutera vad som kan vara
kommunens ansvar när det är förbud eller inte. Vi ska inte ta den diskussionen nu, men den kan
vara nyttig att fundera på i många olika sammanhang: Hur kan kommunen ställas till ansvar i
olika sammanhang?
Mats Rahmberg (fp)
(ej granskat av talaren)
Göran: Vi har domslut och så vidare som talar om vad vi ska göra på Ryaverket i dag. Men det
är inte sista gången vi kommer att föra en diskussion om myndigheterna, kommunen och alla
kranskommunerna. På tio eller tjugo års sikt kommer man att ha nya kompletterande krav på
filteranläggningar och så vidare. Naturligtvis måste alla kommunerna kunna ha en öppen dialog
med myndigheterna om var det är effektivast att sätta in reningsåtgärder. Vi är överens – alla är
överens om detta, Göran. Jag instämmer också i det.
På kort sikt är det klart att vi ska ta dessa investeringar. Men jag ser det på lite sikt. Det
kommer fler tillfällen när vi måste föra en dialog med myndigheterna.
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Jag tycker inte att vi ska ta den investeringen som gäller fosfor. Alla som kan den frågan säger
att det är fullständigt vansinnigt. Vi stoppar in 200 miljoner för att ta bort det från
reningsanläggningen. Det är en piss i Mississippi, i förhållande till det som kommer med de
naturliga flödena. Det är fullständigt vansinnigt. Nu står du och säger att vi ska investera i det
också, och i Kodammarna. Du ändrar dig fortare än jag trodde!
§ 22 Motion av Kristina Tharing (m) angående åtgärder mot ungdomskriminalitet
Kristina Tharing (m)
(ej granskat av talaren)
Ordförande, fullmäktigeledamöter! Jag får tacka för behandlingen av min motion, men jag
beklagar naturligtvis att majoriteten i kommunstyrelsen föreslår fullmäktige att avslå motionen.
Jag vill redan nu säga att jag skrev den här motionen i höstas, på senhösten, innan den så
omtalade skottlossningen på Avenyn skedde, så har vi det avklarat. Dessutom vill jag poängtera
att varken politiker, kommuntjänstemän, polisen eller andra kan ta på sig föräldraansvaret. Vad
vi politiker och samhället kan göra är att stötta och hjälpa föräldrarna i detta ansvar när det av
olika anledningar brister.
Det är av lite olika anledningar som jag har skrivit motionen. Genom mina uppdrag i SDN har
jag genom åren i min politikerroll fått ta del av och sätta mig in i frågor och verksamheter som
rör barn och unga i deras vardag. I sociala utskottet har jag kommit i kontakt med dem som det
av olika anledningar gått riktigt snett för. Är man dessutom mamma till två tonårspojkar får man
48
genom det så kallade föräldraperspektivet en någorlunda inblick i hur vardagen och dess villkor
ser ut när det gäller skolan, fritiden och vad som händer. Man får väl inte reda på allt, men i alla
fall några valda delar.
Vi har i den här församlingen vid flera tidigare tillfällen debatterat ungdomskriminalitet och
dess konsekvenser. Jag tänker inte här och nu rabbla upp statistik, händelser eller andra
företeelser som beskriver dagssituationen. Den känner vi alla till. Det som gör mig frustrerad är
att jag upplever att det finns brister i åtgärder och samverkan, både inom enskilda SDN och
mellan de olika stadsdelsnämnderna. Dessutom saknar jag en för staden övergripande
samordning, ansvar och uppföljning i dessa frågor.
Som jag skriver i motionen pågår det en rad brottsförebyggande arbeten runt om i staden, både
lokalt ute i stadsdelarna och centralt, som i rådet Tryggare och mänskligare Göteborg. Dessutom
har polisen sedan i våras gått hårt åt de kriminella nätverken. Vi har fått ta del av en rapport som
beskriver hur polisen kartlagt rekryteringen till kriminella nätverk, vilket bland annat resulterat i
att man nu, den 1 oktober, drar i gång arbetet med att punktmarkera ungdomar i Angered,
Bergsjön och Biskopsgården.
Jag menar absolut inte att de åtgärder och verksamheter som pågår runtom i staden på något
sätt ska raseras eller upphöra. Jag är angelägen att framhålla att jag inte heller på något sätt
kritiserar allt bra arbete som faktiskt bedrivs runtom i staden. Det lokala, förebyggande arbetet
är oerhört viktigt och en förutsättning för att lyckas.
Majoriteten i kommunstyrelsen föreslår avslag på motionen med hänvisning till SDN
Bergsjöns yttrande. SDN Bergsjön säger i korthet att de delar motionärens inställning till att det
krävs en bred och samordnad insats med olika åtgärder mot ungdomskriminalitet inom olika
samhällsområden. Men de säger också att centrala samordnade uppgifter redan finns i tillräcklig
omfattning i kommunen. De redovisar också i sitt yttrande en rad verksamheter i form av råd
och så vidare och hur dessa samordnas och ansvarar för stadens brottsförebyggande arbete.
Utifrån det säger de: Nu vågar vi säga att vi är på väg att vända utvecklingen i stadsdelen när det
gäller otrygghet och kriminalitet.
Jag vill återigen påpeka att jag inte på något sätt vill kritisera det arbete som Bergsjön
redovisar. Men med tanke på bland annat rapporten om rekrytering till gängen, där Bergsjön är
ett av områdena och står för 20 % av de kriminella ungdomar som beskrivs i rapporten, låter det
helt fantastiskt i mina öron. Det är bara att gratulera Bergsjön till att ha kommit så här långt.
Men tyvärr har alla stadsdelar inte kommit lika långt att de har ett fungerande, övergripande
brottsförebyggande arbete. Många SDN välkomnar därför centrala riktlinjer, råd och stöttning i
detta arbete.
SDN Linnéstaden föreslår i sitt yttrande att motionen tillstyrks. Jag konstaterar att tre av fem
förvaltningar har behandlat motionen positivt. SDN Linnéstaden sätter, enligt min mening,
fingret på några viktiga punkter. De skriver bland annat att stadsdelarna har kommit olika långt
med brottsförebyggande arbete och valt att organisera sig på olika sätt men någon övergripande
åtgärdsplan finns inte.
Det är precis det jag vill komma åt med motionen. Jag vill ytterligare föra upp frågan till högsta
politiska nivå i kommunstyrelsen. Jag vill ha en gemensam plan för Göteborg som tar
övergripande ställning till synsätt, inriktning och åtgärder som kan visa vägen i det lokala
brottsförebyggande arbetet, binda samman stadsdelarnas erfarenheter och resultat och att
insatser och projekt sprids, hänger ihop och omfattar fler i det dagliga arbetet.
Med detta yrkar jag bifall till motionen.
Kia Andreasson, kommunalråd (mp)
Ordförande, fullmäktige! Alla frågor som tas upp här är oerhört viktiga. Vi har säkert inte olika
syn där. Skillnaden är slutsatsen att det måste vara ett nytt centralt arbete i de här frågorna, som
sägs i motionen. Majoriteten finner inte att det är nödvändigt. Vi har Tryggare och mänskligare
Göteborg. Det kan man kalla för en central organisation. Nu i dagarna har vi öppnat en central
grupp för att ta hand om unga brottsoffer. Jag var på deras seminarium. Alla de här frågorna
bakas in och man samordnar över stadsdelarna. Polisen är också med i det arbetet.
49
Vi kan utveckla samverkan på andra sätt än genom att bygga upp en ny central funktion. Vi
landar inte på samma trappsteg där. Men vi kan enas om att det är viktigt att olika åtgärder på
många olika områden sker när det gäller ungdomskriminaliteten. SDN har olika organisationer.
Det ser jag som oerhört positivt, för det ser så olika ut med olika problem i olika
stadsdelsnämnder. Så måste det få vara.
De här gemensamma åtgärderna i samverkan skulle ske enligt den gamla modellen för
närpolisreformen. Tyvärr har det inte blivit den närpolisorganisation som var tänkt. Alla partier
var ense om den, men sedan blev det inte riktigt på det viset. Man försöker reparera det nu ute i
stadsdelarna med samverkan och genom att man bygger upp det själv.
Vi har ett brottsförebyggande råd centralt som jobbar med de här frågorna på nationell nivå,
som ägnar stor kraft åt detta. Det finns också en riksdagsöverenskommelse om
brottsförebyggande arbete som heter Allas vårt ansvar. Det är en bra titel – Allas vårt ansvar.
Det måste ned på gräsrotsnivå. Det är en inriktning på lokala brottsförebyggande råd som har
visat sig vara det absolut bästa, och inte bara centrala övergripande regler för hur det ska vara.
Jag tror på det som sker. Vi får information, och vi ska få mer information om hur arbetet
fortskrider. Vi följer upp det via kommunstyrelsen. Därför yrkar vi på Bergsjöns yttrande men
är ändå med på Kristina Tharings idéer.
Kristina Tharing (m)
(ej granskat av talaren)
För mig är inte kommunstyrelsen något nytt centralt forum. Jag ser det mera som en viktig
markering, både inför göteborgare och stadsdelsnämnder. Jag vill ytterligare påpeka att jag inte
vill rasera eller förstöra något av det arbete som görs i dag. Det är inte det som är min poäng,
utan det är att lyfta arbetet. Hur planen ska utarbetas, vem som ska skriva den och vad den ska
innehålla överlåter jag till kommunstyrelsen.
Kia Andreasson, kommunalråd (mp)
Herr ordförande! Det kanske kan låta konstigt när man talar om kommunstyrelsen, men det är så
demokratin är uppbyggd. Alla har representanter i kommunstyrelsen, och det är vårt ansvar att
föra det vidare till kommunfullmäktigegrupperna. Det är ett bra system. Det kan inte finnas tid
för den informationen i kommunfullmäktige hela tiden.
Anne Holmdahl (kd)
Ordförande, fullmäktige! Jag håller med motionären om att åtgärder för att motverka
ungdomsbrottsligheten sammanfattade i en central åtgärdsplan är synnerligen viktigt. Flera av er
som sitter här var kanske med för en vecka sedan på en dag om hot mot politiker. Där slogs jag
av en otrevlig information om hur det har gått över styr i Malmö. Som väl var gällde det inte
Göteborg. Ungdomsbrottsligheten har utvecklats på ett mycket allvarligt sätt. Det har bland
annat fått konsekvenser för nyetablering av företag. Företagarna ställer frågan: I vilken skola
vågar jag sätta mina barn? Jag måste erkänna att jag blev lite skakad när jag hörde det. Är det så
illa i Malmö? Det får bara inte hända i Göteborg.
Brottsutvecklingen är snabb och dessutom kreativ. Mycket av brottslighet som vi trott bara
finns i andra länder är nu här i vår stad: hot, hot om våld, utpressning och gängkriminalitet.
I går var jag i Högsbo och talade för 70–80 pensionärer i PRO. De uttryckte samfällt att de var
rädda för att gå ut så fort skymningen faller.
Svaret från SDN Högsbo innehåller bland annat en markering på forskning om insatser och
åtgärder som är verkningsfulla. Jag menar att det är viktigt att vi tittar på sådana saker, parallellt
med allt det goda arbete som redan är i gång. Jag säger som Kristina, det pågår mycket bra
arbete i staden. Jag var i Gunnared för någon vecka sedan. Det är väldigt roligt att få ta del av
det arbete som görs där.
Men alla erfarenheter måste få komma hela staden till godo. Vi har inte tid att begå misstag.
Vi måste lära av varandra. Det vore väl ganska kul om vi fick en Göteborgsmodell innehållande
både förebyggande och ingripande insatser. Överskridande insatser från kommun, stat och
50
Västra Götalandsregionen måste till. Ett sådant handlande kan innebära att flera unga i ett
mycket tidigare stadium än nu blir föremål för ingripande och behandling.
Jag sitter också i ett socialt utskott i staden. Tyvärr ställs frågan inte alltför sällan: Varför har
inget gjorts tidigare?
Med anledning av motionens allvar yrkar jag bifall till motionen med hänvisning till yttrandet
från SDN Linnéstaden.
Ann-Sofie Lagerstedt (fp)
Ordförande, fullmäktige! Folkpartiet yrkar givetvis bifall till motionen om en åtgärdsplan som
sedan utvärderas kontinuerligt. Den insats som nu planeras när det gäller ungdomskriminaliteten
görs av polisen och kommunen tillsammans. Det är ett bra initiativ. Förhoppningarna på vad det
ska resultera i är naturligtvis enorma. Det unika med situationen är att polisledningen för första
gången tar ett stort ansvar för situationen tillsammans med kommunledningen. Bara dialogen i
sig är något mycket positivt och kommer säkert att leda fram till många positiva effekter i
framtiden.
Ute i stadsdelarna känner man att polisen sedan tidigare har agerat utifrån att man gärna ser att
ungdomarna blir placerade, när man har upptäckt problem. De lyfts bort under en period, och
det är själva lösningen. Vi ute i stadsdelarna ser dock att det inte alla gånger är en så bra
lösning. Tvärtom kan en placering resultera i att ungdomen kommer tillbaka i ett sämre skick.
Resultatet kanske inte alls har blivit som vi hade tänkt oss från början. Därför är det viktigt att
man tänker på att kostnaden för sådana insatser ute i SDN rusar i väg, speciellt i de nordöstra
delarna. Det får man ta i beaktande. Det är naivt att tro att vi ska klara det med den budget vi har
i dag. Det kommer naturligtvis att kräva stora resurser.
Man kan tänka att stadsdelarna i nordost har tilläggsresurser i befolkningsramen. Men det är
knappt att de extraresurserna räcker till i dag, till bland annat skolan. När eleverna gick ut i
våras kunde vi se att fler än någonsin gick ut utan godkända betyg. Då förstår man kanske vilka
resurstillskott som krävs ute i nordost. Därför tror jag att det är viktigt att man mobiliserar alla
krafter och ser till att man får till stånd ett slags åtgärdsplan för att arbeta vidare med de här
frågorna.
Birgitta Degerström (v)
(ej granskat av talaren)
Ordförande, kommunfullmäktige! Det är ett angeläget ämne som Kristina Tharing tar upp i sin
motion. Därmed är det också en viktig motion. Det finns i dag stora kunskaper om de
utslagningsmekanismer som orsakar att ungdomar väljer ett kriminellt leverne. Vi måste
självklart på bred front sätta in motkrafter.
Samtidigt måste jag säga att jag är djupt imponerad av det arbete som läggs ned runtom i
Göteborg för att hitta lösningar. Det samverkas i dag inom stadsdelsorganisationerna, mellan
olika stadsdelsförvaltningar men också utanför, till exempel med polisen, fastighetsägare,
primärvård, frivilligorganisationer, föräldragrupper med flera. Det är också ute i stadsdelarna
som det stora arbetet måste ske. Här finns kunskapen, och man kan fokusera på de lokala
problemen och därmed också på lösningarna.
Kristina Tharing vill ha en central samordning med centrala åtgärdsplaner. Jag tror inte att vi
behöver det. Vi har alldeles för mycket åtgärdsplaner. Vi behöver mer handling. Bara för att vi
grupperar ytterligare en grupp människor kommer vi inte längre i vårt arbete mot
ungdomskriminaliteten. Jag ser det som viktigare att arbetet ute i våra stadsdelar fortsätter och
att de tillsammans med rådet Tryggare och mänskligare Göteborg och de myndigheter och
organisationer som faktiskt är knutna till det rådet får fortsätta att arbeta. Med det yrkar jag
bifall till kommunstyrelsens förslag.
51
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Ordförande, fullmäktige! Det är väl ingen som har någon annan mening än motionären. Vi står
alla bakom strecksatserna. Frågan är hur man angriper ett av vår tids största problem. Det är inte
bara ett Göteborgsproblem. Malmö har det. Europa har det. Det finns överallt. Det är
förmodligen ett av våra största och allra svåraste problem.
I New York har man gått fram på ett sätt. Där tror jag att vi har mycket att lära. Många andra
har gått fram på andra sätt. Nu handlar det om hur vi gör i Göteborg. Anne Holmdahl talade om
en Göteborgsmodell. Vi har en Göteborgsmodell.
När vi fattade beslut om rådet Tryggare och mänskligare Göteborg valde vi en modell. Vi sade
att det inte skulle vara några centrala planer. Rådet Tryggare och mänskligare Göteborg har
inget operativt ansvar. Däremot har de ett ansvar för att försöka bygga nätverk, att stödja. Det
fattas inga beslut i det rådet. Där sitter polisen, kriminalen, BRIS, fastighetsägarna och folk från
kommunen. Tanken är inte att vi ska fatta beslut där, utan vi har en diskussion om vilka åtgärder
vi bedömer ska göras. Är det en åtgärd som kommunen gör så tar vi hem den. Är det en åtgärd
för polisen så tar de hem den. Vi har med kriminalvården för att få synpunkter därifrån på hur
det fungerar med brottsoffer och så vidare.
När vi bildade Tryggare och mänskligare Göteborg var vi överens om att vi inte tror att man
kan göra centrala planer. Däremot har vi en viktig uppgift i att stödja.
Kristina sade att hon skrev motionen innan det som nu pågår började. Vi har aldrig haft en
sådan satsning som görs nu. De fyra stadsdelar som är utsatta tas inte heller upp. Det var en
diskussion som vi hade från början, om vi skulle sköta det centralt eller om var och en skulle
sköta det utifrån sina förutsättningar och den verklighet som råder. Men det är viktigt att komma
ihåg att det inte bara gäller de fyra stadsdelarna. Det är någonting för hela staden. Vi kan
komma in på finansieringsdiskussioner. Men det får vi se när vi kommer dithän. Det viktigaste
är nu att arbetet i de fyra stadsdelarna inte samordnas med alla andra organisationer.
Alla andra organisationer har nu till uppgift att stödja de fyra stadsdelarna i deras strävanden
att försöka komma åt brottsligheten och de unga kriminella samt att bryta nyrekryteringen. Det
är en Göteborgsmodell. Den har av BRÅ och andra framhållits som en mycket intressant
modell. Det har varat i ett par år. Det här är ett så svårt område så jag tror inte att man kan fatta
ett beslut ena dagen och tro att man har löst problemet ett halvår eller ett år efter. Det är tyvärr
alldeles för stort.
Anne Holmdahl talade om Malmö. Jag tror att de är lite mer illa ute än oss. Stockholm har nog
gjort en del saker som vi kanske ska titta närmare på – Lugna gatan, Fryshuset och så vidare.
Det är en ganska omfattande verksamhet, och vi kanske inte har varit tillräckligt nyfikna på vad
de har gjort.
Anne Holmdahl nämnde forskningen. När vi startade Tryggare och mänskligare Göteborg
fanns det egentligen ingen forskning på universitetet annat än utspritt. I och med att vi startade
rådet samlade universitetet sin kunskap. Man sade: Hur kan vi från universitetsvärlden genom
forskning stödja det arbete som Göteborg har startat? I och med skapades en centrumbildning
för forskning när det gäller just trygghetsfrågor. Ur den kom ganska mycket.
I de stora SOM-undersökningarna, där man går ut och intervjuar göteborgarna, har vi kunnat
lägga in frågor. Det kan handla om vem som är mest otrygg i Göteborg. De gamla är otrygga,
men ungdomarna är det också. Det finns inga som är så otrygga som ungdomar själva. De är
rädda. Det kanske beror på att de lever för mycket i de här miljöerna. Men det ska vi också ta.
Vi pratar alltid om de gamla. Men kom ihåg att det är ungdomarna som är mest rädda.
Det här innebär att frågan är mångfasetterad. I Högsbo finns en stor andel äldre. Där kanske
man får jobba på ett sätt. I Biskopsgården finns många fler yngre människor, fler unga
kriminella, än i Högsbo. Vi kan inte göra centrala planer utan måste situationsanpassa det efter
varje stadsdel. Men det viktigaste är att alla som jobbar på olika förvaltningar och bolag riktar
sitt stöd till dem som är spjutspetsar i det jobb som nu görs.
Svaret på motionen är inte ett avståndstagande från den problematik som Kristina Tharing tar
upp. Vi är helt överens. Men jag tror inte att man kan göra centrala planer. Därför var vägen
över Tryggare och mänskligare Göteborg en bra väg. Låt oss följa den och se hur vi lyckas med
det som går i gång den 1 oktober!
52
Vi har alla ett jätteansvar för att lyckas. Man har satt fokus och jobbat före semestern. Tänk
om vi inte går i mål, om inte Göteborgssamhället och alla organ runtomkring stöder de här fyra
stadsdelarna, utan det fallerar på ett par punkter. Då har vi ett jätteproblem, det lovar jag.
Jag yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag.
Rocío Fernández (fp)
(ej granskat av talaren)
Ordförande, fullmäktige! Det är bra att det initieras flera olika projekt för att stävja den
framväxande ungdomskriminaliteten. Viljan är stark, tanken god. Många människor sitter och
diskuterar mycket. Det undersöks mycket.
Det är av intresse för hela Göteborg att kunskap och idéer finns samlat och överskådligt.
Kriminaliteten vet inga gränser, och man löser inte problemen enbart genom punktinsatser.
Man trodde förr att om man byggde högre skorstenar så försvann utsläppen, men de regnade
ned någon annanstans. I dag vet man att problemen med ungdomskriminaliteten är
koncentrerade till vissa skolor, till och med till vissa klasser. Men hur är det i morgon, och hur
förbereder man hela kommunen?
Nu pågår flera olika projekt i landet och i Göteborg. Vem har i uppgift att ha en översikt?
Eller ska det sitta personal i varje stadsdel som har i uppgift att följa utvecklingen och effekten
av alla olika projekt? I slutändan är det invånarna i stadsdelarna som lever i en verklighet många
av er här i salen aldrig upplevt och förhoppningsvis slipper uppleva, detta trots alla projekt.
Jag bor på Klarvädersgatan vid Friskväderstorget i Biskopsgården, är en så kallad andra
generationens invandrare och har således, har jag upptäckt, en stämpel på mig. Det handlar om
hur jag förutsätts vara och vilka möjligheter jag har. Denna stämpel har tillkommit allt eftersom.
Från att ha varit speciell och lite intressant i min barndom, då jag och min familj var de enda
Fernández i Stockholms telefonkatalog, har jag blivit en person som ska ha speciella åtgärder då
jag blir arbetslös, blir behandlad som om jag är mindre vetande och ska vara glad att jag kommit
upp mig, som fått komma till detta samhälle. Framför allt förutsätts jag ha sämre möjligheter än
om jag använt min mors flicknamn Marklund och bott kvar i Johanneberg.
Alla myndighetspersoner är naturligtvis inte sådana. Men tillräckligt många visar de
ungdomar det handlar om och deras familjer att de ska vara tacksamma, tas om hand och är
problem.
Vi som bor där ser hur det har försämrats, år efter år. Jag har bott i förort nästan hela mitt liv,
vare sig det har varit i Stockholm eller här i Göteborg. Det jag ser hända i Göteborg nu gör mig
mycket rädd och orolig, och det går fort – fortare än vi kanske tror. Det jag ser i Göteborg är
som Stockholm var på 70-talet, och vi vet vad som har hänt sedan.
Vad händer då i förorterna i Göteborg, där bostadsbolagen, stadsdelsnämnderna och polisen är
involverade? Jag kan ge några exempel från verkliga livet.
På ett hyresgästmöte – jag bor hos Poseidon – klagade vi på trappstädningen och att det
saknas ett handtag på sopnedkastet sedan fyra år. Svaret blev att det är svårt att sköta
trappuppgångar när det finns så många barn boende där och vi hade ju fått gratis blomlökar,
som vi fick plantera själva, för att göra gården finare.
Ett annat, allvarligare exempel är gängbråk. För några veckor sedan var det ett trettiotal
ungdomar på parkeringsplatsen utanför vår balkong som bråkade. Det var hätskt. Det pågick
länge. Alla som bodde runt parkeringsplatsen stod på balkongen. Vi ringde polisen. Flera andra
ringde polisen. Ingen polis kom.
Det går väldigt fort vid sådana gängbråk. Det såg vi i Sollentuna nyligen. En kniv kommer
fram; många ungdomar har kniv. Någon dör. Varför kom det ingen polis? Jag har ingen aning.
Vad ger det för signaler? Bryr man sig verkligen om dessa områden, i slutändan?
Min slutsats blir att det inte bara är insatser riktade mot ungdomar som behövs. Även det
samhälle de möter behöver det. Vem har en översikt över sådana projekt och andra som
stadsdelarna kan ha glädje av? Finns all kompetens lokalt och ska allt lösas enbart lokalt?
53
Jan Hallberg, kommunalråd (m)
Herr ordförande! Det var kloka ord. De skulle nästan kunna stå för sig själva.
Jag ska kommentera några saker som jag vill lyfta fram. Låt mig ta utgångspunkt i det Göran
sade tidigare. Kanske är detta ett av våra allra största samhällsproblem i Sverige; det finns
länder med andra och större problem. Det handlar om grunden för kriminaliteten och
ungdomskriminaliteten och det som den leder till. Därmed är det viktigt att vi inte bara jobbar
på som vi alltid har gjort. Det är ju ur den metodiken som det här har växt upp. Jag tror att vi
måste tänka nytt och i större utsträckning tänka annorlunda.
Jag vill också understryka det Kristina sade, som andra har instämt i. Jag tror inte att någon
här i församlingen har någon annan mening om vad vi syftar till. Det har vittnats om det här när
det gäller vad som sägs i förslaget. Det handlar inte om att vi tycker att det är fel på det mesta
och det stora som görs nu.
Göran talade om Tryggare och mänskligare Göteborg. Jag skulle kanske ha önskat ett annat
namn på rådet, men nu är det en konsensusorganisation där flertalets åsikter ska landa i det som
blir. Det är inget beslutsorgan utan man tar med sig frågorna hem. Jag tror att det är viktigt att
kommunstyrelsen, Göteborgs kommun, gör symbolhandlingar som understöder allt det jobb
som görs ute. Därför behövs, enligt vår mening, ett paket med åtgärder. Jag vill inte använda
ordet åtgärdsplan. Det kan gärna vara färre åtgärder, större och tydligare åtgärder som görs
centralt hellre än många små och utspridda.
Göran nämnde New York-modellen. Den var framgångsrik. De som har varit där kan vittna
om att det är ganska tryggt att gå på gatorna. Tidigare var det en oerhört otrygg stad. Det har
inte tagit bort kriminaliteten i USA, men faktum är att kriminaliteten och grogrunden för den i
New York, på Manhattan, har förändrats radikalt. Går det att göra där så går det att göra här, om
vi är tillräckligt konsekventa.
Förslaget i motionen går inte ut på att vi ska ta bort allt det goda arbete som sker ute i
stadsdelarna. Det går ut på att den här församlingen och kommunstyrelsen ska peka på ett antal
viktiga saker och konsekvent och symboliskt föra ut dem. Är det någonting som behövs i dag så
är det symbolhandlingar. Det kanske inte alltid är pengar och administration som ger verkan
utan enkla, tydliga budskap och symbolhandlingar.
För de ungdomar som det handlar om är det ett vägskäl mellan liv och död, om jag får
uttrycka mig drastiskt. Hamnar de i kriminalitet, vilket de inte hade behövt göra, kan deras liv
vara helt förött. Det är ofta starka och begåvade människor. Om de inte hamnar i kriminalitet
kan de ha en fantastisk framtid framför sig. Det avgörandet kan vi faktiskt påverka. Vi får inte
missa det. Där får vi inte jobba på som vi har gjort förut, för den metodiken är inte
verkningsfull. Det har vi faktiskt sett. Låt oss tänka lite större, göra saker lite tydligare och stå
upp och visa alla att vi faktiskt håller i spaden från kommunstyrelsens och fullmäktiges sida.
Anna Johansson (s)
Det är alltid svårt att komma in sent i en sådan här debatt, för mycket är redan sagt. Som tur var
sade Janne ett par saker som jag naturligtvis måste reagera mot. Det viktigaste var att du säger
att det behövs symbolhandlingar. Jag tror att det är precis tvärtom. Om det är någonting vi inte
är betjänta av i den här frågan så är det just symbolhandlingar. Vad som behövs är ett träget
arbete med de små, små stegen varje dag. Det som behövs är heller inte en samordnande roll för
kommunstyrelsen.
Som ordförande i en stadsdelsnämnd som är bärare av de här problemen känner jag att jag har
det stöd jag behöver, från kommunstyrelsen, kommunfullmäktige och Tryggare och
mänskligare Göteborg. Möjligen skulle jag behöva mer pengar, vilket jag i och för sig inte tror
skulle lösa alla problem, men den situationen sitter vi i allihop så det är inget unikt.
Kristina Tharing sade att hon är glad över att vi har vänt situationen i Bergsjön. Det står
visserligen inte riktigt så, utan det står att vi tror att vi med de insatser vi nu gör kan säga att vi
har vänt trenden. Då ska man komma ihåg att det är från en otroligt hög nivå. Den
formuleringen ska inte tolkas som att vi har löst problemen. Tvärtom har vi mycket stora
insatser kvar att göra.
54
Anne Holmdahl sade i ett tidigare inlägg att vi inte har råd att göra några misstag. Jag tror att
den inställningen är fullständigt livsfarlig. I det skede som vi befinner oss i nu behöver vi pröva
ganska förutsättningslöst på en rad olika områden. Vi tänker nytt, det kan jag lova. Vi gör nytt.
Inom kort kommer ett projekt i gång som innebär att man tänker nytt och gör nytt. Det är
Biskopsgården, Lärjedalen, Gunnared och Bergsjön som går in i projektet tillsammans med
Framtiden, polisen och åklagarmyndigheten. Det som möjligen är risken med det projektet är att
det finns så otroligt stora förhoppningar knutna till att det på ganska kort sikt ska lösa väldigt
stora problem. Jag är inte helt övertygad om att det kommer att bli så. Samtidigt är det vår stora
chans att åstadkomma förändringar på lite sikt.
Det som behövs i det här arbetet är lokala insatser varje dag bland alla de som möter barn och
ungdomar. Det är få som vaknar en dag när de är 17 år och kriminella. De har förmodligen
funnits hos oss ett antal år innan dess. Alla de som möter föräldrar som ser ut att ha det lite
jobbigt, alla de som jobbar i fritidsverksamhet, i föreningsliv, i skolan, i socialtjänst, på
förskolor och så vidare har ett ansvar för att se de här barnen, se deras familjer och vara med
och stötta. Det finns ingen central samordning i kommunstyrelsen på jorden som kan
åstadkomma just de greppen.
Det ska bli väldigt intressant att se vad det nya arbetet kommer att ge. Jag är full av tillförsikt
för att vi faktiskt kommer att åstadkomma någon förändring, även om jag är lite nervös för hur
det ska gå. Jag hoppas att vi kan ge det här arbetet en chans utan att försöka föra över arbetet på
kommunstyrelsen.
Jan Hallberg, kommunalråd (m)
Herr ordförande! Jag delar Annas önskan att det ska lyckas. Det tror jag att vi alla gör. Jag
instämmer också i att det är ute i människors vardag som det ska ske. För att vara ännu
tydligare: Det handlar om den dag de här unga människorna har en pappa och en mamma eller
ettdera som har ett jobb, den dagen de har förebilder som inte är utanför vårt demokratiska
samhälle eller outlaw, utan de har förebilder i form av vuxna. Det kan vi säkert vara överens
om. Vi behöver inte diskutera det här.
Jag delar inte din uppfattning, även om jag respekterar din ståndpunkt. Jag tror att det behövs
symboler, som stöttning och som ett tillskott till det lokala arbetet. Det behövs samlande
symboler. Dessutom behövs att någon kan sprida det arbete som sker på olika ställen i många
olika delar av staden, så att det får kraft att verka. Vi har ingen jättebra erfarenhet av metodiken
med enbart lokalt arbete som har skett på många håll inom socialtjänsten. I så fall hade vi nog
inte haft problemen i den utsträckning som vi har i dag.
Anne Holmdahl (kd)
Det finns ett ordspråk som säger: Misstagen är för många för att vi ska hinna begå dem alla.
Därför är det viktigt att lyssna till råd. Därför anser jag att det är viktigt med en central
uppsamling av både metodik och erfarenhet.
Anna Johansson (s)
Jag håller med om att det behövs samordning när det gäller erfarenhetsspridning och för att
samla upp de erfarenheter som finns, så att man inte uppfinner hjulet på flera ställen. Jag har lite
svårt att se hur man skulle kunna tillsätta en ny organisation utan att det skulle bli
dubbelkommando eller kanske till och med trippelkommando. Så kan det bli om man gör det
här arbetet både i Tryggare och mänskligare Göteborg, i de enskilda stadsdelsnämnderna och
dessutom i denna tredje organisation, som vad jag förstår skulle ligga direkt under
kommunstyrelsen. Jag tycker att det är att satsa resurserna på fel ställe. Om man har de extra
resurserna kan jag nog hitta ett hål att stoppa dem i.
Det är precis som du säger, att det här är komplexa problem och det finns både strukturella
orsaker och individuella orsaker. Då går det inte att skapa en modell som är tillämplig på alla
ungdomar, alla de individerna med olika förutsättningar i de skilda livsmiljöer som finns här i
staden. Man behöver jobba precis tvärtom, med ungefär lika många modeller som vi har barn
55
och ungdomar. Det är på sikt den enda framkomliga vägen, tillsammans med de strukturella
åtgärder vi behöver göra.
Kristina Tharing (m)
(ej granskat av talaren)
För mig är inte kommunstyrelsen något nytt centralt forum. Jag ser det mera som en viktig
markering, både inför göteborgare och stadsdelsnämnder. Jag vill ytterligare påpeka att jag inte
vill rasera eller förstöra något av det arbete som görs i dag. Det är inte det som är min poäng,
utan det är att lyfta arbetet. Hur planen ska utarbetas, vem som ska skriva den och vad den ska
innehålla överlåter jag till kommunstyrelsen.
Kia Andreasson, kommunalråd (mp)
Hallberg säger att vi måste ha en ny metodik. Då måste jag reagera, för det är det vi har. Lokala
brottsförebyggande råd är inte så gammalt, utan det infördes ganska nyligen. Det här sättet att
jobba är väldigt nytt. Det är den nya metodiken vi har. Om det ger resultat så är det nog det
bästa.
Vi ska inte glömma att de kommunala bostadsbolagen gör ett jättejobb. Vi pratar om
utförsäljning och ekonomi i andra sammanhang. Jag tror att det är en oerhörd tur att vi har de
kommunala bostadsbolagen. Annars tror jag att läget skulle vara oerhört mycket sämre. De är en
verklig tillgång när vi pratar om brottsförebyggande arbete.
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Rocío Fernández ställde en fråga. Hon talade om all den information som finns i samhället. Det
är ett av de andra stora problemen i Göteborg, av annan karaktär. Där tycker jag att Tryggare
och mänskligare Göteborg har en huvudfunktion, att försöka plocka in information och skicka
den vidare. Man jobbar mycket via stadsdelarna. Nu har stadsdelarna valt att organisera sig på
olika sätt. Jag tycker inte att vi ska bestämma det. Bergsjön jobbar för sig. På Hisingen har man
valt att arbeta med alla, i Region Hisingen. Man har valt lite olika modeller. Tryggare och
mänskligare Göteborg har medverkat till det. Vi går inte in och talar om hur de ska göra. De får
själva forma sin organisation.
Information om vad som händer i samhället runtomkring ska gå ut, det är meningen.
Universitetets forskning ska komma ut den vägen. Tryggare och mänskligare Göteborg har den
huvudfunktionen. Det är därför rådet inte ska vara operativt ansvarigt, annat än för att ge
information och stödja. Det är viktigt att få det sagt, eftersom Rocío Fernández ställde frågan.
Det är inte så att den frågan ligger ohanterad i kommunen.
Det är också viktigt att vi via polisen får information och att polisen, i sina olika organ eller
kriminalvården och BRIS kan föra information från kommunen vidare. Jag upplever att vi har
ett ganska bra utbyte. Det kan säkert bli mycket bättre, men jag tror att vi är på ganska god väg i
vår organisation. Det tar tid, och det kanske ska få ta lite tid. Om man går för fort fram finns
risken att det blir ganska ytligt. Det finns ingen fråga där det är så farligt att vara ytlig som den
fråga vi nu hanterar.
§ 23 Motion av Kristina Bergman Alme (fp) om att även flagga med EU-flaggan
Kristina Bergman Alme (fp)
Ordförande, fullmäktige! Sedan snart tio år tillbaka är Sverige medlem i Europeiska unionen.
Ibland känns det som om den vetskapen inte riktigt har sjunkit in hos medborgarna i Sverige. Vi
talar gärna om EU som någonting i en bisats, såvida det inte är någonting som vi vill klaga på –
när de är klåfingriga och har åsikter om gurkors böjning och liknande saker. Jag skulle till och
med vilja gå så långt som att hävda att vi är sämst i unionen på att visa att vi är medlemmar i
56
den. Till och med vår statsminister Göran Persson kommenterade det efter folkomröstningen
förra året. Han menade att vi bättre borde synliggöra vårt medlemskap.
Ett enkelt och vanligt förekommande sätt att visa på en sådan gemenskap är att flagga.
Kommunfullmäktiges presidium föreslår att vi ska behålla de nuvarande reglerna kring
flaggning. Då ska man flagga när det är allmänna flaggdagar, när det är de nordiska
grannländernas nationaldagar, när det är stadens födelsedag och också vid viktiga besök.
Europadagen den 9 maj tillhör inte de allmänna flaggdagarna.
När jag talade med delar av fullmäktiges presidium, som har avslagit motionen, lät det som
om de var osäkra på om det var legalt att flagga en sådan dag. Det är möjligt att det var en
missuppfattning. Jag kan dock förstå att man inte vill göra något illegalt, så jag kollade med
riksdagen hur de tolkar regelverket.
Riksdagens tjänstemän menar att det absolut inte finns något förbjudet i att en kommun väljer
att flagga en dag som inte riksdagen har bestämt att det kan vara bra att flagga. Regelverket
redogör bara för hur flaggan ska hänga i förhållande till den svenska fanan.
Jag har efterfrågat en liten gest som befäster en redan befintlig politisk situation, och jag kan
bara anta att den gesten är känslig för presidiet och även en majoritet i den här församlingen. Jag
kan ändå misstänka att majoriteten i den här församlingen rimligtvis, om vi ser till de politiska
åsikterna kring den europeiska unionen, borde vara intresserad av att visa på vårt medlemskap.
Jag kan bara utgå från att frågan är för politiskt känslig, och det är bara att beklaga. Jag tycker
inte alls att den borde vara politiskt känslig.
Jag hoppas verkligen att det inte handlar om att man anser sig inte ha råd. Det skulle nämligen
innebära att vi behövde punga ut med den hutlösa summan av 1 000 kronor per år, om vi nu
skulle flagga den 9 maj! Vi behöver faktiskt inte köpa någon flagga för 4 000 kronor. Det finns
redan en flagga, till och med en honnörsflagga med lite tofsar på. Jag hoppas att det snarare
beror på feghet, och i så fall är det bara att beklaga. Jag yrkar naturligtvis bifall till motionen.
Jörgen Linder, ordförande (s)
Herr ordförande! Det står i reglementet att när ordföranden avser att delta i debatten ska han
byta plats med någon av vice ordförandena, och det har jag gjort.
Jag kan lugna Kristina Bergman Alme med att det inte är av feghet utan av gott omdöme som
vi inte tycker att man ska flagga som det föreslås i motionen. Vi är fullt medvetna om att det är
helt legalt att hissa flaggan på Europadagen, och det är inte kostnaden vi ryggar för.
Flaggning är ganska formellt och reglerat av en hel del olika ting. Det finns regler för hur
flaggan ska se ut. Det finns bestämmelser om hur dags på dagen man ska hissa den och hur dags
man ska hala den. Riksdagen har fattat beslut om ett antal flaggdagar. Vår uppfattning är att vi
ska följa riksdagsbeslutet.
Sedan finns en gammal praxis i Göteborg att vi också flaggar på de nordiska ländernas
nationaldagar, ett gammalt beslut precis som det om våra vänorter som nämndes förut. Det togs
för ganska länge sedan innan någon av oss tillhörde den här församlingen. Det gäller också
stadens födelsedag. Vi har inte tänkt föreslå några inskränkningar i det, men vi tycker heller inte
att det är anledning att gå vidare med nya flaggdagar eller andra flaggor.
Jag kan i och för sig tänka mig att EU-flaggan av en hel del anses som kontroversiell, men det
är inte vårt motiv. Jag kan tänka mig att många skulle föreslå att exempelvis FN-flaggan skulle
kunna hissas bredvid vår egen flagga, inte bara på FN-dagen utan även vid andra tillfällen. Men
vi föreslår inte det heller utan följer det traditionella sättet att flagga, likaså när det gäller
allmänna flaggdagar.
Jag är övertygad om att det finns folk i Göteborg som av goda skäl kan tycka att exempelvis
den 8 mars eller den 2 oktober är betydligt intressantare flaggdagar än den 8 augusti,
drottningens namnsdag. Vi gör inte heller sådana ändringar utan tycker att vi ska följa de regler
man har när det gäller allmänna flaggdagar. Det har fungerat väl hittills, och vi tycker att vi kan
fortsätta med det. Det kan beskyllas för att vara en viss konservatism, men vi tycker att det är
ganska rimliga regler som riksdagen har beslutat om. Därför vill jag yrka bifall till
kommunstyrelsens förslag.
57
Jochen Schützdeller (mp)
För att använda ett borgerligt retoriskt grepp: Ska vi tala om för folk vad de ska känna stolthet
över? Jag vet inte riktigt. Det känns lite märkligt med tanke på att göteborgarna faktiskt röstade
nej. Vi i den här församlingen representerar göteborgarna. Det skulle bli dubbelkonstigt om vi
skulle flagga för EU. Det är ett mycket klokt beslut som man har fattat, och jag yrkar självfallet
bifall till det.
Jan Hallberg, kommunalråd (m)
Herr ordförande! Vi får hoppas att alla här i Göteborg och Sverige är eniga om att vi är med i
nationen Sverige, så att vi inte behöver tveka på den punkten heller.
Jag vill haka på det Kristina säger. Vi är faktiskt medlemmar i Europeiska unionen. Det har
riksdagen beslutat. Uppenbarligen är det så att en stor del av det svenska folket inte upplever
det. Det kan man ha synpunkter på och diskutera. Sådana symboler som flaggor är ett sätt att
visa tillhörighet. Sedan kan man diskutera om vi ska gå ur eller inte. Nu är vi med, och jag
tycker att Göteborg, precis som Karlstad och Helsingborg, ska visa det. Det ser vi också när vi
kommer ned i Europa. Överallt finns Europaflaggan vid sidan av stadens eller nationens flagga,
därför att man känner delaktighet i en Europaunion.
Jag respekterar naturligtvis den stringenta logik och argumentation som fullmäktiges
ordförande förde. Men detta är ett annat spår, om jag får uttrycka det så. Jag vill å det allra
varmaste yrka bifall till motionen och till kd:s skrivelse.
Kristina Bergman Alme (fp)
Det är kärnan i hela det här resonemanget: Vi är redan medlemmar. Hur göteborgarna röstade
för nio–tio år sedan är passé, Jochen. Vi har redan kommit bortom det steget.
Om vi är med i en organisation så får vi också på något sätt visa det. Det är vad motionen
handlar om. Resten av Europa – förlåt, resten av EU visar mycket tydligt att de är medlemmar.
Därför känns det här sorgligt.
Precis som Janne har jag viss förståelse för att ni vill hålla på formalia. Jag antar att vi ska tolka
ert svar som att den dag riksdagen anmäler EU:s dag, den 9 maj, som en allmän flaggdag, ändrar
ni er. Det är sorgligt att se att man i Göteborg inte kunde vara något av en föregångare i Sverige.
Om nu statsministern har uttalat sig om detta borde det kunna råda viss konsensus, i alla fall
bland de socialdemokratiska ledamöterna, kring att följa sin egen partiledares ord.
Det är bara avvakta, helt enkelt. Jag är väldigt ledsen över att denna extremt lilla gest inte kan
genomdrivas.
Jörgen Linder, ordförande (s)
Ordförande, fullmäktige! När det gäller statsministerns uttalande vill jag säga att det finns viss
måtta på partidisciplinen även inom socialdemokratin.
Om riksdagen bestämmer att det är en allmän flaggdag kommer vi att rekommendera att det
används på det sättet, eftersom vi har som princip att följa de allmänna flaggdagarna. Så länge
riksdagen inte har gjort det tycker vi inte att flaggstängerna ska användas för folkuppfostran.
Jochen Schützdeller (mp)
Jag har mitt ursprung i ett land där flaggan har just det här symbolvärdet och där man har varit
väldigt kritisk. Jag kommer från Tyskland och vet att det är många i Tyskland som länge hade
mycket svårt att känna någon stolthet över huvud taget över ett land som faktiskt begick ganska
grova brott. Det var ett trauma som följde Tyskland ganska länge. Det har börjat ändra sig nu,
efter sammanslagningen mellan forna Östtyskland och Västtyskland. I dag tror jag att man har
en helt annan känsla för det i Tyskland, för man har sett att det fanns ett värde i det och att man
kan känna stolthet.
Den dag vi känner stolthet över att vara medlemmar i EU, när vi alla eller en majoritet känner
stolthet över det, kommer vi säkert att ändra oss. Då kommer vi säkert att flagga på alla möjliga
58
ställen för detta fantastiska EU. Men än så länge tror jag att vi är ganska många som inte tycker
att det är någonting att vara stolt över.
Det här är någonting som får utvecklas åt något håll. Som det ser ut i dagsläget är jag mycket
glad för att beslutet står som det gör.
Ewelina Tokarczyk (s)
Ordförande, fullmäktige! Jag vill bara kort påpeka att det inte är unionens flagga utan
Europarådets flagga.
Juhani Kivinen (v)
Herr ordförande, fullmäktige! Jag tycker att kommunfullmäktiges presidium har gjort en väldigt
bra bedömning. När riksdagen och regeringen påkallar att vi ska flagga för EU, då kan vi ta det
under omprövning, men inte innan. Jag tycker att det är ett klokt beslut, så jag yrkar bifall till
kommunstyrelsens förslag.
Kristina Bergman Alme (fp)
En sakupplysning om denna flagga: Ja, det var ursprungligen Europarådets flagga eftersom den
organisationen startade innan Europeiska unionen och även innan EG blev till. I efterhand har
EU tagit sig an den flaggan, och det är numera den normala symbolen för den organisationen.
Lars-Åke Skager, förste vice ordförande (m)
Det finns lägen där även en viceordförande i fullmäktige måste gå emot sin egen grupp. Så är
fallet i dag.
Jag vill fråga Kristina Bergman Alme om hennes yrkande gäller motionen eller yrkandet i
kommunstyrelsen.
Kristina Bergman Alme (fp)
Jag vill förtydliga och säga att jag yrkar bifall till vad den borgerliga minoriteten i
kommunstyrelsen yrkade.
§ 25 Revisionsrapport: Granskning av funktionshinderområdet
Ture Jakobsson (kd)
Herr ordförande, fullmäktige! Jag ska be att få tacka för den rapport som vi har fått från
stadsrevisionen. Den är väldigt bra och visar det dilemma vi har ute i stadsdelsnämnderna när vi
lägger våra budgetar. Många av stadsdelsnämnderna har en ekonomi som tvingar oss att
balansera på slak lina. Vi måste hålla budgeten till varje pris, det har vi hört många gånger.
I den nämnd där jag själv sitter har vi redan nu ett minus på 2 miljoner på det här
budgetområdet. Det är en tuff uppgift vi har fått, men vi har fått den av stadsrevisionen och vi
måste gå hem och verkställa.
Det står så här i revisionens rapport: ”Det är viktigt att stadsdelsnämnderna uppdaterar sina
interna rutiner och säkerställer att de klarar att möta de krav som överenskommelsen innebär för
stadsdelsnämnderna.”
Det står också: ”I vissa stadsdelsnämnder finns dock en tendens att underbudgetera
funktionshinderområdet. I dessa fall har det ofta gjorts antaganden om en oförändrad
kostnadsnivå. Antaganden som senare visat sig vara ohållbara. Stadsrevisionen bedömer att
dessa antaganden om en oförändrad kostnadsnivå i flera fall måste betraktas som dåligt
underbyggda. Det har tvärtom funnits starka skäl att antaga att kostnaderna kommer att öka.
Det är i dagsläget varje stadsdelsnämnds ansvar att årligen skapa det finansiella utrymme som
krävs för kostnadsexpansionen inom funktionshinderområdet. Detta kan utgöra ett dilemma,
speciellt i stadsdelsnämnder som saknar eget kapital, eftersom det finansiella utrymme som
59
måste skapas då kräver kostnadsminskningar inom andra områden, t.ex. skolan eller
äldreomsorgen. Detta bidrar sannolikt till tendensen i vissa stadsdelsnämnder att basera
budgetbesluten på förhoppningar om en oförändrad kostnadsnivå snarare än antaganden om
kostnadsökningar, även om det senare vore mer realistiskt.”
Vi vet det i den stadsdelsnämnd jag sitter i. Det är fromma förhoppningar att det ska stanna
vid samma summa som vi har, utan det ökar ständigt. Det är en bra rapport, och jag tackar för
den. Den visar på de svårigheter vi har ute i stadsdelsnämnderna.
§ 26 Interpellation av Helene Odenjung (fp) till ordföranden i stadsdelsnämnden
Linnéstaden angående flyttning av Enheten för utredning och specialpedagogik,
EFUS, från Ågrenska till andra lokaler
(interpellationssvaret finns i GKH 2004 nr 128)
Helene Odenjung, kommunalråd (fp)
Ordförande, fullmäktige! Klockan är mycket. Jag vill börja med att tacka Ethel för det mycket
snabba svaret på min interpellation. Jag ställde interpellationen den 23 augusti, och redan den 7
september hade jag svaret i min mejl. Jag är mycket glad över det.
Jag vill lämna en bakgrund till alla som inte kan historien om specialpedagogiska
utredningsenheten, som har funnits vid Ågrenska på Lilla Amundön sedan 1989. Den startades
genom ett nära samarbete mellan dåvarande socialförvaltningen, sjukvårdsförvaltningen,
omsorgsförvaltningen, skolförvaltningen och handikappföreningar. Alla politiska partier var
helt överens om placeringen just på Lilla Amundön.
Uppgiften för enheten är att barn med inlärningssvårigheter och deras familjer ska få hjälp
med diagnoser. Lärarna ska få stöd och vägledning i hur undervisning och handledning av
barnen ska gå till. Ågrenska har genom åren haft väldigt många barn på utredning, och har i
dagsläget fortfarande en kö på 100 barn.
Under våren dukades på SDN Linnéstadens sammanträdesbord ett förslag om att flytta
enheten till Annedalsskolan. Förslaget saknade då konsekvensbeskrivningar, och tanken var nog
att Linnéstaden skulle tjäna lite pengar på att flytta in enheten i sina egna lokaler. Man fattade
också ett sådant beslut.
Sedan visade det sig att man inte kunde genomföra beslutet, därför att ombyggnaden som var
föreslagen inte gick att göra. Lokalsekretariatet sade nej. Då fattade i stället stadsdelschefen ett
beslut på delegation att ändå säga upp kontraktet med Ågrenska. Jag undrar om stadsdelschefen
i Linnéstaden verkligen har på delegation att göra sådana saker. Som jag ser det är det beslut
som nämnden har fattat inte möjligt att genomföra. Då borde nämnden rimligen ha tagit upp det
till behandling en gång till. Det var också anledningen till min sista fråga i interpellationen, om
du har för avsikt att ta tillbaka uppsägningen av hyreskontraktet. Du svarar att du inte har det.
Det tycker jag är lite olyckligt. Därför skulle jag vilja få svar på om delegationsordningen i
Linnéstaden ser sådan ut att förvaltningschefen kan fatta beslut om att säga upp lokalerna.
Jag utgår från att alla faktiskt inte har läst svaret, men jag tänker inte läsa upp det. Jag har i
alla fall några frågetecken i kanten. Du säger att finansieringen sker genom kommunbidrag och
statliga SIS-medel och i och med att SIS-medlen har reducerats kraftigt har Linnéstaden
problem med att finansiera verksamheten. Men det resursnämndsuppdrag som Linnéstaden har
går inte på något vis med underskott. Det här beslutet togs egentligen för att
resursnämndsuppdraget skulle finansiera lite av den andra verksamheten. Det är det jag vänder
mig emot.
Till saken hör också att vi i SDN-utredningen, där några av oss har haft det stora nöjet att ingå
under ganska lång tid, diskuterade många frågor fram och tillbaka. Just den här frågan var dock
alla fullständigt överens om: Resursnämndsuppgifterna skulle rensas från stadsdelarna. Vi
skulle inrätta en specialpedagogisk nämnd. Om man nu verkställer det här beslutet i
Linnéstaden innebär det att det, nio månader efter att en flytt har verkställts, kommer att bli en
ny huvudman för EFUS och Ågrenska. För mig rimmar det väldigt illa. Jag tycker att den nya
60
nämnden i så fall borde ta ett beslut om eventuell flytt, eftersom det inte är taget på grunder där
man tar hänsyn till det bästa för Ågrenska och den verksamheten.
Jag kommer att komma tillbaka till några ytterligare saker i Ethels svar. Jag ska först ta upp de
svar du ger på mina frågor.
Min första fråga var om det var ett genomtänkt beslut. Det tycker du att det är. Jag är
fortfarande lite tveksam till det.
Jag frågar sedan vilka lokaler som nu är aktuella för EFUS verksamhet. Där svarar du att
stadsdelsförvaltningen tillsammans med lokalsekretariatet kommer att arbeta fram lämpligare
lokaler. Om man ändå vidhåller att man ska flytta, varför involverar ni i så fall inte också
specialpedagogiska enheten vid Ågrenska? Borde inte de vara med i ett sådant arbete?
Du säger dessutom att besparingen ska ge 300 000 kronor. Samtidigt säger du att den totala
kostnaden för Linnéstaden för hyran är på 432 000 kronor. Hur rimmar det med att ni säger att
lokalkostnaden för SPU jämfört med övriga skollokaler är så orimligt hög? Nu är det ju inga
skollokaler.
Jag stannar där så länge och får återkomma med flera synpunkter.
Ethel Sjöberg, ordförande i SDN Linnéstaden (mp)
Ordförande, fullmäktigeledamöter! Det har varit ganska trevligt att lyssna på er i kväll, delvis
mycket underhållande. Nu till interpellationen.
Helene Odenjung undrar varför vi över huvud taget tar upp denna fråga nu, när det ingår i
SDN-utredningen. SDN-utredningen blev inte känd förrän i augusti, i alla fall inte för mig. Vi
arbetade med den här frågan under en stor del av våren. När det huvudsakliga arbetet skedde var
det inte på något sätt känt. Man kan säga att vi borde göra någonting åt det nu, när det är känt.
Jag menar att det är så mycket som har kommit fram under den här tiden så det finns stora skäl
att flytta SPU. Jag redovisar också det i mitt svar.
Det heter inte Ågrenska. Det är en felaktig sammanblandning. Ågrenska är en privat stiftelse
som finns på Amundön där man också gör utredningar av barn från hela landet. De bor då på
Ågrenska. Vad jag kan förstå finns egentligen inget samband mellan Ågrenska stiftelsen och
den kommunala SPU, mer än att vi hyr ett hus av Ågrenska stiftelsen till ett väldigt högt pris.
Det finns en tanke hos Helene, att det ligger i bakgrunden att Linnéstaden skulle tjäna egna
pengar på att flytta. Men det är faktiskt inte riktigt så. EFUS består av fem olika enheter varav
SPU är en. Under lång tid, säkert ett år, tog rektorn för EFUS upp att verksamheten är så
utspridd. En enhet finns i Västra Bodarna, en inom Alingsås kommun, en på Amundön, en på
Burgården och flexgruppen finns på Jungmansgatan. Det är alltså fem olika delar som är oerhört
spridda. Hon skulle gärna se de olika enheterna samlade i ett hus. Den frågan har varit uppe
väldigt länge. Det är nog egentligen det som är bakgrunden. Sedan såg vi en möjlighet.
Det är inte underskott i EFUS verksamhet, utan det finns ett eget kapital. Men vi ser nu att det
egna kapitalet nog inte finns kvar så länge till, av olika orsaker. Det hör ihop med de andra
enheterna också.
Helene Odenjung, kommunalråd (fp)
Först tar Ethel upp att enheterna är spridda på fem ställen och att det skulle vara ett bekymmer
som nog låg bakom. Men alla hade ju inte fått plats på Annedal, så det kan inte ha varit den
egentliga orsaken här. Vi kan lämna det, för jag vill ta upp ett par andra saker i ditt svar som jag
har hängt upp mig på.
Det står att stadsdelsförvaltningen hade fört upp frågan till nämndens presidium om att ta ut
avgifter för de fristående skolorna för att göra utredningar, vilket presidiet stoppade. Det är jag
väldigt tacksam över att ni gjorde, för det hade varit att bryta mot alla regler. Här är det inte
frågan om en service till den kommunala verksamheten utan om att bedöma och hjälpa
Göteborgs barn. Eloge!
Det finns fortfarande en hel del frågetecken. I ditt svar skriver du att hyreskostnaderna är
orimligt höga jämfört med övriga skollokaler. Man betalar 3 600 kronor per kvadratmeter och år
för 120 kvadratmeter. Men det här är ingen skola. Man kan inte jämföra det med övriga
skollokaler, men det gör ni. Där uppgår hyreskostnaden per kvadratmeter och år till 758 kronor.
61
Totalt betalar Linnéstaden 432 000 per år i hyreskostnader. Samtidigt gör du bedömningen att
man skulle kunna spara 300 000 kronor. Jag undrar hur du kan veta att det blir 300 000 när det
inte finns några aktuella lokaler. Dessutom blir det ju då väldigt lite totalhyra kvar i
Linnéstaden, om 300 000 av de 432 000 kronorna plötsligt försvinner. Men det kanske är något
annat i svaret som inte riktigt stämmer.
Jag frågar också vilka pedagogiska och ekonomiska effekter du anser att flytten får. Du svarar
att den största konsekvensen blir att man över huvud taget kan erbjuda utredningar utan att kön
förlängs ytterligare. Jag förstår inte det svaret. Du säger vidare att den stora vinsten för alla
elever och föräldrar vore om SPU grundskola fick ett centralt läge. Det är ingen av alla dem som
har påpekat att det är långt till Ågrenska. På SPU säger man att man gärna kommer och hämtar
vid busshållplatsen om det skulle behövas. Ingen har påtalat att det är lång resväg. Det är lång
resväg, men om man har stått så länge i kö är inte det bekymret. Många av de här barnen har
misslyckats i skolmiljö och behöver få sin utredning gjord i någon annan miljö.
Avsikten med min fjärde fråga var att SDN-utredningen blev offentlig bara några dagar efter
att beslutet togs av stadsdelschefen. Att ni i Linnéstaden inte har fått det förrän i augusti blir jag
förvånad över. Det var bråttom för oss att bli klara i utredningen, för att det skulle ut före
midsommar. Vi var klara i början på juni, tidigare än det var sagt. Det offentliggjordes på
presskonferens den 3 juni. Det har dessutom stått i tidningen vad vi kom fram till, så det kan
inte ha varit helt nytt för Ethel Sjöberg.
Ethel Sjöberg, ordförande i SDN Linnéstaden (mp)
Det är klart att det inte är någon skola, med lärare och elever i skolsalar. Men det tillhör skolan,
lika väl som en rektorsexpedition, en vaktmästarexpedition eller ett bibliotek. Det ingår i en
skolverksamhet när man gör utredningar för barn med inlärningssvårigheter. Den del som är till
för gymnasieungdomar finns på Burgårdens gymnasieskola. Det tycker jag inte är något
konstigt.
När jag fick reda på att vi betalar 432 000 i hyra i år tyckte jag att det lät väldigt mycket. Det
lilla huset är ju nästan betalt, om vi betalar närmare en halv miljon varje år. Med en annan lokal
räknar vi med att få en hyra som är rimlig, på 100 000–150 000. Eftersom vi inte vet var det blir
kan man naturligtvis inte säga det säkert. Men det är en rimlighetsbedömning i det.
Det som är en uppenbar olägenhet för familjer som kommer dit är resvägen. Tänk dig en
mamma som kommer med sina tre barn varav en ska vara på utredning och hon måste ha de
andra två med sig. Hon kanske åker från Bergsjön eller Gunnared och ska åka buss. Då får hon
först åka till Marklandsgatan och sedan ta buss till Brottkärr. Sedan är det en gångväg på 2,5
kilometer ungefär. Jag är inte så bra på att bedöma avstånd, men det var en avsevärd sträcka att
gå. SPU kommer naturligtvis och hämtar och lämnar vid bussen. Bussen går för resten en gång i
timmen.
Ibland behövs det tolk, och då ska tolken också ta sig dit. Har man inte bil så är det faktiskt
riktigt dåligt att ta sig dit. Det är för mig det övervägande skälet till att det är viktigt att flytta
SPU till ett centralt läge. SPU ger service till alla Göteborgsbarn i grundskolan. Jag kan inte se
att man ska vara så tacksam för att man till slut har fått en tid på SPU, att man ska vara glad
bara över att komma dit och ta den här resvägen. Jag tror att de kan vara där en, två eller tre
gånger för utredningen.
Jag tror att det var svar på dina frågor.
Helene Odenjung, kommunalråd (fp)
Det var inte riktigt svar på mina frågor. Jag ska kommentera det här med läget en gång till. Det
är inte någon familj under alla de 13 år som enheten har funnits på Ågrenska som har anfört att
läget skulle vara ett bekymmer för dem – inte någon. Jag tror att du är den första, Ethel.
Det jag vänder mig emot är att man inte tar hänsyn till att SDN-utredningen har kommit med
förslaget. Jag skulle verkligen vilja vädja till er att Linnéstaden tar upp frågan och behandlar den
på nytt. Du har inte heller svarat på frågan om stadsdelschefen har delegation att säga upp
skollokaler eller lokaler över huvud taget, trots att nämnden har fattat ett annat beslut.
62
Ethel Sjöberg, ordförande i SDN Linnéstaden (mp)
Om ingen familj har klagat betyder det inte att det inte har inneburit en stor påfrestning för dem.
Jag har sett den enkät som SPU har gjort till familjerna, och där finns ingen sådan fråga. Man
frågar inte: Tyckte du att det var besvärligt att ta dig hit? Det fanns inte någon sådan fråga, och
då är det klart att man inte heller svarar på den. Det betyder ju inte att man inte har tyckt att det
har varit kolossalt besvärligt att ta sig dit.
Helene Odenjung frågar om stadsdelschefen har delegation att ta beslut om att säga upp
hyresavtal. Jag kan inte tänka mig att det skulle vara på något annat sätt. Jag har inte kollat det
särskilt, men jag skulle vara förvånad om det inte var så. Han har också presenterat det i
presidiet, att kontraktet är uppsagt.
Det är inte bara den här enheten på SPU som är föremål för förändringar. Det vore fel om vi
skulle stoppa en självklar och nödvändig process i väntan på ett eventuellt beslut som gäller om
ett år eller ett och ett halvt år. Det finns andra skäl till att det är en stor förändring för de andra
enheterna. Jag kan inte se något skäl till att vi inte ska göra som vi har tänkt, om det finns en
riktigt bra lokal för SPU.
Helene Odenjung, kommunalråd (fp)
Jag skulle önska att även SPU tas med i arbetet när man letar efter en sådan lokal, eftersom du
tydligen inte är villig att ompröva beslutet om en flytt. Jag kan åtminstone vädja till dig när det
gäller det.
Jag skulle också vilja att du gick hem och kollade vad som står i delegationsordningen. Jag tror
nämligen att det är ytterst tveksamt att stadsdelschefen har möjlighet att fatta ett sådant beslut
som han har gjort.
Jag har frågat minnesgoda människor hur det är med hyran. När man inrättade det från början
hette det nämligen ”hyra/bidrag” till SPU. I det ingår både lokaler, städ, vaktmästare, värme,
vatten, inredning, service i form av fika till barnen, fortbildningschanser, samarbete med
Ågrenska i form av nätverk – och då menar jag det andra Ågrenska – samarbete med en egen
sjukhuslärare som tillhör EFUS och betalas med SIS-medel samt tillgång till större lokaler om
man behöver det.
Jag vill också säga något kort om det här med enkäten, att man inte frågar om det var krångligt
att ta sig dit. Jag vet inte hur många gånger du har varit på Ågrenska, Ethel. Jag har varit där
några gånger, och omgivningarna där är så underbara att man inte för ett ögonblick tänker på att
det tog lång tid att ta sig dit.
Ethel Sjöberg, ordförande i SDN Linnéstaden (mp)
Om det sista är vi inte alls eniga. Jag tycker att det är ganska förskräckligt för föräldrar att ta sig
dit med sina barn.
Helene frågar varför inte SPU själva är med. Det är naturligtvis väldigt bra. De är
professionella och vet vad de gör. De har naturligtvis bevekelsegrunder: Det ska vara en lugn
miljö, inte en skolmiljö. Jag vet ganska väl vad de säger. Men deras rektor är också en
professionell pedagog. Det är också biträdande rektor och skolchefen. De har naturligtvis
barnens bästa i sina tankar när de nu föreslår oss att flytta enheten. Det finns olika infallsvinklar
och olika synsätt. Man har kommit fram till olika saker. SPU vill till varje pris vara kvar ute på
Amundön medan rektorn och skolchefen ser att det finns andra möjligheter att samordna de
olika verksamheterna. Men alla är professionella pedagoger.
Helene Odenjung, kommunalråd (fp)
Jag ska tacka Ethel för att du stannade kvar så länge att vi fick ha debatten. Jag skulle vilja att
du gick hem och kollade delegationsordningen, huruvida det är ett riktigt fattat beslut.
Jag vill också vädja till dig att häva uppsägningen, alldeles oavsett om det var ett riktigt beslut
av stadsdelschefen formellt sett. Nämnden borde ta ett sådant beslut. Det du har sagt här i kväll
var inte beskrivet när nämnden fattade beslutet. Då skulle de in i Annedalsskolan. Allting som
du har sagt här i kväll har kommit till efteråt. Nämnden borde få ta ställning till det på nytt.
63
Dessutom skulle jag vilja att man väger in de nya saker som har kommit till, nämligen att
SDN-utredningen föreslår att Linnéstaden ska befrias från den här uppgiften och därför inte
behöver ta det långsiktiga ansvar som du tycker att du behöver göra trots att
resursnämndsuppdraget har ett eget kapital att ta av. Gör gärna den eftertanken! Jag hoppas att
det blir en positiv behandling i nämnden.
Ethel Sjöberg, ordförande i SDN Linnéstaden (mp)
Ordförande, fullmäktige! Jag tror att det blir en positiv behandling över huvud taget. Jag ska ta
med mig det. Jag ska lova att kolla upp delegationsordningen.
Jag tänkte på en annan sak. Anledningen till att det inte gick att flytta SPU, ytterligare några
enheter samt rektor och biträdande rektor till Annedalsskolans fjärde våning var att
lokalsekretariatet ansåg att man inte skulle kontorisera en skola. Det var lokalsekretariatet som
stoppade det.
Vi trodde från början att vi hade lokalsekretariatet med oss. Nu, när lokalsekretariatet är med
på ett annat sätt och söker lokal från början, är jag helt övertygad om att det blir en bättre
placering, lättare tillgänglig för de barn som ska dit. Det är det jag hoppas på. Det är det som
känns viktigt.
64
