Predikan i S:t Hans kyrka Fastlagssöndagen den 7 februari 2016
Ester 4:12-17 * Första Timotheosbrevet 2:4-6 * Johannes 12:20-33
Jesus ”falla i jorden och
N ärdö”?sågJa,vinärvetekornet
Han dog, förstås, och lades i en
grav. Om inte vetekornet Jesus hade fallit i jorden
och dött så som Han gjorde, hade världen och
mänskligheten och vi inte haft ett evigt liv att se
fram mot efter det att vi dött och lagts i jorden. Det
Jesus gjorde bar frukt, för att säga det stillsamt.
Fast redan när Han blev till i Marias moderliv
och alltså blev människa, föll Han som ett vetekorn
till jorden och blev dödlig. Paulus skrev till församlingen i Filippi att Jesus ägde Guds gestalt men
avstod från allt och antog en tjänares gestalt då
Han blev som en av oss. När Han till det yttre hade
blivit människa gjorde Han sig ödmjuk och var
lydig ända till döden på ett kors (Fil 2:6-9); så föll
vetekornet i jorden och dog.
När Jesus steg ned i floden Jordan och doppades av Johannes Döparen föll det himmelska
vetekornet i det jordiska grundelementet vatten
och, i någon mening, dränktes av det.
När Jesus stiger in i våra hjärtan, faller vetekornet från himlen in i det jordiska livet vi lever och
vår dödsbringande och syndiga mänsklighet; Han
blir ett med synden, som det står (2 Kor 5:21), och
där dör Han. Det sker varje gång vi i tro och bön
öppnar för Honom att falla ned i vår avgrund.
När vetekornet blivit vetebröd och vetebrödet
blivit välsignat som Kristi kropp och vi tar det i
munnen faller vetekornet Jesus bokstavligt i våra
kroppar.
Varje gång vetekornet Jesus faller i jorden och
dör, händer det, som Jesus sade i ett samtal med
Nikodemus, att Gud så älskar världen att Han ger
den sin ende Son, för att de som tar emot Honom
inte ska gå under utan ha evigt liv (Joh 3:16).
Vetekornet som faller i jorden och dör är alltså
uttryck för Guds kärlek. Kärlek är, säger kristen tro,
inte ett verk av våra känslor eller, än mindre, ett
mänskligt behov som kräver tillfredsställelse. Kärlek är att ge sig själv – och förlora sitt liv för den
man älskar.
Kanske kan vi ana det i den mänskliga kärleken. En förälder kan älska sitt barn så att han
eller hon kan ge sitt liv för det. Och kärleken mellan man och hustru är, när den fungerar som bäst,
att utlämna sig och helt ge sig åt varandra.
När vetekornet Jesus faller i jorden och dör bär
Han riklig frukt – när såg vi då det? Ja, när Han
uppstod, förstås, och levande gick ut från den jordiska graven med det liv som inte mer kan dö och
är lika annorlunda mot det jordiska livet som livet
ovan jord är för veteaxet i sädesåkern jämfört med
livet som ensam frö i frusen jord. Gud har upphöjt
det döda vetekornet Jesus över allt annat och gett
Honom det namn som står över alla andra namn,
för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor
bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till
ära. som Paulus skrev (Fil 2:9-12).
När vi döptes blev vi insatta i Jesu sammanhang; vi med-dog, står det, med Honom som steg
ned i vårt dödliga liv – och med-uppstod, står det
(Rom 6:3-11), med Honom som uppstod med det
odödliga himlalivet, det som mättas med finaste
vete, som det står (Ps 147:14). Vetekornets lag –
att dö och därmed bära rik frukt – blir Jesu löfte till
oss när Han i dopet låter oss med-dö och meduppstå med Honom.
När vi ber och tror och i tron tar emot Jesu Kristi
kropp i mässans vetebröd och vin och Jesus är i
vår dödlighet är också vetekornets himmelska
frukter i våra liv och slår, om vi inte hindrar det, rot
och bär frukt, frukt som består. Får vetekornet
plats i våra liv, finns vetekornets uppståndelseliv i
våra liv – och bär frukt, kärlek, glädje, barmhärtighet och inte minst frid. Om vi låter vetekornet
Jesus falla in i vår dödlighet och bli ett med vår
synd förvandlar Han synden till liv och skulden till
salighet.
Vetekornet som faller i jorden och dör är uttryck
för Guds kärlek. Att Jesus vill falla in i vår dödlighet
och förvandla oss beror på att Han älskar oss. Vi
har bara så svårt att tro att vi är älskade av Gud. Vi
har så svårt att förstå hur Han kan älska oss så där
reservationslöst, som en förälder älskar sitt barn
eller en brudgum sin brud. Vi har så svårt att tro att
vetekornets lag är en frukt av Guds kärlek.
I sin kärlek längtar Jesus efter att vi ska besvara Hans kärlek. Han längtar så som en
älskande människa längtar efter att få sin kärlek
besvarad i en lika reservationslös kärlek.
Att älska Gud är ett offer, just därför att kärlek
är att ge sig själv och sitt liv åt den man älskar.
Vetekornets lag att i kärlek avstå och utlämna sig i
trohet intill döden är också vår lag. ”Var så till sinnes” som Kristus Jesus var, som Paulus skrev (Fil
2:5).
Den yttersta konsekvensen av att Jesus i sin
kärlek gav sitt liv för oss är att vi med Honom får
leva livet i den himmelska härligheten. I Femte
Mosebok står det att landet där den heliga himmelska staden är byggd är ett land med vete och
korn, vinstockar, fikonträd och granatträd, dignande olivträd och med honung (Deutr 8:8).
Där lever vi av det eviga livets bröd, bakat av
frukterna från det uppståndna vetekornet Jesus.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet.
Amen
Niklas Adell, präst
