”Ingen kan misslyckas som försöker nå sanningen” – EKIM Lektion 131
Medlemstidning för Nätverket EN KURS I MIRAKLER
Möte med
”Kosmos” och
Kosmosdialogerna
Utdrag ur stadgarna tagna 2015-04-12:
Nätverket En Kurs i Mirakler är en ideell partipolitisk och religiöst obunden förening som är
till för dig som är intresserad av En Kurs i Mirakler.
Syftet med föreningen är att vi som valt att öka medvetenheten inom oss själva, kan stödja
och inspirera varandra till inre frid och därigenom sprida ljus och glädje vidare till andra.
Vi arrangerar nätverksträffar för alla medlemmar två gånger per år. Vi samtalar om
tolkningar av Mirakelkursen och hur dess budskap kan levas i vardagen.
Vår tidning Mirakelnytt skall ges ut minst två gånger per år. Vi utvecklar en global
verksamhet, kontakt med andra länder och nätverk.
Föreningen är informationscentral och kontaktorgan för:
- Kurser, föredrag och studiegrupper i Sverige.
- Böcker och litteratur som berör En Kurs i Mirakler, nyheter, resurspersoner och
utlandsbesök.
Envar som vill verka för föreningens syfte och erlägger fastställd medlemsavgift kan vara
medlem. Medlemmar godkänner att uppgifter om deras namn, adresser, telefonnummer, epost samt bilder från olika aktiviteter finns på nätverkets hemsida, www.mirakelkursen.se,
med medlemsinloggning.
Välkommen att kontakta oss i styrelsen om du inte redan är medlem, men gärna vill bli det!
Om du vill bli medlem i föreningen, betalar du in medlemsavgiften på 200 kr/år på bankgiro:
530-9554.
Information om gåvofond/stödfond
De som önskar stödja föreningen genom en gåva kan sätta in pengar på bankgiro 530-9554 och
märka betalningen ”Gåva”. Bidrag används dels till gästföreläsare på våra träffar.
Ansvarsområden
Kent Gustafsson, Ordförande
E-post: [email protected]
Telefon: 0455-330085 070-5317220
Lena Håkansson, kassör
E-post: [email protected]
Telefon.: 0520-33332 070-2989097
Irene Frisk, styrelsemedlem
E-post: [email protected]
Telefon: 08-7049321
0767-152403
Lars Gimstedt, styrelsemedlem, sekreterare
E-post [email protected]
Telefon: 013-157125
0709-744615
Anders Blomquist styrelsemedlem, suppleant
E-post: [email protected]
Telefon: 0477-779010
Sita Åhrberg Styrelsemedlem, suppleant
E-post: [email protected]
0226-41025
Albert Harloff Adj styrelsemedlem
E-post: [email protected]
0225-80076 070-2626700
Styrelsens säte:
Föreningen Nätverket En Kurs i Mirakler
Krovägen 12, 27033 Tving
Telefon: 0705-31 72 20
Bankgiro 530-9554
Valberedningens sammankallande:
Lars Gustafsson
Telefon: 0708-78 57 39
Hela styrelsen kan nås på
[email protected]
E-post: [email protected] (går till ordföranden)
Hemsida: www.mirakelkursen.se
Redaktör för Mirakelnytt
Daniel Vandinja
[email protected]
Webmaster
Laila Langö
E-post: [email protected]
[email protected]
Telefon: 076-2475005
2
Kära Mirakelvänner
Sid 4 - 5
Vårsamling på Hjälmargården
Sid 6 - 8
IntroDanza i Kungsbacka
Sid 9
Verklighet kontra illusion
Sid 10
Frågor och svar om EKIM
Sid 11
Bokrecensioner från Albert
Sid 12
Möte med ”Kosmos”
Sid 13
Bob Rosenthal om ACOL
Sid 14 - 15
Kosmologiska konstanter
Sid 16 – 17
Spirit Junkie
Sid 18
Vördnad
Sid 19
Sylvia och Kärleken
Sid 20
Och vad är
ditt kristna
namn?
”Jag har en andlig sida, men för
det mesta är jag en ätarmaskin…”
3
Kära mirakelvänner!
mening. Som inte tycker sig veta vad de ska säga
eller inte tror sig ha något att säga. Som skäms
innan de sagt något över huvud taget och väljer
att tiga i stället för att tala. Kvinnor som skäms för
att de pratar för mycket eller pratar om fel saker.
Kvinnor som skäms över att ta plats. Som tycker
sig ta för mycket plats och då skäms ännu mer.
Kvinnor som skäms över sin tysta intuitiva
kunskap, som inte vågar ta den med sig och kliva
in i männens värld som jämlikar.
Tre gånger har jag försökt att skicka in en text till
Mirakelnytt men av olika anledningar har jag inte
lyckats. Men skam den som ger sig. Nej, inte mera
skam nu. Mod och tålamod vill jag bidra med.
Nedanstående text skrev jag efter höstträffen på
Hjälpargården (ha ha, freudian slip av datorn!)
Hjälmargården alltså. Sedan dess har vi ju hunnit
med ytterligare en träff på samma ställe men jag
hinner tyvärr inte skriva någon ny text innan
deadline så ni får hålla till godo med den här, som
nu legat till sig ett tag. Och när jag läser igenom
den på nytt känns den inte helt förlegad.
Vad jag kunnat se och erfara har inte männen de
här problemen i samma utsträckning och de har
därför många gånger svårt att förstå vilket
motstånd vi kvinnor brottas med. D.v.s. eoners
kvinnoförtryck som till slut blivit vårt eget förtryck
av oss själva.
Dessa underbara nätverksträffar! Denna
fantastiska möjlighet att lära känna sig själv på
både ont och gott! Oktoberträffen - och
sommarsamlingen - var förstås inget undantag.
Det tycks inte längre spela någon roll vem som
håller i det hela, vilka som kommer till träffen, var
den äger rum och vad vi blir utsatta för. Det är
bara att ta det som det är och invänta det ofta
överraskande slutet. För precis som en inte helt
okänd författare och dramatiker redan
konstaterat, ”Slutet gott allting gott”.
Shakespeare alltså.
Mod alltså. Mod kvinnor! Vi behöver fatta mod.
Här kommer nu - på någons begäran - en dikt om
mod i repris. Jag fick ett mycket lämpligt tillfälle
att deklamera den på sommarsamlingen, när
temat tiga, lida och niga kom upp. Den ingår i min
diktsamling som handlar om den känslomässiga
berg-och-dalbana det ofta är att gå från rädsla till
kärlek. Diktsamlingen heter ”Varje gång jag mötte
en man i min ungdom stickade jag en tröja till
honom”. Den går att köpa på nätet el via mig
(billigast). Finns även på visa (ha ha, freudian slip
från mig!) vissa förstås - bibliotek.
”Just look, don’t judge, choose again” står det vid
upprepade tillfällen i Kursen. Se vad som händer,
iaktta dina egna reaktioner, döm ingenting, välj
ett annat sätt att se. Dvs välj Andens vägledning i
stället för egots. Det låter så enkelt men att gå
emot invanda mönster och rädslor kräver mod.
Att gå emot sin inre kritiker kräver mod. Att tala
när man är van att tiga kräver mod. Att ta plats
när man är van att stå lite vid sidan av kräver
mod. Att vilja vara med och bestämma när man
aldrig ens varit i närheten kräver mod. Att dra sig
tillbaka när man är van att få bestämma kräver
också mod.
Ett tips bara: Det är inte så dumt att kunna några
dikter och berättelser utantill. En dag kommer
det där lämpliga tillfället att ta bladet ur munnen
och scenen i besittning!
Dikten här nedan som jag fick tillfälle att läsa på
sommarsamlingen, vill jag tillägna alla kvinnor
som fortfarande, år 2016, har svårt att kliva ut på
scenen, ut ur rollen som tigande, lidande och
nigande. Som liksom jag, omedvetet, på olika
sätt, fortsätter att bära eoners kvinnohistoria på
sina axlar. Kvinnor som är rädda för att säga sin
4
Vilket mod
hos en kvinna att
redan då vad hon
tänkte och kände för
just så manifesteras
en själ
tro sig hinna i kapp
ett förgånget öde
ta vid där det
stannade upp och
Och när väl tanken
på själen fått fäste i
nu yttra orden som
då ej blev sagda så
kvinnan blir modet
det medel som
tanken får fäste på
jorden igen och blir
nu liksom innan
förlöser kvinnan från
till den handling som
bleknade bort i den
banden i vilka hon
suttit som tvingad
till sinne som kropp
och som själ
stund när rädslan tog
över och satte en
käpp i det hjul som
just börjat rulla
Vilket mod hos en
kvinna att äntligen
hinna i kapp sig själv
och sitt väl
Vilket mod hos en
kvinna att gå hela
vägen tillbaka och
nu tro sig finna ett
Allt gott!
Paulina Fredrikson
e-post: [email protected]
hemsida: paulinafred.weebly.com
spår av den kvinna
som kunde ha sagt
5
Under helgen 1-3 april samlades ett glatt gäng på
Hjälmargården, för en träff i påskens anda. Denna
gång leddes träffen av Kent Gustafsson och Sören
Fohlström. Det blev en helg med ett antal nya
deltagare, inte bara från Sverige utan även från Oslo i
Norge. Det blev många fina möten, sång, övningar och
livsberättelser och som vanligt bjöds vi på mycket god
mat och fika. Följande påstående från EKIM
genomsyrade arbetet under helgen:
Kent och Sören
Jag är ansvarig för det jag ser.
Jag väljer de känslor jag upplever, och jag bestämmer
det mål jag vill uppnå.
Och allt som tycks hända mig ber jag om och får som
jag har bett.
Under helgens gång delade Kent och Sören med sig
frikostigt från sina liv och vad arbetet med Kursen
betytt för dem i alla möjliga och omöjliga situationer.
Nedan kan du läsa ett axplock av vad de berättade för
oss som var där:
Under helgen diskuterade vi mycket kring detta att
världen faktiskt bara representerar vad vi tillskriver
den. Den är som det står i Kursen ”En yttre bild av ett
inre tillstånd”. Så som du och jag och alla andra tänker
så varseblir vi också världen. Därför är det helt
fruktlöst att försöka ändra på det vi ser utanför oss,
utan vi behöver istället justera våra sinnen så att vi
kan se världen med helt ny blick. Med tanke på
påsken så handlar det om att omvandla korsfästelsen
till uppståndelse. Vi kan säga ja till uppståndelsen nu,
var och en, vi behöver inte vänta på den och fördröja
vårt uppvaknande genom att döma och korsfästa våra
bröder och därmed också oss själva.
Kent: Helgens tema är kapitel 21 om förnuft och
varseblivning, att kunna ta ansvar för sitt seende. Det
är ett väldigt mäktigt men samtidigt tacksamt kapitel
att arbeta med. Om ni inte tycker det, så får ni bakläxa
på det, då får ni allt ändra ert seende angående den
saken. Då måste man läsa om kapitel 21 en gång till.
Som ni kanske har märkt så börjar ju inte
nätverksträffen när man kliver innanför dörrarna här
på Hjälmargården, utan kursen börjar ju redan på
morgonen, hemma, innan man ens gett sig av. Visst
ska man tvunget stöta på någon galning till bilist som
inte kan köra som folk, eller så ska man tvunget
grunna på något problem som man egentligen borde
lämna hemma, eller så serverar vägkrogen kall mat.
Det kan vara precis vad som helst, men EKIM är en
praktisk kurs som hela tiden påminner oss om vad vi
kan välja för tanke när vi är i olika situationer. Vi tittar
på människor runtikring oss, som vi ser som
separerade och som vi bedömer hela tiden.
Vi är inte hjälplösa inför de utmaningar vi ställs inför,
vi har bara glömt att vi kan välja att se situationerna
på ett annat sätt. När vi kommer ihåg detta så kan vi
börja skingra de illusioner som tycks omge oss, så att
vi kan närma oss ljuset.
Sören: Jag hade en gång en bekant som var fullkomligt
galen när han körde bil. Han var helt rabiat och skällde
och klagade på alla andra medtrafikanter. Så det var
helt klart väldigt jobbigt att åka med den här mannen.
Jag frågade mig själv många gånger om det verkligen
är värt att utsätta sig för detta gapande och skällande.
Så jag åkte inte med honom igen på ett långt tag, men
när det väl hände igen så var han som förbytt. Han var
plötsligt helt kolugn bakom ratten. Häpet frågade jag
honom då vad det var som hade hänt, varpå han
svarade: ”Ja du vet, det var en vän som sa till mig att
jag skulle nöja mig med att bara köra min egen bil, och
sen dess har det gått mycket bättre!”
Mirakelkort
6
föregående frågorna eftersom de är lätta att säga ja
till, oberoende från ”när” man gör det. Den sista
frågan däremot är evig. Kan jag säga ja till den, så blir
det automatiskt ja även på de föregående.
Du kommer endast till Fadern genom mig, står det i
Bibeln och eftersom var och en av oss är Kristus, så
kan man bara komma till Fadern genom sin broder.
Din ”nästa” är din frälsare. När du kan se att din
broder är oskyldig så förstår du att du själv också är
det. Det är svårt att spegla sitt sinnestillstånd i en
spegel, men i sin broder kan man se sig själv med
lätthet. Så som du ser din broder, så ser du också dig
själv, och du mår också därefter. Fråga dig själv när du
är på väg att se ett fel i din broder:
Siv och Störker
Kent: Ja det är nog lugnast att bara köra sin egen bil.
Man kan ju försöka att ändra sitt beteende utan att
ändra sina tankar, men det lyckas aldrig. När man
däremot har kapitulerat och erkänt att man inte fattar
någonting, samtidigt som man erkänner att det finns
något som är större än en själv, då har man kommit
en bit på vägen. Man behöver inte flyga med sparvens
vingar. Man kan välja att flyga med den mäktiga
örnens vingar istället.
Är det detta jag vill se? Vill jag ha detta?
Det handlar om att börja bena ut vad som är rätt
kontra fel väg att gå. Man kan börja vrida sina fötter
åt det ena eller andra hållet - antingen åt helvetet
eller åt himlen. Det är som de här frågorna som är
tagna ur kapitel 21:
Minnesruna för Erik
Åhrberg
Vill jag ha en värld som jag styr istället för en värld
som styr mig?
Vill jag ha en värld där jag är stark istället för hjälplös?
Vill jag ha en värld där jag inte har några fiender och
inte kan synda?
Och vill jag se det jag förnekade eftersom det är
sanningen?
Det finns alltid ett annat sätt att se sin broder på. Man
kan välja att se med kärlekens ögon. Tänk vilken
potential tankarna har då! Det handlar om att göra
ogjort, vilket är detsamma som att förlåta. Jesus står
med nyckeln i handen, till den öppna dörren. Du tar
bara förlåtelsens nyckel och ger den till honom. Du
ber om hjälp med att förlåta, bjuder in vägledning från
den Helige Ande.
Den sista frågan är lite klurig. Den kan man behöva
läsa flera gånger innan man förstår den. Så vad var det
jag förnekade? Jo, det var det som ”är sant”. Så den
sista frågan skiljer sig i tid jämfört med de tre
En gång var jag inlagd på sjukhus för en tumör vid
ryggmärgskanalen och min tillit var i botten. Men jag
bad ändå till Gud att jag skulle få se mina barnbarn
innan jag gick bort. Nu har jag fått två stycken
barnbarn så nu börjar jag allt bli lite orolig! Nej, men
skämt åsido så har jag ju klarat mig bra. Däremot så
har mina barn ibland sagt till mig, att om jag säger ett
enda ord till om EKIM, så får jag inte längre träffa
mina barnbarn – så då blir jag ju såklart oroad igen!
Men då har min dotters man kommit till min räddning
och sagt att ”Det ligger allt något i den där Kursen –
den är logisk” och då har den Helige Ande ingripit och
Matsalen
7
räddat mig igen. Så tillit och att bjuda in vägledning är
något av det viktigaste som finns.
Sören och Gunilla
Vid ett annat tillfälle hade jag grälat med min dotter
och hon envisades med att gå, sent på kvällen, till sin
internatskola fem mil från vår bostad. Hon stack iväg
och jag, som en god far, stack efter en stund ut för att
leta rätt på henne. Jag körde runt i mörkret men
hittade henne inte någonstans längs vägen. Till sist
blev jag så förtvivlad och panikslagen att jag helt
enkelt kapitulerade inför Gud. Jag förstod ingenting,
jag var helt nollställd och helt rådvill om vad jag skulle
göra, så jag överlämnade allt till den Helige Ande. Då
ringde såklart telefonen, med min dotters röst i andra
änden: ”Var fan är du!”. Gud vad underbart det var!
Men det hade jag ju redan vridit mina fötter mot
himlen, och då ringde hon såklart och saknade sin
pappa.
8
OM INTRODANZA-HELGEN I KUNGSBACKA… 21, 22, 23 augusti 2015.
”Men när två eller fler förenar sig i sökandet efter sanningen, kan egot inte längre försvara sin brist
på innehåll. Det faktum att de har förenats talar om för dem att tankesystemet inte är sant.
Det är omöjligt att minnas Gud i hemlighet och ensam… Om ni företar er sökandet tillsammans, för ni
med er ett så mäktigt ljus att det ni ser ges mening. Den ensamma resan misslyckas, eftersom den har
uteslutit det som den vill finna. Så som Gud kommunicerar med den Helige Ande i dig, så omvandlar
också den Helige Ande Hans kommunikation genom dig, så att du kan förstå den. Gud har ingen
hemlig kommunikation, för allt av Honom är fullkomligt öppet och utan förbehåll tillgängligt för alla,
eftersom det är för alla…” T.14.9.6 - 11…
Mirakelnätverkets Sommarsamling i augusti förra året, med IntroDanza & Carolina Corada blev
inspirerande på olika sätt. Temat då; ”Kom ihåg att Den Helige Ande är svaret…” EKIM T.6.IV…
Genom Satsang, Övningar, Rörelser och Meditation inbjöds vi till nya upplevelser av Mirakelkursen.
Det blev för många av oss en öppning, en dörr in till någonting nytt.
Längtan efter att fördjupa den upplevelsen resulterade i att jag organiserade en ny träff med
IntroDanza & Carolina Corada. Den här gången i Kungsbacka på vårt vackra Yogaroom. Tillsammans
med villiga och längtande Bröder och Systrar blev den här helgen både djup och klargörande, helt
befriad från drama eller ego.
Temat för den här helgen var; Psykoterapi - syfte, process och praktik, ett tillägg till principerna i
En Kurs i Mirakel och som vill ge oss nya perspektiv på den traditionella formen av psykoterapi.
Bifogar en länk till materialet, om du är intresserad och vill lära mer.
En viktig erfarenhet. Efter IntroDanza helgen stärktes min kunskap kring hur vi påverkas när vi övar oss i
andlighet, vare sig vi tränar Kursen via event eller andra sammankomster liksom i vardagen. Numera en
vetskap kring hur våra ”andliga muskler” påverkas. Precis på samma sätt som den fysiska träningen ger
ömhet i muskler, påverkas våra andliga ”muskler” i kropp och sinne. Delar därför med mig av Carolina
Coradas ”Ömmande Andliga Muskler”, en text vi fick som stöd efter vår IntroDanzahelg. Kanske kan den
även bli ett stöd till Alla i vårt Nätverk. Alla som utifrån en djupare längtan sagt JA till sin andliga
utvecklingsprocess.
Namasté
Margaretha
9
Den 21 oktober 2015 – efter Nätverksträffen i på Hjälmargården med Emma & Lars.
Hej Bästa Vänner av Mirakel!
Verklighet kontra illusion
Först av allt… ett Stort TACK för Helgen tillsammans med Er, den Heliga Ande och Gud. Att vi
till sist lyckades skingra den kompakta dimman, ser jag som ett gott ”tecken” i tiden. Klarhet
och ljus är vår verklighet.
Temat den här helgen; ”att leva och praktisera Kursens
budskap” tilltalade mig, med möjlighet att inspireras
tillsammans med likasinnade. Det viktigaste för mig den
här gången var också att medvetet öva mig i Sant Seende.
Att inte ”döma” någon eller någonting utifrån egots
illusioner. Och jag känner mig ganska nöjd.
Efter färden hem, som tog cirka fem timmar inklusive en
välbehövlig paus, landade vi så här i bostaden. Jag skyndar mig in med några få tillhörigheter.
Och mannen kommer efter med resten.
Väl inne frågar han efter sin ”padda” (Ipad) om jag tagit med den in. Han kan inte hitta den i
bilen på den plats där den ska ligga. ”Nej”, svarar jag… ”den måste ligga kvar i bilen.” Han går
tillbaka för att söka vidare.
I mig griper egot/rädslan tag. Och minnesbilder tornar upp sig. Vi stannade ju en kort stund
vid sidan av vägkanten, kan den då ha ramlat ut på marken. Jag ser tydligt hur den ligger där
och långt hemifrån. Jag följer efter ut i mörkret bort till bilen och vi letar… Ingen ”padda”.
Upplever rädsla och skuld. Vad har jag nu ställt till med… känslan är märkbar i kropp och
sinne. Allt besvär som detta medför. Att köpa en ny och lägga in dessa appar med mera…
Andas tungt… känner mig förfärlig och vet precis vad som väntar mig. En icke helt obekant
känsla av skuld och skam tornar upp sig inom mig…
”Egots uppfinningsrikedom för att bevara sig självt är enorm… ” T-7.VI.3
Vi går tillbaka till huset, dörren på glänt… in i ljus och värme. Och min man säger… ”kanske har
du lagt den i din kasse”. Och jag svarar bestämt… ”Nej, det har jag inte”. Han böjer sig ner mot
kassen som står där i hallen… tittar ner … ”Här är den ju!” utropar han och håller upp den.
Här fick jag min verkliga lektion i att se, men med egots ögon. Mitt Sanna Seende som jag övat
under hela helgen hade verkligen triggat igång mitt ego, mina illusioner och ville visa mig sin
makt. Intressant!
Och det finaste av allt. Min man skuldbelade mig inte en enda gång. Visade självklart sin oro,
men när jag var sann med min oro, så fann han ingen som helst anledning att ge vidare
bränsle till mitt ego, min oro och skuld. Så klok. En viktig lektion för oss båda… Så att famla
efter ”paddan” eller ”egot” i mörkret, är inge vidare kul. Däremot att finna det jag söker i
ljuset och alldeles nära mig Själv… ger skratt, glädje och en ofattbar känsla av lätthet.
Namasté
Margaretha
10
Frågor och svar om En kurs i mirakler – kommande bok!
Många är de frågor som väcks när vi börjar studera Kursen. Här har du nu inom kort möjlighet att i
bokform få svar på 72 olika frågor som kan dyka upp under läsningens gång.
Kenneth Wapnick har varit involverad i A Course in Miracles sedan 1973. Han var nära vän och medarbetare till Helen
Schucman och William Thetford. Tillsammans med sin hustru Gloria startade han 1983 The Foundation for A Course
in Miracles och var drivande i översättningsarbetet av Kursen, som nu finns att läsa på 24 olika språk. Han har
genomfört många workshops och seminarier och även gett ut en mängd böcker och annat elektroniskt
undervisningsmaterial om Kursen.
Det enda verk av Kenneth som hittills översatts till svenska är A talk given on A Course in Miracles, An Introduction,
som i översättning av Gunnila Freudenthal gavs ut 2012 med titeln Introduktion till En kurs i mirakler. Delvis för att
avhjälpa denna brist har vi under ett par års tid arbetat med en översättning av Kenneth och Glorias bok The Most
Commonly Asked Questions about A Course in Miracles. Boken kommer att under våren 2016 ges ut av Vattumannens
förlag och är indelad i fem kapitel: Himlens natur, Separationens natur, Tillämpningen och utövandet av En kurs i
mirakler, Jesus samt Läroplanen i En kurs i mirakler. Den svenska titeln blir: En kurs i mirakler – de vanligaste
frågorna.
Följande är ett utdrag från det kapitel som heter ”Jesus”, där en av frågeställningarna lyder: ”Om världen totalt
missförstod Jesu budskap för tvåtusen år sedan, vilket En kurs i mirakler påstår, varför väntade han så länge med att
rätta till det?” Första delen av Kenneth och Glorias svar lyder så här:
”Denna tänkvärda fråga grundar sig på en linjär syn på tiden, där tvåtusen år verkar vara en omåttligt lång tidsperiod
för misstaget att bli rättat. Klart är, att de som ställer en sådan fråga, projicerar sin egen otålighet på Jesus och högst
troligt även sin brist på förlåtelse av de olika kristna kyrkor som påfört egots tankesystem över den sanne Jesus
egofria undervisning.
Ett mer djupsinnigt sätt att ställa frågan är att betänka, att i den verkliga världen väljer egentligen någon som är
egofri – som Jesus är – inte att göra någonting. Genom att ha valt den Helige Ande en gång för alla finns det ingenting
mer att välja. Därför finns det inte längre en beslutsfattare som aktiverar kroppen och samspelar med världen, vilket
är egots mycket viktiga behov. Sant avancerade Guds lärare – lärarnas Lärare – gör inte; de är. De planerar, väljer,
överväger eller beter sig inte som en person som tror på verkligheten i egots tankesystem. Deras rena kärleksnärvaro
formar sig efter behoven hos dem som fortfarande identifierar sig med formens värld, mycket likt vattnet som formar
sig efter den behållare som det har hällts i eller som flodbädden formar vattenflödet som rinner genom den.
I detta sammanhang kan vi därför förstå att Jesu framträdande inom världens dröm för tvåtusen år sedan var
resultatet av Sonens villighet att uppleva Guds kärlek inom sin dröm. Det är som om Sonens sinne – det enda sanna
upplevelseområde som finns – delvis öppnat dörren som skärmat av den
Helige Andes närvaro. Sinnet, tidigare förmörkat av skuld, tillät därmed ett
ljus att komma in och detta ljus antog formen av Jesus, Ljusets Son, vars
närvaro i egots värld av mörker påminner oss alla om att vi också är Ljusets
barn.
Rädslan som detta ljus framkallade – för det utgjorde ett allvarligt hot mot
egots mörka tankesystem – ledde till att Sonen stängde dörren för att
skydda sitt individuella själv. Detta tog sig uttrycket att vi försökte
tillintetgöra Jesus och därefter hans budskap, vilket kristendomens historia
vittnar om. Det är därför evangelieförfattarna ändrade hela Jesu budskap
och förankrade det i korsfästelsen, vilket återspeglar egots underliggande
plan att vidmakthålla sitt eget tankesystem av svek, lidande och död. Jesus
uttalar sig om den här dynamiken på flera ställen i Kursen.”
Översättningsgruppen har bestått av Gudrun Edel-Rösnes, Lena Håkansson,
Karin Johansson,
Gunbrit Karlsten och Kerstin Roepstorff
//gm Lena Håkansson
11
Två böcker har kommit till mig denna hösten 2015, och som har givit mig mycket positivt att jobba med.
Båda handlar om dialoger med "den andra sidan", den ena på svenska, den
andra på engelska.
Kosmosdialogerna av Anna Lytsy och Ami Sundeman känns som en
underbar gåva. För en gångs skull något som inte måste översättas från
amerikanska/engelska, en bok som har blivit till i Sverige.
Anna Lytsy, som är journalist, har med hjälp av mediala Ami Sundeman ställt
frågor till en "person" på "andra sidan" som dom har givit namnet Kosmos.
Anna har tidigare fått hjälp av Kosmos i en svår livskris, och kom så på idén att
ställa frågor till Kosmos, till hen som den benämnas, om viktiga frågor i livet. Så
som lidandets funktion, universums tillblivelse, om relationer och projektioner
och mycket mera.
Svaren från Kosmos är mycket tankeväckande, och har för mig fördjupat den
förståelse som Mirakelkursen och A Course of Love har inneburit. Även om Kosmos klart säger i från att
många av svaren på Annas frågor inte kan begripas av människornas begränsade förmåga att förstå så ger
Kosmos likväl en mycket spännande och intressant berättelse. Om inte annat så sätter boken fokus på
livets djupare värde, varför vi är här på jorden nu, och vad som är viktigt att ha i våra tankar mitt i
dagliglivets många stressande uppgifter.
Den andra boken heter Dialogue on Awakening, skriven av Tom och Linda Carpenter. Under min
vistelse till Findhorn i Scottland under september i år kom jag i kontakt med ett äkta par som hade jobbat
med Mirakelkursen. Men nu hade dom hittat en annan bok som en "fortsättning" på Kursen. Jag blev så
klart nyfiken och dom berättade om boken och hur dom hade jobbat med den under flera år. Så väl tillbaka
i Stjärnsund beställde jag boken på amazon.co.uk, en underbar bok med undertitel: Communion with a
loving Brother. Den älskande brodern är Jesus, och boken har många referenser till MirakelKursen. Den
ger många praktiska svar på frågor som kommer upp när man är på väg från ett "vanligt" liv till ett mer
andligt inriktat sådant. Den ger svar på frågor om problem som man möter när man ska använda
Mirakelkursen i vardagen. Boken är på engelska och kan rekommenderas båda för de som studerar Kursen
och dom som anser sig vara ”färdiga” med den. Den har gett mig många
"tankekorrektioner" från egots tänkande till den Helige Andes.
Det känns för mig som det är mycket i tiden som handlar om det
andliga. Att dessa två böcker skulle komma till mig nu vittnar också om
detta. Den fina oktoberträffen på Hjälmargården med uppgiften att ta
reda på vad som är den uppgift jag har åtagit mig i denna inkarnationen,
och Emmas övningar var steg åt samma håll. Det blir så tydligt att det nu
handlar om att bli medveten om vad som ligger bakom den fysiska
tillvaron. Att vi alla där är ett, och att våra kroppar är till för att låta
kärleken från andra sidan strömma in i det fysiska universum. På så sätt
kan vi ändra världen och se ett slut på illusionen som den representerar.
Hälsningar från Albert
12
Möte med ”Kosmos”
den inte. Utifrån att det vi människor har skapat,
jorden, universum kan inte Kosmos påverka på annat
sätt än att vi, som grupp är överens om hur låta
Kosmos verkar. Men likväl föreslog den en avslutande
tystnad efter att alla frågor var ställda, där vi kunde
själva få kontakt. Något som sen gav oss en fin
avslutning på sammankomsten.
Ett trevligt möte fick jag som en gåva 17 april i år. Det
var författarna av boken Kosmosdialogerna som
hade bjudit in till home party hemma hos Anna Lytsy,
en av författarna. Jag, Albert, och min särbo Ulla hade
anmält oss, och åkte till Stockholm på en dagstur för
att vara med. Jag var nyfiken på att möta författarna
Ami och Anna, speciellt därför att jag hade bjudit in
dem till att stå för Nätverkets sommarsamling 12 – 14
augusti i år.
Det blev många och djupa frågor, mycket personliga.
Svaren från Kosmos var inte alltid enkla, många var
snarare en vägvisare att fundera över. För mig gav det
en helt klar bekräftelse på att Kosmos är en källa som
inte skiljer sig från det Mirakelboken har att ge oss.
Tvärt om, jag tror Kosmos kan hjälpa där vi har fastnat
och behöver en ärlig feedback på hur vi kan komma
vidare i vår utveckling i livet, i det vi är här för att hitta
som meningsfullt, det som känns rätt för oss. Och den
kan ge tilltro till att jag är på rätt väg, även när det
känns som jag har hamnat i ett dödläge.
14 deltagare var med, varav 5 medlemmar från
Nätverket för Mirakelkursen, däribland mina goda
bekanta Daniel Vandinja, Orle Todorovski och Torbjörn
Eriksson. Mötet startade med att Ami och Anna, en i
taget, presenterade sig själva och bakgrunden till hur
boken hade kommit till. Ami berättade om sin
ursprungliga skepsis till den röst hon hörde inuti sitt
huvud. Hur den efter ett tag hade presenterat sig som
Gud, ett ord hon inte kunde med. Så därför kom hon
att kalla den Kosmos, med överenskommelsen att
Kosmos inte på något sätt skulle bestämma eller ta
över Ami.
Det är så lätt att tro att Mirakelboken är allt vi
behöver, att den är en ”Bibel” som innehåller allt. Och
så håller vi oss inom det som den ger oss och känner
oss bekväm med det. Där kan Kosmos komma med
”Jag längtar efter att se dig utveckla din förmåga att
….” och så kan det plötsligt komma en ny dimension
som du vagt har anat förut in i ditt liv. Typ!
Anna berättade om att en hopplös situation som hon
hade berättat för Ami, hade fått Ami att erbjuda sig att
förmedla kontakt med Kosmos. Detta trots att Ami
inte brukade erbjuda detta, och hon var själv förvånad
över sin reaktion.
Det känns som Kosmos och Helige Ande är samma
sak. Mirakelboken är ju klar på en punkt, att vi ska
söka svaren inom oss själva, med den Helige Ande
som hjälpare. Svaren från Kosmos tycks beröra och ge
mig en kontakt med mina egna, inre svar och på så
sätt hjälpa mig att bli bättre på att själv hämta fram
svaren från mitt inre. En hjälp från ovan!
På så vis startade ett samarbete som gav resultat.
Efter ett tag växte det i Anna fram en önskan om att
dela med sig om detta samarbete. Som journalist kom
hon på tanken att göra en intervju med Kosmos
genom Ami och skriva en bok om resultatet. På så sätt
kom boken Kosmosdialogerna till. Samarbetet med
Kosmos fortsätter än idag, något som kan komma att
resultera i flera böcker.
Detta home party
blev för mig en
tydlig bekräftelse
på att vår
sommarsamling
verkligen kan ge en
välkommen impuls
till deltagarna, även
de som inte tror att
de har behov av
det. Så anmäl dig,
du kommer att
känna dig tacksam
för att du var med
efteråt, det lovar
jag!
Efter en kort fikapaus var det så dags att bli
presenterad för Kosmos, och därefter frågor. Anna
förklarade att alla typer av frågor var välkomna, och
att Kosmos gärna svarade på frågor om kontroversiella
och skeptiska saker.
Det som följde blev en mycket spännande och för mig
givande stund. Den första frågan om hur man kan veta
om Kosmos är genuin, och om hen/den kunde bevisa
detta blev mycket ärligt besvarat med att det kunde
13
Albert Harloff
Ami och Anna
Bob Rosenthals recension av
A Course of Love (ACOL)
Jag har känt mig tveksam till om jag ska recensera denna bok
eller inte. Som en som studerat A Course in Miracles (ACIM)
under lång tid, och som en personlig vän till en av dem vilka
nedtecknade den, som styrelseledamot av organisationen som
publicerar ACIM, och som författare till en bok som omtolkar
historien om uttåget ur Egypten1 med ACIMs ögon, blev jag
förbryllad av denna boks anspråk att utveckla ACIMs lära och
detta på ett mer lättillgängligt sätt. Därför köpte jag boken och
började läsa.
Som fristående läsning är ACOL ett fint verk med mycket att
erbjuda sina läsare. Den är välskriven i liknande stil som många
andra kanaliserade verk har (fastän jag upplever att rösten som
talar inte alls liknar den i ACIM). Den kommer till korta både
vad gäller dess avslöjande effekt och dess skönhet. Men här
uppstår problemet: ACOL står inte på egna ben. Den utger sig
för att vara ”en fortsättning på självstudierna man finner i
ACIM”. Det är i själva verket dess försäljningsargument. Men
när vi jämför budskapen som lärs ut i de båda verken, visar sig
ACOL inte vara en förlängning av principerna i ACIM utan
snarare en förenkling och ett tillbakadragande från dessa principer. Den kan fungera som en bra början för
dem som fortfarande känner sig alltför hotade av ACIMs radikala icke-dualistiska världsåskådning, eller för
dem som inte är intresserade av ACIM. Men för dem som studerar Kursen erbjuder den mer förvirring än
klarhet. Uppriktigt sagt är jag förvånad över mottagandet den fått i vissa ACIM-kretsar och det är detta som
drivit mig till att skriva en så detaljerad recension. Jag känner att det är nödvändigt för blivande studeranden
att förstå de avgörande skillnaderna mellan dessa två andliga verk, vilket jag ska försöka klarlägga här.
I förordet till ACOL slås det fast att den ”förstärker ’att vara den du är’ på ett sätt som inte förnekar det
personliga självet eller kroppen. Den visar hur den mänskliga formen kan transformeras till ’det upphöjda
självet i formens värld’ och hur en illusorisk värld görs ’ny’ – gudomlig – genom relationer och förening.”
Detta är inte en utveckling av ACIMs icke-dualistiska undervisning utan en återgång till dualism. ACIM lär
att det individuella självet, med vilket vi identifierar oss – som bebor en kropp och är dömd att dö - är en
illusion, en dröm om separation, som det är vår uppgift att hela genom förlåtelse och seende som inte ser
kroppen, personligheten eller våra bröder och systrars förflutna, utan Ettheten som strålar bakom och bortom
dem. Det är enbart denna Kärlekens Etthet – av Gud och Guds Skapelser – som i sanning existerar. Detta är
den enda verklighet som alltid funnits och alltid kommer att förbli. Den existerar utanför den linjära tiden
och har inget samband med egots illusoriska formvärld och kroppar. (Förutom att det är reflekterat här,
saknar illusionen makt att förvisa eller gömma Sanningen helt och hållet.) Om ACOL inte förmår att förneka
”det personliga självet eller kroppen” och på något sätt göra om den illusoriska världen till något nytt och
önskvärt, står den i motsats till vad den hävdar inte för ett icke-dualistiskt system. Detta utgör en lockelse.
Det är säkerligen mer bekvämt och mindre hotfullt för oss, eftersom det inte utmanar känslan av självet som
vi alla blivit så vana vid. Det får oss att fortsätta våra liv som om vi var egon och kroppar med försäkran om
att det är helt OK, att vi fortfarande kan bli förlösta som sådana. Men detta synsätt är motsatt mot ACIM,
vilken i själva verket skulle se detta som ett grundläggande hinder för uppvaknande.
ACOL fastslår: ”Kristus i dig är helt och hållet mänsklig och helt och hållet gudomlig… det är denna
förening av det mänskliga och det gudomliga som visar sig i kärlekens närvaro… det är denna förening av
det mänskliga och det gudomliga som är ditt syfte här (5.1).” Detta står också i motsats till ACIM. Vi kan
använda det mänskliga för att lära att sinnet är den enda verkligheten och att alla sinnen är ett (dvs sinnen är
1
From Plagues to Miracles: The Transformational Journey of Exodus, from the Slavery of the Ego to the Promised Land of Spirit.
14
förenade genom förlåtelseprocessen), men för att uppenbara kärlekens närvaro måste vi ta bort hindren för
medvetenhet om dess närvaro, nämligen vår önskan att vara speciella varelser, separerade från Gud och från
varandra, och inte genom ”förening av det mänskliga och det gudomliga” (vilket inte ens är möjligt enligt
ACIM).
ACOL hävdar: ”Gud är förening” och ”Gud skapar alla relationer (5.1)”, även att ”Verkligheten, det sant
verkliga är relationer (6.1)”. Den upphöjer relationer och förening till Guds nivå. ACIM stödjer inte detta;
det ”sant verkliga” är Gud och endast Gud. Trots allt är etthet och förening inte identiska, inte heller är etthet
och relationer det. Relationer och förening förutsätter båda separerade enheter, kopplade till varandra,
sammanlänkade eller helt förenade. Relationer må vara ett verktyg för att nå etthet men det är inte själva
ettheten, inte heller, enligt ACIM, skapade Gud dessa eftersom Gud enbart skapar helhet.
För att vara rättvis finns det mycket i ACOL som är helt i linje med ACIM, såsom ”Ditt sinne är inte
inneslutet i din kropp och är ett med Gud och delas lika med alla (6.2)” eller ”dömande är den funktion som
det separata sinnet har gett sig självt (16.7)”.
Jag antar att detta är varför ACOL attraherar några av dem som studerar ACIM. Men det är också därför
som jag inte rekommenderar ACOL för ACIM-studerande. Såvida du inte studerat och praktiserat ACIM i
åratal, kommer ACOL troligen att förvirra dig. Sanning blandat med halvsanning medför inte mer sanning.
Istället späder det ut och grumlar undervisningen till dess det du lämnas kvar med inte längre är rent, inte
längre är sanning.
I sitt försök att bevara något värde för det individuella självet och kroppen, att ge mening åt något annat än
fullt uppvaknande från drömmen om separation, begår ACOL det fel som ACIM kallar ”bringa Sanning till
illusionen”. ACIMs mål är det motsatta, att bringa illusionerna till Sanningen, där de försvinner. För att
citera ACIM: ”Det finns ingen del av Himmelen (Sanningen) som du kan ta och väva in i illusionen. Inte
heller kan du ta med en enda illusion in i Himmelen (T-22.II.8:1-2)”.
Vår uppgift är att lära oss att upptäcka att den värld vi ser inte erbjuder något av varaktigt värde, att varje
aspekt av denna illusoriska formens drömvärld kommer att skada oss och förhindra oss från att vakna till
vårt sanna strålande Själv, ett med Gud och kärleken. Förlaget Amazons beskrivning av En kurs i Kärlek
lovar att ”ACIM och ACOL kompletterar varandra. Samma Röst, mer lättillgänglig. Samma tankesystem
utvidgat.” Men ärligt talat, detta är inte fallet. Varken rösten eller tankesystemet speglar på något sätt ACIM.
Å andra sidan, all undervisning som uppmuntrar oss att se med kärlek på världen, att sluta döma och att
värdera relation hellre än individualitet, är värt att studera och sprida.
Jag önskar bara att författaren och förlaget inte hade känt behov av att göra reklam för boken som något som
har med ACIM att göra.
Översättning Mira och Per Wigström
15
Universum som resultat av medveten design:
Skapelsen och de Kosmologiska Konstanterna.
När vetenskapen talar om universums finjustering, menar man oftast den märkliga
finjusteringen av fysikens fundamentala lagar och ursprungstillståndet vid universums
skapelse, Big Bang. Följden av att de kosmologiska konstanterna har de värden de har, är
att universum har precis rätt förutsättningar för att kunna skapa och underhålla liv. Att
alla dessa konstanter samtidigt fått dessa värden verkar vara alltför osannolik för att
kunnat ha uppkommit av ren slump. I sin artikel ”Gud, design och finjustering”, ger
fysikern Robin Collins följande bild, för att försöka förklara de kosmologiska
konstanternas värden:
“Jag använder ofta liknelsen om astronauter som landar på Mars och där finner en
innesluten biosfär, ungefär som den som byggdes i Arizona för några år sedan. På en
kontrollpanel kan de konstatera att alla inställningar har satts för att vara perfekta för
Lars Gimstedt
att skapa liv. Syrehalten är perfekt, temperaturen är tjugo grader, luftfuktigheten är
femtio procent; där finns ett system för att rena luften; där finns system för att
producera föda, energi och för att ta hand om avfallsprodukter. Varje inställningsratt har
en vid skala för olika inställningar, och de kan vetenskapligt fastslå att om man ändrar
en av dem bara ytterst lite, kommer miljön inne i biosfären bli helt instabil och liv blir omöjligt. Vilka slutsatser skulle
vi dra, om vi var dessa astronauter och hade funnit denna struktur? Skulle vi överväga att den tillkommit av ren
slump, av sig själv? Säkert inte. I stället, skulle vi nog bli överens om att den skapats av en intelligent varelse. Varför
skulle vi dra denna slutsats? För att en intelligent designer verkar vara den enda troliga förklaringen för att en sådan
struktur skulle kunna existera.”
Vetenskapen har mer och mer funnit att universum liknar den här “biosfären”, som Collins talar om. Under de
senaste trettio åren har vetenskapsmän funnit att i stort sett allt som handlar om universums grundläggande
struktur är finjusterat på en knivsegg för att liv ska vara möjligt. Att tänka sig att tillfälligheter skulle ha gjort detta är
alltför osannolikt för att tillskriva det till slumpen, eller för att säga att det inte behöver förklaras.
”Inställningsrattarna” är alltför precist inställda för att kunna ha hamnat där av ren slump. Någon, som fysikern Fred
Hoyle uttryckte det ”har apat sig med fysiken.” Slutsatsen är att när vetenskapsmän betraktar universum objektivt,
verkar varenda fysikalisk konstant vara exakt justerad på ett intelligent sätt för att tillåta liv i universum.
Följande tankeväckande exempel kan nämnas:
1. Om styrkan i den ursprungliga explosionen i Big Bang hade skilt 1.0 av 1060, hade universum antingen snabbt
ha kollapsat in i sig själv igen, eller expanderat alltför snabbt för att stjärnor skulle kunna uppkomma.
(1.0 av 1060 är likvärdigt med att skjuta en gevärskula mot en måltavla med en diameter på 3 cm placerad på
andra sidan av det observerbara universumet, tjugo miljarder ljusår bort, och träffa.)
2. Beräkningar har visat att om den starka nukleära kraften, den som håller ihop protoner och neutroner i
atomkärnan, hade varit 5 % större eller mindre, hade liv varit omöjligt.
3. Beräkningar har visat att om gravitationskonstanten skilt sig mer än 1.0 på 1040, hade stjärnor som kan skapa
planeter, som Solen, inte existerat. Detta hade sannolikt omöjliggjort uppkomsten av liv.
4. Om neutronen inte haft massan protonens x 1.001, skulle antingen alla protoner ha sönderfallit till
neutroner, eller alla neutroner skulle ha sönderfallit till protoner, och liv hade blivit omöjligt.
5. När universumet skapades, behövde balansen mellan materia och antimateria stämma med 1.0 av tio
miljarder, för att universum skulle kunna uppkomma.
6. Många av fysikens lagar kan beskrivas i termer av c, ljushastigheten. Bara en ytterst liten förändring av c
skulle förändra alla dessa konstanter, och göra uppkomsten av liv omöjlig.
16
7. För att universum ska kunna fortsätta att existera, krävs att vätgas kan omvandlas av kärnreaktioner till
helium, och att sju tusendelar av väteatomens massa då omvandlas till energi. Sänk denna konstant från
0.007 till 0.006 och universum skulle bestå av enbart vätgas. Öka den till 0.008, och vätgas skulle för länge
sedan ha tagit slut. I bägge fallen, den minsta ändring, och det universum vi känner skulle inte finnas.
8. Kvantfysikens förhärskande teori för hur kvarkarna (elementarpartiklarnas byggstenar) är uppbyggda ”strängteorin” - beskriver hur 9-dimensionella energi-strängar vibrerar på olika sätt. Det finns 10 500 olika sätt
för de sex ”dolda” dimensionerna att ”rulla ihop sig”, men bara några enstaka som leder till materia och
energi av ett slag som kan utveckas till liv.
Dessa exempel beskriver bara några av de
märkliga konstanterna som styr hur det
universum vi bebor ser ut. Den Starka
Antropiska Principen talar för att denna
astronomiska finjustering med oerhört stor
sannolikhet pekar på Intelligent Design av
universum.
Det enda alternativet till den Starka
Antropiska Principen är
den Svaga Antropiska Principen, som säger
att en oändlig räcka åtskilda universa skapas
kontinuerligt ur kvantmekaniska
energifluktuationer i ”ur-rum-tiden”, och att
då och då råkar något av dessa få ”rätt”
inställning av konstanterna, så att dessa
universum då får liv, och som så småningom
kan observera det.
En matematisk följd av den Svaga Antropiska
Principen är det så kallade Multiversum, d.v.s. det finns oändligt många parallella universa. Vi bebor ett av dessa,
och eftersom det finns oändligt många, finns säkert kopior av vårt eget, som dessutom innehåller kopior av dig…
Ingen av dessa principer är någonsin möjlig att bevisa vetenskapligt, och det är intressant att konstatera att valet av
vilken av dessa världsbeskrivningar som är den ”rätta” är en ren tros-fråga.
Valet står mellan Gud och Multiversum.
Detta gäller dock bara om man bortser från ”subjektiv” information, som ”direktupplevelse” i form av
uppenbarelser. Vad jag vet har ingen berättat om någon uppenbarelse kring Multiversum.
Lars Gimstedt
Kvantfysiker och psykosyntesterapeut.
15 oktober 2013
* Denna text är hämtad från avsnittet ”Uppvaknandet” i den kostnadsfria webb-kursen ”Ett psykosyntesperspektiv
på EKIM”.
Kursen kan fås via följande adress: http://psykosyntesforum.se/Svensk/kurser_EKIM.htm
17
Förlagsbranschen letar alltjämt efter nya
stjärnskott som kan leverera andliga budskap som
attraherar sökare i tjugo- och trettioårsåldern.
Gabrielle Bernstein är en sådan succéförfattare,
som slog igenom 2010 med boken ”Add More
~ing to Your Life: A Hip Guide to Happiness”.
överkom
och vände
dem till en
livsstil av
glädje och
kärlek. Allt
handlar om
att släppa
sina rädslobaserade
vanor såsom
kronisk
bekräftelsesträvan,
självkritik
och
dömande av andra.
Spirit Junkie, som är Gabrielles fjärde bok, är en
slags memoar där hon återger sitt liv, med alla
dess framgångar och motgångar. Hon kämpar
med ätstörningar och droger, och hon letar febrilt
efter den perfekte mannen som ska lösa alla
hennes problem. Detta tills hennes liv får en
omvändning genom hennes möte med EKIM.
Genom kontakt med Mirakelkursen börjar hon
förstå att det är möjligt att frigöra sig från alla
blockeringar som hindrar henne att känna
sinnesro och glädje. Hon får också syn på att
dessa blockeringar i själva verket bara är rädsla i
olika skepnader, som leder till lidande och
missnöje i livet. När vi successivt börjar ersätta
rädsla med kärlek får våra relationer en ny
innebörd av helande och förening.
Spirit Junkie är en väldigt lättfattlig bok med ett
enkelt budskap, levererat på en mängd olika sätt.
Detta förringar emellertid inte bokens potens,
utan hjälper snarare dess syfte att vara ett
upprop till handling. Gabrielles bok är kraftfull,
effektiv och laddad med en stor dos energi och
passion. Affirmationerna i boken ger konkret
vägledning till hur vi kan fokusera annorlunda. Vi
lär oss stegvis att välja bort brist, tvivel och rädsla
för att istället omfamna ett kreativare perspektiv
av hopp, möjlighet och visshet.
Gabrielle beskriver i boken att Den Helige Ande
ersätter hennes sökande efter den perfekte
mannen, och att hennes inre vägledning, som hon
kallar ~ing (kort för inner guidance), blir hennes
nye pojkvän. I boken delar hon frikostigt med sig
av alla sina motgångar, utan att för den delen
försöka skapa sensation. Hon stannar aldrig kvar
vid snaskiga detaljer utan leder alltid dessa vidare
till de lärdomar hon har dragit och hur hon
Boken finns att köpa på Vattumannens
bokhandel, Adlibris, Bokus osv.
Jag rekommenderar den varmt – Daniel Vandinja.
”Den här boken är berättelsen om Gabrielles personliga resa, men den är även en handbok för oss alla. Hennes
uppriktighet, villighet och verkliga ödmjukhet inför det som Mirakelkursen lär ut ger henne den kraft som en verklig
lärare har." - Marianne Williamson
"Spirit Junkie är inte en ny i mängden av intetsägande självhjälpsböcker. Den är modern, sund, djärv och opolerad precis som Gabrielle Bernstein själv." - Kris Carr
Om författaren: Gabrielle Bernstein växte upp i New York där hon först utbildade sig till skådespelerska. Idag är
hon en New York Times-bästsäljande författare, entreprenör, coach, föredragshållare och yoga- och
meditationslärare. Hon har även grundat HerFuture.com, ett socialt nätverk för kvinnor samt har sin egen talkshow
på Hay House Radio.
Gabrielle har hyllats av Oprah Winfrey och kallats "den nya tidens guru" av New York Times.
18
tacksamhet, men inte högaktning. Högaktningen
ska vi istället bevara till det ögonblick som EKIM
kallar ”Uppenbarelsen”. Det är bara när all rädsla
lösts upp i våra sinnen som vi kan befinna oss i ett
tillstånd av vördnad utan att känna fruktan. Vid
den punkten har dock miraklerna spelat ut sin roll
och är inte längre nödvändiga.
Vördnad handlar om att högakta och visa någon
respekt. Det handlar om att tillbe och dyrka i
ödmjukhet. För att dyrkan ska vara möjlig måste
någon eller något av större värde befinna sig över
den som tillber. Den som högaktar är alltså av
lägre rang än den eller det som dyrkas. På så vis
uppstår en värdehierarki där en är värd mer än
den andre. Det handlar alltså om ojämlikhet,
vilket skapar separation mellan parterna snarare
än förening.
Vi människor är dessvärre väldigt fixerade av att
dyrka och högakta allt som är det fullkomligas
motsats. Vi visar respekt inför allt som vårt
missriktade sinne har projicerat. Vi vill se ”mystik”
i universums tillblivelse, tomrummet, Big Bang,
galaxer, himlakroppar och den oändliga variation
av organismer som har sin tillvaro där. Problemet
är bara att när man tillskriver kropparna
gudomliga kvaliteter så leder det alltid till rädsla,
för ingen kropp, oavsett om det är en biologisk
varelse eller en stjärna, lever för evigt. Alla
kroppar är slavar under födelse och död. Egot vill
höja sitt eget verk till Guds nivå, det vill få oss att
känna vördnad inför illusionen och inte inför
Sanningen. Egot vill att vi ska se ”separationen”
som något fantastiskt, något som är värt vår
beundran, och faktum är att det är så de flesta
människor ser på universum. Å ena sidan har vi
vetenskapen som försöker närma sig universums
mysterium genom empiri och analys, och å andra
sidan har vi religionerna som vill fabricera myter
om världsalltets tillblivelse. Det går emellertid
inte att finna svaret genom att leta i problemet
efter lösningen. Varför ska vi höja vår egen dröm
till gudomlig status? Vad kan vi hitta för lösningar
så länge vi befinner oss i drömmen om
separation?
Daniel Vandinja
EKIM är tydlig på punkten om att vördnad endast
bör avses Skaparen av det fullkomliga. Vi ska inte
ägna oss åt att högakta våra bröder, sätta dem på
piedestal eller avguda dem som idoler. Som Guds
söner är vi alla jämlika, ingen är värd mer än
någon annan, inte ens Jesus är värd mer än någon
annan. När du är i närvaro av Skaparen bör du
emellertid känna vördnad, men inte vördnad
sprungen ur fruktan. Att vara Gudfruktig i vanlig
traditionell bemärkelse innebär oftast att vi ska
underordna oss Gud med en känsla av oro och
bävan. En sådan hållning leder till en relation med
Gud där vi känner oss mindervärdiga och syndiga.
Detta kallar således på ”rättfärdighet” från vår
sida, för att blidka Gud och stilla hans vrede. Om
rättfärdigheten är något vi måste nå för att vara
värdiga inför Gud, så innebär det att vi för
tillfället är bristfälliga och måste ”korrigeras”.
Vi är jämlika med Guds Son, med ”Kristus-sinnet”.
Vi är jämlika Gud förutom på en enda punkt: Vi
skapade inte oss själva. Endast inför denna djupa
sanning bör vi agera med vördnad. När vi
upplever ögonblick av kärlek, där rädslan plötsligt
upplöses, bör vi inte gå in i ett tillstånd av
högaktning. Det finns ingen mening med att dyrka
ett tillfälligt medvetandeskifte. Om vi gör det är
det lätt att vi hamnar i ett sökande efter
förlåtelsens effekter, snarare än att fortsätta
praktisera sann förlåtelse. Inför Mirakler, d.v.s. de
skiften i varseblivningen då vi tillfälligt ansluter
oss till den okroppsliga nivån, bör vi känna
19
Jag är kär, ja jag är riktigt förälskad
Jag svävar på moln och det pirrar i mitt hjärta.
Min stora kärlek ger mig glädje och frid, ger mig det ljus och den vägledning jag behöver.
Allt började i februari 2014 och kärleken växer sig större för varje minut. Av en vän fick jag
en impuls att köpa Bortom Universum av Gary Renard och boken En kurs i Mirakler.
Jag började med Bortom Universum, jag kunde knappt läsa fort nog för jag skulle därefter få
läsa EKIM. När jag började läsa dessa böcker upplevde jag att jag fick de svar jag sökt i
nästan hela mitt liv.
Jag hittade kärleken, den sanna, inte en straffande Gud som jag inte kunde lita på, skulle
han straffa eller ge mig kärlek? Detta hade jag, som så många andra fått lära mig i
kristendomskunskapen.
Här hittade jag svar på mina frågor och funderingar. Tidigare
hade jag sökt, läst ”andliga” böcker i många år, bokhyllorna är
fulla, men ingen av alla dessa har gett mig den sanna kärleken.
Jag är inte unik, bara ett exempel på alla oss som funnit vägen
till den sanna kärleken. Jag är så lycklig över att få dela detta
med Er mina bröder och systrar.
Önskar Er alla mycket pirr i hjärtat under den mörka vintern.
Vi ses till våren.
Mycket kärlek från Sylvia
