Mirakel
Nytt
”vem skulle försöka flyga med
en sparvs små vingar
när en örns mäktiga kraft
har givits honom?”
EKIM
Nätverket
En Kurs I Mirakler
Medlemstidning
År 2012
Nummer 2
Hej vänner!
Vill berätta lite om processen med att göra denna tidning. Det är fyra inblandade för att tidningen ska hamna i din brevlåda.
Min roll som redaktör är att samla in material, ev. översätta, sammanställa, korrigera, göra urval och att i min Mac lägga in ordningsföljden med bilder och rätt typsnitt.
Därefter skickar jag materialet till webmastern Sven, som sedan omvandlar allt i Publisher för
att det ska vara smidigt för tryckeriet. Ett omsorgsfullt arbete. Tidningens slutgiltiga utseende
bestäms av Svens arbete i Publisher.
Sören tar sedan hand om att ge materialet vidare till tryckeriet och får sedan tillbaka tidningen i
färdigt skick för att därefter lägga i kuvert med adress och frimärke.
Sist som egentligen är först, är ju det insända materialet från er medlemmar. Utan era bidrag,
ingen tidning.
Tidningen får ej överstiga tjugo sidor pga. av portokostnaden. Detta gör att jag ibland sparar
insänt material till nästa Mirakelnytt. Om så är fallet skickar jag ett mail och berättar det för dig.
Bidragen ni medlemmar skickar in är ni innehållsmässigt ansvariga för. Som redaktör är det jag
som har sista ordet för att känna in om materialet passar i tidningen eller inte. Det som kommer
in i tidningen är inte alltid i överensstämmelse med mitt eget sätt att se.
Fint om du vill skriva din e-post adress eller ditt tel.nr under ditt bidrag, så att läsare som är
intresserade av att komma i kontakt med dig, lätt kan göra det.
Tack alla inblandande för att tidningen blir till! Tack Helige Ande för allas vår inspiration!
Manusstopp för nästa Mirakelnytt är: 2 december. Välkommen med bidrag!
”Fader vår, Dina tankar återspeglar sanningen, och mina, åtskilda från Dina, hittar bara på drömmar.
Låt mig se det som endast Dina återspeglar, för Dina, och endast Dina, påvisar sanningen.”/EKIM
er per år.
Vi utvecklar en global verksamhet, kontakt med
andra länder och nätverk.
Styrelsen och dess ansvarsområde
Albert Harloff, ordförande
E-post: [email protected]
Telefon: 0225-800 76
Föreningen är informationscentral och kontaktorgan för:
kurser, föredrag och studiegrupper i Sverige
böcker och litteratur som berör En Kurs i
Mirakler
nyheter
resurspersoner
utlandsbesök
Sören Fohlström, kassör
E-post: [email protected]
Telefon.: 0454-32 92 13
Daniel Vandinja, sekreterare
E-post: [email protected]
Telefon: 08-6560843
Sven Åkerlund, webbmaster
E-post: [email protected]
Telefon: 040-23 27 38
Ewa-Britt Andersson, styrelseledamot
E-post: [email protected]
Telefon: 0414-22 333
Medlemmar i föreningen godkänner att uppgifter
om deras namn, adresser, telefonnummer, e-post
samt bilder från olika aktiviteter finns på Föreningen Nätverket En Kurs i Miraklers hemsida,
www.mirakelkursen.org med medlemsinloggning.
Erik Åhrberg, styrelselesuppleant
E-post: [email protected]
Telefon: 0226-410 25
Ruth Elenius, styrelsesuppleant
E-post: [email protected]
Telefon: 0980-10254
Alla intresserade har en stående inbjudan att bidraga med egna alster till vår gemensamma tidning
Mirakelnytt.
Gun Nyqvist, styrelsesuppleant
E-post [email protected]
Telefon: 023-268 22
Styrelsens säte:
Föreningen Nätverket En Kurs i Mirakler
Mysslevägen 11, 374 53 Asarum
Telefon: 0454-32 92 13
Plusgiro 830 09 72-0
Den som insänder material för publicering ansvarar
själv för innehållet samt godkänner publicering på
hemsidan.
E-post: [email protected]
Välkommen att kontakta oss i styrelsen. om du inte
redan är medlem, men gärna vill bli det!
Hemsida: www.mirakelkursen.org
Om du vill bli medlem i föreningen, betalar du in
medlemsavgiften på 200 kr/år på plusgiro: 830 09
72-0.
Sven Åkerlund: Teknisk support för hemsidan
Redaktör för Mirakelnytt
Mira Wigström, [email protected]
Information om gåvofond/stödfond
Föreningen Nätverket En Kurs i Mirakler
De som önskar stödja föreningen genom en gåva
kan sätta in pengar på plusgiro 830 09 72-0 och
märka inbetalningen ”Gåva”. Bidrag används dels
till gästföreläsare på våra träffar och dels till att
subventionera medlemmars deltagande på träffarna.
Utdrag ur stadgarna tagna 2008-04-18:
Nätverket En Kurs i Mirakler är en ideell partipolitiskt och religiöst obunden förening som är till för
dig som är intresserad av En Kurs i Mirakler .
Annonser i Mirakelnytt
Syftet med föreningen är att vi som valt att öka
medvetenheten inom oss själva, kan stödja och
inspirera varandra till inre frid och därigenom sprida ljus och glädje vidare till andra.
Om du vill annonsera i Mirakelnytt, var god kontakta oss på [email protected]
Vi arrangerar nätverksträffar för alla medlemmar
två gånger per år. Vi samtalar om tolkningar av Mirakelkursen och hur dess budskap kan levas i vardagen.
Vår tidning Mirakelnytt skall ges ut minst två gång-
2
Innehåll
EKIM
3
Sommarsamling
4
Reflektioner
5
Den som svarar
5
Mitt enda mål
8
Att känna glädje
8
Till minne
9
Igenkänning
10
Symfoniskt mirakel 11
Mirakelkursen
Ordförandens rader
Redaktörens rader
Vad innebär…
Guldkorn från FB
ACIM-konferens
Sista sidan
12
13
13
14
18
18
20
En Kurs I Mirakler
En tjock bok med många ord; symboler för symboler. Det är ingen mening att tolka dem, det
förstör meningen med hela Kursen. Den är en växande upplevelse. Det är en individuell kurs.
Unik för var och en. Innehållet är alltid detsamma men upplevelsen är unik. Formen på lektionerna varierar efter vars och ens behov och beror på förmågan att lära sig. Insikterna är olika
och också hur de tas emot. Det går inte att jämföra. Resultatet är detsamma. Växande glädje och
frid. Upplevelsen går inte att dela men resultatet förenar. Att undervisa i kursen är meningslöst.
Kursen är i sig självt ett undervisningsredskap. Det finns bara en lärare och en elev. DU!
Ruth Elenius
.
3
Sommarsamling på Granhedsgården 31/8 – 2/9
Vi var ett 60-tal deltagare som kom för att bli
inspirerade av David Hoffmeister och Frances Xu från Messengers of Peace.
Det var fjärde gången jag träffade David
och första gången jag träffade Frances. Erik
Århberg hjälpte till med översättningen.
David talade mycket om att leva i en community, alltså bo och verka tillsammans.
Han menar att det är en snabb väg för att
helas. Speciellt när man som dem i sin community har två vägledande riktmärken att följa.
Att inte ha privata tankar
Att inte vara till lags
Första riktmärket betyder i praktiken att du
inte går och bär på någonting för dig själv.
Hyser du s.k. negativa tankar om något/
någon så låt det komma fram. Du blir mottagen utan dömande, vad det än är du delar
med dig av. Detta innebär ett stort helande.
Andra riktmärket betyder mer än vad vi
först tänker på när vi ser orden; att inte vara
till lags. Det betyder att inte strö kommentarer runt dig som inte kommer från Anden. Så
som vi vanligtvis gör i vår kultur som ett kitt
för att vara vänliga. T.ex. tala om vädret, eller
fråga hur läget är, helt enkelt allt struntprat.
Det betyder också att vara tydlig i sina behov utan att förvänta sig bekräftelse från
andra för att känna att man är Ok/ duger.
Vill du ha en smörgås, gör du en smörgås
utan att fråga om någon annan också vill ha.
Inget förvrängt hänsynstagande alltså.
Kan inte låta bli att undra hur dessa riktmärken skulle fungera på en nätverksträff……
Det kom upp flera frågor som gällde lyssnandet till den Helige Andes Röst. Hur särskiljer man rösterna?
David och Frances svarade att det tar en
livstid att göra det!! Det krävs mycket övning.
Det man kan tänka på är att känna in käns-
lan som följer. När man lyssnar på den Helige
Ande infinner sig en stilla glädje och frid. Allt
handlar om syftet med det man gör.
Vi delades in i grupper, s.k. expressions sessions (samtalsstunder).
Trots att Frances tydligt och klart berättade hur en sådan stund ska se ut, blev det i
några av grupperna, mest som vanligt. Någon berättar något om sig själv och genast så
är någon annan i gruppen där och ska korrigera och bli en lärare. Eller också blir det
mycket skratt och igenkännande…
En expression session, berättade Frances,
betyder att någon i gruppen tar fram den
känslan som ligger närmast och tar upp den
till ytan, berättar om den, kanske gråter och
ingen annan i gruppen gör någonting, ingen
tröstar, ingen säger någonting. Bara lyssnar
utan bedömande eller dömande i sitt hjärta.
De som ville kunde sedan dela med sig i
den stora gruppen, av det som kom upp i
sina respektive grupper.
Hur se på sjukdom, var också en fråga
som kom upp. Någon i gruppen uttryckte det
som att hela livet är ju en ”sjukdom”, eftersom denna värld är en illusion.
När David sa att nästa gång ni nyser eller
har influensa, då är ni i fel varseblivning. Så
gott som alla började skratta. Precis som om
David skojade. Det gjorde han inte.
Det finns inspelat material från träffen på
Granhedsgården, du hittar det på:
www.acim.me
Vill du veta mer om David och Messengers of Peace finns mycket att läsa på nätverkets hemsida.
Du kan också köpa Dvd och böcker av David, en del finns även på svenska, av EwaBritt. [email protected] eller ring 0414-22333.
Mira Wigström
4
Reflektioner från sommarsamlingen
Det är svårt att finna ord för upplevelsen denna gång på Granhedsgården. Jag är verkligen
tacksam över att nätverket bjöd in David och Frances och att så många fick möjlighet att delta.
Jag tror att alla som var där fick en upplevelse av att möta och ta del av det kompromisslösa
budskapet från någon som hängivet studerat och praktiserat undervisningen i En Kurs i Mirakler. Glädjen talar för sig själv - orden räcker inte till.
När min syster Maj-Lis läste ”Den som svarar på ropet” dagen efter kände jag att den för
mig berättade om samma sak, med andra ord. Från någon som följt sin kallelse.
Ewa-Britt Anderson
Med stor tacksamhet vill jag dela med mig av vad jag fick uppleva genom nätverksträffen på
Granhedsgården. Redan för två år sedan mötte jag David Hoffmeister under en retreat på Mallorca och greps av hans glädje och Kärleksfulla utstrålning. Kursen i mirakler har kommit att
betyda mycket i mitt liv, som ett hjälpmedel att förlåta, men den har också väckt många frågor.
Att nu få dela med andra blev en stor hjälp för mig. I denna underbara miljö fanns utrymme
att dela och bli mottagen med respekt och öppenhet. David och Frances visade genom sitt sätt
att vara på kärlekens kraft. Denna helg gav mig inspiration att i mitt liv ta Jesu hand och be om
hans hjälp se på min rädsla och förstå att jag inte är mitt ego. Tack!
Maj-Lis Fuchs
Den som svarar på ropet
När insikten om vår brustenhet plockat ner oss från vår piedestal
väntar upptäckten av Guds nya namn
av Jean Vanier
Min bror, min syster du som är kallad att följa Jesus, att bli en fridens man eller kvinna i
vår söndrade värld, får jag ge dig några ord
av hopp, för att hjälpa dig på din vandring?
Från det att jag var väldigt ung ägnade jag
mig åt konsten att kriga.
Jag lärde mig hur man använder vapen och
maskiner som är till för att förgöra, hur vi
med snabbhet och effektivitet skulle utplåna
fienden innan vi själva blev utplånade.
Men Jesus kallade mig att lämna krigets
värld för fredens. Han kallade mig att följa
honom. Jag mötte en präst som utstrålade
helighet och jag satte mig vid hans fötter.
Där fick jag ta emot gåvan att be och att lyssna till Guds ord.
Jag studerade filosofi och teologi, och började sedan att undervisa i filosofi. Allt detta
gjorde jag med en blandning av uppriktighet
och högmod, medan jag dolde mina sår, min
svaghet och min synd.
Men jag hade tillit, och även om jag ibland
stapplade gick jag tillsammans med Jesus.
Sedan förde Jesus mig till män och kvinnor med förståndshandikapp. Jag hade inte
träffat sådana människor tidigare. Det första
mötet blev omskakande. Jag anade skriet
komma ur deras brustna kroppar, hjärtan och
sinnen:
”Älskar du mig? Går det att älska mig?
Har jag något värde? Varför har jag blivit
övergiven?”
Uppmuntrad av den fromme prästen
började jag leva tillsammans med Raphael
och Philippe, två män som jag hade träffat
på ett fruktansvärt mentalsjukhus. Bådas föräldrar hade dött och de var ensamma nu,
utan någon som ville ta emot dem. De var
arga över allt som hänt med dem. De levde
delvis i en drömvärld i ett försök att fly från
smärtan som fanns i dem. De hungrade efter
kärlek och mening.
Vi började leva tillsammans. Jag lagade en
del av maten. Vi åt inte särskilt gott! Vi tog
oss tid till att umgås och skratta tillsammans.
Vi blev arga på varandra också!
5
Jag gjorde en del misstag av okunnighet
och brist på erfarenhet. Jag behandlade dem
för mycket som barn, sa åt dem vad de skulle
göra utan att verkligen lyssna på dem, utan att
respektera ljuset som är dolt i deras hjärtan.
Men jag började att lära mig av mina misstag.
Så småningom blev vi vänner och tillit föddes mellan oss. De förde mig in
i en värld av helande gemenskap.
Det kom människor som ville hjälpa till.
Tillsammans kunde vi ta emot fler människor,
och på så sätt växte lÁrche.
Vi köpte andra hus i byn. Nya kommuniteter föddes i olika delar av världen.
Nu är vi en stor familj i många länder,
och det är människorna med handikapp
som är hjärtat i våra kommuniteter. De kan
ibland vara arga, våldsamma, svaga och brustna men det är de som har lärt mig att leva och
att älska, som har lärt mig om smärta och om
lidande, som har undervisat mig om Jesus och
kyrkan, och som fortfarande lär mig hur man
följer Jesus.
Denna väg står öppen för oss alla. Jesus
kallar några att lämna allt och bli medlidandets tiggare som Franciskus av Assisi. Han
inbjuder andra att lämna sina välbekanta sammanhang för att fullt ut dela sina liv med de
fattiga och svaga. Ytterligare andra kallar han
att ta emot en äldre granne eller ett barn med
handikapp, in i sina hjärtan och sina hem.
Jesus kallar var och en av oss att gå djupare, och visa medkänsla så som han visade
medkänsla, var vi än befinner oss
och hur våra omständigheter än ser ut.
När vi närmar oss brustna människor
kan en ny, skrämmande smärta komma upp
till ytan. Stunder fyllda av ömhet, kärlek och
tillit mellan oss kan avlösas av andra stunder –
när vi är trötta och har förlorat kontakten med
vårt eget centrum,
och känner oss vilsna och förvirrade – när den
sargade människan i vår närhet provocerar
oss, när hon ropar efter något som vi inte kan
ge, vare sig det är för att vår inre brunn håller
på att torka ut och vi känner oss tomma, eller
för att hon begär för mycket.
(Hur skulle vi kunna vara både far, mor,
make eller maka, vän, bror, syster och barn för
någon som törstar efter alla de relationerna?)
Då känner vi något stiga upp i oss
som vi inte trodde fanns där: en ilska eller
ångest, en vilja att slå eller såra.
Det är samma känslor föräldrar kan känna
inför sitt provocerande eller gråtande barn, då
deras inre brunn är uttorkad: känslor som kan
leda till att man slår barnet, känslor som är så
vanliga att vi numera kan tala om ett ”battered
-child-syndrome”.
Våldet, rädslorna och behoven hos en del
brustna människor kan locka fram vårt våld
och våra rädslor: en fruktansvärd kraft väller
fram, inte en som vill hålla tryggt utan som
vill skada, såra, bryta ner.
Något som vi inte har kontroll över: de mörka
sidorna i oss visar sig och eggar oss till hat.
Den brustna människans ångest kan väcka
vår egen ångest: en hemsk förvirring, ett inre
tumult, en känsla av tomhet och död. Upplevelsen av gemenskapen som en stilla gåva har
försvunnit – var den bara en illusion? – och
byts ut mot överväldigande inre kaos och
smärta: vi upptäcker vår egen brustenhet
gömd bakom vår prestationsförmåga, bakom
vår kunskap och intelligens, bakom vår sorglöshet, vår trygghet och vårt goda humör, ja,
till och med bakom våra fromma gärningar
och böner.
I det flyktiga ögonblicket rör vi vid vårt
eget mörker – så djupt och skrämmande.
Antingen kan vi fly, och hitta på en mängd
ursäkter för att lämna de andra åt sin smärta
och helt dra oss undan relationen med dem,
inte våga tala med någon om den svåra erfarenheten, försöka glömma, men ändå känna
oss skyldiga.
Eller – så kan vi möta vad som finns i vårt
inre, och upptäcka vilka vi egentligen är,
Bakom en fasad av ytlig vänlighet,
bakom den bild av godhet som vi låtit andra
få av oss och kanske till och med varit måna
om, är var och en av oss inget annat än en
brusten människa i behov av helande. Detta
kan bli räddningens stund för oss, en vändpunkt i vår växt mot helhet.
Men det är inte lätt. Frestelsen är stor
att fly från verkligheten om oss själva.
Vi behöver en vägledare som kan hjälpa oss
att tolka smärtan och hjälpa oss förstå vad som
händer. Det är en viktig stund,
6
en passage på vår andliga vandring, då vi kan
födas på nytt i sanning. Det är en förödmjukande erfarenhet men också ett möte med sanningen.
Det är bättre att veta vilka vi verkligen är,
att känna till mörkret inom oss, acceptera det
och bemöta det, än att låtsas att det inte finns
och inrätta våra liv på ett sådant sätt att mörkret förblir dolt.
Då blir det mörka ett sår som bara kommer
att vara sig och styra våra liv på en omedveten
nivå, tills det kommer upp till ytan i annan
skepnad.
I berättelsen om den förlorade sonen var
den äldre sonen inte medveten om sitt eget
mörker. Det var därför han dömde sin yngre
bror, kritiserade sin far, och inte kunde visa
medkänsla.
När ångesten bryter ut kan vi ledas till inre
fattigdom och ödmjukhet. Insikten om vår
egen brustenhet och om våra sår plockar ner
oss från vår piedestal; i våra egna ögon, och
ibland i andras, har vi störtats ner i avgrunden.
Men om vi får hjälp kan vi upptäcka vilken
gåva som ligger i dessa sanningar: vi är inte
olika dem vi försöker tjäna, vi är också brustna
och sargade som de, på ett sätt vi inte insett
tidigare är vi verkligen syskon, vi tillhör samma sargade folk, vi kan älska varandra, förlåta
varandra och tillsammans fira vår enhet.
Kanske kan vi helt uppriktigt acceptera
denna förödmjukelse bara om vi erfar något
som liknar vad den förlorade sonen fick erfara.
Om vi upptäcker att vi är älskade, förlåtna
och accepterade av Fadern, sådana vi är, med
all vår brustenhet med allt vårt mörker och
med den smärta som bor i oss, då kan också vi
gråta ut i Guds armar och glädja oss över hans
förlåtelse.
Ja, ropet och ångesten hos den fattige
utlöser vårt eget rop och vår egen ångest; vi
rör vid stället för vår egen smärta och hjälplöshet.
Men då upptäcker vi Guds nya namn,
Andens, den Helige Andes namn, det namn
som Jesus uppenbarat: Fadern ska sända en
Paraklet. Det är ett vackert namn
som kan betyda ”den som svarar på ropet”
likt en mor som tar sitt gråtande barn i sina
armar. Hon är en paraklet.
Guds namn är ”den som svarar på ropet”.
Nåd och nöd omfamnar varandra! Vi kan
bara lära känna Guds ofattbara nåd och kärlek
om vi accepterar att gå ner i djupet av vår nöd
och därifrån ropa på honom Då kommer han
att svara: ”Min älskade, här är jag” och slå sina
armar om oss i en lång omfamning.
Det är en ofattbar glädje att veta att vi är
älskade med en villkorslös kärlek. Det är genom själva såret i oss som den kärleken väller
upp inom oss. Det är då vi upptäcker att vi är
de fattiga.
Kanske kom vi en gång till lÁrche eller någon annanstans för att tjäna de fattiga, men vi
kommer bara stanna kvar om vi upptäcker att
vi är de fattiga och att Jesus kom för att bära
fram det glada budskapet inte till dem som
tjänar de fattiga utan de som är fattiga!
Det är de brustna människorna som visar
oss vår egen brustenhet och vårt behov av en
helande frälsare. Så leder de oss till Jesus, till
helande, till helhet till uppståndelse.
Denna dubbla erfarenhet – av gemenskap
och mörker – för oss så, steg för steg, in i ett
kärleksförbund med Jesus och med den fattige.
JEAN VANIER är grundare av lÁrche, en världsvid rörelse av kommuniteter där människor med en
utvecklingsstörning och så kallade normala lever tillsammans. Artikeln är översatt av Per Rönnegård och
finns att läsa i Pilgrim (nr 2, 2004), en tidskrift för andlig vägledning.
7
Mitt enda mål – gåva till dig i nätverket
På min första träff på Granhedsgården med andra ”Mirakelmänniskor” fick jag kontakt med en
kille som gav mig en bok. Han sa att han ”känt in” att det var jag som skulle ha den och direkt
när jag tog i den sa jag att jag skulle översätta den! Det här var lika märkligt för mig som om jag
sagt att jag skulle måla handen blå så jag hoppade nästan till av förundran. Sen satte dömandet
och funderingarna in. Det gjorde att det tog ett tag innan jag tog tag i projektet och sedan har det
tagit ännu längre tid att höra något klart och tydligt kring vad jag ska göra med manuset som nu
legat ett tag.
Boken heter på engelska ”The Peace of God is my One Goal” och är skriven av ett par (mest av
kvinnan) som började studera En Kurs i Mirakler i slutet på 70-talet när den ännu var mycket ny.
Deras berättelse är full av märkliga detaljer om vad som kan hända i ett liv som lämnas över totalt till den Helige Andes vägledning. Precis som David Hoffmeister, bestämmer sig Barbara och
Robert Varley att under läsningen av EKIM leva så mycket de bara förmår efter det de lär sig. Det
beslutet tar dem båda till märkliga platser, relationer och upplevelser både i sig själva och runt
om i världen.
Boken, som inte längre finns att få tag på, är ca 100 sidor lång och innehåller massor av EKIMcitat som författarna relaterar till. För mig har den inneburit mycket inspiration och den har dessutom ökat min tillit till vår resa genom EKIM. Och jag vill gärna dela min glädje med dig.
För att få en kopia av boken så maila mig, Sati, på [email protected], så sänder jag den som pdffil till dig utan kostnad.
Om du skulle känna dig vägledd att donera något till mig för arbetet med översättningen så
har jag ett pg konto nr: 163 69 74-6, Sati Bacchus. Observera att boken är en gåva och att jag bara
vill att du donerar om du känner dig manad inifrån.
Med kärlek, Sati
Att känna glädje
Jag vill skriva några ord om att känna glädje,
gudomlig glädje som fyller hela min kropp
och min själ och min ande.
Jag älskar morgnar. Att få kliva upp ur
sängen, sätta mig i en härlig fåtölj med en
kopp te och titta ut över en underbar natur
och njuta. Så småningom pockar lusten på att
läsa ett stycke i EKIM. Jag läser, kontemplerar, skriver, bara är med Gud och allting.
Gud, min Gud, som bär allt.
Jag älskar våra måltider. Johan, min man
och min bästa lärare och elev, lagar maten för
det mesta och han lagar den med kärlek och
den smakar så gott. Torsken på en bädd av
spenat och tomat, översköljd med ett härligt
osttäcke. Jag njuter.
Jag älskar att plocka svarta vinbär och blåbär. Göra saft så som min mormor gjorde saft
en gång i tiden. Snart kommer trattkantarellerna och jag älskar att plocka dem, torka
dem och njuta av dem i soppa eller sås.
Jag älskar att baka kakor och bullar till alla
kära vänner som kommer på besök. Mina
barnbarn är särskilt förtjusta i hallongrottorna. Och grönsakspajen! Det är en fröjd att få
göra den och äta den.
Jag älskar att städa vårt stora hus. Jag älskar att det är fint och rent omkring oss när vi
är själva och när vi har gäster.
Jag älskar att sitta i vår sköna trädgård och
bara vara, lyssna till fåglarna och humlorna
och bina. Se fjärilarna fladdra förbi, nyss kom
en stor svart med gyllene gult i kanten. Snigeln kryper så sakta fram på gräsmattan, hela
kroppen är ute och han är så glad. Mina små
barnbarn älskar att titta på när han kryper
fram. De bor mitt i Stockholm och får här hos
oss komma närmare naturen.
Jag älskar att skriva. Jag håller på med en
bok, den handlar om mitt liv med EKIM. Jag
skall också skriva en bok om min mormor
och min farmor. Två starka, hängivna kvin-
8
nor som är två av mina förebilder. Ja, de är ju
egentligen jag.
Vi har egenodlade tomater i år. De luktar så
gott, de smakar så gott, de är så vackra. Johan
vattnar dem varje dag med kärlek. Vi pratar
med dem varje dag med kärlek.
Vi är förvaltare. Vi har blivit vägledda av
Gud att flytta upp till Väddö och Fjällbo för att
förvalta denna tillfälliga bostad med en stor,
stor trädgård. Det är vår uppgift just nu i jordelivet. Sköta om den med kärleksfulla händer
och hjärtan. Gud vägleder oss i allting och
Han säger till oss ”Stanna hos Mig för alltid”.
Agneta Martin
Till minne av Olle Eriksson
En kär mirakelvän har lämnat oss. Han var en mycket trofast studerande och praktiserande av
kursen, utan att predika om den. Han somnade stilla in den 5 juli i år.
Jag träffade Olle första gången i Stjärnsund, Dalarna på Fridhems kursgård under en kurs om
boken som Gerben och Miriam stod för 1988. Ett par från Sydafrika som reste runt i vad de kallade Mirakelbussen. Olle jobbade då på Greenpeace i Göteborg. Året efter hade både han och jag
bosatt oss i Stjärnsund och blev goda vänner. Varje dag gick Olle sin promenad och lyssnade på
kassettband med Kenneth Wapnick Han var också mycket aktiv på Fridhem, både som kontorsassistent och med annat.
Olle var duktig på att skriva, och gärna med ett humoristiskt perspektiv. Flera av hans kreationer har han framfört på nätverksträffar som han brukade delta i. Våren 2006 var han också med
och arrangerade träffen på Rinkesta tillsammans med Lasse Dahlman och undertecknad. Vi var
också tillsammans i en teatergrupp på PRO (pensionärernas riksorganisation), där vi spelade en
skolklass, från 1942, en sketch skriven av Olle. Han spelade själv magistern mycket övertygande!
Han var också med i vår mirakelgrupp i Falun/Stjärnsund kallat Ferdinand.
1990 lämnade jag Stjärnsund och kontakten med Olle blev mer sporadisk. Men nyåret 2000
var jag tillbaka på ett jubileum och då frågade Olle om jag kunde tänka mig att flytta tillbaka.
”Om du kan skaffa lägenhet”, svarade jag och tänkte att det också kunde vara en slags signal från
ovan. Det brukar inte vara så lätt att skaffa boende i Stjärnsund på kort sikt. 2 veckor senare ringer Olle och berättar att han har två lägenheter att välja mellan!
Förutom mirakelkursen var Fridhem viktig i Olles liv. Jag var ordförande i 2 år för Stiftelsen
Stjärnsund som driver kursgården Fridhem, och Olle brukade alltid höra av sig om han tyckte
något kunde göras bättre. Gärna utifrån perspektivet i Mirakelboken. Det var en viktig och uppskattad hjälp för mig.
Hans sista stora firande här i Stjärnsund blev hans 80-årsdag 11 mars 2007. Hans hälsa försämrades och han kunde inte gå sina dagliga promenader. De senaste åren bodde han utanför Borås
nära sin äldsta dotter.
Det är med stort tack för en god och varm vänskap jag lyser frid över minnet av Olle.
Begravningsgudstjänst för Olle var onsdagen den 25 juli i Brämhults kyrka. I dödsannonsen
stod det att om man vill hedra minnet av Olle är en gåva till Läkare utan gränser välkommen på
Pg. 90 06 03-2.
Albert Harloff
9
Igenkänning – om vem jag är
Vi lever i en värld av relationer, eller bättre
sagt: Vi har en tro om att vi lever i en värld av
relationer där ”jag” blir och är på grundval
av det jag relaterar till. Inget konstigt i det för
det är så vi lärt, det är så vi valt att tro. Den
ärvda tanken har tagits för given och som
sann, men som ändå visats vara så bräcklig
när det kommer till frågan om min identitet.
Och i själva verket är det just den tanken,
tron om att kunna relatera, som ligger till
grund för ovissheten om vem jag är.
Till detta nummer inkom det inga frågor
till spalten, men det kom däremot funderingar kring mig. Om hur jag kom in i bilden som
frågeredaktör? Om varför jag inte synts till på
träffarna? Och att det vore bra om jag kunde
göra det, så att människor känner att de vet
vem jag är. Med andra ord en upplevd ovisshet och anonymitet kring min identitet. Detta
gläder mig och jag känner en stor tacksamhet
då frågorna befäster mitt seende, samtidigt
som vi tillsammans får en möjlighet att titta
närmare på de antaganden och föreställningar som skymmer sikten.
För några år sedan frågade David Hoffmeister mig om jag ville bli en lärare i En Kurs i
Mirakler. Det ringde ett JA i hela mig och jag
såg säkert ut som ett lite barn som vunnit den
största vinsten ett barn kan tänka sig. En sann
lyckokänsla! David var symbolen och påminnelsen för vad jag i hjärtat redan kände. Han
såg viljan i mig om att dela främjande tankegångar. Han såg i mig vad han sedan länge
hade sett i sig själv. Och det var detta han delade vidare. Att ge är att ha.
Lyckokänslan/Inspirationen/Rösten/ Den
Heliga Ande, vilket du vill, har lett mig dit
jag nu befinner mig i upplevelsen. Och hungern av att se har slipat seendet skarpt. För jag
har varit fast beslutsam att syna varenda föreställning och övertygelse som jag lagt för mitt
seende. Jag har fått veta att det inte är mycket
kvar, att det endast flagor. Och att tiden för
att glömma den här världen och för att glömma den här kursen, och komma med tomma
händer till Gud är nära. Jag är tacksam för
detta och känner att det är så. Så se epitetet
”Fråge-redaktör” som en effekt av en bakomliggande vilja av att se, och av att dela detta
seende. En vilja av att mötas där endast mötet
kan ske. Det är så jag kom in i bilden.
Men bilden har vittrat sönder och bilden
av mig måste därför vara meningslös. Vill du
lära känna mig, sök då inte efter bilden. Vill
du lära känna dig, sök ej heller då efter bilden. Det är endast din egen föreställning du
får bevittnad och det är ingen sann vittnesbörd. Bilden må vara bekant med det bekanta
är enbart ett upprätthållande av tiden. För
dina tankar är bilder ur det förgångna, bilder
som vi tillsammans är här för att göra ogjorda. Så fråga dig själv: Vad vill du se? Vad berättar ditt hjärta?
Tillsammans läser vi en mäktig kurs, En
Kurs i Mirakler. En bok nedskriven av Helen
Schucman och William Thetford med sin
verklige ”författare” i Jesus. Honom ser du
inte för dina ögon även om vi genom årtusenden har gjort många försök att upprätthålla
bilden. Däremot kan du känna honom, se honom för ditt inre, i hans rader och genom
hans ord. Du känner och du känner igen. Ett
igenkännande som inte går att ta miste på. I
detta min vän, där finner du dig själv och där
måste du även finna mig.
Den verkliga närvaron kan inte vara annat
än anonym för världen. För den är "utan
namn" och "utan lag" och innebär att den personliga identiteten eller annan identifieringsinformation om personen inte är känd för någon eller bara för ett fåtal. Så vackert och så
talande. Det är därför som jag initialt talade
om den glädje och tacksamhet jag känner för
denna återspegling. Seendet befästs och känslan är viss. Jag är inte i verkligt behov av något namn och jag lyder ej under någon lag,
förutom en: Glädjens lag. Den har varken
krav eller begränsning och det är här du och
jag kan mötas. Och i detta nu delas den mellan raderna och genom orden. / Niklas Österberg
10
Symfoniskt mirakel
Jag läste för några år sedan på Miracle Distribution Center’s hemsida om en symfoni som
är inspirerad av En Kurs i Mirakler. Den
skrevs 1989 av en amerikansk kompositör av
iransk-judiskt ursprung, Richard Danielpour
(en idag mycket efterfrågad kompositör, född
1956) och dess titel är ”Symphony No. 3
’Journey Without Distance’”.
Jag blev mycket fascinerad av hur Kursens
andliga och språkliga
storhet skulle kunna gestaltas i konstmusiken,
med dess oändliga möjligheter. Men tyvärr var
den enda inspelningen,
från 1991, slutsåld sedan
länge, så det var omöjligt
att få tag på verket.
Nyligen besökte jag Miracle Distibution
Center’s hemsida i ett annat ärende och kom
då att tänka på symfonin och fick idén att jag
skulle göra ett nytt försök att hitta en inspelning av den genom att googla på titeln. Och
det visade sig att Naxos nu har gett ut den i
en serie med namnet ”American Classics”.
Skivan gick att beställa genom Naxos i Sverige och redan nästa dag hade jag den i brevlådan.
Danielpour har berättat att han skrev symfonin mycket snabbt, med en känsla av att ta
emot den snarare än att han komponerade
den genom sin egen vilja. Verket är skrivet
för orkester, sopran och kammarkör. På skivan är det ”Seattle Symphony” som spelar
under ledning av Gerard Schwarz. Faith
Esham är sopran. Det är samma inspelning
som gavs ut 1991. På fodralets baksida är angivet: ”Text by Helen Schucman and William
Thetford, prepared by Richard Danielpour
and Judith Skutch Whitson.”
Temat för symfonin är helandet, enligt
kompositören. Verket består av en enda sats i
två delar som spelas i följd. Längden är 30
minuter. Den första delen presenterar något
som kompositören beskriver som en serie
”mardrömsbilder” hos en individ med en in-
flätad änglaröst (sopranen), som inbjuder själen till att pröva en annan väg. Mer specifikt
ber oss änglarösten att vakna från drömmen
om död och en rädslofylld existens till en tro
på en värld av hopp och kärlek. Denna del
växlar mellan en rytmiskt intensiv stil (som
frammanar känslor av konflikt och rädsla)
och en mera lyrisk där sopranen finns med.
Andra delen inleds med en instrumental
koral, varefter den änglalika rösten återvänder och förklarar:
Resan till Gud är endast återuppväckandet
av kunskapen om var du alltid är, och vad du
för evigt är. Det är en resa utan avstånd till
ett mål som aldrig har förändrats.(T-8.VI.9:67)
Därefter följer, förklarar kompositören,
”ord och musik om försoning och ett omfamnande av livet både inom oss och omkring
oss”. Denna del av texten fokuserar på föreningen av två människor i en anda av harmoni och medkänsla, och erkännandet att vi för
att få frid måste utvidga den till andra.
Finalen är en lång rituell bön som innehåller en kör. Många av de musikaliska idéerna
från första delen dyker upp igen här, men
den här gången utan den vrede och besatthet
de tidigare framkallat:
Det som var en dödens plats har nu blivit
ett levande tempel i en värld av ljus.(T26.IX.3:2)
Kören fungerar som en bekräftelse av och
svar på soloröstens inbjudan till frid.
Under det första lyssnandet kändes det
distraherande att mycket i symfonin påminner om höjdpunkter från andra kompositörer
från runt förra sekelskiftet och framåt. Att
detta inte var min egen inbillning fick jag bekräftat när jag läste en recension som tog upp
just dessa likheter. Recensenten påpekade
likheter med Stravinskij (“Danielpours
synkoperade rytmer är tagna direkt från Stravinskijs Våroffer, hans orkestrala färger är
lika eldiga som Eldfågeln”, “en vulkanisk energi som tar Stravinskijs vildaste ögonblick
till en helt ny nivå”, är några av hans
målande beskrivningar), Debussy (”djupt gri-
11
pande ögonblick som påminner om Debussy”)
och Schönberg.
Man kan göra listan på kompositörer längre. Men om man lägger jämförelserna åt sidan
så finns det en personlighet i verket som gör
det till något mer än en pastisch. Det finns en
rik förening av energi, intensitet och frid i denna musik som känns mycket upplyftande.
Skivan innehåller också två andra verk av
samma kompositör, ”First Light” och ”The
Awakened Heart”.
Naxos nummer är 8.559712. Naxos i Sverige
använder numret 8559712.
Länk: http://naxosdirect.se/search/8559712
Skivan finns även hos CDON.
Sven Åkerlund
Mirakelkursen i praktiken
Jag läser i Kursen och får en djup andlig upplevelse av att det finns ingen annan relation än
den till Gud och att alla andra vilar i den. När
jag är ett med Gud är alla andra relationer en
spegling av den. Jag ställer in den blå boken i
bokhyllan i tron att jag inte behöver den längre. Jag behöver bara minnas. En tanke dyker
upp: Läs manualen. Jag lyssnar inte och en massa annat kommer emellan men rösten ger sig
inte: Läs Manualen! Ska jag bli en Guds lärare
nu?
Jag läser om tillit i Manualen och inser med
fasa att jag inte har tillit i alla aspekter av mitt
liv. Jag läser om ärlighet; konsekvens och inser
förskräckt att jag inte är ärlig. Insikten om mitt
självbedrägeri chockar mig. Jag vet också med
fullkomlig klarhet vilken relation det handlar
om.
Det är som att öppna Pandoras ask. Känslor
av skuld, skam, förtvivlan, sorg och maktlöshet sköljer över mig. Jag tittar på den blå boken och vill kasta ut den genom fönstret i vild
förtvivlan. Från himlen ner till helvetet igen.
Men jag ställer in den i bokskåpet med tanken
att aldrig mer öppna den. Jag orkar inte mer.
Jag har fått nog, känner mig utmattad. EKIM
är inte min väg!
Jag inser att detta är mitt liv; detta har jag
valt. Jag har inget annat. Jag accepterar det och
att jag inte har fullkomlig tillit, att jag inte är
ärlig och därmed inte heller har de andra
egenskaper som kännetecknar en Guds lärare.
Jag accepterar att jag har en relation som jag
inte är lycklig i och att jag inte kan göra något
åt det eftersom jag inte förstår vad. Jag kan
inte göra någonting. Total kapitulation. Jag
ska vandra de steg jag har i livet tills de tar
slut. Inget mer!
Det blir helt tomt i mig. inga tankar, inga
känslor, inga bilder. Bara en medvetenhet om
tomheten. Så kommer tankarna en åt gången.
Nedlåtande. Fördömande. Hotande. Övertalande… och jag reagerar överhuvudtaget inte.
Tankarna poppar upp ur intet och försvinner i
intet utan att lämna några spår. Det är som om
jag vore död. Då och då viskar en röst: ”Jag är
som Gud skapade mig”… ”Jag vilar i Gud”.
Allt blir tyst. En känsla av befrielse omsluter
mig. Frid till sist. Allt är precis som det ska.
Den andre huvudrollsinnehavaren i detta
drama hör av sig. Jag är fortfarande helt tom
på tankar och känslor. Så skönt! Jag lyssnar
tyst och en känsla av förvåning stiger upp. Jag
hör inte det gamla vanliga om att göra och dömandet. Jag får en känsla av att han är lika
förvånad själv över det han ger uttryck för.
Som om en slöja lyfts från hans ögon och visar
honom en annan bild. Ett mirakel.
Försiktigt tar jag fram Kursen. Vågar jag?
Vad ska jag läsa? Jag slår upp boken och hamnar på lektion 137: När jag helas, helas jag inte
ensam. Låt helandet ske genom dig… medan du
vilar i stillhet… ta emot Guds Ord som ersättning
för alla de dåraktiga tankar som du någonsin tänkt.
Förlåtelsen… är stilla, och gör lugnt ingenting. A
sid 432
Kursen har ännu en gång visat sig vara sann,
och helande.
Ruth Elenius
12
Ordförandens rader
Sommaren har lämnat oss, igår hade vi frost på marken här i Stjärnsund. Något tidigt, men som
skottarna brukar säga när jag går en promenad på Findhorn i Skottland: ”Most unusual wheather this year”, alltså: ”högst ovanligt väder i år”. Det kan man instämma i, inte mycket värme,
och en invasion av myggor, högst ovanligt. Och detta med myggorna triggade mina tankar. Ska
man kämpa mot dem, eller tänka som buddister och låta bli att slå efter dem?
Det är ju som en spegling på det vi kämpar med i det dagliga livet, hur ska jag handskas
med egot?
För egot är ju också expert på att sticka, nästan omärkligt, och sen kommer ”klådan, med påföljd att jag förlorar min sinnesfrid och hamnar i ett upprepande, rättfärdiggörande tankemönster som det är svårt att ta sig ur. Och så blir frågan igen, ska jag kämpa mot egot eller inte?
Jag tror vi har två möjligheter som kan hjälpa oss. Det ena är skrattet, humorn, att inte ta egot
på allvar. Hur förlösande är det inte när man känner sig nedstämd och helt har glömt den gudomliga tillhörigheten att ta ett steg bakåt och hitta på något lustig att göra eller tänka på.
Kanske protesterar du mot detta. ”Du vet ju inte hur svårt jag har det. Lite empati skulle ge
mig mer tröst än ett skratt.”
Då är det skönt att ha den Helige Ande som Hjälpare. Inte att Den kan fixa situationen för
Den har en annan uppgift. Att visa mig ett annat sammanhang, och på så sätt lära mig att inte
göra mig till offer. Vill jag vara ett offer för myggan, eller kan jag också ge den kärlek? För att
inte tala om att ge kärlek till mig själv även om jag dödar myggan?
Ja, det var lite Mirakelkurs-tankar efter en extrem myggsommar. Låt inte egosticken rubba
din sinnesfrid är min önskan för dig.
Albert Harloff
Redaktörens rader
Det strömmar in material till tidningen, jätte-roligt!! Men det innebär också, eftersom tidningen
bara får vara 20 sidor, att mitt eget skrivande inte får plats!! Hahaha!
Vill bjuda in er att skriva om någon egen upplevelse ni haft av ett mirakel. Mirakel såsom
EKIM definierar det. Alltså inte om t.ex. borttappade saker som kommer tillrätta, utan om ett
skifte i varseblivningen. De kan ju i och för sig höra ihop….men du förstår nog vad jag menar.
Om det finns plats i nästa nummer vill jag själv skriva om egna mirakel-upplevelser: Vardagsrumssoffor och en biosalong, kommer mitt bidrag att heta.
På sommarsamlingen med David och Frances var det flera som talade om hur man vet att man
lyssnar till den Helig Ande.
Det är detta Kursen ber oss att göra; att låta Helige Ande ta över. För mig blir det mer en naturlig följd av att vara i sitt rätta sinne = sann varseblivning. Att bara ansträngt försöka hitta den
rätta rösten i sitt inre, kan bli en genväg som blir en ”senväg”.
Jag nämnde på sommarsamlingen om min (Ken Wapnick´s) bild av att se sitt liv på en filmduk
och i salongen sitter mitt sanna väsen. Drömfiguren i filmen och beslutsfattaren i salongen, den
bilden hjälper mig oerhört mycket.
Detta ämne vill jag återkomma till. Vi får se i vilket Mn det kan bli aktuellt.
I Kärlek
Mira Wigström
13
Vad innebär det att inte göra någonting?
Av Robert Perry
Att avsnittet ”Jag behöver inte göra någonting” (T-18.VII) är så älskat av de som studerar
Kursen tror jag beror på att det berör vårt innersta. Guds frid verkar helt enkelt inte förenligt med ihärdiga ansträngningar. Men vad är
den exakta betydelsen av att inte göra någonting? Betyder det att vi stannar i sängen hela
dagen och låter någon komma med mat till
oss? Jag har besökt detta avsnitt om och om
igen genom åren och varje gång har jag fått
nya insikter. Nyligen studerade jag det på nytt
och, till min förvåning, såg jag bakom dess ord
en fullständigt ny övergripande struktur. Jag
insåg att avsnittet verkligen är en diskussion
om tre sätt att vara, tre sätt att finna lycka. Det
första sättet är det sätt som de flesta i världen
tillämpar. Det slutar med att orsaka oss så
mycket smärta och besvikelse att det driver
många av oss till den andra vägen: strävan
efter helighet. Men denna väg har också sina
problem och så erbjuder En Kurs i Mirakler oss
en tredje väg: ”Jag behöver inte göra någonting”.
1. DEN FÖRSTA VÄGEN: VÄRLDENS
VÄG
När du följer världens väg rör sig ditt liv
kring att använda din kropp till att tillfredsställa kroppsliga behov. Du gör planer för dig
själv, planer som kraftigt betonar din kropps
bekvämlighet, skydd och nöjen (1:2). Du är
alltid sökande och söker efter saker i framtiden
som du minns vara njutbara i det förflutna.
Detta förefaller naturligt, så naturligt att det
praktiskt taget inte ifrågasätts. Men avsnittet
har en del chockerande saker att säga om denna väg.
Den huvudsakliga kritiken som detta avsnitt riktar mot världens väg är att den inte
alls är någon strävan efter lycka. Den är i verkligheten en förtäckt strävan efter syndens mål
(1:4) eller ohelighet. Detta kan låta underligt,
men det är inte så svårt att se. När du strävar
efter din kropps bekvämlighet, skydd och nöjen handlar det bara om dig. Du är drömmens
hjälte. Andras behov tas bara minimalt med i
beräkningen eller trampas aktivt ner medan
du skyndar på i din hetsjakt efter din bekvämlighet, ditt beskydd och dina nöjen. Med tiden
kommer din dyrkan av dina egna separata intressen på bekostnad av andras intressen att få
dig att känna dig smutsig. Du känner dig ohelig. Du känner dig syndig.
Kursen säger att detta inte är någon oväntad biprodukt. Det var målet hela tiden. Utan
din vetskap syftade du till detta mål. Du är
omedvetet attraherad till skulden (3:5) . Ändå
är skulden smärtsam. Vem skulle medvetet
sträva efter skuld? Så egot måste sälja detta
mål till det medvetna sinnet i en attraktiv förpackning. Det säger till dig att söka efter någon yttre belöning som du kan äga i framtiden, någon yttre belöning du minns från det
förflutna. De mål din kropp söker är därför
alltid avlägsnade från det närvarande – av en
viktig anledning: målets avstånd från det närvarande tillåter dig att tro att du får något annat än det du är. Du tror att du får något lockande och underbart, men vad du känner när
du finner skatten från det förflutna eller framtiden och faktiskt håller den i det närvarande,
är skuld – skuld över de saker du gjorde för
att få den, skuld över den totala dyrkan av
dina separata behov som den representerar.
Den yttre saken var bara förpackningen kring
skuldens gåva. Genom att locka dig till att
sträva efter något yttre ting från det förflutna
eller i framtiden lurade dig egot till att sträva
efter skuld.
Detta kan fortfarande låta märkligt, men är
inte slutresultatet efter åratals sökande efter
att tillfredsställa dina behov att du känner dig
smutsig? Att det känns som att det är något fel
med dig? Att du känner förtvivlan över dig
själv? Att du känner att du är hopplös? Kursen
skulle säga att detta är de naturliga symtomen
på att sträva efter synden som mål. De är tecknen på att du har funnit vad du undermedvetet har sökt efter.
Kan du se den här första vägen i ditt eget
liv? Kan du se dig själv lägga din tid och energi på uppfyllandet av dina separata intressen.
Finner du dig själv observera detta och ha tankar som: ”så självcentrerad jag är!” eller: ”tror
jag att universum roterar kring mig?” Kan du
känna skulden som hör samman med sådana
tankar?
14
Denna andra väg frammanar bilder av
munkar i kloster eller asketer i grottor, men
det antar också mindre extrema former. Kan
du se denna andra väg i dig själv? Kan du
konkret se ditt sökande efter att bli helig? Att
bli något finare än dina lägsta impulser skulle
låta dig vara? Ännu viktigare, kan du se din
övertygelse att dina egna ansträngningar gör
dig helig? För att komma i kontakt med detta,
fråga dig själv vad det är som i din livsstil,
dina övertygelser och dina vanor som gör dig
till en mer andlig person (inte bara mer andlig
i dina ansträngningar utan i din natur) än den
mest världsliga personen du känner. Nyckeln
till att hitta din övertygelse att dina egna ansträngningar gör dig helig är att finna din
övertygelse att dina ansträngningar har gjort
dig heligare än andra.
2. DEN ANDRA VÄGEN: STRÄVAN EFTER HELIGHET
Efter att under en livstid ha följt världens
väg står många inte ut längre. De känner sig
alltför syndiga. Önskan att vara närmare änglarna än djuren vinner kraft i dem. Längtan
efter att bli ren överväldigar dem. Och de lämnar det vanliga livet i strävan efter helighet.
Kursen ger sitt bifall till sökandet, men det
konventionella sökandet efter helighet är dåligt anpassat till sitt mål, säger detta avsnitt.
Problemet är att dessa passionerade sökare
uppriktigt förutsätter att de har gjort sig själva
syndfulla och att de nu måste göra sig själva
heliga. Deras själviska handlande har gjort
dem oheliga och därför kommer deras andliga
handlande att göra dem heliga, eller de tror så.
Strävan efter helighet antar två huvudformer i detta avsnitt. I den första formen kämpar sökare mot de mycket syndfulla impulserna som förut styrde deras liv. De kämpar mot
att ge efter för frestelsen att synda. De brottas
med sina kroppsliga impulser. De försöker
slita sig loss från sin tidigare syndfulla livsföring och så förvandla sig själva från exkrement
till guld. I den andra formen försöker de bara
att lösgöra sig från sin syndfulla, lägre natur,
inklusive kroppen och dess impulser, och stiga till en högre nivå genom meditation. Kursen verkar le mer mot det andra sättet, men
detta sätt har fortfarande en bibetydelse av att
försöka fly från en verklig lägre (syndfull) natur.
Problemet är att i båda formerna förutsätter
sökarna att deras syndfullhet är en verklig del
av deras natur, antingen att kämpa mot eller
fly från. Deras skuld är som en ond ande de
flyr från. Mot bakgrunden av antagandet att
de verkligen är oheliga tar de omedvetet för
givet att det kommer att ta tid att mödosamt
stiga ur det helvete de gjort av sin natur. Det
kommer att ta tid att göra sig själv helig. Det
kommer att ta tid att vara i stånd till att stå
värdig inför Gud. Denna övertygelse är en
självuppfyllande profetia. De lyckas med att
göra framsteg. De har heliga ögonblick. Ändå
tar det mycket lång tid. Och ironiskt nog, när
de slutligen lyckas nå sitt mål, när de har dragit sig själva upp ur helvetet och slutligen släpat sig uppför berget till den högsta toppen,
får de en förbluffande insikt: ”Det tillhörde
mig hela tiden – gratis!”
3. DEN TREDJE VÄGEN: JAG BEHÖVER
INTE GÖRA NÅGONTING
Kursen erbjuder oss en väg som skiljer sig
från båda de andra vägarna. Den är olik den
världsliga vägen genom att dess mål inte är
synd. Den delar samma mål som strävan efter
helighet, men dess medel är olika. Dess vägledande tanke är inte: ”jag behöver göra mig
själv helig”, utan: ”jag behöver inte göra någonting”. Detta betyder naturligtvis att ”jag
behöver inte göra någonting för att göra mig
själv helig. Jag är redan fullständigt helig”.
”Jag behöver inte göra någonting” betyder
att i verkligheten är du redan vid målet. Du är
där nu. Ingenting du gör kan göra dig mer helig. Ingen av dina ansträngningar behövs för
att komma dit. På motsvarande sätt har inga
av dina handlingar gjort dig syndig. Du är
maktlös över vem du är. Alla dina förehavandande är utan betydelse. Du är som Gud skapade dig och det finns inget du kan göra åt
det. I denna enda tanke ligger befrielsen från
både den första och den andra vägen, för idén
att dina val har makten att göra dig syndig
eller helig är en skrämmande tanke. Det är
som att sätta en treåring bakom ratten på en
stor lastbil.
Tanken att du redan är helig är en kraftfull
15
tidsbesparare. Du måste fortfarande resa. Du
behöver fortfarande använda tid. Och du har
fortfarande en kurs mot samma mål som de på
den andra vägen. Men på vilken väg kommer
du att färdas snabbast: genom att ständigt tänka, ”jag är inte värdig men en dag kommer jag
att göra mig själv värdig” eller att ständigt
tänka: ”jag är värdig nu; jag är helig nu. Jag är
redan framme; jag behöver bara öppna ögonen”?
En annan viktig skillnad är att på den
andra vägen reste du ensam. Du drog dig tillbaka från andra i din ensliga strävan efter helighet. Vi vet alla att hängivna andliga sökare
kan vara några av de mest självupptagna
människor som finns. Andras behov är ofta
underordnade behoven hos deras allt överskuggande resa till de andliga höjderna. Men
att vara separerad är att var syndig. Som Kursen säger, ”Att vara ensam är att vara skyldig” (T-15.V.2:6). Genom att gå den ensam
kommer dessa sökare att omedvetet att förstärka sin egen känsla av syndfullhet. För att
verkligen finna helighet måste du överskrida
det separata självet och förena dig med någonting bortom det. Detta är vad som händer på
den tredje vägen. Du förenar dig med andra i
att praktisera insikten att du inte behöver göra
någonting. Ni försöker uppleva denna enastående sanning tillsammans, att förenas i heliga
ögonblick i vilka ni tillsammans helt enkelt
solar er i överflödet av vad ni i verkligheten
är. Detta avspeglar målet, därför att helighet
ligger i förening.
Den utmärkande tillämpningen av denna
väg är det heliga ögonblicket. Praktiserandet
av det heliga ögonblicket fokuserar på ett speciellt ögonblick, ett tidsintervall som avviker
från det vanliga mönstret, som den tidiga texten uttrycker det. I detta ögonblick glömmer
du bort kroppen och hela dess företag att söka
njutning i tiden. I stället finns hela din uppmärksamhet på tanken ”jag behöver inte göra
någonting”. Du behöver inte göra någonting
eftersom Gud har gett dig allting. Varför skulle du söka efter njutning med kroppen om
Gud har gett dig allting? Varför skulle ditt sinne hungrigt löpa från tanke till tanke om Gud
har gett dig allting? Och varför skulle du behöva fantisera om det förflutna eller framtiden
om Gud har gett dig allting nu? I detta till-
stånd är du då i vila, mentalt och fysiskt, fullständigt i det närvarande, helt och hållet öppen för överflödet i vad Gud har gett dig.
Det tar bara ett ögonblick av denna stillhet
för att det heliga ögonblicket ska inträffa. Den
andra vägen kräver långa perioder av meditation eftersom varje minut du använder ökar
ytterligare din helighet och förändrar faktiskt
din natur (eller du tror så). Den tredje vägen
kräver bara ett ögonblick av stillhet eftersom
allt du gör är att få tillgång till en fullt utvecklad helighet som du redan äger.
I denna stillhet kommer Gud in i form av
den Helige Ande. Han träder in och upprättar
en permanent boning djupt i ditt sinne, en
plats där du alltid vistas med Honom, en plats
där du alltid gör ingenting. Från denna plats
vägleder han dig tillbaka till motorvägen, tillbaka till striden för att leva ett liv i den normala världen – men på ett annat sätt. Hellre än att
använda kroppen för att tjäna dina separata
intressen kommer du att använda den för att
tjäna helheten, för att tjäna alla. Han kommer
att leda dig i ”hur man använder kroppen
utan synd” (8:4). Detta är den verkliga motsatsen till den första vägen: inte genom att dra sig
tillbaka och försöka göra dig själv helig (den
andra vägen), utan genom att acceptera din
förut existerande helighet och sedan gå tillbaka till världen för att väcka alla de som fortfarande följer den första vägen till deras helighet.
Den enda sanna motsatsen till den första vägen är att inte isolera sig själv från världen
utan att osjälviskt utsträcka sig till den. Bara
det är verklig helighet. Bara det kommer att
väcka dig till den eviga helighet som Gud gav
dig i din skapelse.
ÖVNING
Låt oss utforska tillämpningen av ”jag behöver inte göra någonting”. Gör det bekvämt
för dig, tillräckligt bekvämt för att kroppen
inte ska kräva din uppmärksamhet. Slut dina
ögon.
16
Först, försök att glömma din kropp, bara
för en kort stund. Försök att glömma dess behov, dess bekvämlighet, dess beskydd och
dess nöjen. Försök att glömma de saker den
just nu söker efter. Just i detta korta ögonblick
är det i sin ordning att glömma allt sådant.
Dröj nu kvar i tanken ”jag behöver inte
göra någonting”. Inse att det betyder: ”Det
finns inget jag behöver göra för att göra mig
själv helig. Gud skapade mig helig.
Eftersom Gud skapade mig har jag allting”.
”Jag behöver inte göra någonting”.
Försök att känna friheten i denna tanke.
”Ingenting jag gör kan göra mig syndig.
Ingenting jag gör kan göra mig helig.
Ingenting jag gör kan göra den minsta förändring i mitt eviga tillstånd, i vilket jag har allting. Allt jag behöver göra är att acceptera det
tillståndet.” Föreställ dig att du ligger på rygg
på en lugn, fridfull ocean. Oceanen är Gud.
Oceanen står för den gränslöshet Gud har gett
dig. Medan du ligger där har du inga bekymmer i världen. Ditt hjärta slår i Guds frid.
Det finns inget att oroa sig över.
Det finns inget som är beroende av dina val
eller ansträngningar. Det finns inget behov av
att göra någonting. Säg till dig själv: ”Jag behöver inte göra någonting”.
Fortsätt att ligga på denna ocean och upprepa ”jag behöver inte göra någonting” så ofta
som du vill. Låt friden och friheten i den idén
vara det enda som upptar ditt sinne. Låt den
dra ditt sinne till en plats av fullständig stillhet. Bara sola i denna stillhet och frid.
Närhelst ditt sinne vandrar till någon
obetydlig världslig sak, upprepa då idén igen
och låt den dra ditt sinne tillbaka till stillheten
i att ligga på ryggen på denna ocean.
Stanna på denna plats så länge du vill.
När ditt sinne börjar vandra så mycket att du
inte kan stanna på oceanen, avsluta med en
sista repetition av ”jag behöver inte göra någonting” och öppna dina ögon.
Översättning: Sven Åkerlund
-Engelska originalets titel: What Does it Mean to
Do Nothing? This material is copyrighted by
the Circle of Atonement, P.O. Box 4238, W.
Sedona, AZ 86340. All rights reserved. The
opinions expressed are the personal interpretation and understanding of the author(s).
www.circleofa.org.
Nätverket har fått tillstånd att översätta och
publicera texter från Circle of Atonement
(Robert Perry, Greg Mackie och Allen Watson). Om du vill översätta någon artikel för
Mirakelnytt eller vår hemsida, kontakta Sven
Åkerlund, [email protected].
17
Guldkorn från Facebook
Meningslöst. En av de svåraste lektionerna att lära oss, därför att egot inte vill att vi ska lära oss
den, är detta: Om det inte är sant, är det meningslöst.
Några av oss har idén om att det finns feltänk och trosuppfattningar i vårt sinne som behöver
helas. Några av oss har en idé att omedveten skuld behöver helas. Men sanningen är emellertid
denna: Vi behöver bara inse att det som inte är verkligt är meningslöst.
Låt oss ta skuld som ett exempel. När tankar och känslor av skuld dyker upp tror vi på dem. Då
ser det ut som att detta fruktansvärda fel behöver helas. Men om vi genomskådar att känslor
och tankar av skuld är meningslösa….de betyder inte ett dugg även om de är närvarande….då
finns det inget att hela. Och detta är hela sanningen. Dessa tankar och känslor är osanna och har
ingen betydelse.
Jag lyssnade nyligen på en man som förklarade för mig att han precis kommit att inse att egot
har ingen mening. Han berättade att han i åratal försökt hela egots tankar, men nu såg han att
de helt enkelt inte betydde något. Det var så härligt att se frihetskänslan i hans uttryck eftersom
jag sett honom kämpa i många år för sitt helande.
Jag har också gått igenom en period av att tro på behovet av helande. Nu kan jag se att det var
en tillfällig språngbräda för att göra mig redo för insikten att inget overkligt har någon som
helst betydelse, och DET är det lätta, enkla svaret.
När jag skriver detta förstår jag naturligtvis hur viktig betydelse är för egot. Utan uppdiktad
betydelse har inte egot något ben att stå på. Därför om du upplever invändningar i ditt sinne
angående vad jag här skriver, titta på de invändningarna. Vad är det som helt enkelt vill att frihet ska vara svårare än att bara släppa taget om att ge det betydelse? Är dessa känslor av invändning känslor av frihet, eller något annat? Invänder friheten eller är det fången som invänder? Vad är det som hyser rädsla för det meningslösa?
Regina Dawn Akers
Översättning Mira Wigström
ACIM-konferens i Köpenhamn
Denna konferens kommer att hållas 11-12 maj 2013 och hålls under
temat:
”Decide for God for me”
Konferensen ger dig en unik möjlighet att möta några av de mest
hängivna lärarna i A Course In Miracles i världen på ett och samma
ställe. Vi har känt oss vägledda att boka ett helt hotellkomplex och
där skapa en ACIM-plats under de 3 dagar vi är där. Detta kommer
att ge möjlighet till otaliga spontana heliga möten, och du kan vara
säker på att vem som du än möter på hotellet är där för att stråla sitt
ljus och dela ljuset precis som du själv. Det känns helt enkelt fantastiskt!
För mer information, kontakta: Christian Christensen E-mail:
[email protected]
18
19
På Gång
Framöver:
Nästa Nätverksträff är den 19-21 oktober och leds av Ken & Renée Lentonsson.
Unik helgkurs 10-11 november, Norrköping, om tre andliga riktningar: Edgar Cayce,
Martinus Kosmologi och En Kurs I Mirakler. Kursledare Kurt Gramm. Se medföljande
utskick.
Ulla Wallin, Kattarp, bjuder in till sin Förlåtelseskola med start i januari 2013. Mer info. se
länktips nedan eller ring: 070-3093856.
Manusstopp för Mirakelnytt: 2 december
Höstfärger
Levande ljus-tid.
Länktips:
www.
mirakelkursen.org
facim.org
livingmiraclescenter.org
forgivenessisthewayhome.org
thework.com
levandeigladje.se
clearmind.se
devanews.com
sati.se
radiantblissandpeace.com
mooji.org
eckharttolle.com
hellofaride.se
rupertspira.com
marianne.com
garyrenard.com
enkursimirakler.nu
forholyspirit.org
vår egen
Ken Wapnick
David Hoffmeister
Myron Jones
Byron Katie
Ulla Wallin
Kristoffer Alpsjö m.fl.
Tomas Frankell
Sati Bacchus
Bengt Fridstråle
Mooji
Eckhart Tolle
Niklas Österberg
Rupert Spira
Marianne Williamson
Gary Renard
G. Wigertz, U. Wåhlström
Regina Dawn Akers
Har du tips på länkar du känner skulle passa här, tipsa oss gärna om det.
Skicka också gärna in material till: På gång framöver.
”Förlåtelsen förvandlar syndens värld till en värld av lysande härlighet, underbar att se. Varje blomma lyser i ljuset, och varje fågel sjunger om Himlens glädje. Det finns ingen bedrövelse och det finns inget åtskiljande här, för
allt är totalt förlåtet. Och det som har blivit förlåtet måste förena sig, för ingenting står emellan för att hålla dem
åtskilda och isär.”/EKIM
20
