Sant seende och avgudar
”Sann kärlek” en intervju med
Thorbjörn Eriksson
Kenneth Wapnick om
”The Authority problem”
EKIM och Jesus av Nasaret
En text av Robert Perry
Boktips: ”Stairway – 10 steg till Himlen”
Och mycket mer…
Utdrag ur stadgarna tagna 2008-04-18:
Nätverket En Kurs i Mirakler är en ideell partipolitisk och religiöst obunden förening som är
till för dig som är intresserad av En Kurs i Mirakler.
Syftet med föreningen är att vi som valt att öka medvetenheten inom oss själva, kan stödja
och inspirera varandra till inre frid och därigenom sprida ljus och glädje vidare till andra.
Vi arrangerar nätverksträffar för alla medlemmar två gånger per år. Vi samtalar om
tolkningar av Mirakelkursen och hur dess budskap kan levas i vardagen.
Vår tidning Mirakelnytt skall ges ut minst två gånger per år. Vi utvecklar en global
verksamhet, kontakt med andra länder och nätverk.
Föreningen är informationscentral och kontaktorgan för:
- Kurser, föredrag och studiegrupper i Sverige.
- Böcker och litteratur som berör En Kurs i Mirakler.
- Nyheter.
- Resurspersoner.
- Utlandsbesök.
Medlemmar i Föreningen godkänner att uppgifter om deras namn, adresser, telefonnummer,
e-post samt bilder från olika aktiviteter finns på Föreningen Nätverket En Kurs i Miraklers
hemsida, www.mirakelkursen.org med medlemsinloggning.
Alla intresserade har en stående inbjudan att bidra med egna alster till vår gemensamma
tidning Mirakelnytt.
Den som insänder material för publicering ansvarar själv för innehållet samt godkänner
publicering på hemsidan.
Välkommen att kontakta oss i styrelsen om du inte redan är medlem, men gärna vill bli det!
Om du vill bli medlem i föreningen, betalar du in medlemsavgiften på 200 kr/år på bankgiro:
530-9554.
Information om gåvofond/stödfond
De som önskar stödja föreningen genom en gåva kan sätta in pengar på bankgiro 530-9554 och
märka betalningen ”Gåva”. Bidrag används dels till gästföreläsare på våra träffar.
Styrelsen och dess ansvarsområden
Albert Harloff, ordförande
E-post: [email protected]
Telefon: 0225-800 76
Emma Gerloff, styrelsesuppleant
E-post [email protected]
Telefon: 042-135694
Sören Fohlström, kassör
E-post: [email protected]
Telefon.: 0454-32 92 13
Styrelsens säte:
Föreningen Nätverket En Kurs i Mirakler
Mysslevägen 11, 374 53 Asarum
Telefon: 0454-32 92 13
Bankgiro 530-9554
Daniel Vandinja, redaktör Mirakelnytt
E-post: [email protected]
Telefon: 08-6560843
Valberedningens sammankallande:
Lars Gustafsson
Telefon: 0732-25 45 22
Sven Åkerlund, webmaster
E-post: [email protected]
Telefon: 040-23 27 38
Hela styrelsen kan nås på
[email protected]
Ruth Elenius, styrelseledamot
E-post: [email protected]
Telefon: 076-136 26 09
E-post: [email protected] (går till ordföranden)
Erik Åhrberg, sekreterare
E-post: [email protected]
Telefon: 0226-410 25
Sven Åkerlund: Teknisk support för hemsidan
Barbro Holm Ivarsson, styrelsesuppleant
E-post [email protected]
Telefon: 0734-40 84 51
Daniel Vandinja
[email protected]
Hemsida: www.mirakelkursen.org
Redaktör för Mirakelnytt
2
Sant seende och avgudar
Sid 4-8
Frågespalt
Sid 8
”Sann kärlek” en intervju med
Thorbjörn Eriksson
Sid 9-10
Kenneth Wapnick om
”The Authority problem”
Sid 11-12
EKIM och Jesus av Nasaret
En text av Robert Perry
Sid 13-15
Aprilträff på Granhedsgården
Sid 16-18
Boktips: ”Stairway”
Sid 19
Ordförarhörnan
Sid 19
UPPLYSNING
”Och vad har du att säga om alla dessa
fiskehistorier?”
3
I oktober 2013, höll Orle Todorovski, tillsammans med
Daniel Vandinja, en föreläsning på temat ”Sant
seende och avgudar”.
Frid given till allt levande, lämnar plats åt kaos. Guds
son, fullkomlig, syndfri och kärleksfull, som sin Fader –
kommer hit för att hata en stund, för att lida förlust
och slutligen för att dö. Det omöjliga har hänt. Mina
bröder, ni ska vara glada – detta är inte verkligt! Detta
är bara ett drömtillstånd.
Föreläsningen hölls på Vitalkubben Fyrklövern, nära
Skanstull i Stockholm. 10 personer deltog. Nedan
följer ett utdrag av det som sades under kvällen.
Vårt sinne, vårt förenade Själv, som är vår sanna
identitet, sover och drömmer denna dröm eller
mardröm som vi omges av. Sinnet drömmer att vi är
kroppar, människor, att vi har könsroller,
kulturidentiteter, familjeroller, hobbyroller. Vi
projicerar olika bristprinciper kring oss, övertygelser
om att vi måste klara oss på egen hand, att vi måste
leva åtskilda från Källan. Allt detta är en mental
konstruktion, ett scenario gjort utifrån den galna
tanken att det kan finnas ”mer än Allt”.
Orle: Välkomna till kvällens föreläsning. Ämnet för
ikväll är ”Sant seende och Avgudar”. Dessa två ämnen
kompletterar varandra bra. Vi ska prata om olika
situationer där man kan bli fäst vid sina avgudar, i
blindhet, och sedan alternativet att använda sant
seende, för att börja se på riktigt.
Jag ska börja med att läsa en dikt som jag skrivit, som
heter ”Ljuset har kommit”:
Om du låtsas vara något du inte är, så kommer du aldrig att
få veta vem du är.
När du gör synligt det som inte är sant, blir det som är sant
osynligt för dig.
Du bor i evigheten, men du reser i drömmar. Drömmar som
blir mardrömmar för dig.
Det du tror att du är, är en övertygelse som måste göras
ogjord.
Den du verkligen är måste uppenbara sig för dig.
Identiteter i drömmar är meningslösa, eftersom drömmaren
och drömmen är ett.
Det finns ingen sanning i drömmar.
Världen kan inte göra något mot dig, du bara trodde att
den kunde det.
Du gör heller inte något mot världen eftersom du misstog
dig på vad den är.
I dessa små ord ligger befrielsen från skuld och sjukdomar.
Illusionen är avslöjad och jag är frisk och fri.
Ljuset har kommit.
Avgud, själva ordet innebär motsatsen till Gud. Om
mitt namn som Guds son är Kristus, så skulle mitt
avgudsnamn vara Anti-Kristus. I modern tid använder
vi termen ”ego” för denna motsats till Gud. Egot är ett
individuellt sär-skilt jag, avskuret från helheten. I
religionerna har denna entitet kallats för draken,
Shaitan, djävulen och så vidare.
Avguden är hela det kosmos som består av tomrum
och form. Det handlar om mellan, makro- och
mikrovärldar, om kroppar på alla nivåer. Det kan vara
himlakroppar såsom galaxer, solsystem, planeter och
livet på dem som i sin tur består av celler, molekyler,
atomer och kvantpartiklar. Allt detta utgår från det
enda sinnet, som genom ett splittrat tänkande
projicerar och gömmer sig i kropparna.
In i det fullkomliga, obegränsade och eviga smög sig
en galen tanke: ”Kan det finnas mera än allt?”. Ur
detta kom den egendomliga övertygelsen att det är
möjligt att det skulle kunna finnas något som är större
än alltet. I det ögonblicket föddes föreställningen om
avgudar, att det finns en makt bortom Allmakten och
en tid bortom evigheten. En föreställning om att det
finns en plats eller en position bortom det
obegränsade.
”Hit kom de odödliga för att dö” säger Kursen. Hit
kommer de tidlösa för att lida under tidens
begränsningar. Här begränsas de obegränsade. Guds
4
Sinnet försöker underhålla, försvara, förvara och leta
efter de bilder som det drömmer om. Avgudarna blir
till genom önskningar, som leder till övertygelser, som
i sin tur konkretiserar tankeformerna och får dem att
varseblivas som ”utanför”.
om att vinna största vinsten. Man blir fast i vanorna, i
sina beroenden. Man vill ha avgudarna samtidigt som
man vet med sig att de kommer att knäcka en till slut.
Man vet att de alltid påverkar en destruktivt i längden.
De skapar alltid fler problem än de löser. En nattfjäril
strävar alltid efter att närma sig elden. Den vill komma
närmare ljuset och värmen. Den går så nära elden den
kan, för att det är så skönt, trots att det också bränner
så att det gör ont. Den kan inte motstå frestelsen och
slukas till slut av lågorna. Det finns också en sorts
spindelart vars hane dras till honan, för kopulering,
trots att honan äter upp hanen efter att sexakten är
över. Det handlar om oförmågan att motstå frestelser
trots insikten om dess skadliga effekter.
Det är ungefär såsom en projektor projicerar bilder på
en bioduk. Sinnet lurar sig självt genom att projicera
en kropp och säger ”Titta, jag har ett subjekt, en
kropp – Jag har lyckats separera mig!”. Kroppen är ett
självständigt själv (med litet ”s”) som registrerar allt
utanför sig och tycks ha gjort en värld som är
oberoende av Gud. Det är ett självbedrägeri som
sinnet tror på och upplever som verkligt.
Avgudar har bara makt över oss genom vår
övertygelse, genom vår investering i dem, och tro på
att de på något sätt kan ge oss vad vi söker.
Kvinnokroppar har för mig, väldigt länge, varit en
avgud. När jag ställs inför alkohol, knark eller andra
avgudar, så reagerar jag inte alls, för jag inte
intresserad av dem. Men när jag ser en sexig kvinna så
aktiveras mina begär.
Avgudarnas former kan varieras oändligt. Det kan vara
kroppar, platser, omständigheter eller rättigheter som
man försvarar. Det grundläggande för dem alla är att
de grundar sig på övertygelser. När en övertygelse
överges, så dör avguden. Avgudar kan inte överleva
om ingen investerar tid och energi i dem. På grund av
detta kan man säga att avgudar faktiskt inte är
någonting. De finns ingenstans och de har inget syfte.
Kursen poängterar att vi ska skratta åt de drömbilder
vi ser, och inte göra dem verkliga. Så ofta när jag ser
en kvinna, så byter jag ut bilden av en kvinna mot en
bild av avgudar som inte har någon makt över mig.
Kanske väljer jag istället att se kvinnan som en flaska
sprit som är ute och går.
”Varje gång jag ser en vacker
kvinna, så tänker jag bara: Åh,
en sån fin flamingo!”
Sinnet inbillar sig och drömmer en värld som framstår
som verklig.
En annan rolig bild jag brukar använda, är den av en
”flamingo”. Varje gång jag ser en vacker kvinna, så
tänker jag bara ”Åh, en sådan fin flamingo!” och då
kan jag inte låta bli att skratta åt mitt beteende.
Eftersom Gud är Allt och överallt och en avgud är
ingenstans och ingenting, så är den ena helt sann och
den andra helt falsk. Avgudar har emellertid en makt:
de kan ”dölja” sina syften. Alla har vi en eller flera
avgudar som vi är fästa vid och som tycks styra oss
utan att vi är medvetna om det. Vi kämpar med att
göra oss fria från dessa avgudar. För vissa är det
droger, alkohol, mat, eller sex som är symboler för
tillbedjan, för andra är det jobbet som slukar all deras
tid.
Allt blir
avdramatiserat
på detta vis,
såtillvida jag inte
börjar göra
flamingos till
avgudar istället!
Det typiska med avgudar är att man är förtjust i dem
samtidigt som man fruktar dem. Avgudar
kännetecknas av att man vill ha ”mer” av dem.
Avgudar uppmanar aldrig till önskningar om ”lite”. En
narkoman vill ständigt ha mer droger, trots att det
skadar hans hälsa, samma sak för alkoholister. En
spelmissbrukare kan spela bort allt han äger i hopp
5
Om jag inte lyckas göra mig av med mina avgudar,
hindras jag från att uppleva mirakel i mitt liv. Jag
hindras från att uppleva sant seende, som skingrar
avgudarna. Det blir så när jag vill behålla en del av
illusionen för mig själv, oavsett hur liten den delen är.
Jag vill ta med mig den lilla drömbilden, eller avguden,
till sanningen. Men det fungerar inte att blanda
sanning med illusion, eller himmel och helvete. De två
världarna kan aldrig mötas. Man måste förlåta
drömbilderna fullständigt och släppa dem helt, för att
nå sin sanna identitet.
Vi gör det vi innerst inne inte vill göra. Man övertygar
sig själv att man behöver sin avgud. Vi väljer att lyssna
till rösten i huvudet som argumenterar för att vi ska
hänge oss åt frestelserna, istället för att avslöja dem
för vad de är: ingenting!
”När vi väl kan simma och
känner oss trygga, så kan vi
simma över floden och komma
över på andra sidan”
När man har sådan visdom i sin hand såsom EKIM, så
framstår inte utmaningen att lämna avgudarna som
en omöjlighet. Med kursens hjälp kan vi sluta att
identifiera oss med vår litenhet, med förgängliga
kroppar. I vår litenhet så tror vi på tomhet i oss själva,
och all vår tid går åt till att fylla på hålrummet som vi
upplever inombords. Vi kastar oss in i tankar om
litenhet och förnekar därmed vår storhet.
EKIM säger: ”Det du tror att du ser, intar det sanna
seendets plats”. Jag måste släppa drömbilderna jag
ser omkring mig, för att det sanna seendet ska kunna
ta illusionernas plats. Det står också att ”Under mina
ord, är Guds ord skrivna”. När jag inte längre strävar
efter att göra något i den här världen till något
värdefullt, dyker slutligen Guds skrivna ord upp inför
min syn. Alla de former vi ser, som omger oss och som
tycks vara åtskilda från varandra, skingras i det sanna
seendet till en enda förenad enhet.
Vi är ande, vi har allt och är överallt. Vi är förenade
med Gud, men vi misslyckas med att se det. Att vända
på tankarna, att börja öppna ögonen för sanningen är
svårt i början. Det är som att lära sig simma. Det tar
lång tid innan vi känner tillit till vattnet, att det kan
bära oss utan att vi ska drunkna. När vi väl kan simma
och känner oss trygga i vår kapacitet, så kan vi simma
över floden och komma över på andra sidan, även då
stranden på motsatta sidan om floden tidigare sågs
som omöjlig att nå.
Det ska inte längre finnas miljoner olika namn, på
miljoner olika föremål, de ska alla samlas under ett
gemensamt namn: Gud.
Daniel: Man kan också, till det här resonemanget,
lägga till att vi vid separationsögonblicket tänkte en
tanke om ”Kan det som är allting, bli till ingenting?”.
Den tanken manifesterar sig som just ”ingenting” och
leder till en upplevelse av total förintelse och
fullständig skräck. I vår föreställningsvärld skapade vi
ett vakuum, en värld av ”intet”. Vi, som det enade
sinnet, övertygade oss själva om att vi faktiskt lyckas
separera oss från källan och förinta Ettheten.
Så länge som vi ”tvekar” kan vi aldrig simma över med
framgång. Det är exakt samma sak när vi frestas av
avgudarna i vardagen.
Hur kommer jag till andra
sidan?
Du ÄR på andra sidan!
Det står i kapitel 2 i textboken, i första avsnittet att ”Vi
har skapats fullkomliga, det finns ingen tomhet i oss”.
Det står också, på samma ställe att ”Vi tror att det
finns tomhet i oss och att vi kan fylla den med våra
egna föreställningar”. Vi skyndar in i tomrummet och
försöker fylla det med alla möjliga, galna idéer, för att
täcka över den skuld vi känner i vårt sinne. Vi går
bokstavligen omkring och tror att vi har skadat Gud. Vi
riktar skulden mot oss själva för vad vi tror att vi gjort,
men också mot vår Fader för att han tillät det omöjliga
att ske. ”Varför tillät du oss att tro på ingenting, och
därmed skapa ingenting?”.
6
Avgudarna är våra projektioner i tomrummet, som vi
vill ska var där för att täcka över våra skuldkänslor,
som döljer sig i det kollektiva omedvetna. Det är också
därför som det kan vara vansinnigt svårt att bryta sina
begärsmönster, att göra på ett annat sätt, att ”Välja
igen” som Kursen säger. Att se saken på ett annat sätt,
att byta ut det falska synsättet mot ett som är sant.
EKIM betonar tydligt, i textboken kapitel 1, sjätte
avsnittet att ”En känsla av separation från Gud, är den
enda brist vi behöver avhjälpa”. Om vi lyckas med
detta, så har vi inga avgudar längre.
ägt rum på riktigt. Därför vill vi gärna straffa oss själva.
Att hänge sig åt avgudar är ett sätt att få straffa sig
själv. Man vill undermedvetet ha den ångest som
framkallas av avguden, så att man kan få nya tillfällen
att ”straffa” sig själv. Vi tror att vi förtjänar straff och
vill därför korsfästa oss själva. Egot vill straffa sig självt
för att mildra det kommande straffet från Gud. Vi
förväntar oss att bli bestraffade av Gud så därför
skyndar vi att bestraffa oss själva för att på så vis
blidka Gud. Vi utagerar ett självskadebeteende
eftersom vi ser oss som skyldiga.
Det finns också en sorts ”anti-avgudar” som går ut på
att man ”borde” göra, eller inte göra, si eller så. En
sorts övertygelser om ”måsten” som leder till
handlingar som grundar sig i självbestraffning. Många
människor tror att de inte har några avgudar, för att
de inte kan se dem. De är ”anti”, men de är där ändå
och verkar i det fördolda. Det är såsom det står i
textbokens andra kapitel, avsnitt 6: ”Du är alltför
tolerant mot sinnets irrfärder, och passivt överser du
med ditt sinnes felskapelser”. Många beteenden
anses som normala, trots att de egentligen syftar till
att få oss att undfly skulden. Men vi människor flyr
ständigt in i substitut för vår förening med källan.
Varför måste människor sitta med mobiltelefonen
hela tiden, eller kolla senaste statusuppdateringen på
Facebook? Jo, därför att det finns en inneboende
ångest inom oss som vi försöker bli kvitt.
Orle: För att uppnå det sanna seendet måste vi kunna
skilja mellan njutning och smärta, mellan kärlek och
rädsla, glädje och sorg. Vi identifierar Gud som ett
straffande väsen, vilket leder till rädsla. Gud är kärlek
och skapade oss som kärlek, men vi har förvrängt den
kunskapen och övertygat oss om motsatsen. Vi har
blandat ihop kärlek och rädsla och kan inte längre
skilja dem åt. Kroppen är syndens symbol och vi
försöker uppnå njutning genom kroppen, men detta
leder ofrånkomligen till smärta. De drinkar du dricker
ikväll får du huvudvärk av imorgon.
Daniel: Det som är bra med alkohol är att den ger
omedelbar karma!
Orle: Vi lär oss slutligen att strävandet efter substitut
för Gud aldrig kan ge oss frid. Vad vi än söker i världen
kan det aldrig tillfredsställa oss för här är ingenting
perfekt. Här upplever vi nivåsammanblandning,
medan i himlen är allt klart och tydligt. Den orgasm en
människa upplever genom kroppen kan aldrig mäta
sig med den extas som upplevs i himmelriket. När vi är
hemma och ett med Gud är vi fullständigt
tillfredsställda. Den kärlek och frid som vi då och då
upplever som människor är enbart ynkliga reflektioner
av det sanna ljuset.
Gäst 1: Jag har själv upptäckt att jag spelar mycket
spel på mobiltelefonen. Det känns som att jag får lugn
och ro när jag spelar. Ett tag tog jag bort alla spel men
då blev jag snabbt orolig och rastlös.
Orle: Vi kan göra oss fria från våra avgudar. I alla fall
för det mesta. Då och då tappar vi fotfästet och blir
offer för dem på nytt. Det viktiga är att inte ge sig själv
skuldkänslor för att man ”misslyckades” med att
motstå frestelsen. Om ångesten gör sig påmind så har
avguden fortfarande makten. Om man attackerar
avguden och sig själv, så hålls avguden levande. Man
behöver här byta ut övertygelsen att man är en kropp
som har relationer med andra kroppar. Man behöver
ersätta den felaktiga tanken med en ny tanke, en bild
av ljus och kärlek. Avgudar finns ingenstans, de gör
ingenting och de har inget syfte. När övertygelsen
lämnas dör avguden.
Vad är då motsatsen till sant seende? Det är dömande
vilket leder till blindhet. Man ser då inte alls. Sinnet
behöver inte en kropp för att se. Vi ser delar av oss
själva såsom de inte är. Om jag ser er som kroppar så
dömer jag er. Kroppar är konstruktioner i drömmen.
Jag ger verklighet till era kroppar och glömmer att ni
inte alls har form. Med ett sådant seende förnekar jag
er sanna identitet som Ande, det enade Självet:
Kristus. Jag ser då inte längre mina bröder. Mina
bröder blir till redskap som jag använder för att nå
mina mål, mina avgudar, i drömmen. Vi famlar på så
vis i blindhet.
Daniel: I och med att vi tror att vi har separerat oss
från Gud så lider vi av skuld. Vi tror att separationen
7
Daniel: Om en blind leder en blind, ramlar de snart
båda ner i diket!
Hej Karin och tack för en intressant och spännande
fråga!
Orle: Vi går tillsammans djupare in i drömmen. Vi
fördjupar drömmen genom vår tro och strävan efter
avgudar. Vi försöker tillskriva drömbilderna
meningsfullhet, och i och med detta vilseleder vi oss
själva. Kristi sanna seende innebär att vi har släppt
taget om världen. Vi identifierar oss då som Guds Son
istället för en liten människa. Vi erkänner Gud som vår
skapare genom att vi har fört illusionerna till
sanningen. Den förvrängda bilden skingras som
dimma i solljuset. Det som finns kvar är fullständig
kommunikation mellan Fadern och Sonen.
Jag tar mig friheten och tittar på själva
frågeställningen, på vilken tro den innehåller, innan
själva svaret kommer. Behövs det ”en eller två till en
Helig relation?” Faktum är att det inte är någon
skillnad på en eller två, de är bådadera ett och samma
eftersom de härstammar från övertygelsen om
separation. Om det finns en person, två personer
eller hundratusentals utanför mitt sinne så vittnar det
om tron att någonting finns utanför mitt sinne.
Jag ser Kursen som ett enastående hjälpmedel för att
kunna vandra från den separerade tron till
upplevelsen av etthet, där sista steget tas av Gud. Och
som du säkert har märkt blandar Jesus sitt budskap
med relativa begrepp och absoluta påståenden, allt
för att de ska vara så hjälpfullt som möjligt. Och för att
det ska vara så behöver vi ”lära av” där vi tror att vi
befinner oss, från just en relativ värld av tid och rum
där ting och personer skiljer oss åt. Så vi har redan
gjort ”den andra personen verklig”, för om det inte
hade varit så hade inte Kursen funnits i din hand. Vi
tror med andra ord på ”skenbilderna” vare sig de är
en eller flera, och vi gör det tills vi inte gör de längre.
Min fråga är hur du Niklas ser på den pågående
diskussionen om huruvida det behövs en eller två till
en Helig relation? Jag förstår det på följande sätt:
En Helig relation är din hela relation till dig själv. Eller
ännu bättre, du har ingen relation till dig själv längre
eftersom din tankevärd inte längre relaterar till något
för sin identifikation. Det är då vi talar om att vi är,
med andra ord en upplevelse som inte behöver eller
kan definieras eftersom övertygelsen om separation
inte längre finns. Men innan denna upplevelse åter är
på plats används personer, en eller flera, i förlåtelsens
syfte om att se det som aldrig var.
Även om arbetsboken talar om enskilda personer att
förlåta så får vi också veta att de är projektioner och
lika overkliga som bordet, galgen eller andra yttre
saker som tycks vara utanför oss, d v s de är
skenbilder.
Om man gör den andra personen verklig så faller
kursens icke-dualistiska system. Man kan dock
använda ”skenbilderna” att träna sann förlåtelse på,
samtidigt som man inser att de egentligen endast är
en projektion i sinnet.
All kärlek och välgång till dig!
Niklas Österberg
Som ”Bönens sång” säger; ” På samma sätt som bön
alltid är för dig själv, så ges förlåtelsen alltid till dig
själv.” Kenneth Wapnick uttrycker det så här i boken
”The Most Commonly Asked Questions about A
Course in Miracles”:
“Our function of “releasing our brothers” through
forgiveness relates to a function and process that truly
occurs only within our minds – the home of dreams –
although it is experienced by us as occurring between
two separated individuals.”
Med vänlig hälsning, Karin Johansson
8
bostadsutrymmen på slottet och hjälp ville de ju ha,
men de ville se hur jag uppfattade och upplevde
mirakelkursen. Om jag inte minns fel så var det därtill
också en av Hans Jörgens första utbildningar som jag
gick.
Sann Kärlek
En intervju med Thorbjörn Eriksson
Jag minns att jag åkte till Rinkesta över en helg, lördag
som söndag, och att det var en väldigt intensiv
introduktion av kursen. Jag hade emellertid haft
liknande tankegångar, som de som presenterades för
mig då, under en längre tid. Temat om förlåtelse hade
funnits med mig under många år, men nu blev det
plötsligt mycket klarare för mig. Jag hade hållit på en
del med T.M. (Trancendental Meditation). Jag hade
mediterat ganska mycket och funderat över livet en
hel del.
Jag pratade på mitt arbete om de här tankarna, men
mina kollegor bara skrattade åt mig och mina idéer.
De tyckte allt att jag var lite knepig. Hans Jörgens
föreläsningar stämde däremot som hand i handske
med mina egna tankar. Alla 25-öringarna trillade så att
säga ner och jag fick bekräftelse på att jag inte var ute
och cyklade.
Daniel: Under sommarsamlingen med Robert Perry
(2013) hörde jag för första gången Thorbjörn berätta
lite om sina andliga upplevelser. Han nämnde några
saker inför hela gruppen av deltagare, men jag kände
inte att vi riktigt fick höra hela historien. Jag beslutade
mig därför för att göra en intervju med Thorbjörn i
framtiden. På 20-årsjubiléet i oktober, samma år, fick
jag chansen under en lunchrast och tog den. Vi satte
oss i ett avskilt rum och jag spelade in hans berättelse
på min diktafon. Här är resultatet:
Jag slukade allt under helgen, men det var väldigt
intensivt och Hans Jörgen kunde hålla på från 10.00 på
morgonen till 22.00 på kvällen. Efter helgen åkte jag
hem till Eskilstuna. Jag var jättetrött och somnade
omedelbart. Klockan 03.00 på morgonen vaknade jag
med en underlig känsla i kroppen och en inre
uppmaning om att jag skulle gå upp, tända ett ljus och
sätta mig och meditera. Så jag sätter mig i
vardagsrumssoffan och känner snart hur en våg av
energi rör sig upp genom fötterna. Energin rör sig i
pulserande vågor upp genom benen, överkroppen,
och upp till hjässan. Ett regn av den här energin flödar
ut från toppen av mitt huvud och omsluter hela
kroppen.
Thorbjörn: Det var helt enkelt min introduktion till
mirakelkursen, som utvecklades till en andlig
upplevelse. Jag hade fått information om att Enhet
fanns på Rinkesta Slott, och jag bodde bara en och en
halv mil därifrån. Det här utspelade sig 9-11 oktober
1992. Jag åkte dit och fick därmed ta del av Enhets
visioner. Jag åkte hem och läste allt material som de
hade gett mig. Därefter blev jag helt övertygad om
materialets relevans, så jag tänkte för mig själv att jag
måste flytta dit och hjälpa till: ”Jag vill jättegärna
hjälpa till och bidra med det jag kan!”.
Jag fattade inte alls vad som hände. Jag fick en känsla
av att någon höll på att dö, eller att något stort höll på
att ske. Jag fick hursomhelst ingen inre vägledning om
vad som höll på att hända. Det var ett tillstånd av
skräckblandad förtjusning, jag var både rädd och glad
på samma gång.
Efter en stund lyckades jag somna igen. Morgonen
därpå vaknade jag upp och mådde fantastiskt bra! På
en gång ringde jag runt till släkt och vänner, och även
mina barn, för att få reda på om något allvarligt hänt
Men då sade Ulf och Gunilla Wåhlström att det lät
intressant, men att jag först måste gå en särskilt
utvald kurs först som Hans Jörgen Gerloff ledde, och
det var ju då En Kurs I Mirakler. Det fanns
9
under natten. De jag lyckades nå på telefon
försäkrade dock att allt var som vanligt och att inget
utöver det vanliga hade ägt rum. Jag kände
hursomhelst att jag behövde träffa dem, så jag åkte
runt och träffade mina anhöriga under förmiddagen.
Jag kände mig som en lottovinnare, full av positiv
livsenergi! Jag var fylld till bristningsgränsen med
kärlek, och jag kände ett enormt behov av att dela
med mig till mina vänner. Jag kände en allomfattande
kärlek som omfattade alla jag såg, inte bara mina
vänner och barn. Jag kallar det för ”Sann kärlek”.
Jag får därefter ett infall. Jag köper 50 stora röda rosor
i ett fång och åker med dem till Rinkesta slott. Jag
skrev en lapp och ställde bredvid rosorna, på ett bord
i vestibulen som löd: ”Tag en ros av sann kärlek!” Jag
ville tacka alla på slottet för den gåva de gett mig.
I ungefär två veckors tid befann jag mig i ett tillstånd
av total frid och lycka. Det var ett utdraget heligt
ögonblick som jag aldrig kommer att glömma. Jag fick
kontakt med en högre och större del av mig själv. Den
där kontakten trappades så småningom ner och efter
tre veckor kände jag mig ganska normal igen.
Energitransformationen som skedde trodde jag från
början utlöstes av en sorts yttre påverkan. Det var
därför som jag trodde att något hade ”hänt” när
energivågorna strömmade genom mig den där natten.
Nu förstår jag att kraften kommit inifrån mig och ut,
att det var ett inre uppvaknande. Alla intryck och lager
av bekräftelse som jag mött under helgen på Rinkesta
var nog en utlösande faktor för att det skulle ske, så
på så vis var det ju en yttre påverkan, men utlevelsen
kom inifrån mig.
Jag kände en allomfattande kärlek som
omfattade alla jag såg, inte bara mina
vänner och barn. Jag kallar det för
”Sann kärlek”.
kvadratmeter. Jag fick bara plats med en säng och ett
bord, men jag hade en underbar känsla inom mig. Jag
kände mig fullkomligt fri. Jag blev en helt ny människa
– mer inkännande och balanserad.
Att göra karriär och tjäna stora pengar intresserade
mig inte längre. Arbetet med Enhet och med
mirakelkursen kändes oändligt mycket viktigare. Jag
började jobba med vård på behandlingshem istället,
vilket kändes mycket mer givande. Det slutade med
att jag bodde på Rinkesta under tio års tid.
Materiella egendomar och prylar betyder inte mycket
för mig nu. Jag har dock kvar min gamla segelbåt som
jag älskar att ta mig ut på öppna vatten då och då.
Båten heter ”Hurrying Angel” och den ger mig många
fina stunder av frihet.
Nu för tiden känns det som att jag lever i en positiv
värld, där allt flyter och motgångar och förändringar
tas med ro. Jag låter Gud och Heliga Ande styra mitt
liv. Jag lyssnar ofta till H.A som jag kallar Anden.
Problemet är bara att H.A. betyder Hells Angels också,
så det gäller att vara uppmärksam på vilken röst man
lyssnar på :D!
Under de två veckorna då jag var i kärleksflödet så
kunde jag inte gå till arbetet och utföra mina dagliga
sysslor. Jag sjukskrev mig men jag var inte ett dugg
oroad över konsekvenserna. Mina arbetskollegor
trodde att jag var hjärntvättad och de drog sig inte för
att säga att jag varit på ett sektmöte. Jag hade i och
för sig ett ganska fritt arbete. Jag sålde hus och det var
resultatet som räknades, så det var inte hela världen
att jag var borta från jobbet ett tag.
Kort därefter sade jag upp mig från jobbet och
flyttade från min bostad i Eskilstuna ut till Rinkesta. De
hade magasinering för alla mina möbler och jag
flyttade in på vaktmästarens kontor. Det fanns toalett
och dusch men utrymmet var inte större än 7-8
10
Kenneth Wapnick om ” The Authority problem”.
Foundation for A Course in Miracles informerade vid årsskiftet om Kenneth
Wapnicks bortgång. Efter en längre tids sjukdom avled han stilla i sitt hem i
Temecula, Kalifornien. Han blev 71 år gammal. Wapnick har i många år ansetts
vara den främste läraren och auktoriteten när det gäller Kursen.
Här har Lena Håkansson översatt några frågor som han besvarade på en
ljudinspelning. Temat för intervjun är ”Auktoritetsproblemet”.
Q: Jag förstår att jag inte ska investera i att det sker en yttre förändring av ett
problem, men varför sker det ibland en korresponderande yttre förändring och
ibland inte?
Kenneth Wapnick
A: Vi vet inte meningen med lektionen; ibland är lektionen att formen inte ändras. En fälla som är lätt att falla in i är
att värdera innehållet – skiftet från rädsla till kärlek – utifrån formen. Om jag identifierar mig med Helige Andes
kärlek borde allt utanför mig bli bättre. Om det inte blir så, börjar jag tvivla. Ibland är det mest kärleksfulla att det
externa problemet inte förbättras. Vi förstår helt enkelt inte vårt eget bästa!
Ibland blir inte den externa världen bättre – se på Jesus, hans värld förändrades inte till det bättre. Ur världens
synvinkel blev hans värld mycket, mycket värre. Kärleken förändras inte och påverkas inte av vad som händer
utanför. Och den lektionen skulle vara totalt meningslös om slutet blivit underbart.
Q: Så om det sker en yttre förändring, är det kärleken som förändrar vårt sinne och vårt sinne som sedan
förändrar världen?
A: Sinnet gjorde världen. Det är det hatiska sinnet som gjorde världen. Om du ersätter kärleken med hat har det
effekt på dig, men vi kan inte alltid värdera förändringarna. En lektion i arbetsboken säger att jag inte förstår mitt
eget bästa. Vi säger alltid att det bästa för mig är att jag är lycklig, att jag har ett bra jobb och en underbar familj och
bra hälsa. Men det kanske inte alls är det bästa för mig, det behöver inte vara så. Jag kan inte döma det.
Q: Om jag har alla dessa kärleksfulla, förlåtande tankar och mitt sinne börjar utvecklas mot ett förlåtande sinne,
varför fortsätter då min kropp att utveckla cancer eller mitt ben att ramla av, eller något liknande?
A: Det utgår från samma idé; egot dömer alltid utifrån formen. Kanske det bästa för mig och mina anhöriga är att
mitt ben ramlar av, därför att lektionen jag lär mig är att Guds frid inte beror på om jag har två ben eller inte. Jag kan
förlora ett ben och ändå vara fridfull; det är en mycket viktig lektion.
Vi har alla investerat i en perfekt kropp och en perfekt värld för att bevisa för Gud att vi kan göra allt bättre än Han
kan. Om mitt ben ramlar av bevisar ju det att så inte är fallet, att Gud är bättre än jag - det är skräcken. Vi är inte i
kontakt med den, därför finns det här enorma behovet att få en perfekt värld och kropp, för jag har bokstavligen
gjort den här världen som en attack på Gud. Jag säger till Gud: jag kan göra det här bättre än Du! Om sedan världen
börjar falla sönder, så betyder det ju att Gud är bättre än jag och det betyder ju att jag är tillbaka där jag startade,
som en eländig medelklassig liten mask!
Detta är egots ursprungliga uppfattning: Jag tittar upp på Gud och känner mig väldigt liten och Han är väldigt
pompös och arrogant och jag ska minsann visa Honom! Så jag ordnar till den här underbara världen och den här
kroppen, men sedan börjar allt falla samman, och det mest skrämmande är att jag hade fel. Jag står inte ut med det!
Vi försöker alltid göra saker bättre och göra dem på vårt sätt, men det fungerar aldrig. Det är ordnat så att det aldrig
ska fungera.
Om jag utgår från uppfattningen att jag är en andraklassens medborgare måste allting misslyckas. Om jag följer
lektionen ”Jag väljer andra platsen för att vinna den första” (Lektion 328 ) - det handlar inte alls om andra platsen.
Om jag säger att Gud är Skaparen är det underbara nyheter. Jag vilar i Hans Kärlek och det sätter mig på
förstaplatsen. Men så fort jag sätter mig på andraplatsen har jag har dömt mig själv och det är färdigt! Detta är det
första dömandet som jag omedelbart projicerar på Gud; det är Guds fel (den andra domen) och allt kommer att bli
fel. Inget kommer att fungera. Kursens fokus handlar inte om att förändra något i världen, syftet är att lära oss att
INTE göra det, för det är absolut oväsentligt.
Han (Jesus) förklarar i ett avsnitt som handlar om sjukdom hur löjligt alltihop är, att vi strävar så desperat att få
kroppen att bli frisk, men att den ändå kommer att dö. Vi får några få smulor av liv, men det är ingenting. Det är inte
11
ens liv från början! Hela saken är påhittad. Kursen säger inte att vi inte ska lida fysiskt eller ta smärtstillande
läkemedel eller så. Men vi ska inte nöja oss med det, för det är inte Guds Rike. Guds Rike är att komma ihåg att jag är
Guds Barn och att det är underbara nyheter!
Q: Jag är fortfarande förvirrad över det här med externa förändringar. Om kroppen är sjuk går jag till Helige Ande
för att få hjälp att få bort min skuld, och sedan praktiserar jag förlåtelse för att hela kroppen, och kroppen blir en
reflektion av det som pågår i mitt sinne. Men, å andra sidan, om kroppen inte blir frisk, kan jag fortfarande ha ett
fridfullt sinne. Men jag använder fortfarande kroppen som ett sorts mätinstrument.
A: Utifrån ditt andra påstående är din kropps tillstånd betydelselöst. För din kropp är för det första inte sjuk.
Sjukdomen är skulden i mitt sinne och, (med hänsyn till temat för seminariet) även auktoritetsproblemet. Kroppens
tillstånd är irrelevant. Jag har fortfarande Guds frid vare sig mina fysiska problem fortsätter eller inte. Kroppens
tillstånd är aldrig kriteriet.
Om jag förenar mig med Helige Ande kommer jag att uppleva frid oavsett vad som pågår i min kropp.
Q: Kan du relatera det här till s.k. upplysta mästare, som har dött av allvarliga sjukdomar, som cancer.
A: Ingen dör av cancer, man dör för att man gjort ett val på sinnets nivå. Cancern blir ett valt verktyg. Anta att dessa
människor är avancerade lärare och inte har någon skuld kvar i sitt sinne. Då blir valet att bli fysiskt sjuk ett
lärotillfälle, precis som Jesus korsfästelse var ett lärotillfälle. Han säger att min kropp kan vara full av sjukdom och av
cancer och jag är ändå lika fridfull och kärleksfull som jag var förut. Det är en mycket hjälpsam lektion.
Det är ett sätt att säga att våra synder inte har någon effekt. Pga. syftet vi lagt på den här världen, som är ett försvar
mot Guds kärlek, blir den här världen en plats av synd för oss. Och allt som kroppen gör blir en (omedveten)
påminnelse om det vi ursprungligen gjorde mot Gud. Det är därför det finns så mycket smärta i världen, vi måste
straffa världen och våra kroppar pga. det vi gjort. Vi har gjort kroppen till ett problem, till en avledande ”rökridå”. För
så länge jag tror att sjukdomen finns i min kropp säger jag att det inte finns något i mitt sinne. Vilket är exakt vad
egot vill.
Egot vill inte att jag tittar in i mitt sinne, för där är ju egot. Men där är också Helige Ande. Om jag tittar in i mitt sinne
ser jag först hemskheterna i egots tankesystem, men också alldeles bredvid Helige Andes närvaro. Egot vill inte att
jag tittar in i mitt sinne, för då kommer jag att välja Helige Andes kärlek. Så egot använder kroppen som en
avledande manöver. Därför kan det vara mycket hjälpsamt att ändra människors sinnen till att se att det finns de
som lever i världen i det som världen anser är mycket smärtsamt tillstånd, men att de fortfarande är kärleksfulla.
Kroppen kan förstöras men inte kärleken.
Egot säger ”Jag kan förstöra kärleken”. Det är det ursprungliga problemet, jag har förstört kärleken. Det manifesterar
sig i den här världen som att människor vi älskar dör. Anledningen till att vi sörjer nära och kära som dör är att vi
känner att kärleken har tagits ifrån oss. Lektionen är, att för sinnen som är sant förenade är det som händer med en
persons kropp irrelevant. Lektionen Jesus lärde ut, eller någon annan som inte tror att sjukdom är verklig, är att
kärlek och frid inte kan påverkas av det som händer i formens värld. Hela egots trossystem började med tron på att
jag hade makten att attackera Gud och att stjäla från honom. Därifrån kommer all min skuld.
Helige Andes budskap är att absolut inget hände. Gud vet inte ens om vad du gjort. Det finns en underbar metafor i
kursen där egot liknas vid en droppe vatten i en hel ocean. Och denna droppe
vatten tror den är havet! Eller solstrålen som tror den är solen. Och sedan säger
kursen att oceanen inte ens vet om all den febrila aktivitet som pågår i
vattendroppen. Vilket är den goda nyheten! Gud är inte medveten om allt detta,
det är utanför Hans sinne. Auktoritetsproblemet är påhittat från början till slut.
Det finns en auktoritet, men Han är inget problem.
Människor som tycks genomgå besvärliga situationer i världens ögon gör det
som ett sätt att lära ut att kärleken inte ändrar sig eller påverkas av det som
händer kroppen. Detta kan generaliseras till att kärleken inte är påverkad, allt är
ett fånigt misstag.
Översatt av Lena Håkansson. Om ni har några frågor angående de ljudfiler hon
har använt, kan ni nå henne på: [email protected]
12
Lena Håkansson
Av Robert Perry
Fritt översatt av Agneta Martin
Vilken är relationen mellan Kursen och Jesus av Nasaret? Jag undervisade
nyligen en grupp i detta ämne för vår ”Circle Course Community” och tänkte
jag skulle delge mina anteckningar från denna grupp mer allmänt. Även om
jag har polerat dem, är de fortfarande ganska obearbetade, men jag tänkte
att det är bättre att delge dem i sin obearbetade form än att inte delge dem
alls. Jag hoppas att du gillar dem.
Vi vet alla att Jesus förmodligen skrev En Kurs i Mirakler. Och
Kursstuderanden tycks generellt gilla Jesus och acceptera det påstådda
författarskapet. Men min observation är att det vi gillar är vad jag kallar
Jesus 2.0, den nuvarande versionen – nutida, okroppsliga och ickedömande. Jag tror att vi har en tendens att hålla ett visst avstånd till Jesus
1.0, den i Bibeln.
Robert Perry
Detta är förståeligt. Tänk bara på vår bild av den bibliska Jesus:
Jungfrufödsel, visa män, änglar – ett unikt barn fött att fullfölja en överväldigande kallelse
Guds ende enfödde Son
Han har kommit för att rädda världen från synd
Hans budskap handlar i hög grad om hans egen unika status som Messias och Guds Son
Han utför mirakler som bevis på att han är Guds Son
Han dör en fruktansvärd död för att betala för våra synder, så att vi kan undfly Guds vrede
Nu är vårt jobb att tro på hans unika gudomliga natur och hans korsfästelse, så att vi kan komma till Himlen
Den Kristna traditionen representerar honom i världen. Den är bäraren av hans inflytande och auktoritet.
Vi skall inta vår plats i någon sorts kyrklig hierarki, i vilken han sitter i toppen.
Det finns, med andra ord, en hel mytologi, i vilken han kommer till jorden som Guds Son för att rädda oss från
fördömelse genom att dö för våra synder och få oss att tro på honom som Sonen. Vi kan inte få detta att stämma
överens med Kursen. Så vi tenderar att retirera från hela denna mytologi. Den är del av en religion hur som helst,
den religion som de flesta av oss försöker komma bort ifrån.
Ken Wapnick har ett annat sätt att försöka lösa denna motsättning. Han talar om tre Jesus.
1. Den verklige Jesus som vandrade på jorden
2. Den bibliske Jesus som existerar i Nya Testamentet
3. Kursens Jesus
Ken säger att 3 och 1 förvisso är samma person. Men vad gör vi sedan med motsättningen mellan 2 och 3? Hans sätt
att lösa denna motsättning är att fullständigt skilja mellan 2 och 1:
”Den bibliske Jesus representerar de kollektiva projektionerna hos de olika författarna av evangelierna och breven”
(The Most Commonly Asked Questions About A Course In Miracles, sid 102).
Denna avskiljning mellan 2 och 1 leder naturligt till en avskiljning mellan 3 och 2:
”Bibelns och Kursens Jesus är ömsesidigt uteslutande figurer, som endast länkas samman genom det gemensamma
namnet” (The Most Commonly Asked Questions About A Course in Miracles, sid 102-103).
13
1
Problemet med detta sätt att se är tvåfaldigt. För det första, på grundval av historikernas slutsatser, kan vi säga att
det finns för mycket verklig historia i evangelierna för att vi ska avskriva dem fullständigt som ”kollektiva
projektioner”. För det andra, Kursen själv affirmerar för mycket om den bibliske Jesus. Om vi inkluderar Kursens
redogörelse såväl som saker Helen Schucman skrev ner från Jesus som inte finns i Kursen själv, finns här nedan allt
som affirmeras av Jesus i Kursen:
Jesu moder, Maria, och hennes ädla andliga insikter
Många av hans återgivna undervisningar (fastän några är rättade)
Miraklerna – helande av sjuka och till och med uppväckande av döda
Lärjungarna – Petrus och Judas är särskilt nämnda
Korsfästelsen – inkluderande dess orsak att de som hade makten kände sig hotade för det han
representerade
Placeringen i graven
Uppståndelsen
Efter uppståndelsen framträdande/kommunikation med anhängare
Himmelsfärd (vilken Kursen likställer med det som kallas det sista steget)
Sändandet av den Helige Ande
Kursen innehåller även synpunkter som erinrar om den unika teologiska betydelsen som ges till Jesus genom
kristendomen. Den talar om Jesus som:
varande den första att fullfölja sin egen del (hans speciella funktion i världens frälsning) fullkomligt
varande ledaren av Soningsplanen
varande den som ”satt igång” Soningen (genom sin uppståndelse)
nedkallande till jorden – göra åtkomlig för oss – den Helige Ande, på ett sätt Han aldrig varit förut
varande personligt närvarande i varje enskilt sinne och varje enskilt liv
Så vad hände egentligen i Jesu liv? Baserat på mina studier av Nya Testamentets undervisning och baserat på Kursen,
är detta min nuvarande uppfattning:
Han kom verkligen till jorden för att fullfölja ett syfte: ”Lektionen jag föddes för att lära ut, och fortfarande
vill lära ut till alla mina bröder, är att offer inte finns någonstans och att kärleken finns överallt (T-15.XI.7)
Ingen jungfrufödelse – nästan ingen forskare tar julberättelsen allvarligt längre (fastän Helens vägledning
föreslog att det fanns någon unik renhet i syftet med Marias graviditet med honom)
Han upplevde verkligen någon form av djupt andligt uppvaknande – fastän vi inte vet när det var. De som ser
Jesus som en förverkligad mästare placerar oftast detta uppvaknande till hans dop.
Undervisningarna i evangeliet är en blandad kompott, med undervisningar som går tillbaka till honom och
undervisningar som inte gör det.
Den undervisning som jag tror är äkta har en speciell kvalitet. De vänder dina varseblivningar av verkligheten
upp och ner och ledsagar dig till en ny verklighet. Genom att göra så förlitar de sig på ditt eget inre
igenkännande av sanningen i dem. Den undervisning som jag inte tror går tillbaka till honom är mycket
plattare och vardagligare, och är mycket mer beroende av Jesus förmodade upphöjda auktoritet.
Från den ledande forskaren Marcus Borg; ”Det är ganska slående, att det mest säkra vi vet om Jesus enligt
aktuell vetenskap är att han var en som berättade historier och att han gav korta kommentarer med en
tydlig poäng vilka syftade till att omvandla varseblivningen. Det centrala i dessa budskap var en inbjudan till
att se saker annorlunda.” Detta citat borde få varje Kursstudent att tappa hakan.
I centrum av den verklighet som läggs fram i dessa undervisningar är en Gud av ovillkorlig kärlek och
överdådig omsorg. Om vi sätter hans kärlek och omsorg i centrum av vår verklighet, även när vi blir
attackerade av världen, kan vi känna oss immuna och bekymmerslösa, och kan svara våra angripare med
samma ovillkorliga kärlek. Vi som studerar Kursen kan känna igen detta direkt som förlåtelsebegreppet.
Jag tror att miraklerna verkligen hände, speciellt de helande miraklerna (jag är mera skeptisk gentemot
natur-miraklerna). Men inte som bevis på att han var Guds Son, utan snarare som en demonstration av hans
budskap.
Jag tror att korsfästelsen har hänt, men inte som betalning för våra synder, utan hellre som en extrem
demonstration av förlåtelse och försvarslöshet.
14
2
Jag tror att uppståndelsen har hänt. Det finns verkligen som jag förstår goda historiska bevis på detta. Men
betoningen låg inte på återvändandet av hans kropp. Detta var bara ett tecken på att han i verkligheten var
oskadd, att allt som orsakats av korsfästelsen hade gjorts ogjort. Åter igen, det var en demonstration av hans
budskap, det främsta av dem.
I korthet tror jag att kärnan i hans uppdrag var en omvandlande visdom som erbjöd frihet trots en hård
värld, och att handlingar och händelser i hans uppdrag alla var menade som demonstrationer av detta
budskap, som beviset på att dessa undervisningar kan efterlevas i den verkliga världen, med mirakulösa
resultat. Detta inkluderar särskilt de slutliga händelserna i hans liv.
Jag tror att han stod i kontakt med sina anhängare, speciellt veckorna, månaderna och åren som följde
omedelbart efter hans liv. Och jag tror att denna personliga kontakt finns än idag.
Jag tror att han faktiskt försökte rädda världen, men genom att sprida
sin omvandlande visdom.
Detta är uppenbarligen en mycket annorlunda redogörelse än den vi är vana
vid från evangelierna. Denna redogörelses undervisning kommer direkt ur
evangelierna, men vi finner också andra undervisningar i evangelierna som
inte passar in i bilden. Denna redogörelses händelser är också direkt från
evangelierna, men de tolkas endast i ljuset av den autentiska kärnan i
undervisningen.
Så vad hände? Hur kunde kristendomen bli så fel? Jag tror att den uppenbara
förklaringen är att hans efterföljare verkligen inte förstod honom. En
undervisning med syfte på en genomgripande förändring av varseblivningen
Agneta Martin
löper alltid risken att bli missförstådd, helt enkelt därför att den gamla
varseblivningen är så envis, och den kommer att subtilt verka för att vrida
denna undervisning tillbaka för att anpassa den till sig själv. Det var helt
naturligt att Jesus efterföljare sammanjämkade hans undervisning med den struktur som de hade ärvt från sin
kultur. Det är precis vad vi gör idag med En Kurs i Mirakler.
Enligt mitt sätt att se det, var de tre viktigaste förvrängningarna som introducerades av Jesus´ anhängare följande:
1. En återgång till klyftan mellan kärlek och vrede hos Gud, vilket äventyrade den villkorslösa kärleken hos Gud
enligt Jesus, själva kärnan i hans vision
2. Att fokusera på personen Jesus och på vad han åstadkom under sluthändelserna (speciellt korsfästelsen),
snarare än att upprätthålla hans eget fokus på att komma in i kungariket som ett upplevelsemässigt tillstånd
i det närvarande ögonblicket
3. Att se Jesus´ mål i historiska termer, så att han skulle komma att kasta om den historiska axeln (eller att
katalysera att Gud gör så), hellre än att se hans mål i termer av tidlös visdom – omfatta den och utsträcka
den
Enligt min uppfattning, finns det en förnuftig anledning till en äkta kontinuitet mellan Jesus från Nasaret och Jesus i
En Kurs i Mirakler, en kontinuitet som vi kan finna i evangelierna, men en kontinuitet som fördunklades av Jesu
anhängare, av anledningar som visade sig vara den vanliga, gamla mänskliga naturen.
3
15
Återigen samlades mirakelvänner från norr och
söder på Granhedsgården utanför Flen i
Södermanland, för att dela erfarenheter och
fördjupa sig i Mirakelkursen. Denna gång deltog
31 deltagare från en uppsjö av orter såsom
Brantevik, Mölnlycke, Östersund, Oskarshamn,
Stjärnsund, Kalmar och många andra små och
stora samhällen och städer.
19.00, på fredagskvällen samlades alla i den stora
konferenssalen, tillsammans med vårträffens
ledare, Paulina Fredriksson och Barbro Holm
Ivarsson, som lät alla deltagare presentera sig
utifrån frågan ”Varför är jag här?”. Därefter bjöd
vi, hand i hand, in den Helige Ande tillsammans.
Paulina Fredriksson och Barbro Holm Ivarsson
Barbro instruerade gruppen att i par göra en
övning konstruerad av Deepak Chopra. Övningen
gick ut på att viska fyra olika frågor i sin partners
öra: Vem är du, Vad vill du, Vad är ditt syfte och
Vad är ditt bidrag? Detta gjordes i intervaller om
två minuter. Däremellan redogjorde ”lyssnaren”
för vad som kommit upp inombords för
”viskaren”.
bestående av ägg, gröt, fil, juice, kaffe,
smörgåsar, ost, makrill och mycket mer.
09.00 samlades vi i stora konferenssalen. Sören
Fohlström inledde morgonen med diverse
nyheter. Bl. a berättade han att Nätverket EKIM
nu kommer att använda ett bankgironummer
istället för det tidigare plusgirot. Det nya
insättningsnumret är 530-9554. Sören meddelade
också att sommarträffen med Carolina Corada
kommer att bli på Granhedsgården. Fr.o.m. 1
September kommer Granhedsgården också att få
en ny ägare, med vilken nätverket kommer att
förhandla om att få hyra även i framtiden.
Övningen fortsatte sedan med att nya grupper
om tre personer bildades, i vilka dessa
presenterade sig för varandra utifrån det stoff
som kommit upp under ”visk-övningen”.
Övningen avslutades med att samtliga fick välja
en eller flera bilder, som Barbro lagt ut på golvet i
salens mitt. Tanken var att var och en skulle välja
bilder som illustrerade ”vem man ÄR”. När alla
hade valt bilder, satte vi oss alla ned igen, i
cirkelformation. En och en introducerade vi oss
sedan för resten av sällskapet, genom att beskriva
oss själva utifrån bilderna vi plockat. Alltsammans
ledde till att vi fick en varm och gemytlig
stämning i gruppen, en familjär och hemtrevlig
känsla som vi alla bar med oss in i nattsömnen.
Barbro tog sedan över. Hon inledde med några
rader från lektion 192, stycke 8-9:
För de morgonpigga inleddes lördagen med yoga
ledd av Pia Toremar, och meditation med Barbro.
Därefter åt sig alla mätta på frukostbuffén
16
”Vem kan födas på nytt i Kristus om inte den som
har förlåtit alla han ser eller tänker på eller
föreställer sig? Vem kan befrias så länge han
håller någon fången? En fångvaktare är inte fri,
för han är bunden tillsammans med sin fånge.
Han måste vara säker på att fången inte rymmer,
och därför tillbringar han sin tid med att hålla
uppsikt över honom. Gallret som begränsar
honom blir den värld i vilken hans fångvaktare
lever, tillsammans med honom. Och det är på
hans befrielse som vägen till frihet beror för dem
båda. Håll därför ingen fången. Lös i stället för att
binda, för på så sätt befrias du.”
förlåtelseövning som är tänkt att användas i par.
Alla som deltog under helgen fick nu chansen att
prova denna väl utformade process, som
refererade detaljerat till olika avsnitt och stycken
i Kursen.
Hela lördagsförmiddagen ägnades så åt arbete i
par, med Barbros förlåtelsemetod. Vissa drog sig
tillbaka till stillheten inne på sina rum, medan
andra par satte sig ute i vårsolen. Hursomhelst
tog sig alla an uppgiften med stor nyfikenhet och
iver.
”Barbros förlåtelseövning var fantastisk! Jag gjorde den
tillsammans med Albert och det var det bästa på hela helgen!”
- Lasse Andersson, Kalmar
Personligen tycker jag att övningen är så
strukturerad och effektiv, att jag kommer att
publicera den i sin helhet i vinternumret av
Mirakelnytt. Förhoppningsvis får vi då också en
inledande kommentar av Barbro själv.
Barbro delade med sig av sitt liv, på ett mycket
intimt och personligt sätt. Jag skulle gärna återge
hela historien här, men Barbro föredrog att
berättelsen, med alla sina fascinerande detaljer
skulle stanna i sällskapet på Granhedsgården.
Som en summering kan jag säga att det hela
handlade om en svår barndom med en mycket
sträng far, som kulminerade med att hennes
yrkesval bestämdes av fadern vilket ledde till en
oförlåten relation dem emellan. Det
komplicerade förhållandet fortsatte även efter
faderns bortgång, då han hemsökte dem i 22 år
(spökade alltså!). Det hela ledde fram till en
intensiv förlåtelseprocess, som sedermera
släppte dem båda fria från sina bojor.
Efter att varje enskilt par avslutat sin process,
delade samtliga med sig av sina insikter och
upplevelser i helgrupp. Många intressanta och
klargörande kommentarer berikade alla
närvarande.
Efter lördagens lunch inledde Paulina
eftermiddagens övningar. Bland annat fick vi göra
en övning i par, baserad på det spontana
uttryckets kraft. Med papper och penna gjorde vi
porträtt av varandra. Vi såg på varandras
ansikten, och ritade utan att titta ner på vad vi
gjorde med händerna. Det hela blev en brokig
samling bilder som gav upphov till många
leenden.
Barbro berättade också en hel del om sitt arbete
under 20 år med att hjälpa människor att befria
sig från skuld genom en kraftfull förlåtelseprocess
som kommer från psykosyntesen. Psykosyntes är
en utvecklingsorienterad psykologi som fokuserar
på det friska i varje individ. I varje problem finns
fröet till personlig utveckling och mognad.
Psykosyntesen leder oss i riktning mot vår egen
innersta vilja och uppmuntrar oss att agera
utifrån den.
Barbro hade först tänkt dela med sig av sin
beprövade förlåtelsemetod, tagen direkt från
psykosyntesen, men beslöt sig att skriva om den
med ord, meningar och uttalanden från EKIM.
Det hela ledde till en två sidor lång
Vitsipporna hade också kommit till
Granhedsgården…
17
Denna fria skapandeprocess fortsatte sedan
under kvällens ”samvaro med kreativa inslag”, då
alla fick utlopp för sina fantasier, inre bilder och
intuitiva uttryck genom spontant måleri och
collageframställning. Det hela blev en
färgsprakande utställning längs konferenssalens
väggar. Många delningar och diskussioner ägde
rum under söndagen kring uppkomsten,
meningen och avsikten med dessa verk.
Under söndagen samlades alla för det sedvanliga
årsmötet. Det blev klart att Ewa-Britt Andersson
och Gun Nyqvist lämnar styrelsen, och att de
ersätts av Emma Gerloff, Barbro Holm Ivarsson
och Ruth Elenius. Nytillskott till valberedningen
blev Lars Gustafsson (sammankallande) och
Karina Asker. För mer detaljer, se
årsmötesprotokollet på medlemssidan,
mirakelkursen.org.
Under lördagseftermiddagen tittade vi också på
filmen ”Fröken märkvärdig och karriären”.
Inför allas avfärd hemåt, efter en givande och
stimulerande träff, uppmanade ordföranden
Albert Harloff oss alla om att jobba på våra heliga
relationer. Han föreslog att vi i fortsättningen
skulle kunna infoga ”Kristus” som ett mellannamn
för alla vi möter. Om jag mötte Albert skulle jag
då kalla honom för Albert ”Kristus” Harloff, för att
på så vis påminna mig om hans sanna identitet.
Fröken Märkvärdig, filmens huvudkaraktär, får
veta redan som litet barn att man måste bli något
storslaget för att duga. Kärnfysiker, filmregissör,
Tack alla deltagare för denna underbara
nätverksträff!
Daniel ”Kristus” Vandinja.
P.S, tack också till Irene Frisk, för det fina bildspelet!
Ovan: Erik Åhrberg tolkad av Staffan Lagergren
eller formgivare på Manhattan, bara man får
Nobelpriset före tjugofem. Men vad göra om man
inte vet vad man vill och kan? Om man tappat
bort målmedvetenheten mellan glamour och
Arbetsförmedlingen och den största talangen
verkar vara att trampa på sig själv? Filmen
exponerar en träffsäker drift med vår tids
karriärkult Den målar upp rörande berättelse om
rädslan att inte ha vad som krävs och vad som
händer när man lyssnar på egot.
I grupper om tre diskuterade vi sedan filmen,
vilket för många ledde till djupa samtalsämnen. Vi
fick också dra inspirationskort, som bränsle för
diskussionerna som sedan delades i helgrupp.
18
Av: Inger Ståhl
Ett av alla underbara konstverk från lördagskvällens
”samvaro med kreativa inslag”.
John Zacharias, den typiske ingenjören, blev mer och mer provocerad av sin
hustrus växande intresse för New Age, som han betraktade som ovetenskaplig
hjärntvätt.
När hon en dag bad honom att läsa en liten skrift om en bok som påstods ha
"kanaliserats" till författaren från Jesus Kristus, som hade givit boken titeln "En
Kurs I Mirakler", var måttet rågat för Johns tålamod.
Men, i stället för att som vanligt försöka att övertyga sin fru att inse att allt detta
bara var skrock och naivt önsketänkande, bestämde han sig konstigt nog för att
läsa boken, med avsikt att bevisa för henne att allt detta var ren bluff.
Detta osannolika beslut förändrade Johns liv fullständigt. Efter att ha läst boken
omvärderade John sin syn på verkligheten, och den fick honom att byta yrke till
att bli psykoterapeut, och över tid fick den honom att lyssna på den gudomliga
inre vägledning som finns i det tysta djupet i var och ens medvetande.
Johns inre vägledning ledde honom till en livslång väg mot upplysning. På sin
väg dit, upptäckte han och utvecklade förmågan att transportera sig själv genom
tid och rum. Denna förmåga registrerades av det globala övervakningssystemet
TSS som vid år 2040 hade nått en sådan nivå av teknisk sofistikering att det
kunde hålla konstant uppsikt på varenda individ på jorden.
När John, efter ha försvunnit utan att efterlämna ett spår på sin ett-hundrade födelsedag 2046, återvände efter tre hundra år, såg många
myndigheter Johns återkomst som en allvarlig säkerhetsrisk som skulle kunna hota politisk kontroll. Förmågan till att hoppa genom rum-tiden hade
från 2144 långsamt börjat sprida sig till andra. Oroliga för en snabbare ökning av denna förmåga på grund av Johns återkomst, grundades nu en
speciell avdelning inom NSA, vilken fick uppdraget att undersöka, begränsa och eliminera denna risk.
Men, mörker kan aldrig utplåna Ljuset. Boken Stairway handlar om Johns andliga resa mot upplysning, och om vad som kommer att hända med
mänskligheten när fler och fler av oss låter vårt inre Ljus skina, och hur detta till slut kommer att utplåna allt mörker.
Boken STAIRWAY: 10 Steg till Himlen finns på svenska och engelska.
Översättning till svenska pågår, klar under våren 2014.
Köp den engelska versionen på: www.amazon.com
Läs mer på: http://psykosyntesforum.se/Svensk/Stairway.htm
Kära Mirakelkursvänner!
Först ett tack för förtroendet att välja mig som ordförande ett år till. Även om inte alla medlemmar i Nätverket
var närvarande på årsmötet söndag 13 april så känns det som ett starkt stöd som ger mig energi och styrka.
Som ordförande har jag ibland funderat över vad Nätverket ska stå för, hur vi kan stödja varandra i den process
som Mirakelkursen syftar till. Vår gemensamma grund är ju arbetet med oss själva, med Kursboken och med
Helige Ande som stöd. Men det finns ju så mycket annat i denna egovärlden som kan kännas mer "verkligt" och
bra. Finns det något sådant som vi i Nätverket kan ägna oss åt? Söndag morgon före årsmötet kom det en
ingivelse om detta som jag nu ska beskriva.
En av Arbetsbokens lektioner som har betytt mycket for mig är nr 94: Jag är som Gud skapade mig. Det betyder att mitt sanna Jag är Guds
Son, Kristus. Så är det med oss alla, var och en av oss är Kristus, fullt och helt, för det finns ingen separation i Guds Skapelse.
Kursen omtalar våra relationer i denna vår illusoriska värld. Det finns två slag; speciella och heliga relationer. Hur kan vi lägga grunden till en
helig relation i umgänget med varandra? Jo, det måste jo vara att vi kommer ihåg vårt sanna jag, Kristus, så mycket som möjlig.
Då kom ingivelsen: tänk om vi gav varandra mellannamnet Kristus? Alla personer jag möter idag heter typ Eva Kristus, Björn Kristus, alltså
"verkligt namn" + Kristus. Detta kan jag göra i mina tankar, som en påminnelse om att det inte endast är en kropp jag ska kommunicera med.
På så sätt lyfter jag kontakten till något meningsfyllt för oss båda. Tänk om många av oss jobbade på detta sätt, ja, kan hända du gör det redan,
vad skulle det inte göra också för världens utveckling?
Vill du vara med mig i detta som ett experiment? I tankarna ge varje person du möter tillnamnet Kristus och se vad som händer? Låta det bli en
vana. Och berätta gärna för mig vad du upplever.
Med Kristus hälsningar till dig från ordförande Albert H
19
Robert Perry
Rick Archer
Iain + Renate McNay
Blandade filmer
David Hoffmeister
circleofa.org
batgap.com
conscious.tv
esoterictube.com
livingmiraclestv.org
OBS! Kom ihåg att nätverket
har bytt från plusgiro till
bankgiro.
Nytt bankgiro =
530-9554
