UD:s rapporter om läget för de mänskliga rättigheterna i världen
Utrikesdepartementets rapporter om läget för de mänskliga rättigheterna i världen är ett viktigt
underlag i regeringens arbete med de mänskliga rättigheterna, både i enskilda länder och i olika
tematiska frågor. De speglar regeringens ambition att arbetet för de mänskliga rättigheterna ska
genomsyra utrikespolitikens alla delar och är ett led i arbetet med att slå vakt om människovärdet
och den enskilda människans integritet, frihet och okränkbarhet.
Rapporterna som presenteras våren 2014 rör Asien och Oceanien. Liksom 2012 och 2013 är
rapporteringen koncentrerad till en region. Rapporterna har en likartad utformning i fråga om
format, innehåll, och terminologi, är skrivna av berörda ambassader och konsulat och har
kompletterats av UD:s enhet för folkrätt, mänskliga rättigheter och traktaträtt samt av UD:s enhet för
Asien och Oceanien.
Efter en sammanfattande analys anger rapporterna de konventioner om mänskliga rättigheter som
ratificerats. Därefter redovisas medborgerliga och politiska rättigheter, bl.a. respekten för liv och
kroppslig integritet, eventuell förekomst av dödsstraff, rätten till frihet och personlig säkerhet,
rättssäkerhet, straffrihet samt yttrande-, press-, mötes- och religionsfrihet. Dessutom beskrivs
valsystem och politiska institutioner.
Rapporterna redovisar också ekonomiska och sociala rättigheter, t.ex. rätten till arbete, hälsa,
utbildning och rätten till en tillfredsställande levnadsstandard. Särskilda avsnitt beskriver villkoren för
grupper som ofta riskerar diskriminering, såsom kvinnor, barn, urfolk, homo-, bi-och transsexuella
personer, flyktingar och personer med funktionsnedsättning. Dessutom rapporteras om
civilsamhällets och internationella organisationers arbete med mänskliga rättigheter.
2013 års rapporter avseende Asien och Oceanien
Asien och Oceanien uppvisar stora politiska, ekonomiska och kulturella skillnader vilket leder till att
rapporterna om läget för de mänskliga rättigheterna i regionen visar på betydande variation i fråga
om respekten för såväl medborgerliga och politiska som ekonomiska och sociala rättigheter. I denna
sammanfattande text förs några generella tendenser fram om läget för de mänskliga rättigheterna i
regionen.
Det ska inledningsvis betonas att flera länder i regionen har ett gott konstitutionellt skydd som också
i praktiken motsvaras av stor respekt för mänskliga rättigheter. Det gäller främst ekonomiskt högt
utvecklade länder men även enstaka fattiga länder. I flera länder görs dock betydande inskränkningar
i respekten för de mänskliga rättigheterna, inte sällan under åberopande av säkerhetsskäl, behov av
åtgärder mot terrorism m.m. I flera länder åberopas också religiösa skäl för inskränkningar i t.ex.
yttrande-, mötes- och religionsfrihet samt för åtgärder som särskilt begränsar kvinnors rättigheter
och friheter på en rad områden. Dödsstraff förekommer i ett tiotal länder i regionen.
Det finns betydande inskränkningar i fråga om press- och yttrandefriheten i regionen. Det gäller både
formella inskränkningar i form av förbud av ”förtal” av politiker som hindrar kritisk granskning av
makthavare och hot och våld mot journalister vilket ofta leder till självcensur i media. I flera länder är
regelverken för sociala medier och nätfrihet mindre restriktiva än de som gäller för media i övrigt
medan den statliga regleringen är mycket omfattande i andra länder med hänvisning till landets
säkerhet. I flera länder finns också stora inskränkningar i nätfriheten med hänvisning till religiösa
överväganden.
Brist på resurser försvagar rättsväsendet på flera håll och i allmänhet är rättssäkerheten mindre för
människor på landsbygden där traditionell rättsskipning tillämpas vilket enligt flera rapporter
missgynnar fattiga kvinnor. Polisbrutalitet omnämns i flertalet av rapporterna från regionen. Det rör
bl.a. övervåld och outredda dödsfall vid polisingripanden. Merparten av rapporterna innehåller
uppgifter om korruption inom polisväsenden. I flera länder finns exempel på godtyckliga
frihetsberövanden.
Från en handfull länder rapporteras om hur stränga tolkningar av religion utgör både formella och
reella inskränkningar av religionsfrihet och andra mänskliga rättigheter och fundamentala friheter.
Hänvisningar till sharia leder t.ex. till förbud mot att missionera och mot att häda, förbud för
muslimer att konvertera, förbud mot att läsa vissa böcker, att röra sig på offentliga platser, tvång för
kvinnor och flickor att bära slöja, förbud mot alkohol och mot sex utanför äktenskapet. Rapporterna
visar vidare hur kvinnor i ett antal länder diskrimineras enligt lag vad gäller arv, skilsmässa och i
vårdnadstvister om barn. I flera länder utdöms med hänvisning till sharia hårda straff inklusive
spöstraff av minderåriga.
Utbredd fattigdom i många länder i regionen innebär inskränkningar i rätten till godtagbar
levnadsstandard, hälsa och utbildning och blockerar ofta möjligheterna för stora grupper att utöva
sina medborgerliga och politiska rättigheter. Mötes- och föreningsfrihet och möjligheten att
organisera sig i fackliga organisationer är god i flera länder men kraftigt inskränkt i andra. I regionen
som helhet finns en stor informell sektor där många hushållsarbetande kvinnor och flickor är särskilt
utsatta, både för sexuellt och annat våld, låga löner, oreglerad arbetstid och ibland slavliknande
levnadsförhållanden.
Rapporterna visar på förekomsten av betydande våld mot kvinnor och diskriminering av kvinnor och
flickor i form av våld inom äktenskapet, inom familjer, i form av prostitution, människohandel samt
mot hushållsarbetare och gästarbetande kvinnor. Få anmälningar görs mot förövare eftersom
kvinnorna ofta är ekonomiskt beroende av dessa. Våld i form av barnäktenskap förekommer.
I länder med minoriteter av urfolk är dessa ofta diskriminerade och utsatta, även om flera länder
gjort riktade insatser bland olika urfolk. Det finns flera rapporter om tvångsförflyttning av urfolk när
gruv- och timmerbolag exploaterar mineraler och skogar.
Genom en hög ekonomisk tillväxt i regionen har stora grupper, främst i städerna och bland
medelklassen, fått väsentligt förbättrade levnadsvillkor. Hundratals miljoner människor har de
senaste decennierna lyfts ur fattigdom och stora framsteg har uppnåtts i fråga om FN:s millenniemål
vad gäller t.ex. hälsa, utbildning och rent vatten. Men trots ökat välstånd som stärker stora gruppers
ekonomiska och sociala rättigheter finns fortfarande hundratals miljoner undernärda i regionen.
Många av dessa är barnarbetare som saknar utbildning, barn som är sårbara för våld och övergrepp
och som är utsatta för sexuell exploatering, bl.a. vid turistorter.
Åtnjutandet av rätten till hälsa har förbättrats för miljontals människor, särskilt när stater ökat sina
satsningar på sjukvård, rent vatten och sanitet. Tillgången till abort är fri i vissa länder medan det
råder totalt förbud för abort i andra länder. Den ekonomiska tillväxten har i flera länder skett till
priset av kraftiga miljöföroreningar av luft och vatten vilket lett till en ökning av fall av för tidig död i
bl.a. lungsjukdomar. Bristande arbetssäkerhet i många länder leder också till såväl dödsfall som
ohälsa.
Utbildningssystemen har förbättrats påtagligt i flera länder samtidigt som utbredd fattigdom i flera
länder särskilt bland kvinnor och urfolk innebär att stora grupper förblir analfabeter.
Villkoren för fysiskt och mentalt funktionshindrade varierar från goda och jämförbara med OECDländernas till mycket utsatta, inklusive för sexuella övergrepp, vilket främst rör de fattigaste
grupperna i regionen.
Rapporterna visar hur toleransen för hbt-personer är god i flera länder i, bl.a. med acceptans för
transgenderpersoner och laglig rätt till samkönade äktenskap. Det rapporteras dock från flera länder
i regionen om trakasserier och diskriminering av hbt-personer och om att ökad religiös påverkan från
såväl islam som kristendom har beskurit hbt-personers rättigheter.
Flyktingar är mycket ofta utsatta för kraftiga inskränkningar rörande mänskliga rättigheter, och
många utsätts för internering på obestämd tid.
Civilsamhället kan i flera länder arbeta utan inskränkningar från regeringarnas sida men i flera länder
rapporteras om att villkoren för civilsamhällets aktörer alltmer begränsas.
