att tala om sexualitet med patienter

Hälsa och samhälle
ATT TALA OM SEXUALITET
MED PATIENTER
VAD HINDRAR SJUKSKÖTERSKAN?
EMMA HJALMARSSON
KAJSA RINANDER
Examensarbete i omvårdnad
Nivå 61-90 p
Sjuksköterskeprogrammet
Jan 2012
Malmö högskola
Hälsa och samhälle
205 06 Malmö
ATT TALA OM SEXUALITET
MED PATIENTER
VAD HINDRAR SJUKSKÖTERSKAN?
EMMA HJALMARSSON
KAJSA RINANDER
Hjalmarsson, E & Rinander, K. Att tala om sexualitet med patienter. Vad hindrar
sjuksköterskan? Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö högskola:
Hälsa och samhälle, Utbildningsområde omvårdnad, 2012.
Bakgrund: Sexualitet och sexuell hälsa berör flera områden hos en människa, både
fysiska, emotionella, mentala och sociala. Sjuksköterskans ansvarområde omvårdnad
sträcker sig även det över dessa delar då patientens basala och specifika omvårdnadsbehov ska tillgodoses. Samtal om sexualitet ingår i sjuksköterskans arbete, men trots
detta visar forskning att väldigt få sjuksköterskor tar upp ämnet sexualitet med sina
patienter. Studier visar även att det är ett ämne som patienter gärna hade pratat mer
om.
Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa orsaker till varför sjuksköterskor inte samtalar med patienter om sexualitet.
Metod: En litteraturstudie med viss systematik baserad på kvalitativa och kvantitativa
artiklar genomfördes. Databaser som användes för artikelsökning var PubMed,
Cinahl samt PsycINFO. En granskning av artiklarna utfördes vilket resulterade i tio
artiklar med god kvalitet. Dessa lästes noga igenom och likheter och skillnader i
resultaten som svarade på arbetets syfte identifierades. Resultat som enligt författarna
var av samma typ bildade teman.
Resultat: Många faktorer som hindrar sjuksköterskor att prata om sexualitet identifierades, och de rörde sig över många olika områden. Det visade sig att många tyckte att
ämnet var komplext och obekvämt att tala om. Bristen på både kunskap och utbildning i ämnet utgjorde tydliga hinder. Även miljön på arbetsplatsen spelade in på olika
sätt, ett högt arbetstryck och tidsbrist var några faktorer som nämndes. Det framkom
dessutom oklarheter vems ansvar samtal om sexualitet var, trots att tidigare studier
visat att de flesta sjuksköterskor menade att ansvaret var deras.
Nyckelord: omvårdnad, patient, samtal, sexualitet, sexuell hälsa, sjuksköterska.
2
TALKING WITH PATIENTS
ABOUT SEXUALITY
WHAT´S STOPPING THE NURSE?
EMMA HJALMARSSON
KAJSA RINANDER
Hjalmarsson, E & Rinander, K. Talking with patients about sexuality. What´s
stopping the nurse? Degree Project, 15 Credit Points. Nursing Programme, Malmö
University: Health and Society, Department of Nursing, 2012.
Background: A person’s sexuality and the sexual health extend over several levels,
both physically, emotionally, mentally and socially. Nurse's responsibility area,
nursing care, also extends over these parts when the patient's basic and specific needs
are met. Conversations about sexuality are included in the nurse's duty, despite this
very few nurses are talking about sexuality with their patients according to research.
Patients would like to talk more about this topic with nurses which are shown in
many studies.
Purpose: The purpose of this study was to elucidate reasons why nurses do not talk
with patients about sexuality.
Methods: A literature study with some structure was conducted, based on qualitative
and quantitative articles. The databases PubMed, CINAHL, and PsycINFO were used
for the search of articles. A review of the articles was conducted which resulted in ten
articles with good quality. These were read carefully and the similarities and differences in the results which responded to the purpose of the work were identified.
Results that the authors meant were of the same type were formed to themes.
Results: Several factors that prevent nurses from talking about sexuality with patients
were seen, which extended across different areas. It became clear that the topic was
seen as very complex and uncomfortable to talk about. The lack of both knowledge
and training regarding the topic was clear obstacles. The environment at the working
place also included obstacles for this type of conversations, a high working load and
time constraints were some of which were mentioned. Uncertainties of whose responsibility it was to have the conversations about sexuality occurred, despite previous
studies which had showed that most nurses believed it was their responsibility.
Keywords: conversation, nurse, nursing care, patient, sexual health, sexuality.
3
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING ............................................................................................................... 5
BAKGRUND ............................................................................................................... 5
Definitioner ............................................................................................................... 5
Sexualitet i historien .................................................................................................. 6
Sexualitet och sexuell hälsa i hälso- och sjukvården ................................................ 7
Sjuksköterskans ansvar ............................................................................................. 8
PROBLEMFORMULERING ................................................................................... 9
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ................................................................. 10
METOD ..................................................................................................................... 10
Litteratursökning ..................................................................................................... 10
Analys...................................................................................................................... 12
RESULTAT ............................................................................................................... 13
Arbetsmiljö .............................................................................................................. 13
Organisation ................................................................................................................. 13
Tidsbrist ....................................................................................................................... 14
Oklart ansvarområde ............................................................................................... 14
Sjuksköterskans dagliga rutin ...................................................................................... 14
Sjuksköterskan eller någon annan ................................................................................ 15
Patientens initiativ ........................................................................................................ 15
Sjuksköterskans syn på patientens förväntningar ......................................................... 16
Svårigheter kring ämnet sexualitet .......................................................................... 16
Obekväma känslor ....................................................................................................... 16
Svårt att tala om ........................................................................................................... 16
Svårare med vissa patienter.......................................................................................... 17
Inte nödvändigt för alla ................................................................................................ 18
Kunskap och utbildning .......................................................................................... 18
Kunskapsbrist ............................................................................................................... 18
Kommunikationssvårigheter ........................................................................................ 19
Ingen utbildning ........................................................................................................... 19
Sjuksköterskans ålder och erfarenhet ...................................................................... 20
Bifynd: sjuksköterskans syn på vad som kan underlätta samtal om sexualitet ....... 20
4
DISKUSSION ............................................................................................................ 21
Metoddiskussion...................................................................................................... 21
Diskussion av litteraturstudiens metod ........................................................................ 21
Diskussion av artiklarna ............................................................................................... 23
Resultatdiskussion ................................................................................................... 25
SLUTSATS ................................................................................................................ 27
REFERENSER.......................................................................................................... 28
BILAGOR.................................................................................................................. 31
Bilaga 1: Granskningsmall kvalitativa och kvantitativa artiklar ............................. 32
Bilaga 2: Artikelmatriser ......................................................................................... 34
5
INLEDNING
Sexualitet och sexuell hälsa berör flera områden hos en människa, både fysiska,
emotionella, mentala och sociala. Sjuksköterskans ansvarområde omvårdnad sträcker
sig även över dessa delar, då patientens basala och specifika omvårdnadsbehov ska
tillgodoses. Forskning visar dock att sjuksköterskor vanligtvis inte tar upp ämnet sexualitet, trots att många patienter efterfrågar samtalen. Den historiska synen på sexualitet som tabubelagt verkar råda även idag. För att patienters rätt till bra vård ska
kunna säkerställas måste en förändring ske på detta område. En del i förändringsarbetet är att belysa vad det är som gör att sjuksköterskor inte tar upp ämnet sexualitet,
vilket denna litteraturstudie syftar till att göra. Detta arbete öppnar en diskussion om
ett ämne som allt för länge varit underminerat och tabubelagt.
BAKGRUND
Nedan förklaras omvårdnad, sexualitet, sexuell hälsa, hur sexuell hälsa behandlas i
hälso- och sjukvården, vad sjuksköterskan har för ansvar samt sexualitet ur ett historiskt perspektiv.
Definitioner
Svensk sjuksköterskeförening (2009) beskriver att sjuksköterskans ansvarsområde
och specialitet omvårdnad innefattar både det vetenskapliga kunskapsområdet och det
patientnära arbetet. Det vetenskapliga kunskapsområdet utgår från en humanistisk
människosyn och omfattar kunskap om människan, hennes utveckling, hälsa och
välbefinnande i samband med födelse, ohälsa, lidande och död (a a).
Världshälsoorganisationen (WHO) har definierat begreppen sexuell hälsa och
sexualitet vilket översatts av Hulter (2004):
”Sexuell hälsa är ett tillstånd av fysiskt, emotionellt, mentalt och socialt välbefinnande relaterat till sexualitet, det är inte endast frånvaro av sjukdom, dysfunktion
eller svaghet. Sexuell hälsa kräver ett positivt och respektfullt närmande till sexualitet och sexuella relationer, liksom möjligheten att få njutbara och säkra sexuella
erfarenheter, fria från förtryck, diskriminering och våld. För att sexuell hälsa ska
uppnås och behållas, måste alla människors sexuella rättigheter respekteras,
skyddas och uppfyllas.” (s 270)
”Sexualitet är en väsentlig del av att vara människa genom hela livet och innefattar kön, könsidentiteter och roller, sexuell orientering, erotik, njutning, intimitet
och reproduktion. Sexualitet upplevs och uttrycks genom tankar, fantasier, önskningar, normer, attityder, värderingar, beteenden, praktiker, roller och relationer.
Medan sexualitet kan omfatta alla dessa dimensioner, upplevs eller uttrycks inte
alltid alla av dem. Sexualitet påverkas av interaktioner mellan biologiska,
6
psykologiska, sociala, ekonomiska, politiska, kulturella, etiska, legala, historiska,
religiösa och andliga faktorer.” (s 269-270)
Av dessa definitioner framgår hur sammansatt sexualitet är för människor och förutsätter därför en öppen attityd för olika synsätt. Sexualiteten upplevs som en värdefull
del av livet av de flesta människor (Hulter, 2004).
Synen på sexualitet varierar mycket mellan olika kulturer. Utifrån bland annat ålder,
kön, läggning och kulturtillhörighet finns i varje samhälle flera sexualmoraliska
norm- och värdesystem som på olika sätt kontrollerar individens sexualitet
(Nationalencyklopedin, 2011). Inte förrän 2002 kom WHO med en definition av
sexuella rättigheter. Här översatt av Hulter (2004):
”Sexuella rättigheter innefattar mänskliga rättigheter som redan erkänts i nationella lagar, internationella dokument för mänskliga rättigheter och andra överenskomna dokument. Dessa inkluderar rätten för alla människor, fria från
förtryck, diskriminering och våld, till:
– högsta möjliga hälsa i relation till sexualitet, inkluderande tillgång till sexuell
och
reproduktiv hälsovård,
– att söka, erhålla och tillägna sig information i relation till sexualitet,
– sexualupplysning,
– respekt för kroppens integritet,
– fritt val av partner,
– att besluta att vara sexuellt aktiv eller inte,
– frivilliga sexuella relationer,
– frivilligt giftermål,
– beslut om och när att få barn och,
– att upprätthålla ett tillfredsställande, säkert och njutbart sexualliv
Det ansvarsfulla utövandet av mänskliga rättigheter kräver att alla människor
respekterar andras rättigheter.” (s 270-271)
Sexualitet i historien
Om historien studeras kan vi finna en del svar på varför sexualitet betraktas som den
gör idag. Antikens sexualmoral dominerades av måttfullhet och självbehärskning.
Självkontroll var ett nödvändigt socialt och politiskt instrument som kunde få kontroll
på människans rebelliska tendenser. Att förlora kontrollen kunde gälla själens
kontroll över kroppen, förnuftets över känslan eller mannen över kvinnan
(Johannisson, 2010).
Nationalencyklopedin skriver på sin webbsida (2011-12-07) att i Aten, under antikens
tid, var den gifta kvinnans uppgift att föda sin man barn inom äktenskapet. Detta
uteslöt henne från utomäktenskapliga förbindelser. Mannen var inte underkastad detta
tvång utan kunde för sin njutnings skull utnyttja husets slavar av båda könen.
Nationalencyklopedin (a a) skriver vidare att i den tidiga kristendomen predikades
celibatet, men kyrkofäderna tvingades acceptera den äktenskapliga sexualiteten för
fortplantningens skull. I övriga världsregioner och trossystem varierade synen på
7
sexualiteten från sträng avhållsamhet till erotisk livsnjutning (Nationalencyklopedin,
2011-12-07).
Medeltiden var en era för häxerianklagelser, som ofta grundades i anklagelser om
avvikande sexuella handlingar vilket kunde leda till dödsstraff (Nationalencyklopedin
2011-12-07). Johannisson (2010) förklarar att det på 1600- och 1700 talen blev en
mer tolerant hållning till sexualitet med en relativ öppenhet i framvisandet. Under
1800- talets andra hälft, då sexualiteten kom in i läkarvetenskapen, var återigen
sexuell kontroll i fokus. Den icke-reproduktiva sexualiteten, exempelvis onani, klassificerades då som sjukdom eller sjukdomsframkallande. I denna tid föddes också
sexologin, läran om människans sexualitet, som vetenskap. Onanin förblev klassificerad som sjukdom i Sverige ända till 1930-talet och homosexualitet så långt som in på
1970-talet (a a). Bergström-Walan (2002) påpekar att 1900-talet ändå gav sexualkunskap som ämne i skolan, preventivmedel och fri abort i Sverige. Detta betydde
mycket för den sexuella liberaliseringen och förstärkningen av jämställdhet mellan
könen (a a). På 80-talet började teorier synas om att könens roller i vårt samhälle
skulle vara ett resultat av kultur snarare än natur. Numera talas det av många hellre
om gender än kön för att frikoppla könsrollerna från könet (Jacobson-Widding,
2002).
I tider av snabba förändringar påverkas de kollektiva föreställningarna om sexualitet
som formar individerna, utvecklingen tycks vara oförutsägbar (Forsberg, 2010).
Sexualhistorisk forskning visar att begrepp som normal/onormal, naturligt/onaturligt
förändras över tid med olika kulturer och olika sociala värderingar. Tabun kring
sexualitet har gjort att forskning rörande ämnet varit eftersatt trots att sexualiteten har
stor betydelse för livskvaliteten (Hulter, 2009).
Sexualitet och sexuell hälsa i hälso- och sjukvården
Eftersom människans sexualitet är så sammansatt och pågår under hela livet påverkas
den av många olika faktorer, både allmänna och personliga. Ökad medvetenhet om
bland annat könssjukdomar, könsrelaterat våld och förtryck och sexuella svårigheter
som alla hotar människors sexuella hälsa har vidgat synen på sexuell hälsa. Förr
handlade sexuell hälsa främst om reproduktion men omfattar nu även sexuellt välbefinnande (Hulter, 2009). Sexuell hälsa behandlas av många yrkesgrupper, bland annat
läkare, psykoterapeuter, barnmorskor och sjuksköterskor (Löfgren-Mårtensson &
Fugl-Meyer, 2010). För allmänsjuksköterskan är sexuell hälsa högst aktuell då
patienter av alla slag kan ha sjukdomar, skador och funktionsnedsättningar som hotar
den sexuella förmågan.
Hulter (2004) beskriver att de sjukdomar som kan påverka sexualiteten och den sexuella hälsan är många. Bland annat de vanligaste folksjukdomarna diabetes och hjärtoch kärlsjukdom. Hos diabetes och hjärt- och kärlsjuka patienter är de sexuella
besvären hos män vanligtvis erektionssvikt (svårt att få erektion) och hos kvinnor
nedsatt lubrikation (fuktighet av slidans slemhinna). Dessutom har det gällande dessa
patientgrupper rapporterats om svårigheter med ejakulation (uttömning av sperma),
orgasm, bristande sexlust och känsel i underlivet. Andra sjukdomar som multipel
skleros (MS), Parkinsons sjukdom, amyotrofisk lateral skleros (ALS) och stroke kan
påverka rörelseförmågan och därför indirekt även påverka sexualiteten. Patienter med
tarmsjukdomar och stomiinsättning har rapporterat att de varit otillfredsställda med
8
sina sexualliv. Hos patienter med njursjukdomar kan den hormonella påverkan leda
till nedsatt lust. Cancerpatienter är en grupp som ofta drabbas av sexuella svårigheter.
Tumörerna kan drabba könens särskilda organ såsom bröst, prostata, bäcken, blåsa,
kolon, underliv och testikel och hota den sexuella förmågan genom påverkan på
exempel blodgenomströmning och nerver. Skador på hjärnan kan göra att patienter
förlorar det sexuella perspektivet eller får besvärliga sexuella uttryck och ryggmärgsskador kan ge begränsad rörelseförmåga och nedsatt känsel som kan påverka
sexualiteten (Hulter, 2004).
Förutom de kroppsliga hindren drabbas människan ofta också av känslomässiga
reaktioner vid sjukdom, skada eller funktionsnedsättning. Sorg, ilska och skuld är
vanliga känslor efter sjukdomsbesked och kan i sin tur hämma ett sexuellt samliv
med nedsatt kommunikation, självkänsla och lust. Sexualitetsproblem kan i sin tur
också leda till oro, tunga känslor och tankar (Hulter, 2009).
Hulter (2004) förklarar även att många läkemedel kan påverka sexuell lust och
förmåga. Läkemedel som kan påverka sexualiteten är bland annat antiepileptika,
antidepressiva, antihypertensiva, cytostatika, neuroleptika och lipidsänkande läkemedel. Biverkningarna kan bland annat innebära sänkt lust, impotens, svårigheter med
ejakulation och orgasm, samt vid cancerbehandling även risk för infertilitet. Kunskapen om detta är dock relativt liten då biverkningar som påverkar sexualiteten
sällan rapporteras. Läkemedlens förväntade hälsoeffekter måste sättas i relation till
biverkningarna som påverkar sexualiteten, och valet måste göras i samråd med
patienten. Utöver läkemedlens effekter påverkar även alkohol, droger och tobak
sexualiteten negativt (a a).
I Socialstyrelsens folkhälsorapport från 2009 redovisas resultatet från Folkhälsoinstitutets undersökning om sexualvanor från 1996. Den visar att en övervägande del
av både kvinnor och män anser att sexualiteten är en viktig del av deras person.
Nästan hälften av kvinnorna och en fjärdedel av männen har erfarenheter av sexuella
problem. De vanligaste problemen är att inte kunna få erektion, svårighet att få
orgasm och minskad sexuell lust (Socialstyrelsen 2009-126-71).
Enligt en studie av Andersson och Westerståhl (2000) upplever HBT-patienter
homosexuella, bisexuella och transsexuella patienter) att de inte blir professionellt
bemötta i vården. Studien visar även att de på grund av rädsla att bemötas med intolerans och få en undermålig vård därför undviker att uppsöka vård trots att vårdbehov
finns (a a). Det visas att vårdpersonals attityder mot homosexuella patienter ibland är
av homofobisk karaktär (Röndahl et al, 2004).
Sjuksköterskans ansvar
I Socialstyrelsens (2005-105-1) Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska
beskrivs att det i sjuksköterskans ansvarsområde ingår att tillfredsställa patientens
basala och specifika omvårdnadsbehov, både fysiska, psykiska, sociala, kulturella och
andliga. Sjuksköterskan ska ha förmåga att kommunicera med patienter, närstående,
personal och andra på ett respektfullt, lyhört och empatiskt sätt. Det ingår även att
informera och undervisa patienter och närstående och möjliggöra optimal delaktighet
i vård och behandling (a a).
9
Enligt ICN:s etiska kod som Svensk sjuksköterskeförening (2008) presenterar ska
sjuksköterskan arbeta för att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa samt
lindra lidande. Eftersom människas sexuella hälsa kan påverkas av flera olika faktorer
är det viktigt att sjuksköterskan tar upp detta ämne med patienterna så att de får den
helhetsvård de har rätt till (Ehnfors et al, 2007). Kommunikation mellan sjuksköterska och patient är en förutsättning för ett patientsäkert arbete, vilket beskrivs av
Faulkner (1995). Dessutom behöver kommunikationen vara av sådan kvalitet att
vården kan planeras med utgångspunkt från patientens autentiska problem och inte
vad som tros vara problemet (a a).
Sökordet sexualitet/reproduktion i omvårdnadsjournalen omfattar samlevnad,
störningar, krav, förväntningar, pubertet, menstruation, graviditet, fosterutveckling,
amning, klimakterium, bröst, preventivmedel, biverkan av läkemedel, gynekologisk
status, obstetrisk status, blödningar, vaginala besvär, egenvård och hjälpmedel som
kan användas. Sökordet kan därmed innefatta allt från fysiologiska funktionshinder
som rör organ och reproduktion, till mer psykologiska bekymmer som t ex relationer,
smärta eller ångest som kan påverka den sexuella funktionen. Att sjuksköterskan
upptäcker och dokumenterar problem inom detta område är därför väldigt viktigt för
att kunna ge rätt omvårdnad (Ehnfors et al, 2007).
Flera studier visar att både sjuksköterskor som allmänheten har en positiv attityd och
förståelse för att samtal kring sexualitet är viktigt och att patienter får information,
råd och stöd (Hulter, 2004). Forskning visar även att många sjuksköterskor anser att
det i sjuksköterskans arbete ingår att tala om sexualitet med patienten (Horden &
Street 2007, Higgins et al 2006). Trots detta är det få som tar upp frågan i praktiken
(Hulter 2004, Higgins et al 2006, Horden & Street 2007) och journalanteckningar
under sökordet utelämnas ofta (Ehnfors et al, 2007).
Resultatet från en amerikansk studie som belyser hur patienter ser på betydelsen av
att diskutera sexuella problem med sjuksköterskor visar att flertalet patienter anser att
det är viktigt att sjuksköterskan berör ämnet och önskar även att sjuksköterskan tar
upp frågan med dem (Southard & Keller, 2008). Hulter (2009) poängterar dock att
det finns människor som inte alls är intresserade av sexuell aktivitet. I övrigt upplever
patienter idag brist på samtal om sina sexuella bekymmer, erfarenhet pekar på att
svårigheterna att tala om sexualitet ligger hos behandlaren. Vidare beskrivs att
professionell förberedelse för detta saknas i många utbildningar (a a).
PROBLEMFORMULERING
Problemet är således att sjuksköterskor sällan pratar med patienter om sexualitet trots
att det är en del av sjuksköterskans arbete. Då det sexuella välbefinnandet kan hotas
av många olika faktorer är det av stor betydelse för hälsan att detta berörs i vården
och av sjuksköterskor, vilket även är något som patienter många gånger önskar.
10
Det är redan identifierat att sexualitet är ett ämne som undviks, därför är det nu
viktigt att gå djupare in på varför det undviks och vad som påverkar sjuksköterskan
när det gäller samtal om sexualitet. Dessa hinder är viktiga att identifiera så att sjuksköterskor lättare ska kunna övervinna dem och se till att patienternas möjligheter till
sexuellt välbefinnande kan tas tillvara.
SYFTE
Syftet med litteraturstudien var att belysa orsaker till varför sjuksköterskor inte
samtalar med patienter om sexualitet.
METOD
Examensarbetet genomfördes som en litteraturstudie med viss systematik i enlighet
med Friberg (2006). Fördelen med att göra en litteraturstudie var att det gav tillgång
till ett stort material som kunde svara på studiens syfte. Syftet utformades i avsikt att
få en tydlig avgränsning av området.
Litteratursökning
Litteraturen som låg till grund för resultatet bestod av vetenskapliga artiklar. Artiklarna söktes i databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO då de enligt Axelsson
(2008) och Friberg (2006) är inriktade på omvårdnadsrelaterad forskning. Sökorden
sexuality, nurses, patients och talk about plockades ut från arbetets syfte och närliggande ord som rörde studiens syfte diskuterades fram. För att finna väletablerade
sökord letades MESH-termer upp på Karolinska institutets hemsida (2010) och
PubMed. Några av de ord som kom att användas vid sökningarna var bland annat
nurse, nursing, nurse-patient-relation, sexual health, discuss, counseling, addressing
sexuality, barriers och attitude. Alla de sökord som identifierats och stämde in på
syftet fanns inte som MESH-termer, därför användes även frisökningar. För att få
fram ett hanterbart antal träffar men också för att inte utesluta eventuella träffar
användes olika kombinationer av sökorden på ett så systematiskt tillvägagångsätt som
möjligt. Olika kombinationer testades då breda termer kombinerades med mer
specifika tillsammans med de booleska söktermerna AND och OR.
Inklusionsktiterier var att artiklarna skulle vara vetenskapliga, granskade samt
primärkällor. De skulle även svara på studiens syfte, vara skrivna på engelska,
svenska, norska eller danska (i CINAHL endast engelska p g a sökmotorns begränsningar) och publicerade inom de senaste tio åren. Både artiklar med kvalitativ och
kvantitativ ansats inkluderades. Exklusionskriterierna var att artiklarna inte skulle
vara skrivna i Asien, Afrika och Sydamerika. Likaså exkluderades artiklar som rörde
samtal med patienter under vuxen ålder eller inte handlade om allmänsjuksköterskans
11
område. Med dessa kriterier blev urvalet bättre jämförbart med allmänsjuksköterskans arbete i Sverige. Artiklar som inte gav direkttillgång till fulltext exkluderades.
Slutligen gav sökningar i andra kombinationer inte nya artiklar, artiklar som redan
identifierats påträffades däremot gång på gång vilket gjorde att litteratursökningen
ansågs väl genomförd och avslutades därför. Referenslistor till de funna artiklarna
granskades i hopp om att finna nya användbara artiklar, detta gav dock inget resultat
då relevanta artiklar redan påträffats via databassökningarna. De funna artiklarna
lästes igenom för att bekräfta att de verkligen svarade på arbetets syfte samt om de
föll inom ramen av givna inklusions- och exklusionskriterier. Efter den gallringen
återstod tretton artiklar som kvalitetsgranskades. I tabell 1 presenteras databassökningarna som ledde fram till de artiklar som litteraturstudien bygger på. De artiklar
som återkom vid flera sökningar lästes inte igen och redovisas därför bara en gång.
Endast de sökningar som gav resultat presenteras i tabellen, sökningarna i PsycINFO
gav inga resultat och visas därför inte.
Tabell 1. Litteratursökning i databaser efter artiklar som handlar om orsaker till
varför sjuksköterskor inte samtalar med patienter om sexualitet.
Sök
num
mer
Datum
Databas
Sökord
Begränsningar
Antal
träffar
Lästa
abstract
Lästa
artiklar
Valda
artiklar
1
111107
PubMed
Nurses [MESH]
AND Sexuality
[MESH]
16
4
2
1
2
111107
PubMed
Nurse AND
Sexual health
AND Barriers
31
10
5
1
3
111108
CinAhl
Addressing
sexuality AND
Nurses
Last 10 years,
Humans,
All adults 19+,
English, Swedish,
Danish,
Norwegian
Last 10 years,
Humans,
All adults 19+,
English, Danish,
Swedish, Norwegian
Peer Reviewed,
2001-2011,
All Adult,
English language
40
16
6
2
4
111108
CinAhl
Sexual counseling
AND
Barriers AND
Nurses
Peer Reviewed,
2001-2011,
All Adult,
English language
50
3
1
1
5
111108
PubMed
Sexuality [MESH]
AND Nursing
[MESH]
Last 10 years,
Humans,
All adults 19+,
English, Danish,
Swedish, Norwegian
74
11
3
1
12
Tabell 1 (fortsättning). Litteratursökning i databaser efter artiklar som handlar om
orsaker till varför sjuksköterskor inte samtalar med patienter om sexualitet.
6
111109
PubMed
Nursing [MESH]
AND
Sex counseling
[MESH]
7
111109
PubMed
8
111109
PubMed
Nurse OR Nurses
[MESH]OR
Nursing AND
Sexuality [MESH]
OR Sexual OR
Sex [MESH] OR
Sexual problems
AND Discuss OR
Talk OR
Addressing OR
Counseling
[MESH]
(Sökning 7) AND
Sexual attitudes
AND Nursing
attitudes
9
111109
PubMed
Health care AND
Nurse AND
Barriers AND
Sexual health
10
111110
PubMed
Talk about sex
AND Nurses AND
Sexuality
Last 10 years,
Humans,
All adults 19+,
English, Swedish,
Danish, Norwegian
Last 10 years,
Humans,
All adults 19+,
English, Swedish,
Danish, Norwegian
7
3
1
1
25081
0
0
0
Last 10 years,
Humans,
All adults 19+,
English, Swedish,
Danish, Norwegian
Last 10 years,
Humans,
All adults 19+,
English, Swedish,
Danish, Norwegian
Last 10 years,
Humans,
English, Swedish,
Danish, Norwegian
57
14
2
1
32
8
1
1
8
3
2
1
Analys
En granskning av artiklarna gjordes för att få med artiklar med så hög vetenskaplig
kvalitet som möjligt. Detta gjordes genom två granskningsformulär, ett för kvalitativoch ett för kvantitativ metod, utformade av Carlsson och Eiman (2003). Dessa valdes
då de ansågs vara mycket systematiska och grundliga. Modifiering av formulären
gjordes genom att en punkt som inte motsvarade arbetes syfte togs bort. Punkten
handlade om i fall artiklarna rörde patienter med lungcancerdiagnos. Formulärens
utformning gjorde att artiklarna systematiskt genomarbetades och poängsattes.
Poängen räknades sedan om till sammanlagd procentsats och visade tydligt vilken
kvalitet de olika artiklarna hade. ≥80 procent av full poäng innebar grad I vilket var
den högsta kvalitéten. ≥70 procent innebar grad II och ≥60 procent grad III. De
modifierade formulären och kriterierna visas i Bilaga 1. Granskningen gjordes genom
triangulering som innebar att granskningen skedde enskilt av författarna och som
enligt Polit och Beck (2010) ökar trovärdigheten och minskar risken för bias. Efter
enskilda bedömningar jämfördes resultaten, och kring de få olikheter som fanns
diskuterades enighet fram, vilket resulterade i en gemensam bedömning av artiklarnas
kvalité. Tio artiklar bedömdes vara av hög (grad I) och medel (grad II) kvalité och
13
inkluderades därför i arbetet. Dessa artiklar sammanställdes även i en matris enligt
vad Friberg (2006) rekommenderar, och visas i Bilaga 2.
De utvalda artiklarna lästes noga igenom ett flertal gånger, varefter likheter och
skillnader i resultat som svarade på arbetets syfte identifierades. De resultat som
enligt författarna var av samma typ numrerades med samma siffra och fem olika
teman kom att bildas.
RESULTAT
Utav de tio artiklarna som resultatet bygger på var sex av dessa kvantitativa och fyra
kvalitativa. Databearbetningen mynnade ut i fem teman utifrån vilka resultatet
redovisas nedan.
Tabell 2. Huvudteman och sub-teman.
Arbetsmiljö
Organisation
Tidsbrist
Oklart ansvarsområde
Sjuksköterskans dagliga rutin
Sjuksköterskan eller någon annan
Patientens initiativ
Sjuksköterskans syn på patientens förväntningar
Svårigheter kring ämnet sexualitet
Obekväma känslor
Svårt att tala om
Svårare med vissa patienter
Inte nödvändigt för alla
Brist på kunskap och utbildning
Kunskapsbrist
Kommunikationssvårigheter
Ingen utbildning
Sjuksköterskans ålder och erfarenhet
Arbetsmiljö
Det visade sig att brister i sjuksköterskors arbetsmiljö på olika sätt påverkade att
samtal om sexualitet inte hölls.
Organisation
I den kvalitativa studien av Lavin och Hyde (2006) undersöktes sjuksköterskors
uppfattningar och erfarenheter i hanteringen av sexualitet som en del av vården till
kvinnor som genomgick cellgiftsbehandling. Sjuksköterskorna i studien uttryckte
ilska och frustration när miljön de arbetade i diskuterades, de nämnde telefoner som
14
ringde och patienter som låg nära varandra på avdelningarna som hindrande faktorer
för att samtal om sexualitet skulle kunna föras (Lavin & Hyde, 2006). En svensk intervjustudie av Olsson et al (2011), som syftade till att beskriva sjuksköterskors uppfattningar av samtal om sexualitet med cancerpatienter, visade liknande resultat. Den
rådande miljön på avdelningen och vårdens organisation hade stor inverkan på relationen mellan sjuksköterska och patient. Även här nämndes patienter som låg nära
varandra på avdelningarna som ett hinder. Utöver det belystes hinder som korta sjukhusvistelser för patienten, brist på kontinuitet i kontakten mellan sjuksköterska och
patient och en miljö som inte var tillåtande. Dessa faktorer ansågs dessutom hindra
uppbyggnaden av en god relation mellan sjuksköterska och patient (a a).
Tidsbrist
Ett högt arbetstryck var något som av flera sjuksköterskor ansågs utgöra en barriär till
att samtala om sexualitet. Det visades i den kvalitativa studien av Nakopoulou et al
(2009) som utforskat sjuksköterskors uppfattningar kring frågor om sexuell hälsa.
Detta var något som även framkom i Lavin och Hydes (2006) studie. Både i
Nakopoulous et al (a a) och Olssons et al (2011) studier menade sjuksköterskor att för
att frågor om sexualitet skulle kunna beröras på ett adekvat sätt behövdes både tillit
och en god relation mellan sjuksköterska och patient byggas upp. Detta ansågs vara
något som krävde gott om tid, men bristen på tid var ett tydligt hinder i sig. Även
studien av Gott et al (2004), som avsåg att identifiera vad sjuksköterskor uppfattar
hindrar dem att prata om sexuella frågor, visade samma resultat.
Tidsbrist var även en barriär som majoriteten av deltagarna i en kvantitativ studie av
Haboubi och Lincoln (2003) identifierade när sjukvårdspersonals syn på samtal om
sexualitet med patienter studerades. Av de 813 deltagarna i studien var 73 % sjuksköterskor. En svensk studie av Saunamäki et al (2010), som beskrev sjuksköterskors
föreställningar om och inställningar till att prata om sexualitet med patienter, visade
att endast ett fåtal av sjuksköterskorna tog sig tid att prata om sexualitet med
patienter. Samma resultat sågs även i en studie av Magnan et al (2006) där samma
enkät användes och vars syfte var att samla information om sjuksköterskors inställningar till och föreställningar om patienters sexualitet. Majoriteten av sjuksköterskorna i dessa två studier tog sig inte tid att prata om sexualitet med patienter. Även i
den amerikanska studien av Julien et al (2010) som utforskade onkologisjuksköterskors inställningar och kunskaper om sexuell hälsa användes samma enkät. Resultatet
här var dock inte lika tydligt men pekade svagt åt att sjuksköterskor inte ansåg att de
tog sig tid att prata om sexualitet med patienter.
Oklart ansvarsområde
Osäkerhet kring vems ansvar det egentligen var att prata med patienter om sexualitet
var något som syntes i flera studier.
Sjuksköterskans dagliga rutin
Om ämnet sexualitet ansågs vara integrerad eller inte i sjuksköterskans roll eller
arbetsplats påverkade hur sjuksköterskor hanterade frågan. Detta beskrevs på olika
sätt av sjuksköterskor från tre kvalitativa intervjustudier. I studien av Lavin och Hyde
(2006) framkom att samtal om sexualitet sällan var integrerade i sjuksköterskans
omvårdnad. Även i Olssons et al (2011) studie visades att sjuksköterskor inte ansåg
att samtal om sexualitet ingick i sjuksköterskans dagliga rutin. En del sjuksköterskor
15
från den grekiska studien av Nakopoulou et al (2009) menade att ledningen ogillade
om sjuksköterskor tog initiativ som kunde störa arbetets befintliga struktur och att
samtal om sexualitet därför undveks.
Sjuksköterskan eller någon annan
Ovissheten om vem inom hälso- och sjukvården som bar ansvaret för att ämnet
sexualitet skulle diskuteras visade sig i ett flertal kvalitativa studier. Nakopoulous et
al (2009) studie visade att många sjuksköterskor inte trodde att det ingick i deras
arbetsuppgift att tala om sexualitet med patienter. De menade att de oftast inte tog
hand om frågor kring sexualitet själva utan hänvisade patienter med dessa frågor till
specialutbildad sjukvårdspersonal (a a). Liknande resultat sågs även i Olssons et al
(2011) studie där sjuksköterskorna berättade att de var osäkra på om att samtala om
sexualitet verkligen var en del av den enskilda sjuksköterskans ansvar. De flesta
ansåg att ansvaret var någon annans. Många menade att problem kring sexualitet ofta
berodde på medicinering varför främst läkare, men även sjuksköterskor med specialutbildning, ansågs vara ansvariga. Om någon alls pratade med patienterna om sexualitet rådde det dock osäkerhet kring (a a). Vissa sjuksköterskor i en studie av Gott et
al (2004) menade att det faktum att de varken hade förskrivningsrätt eller möjlighet
att skriva remiss minskade deras möjlighet att hjälpa patienter på ett lämpligt sätt.
Deras motivation till att ta upp ämnet sexualitet minskade därför också (a a).
Även kvantitativa studier hade undersökt denna punkt. I den finska studien av
Hautamäki et al (2007), som beskrev vilka inställningar och erfarenheter sjukvårdspersonal hade till sexuella frågor, ansåg nästan alla sjuksköterskor att det var den
behandlande läkarens ansvar att samtala om sexualitet med patienterna. Majoriteten
tyckte dock att även sjuksköterskor hade en del i ansvaret. Studien av Jaarsma et al
(2010) syftade bland annat till att beskriva hur säkra sjuksköterskor som arbetade
med hjärtsjuka patienter var på att prata om sexualitet. Där angav en del av sjuksköterskorna att de inte höll med, eller var osäkra på, om det var sjuksköterskors ansvar
att prata om sexualitet (a a). I Saunamäkis et al (2010) och Magnans et al (2006)
studier svarade flera sjuksköterskor att om en patient ställde en fråga relaterad till
sexualitet hänvisade de patienten att diskutera frågan med sin läkare istället. Åsikterna bland sjuksköterskorna i studien av Julien et al (2010) pekade något mer åt att
hänvisning till läkare vid sådana frågor inte gjordes.
Patientens initiativ
Flertalet sjuksköterskor i Olssons et al (2011) studie uttryckte att de var villiga att
diskutera sexualitet med patienter i de fall där patienterna själva tog initiativet till det,
det var dock sällan detta hände. Hälften av sjuksköterskorna, i studien av Lavin och
Hyde (2006), sa att de i samband med information till patienten om dennes kommande medicinering inte skulle lyfta frågan om sexualitet utan vänta på att patienten
själv tog upp ämnet. Det ansågs lättare att undvika ämnet på det sättet (a a). Både i
Lavin och Hyde (a a) och Olsson et al (a a) studier framkom dock att patienter inte
alltid gavs möjlighet att själva ta upp frågor om sexualitet.
Liknande resultat sågs i kvantitativa studier. I studierna av Saunamäki et al (2010)
och Magnan et al (2006) visades att nästan hälften av de tillfrågade sjuksköterskorna
ansåg att sexualitet endast borde diskuteras om patienter själva tog initiativ till det.
Däremot visades i studien av Julien et al (2010) att åsikterna drog åt motsatt håll.
16
Gemensamt visade de tre studierna (Saunamäki et al 2010, Magnan et al 2006, Julien
et al 2010) att en del sjuksköterskor inte höll med påståendet att det är en sjuksköterskas ansvar att ge patienter tillåtelse att prata om sexualitet. Resultaten kom inte
från en majoritet men visade ändå att det fanns sjuksköterskor som inte ansåg att det
var en sjuksköterskas uppgift att ge patienten tillåtelse att prata om sexualitet. Enligt
Haboubi och Lincoln (2003) var det endast lite fler än hälften av sjukvårdspersonalen
i studien som skulle uppmuntra patienter att prata om sexualitet med dem.
Sjuksköterskans syn på patientens förväntningar
Den övervägande majoriteten av sjuksköterskorna i studierna av Saunamäki et al
(2010) och Magnan et al (2006) menade att patienter inte förväntade sig att sjuksköterskor skulle ta upp ämnet sexualitet. I studien av Julien et al (2010) pekade sjuksköterskornas sammantagna åsikter istället svagt åt det motsatta hållet. Siffrorna från de
två första studierna skiljde sig från den sistnämnda men visade ändå att en stor del av
sjuksköterskorna hade föreställningen om att patienter inte förväntade sig att sjuksköterskor skulle ta upp ämnet.
Svårigheter kring ämnet sexualitet
Svårigheter kring själva ämnet sexualitet var något som ständigt återkom bland
flertalet av studierna.
Obekväma känslor
En återkommande barriär för att ta upp ämnet sexualitet, som sjuksköterskor i studien
av Lavin och Hyde (2006) nämnde, var att de kände sig generande över att tala om
sexualitet. En del sjuksköterskor uttryckte även rädsla för att ta upp ämnet och var
rädda för att ”säga fel saker” eller göra patienten upprörd (a a). Även sjuksköterskor i
studien av Olsson et al (2011) ansåg att sexualitet var en personlig fråga och var
därför rädda för att patienten skulle bli generad eller stött om frågan togs upp.
Att sexualitet var en känslig fråga visades även i kvantitativa studier. Haboubi och
Lincoln (2003) visade att hälften av sjukvårdpersonalen i studien, där 73 % bestod av
sjuksköterskor, upplevde det som generande att prata om sexualitet med patienter. En
stor del av sjuksköterskorna i studien av Jaarsma et al (2010) svarade att de aldrig,
sällan eller bara ibland kände sig bekväma att prata om sexualitet med patienter. Över
hälften rapporterade att deras patienter ibland kunde bli förolämpade om de erbjöds
att tala om sexualitet och majoriteten svarade att patienterna kunde bli upprörda,
generade eller oroliga om de tillfrågades om det sexuella. Knappt hälften av sjuksköterskorna svarade att de oftast kände sig bekväma (a a). Ytterligare två studier
(Saunamäki et al 2010, Magnan et al 2006) visade att en stor del av sjuksköterskorna
kände sig obekväma med att prata om sexualitet. Svaren från studien av Julien et al
(2010) drog däremot något åt andra hållet.
Svårt att tala om
De kvalitativa studierna av Olsson et al (2011) och Gott et all (2004) visade båda att
sjuksköterskor såg på sexualitet som ett känsligt ämne som därför var svårt att tala
om. I studien av Gott et al (a a) beskrevs det att inleda ett samtal om sexualitet med
en patient var som att öppna Pandoras box. Ämnet ansågs så komplext att det var
svårt att hantera, särskilt när tiden inte räckte till (a a). I en annan studie benämndes
17
ämnet som tabubelagt vilket gjorde att både patienter och sjuksköterskor var tveksamma till att prata om det (Nakopoulou et al, 2009).
Även kvantitativa studier visade att sjuksköterskor såg på sexualitet som ett svårt
ämne att tala om, och i studien av Hautamäki et al (2007) ansågs det utgöra ett av de
främsta hindren för dessa samtal. I studierna av Saunamäki et al (2010), Magnan et al
(2006) och Julien et al (2010) beskrevs sexualitet som ett komplext ämne och även
där visades att det ansågs svårt att prata om. Trots detta var det endast en minoritet av
sjuksköterskorna från dessa studier som tyckte att det var ett för privat ämne att
diskutera. En del av sjuksköterskorna i studien av Jarsmaa et al (2010) tyckte att
ämnet i de flesta situationer var opassande.
Något som endast belystes i en av de granskade studierna var den rådande kulturen
och religionens påverkan. I den irländska intervjustudien av Lavin och Hyde (2006)
ansåg sjuksköterskor att religion och kultur kunde påverka hur sjuksköterskor såg på
samtal om sexualitet. De menade att sexualitet var ett ämne som inte diskuteras öppet
i det irländska samhället och att den katolska kyrkan hade en stark påverkan gällande
synen på sexualitet (a a).
Svårare med vissa patienter
Flera kvalitativa studier visade att sjuksköterskor hade svårare att ta upp ämnet sexualitet med vissa patientgrupper. I såväl Gott et al (2004) som Nakopoulou et al (2009)
framkom att många sjuksköterskor tyckte det var svårt att prata om sexualitet med
patienter av det motsatta könet och föredrog att prata om detta med patienter av
samma kön som de själva. Gott et al (a a) avslöjade att vissa sjuksköterskor inte ansåg
sig ha tillräcklig kunskap om sexualitet hos det motsatta könet och därför nästan
enbart tog upp ämnet med patienter av samma kön. I studien av Nakopoulou et al (a
a) uttrycktes att dessa könsskillnader var ett hinder eftersom ingen av parterna skulle
känna sig bekväma med att ta upp frågan. Det uttrycktes även rädsla över att motsatt
kön mellan sjuksköterska och patient kunde leda till missförstånd (a a).
Hög ålder visade sig även det vara ett betydande hinder för att ta upp ämnet sexualitet
vilket framkom i studien av Gott et al (2004). Sjuksköterskorna förklarade att samtal
om sexualitet med patienter av hög ålder inte fördes i samma utsträckning som med
yngre patienter då de ansåg att äldre patienter lättare kunde bli stötta av ämnet.
Många sjuksköterskor klassade patienter som äldre redan från 40-års ålder. Det
ansågs dock att den största barriären till samtal med dessa patienter var sjuksköterskornas egen inställning (a a). Även i Olssons et al (2011) studie nämnde sjuksköterskorna att ålder var en del av vad som avgjorde patientens behov av att prata om
sexualitet. I Nakopoulous et al (2009) studie benämndes åldersskillnaden mellan
sjuksköterska och patient som ett hinder för samtalen och återigen med förklaringen
att varken sjuksköterska eller patient skulle känna sig bekväma med att ta upp frågan
(a a).
I studien av Gott et al (2004) nämndes även andra hinder som speglade sjuksköterskors bild av patienter, men som inte togs upp i de andra studierna. Sjuksköterskorna
ansåg att det var svårare att prata om sexualitet med patienter från etniska minoritetsgrupper. Det var en allmän uppfattning att man inte talade öppet om sexualitet inom
afroamerikaner och etniska minoritetsgrupper och att dessa patienter, på grund av
18
religiösa skäl, hade en annan inställning till ämnet. Det var däremot väldigt få som i
praktiken hade haft samtal om sexualitet med denna patientgrupp, vilket visade att
deras åsikter inte byggde på upplevda situationer. Ytterligare ett hinder som nämndes
var om patient och sjuksköterska inte talade samma språk. Att använda tolk ansågs
svårt då översättningen av medicinska termer lätt kunde bli fel eller tolken bli
generad, dessutom betonades att konsultationen inte kändes personlig med en tredje
part närvarande. De flesta sjuksköterskor ansåg sig inte ha några problem att hantera
sexuell hälsa hos icke-heterosexuella patienter, men området upplevdes inte problemfritt hos alla. Dessutom var medvetenheten om att de kunde ha patienter som inte var
heterosexuella låg (Gott et al, 2004).
Inte nödvändigt för alla
I en kvalitativ studie, av Olsson et al (2011), visades att sjuksköterskor ansåg att vissa
patientgrupper inte behövde samtala med en sjuksköterska om sexualitet. Bland annat
gällde det patienter som hade en partner då det antogs att de hanterade eventuella
sexualitetsproblem själva. Studien rörde sjuksköterskor som träffade på cancerpatienter i sitt yrke och det visade sig att sjuksköterskorna ansåg att var patienten befann sig
i sin behandling avgjorde ifall samtal som dessa tycktes behövas. Då patienten befann
sig under och efter behandling samt under rehabiliteringsfasen prioriterades samtalen
lågt (a a).
Tre kvantitativa studier visade att det fanns en del sjuksköterskor som ansåg att
patienter som var inneliggande på sjukhus var för sjuka för att vara intresserade av att
tala om sexualitet (Saunamäki et al 2010, Magnan et al 2006, Julien et al 2010).
Denna åsikt framträdde starkast bland sjuksköterskorna i Saunamäkis et al (a a) studie
där nästan hälften menade detta.
Brist på kunskap och utbildning
Något som visades i nästan alla artiklar var att bristen på både kunskap och utbildning
inom ämnet sexualitet var ett utbrett problem bland sjuksköterskorna.
Kunskapsbrist
Juliens et al (2010) studie visade att en del sjuksköterskor inte förstod hur patienters
sjukdomar och behandlingar kunde påverka sexualiteten. I Sunamäkis et al (2010)
och Magnans et al (2006) studier visades att en stor andel av sjuksköterskorna
menade att de förstod hur patienters sjukdomar och behandlingar kunde påverka
sexualiteten. Totalt sett visade dessa tre studier att det dock fanns en del sjuksköterskor som saknade kunskap om detta. Vidare visade de tre ovan nämnda studierna
gemensamt att många sjuksköterskor ansåg att tala om sexualitet inte var betydande
för patienters hälsa. I Jaarsmas et al (2010) studie visades att en del av sjuksköterskorna inte kände sig kunniga inom ämnet sexualitet. En stor andel tvekade ibland att
ta upp ämnet då de var osäkra på om de skulle kunna svara på patienters
frågor, endast hälften ansåg sig ha tillräcklig kunskap för detta (a a). Studien av
Haboubi och Lincoln (2003), som främst bestod av sjuksköterskor, visade att en stor
del av sjukvårdspersonalen inte kände sig personligen förberedda att ge råd till
patienterna.
Sjuksköterskor i den kvalitativa studien av Lavin och Hyde (2006) menade att sjuksköterskor ofta underskattade vikten av att ta upp ämnet sexualitet med patienten.
19
Alla sjuksköterskor i Nakopoulous et al (2009) studie medgav att det rådde brist på
tillräcklig kunskap om ämnet bland dem. Enligt Gott et al (2004) utrycktes oro bland
sjuksköterskorna över att de inte var uppdaterade om de senaste rönen inom ämnet.
De menade att för att kunna svara adekvat på patienters frågor behövdes ibland
specialistkunskap vilket de inte besatt, detta sågs som ett hinder då det begränsade
deras förmåga att hantera ämnet. Deltagare ur samma studie uttryckte även funderingar kring om det verkligen var rättvist mot patienten att personalen tog upp ett
ämne de inte kände sig utrustade att hantera på ett bra sätt (a a).
Kommunikationssvårigheter
Att veta vilket språkbruk som skulle användas i samtal om sexualitet beskrevs i Gotts
et al (2004) studie som svårt. I studien av Olsson et al (2011) visades att det fanns en
brist på kunskap om hur stöttning och råd angående sexualitetsproblem kunde tillhandahållas samt en osäkerhet kring när detta skulle ske. Detta utgjorde hinder för att
ta upp ämnet sexualitet (a a). Sjuksköterskor med goda kommunikationsfärdigheter
sedan innan hade enligt vissa sjuksköterskor lättare att prata om sexualitet än andra
vilket framkom i Nakopoulous et al (2009) gruppintervjuer.
Även i kvantitativa studier visade det sig att hos många sjuksköterskor förelåg en
osäkerhet kring sin förmåga att tala om sexualitet. I både Saunamäki et al (2010) och
Magnan (2006) svarade runt hälften av sjuksköterskorna att de kände på det viset.
Även i studien av Julien et al (2010) drog åsikterna åt samma håll.
Ingen utbildning
Ämnet sexualitet behandlades inte adekvat i sjuksköterskeutbildningen, och i vissa
fall inte alls, enligt sjuksköterskor i den kvalitativa studien av Lavin och Hyde
(2006). Majoriteten ansåg att de inte blev utlärda att hantera problem rörande sexualitet med patienterna (a a).
Avsaknad av utbildning fördes även fram i den kvantitativa studien av Hautamäki et
al (2007). Där benämndes det som den främsta barriären till att inte ta upp ämnet
sexualitet bland sjuksköterskor (a a). En liknande barriär som nämndes i Haboubi och
Lincoln (2003) var bristen på träning kring hur ämnet skulle hanteras.
Enligt den svenska studien av Saunamäkis et al (2010) hade sjuksköterskor med
vidareutbildning en mer positiv inställning till att ta upp ämnet sexualitet än de som
saknade vidareutbildning. Studien av Jaarsma et al (2010) visade att sjuksköterskor
utan klinisk vidareutbildning kände mindre ansvar att tala om sexualitet med patienter
och gjorde det mer sällan än sjuksköterskor med sådan vidareutbildning. Det visades
även att sjuksköterskor som hade utbildning i sexualitet var säkrare på att ta upp
frågor rörande sexualitet än de som saknade en sådan specifik utbildning. Dessa sjuksköterskor tog även upp ämnet oftare och kände ett större ansvar att göra det, de
ansåg dessutom i högre grad än andra att patienter kände sig bekväma i dessa samtal
(a a). Ytterligare en studie, av Magnan et al (2006), visade att utbildning påverkade
sjuksköterskors förmåga att tala om sexualitet med patienter. Sjuksköterskor som
deltagit i seminarier om sexualitet upplevde mindre barriärer gällande samtal om
sexualitet än de sjuksköterskor som inte deltagit i sådana seminarier (a a).
20
Sjuksköterskans ålder och erfarenhet
Studien av Saunamäki et al (2010) visade att äldre sjuksköterskor kände sig mer säkra
på sin förmåga att tala med patienter om sexualitet och hade en mer positiv attityd till
ämnet jämfört med yngre sjuksköterskor. Även Julien et al (2010) visade att åldern
spelade in då det framkom att sjuksköterskor yngre än 40 år identifierade fler
barriärer än äldre. Däremot pekade resultatet i studien av Magnan et al (2006) i en
annan riktning då de visade sig att äldre sjuksköterskor i större utsträckning än yngre
ansåg att sexualitet var ett för privat ämne att diskutera med patienterna (Magnan et
al, 2006).
Utöver sjuksköterskans ålder visade flera studier att även yrkeserfarenhet hade betydelse för hur frågan om sexualitet uppfattades och hanterades av sjuksköterskor.
Sjuksköterskor med lång erfarenhet i yrket kände sig mer bekväma att tala om sexualitet med patienter, var säkrare på sin förmåga och tyckte i större utsträckning att
patienter förväntade sig att sjuksköterskor skulle ta upp ämnet än sjuksköterskor med
kortare erfarenhet, vilket visades i Saunamäkis et al (2010) kvantitativa studie. Även i
Magnans et al (2006) studie sågs att sjuksköterskor som arbetat länge inom yrket var
mer bekväma med att prata om sexualitet jämfört med de som arbetat kortare tid.
Detta resultat styrks ytterligare av Julien et al (2010) som visade att sjuksköterskor
med mindre än 10 års yrkeserfarenhet identifierade fler barriärer än kollegor med
längre erfarenhet. Däremot visade Jaarsma et al (2010) att inga svarsskillnader syntes
mellan sjuksköterskor som arbetat mer än tio år inom hjärtsjukvård och de som
arbetat mindre än tio år.
Bifynd: Sjuksköterskans syn på vad som kan underlätta samtal om
sexualitet
I vissa av studierna som resultatet bygger på framkom även resultat som inte svarade
på denna litteraturstudies syfte. Dessa antogs trots detta ha betydelse för helhetssynen
av det berörda ämnet och valdes därför att visas som bifynd.
I en del studier presenterades sjuksköterskors egna synpunkter på vad som skulle
kunna underlätta för dem att ta tala om sexualitet med patienter. I den kvalitativa
studien av Gott et al (2004) menade sjuksköterskorna att träning liksom att expandera
sjuksköterskans roll inom sexuell hälsa kunde göra det lättare att komma över de upplevda hindren i samband med att ämnet sexualitet skulle beröras. Något som också
nämndes var att information om sexualitet borde synliggöras för patienterna för att
skapa en mer tillåtande miljö för sjuksköterskorna till att ta upp ämnet (a a). Sjuksköterskor från Nakopoulous et al (2009) kvalitativa studie menade även de att träning
kunde underlätta för dem att ta upp ämnet sexualitet. Det betonades att träning specifikt gällande kommunikation samt utbildning rörande fysiologin kring sexualitet var
nödvändigt. Det rådde dock delade meningar om denna träning skulle beröras i
grundutbildningen eller inte. Ytterligare förslag, som kunde underlätta samtalen kring
sexualitet, var enligt sjuksköterskorna i denna studie att på arbetsplatser ha seminarier
om sexualitet för att göra sjuksköterskor medvetna om sina egna attityder och stereotyper inom området (a a). Träning var även något som sjuksköterskor från den kvantitativa studien av Haboubi och Lincoln (2003) menade kunde underlätta för dem att ta
upp ämnet sexualitet. Något som sjuksköterskor från studien av Olsson et al (2011)
ansåg kunna underlätta samtalen om sexualitet var att ha en tätare och mer
21
regelbundet kontakt med patienterna, och på så vis skapa en mer naturlig och förtroendeingivande miljö.
DISKUSSION
Diskussionsdelen är uppdelad i metod- och resultatdiskussion.
Metoddiskussion
Denna del innehåller kritik av metoden bakom litteraturstudien samt de artiklar som
ligger till grund för resultatet.
Diskussion av litteraturstudiens metod
Nedan diskuteras styrkor och svagheter rörande metoden bakom litteraturstudien.
Metod. För att svara på det valda syftet bedömdes litteraturstudie vara en lämplig
metod då det gav tillgång till ett stort material. Att göra en empirisk studie hade även
det fungerat men studien hade inte blivit lika omfattande. Databassökningen ansågs
avslutad då samma artiklar gång på gång påträffades trots olika nya kombinationer av
sökorden. Likväl kan det inte uteslutas att ytterligare relevanta artiklar hade kunnat
påträffas via andra databaser eller med andra sökord. PubMed var den databas som
behärskades bäst varför sökningar i de andra databaserna möjligtvis hade kunnat göras bättre med större kunskap.
Vid en av sökningarna i PubMed togs av misstag inte begränsningen all adults 19+
med i sökinställningarna. Vid denna sökning påträffades artikeln av Olsson et al
(2011). Då sökningen därefter gjordes om men med begränsningen fanns artikeln inte
med i träfflistan. Vid närmare granskning av artikeln visade det sig att den uppfyllde
inklusion- och exklusionskriterierna, inklusive att bara behandla vuxna patienter, den
togs därför med till resultatunderlaget. Detta är emellertid ett observandum, att fler
relevanta artiklar kan ha förbisetts på grund av begränsningen all adults 19+.
Inklusion/exklusion. Redan från start valdes att inkludera både kvalitativa och kvantitativa artiklar. I efterhand har konstaterats att sammanställningen av resultatet hade
kunnat underlättas om endast artiklar med kvalitativ ansats använts. Kvalitativa artiklar ger dessutom en djupare inblick i sjuksköterskors uppfattningar. Däremot hade det
blivit mycket svårt att finna tillräckligt många artiklar av god kvalitet. Att även ha
med artiklar med kvantitativ metod gav dock ett bredare resultat och kan ses som en
styrka. Svaren från det stora antalet sjuksköterskor i dessa studier pekade åt samma
håll som åsikterna hos sjuksköterskorna från de kvalitativa studierna vilket även kan
anses stärka
arbetet. Som Friberg (2006) menar är en helt linjär jämförelse mellan kvalitativa och
kvantitativa studier dock inte möjlig.
De språk som behärskas av författarna är svenska, norska, danska och engelska varför
artiklar på dessa språk inkluderades i sökkriterierna. Tanken var att denna utvidgning
22
av språk utöver engelska kunde göra att relevanta artiklar inte förbisågs. I efterhand
har det dock kommit till författarnas vetskap att engelskspråkiga tidskrifter med
vetenskapliga artiklar håller den högsta vetenskapliga kvalitén, varför sådana artiklar
bör vara förstahandsvalet. Trots att inkluderingen av flera språk gjordes påträffades
endast artiklar skrivna på engelska och som publicerats i engelskspråkiga tidskrifter.
Artiklar från Asien, Afrika och Sydamerika uteslöts för att resultat skulle bli mer
överförbart till den västerländska och svenska sjukvården, vilket ses som en styrka i
arbetet. Att endast inkludera artiklar från Norden eller Sverige hade varit en stor
fördel då det vore önskvärt om forskningsresultatet kunde vara helt överförbart till
svensk sjukvård. Detta var tyvärr inte möjligt då forskningsfältet inom området är
limiterat. Av de inkluderade artiklarna är dock två från Sverige och en från Finland,
vilket representerar nästan en tredjedel av materialet.
De artiklar som rörde t ex barnsjuksköterskor, psykiatrisjuksköterskor, eller som
inkluderade patienter som inte var av vuxen ålder uteslöts vilket gjorde att fokus då
låg på allmänsjuksköterskans område. Vissa av de valda artiklarna fokuserade på
sjuksköterskor som arbetade inom vissa speciella områden som t e x onkologi och
kardiologi. Detta är likväl patientgrupper som en allmänsjuksköterska i Sverige möter
och artiklarna inkluderades därför i arbetet. I Sverige kräver arbete med dessa patientgrupper ingen specialistutbildning enligt författarnas vetskap, men osäkerhet råder
om detta gäller i de andra länderna där artiklarna är skrivna.
Artiklarna är vetenskapligt granskade primärkällor som publicerats inom de senaste
sju åren. Kriteriet att forskningen inte skulle vara äldre än tio år valdes för att få ett
forskningsmaterial som fortfarande var aktuellt och överförbart till dagens sjukvård.
Fyra artiklar var publicerade under 2010-2011, denna högst aktuella forskning ses
som en styrka.
I två av artiklarna bestod deltagarna inte enbart av sjuksköterskor och sjuksköterskornas svar gick inte att utläsa enskilt överallt. I den ena studien (Gott et al, 2004)
intervjuades både läkare och sjuksköterskor men det presenterade resultatet visar
tydligt när deras åsikter går isär. Av denna anledning anses det därför troligt att vid de
punkter där resultaten från läkare och sjuksköterskor presenteras gemensamt kom
svaren från en majoritet av båda yrkesgrupper. Deltagarna i studien av Haboubi och
Lincoln (2003) bestod av totalt 813 vårdpersonal. Av dessa var 593 sjuksköterskor,
alltså hela 73 %. Eftersom det är ett mycket stort urval sjuksköterskor går det att anta
att många sjuksköterskor står bakom de resultat som majoriteten visar. Dessa artiklar
har därför valts att inkluderas i arbetet. En önskan av författarna var att alla artiklar
enbart skulle handla om sjuksköterskor men resultaten i dessa båda artiklar ansågs för
betydande för att uteslutas.
Kvalitetsgranskning. För att få artiklar med så hög kvalitet som möjligt gjordes en
noggrann kvalitetsgranskning. Detta gjordes först efter ett modifierat granskningsformulär från Willman (2006). Gränserna mellan artiklarnas kvalitet som låg, medel
och hög kändes dock väldigt subjektiva och författarna tvivlade på sin kompetens att
göra en korrekt bedömning. Det resulterade i att nya granskningsmallar letades upp
och valet föll på mallar utformade av Carlsson och Eiman (2003). Mallarna ansågs
vara grundliga och hålla hög kvalitet. De bestod av poängsatta frågor som räknades
23
om till en viss procent av totalpoängen, klassificeringen av artiklarnas kvalitet kändes
mer tillförlitlig på detta sätt. Dessutom låg mycket erkänd litteratur som grund för
innehållet i formulären. Enligt Polit och Beck (2010) ökar trovärdigheten om triangulering används vilket gjordes i kvalitetsbedömning och kan därför ses som en styrka i
metodförfarandet.
Analys. Analysförfarandet och indelningen i olika teman tog lång tid och det var
svårt att till en början finna stora övergripande teman som kändes relevanta. Efter att
resultatet studerats ett flertal gånger med syftet i åtanke uppstod dock klarhet.
Ett misstag som ska bekännas är att det vid granskning av artiklarna förbisetts att
några studier jämfört hur attityder till sexualitet skiljer sig mellan olika sjukhusavdelningar, vilket inte kommit med i litteraturstudiens resultat. Detta resultat anses dock
inte betydelsefullt för litteraturstudiens resultat i stort.
Presentation. Resultatet presenterades i teman, vilket enligt Axelsson (2008) ger ett
tydligt och strukturerat resultat och trovärdigheten i de presenterade slutsatserna ökar.
I presentationen av resultatet undveks exakta siffror och statistiska uträkningsmetoder. Detta dels för att underlätta för läsaren men också eftersom arbetes syfte var att
belysa både majoritetens och minoritetens barriärer, och exakta siffror kändes därför
inte väsentligt. Siffror och uträkningsmetoder går istället att finna i de refererade
artiklarna vid djupare intresse.
Då många studier pekade på samma saker blev resultatet relativt enhetligt, men det är
ett komplext ämne vilket gjorde det svårt att sammanställa till få teman. Under vissa
teman kommer resultatet endast från ett fåtal artiklar vilket skulle kunna ses som en
svaghet i arbetet.
Även barriärer som inte majoriteten står bakom har lyfts fram. Detta har valts att
göras då syftet med denna litteraturstudie var att belysa orsaker till varför sjuksköterskor inte samtalar med patienter om sexualitet. Det anses viktigt då det trots allt
visat sig utgöra hinder för en del sjuksköterskor, och bör därför inte glömmas bort.
När de tio inkluderade artiklarna studerats grundligt observerades att en del artiklar
även fått fram resultat som visade exempel på vad sjuksköterskor själva tror kan göra
det lättare att föra samtal om sexualitet. Detta var dock fynd som inte svarade på
arbetets syfte. Det diskuterades ifall en frågeställning som berörde denna punkt skulle
läggas till under syftet, för att dessa resultat skulle kunna presentera under arbetets
teman. Författarna kom dock fram till att det inte kändes hållbart då sökorden i
sådana fall borde ha utvidgats och ytterligare fynd som dessa hade kunna hittats när
litteratursökningen gjordes. Däremot ansågs detta ha ett värde i sammanhanget och
presenteras därför som bifynd.
Diskussion av artiklarna
Nedan belyses de brister och oklarheter i de använda artiklarna. Dessa påverkar
givetvis denna litteraturstudies resultat. Trots en del brister har artiklarna blivit värderade till hög kvalitet då de flesta punkter är väl genomförda.
24
Datainsamlingsmetod. Att som forskare till en kvalitativ studie hantera sin egen
förförståelse stärker synen på studien som objektiv och trovärdig (Polit & Beck,
2010), men detta togs endast upp av Olsson et al (2011). Vid studier där intervjuer
eller frågeformulär används finns alltid en risk att deltagarna inte svarar sanningsenligt utan istället svarar vad de tror förväntas av dem. Detta kan antas vara speciellt
vanligt när känsliga frågor som sexualitet berörs och kan ha påverkat det slutgiltiga
resultatet.
Urval och bortfall. I kvantitativa studier är ett stort antal deltagare viktigt för
studiens validitet och generaliserbarhet, men även vid ett stort urval kan resultatet
påverkas om inte alla tillfrågade deltar i studien. Personerna som representerar bortfallet kan ha varit av annan åsikt än deltagarna (Polit & Beck, 2010). Deltagandet i
studierna var frivilligt, därför skulle det kunna vara så att de sjuksköterskor som har
flest barriärer valt att inte delta, och att barriärerna som endast en minoritet belyste i
själva verket är de som är allra vanligast bland sjuksköterskor. Hur åsikterna lyder
bland de sjuksköterskor som i studierna presenteras som bortfall är dock något som
förblir osagt. I alla kvantitativa studier var bortfallet ganska eller mycket stort utom i
studien av Magnan et al (2006) där inget bortfall fanns. Däremot beskriver Magnan et
al (a a) inte hur urvalet gick till och det kan därför inte uteslutas att bortfall kan ha
funnits men inte presenterats i studien. Att så många hade stora bortfall ses som en
svaghet och kan ha påverkat studiernas resultat.
När det gäller kvalitativa studier är det däremot den subjektiva uppfattningen hos
deltagarna som är målet med studien (Polit & Beck, 2010). Det stora bortfallet som
presenteras i den kvalitativa studien av Gott et al (2004) blir därför av mindre
intresse. I studien av Nakopoulou et al (2009) beskrivs inte bortfallet alls vilket dock
ses som en svaghet. I övriga kvalitativa studier fanns inget bortfall. Det har iakttagits
att de flesta sjuksköterskorna i studierna var kvinnor vilket skulle kunna ses som
negativt men då sjuksköterskor främst är kvinnor känns det representativt för
verkligheten.
Etik. I all forskning som innefattar människor måste hänsyn tas till etiska aspekter,
detta anses extra viktigt i omvårdnadsforskning (Polit & Beck, 2010). De flesta
studier resonerade kring detta, vilket är en styrka, däremot nämndes det inte alls i
Julien et al (2010) och Jaarsmas et al (2010) kvantitativa studier.
Resultatbeskrivning. Den kvalitativa studien av Olsson et al (2011) beskrev främst i
löpande text vad deltagarna sagt och endast några få citat presenterades. De citat som
ändå fanns saknade dessutom en angivelse av vem som citerats vilket gör det
omöjligt att avgöra hur många olika personer citaten presenterar. Fler citat hade
kunnat stärka resultatet och ge en bättre bild av deltagarnas åsikter.
Tre av artiklarna (Julien et al 2010, Magnan et al 2006, Saunamäki et al 2010)
använde sig av the Sexual Attitudes and Beliefs Survey (SABS), ett formulär speciellt
utformat för frågor rörande samtal om sexualitet, vilket kan ses som en styrka. Studierna av Magnan et al (2006) och Saunamäki et al (2010) hade vid jämförelse mycket
lika resultat. I Juliens et al (2010) studie pekade dock resultatet ett flertal gånger åt
motsatt håll. Detta kan ha att göra med hur de valde att framställa resultaten, de två
studier med liknande resultat presenterade detta i procent, medan den sistnämna,
25
Julien et al (2010), valde att presentera resultatet som medelvärden av deltagarnas
gemensamma svar. Detta gjorde det dessutom svårt att utläsa hur många av deltagarna som svarade positivt respektive negativt på frågorna. Urvalet i denna studie var
också större än i de andra vilket möjligtvis kan vara en anledning till skillnaderna i
resultaten.
I tre studier (Magnan 2006, Julien 2010, Saunamäki 2010) visade resultatet att sjuksköterskor med lång erfarenhet i yrket kände sig mer säkra på att ta upp samtal om
sexualitet med patienter än de med kortare erfarenhet. Samma jämförelse mellan
sjuksköterskor med lång respektive kort yrkeserfarenhet gjordes av Jaarsma et al
(2010), men där visades dock ingen skillnad mellan grupperna. Att den sistnämnda
studien inte använde sig av samma frågeformulär som de andra kan eventuellt spela
in. I Jaarsmas et al (a a) studie var deltagarna från många olika länder, vilket även det
skulle kunna bidra till olikheterna i studierna. En linjär jämförelse av de fyra
tudierna är på grund av de olika urvalen svår att dra.
Självkritik. Enligt Polit och Beck (2010) är det en styrka om forskaren själv pekar ut
sina brister i studien. Det visar på en medvetenhet hos forskaren och det kan antas att
dessa fanns i åtanke när resultatet tolkades (a a). Nästan alla artiklar var på en eller
flera punkter egenkritiska till sin studie och sitt resultat vilket visar på en medvetenhet hos forskarna. Jaarsma et al (2010) var t ex kritiska till bortfallet i sin studie och
var medvetna om att detta kunde påverka resultatet. I flera studier nämndes ämnet i
sig som en tänkbar orsak till bortfallet och även att det känsliga ämnet kunde påverka
deltagarnas svar på grund av rädsla att inte följa samhällets normer. Exempel från
kvalitativa studier där självkritik riktades är Nakopoulou et al (2009) och Lavin och
Hyde (2006) som båda var kritiska till att de hade ett relativt litet och dessutom
ändamålsenligt urval i sina studier, vilket gjorde att resultatet inte var generaliserbart.
Självkritik var något som däremot inte alls nämndes av Hautamäki et al (2007) vilket
ses som en svaghet för studien.
Resultatdiskussion
I denna del diskuteras det slutgiltiga resultatet för litteraturstudien.
Historien visar att ämnet sexualitet under en lång tid varit tabubelagd (Johannisson,
2010). Att det även fastställs i detta resultat, baserat på studier från 2000-talet, visar
att det är en tungrodd utveckling som sker. Att ämnet i nuläget diskuteras gör att
tabuns gränser kanske kan suddas ut vilket verkar positivt inför framtiden.
En amerikansk (Magnan et al, 2006) och en svensk studie (Saunamäki et al, 2010)
använde sig i sina undersökningar av samma slags frågeformulär. De svenska forskarna jämförde därefter sitt resultat med den amerikanska studiens och kom fram till
att svenska sjuksköterskor hade fler barriärer än de amerikanska. Jämförelsen går
dock inte att generalisera rakt över eftersom deltagandet i de bägge studier var relativt
lågt.
Sjuksköterskans arbete ska enligt Socialstyrelsens (2005-105-1) kompetensbeskrivning för sjuksköterskor genomsyras av en helhetssyn och ett etiskt förhållningssätt.
Trots detta framkommer det tydligt i resultatet att fördomar på olika plan står i vägen
för samtalen om sexualitet. Att tänka att patienter som är äldre eller sjuka skulle ha
26
mindre anledning att diskutera sexualitet än andra patienter, som framgår i resultatet,
är enligt författarna fördomsfullt. Dessutom är synen att alla patienter känner likadant
ett problematiskt tankesätt. Alla människor är unika och fungerar olika även inom
sexualiteten. Vad som fungerar och känns rätt för en patient kan vara helt fel för
nästa. I denna studies resultat visas av Gott et al (2004) att det finns sjuksköterskor
som tänker att samtal om sexualitet med HBT-patienter är svårare än med heterosexuella. Detta spär på det utanförskap som i bakgrunden förklarats existerar i hälso- och
sjukvården för denna patientgrupp (Röndahl et al, 2004), och det är beklagligt att det
på 2000-talet är på det viset. Som påpekades i bakgrunden av Hulter (2009) är inte
alla personer intresserade av att tala om sexualitet och även det ska respekteras.
Brist på utbildning rörande sexualitet visar sig vara en grund till att samtal om sexualitet inte hålls (Lavin & Hyde 2006, Hautamäki et al 2007, Haboubi & Lincoln 2003,
Saunamäkis et al 2010, Jaarsma et al 2010, Magnan et al 2006). Då sjuksköterskans
kompetens enligt Socialstyrelsen (2005) bygger på kunskap utifrån utbildning, forskning och därmed utveckling är det inte konstigt att kompetensen brister om utbildningen är undermålig. Många sjuksköterskor väljer därför att inte ta upp ämnet och en
del sjuksköterskor (Gott et al, 2004) ifrågasätter till och med om det är rättvist mot
patienterna att tala om ett ämne de inte har tillräckligt med kunskap om. I författarparets sjuksköterskeutbildning på Malmö högskola har undervisning angående varför
och hur sexuell hälsa bör tas upp med patienter endast nämnts i korta drag. På Malmö
högskola finns även ett mastersprogram i sexologi, som utbildar sexual rådgivare och
kliniska sexologer. Samarbete mellan utbildningarna kanske skulle kunna fylla den
kunskapslucka som råder för sjuksköterskor.
I bakgrunden nämns att flera studier visar att många sjuksköterskor anser att det i
sjuksköterskans arbete ingår att tala om sexualitet med patienten (Horden & Street
2007, Higgins et al 2006). Detta arbetes resultat visar dock att det bland många sjuksköterskor råder oklarheter om vems ansvar det är (Nakopoulou et al 2009, Olsson et
al 2011, Hautamäki et al 2007, Jaarsma et al 2010). Det visade sig även att vissa
sjuksköterskor i Nakopoulou et al (2009), Olsson et al (2011) och Jaarsmas et al
(2010) kvalitativa studier inte tyckte att det var sjuksköterskans ansvar. Det är
oroande om detta leder till att frågan inte tas upp av någon. Om det handlar om förnekande av sitt ansvar eller om medvetenheten om att det är sjuksköterskans ansvar
inte finns på grund av att ämnet inte berörs allmänt i vården är svårt att veta. I Socialstyrelsens (2005) kompetensbeskrivningen för sjuksköterskor nämns inte sexualitet i
ord vilket kan göra det lätt att förbises. En tydlighet hade kunnat underlätta. I slutändan drabbar det patienten som, för att ge ett exempel, kanske inte förstår bakomliggande orsak till sina sexuella problem och lägger skulden på sig själv.
Tidsbrist som orsak för att inte ta upp ämnet sågs i Olsson et al (2010), Nakopoulou
et al (2009), Gott et al (2004), Haboubi och Lincoln (2003), Saunamäki et al (2010),
Julien et al (2010) och Magnan et al (2006). Detta känns inte som ett överraskande
resultat. Vården har på de flesta ställen utsatts för kraftiga nedskärningar och detta är
ett tydligt exempel på att omvårdnaden får stå tillbaka. Sjuksköterskor måste prioritera i sitt arbete och kanske är det då i många fall rimligt att sexualiteten inte prioriteras högst. Att sjuksköterskor inte hinner med sitt holistiska arbete som omfattar
alla människans dimensioner är emellertid väldigt fel. Den stressiga tillvaron i
sjuksköterskans arbete äventyrar enligt författarna patientsäkerheten.
27
Resultatet visar flera orsaker till vad som hindrar sjuksköterskor att samtala om sexualitet med patienter. Att många hinder för samtalen identifierades är positivt då det är
viktigt att dessa kommer upp till ytan för att på så vis kunna utveckla vården och ta
tillvara på patienters möjligheter till sexuellt välbefinnande. Med resultatet i åtanke
visar bifynden bra förslag till hur dessa hinder ska bemästras, men det är långt ifrån
fulländat. Det är emellertid ett observandum att så många barriärer finns kring ett
ämne inom vården. Funderingar väcks om även andra områden i vården kantas av
barriärer i denna utsträckning, vilket är oroande.
SLUTSATS
Många faktorer som hindrar sjuksköterskor att samtala med patienter om sexualitet
identifieras i denna litteraturstudie vilka rör sig över många olika områden. Helhetssyn och ett etiskt förhållningssätt tillämpas inte adekvat inom området. Brist på
utbildning och kunskap angående samtal om sexualitet framförs av många sjuksköterskor. Sjuksköterskan bör enligt författarnas mening ha sexualitet i åtanke i sitt
dagliga omvårdnadsarbete och inse vikten av att informera och fråga om ämnet. Detta
för att beakta patienters alla dimensioner av omvårdnadsbehov. Dessutom påyrkar
författarna att sjuksköterskor ska ha en värderingsfri attityd så att alla patienter får
den individuellt anpassade goda vård de har rätt till. Därtill behövs det på arbetsplatsen en tillåtande attityd, nya rutiner, mer resurser samt utbildning inom ämnet.
Detta arbetes resultat visar många barriärer som med god nytta kan användas i en
diskussion på arbetsplatser inom sjukvården. På det sättet kan egna barriärer
medvetengöras och ett arbete för att övervinna dessa påbörjas. Vidare forskning inom
ämnet är nödvändigt för att ta fram riktlinjer om hur sjuksköterskor ska kunna hantera
dessa frågor.
28
REFERENSER
Andersson, D & Westerståhl, A (2000) Risk att lesbiska kvinnor får sämre behandling. Gynekologer om lesbiska kvinnor – en intervjustudie. Läkartidningen, 97 (49),
5796-5800.
Axelsson, Å (2008) Litteraturstudie. I: Granskär, M & Höglund-Nielsen, B (Red)
Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård (1a upplagan). Lund:
Studentlitteratur, s 173-188.
Bergström-Walan, M (2002) Sexualundervisning. I: Lundberg, P O (Red) Sexologi
(2a upplagan). Stockholm: Liber, s 417-423.
Carlsson, S & Eiman, M (2003) Evidensbaserad omvårdnad. Ett studiematerial för
undervisning inom projektet ”Evidensbaserad omvårdnad – ett samarbete mellan
Universitetssjukhuset MAS och Malmö Högskola” (rapport nr 2). Malmö: Malmö
Högskola, fakulteten för Hälsa och samhälle.
Ehnfors, M et al (2007) VIPS-boken – Om en forskningsbaserad modell för
dokumentation och omvårdnad i patientjournalen. Stockholm: Vårdförbundet.
Faulkner, A (1995) Det professionella samtalet – om samspel och kommunikation i
Omvårdnadsprocessen (1a upplagan). Stockholm: Liber Utbildning.
Forsberg, M (2010) Etnicitet och mångkulturella aspekter på sexualitet. I: Lundberg,
P O (Red) Sexologi (3e upplagan) Stockholm: Liber, s 143-148.
Friberg, F (2006) Dags för uppsats – vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. Lund: Studentlitteratur.
Gott, M et al (2004) “Opening a can of worms”: GP and practice nurse barriers to
talking about sexual health in primary care. Family Practice, 21(5), 528-536.
Haboubi, N H & Lincoln, N (2003) Views of health professionals on discussing
sexual issues with patients. Disability and Rehabilitation, 25(6), 291-296.
Hautamäki, K et al (2007) Opening communication with cancer patients about
sexuality-related issues. Cancer Nursing, 30(5), 399-404.
Higgins, A et al (2006) Sexuality: The challenge to espoused holistic care.
International journal of nursing practice, 12, 345–351.
Horden, A & Street, A (2007) Let’s talk about sex: Risky business for cancer and
palliative care clinicians. Contemporary Nurse, 27, 49–60.
Hulter, B (2004) Sexualitet och hälsa – begränsningar och möjligheter. Lund:
Studentlitteratur.
29
Hulter, B (2009) Sexualitet. I: Edberg, A-K & Wijk, H (Red) Omvårdnadens grunder
– hälsa och ohälsa (1a upplagan). Lund: Studentlitteratur, s 677-709.
Jaarsma, T et al (2010) Sexual counseling of cardiac patients: nurses' perception of
practice, responsibility and confidence. European Journal of Cardiovascular
Nursing, 9, 24–29.
Jacobson-Widding, A (2002) Kultur, samhälle och sexualitet. I: Lundberg, P O (Red)
Sexologi (2a upplagan). Stockholm: Liber, s 145-160.
Johannisson, K (2010) Sexualitet i historien. I: Lundberg, P O (Red) Sexologi (3e
upplagan). Stockholm: Liber, s 124-131.
Julien, J O et al (2010) Identification of barriers to sexual health assessment in
oncology nursing practice. Oncology Nursing Forum, 37(3), 186-190.
Karolinska institutet (2011) Svensk MeSH - MeSH sökverktyg
>www.mesh.kib.ki.se/swemesh/swemesh_se.cfm < 2011-11-07.
Lavin, M & Hyde, A (2006) Sexuality as an aspect of nursing care for women receiving chemotherapy for breast cancer in an Irish context. European Journal of
Oncology Nursing, 10(1), 10-18.
Löfgren-Mårtensson, L & Fugl-Meyer, K (2010) Utbildningar och professionalisering
av sexologer. I: Lundberg, P O (Red) Sexologi (3e upplagan). Stockholm: Liber,
s 450- 455.
Magnan, M A et al (2006) Barriers to addressing patient sexuality in nursing practice.
Dermatology Nursing, 18(5), 448-454.
Nakopoulou, E et al (2009) Patients’ sexual health: a qualitative research approach on
greek nurses’ perceptions. The Journal of Sexual Medicine, 6, 2124-2132.
Nationalencyklopedin (2011) Sexualitet. > www.ne.se/lang/sexualitet< 2011-12-07.
Olsson, C et al (2011) Patient’s sexuality - a neglected area of cancer nursing?
European Journal of Oncology Nursing, doi:10.1016/j.ejon.2011.10.003, 1-6.
Polit, D & Beck, C (2010) Essentials of Nursing Research - Methods, Appraisal and
Utilization (7th edition). Philadelphia, PA: Wolters kluwer health, Lippincott Williams &Wilkins.
Röndahl, G et al (2004) Nursing staff and nursing students’ emotions towards homosexual patients and their wish to refrain from nursing, if the option existed.
Scandinavian Journal of Caring Sciences (18), 19-26.
Saunamäki, N et al (2010) Discussing sexuality with patients: nurses’ attitudes and
beliefs. Journal of Advanced Nursing, 66(6), 1308-1316.
30
Socialstyrelsen 2005-105-1, Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska.
Socialstyrelsen 2009-126-71, Folkhälsorapport 2009.
Southard, N Z & Keller, J (2008) The importance of assessing sexuality: a patient
perspective. Clinical Journal of Oncology Nursing, 13(2), 213-217.
Svensk sjuksköterskeförening (2008) ICN:s etiska kod för sjuksköterskor.
(Artikel s-105). Stockholm. Svensk sjuksköterskeförening.
Svensk sjuksköterskeförening (2009) Svensk sjuksköterskeförening om sjuksköterskans profession. Stockholm. Svensk sjuksköterskeförening.
Willman, A et al (2006) Evidensbaserad omvårdnad: en bro mellan forskning och
klinisk verksamhet (2a upplagan). Lund: Studentlitteratur.
31
BILAGOR
Bilaga 1: Granskningsmallar kvalitativa och kvantitativa artiklar.
Bilaga 2: Artikelmatriser.
32
Bilaga 1. Granskningsmall kvalitativa artiklar. Efter Carlsson och Eiman (2003).
Poängsättning
Abstrakt (syfte, metod, resultat=3p)
Introduktion
Syfte
Metod
0
1
2
3
Saknas
1/3
2/3
Samtliga
Saknas
Ej angivet
Knapphändig
Otydligt
Medel
Medel
Välskriven
Tydligt
Metodval adekvat till
frågan
Metodbeskrivning
(repeterbarhet möjlig)
Ej angiven
Ej relevant
Relevant
Ej angiven
Knapphändig
Medel
Utförlig
Triangulering
Urval (antal, beskrivning, representativitet)
Bortfall
Bortfall med betydelse för resultatet
Saknas
Ej acceptabel
Finns
Låg
Medel
God
Ej angivet
Analys saknas/Ja
>20 %
Nej
5- 20 %
<5%
Saknas
Låg
Medel
Hög
Ej angivna
Angivna
Nej
Ja
Saknas
Otydlig
Medel
Tydlig
Ej acceptabel
Låg
Medel
God
Problemanknytning
Diskussion av egenkritik och felkällor
Anknytning till tidigare forskning
Slutsatser
Saknas
Saknas
Otydlig
Låg
Medel
God
Tydlig
Saknas
Låg
Medel
God
Överensstämmelse
med resultat (resultatets huvudpunkter
belyses)
Ogrundade slutsatser
Total poäng (max 48)
Slutsats
saknas
Låg
Medel
God
Finns
Saknas
p
Kvalitet på analysmetod
Etiska aspekter
Resultat
Frågeställning besvarad
Resultatbeskrivning
(redovisning, kodning
etc)
Tolkning av resultatet
(citat, kod, teori etc)
Diskussion
p
p
p
Grad I: 80% Grad II: 70% Grad III: 60%
Titel:
P
Författare:
Granskare:
Grad
%
33
Granskningsmall kvantitativa artiklar. Efter Carlsson och Eiman (2003).
Poängsättning
Abstrakt (syfte, metod, resultat=3p)
Introduktion
Syfte
Metod
0
Saknas
1
1/3
2
2/3
3
Samtliga
Saknas
Ej angivet
Knapphändig
Otydligt
Medel
Medel
Välskriven
Tydligt
Metodval adekvat till
frågan
Metodbeskrivning
(repeterbarhet möjlig)
Ej angiven
Ej relevant
Relevant
Ej angiven
Knapphändig
Medel
Utförlig
Urval (antal, beskrivning, representativitet)
Bortfall
Bortfall med betydelse för resultatet
Ej acceptabel
Låg
Medel
God
Ej angivet
Analys saknas/Ja
>20 %
Nej
5- 20 %
<5%
Ej angivna
Angivna
Nej
Ja
Saknas
Otydlig
Medel
Tydlig
Saknas
Mindre bra
Bra
Ej kontrollerat
Ej acceptabelt
Kontrollerat
Låg
Medel
God
Problemanknytning
Diskussion av egenkritik och felkällor
Anknytning till tidigare forskning
Slutsatser
Saknas
Saknas
Otydlig
Låg
Medel
God
Tydlig
Saknas
Låg
Medel
God
Överensstämmelse
med resultat (resultatets huvudpunkter
belyses)
Ogrundade slutsatser
Total poäng (max 44)
Slutsats
saknas
Låg
Medel
God
Finns
Saknas
p
Etiska aspekter
Resultat
Frågeställning besvarad
Resultatbeskrivning
(redovisning, tabeller
etc)
Statistisk analys (beräkningar, metoder,
signifikans)
Confounders
Tolkning av resultatet
Diskussion
p
p
p
Grad I: 80% Grad II: 70% Grad III: 60%
Titel:
P
Författare:
Granskare:
Grad
%
34
Bilaga 2. Artikelmatriser.
Author, year, country, title and
journal
Gott M et al, 2004. UK
“Opening a can of worms”: GP and practice nurse barriers to talking about sexual health in primary care.
Oxford journals: family practice.
Aim
To identify barriers perceived by general practitioner and practice nurses to inhibit discussion of sexual health issues in primary care
and identify those strategies they feel have the potential to overcome these barriers.
Method
Qualitative.
Semi-structure interviews. Separate held with the participants.
Population and
falling off
All 22 general practitioners and the first 35 nurses who responded positively to participate were included in the study. (13 male, 44
female).
64 general practitioners and 61 nurses from diverse practices in Sheffield were invited.
Results
Participants´ believed that sexuality related issues were highly problematic within primary care.
Barriers to inhibit discussion of sexual health issues with patients that nurses identified were: time and resource constraints, concerns
of expertise, prioritization, difficult and complex subject, difficulties how to address the subject, not being up to date with research about
the subject and nurses unlimited function. To build a trustful and good relation with the patient was seen as important.
Participants´ also showed concerns about addressing such issues with particular patient groups such as opposite gender, ethnic minority groups, patients over 40 years, and for some non- heterosexual patients as well.
Strategies to improve the communication included training, providing patient information and expanding the role of the nurse.
Quality
89 % Grade I
Search number in
database
9
35
Author, year, country, title and
journal
Haboubi N, Lincoln N, 2003. UK.
Views of health professionals on discussing sexual issues with patients.
Disability and rehabilitation.
Aim
To study the views of professionals, in both acute and rehabilitation settings, concerning the discussion of sexual issues with patients.
Method
Quantitative.
Cross-sectional, self-reported questionnaires.
Population and
falling off
813 replies were analyzed.
593 nurses, 110 doctors and 110 therapists from different practice in UK. 85% were female.
Response rate 61%.
Results
Most respondents agreed that addressing sexual issues ought to be a part of the holistic care.
Only about half of the health professionals meant that they should encourage patients to talk about sexuality.
Barriers for nurses were lack of knowledge and training and also embarrassment.
To help overcome these barriers the respondents meant training could help.
Quality
80 % Grade I
Search number in
database
2
36
Author, year, country, title and
journal
Aim
Hautamäki K et al, 2007. Finland.
Opening communication with cancer patients about sexuality-related issues.
Cancer nursing.
To describe healthcare professionals’ attitudes toward and experiences of discussing sexuality-related issues with patients at a university hospital in Finland.
Method
Quantitative.
Cross-sectional, self-reported questionnaires.
Population and
falling off
215 healthcare professionals in different wards in a hospital in Finland were included in the study, majority working with cancer patients. 93% were women. 64% were nurses.
Response rate 72%.
Results
The majority of participates regard discussions about sexuality as a part of their job.
For the nurses, most important reasons for not discussing the sexuality were lack of education followed by that they thought it´s a
difficult subject to discuss.
The majority of the nurses did rarely or very rarely give the patient the opportunity to talk about sexuality, they also thought it is the
physicians’ responsibility to take the discussion but many thought that nurses had a part of the responsibility too.
Quality
82 % Grade I
Search number in
database
8
37
Author, year, country, title and
journal
Jaarsma T et al, 2010. Sweden.
Sexual counseling of cardiac patients: Nurses´ perception of practice, responsibility and confidence.
European journal of cardiovascular nursing.
Aim
To describe the responsibility, confidence and practices of cardiac nurses on sexual counseling of cardiac patients and how they estimated the comfort of their clients when discussing sexual concerns.
Method
Quantitative.
Cross-sectional, self-reported questionnaires.
Population and
falling off
157 registered nurses participate.
The participants were from 21 different countries, 89% from Europe. 89% were female.
95% were working in cardiac nursing and 71% worked in a clinical setting.
Response-rate 33%.
Results
Very few nurses disagreed or were not sure that nurses have responsibility to discuss sexual concerns with patient.
Some answered that talking about sexuality is inappropriate in most situations. Only a few felt knowledgeable or felt very knowledgeable about sexuality.
Almost half of the nurses sometimes hesitated to discuss sexuality because they might not know how to answer the questions and
many answered that they never, rarely or just sometimes felt comfortable to discuss the subject.
More than half of the nurses reported that their patients sometimes could be offended if they offered to discuss sexual concerns.
Participants with additional education in sexuality were significantly more confident, active and felt more responsibility in sexual counseling. Nurses with further training in their clinical setting more often talked about sexuality with patient and also felt more responsibility
to do so.
The study showed no differences between nurses that had worked more or less than ten years in a cardiac clinic.
Quality
86 % Grade I
Search number in
database
6
38
Author, year,
country, title and
journal
Aim
Julien J et al, 2010. USA.
Identification of barriers to sexual health assessment in oncology nursing practice.
Oncology nursing forum.
To determine oncology nurses´ attitudes about and knowledge of sexual health and the effect on their nursing practice.
Method
Quantitative.
Descriptive cross-sectional design with self-reported questionnaires.
Population and
falling off
576 nurses working in acute care, ambulatory and perioperative service in a cancer institute-designed hospital in USA participate.
67% response rate.
Results
Some of the nurses answered that patients expect nurses to talk about their sexual concerns and that they make time to
discuss sexual concerns with patients. Some answered that they are uncomfortable talking about sexual issues and feel confident in
their ability to address patients´ sexual concerns.
A few meant that hospitalized patient are too sick to be interested in sexuality, that sexuality should be discussed only if initiated by the
patient and that discussing sexuality is essential to patients´ health outcomes, when patients ask a sexually related question they
advise them to discuss the matter with their physician, that giving a patient permission to talk about sexual concerns is a nursing
responsibility, and that they understand how their patients´ diseases and treatment might affect their sexuality, they answered that
sexuality is too private an issue to discuss with patients
Nurses younger than age 40 identified more barriers than older nurses and so did those with fewer than 10 years of nursing experience.
Quality
75 % Grade II
Search number in
database
4
39
Author, year,
country, title and
journal
Aim
Lavin M, Hyde A, 2006. Ireland.
Sexuality as an aspect of nursing care for woman receiving chemotherapy for breast cancer in an Irish context.
European journal of oncology nursing.
To address the following question: What are the perceptions and experiences of nurses in addressing sexuality as an aspect of care to
women receiving chemotherapy for breast cancer.
Method
Qualitative.
In-depth interviews. Separate held with the participants.
Population and
falling off
10 nurses employed at a chemotherapy day unit from 3 different hospitals in Ireland were asked to participate in the study. They were
all female.
100 % response rate.
Results
They considered sexuality education to be a legitimate and important aspect of their role but revealed that they avoided addressing
sexuality with patients.
Expressed barriers for discussing sexuality were: to not be adequately prepared and educated, embarrassment, fear of saying something wrong and the impact of the Irish society, disturbing environment, heavy workload and that the conversations weren´t intergraded
in the nursing care.
Some nurses also expressed that patients sometimes didn’t get the opportunity to talk about sexuality and that some nurses underestimate the meaning of these conversations.
Quality
77 % Grade II
Search number in
database
3
40
Author, year, country, title and
journal
Aim
Magnan M et al, 2006. USA.
Barriers to addressing patient sexuality in nursing practice.
Method
Quantitative. Descriptive cross-sectional, self-reported questionnaires.
Population and
falling off
148 nurses working in selected inpatient units and outpatient clinics in medical, surgical and oncology units of a metropolitan medical
center in USA. 135 of the participants were female.
100 % response rate.
Results
Less than half of the nurses agreed that sexuality is a too private issue to discuss with patients, hospitalized patient are too sick to be
interested in sexuality and that patients expect nurses to talk about their sexual concerns. They agreed that they make time to discuss
sexual concerns with their patients, when patients ask them a sexually related question they advise them to discuss the matter with
their physician.
Dermatology Nursing.
To elicit information about nurses´ attitudes and beliefs about patient sexuality, and to relate these data to factors such as age, work
experience, and patient care area (medical, surgical, or oncology).
About half of the nurses agreed that they were uncomfortable talking about sexual issues, felt confident in their ability to address patients´ sexual concerns, that sexuality should be discussed only if initiated by the patient and that discussing sexuality is essential to
patients´ health outcomes.
About two thirds of the nurses agreed that giving a patient permission to talk about sexual concerns is a nursing responsibility and even
more nurses agreed that they understand how their patients´ diseases and treatment might affect their sexuality.
Length of time worked as a nurse was associated significantly with less discomfort talking about sexual issues. Older nurses felt that
sexuality was a too private issue to talk about with patients more often than younger.
Quality
75% Grade II
Search number in
database
3
41
Author, year, country, title and
journal
Aim
Nakopoulou E et al, 2009. Greece.
Patient’s sexual health: A qualitative research approach on Greek nurses´ perceptions.
The Journal of Sexual Medicine.
To explore perceptions on sexual health issues and how these might inhibit or enhance Greek nurses´ ability to incorporate sexual
health assessment into everyday practice.
Method
Qualitative.
In-depth interviews in focus groups.
Population and
falling off
44 staff nurses attending a 1-year course leading to their professional upgrading run by a general hospital in Greece were recruited to
the study. 42 of the participants were female.
Response rate not declared.
Results
Barriers to address the conversation about sexuality include gender and age differences, familial background, lack of time and privacy,
restriction of nursing role, heavy workload, that the subject is taboo and not enough knowledge about the subject. Some nurses also
expressed that conversations about sexuality isn’t a part of nurse’s job and that it is easier for nurses with good communication skills.
All nurses stressed the need for further specialized training not only in physiology issues related to sexuality, but also most importantly
in communication skills. Other suggestions were that same nurse meet the patient so the questions become more natural, sexuality to
be a part of the education and seminaries about sexual attitudes at the working place.
Quality
87 % Grade I
Search number in
database
5
42
Author, year, country, title and
journal
Aim
Olsson C et al, 2011. Sweden.
Patient´s sexuality - A neglected area of cancer nursing?
European journal of oncology.
To describe nurses’ conceptions of dialogues about sexuality with cancer patients.
Method
Qualitative.
Phenomenography thematic interviews. Separate held with the participants.
Population and
falling off
Results
10 registered nurses from 5 departments where nurses meet cancer patients at one hospital in Sweden were chosen. All female.
100 % response rate.
All nurses considered that talking about sexuality should be handled as a part of their professional responsibility.
Nurses described barriers that prevent the conversation about sexuality as lack of knowledge and skills in how to advise and support
which led to avoidance, afraid of embarrass or offending the patient with the question, patients lying to close, too short care, lack of
time. Some nurses also described the barriers: that the conversations were not being a part of nurse’s daily routine, not sure if it is
nurse’s responsibility, sensitive subject, patients with high age, if they have partners and if the patient is in a treatment. Some nurses
also said that nurses sometimes didn’t give patients the opportunity to ask.
Suggestion to improve that the conversations are to be made were that same nurse meet the patient so the questions become more
natural.
Quality
93 % Grade I
Search number in
database
10
43
Author, year, country,
title and
journal
Saunamäki N et al, 2010. Sweden.
Discussing sexuality with patients: nurses´ attitudes and beliefs.
Journal of advanced nursing.
Aim
To describe Registered Nurses´ attitudes and beliefs towards discussing sexuality with patients using the Sexual Attitudes and Beliefs Survey.
Method
Quantitative.
Descriptive cross-sectional, self-reported questionnaires.
Population and
falling off
88 registered nurses on five medical and five surgical wards at a Swedish hospital. 84 of the participants were female.
88 % response rate.
Results
Very few of the nurses agreed that patients expect nurses to talk about their sexual concerns.
Less than one fourth agreed that sexuality is too private an issue to discuss with patients and that they make time to discuss sexual concerns
with their patients.
About one fourth agreed that whenever patients ask a sexually related question they advise them to discuss the matter with their physician.
About one third agreed that they feel uncomfortable talking about sexual issues and that they feel confident in their ability to address patients´
sexual concerns.
Almost half agreed that hospitalized patient are too sick to be interested in sexuality and that sexuality should be discussed only if initiated by
the patient.
Over half agreed that discussing sexuality is essential to patients´ health outcomes and that giving a patient permission to talk about sexual
concerns is a nursing responsibility.
Almost everybody answered that they understood how their patients´ diseases and treatment might affect their sexuality.
Older nurses and nurses with more years worked as a nurse felt more confident and comfortably in their ability to address patient sexual concerns and that patient expected that nurses should have the conversation. Nurses with further education also had a more positive attitude
towards discussing sexuality.
Quality
Search number in
database
93 % Grade I
1
44
45