Tillsammans inför Gud

Missionären
N R
7 / 8
S O M M A R E N
2 0 0 2
Tidning för Sjundedags Adventistsamfundet i Sverige och Svenskfinland
Tillsammans
inför Gud
var temat för årets sommarkonferens på Ekebyholm. Sidan 12.
Fullsatt på Minns du
sången
Sångarfesten på
Nyhyttan i maj fyllde
kyrkan när solister
från TV-programmen
Minns du Sången
medverkade.
Sid 6.
Kersti Esselwall - Smårs
och Urban Ringbäck
sjöng tillsammans.
Sjungom
studentens...
Årets studenter har fyrats av på Ekebyholm. Sid 10.
Resor
Ekebyholmsskolans lilla kör och
Bibellinjen besökte Ryssland på en
kombinerad körresa och hjälpinsats.
Sidan 18.
Skolans stora kör reste ut i Europa
på sin turné. Sid 20.
Liv med
Mersmak
samlade många i Örebro under Kristihimmelsfärdshelgen. Sid 14.
1
Hälsa
H2 O –Billig bot
V
ill du sänka risken för hjärtinfarkt?
Drick mer vatten och mindre av allt
annat, visar ny forskning.
Forskare vid Loma Linda Universitetet i Kalifornien upptäckte att människor som drack åtminstone fem glas vatten om dagen hade lägre risk för att dö i
hjärtinfarkt än de som drack två eller
färre glas vatten om dagen.
Motsatsen var de som drack mycket av
andra vätskor, de hade större risk att dö i
hjärtinfarkt. Kvinnor som drack mycket
av andra drycker än vatten hade mer än
fördubblad risk att avlida.
Fynden grundar sig på livsstilsenkäter
som skickades ut 1976 till människor som
var bosatta i Kalifornien och tillhörde
Sjundedagsadventistsamfundet. Analysen utfördes utifrån 8 280 män och 12 017
kvinnor som svarat på enkäten, och som
var var äldre än 38 år 1976.
Författarna, som letts av Dr Jacqueline Chan, följde deltagarna i sex år och
kontrollerade förekomsten av hjärt-kärlsjukdomar. Totalt avled 246 av de som
svarat på enkäten i hjärt-kärlsjukdomar
under uppföljningsperioden.
Chan och hennes grupp upptäckte att
kvinnor som drack mer än fem dricksglas
vatten om dagen (8 ounce) hade 41% lägre
risk att avlida i hjärtkärlsjukdom under
den här perioden än de som drack två
eller färre glas dagligen. För män som
drack mycket vatten minskade risken
med 54%.
När man såg på konsumtionen av andra vätskor, inklusive kaffe, te, juice,
mjölk och alkohol, var risken den omvända, då kvinnor som drack mycket
hade mer än tvådubbel risk för att dö i
hjärtinfarkt. Män som drack mycket av
andra drycker än vatten hade 46% ökad
risk för att dö i hjärtinfarkt.
I en intervju med Reuters Health, förklarade Chan att forskarna tror att när
människor dricker vatten, sugs det upp i
blodet, och minskar dess ”tjocklek”. Det
minskar risken för att utveckla blodproppar som senare startar en hjärtinfarkt.
Andra vätskor kan förtjocka blodet
eftersom de inte kan tas upp i blodet förrän de har samma koncentration som
blodet. I matsmältningskanalen behöver
de spädas ut först, så vatten förs in i tarmen från blodet under ett tidigt skede av
matsmältningen.
Chan lade till att dessa resultat bör
bekräftas av nya studier, och det finns
skillnader mellan studiedeltagarna och
befolkningen i sin helhet. Alla deltagare
var vita, de flesta hade många hälsovanor och tränade mer än andra, mycket få
deltagare sade att de drack alkohol eller
rökte. Men Chan kommenterade att hon
inte förväntade sig att rastillhörigheten
skulle ge annat utfall, och att hennes
team använt statistiska verktyg för att
eliminera effekten av andra faktorer som
är kända för hjärtinfarkt. De fann att vat-
Alison McCook
Källa: American Journal of Epidemiology,
2002; 155:827-833
Information från redaktionen
Redaktionsrådet har tidigare beslutat om följande riktlinjer:
Insändare får omfatta högst 300 ord.
Nekrologer får omfatta högst 150 ord.
Övriga texter publiceras snabbare ju kortare texterna är.
Dag för manusstopp gäller. Insända, ej beställda texter, publiceras i mån
av utrymme. Undantag görs för annonser.
Materialet ska sändas till redaktionen per post eller digitalt.
Digitala bilder sänds direkt till SDA media i Gävle.
Material från anonyma avsändare publiceras inte.
Vill du ha grundläggande kunskaper i ursprungsfrågor? I så fall är Vesa Annalas nya
bok Skapelsetro, intelligent design: två alternativ till utvecklingsläran vad du söker! Bokens
utgångspunkt är den svenska skolans ensidiga undervisning om utvecklingsläran som
dominerar i frågor om alltings ursprung.
Boken erbjuder ett beaktansvärt alternativ.
En måste-bok för föräldrar med barn i skolåldern. Pris: 185:- (+ porto)
Beställ från Arfus c/o Annala,
Fjällabergsv 12, 517 96 Hultafors
Tel 033–921, epost: [email protected]
Manusdagar
SEPTEMBERNUMRET 2002 – Måndagen den 5 augusti
OKTOBERNUMRET 2002 – Måndagen den 2 september
2
ten i sig självt verkade skydda människor.
I motsats till Acetylsalicylsyra och alkohol, som minskar risken för hjärtinfarkt, men kan orsaka andra problem
med hälsan, hävdar Chan att vatten är ett
billigt, lätt och biverkningsfritt sätt att
hjälpa dig skydda hjärtat. Vatten ”kan
bara vara nyttigt,” sade hon.
I en kommentar till länken mellan
ökad risk för hjärtinfarkt och juicedrickande, som är en nyttig dryck, sade
Chan att hon inte vill att människor skall
sluta dricka juice, men bör vaka över
mängden. ”Det är verkligen nyttigt, men
måttfullhet är viktigt,” sade hon.
Material ska sändas till redaktionen
Anne-Maj Sandström, Alsjöslingan 21, 443 72 Gråbo
Telefon: 0302–427 66 (031–711 11 99). Fax: 0302–427 55
@ adventist.se
Mobil: 070–3370083; E-mail: anne-maj.sandstrom
anne-maj.sandstrom@
Missionären
NUMMER 7/8
SOMMAREN 2002
Årgång 106
ISSN 0349-6996
Chefredaktör/redaktion:
Anne-Maj Sandström
Alsjöslingan 21, 443 72 Gråbo
E-post: anne-maj sandstrom
@adventist.se
Ansvarig utgivare:
Per Bolling
E-post: per.bolling
@adventist.se
Layout:
Susan Bolling
SDA media
Box 10036, 800 10 Gävle
E-post: sdamedia
@adventist.se
Telefon: 026–18 38 72
Telefax: 026–18 69 86
Prenumeration:
Maj-Britt Sjölander
Adventistsamfundet
Box 536 , 101 30 Stockholm
E-post: majbritt.sjolander
@ adventist.se
Telefon: 08–14 03 65
Telefax: 08–20 48 68
Prenumerationspris:
I Sverige: 310 kronor
Postgiro: 9 34–0
I Finland: 36.3 Euro
Postgiro: 80 00 55–109 36 05
Redaktionsråd:
Per Bolling,
Audrey Boyle-Andersson,
Nils-Börje Eklöf,
Georg Filippou,
Anne-Maj Sandström,
Martin Vukmanic
Utges av Sjundedags
Adventistsamfundet i Sverige,
Box 536 , 101 30 Stockholm
Tryckt hos:
Gjutarbackens Tryckeri AB,
Söderhamn
Sjundedags
Adventistsamfundet
SVENSKA UNIONEN
Missionsföreståndare:
Björn Ottesen
Samfundssekreterare:
Per Bolling
Ekonomichef:
Roland Brothén
Kontor:
Olof Palmes gata 25
Stockholm.
Telefon: 08–14 03 65, växel
Telefax: 08–20 48 68
Postadress: Box 536
101 30 Stockholm
Telegramadress:
Adventist, Stockholm
Postgiro: 15 13 78–7
Internet webbsidor:
http://www.adventist.se
FINLANDS SVENSKA
ADVENTKYRKA
Föreståndare:
Rudolf Pohl
Ekonomichef:
Ben Greggas
Kontor: Annegatan 7C 19,
FI_00120 Helsingfors
Telefon: 00358/9602 799
Telefax: 00358/9643 778
Bankgiro i Sverige: 5359-7951
i Föreningsbanken
Inblick
Skål och
välkommen
ut i verkligheten
Under pingstvännernas sommarkonferens
Nyhemsveckan, försökte LP-verksamhetens föreståndare Kerstin Eriksson ”väcka” besökarna för
alkoholmissbrukets utvecklingen i landet.. Hon
hävdar att den svenska alkoholkonsumption i dag
ligger på samma nivå som för hundra år sedan.
–Alkoholen borde bli valets huvudfråga, säger
hon och konstaterar samtidigt att de politiska
partierna är helt tysta i ämnet.
LP-pastorn Håkan Axèll medverkade i samma
möte och dundrade mot kristna som hellre
dricker vin till helgen än låter sig fyllas av den
helige Ande.
Svenska Kyrkan erbjuder speciella oblat för
glutenintoleranta men fortsätter med alkoholvin
vid nattvarden.
Vi vet även att vinflaskorna börjar skymta fram
också hos en del medlemmar inom vårt eget samfund.
Försäkringsbolaget Salus Ansvar som till stora
delar ägs av nykterhetsrörelsen kräver inte längre
att försäkringstagarna ska leva ett helnyktert liv,
men erbjuder rabatt för helnykterister.
Den ena larmrapporten efter den andra om
alkoholens utbredning och skadeverkningar tycks
inte längre ha någon effekt bland de kristna. Har
kristenheten slutat bry sig? Ständigt hör vi om hur
alkoholvanorna förändrats, hur gamla normer
försvinner och gränserna ersätts av axelryckningar och svävande uttalanden om att ”var och
en får sköta sitt”.
En del säger till och med med att ”vi måste lära
ungdomarna att umgås med alkohol så att det inte
blir fel”.
Många kristna försvarar sig med att ”Jesus
drack ju vin” (en frågeställning som Missionären
planerar återkomma till) .
De kristna tidningarna har på olika sätt tagit
upp frågorna kring det tilltagande alkoholbruket
men det har inte blivit någon riktig debatt, enstaka eldsjälar tycks inte längre förmå att påverka
tänkandet ens hos kristna.
Gång på gång betonas att man inte får moralisera, ingen lyssnar på sånt idag.
Men är vindrickandet så oskyldigt som det verkar i den glassiga reklamen och i den sk ”konsument-informationen” i TV? Dom som fastnat i
drickandet tycker tvärtom, att varningarna är för
svaga, de hade aldrig planerat att bli alkoholister.
Ingen vet ju i förväg var gränserna går mellan
bruk och missbruk, varje människa är unik och
jag tror inte jag behöver ägna utrymmet på den
här sidan för att beskriva alkoholens baksidor. Låt
Reagera till <[email protected]
oss bara påminna oss om den skrämmande statistik som vi fått: Minst 14 000 personer kör rattfulla varje dag, cirka 170 000 erkänner att de någon gång kört rattonyktra.
–Just nu ökar alkoholkonsumtionen utom all
kontroll, säger forskaren Håkan Leifman till tidningen Nya Dagen.
Men som anti-alkoholreklamen i sommar säger: det är ju så roligt och trevligt att dricka, vi
har så kul.
Just det, kul på vägen mot missbruket...
Vi känner alla folk som skulle lära sig att umgås med alkohol. Målsättningen har uppnåtts
över förväntan, idag är flaskan deras enda umgänge. Deras familjer och hela deras tillvaro är
slagen i spillror.
Kan vi kristna och adventister fortsätta vår
tystnad och rycka på axlarna åt det problem som
är inkörsporten till tyngre droger och i många fall
även kriminalitet? Har vi ork och råd att se människor i alla åldrar få sina liv söndertrasade? Är
vår tystnad ett resultat av att vi som församling
inte aktivt arbetar med att hjälpa missbrukare
upp ur träsket?
Vågar du ha en egen hållning så att du kan säga
nej till alkohol och vara solidarisk med dem som
redan har drabbats av alkoholens baksidor? Säger du nej i förebyggande syfte för att förhindra
att kommande generationer halkar dit? Är ditt liv
och din församlingskrets en alkoholfri zon för
människor med problem?
Idag finns många verkligt goda alkoholfria alternativ att välja bland på Systemet och i affären.
Är du med och skapar efterfrågan på dem på de
fester du deltar i?
Sommarlovet är den tid på året då många ungdomar har sin alkoholdebut. Kan de räkna med
ditt och församlingens stöd i sommar när kompisarna trycker på?
En gång i tiden var helnykterhet en självklarhet inom frikyrkligheten och bland adventisterna i synnerhet. Tiden är inne för oss att utan
pekpinnar visa på alternativa vägar och på viljan
att satsa på det goda i livet. Tillsammans kan vi
arbeta för allas rätt till ett värdigt liv, både nu och
för evigt.
Höj i sommar din skål för alla de goda och festliga drycker som vi gemensamt kan dricka till
Guds ära och som bejakar den sanna gemenskapen och livsglädjen!
En härlig sommar tillönskas du av
Anne-Maj Sandström
3
Hänt
Åtta nya
medlemmar
i Vätterbygden
D
op har hållits i Jönköping vid
två tillfällen under våren. Sabbaten den 18 maj döptes sex
ungdomar och en person intogs på bekännelse. Den 3 mars döptes en person.
Dessa tillfällen har varit dagar av högtid och fest inte bara för våra medlem-
Främre raden från vänster: Abbey Sonko, Simon Luma, Daniel Kivumbi.
Bakre raden från vänster: Nuhat Souma, Joel Saouma, Joel Mellin, Marcel Roslin,
Bengt Mellin (ungdomsledare), Sture Nilsson (pastor).
mar i Jönköping och Gränna församlingar utan också för släkt och vänner till
våra nya medlemmar. Många har för första gången firat gudstjänst med oss i
Jönköpings Adventkyrka i samband med
dophögtiderna.
Här är våra nya medlemmar: Abbey
Sonko kommer från Uganda i Afrika.
Han är 17 år och har redan fått bekänna
sin tro på Gud inför sina kamrater. När
han bad sin bordsbön i skolan kom två
elever fram till honom och frågade: ”Är
du en kristen?” ”Ja, det är jag” svarade
Abbey. ”Då är du vår fiende” sade kamraterna, som försökte skrämma honom.
”Den Gud som jag tror på”, sade Abbey,
”säger att vi skall älska alla människor, så
Anna och
Nikolaje
Srbu och
Sture
Nilsson.
Vänträffen översteg mina förväntningar
D
et var med en blandning av oro och
spänning som jag anmälde mig till
vänskapsträffen i Lysekil.
Jag har sett annonserna till sådana här
träffar flera gånger tidigare men aldrig
vågat åka då jag haft vissa förutfattade
meningar om vad det hela gick ut på. Nu,
efter att ha varit med för första gången,
ångrar jag att jag inte tagit mig samman
tidigare. Träffen övergick min förväntan
på alla sätt!
Lysekil är inte platsen som man vanligtvis passerar. Det krävdes några extra
tittar i kartan, en tur med vägfärjan och
en slingrig väg genom en av de mest underbara landskapsidyllerna Sverige kan
4
erbjuda, innan vi var framme vid scoutgården Lysestrand utanför Lysekil. Här
vid havet, med de härligt gröna omgivningarna, fick vi en solig och välsignad
helg i gemenskapens tecken.
Fredagskvällsandakten, sabbatsskolan och gudstjänsten svarade deltagarna för. Solen flödade hela helgen och
vi hade härliga tillfällen att vistas utomhus. Dels under tipspromenaden men
också när vi fritt kunde vandra runt i
omgivningarna. Tänk bara att få sitta på
klipporna vid havet och sola och prata
med nya och gamla vänner från olika
håll. Här fanns danskar, svenskar, norrmän, ja, till och med deltagare från Island
och England! Någon badade medan andra nöjde sig med att vada i det varma
vattnet. På sabbatseftermiddagen hade vi
en härlig grillkväll där var och en grillade
medhavda varor. Senare på kvällen hade
vi social gemenskap med lekar och till
slut en härlig fest med massor av godsaker som deltagarna fixat själva. Vilket
festbord!
Det roliga är att var och en kan bjuda
till av sig själv. Det kan till exempel vara
ett programinslag, musikframförande
eller något annat, nästan vad som helst.
Programmet är tämligen öppet och
formbart.
Det sades att det i år var ovanligt
Hänt
även om ni säger att ni är mina fiender,
så älskar jag er.”
Marcel Roslin och Joel Mellin är båda
16 år och kommer från Gränna. Marcel
har varit med i verksamheten i Tranås
från början och designade vår broschyr
till de första mötena där. Joel är speciellt intresserad av frågor om skapelse och
evolution och har samtalat med både
kamrater och lärare om hur allting började.
Daniel Kivumbi, 15 år, är född i
Kampala, Ugandas huvudstad. Han blandar humor med allvar och har välsignats
med gåvan att göra andra glada.
Roni Saouma, 14 år, är språkbevåd och
talar bl.a. arabiska. Roni är också insatt i
Bibelns värld då hans familj kommer från
Libanon.
Simon Luma, 13 år, kommer från
Uganda och är liksom de övriga ungdomarna intresserad av sång och musik.
Gitarr och trumma är hans instrument.
Nuhat Souma är redan tidigare döpt
och intogs på bekännelse då hon redan
var en aktiv kristen och ville förena sig
med församlingen.
Tidigare under våren döptes Anna
Srbu. Ett år tidigare då hennes man
Nikolaje blev medlem sade hon: ”Nästa
gång är det min tur.” Så blev det också
när hon döptes den 3 mars.
Vi gläder oss med våra nya medlemmar och önskar att de ska fortsätta att
frimodigt vittna om sin Frälsare. Ja,
måtte Herren få använda oss alla. Kristus kommer snart tillbaka.
Sture Nilsson
många svenskar som deltog, de flesta för
första gången. Aldrig hade jag trott att
jag skulle möta så många nya vänner som
jag gjorde här. Vi hade verkligen trevligt
på alla sätt med en fin andlig grundton.
Alla mina förutfattade meningar om dylika träffar kom på skam. Träffen hade
haft lite mer balans om fler killar vågat
komma. Jag upplever att det finns ett
stort behov av sådana här träffar för de
många inom kyrkan som lever ensamma.
I samband med söndagsfrukosten
framkom att nästa träff blir i Norge i början av september. Då ska jag vara där du hänger väl på du också?
”Blyga Lotta”
Nya medlemmar
i Örnsköldsvik
Sven Johansson (till vänster), hälsas välkommen till församlingen
av föreståndare Lennart Hamberg och pastor Tommy Björn.
E
n glädjens dag i Örnsköldsvik var
sabbaten den 11 maj. Då var vi
samlade i Adventkyrkan tillsammans med syskon från Skellefteå, Umeå
och Vännäs. Aldrig tidigare hade kyrkan
varit så välfylld. Dagen till ära hade vi
fått bänkarna utbytta till sittvänligare
stolar med dyna. Ingvar Fors var kallad
som huvudtalare. Francina Fors sjöng
och Barbro Dreje spelade piano.
Med ett sådant team var det mycken
sång och musik under mötena. Bibelstudiet leddes av Tommy Björn, som
förde våra tankar till den medlargärning
som Jesus utför för oss i den himmelska
helgedomen, en försoningsdag för Guds
folk i den sista tiden. I sin predikan talade Ingvar Fors om Jesus som den
gudomlige läkaren. Han gav oss exempel
på helande både från Bibeln och från
egna erfarenheter, med projicerade bilder till.
Vi hade också den sällsynta glädjen att
få hälsa en ny medlem välkommen in i
församlingsgemenskapen. Sven Johansson hade uttryckt sin önskan att få bli
intagen som medlem. Sven är bror till
Albin Johansson i Oxelösund, och genom honom har Sven fått del av adventbudskapet. Sven har under lång tid tillhört baptisterna, så dopet hade han tidigare tagit. Under de tre sista åren har
Sven tagit del av bibelstudiet och Missionären. Sven blev väl förtrogen med vår
tro.
Ingvar Fors tog oss också med i ord
och bild till Valdenserna och deras kamp
för sin tro. Sista mötet för dagen fick vi
färdkost av Ingvar, då han talade om Livets bröd. Och det fick vi oss till livs både
andligt och lekamligt. För Ingvar hade
bakat Hesekiel-bröd som han delade ut
till oss. (Receptet finns i Hes 4:9.)
Så var denna oförglömliga dag till
ända. Vi tackar Gud för allt som vi fått
uppleva, gemenskapen med varandra,
och glädjen i det saliga adventhoppet. Vi
väntar på att detta hopp skall fullbordas
genom att Jesus skall komma igen för att
hämta de sina. Gud välsigne er alla, och
tack till er som kom för att dela gemenskapen.
Lennart Hamberg
Senast vi fick en ny medlem var det Elie
Musonera från Afrika.
5
Missionären
Både amatörer och proffs sjöng i ”Minns du sången”
Sång och musik
som lyfte Nyhyttan
Pianist Lennart Jernestad och Anders
Jaktlund.
Kersti Esselwall - Smårs, Carina & Urban Ringbäck, Anders Jaktlund och hela kören
sjöng med åhörarnas hjälp om den kristna glädjen.
Tobias Edlund när en hemlig dröm, att få
spela i Kung Jesus orkester!
Andros, 6 år, sjöng sin favoritsång ”Säg
känner du det underbara namnet”.
D
et är tradition i Nyhyttan att
varje år samlas en helg kring
sång och musik. Det enkla konceptet innebär att var och en som önskar
kan delta med sitt instrument eller sin
sångröst. Resultatet har varit överväldigande och inspirerande för dem som deltagit.
6
I år förstärktes upplevelsen av att fem
personer som medverkat i TV-programmen ”Minns du sången” deltog i söndagskvällens konsert.
När sånghelgen öppnades på fredagskvällen stod det Önskesången på programmet. Vivianne Karlsson ledde allsången på ett inspirerande sätt och
många fick sjunga sina önskesånger.
På sabbaten predikade Adventistsamfundets senaste tillskott i predikantkåren, Tobias Edlund som för närvarande gör sin provtjänst i Örebro. Han
är en kvalificerad trumpetare och talade
om drömmen att få spela i Kungens orkester.
Missionären
–Om jag ska spela i Kung Jesus orkester vill jag vara förberedd, då måste jag
öva.
Tobias betonade hur viktigt det är att
ha stöd av andra, både i det verkliga livet och i församlingen, att den levande
gemenskapen underhålls genom att vi
möts för gemensam uppbyggelse.
–Vi är skapta att prisa Gud tillsammans.
Helgkören lydde order och sjöng flera
sånger ur den svenska väckelsesångskatten under Viviannes ledning.
Eftermiddagen bjöd på en härlig sångstund ute i Guds sköna natur då det ånyo
gavs tillfällen för önskesånger. Till lördagskvällen hade solister, musiker och
sångare övat för en härlig konstert med
de gamla väckelsesångerna.
Söndagen var en förberedelse för den
stora konserten på kvällen. Först höll
Lars Gille ett bibelstudium och därefter
undervisade Kersti Esselwall - Smårs om
hur rösten fungerar. På eftermiddagen
var det ingående övningar tillsammans
med de tillresta gästerna. Ledarna för
TV-programmen, Anders Jaktlund och
Urban Ringbäck, trimmade den för helgen sammansatta kören på mycket kort
tid. Lennart Jernestrand skötte klaviaturet mästerligt.
Vid tiden för kvällskonserten var kyrkan fullsatt. På podiet satt Nyhyttans
församlingskör förstärkt med tillresande
sångare och Järnboås kyrkokör. I kyrksalen trängdes sångälskare av alla slag
och åldrar.
Programmet inleddes med en medley
bestående av ”Pärleporten”, ”Säg känner
du”, ”Ovan där” och ”Han är min sång
och min glädje”. Hela publiken hade fått
sångblad och kunde hänga med efter
bästa förmåga.
Så avlöste solister (både amatörer och
proffs) , kören och publiken varandra i en
stor musikalisk glädjefest med moderna
arrangemang över frälsningens gåva och
den kristna tron. Det sjöngs både äldre
och nyare sånger. Urban och Carina
Ringbäck framförde sånger som Urban
skrivit. Nestorn inom den kristna musiken, Lennart Jernestrand som spelat offentligt i över 60 år, trollband alla genom
att spela ”Saliga visshet” på flygeln i alla
durtonarter som finns. Det var ett varierat program som på alla sätt upphöjde
Frälsaren.
Folk i alla åldrar uttryckte efteråt sin
glädje över all inspiration som helgen
gett dem.
Anne-Maj Sandström
LÄST
Mod att mogna –
En resa mot visdom,
livsmening och tillit
Av Gerard Huges (Cordia, 2001)
En för svensk publik nyare bekantskap
är Gerard Hughes, som för några månader sedan kom med boken Mod att
mogna – En resa mot visdom, livsmening
och tillit (Cordia, 2001) .
Boken har en mycket tydlig varudeklaration. Författaren skriver i sin beskrivning över hur man ska använda boken, att det är ”en bok som vem som helst
kan använda när man vill ta sin egen andliga vandring på större allvar”. Givetvis
är det läsaren som själv avgör vad boken
ska få betyda. ”Det är fullt möjligt att läsa
den här boken och till och med lära sig
den utantill utan att på minsta sätt påverkas” skriver Hughes. Hans mål är
emellertid att hjälpa läsaren på ”den
längsta och svåraste vandringen i världen”, den som går från vårt tankelivs ytskikt till hjärtat där Gud redan väntar på
oss med öppna armar!
Den vandringen kan man göra själv
genom att ägna två minuter om dagen till
de sju veckors andakter som boken innehåller eller genom att ge en kvart om
dagen. Ja, så konkreta råd ger Hughes i
början av boken. Han har också bra förslag om man vill använda boken i en
bönegrupp.
Bakgrunden till boken var önskemål
om att skriva en bok med en andakt per
dag under fastan. Det har Hughes inte
gjort. I stället har han format en serie
andakter för den som medvetet vill få
bättre kontakt med sitt eget ”inre landskap”.
Hans inledande tankar om fasta är i
det perspektivet också värda att lyfta
fram. Han betonar det självklara, att det
är viktigare att fasta från onda gärningar
än att fasta från mat. Men dessutom: ”Det
finns en inre fasta för tankelivet, att avstå från alla dunkla tankebanor av självömkan...” Därför menar Hughes att det
är så viktigt att alltid ta för vana att tacka
Gud för allt vi fått vara med om under
dagen.
Hughes påminner också i sin inledning om en övning i fantasin, som många
säkert utmanats till också tidigare, nämligen hur man skulle reagera om det
ringer på dörren och den uppståndne
Herren kommer på besök. I den här
framställningen blir det ännu viktigare
hur det ser ut två veckor senare, för Jesus tackade ja till inbjudan att stiga in och han stannade kvar. Frågan Hughes
ställer är: ”Hur har ni det nu hemma?”
Och bland de många uppföljningsfrågorna kan det vara värt att citera en:
”Hurdana människor är det som kommer
hem till dig nu?”
Om du vill vara med på en sådan omvälvande resa mot personlig mognad och
livsmening, ja, då är Hughes bok verkligen att rekommendera. Men den är inte
till för andlig slöläsning!
I en av andakterna utgår författaren
från berättelsen om Jesu möte vid Jakobs
brunn med den samariska kvinnan. Hon
försöker att komma bort ifrån kärnan i
det Jesus hade att säga genom att betona
att han inte hade något att hämta upp
vattnet med - och att brunnen var djup!
Det ger Hughes anledning att dra slutsatser för sig själv och sina läsare: ”Det är
bra att göra en lista över våra du-haringet-att-hämta-upp-det-med-fraser och
sedan be att vi ska bli fria från alla slags
fördomar, trångsynthet och snobbighet,
från alla slags bindningar, också religiösa
sådana, som gör oss blinda för de gåvor
Gud egentligen vill ge oss.”
Det är om man är öppen för sådana
råd, som resan tillsammans med Gerard
Hughes kan bli verkligt spännande - och
början till något helt nytt!
Ulf Gustavsson
7
Missionären
Hjälpaktionen –
nya metoder som
passar för dig?
Att samarbeta för att hjälpa någon annan
är trevligt. Att möta en annan människa
med syftet att lindra smärta och ge någon ett bättre liv, är positivt. Hjälpaktionen ger dig och din församling positiva kontakter.
Varför är hjälpaktionen viktig?
1. Att hjälpa är en del av kristen tro och
livsstil. Att se till dem som har det svårt,
är en del av Kristi kallelse till oss.
2. Hjälpaktionen ger dig och din församling en kontaktyta till det lokala samhället, en möjlighet att vittna.
3. Genom Hjälpaktionen görs samfundet känt.
Behov för vidare utveckling
Förra året klarade vi att nå lite mera än
vårt mål i Hjälpaktionen: cirka 1,55 miljoner. Tack till dig som deltog. Vi noterar ändå att resultatet har gått ner över
de senaste åren. Att gå från hem till hem
fungerar inte längre för alla - eller på alla
platser. En ökande skepsis bland folk är
också en utmaning.
Vi söker nya vägar
Med detta i tankarna har en arbetsgrupp
samlats under vintern och kommit med
idéer till hur vi kan förbättra resultatet
Kim leder Hjälpaktionen
Kim Laovin är anställd för att ta fram nytt material för Hjälpaktionen, skapa
nya rutiner och strukturera arbetet med databas och autogiro. Kim började i
mitten av juni och visar stort intresse, och har ett varmt hjärta för hjälparbetet.
Hon har fått en anställning på arbetsmarknadspengar. Vi är glada för att
myndigheterna på detta sättet hjälper vårt biståndsarbete.
Kim kommer också att assistera Rigmor i ADRA. Vi önskar henne välkommen till kontoret.
Björn Ottesen
8
Missionären
INSÄNDARE
Gratulera med en
gåva till behövande!
för Hjälpaktionen. Vi har försökt förstå
hur flera skulle kunna ta del på ett sätt
som känns bra. I samband med detta har
vi gjort studiebesök hos andra hjälporganisationer. Viktiga förutsättningar
för inriktningen av vårt arbete har varit:
1. Vi vill också i fortsättningen främst arbeta genom lokala församlingar och
medlemmar. 2. Vi vill att Hjälpaktionen
fortfarande ska ge personlig kontakt och
möjlighet för vittnande. 3. Vi vill hitta
insamlingsmetoder som passar för våra
medlemmar och som ”känns rätt” i vår
tid. 4. Insamling från person till person
är fortfarande en plattform i vårt arbete.
Nya tankegånger
Vi uppskattar och uppmuntrar nya initiativ som har gjorts i församlingarna:
Lunchserveringar, loppmarknad, arbetsprojekt ooch liknande. Därutöver har vi
tänkt på följande:
˙För dig som tycker det är svårt att
gå från hem till hem: Vi tar fram ett material som du på ett enkelt sätt kan använda på din arbetsplats eller i din bekantskapskrets. Detta består av en enkel
presentation av våra projekt, ett enkelt
sätt att göra en inbetalning och även en
möjlighet för vidare uppföljning.
˙Företag som givare: Du kan ev. involvera ditt företag i Hjälpaktion. Några
av våra medlemmar har gjort detta med
stor succé. Detta måste förklaras i detalj
i ett annat samanhang.
˙För dig som inte längre orkar gå i
ditt distrikt: Vi blir alla äldre och vissa
orkar inte längre gå från hem till hem.
Det är trist när ingen annan på orten kan
ta över insamlingen i ett inarbetat om-
råde. Vi söker hjälpa även i denna situation. Vi gör ett litet paket med material
och instruktioner som kan hålla kontakten levande och ev. få givaren med i ett
centralt register.
˙Databas/register: Många hjälporganisationer gör i dag sitt största insamlingsarbete genom utskick och gåvor de
får genom postgiro. Detta baseras på ett
stort adressregister. Vi önskar supplera
vårt insamlingsarbete på detta sätt. Vi
kommer att ge möjligheten till de som
ger till Hjälpaktion i framtiden, att få ytterligare information per post. Vi kan
bara behålla adresserna till de som ger
oss tillstånd.
˙Autogiro: Många är villiga att ge ett
mindre belopp varje månad genom att
beloppet dras automatisk från deras
konto. Detta kommer att erbjudas alla
givare.
Hur få information
om de nya arbetssätten?
Nästa nummer av Missionären kommer
att innehålla mera detaljerade instruktioner. Anställda på kontoret kommer att
undervisa om de nya möjligheterna vid
besök i församlingarna under hösten.
Pastorerna kommer att få detaljerad information på pastorsmötet i augusti.
Vi tycker det är spännande att utveckla Hjälpaktionen. Hoppas du också
tänker kreativt omkring din roll. Vi önskar vara trogna mot Jesu kallelse och
göra något för de som är i nöd. Gud ser
till de små, svaga och förtappade. Det
gör hans folk också.
Björn Ottesen
De senaste månaderna har
flera av våra vänner fyllt sk
”jämna år”.
Vad ger man i present
när de flesta redan har
alltför många prylar? - och
när blommor vissnar så
snabbt!
Jag kom då att tänka
på samfundets ”Minnesfond vid dödsfall”, och frågade därför på samfundets
huvudkontor om det även
finns en ”Gratulationsfond”.
Jovisst! Pengarna går till
Katastroffonden och summan fyrdubblas genom
ADRA och Sida.
Vilken jubilar blir inte
glad över att få hjälpa människor i nöd,
undrar signaturen
N.N
9
Missionären
”Sjungom
studentens
lyckliga dag ...”
... ekade genom björkarnas sus när 19
glada elever stolt ställde sig i trappan på Ekebyholmsskolan på Sveriges
Nationaldag, den 6 juni 2002.
Lyckliga var de att dagen hade kommit till slut, när en ny fas i livet med nya
utmaningar skulle börja.
Idrottshallen var fylld av förväntansfulla föräldrar, släkt och vänner. Hur
skulle årets program se ut?
Vilken syn när eleverna marscherade
in till Robinsonlåten och självaste Arne
Hägerfors beskrev varje ’deltagare’ (på
band) medan de gick på en imponerande
”catwalk” fram till podiet.
Med hjälp av power point presenterades studenterna. Deras sång och tal
gjorde hela programmet oförglömligt.
Det var riktigt rörande när alla undervisande lärare blev ombedda av studenterna att komma upp på plattformen för
att ta emot var sin present.
Mottot för dagen var: ”För Sverige i
framtiden” vilket kan beskriva dessa
ungdomars tankar kring det de har framför sig.
Tiden på Ekebo är slut kära studenter.
Men minnena har vi alla kvar.
Tack för att vi har fått lära känna er!
Vi önskar er alla lycka till och Guds
beskydd.
Sjung ofta det ni sjöng i trappan:
”...och den ljusnande framtid är vår!”
Hälsningar
Maggie Nyberg och Violet Kauhanen
Mentorer för klass 12S och 12N
Under avslutningsprogrammet på fredag
kväll delades flera stipendier och utmärkelser
ut. Här får Pia Malmberg ta emot ett
stipendium från Emy och Oscar Grundbergs
stipendiefond. Utdelare av stipendiet är Lars
Grundberg.
10
Martin Smårs, en
av årets glada
studenter, firas i
sedvanlig ordning
med pompa och
ståt efter klassens
avslutningsprogram på
torsdag
eftermiddag.
Missionären
Ekebyholm
får kvinnlig rektor
Här får tre av årets grundenter ta emot släkt och vänners gratulationer. Det är
Sofia Rudholm, Timea Livered och Linnea Lindgren.
Ekebyholms skolstyrelse har utsett en ny rektor till Ekebyholmsskolan. Det är Berit Lisle
som tar över ansvaret efter Bobby Sjölander
den 1 januari 2003.
Berit, som har norsk bakgrund, har varit
anställd som lärare och rektor inom Norska
unionen. Hon och hennes man är nu anställda vid Newbold College, där hon ansvarar för skolans ekonomiutbildning. Hennes
man, Per, är bibliotekarie vid Newbold. Tillsammans har de två barn, en pojke och en
flicka, i skolåldern.
Vattnet gör skillnaden
för byborna
Vid låg och mellanstadiets avslutning på fredag förmiddag var det mycket sång och musik
som gick i Astrid Lindgrens tecken. Här spelar Bereket Hailemariam saxofon till en av
sångerna som eleverna sjöng.
1998 - 1999 var vi med och bekostade installationen av vatten vid vårt universitet
(Valley View University) i Ghana. Pengar hade
samlats ihop genom Hjälpaktionen varefter
Sida hade fyrdubblat beloppet.
Det är inte bara eleverna och personalen
vid universitetet som fått glädje av vattnet
utan även befolkningen i den närliggande
byn. Vi fick idag (den 13 maj) ett brev från
medlemmarna i byns vattenkommitté. De
skriver så här:
”Vi är glada över att kunna berätta att
genom att vi nu har vatten, så kan vi se resultat i både hälsan och fattigdomsbekämpningen. Antalet sjukhusbesök har
minskat drastiskt. Pengar som vi brukade
använda för att betala sjukhusräkningar, kan
nu användas för att förbättra situationen för
familjen. Genom att de vuxna är friska, kan
de arbeta mera inom jordbruket, och de
friska barnen kan gå i skolan och missar inte
undervisningen.”
Rigmor Nyberg
11
Missionären
Drygt 600 adventister samlades under mottot:
Tillsammans inför Gud
S
Oliver Smårs sitter
gott hos morfar
Heikki och mormor
Kaarina.
å har det varit andlig sommarfest
i samfundets slottspark igen. Med
spänning och förväntan kom besökare från olika håll i Sverige, för att
möta trosfränder och för att söka Gud.
Årets sommarkonferens inleddes med
sång, musik och reflektioner med hjälp
av SAMS ( Föreningen SJundedags
Advnetisternas Musik i Sverige). Lokalen
fylldes snart av lovsång från både ung
och gammal. Lars Engdahl lotsade oss
igenom kvällen och höll även en betraktelse om meningen med livet. Han konstaterade att många människor är sökare,
de uppskattar den vackra konsten i kyrkorna men vill inte ha med Jesus att göra.
–Men bara Jesus kan tillfredsställa det
allra djupaste behovet av mening. Endast
han kan släcka törsten, bara Jesus kan ge
verklig frid.
SAMS-kören framförde en vacker
dansk sommarpsalm.
Sabbatsmorgonen flödade i solljus
och det stod tidigt klart att det skulle bli
en varm dag. Claes Lundström ledde engagerat bibelstudiet med hjälp av illustrationer på powerpoint för dem som
satt i stora salen. I de olika barnklasserna
rådde febrila aktiviteter med sång, musik och dramatiserade berättelser.
Precis som man kan
heja på ett lag kan
man heja på Gud.
Karin
Wieczorek
blir invigd.
Pastorsinvigning
I gudstjänstens inledning fick vi vara
med om en pastorsvälsignelse. Det var
pastorn och ungdomsledaren Karin
Wieczorek som invigdes till tjänst för
Gud.
Samtliga närvarande ordinerade pastorer deltog i förbönen för henne. I sitt
tal tackade hon för förtroendet och bad
om fortsatt förbön för den viktiga tjänst
som hon har som ansvarig för barn och
ungdomsarbetet.
–I mitt tjänande är jag i stort behov
av Guds ledning och kraft. När jag fick
min kallelse talade bibelordet ”föd mina
lamm” starkt till mig. Jag tycker det är
roligt att träffa barn och ungdomar från
olika församlingar.
Det var ju VM-tider, dagen innan Sverige spelade mot Senegal i fotboll. Vad
var väl mer riktigt än att en svensk hejarklack kom inrusande medan barnen
12
förundrat såg på. Vad skulle nu hända?
Claes Lundström pratade med dem om
att heja på sitt favoritlag, att göra vågen
och att uppleva den där gemensamma
spänningen och glädjen som uppstår i
publiken när en match blir som mest
spännande. På samma sätt kan vi få ett
spännande liv med Gud om vi vågar heja
på honom. Och tillsammans med de
vuxna sjöng alla barnen en ”hejarvisa” till
Guds ära, ”Halleluja - prisa vår Gud”. För
att få fram ”vågeneffekten” skulle man
växelvis stå och sitta.
Tillbedjan
Missionsföreståndaren, Björn Ottesen,
baserade sin predikan på texten i Upp
5:11-14 och talade om vem vi ska ära och
upphöja.
–Människan är tillbedjare, sa han. Vi
har behov av att se upp till det som är
större än oss.
Sedan pekade han på vårt behov av att
tacka. Men vem ska hon tacka? För alla
är det inte självklart att tacka Gud.
Björn lyfte fram framtidsperspektivet
ur Upp 5 som beskriver ett folk framför
Gud på glashavet. Endast Jesus är värdig
att ta boken, bryta sigillet.
–Jesus har friköpt folk av alla stammar.
–Är du en tillbedjare som idag känner
att du är friköpt? Se dig omkring, det är
en underbar tanke, att vi alla som är här
och Guds barn från alla tider en dag ska
ropa ut detta tillsammans, att Jesus är
värdig.
–Vilken välsignesle, vilken glädje det
Missionären
SAMS-kören under
Lars Engdahls
ledning.
ter konkursen, hur man nu fått en större
gemenskap med grannarna i närområdet
och hur man nu försöker finnas med i
bygdens angelägenheter och vilka kontakter det skapar.
Mikael Hedström
sjunger.
Rum för Gud
Konferensen slut. Vällingen
slut. Anna, två år, tog sig en
tupplur vid matbordet.
gavs av örebroarna på lördagskvällen.
Med hjälp av ungdomarna fick vi uppleva en av de gudstjänstformer som är
riktade till ungdomar och som hålls en
gång varje månad i Örebro. Lovsång och
drama är viktiga ingredienser liksom förkunnelsen. Den sistnämnda svarade
Tobias Edlund för som gör sin praktiktjänst i Örebro församling. Han uppmanade folk att tjäna med de arbetshandskar (nådegåvor) Gud försett dem med.
Så visade han upp olika typer av handskar, trädgårdshandskar, grillvantar,
diskhandskar med mera.
Tobias talade också om lidandet och
glädjen i arbetet för Gud.
–Rätt motivation till att tjäna är inte
att vi fruktar och avskyr det vi gör, utan
att vi med fri vilja tjänar av kärlek. Om
vi tjänar med rätt motiv, kärlek, om vi
tjänar med de arbetshandskar vi fått,
våra gåvor, då kommer vi att tjäna med
glädje. Och vi kommer att märka att världen runt omkring oss kommer inte mer
att vara densamma.
Söndagen
Barn på podiet –
barnberättelse.
är att vara tillsammans med Guds folk
och peka på Honom.
–Är du en som med ditt liv sätter Gud
främst, som vill tillbedja honom som om
glashavet redan var här?
Gudstjänsten inramades av vacker solosång, körsång och musik.
Landet runt
Under eftermiddagens möte informerades om den nya satsningen på Hjälpaktion. Det gavs också en inblick i flera
församlingars evangelisationssatsningar:
Jönköping och Grännas arbete i Tranås,
Borås och Hultaforsungdomarnas Focusprojekt, Nyhyttan och Örebro församlingars insatser i Lindesberg m fl.
Framställningarna varvades med sång
och musik av olika personer.
Den gamla eken
var temat för Nyhyttans församling som
hade ett eget möte på eftermiddagen. De
läste en saga som illustrerades med hjälp
av barn och ungdomar.
Eken uppe på berget var trädet dit
först ungdomar kom för att söka skugga
under korta perioder, sedan var det vanliga människor som sökte ro och lindring. Hälsan och vigören återkom snabbt
(ingen närvarande glömmer Stefan Majholms tjusiga volt ner från podiet!) och
styrkta kunde människor vända hem. De
svarta molnen hopade sig och stormen
slet av eken många grenar. Förskräckt
insåg den att det inte räckte med att växa
på höjden, tillväxten måste också ske på
bredden. Därifrån beskrev församlingen
hur deras verksamhetsfält förändrats ef-
Söndagsmorgonen innehöll den numera
tradionella punkten, fråga ditt samfund.
Ett antal frågor hade lämnats in i förväg
och representanterna för samfundets
ledning försökte svara på de olika spörsmålen.
Samfundets sekreterare, Per Bolling,
svarade för avslutningsgudstjänsten. Han
läste ur Paulus brev till Galaterna och
beskrev Paulus irritation över den väg
som församlingen slagit in på. De hade
missförstått vad frälsningen i Jesus Kristus innebar. Per plockade fram några bibliska bilder av vad kristet barnaskap
innebär, bland annat liknelsen om den
förlorade sonen. Så lyfte han fram Jesu
ord: ”Den som kommer till mig, honom ska
jag sannerligen inte kasta ut.”
-Du får möta en far som välkomnar dig
som du är och som vill hjälpa dig att göra
något av ditt liv. Är inte det något att
tillbe Gud för, så säg Amen.
Anne-Maj Sandström
13
Missionären
Mersmak
är öppen
för
”ungdomar”
i alla åldrar
Eddie Hypolite ledde seminariet
om församlingsplantering.
Liv med Mersmak
samlar unga och gamla
C
irka 160 personer, mest ungdomar, deltog i Mersmak i Örebro.
Vad är då Mersmak?
Liv med Mersmak arrangerades för andra gången av Örebro församling. Tanken är att helgen ska ge individen tillfälle
till andlig utveckling, undervisning, bön
och lovprisning. Samlingarna har kommit att ersätta ungdomskonferenserna på
Västeräng. En av skillnaderna är dock att
Mersmak är öppen för ”ungdomar” i alla
åldrar. Därför kunde man möta både
barn (som deltog i Barnens Mersmak)
och mogna livsvandrare under Kristi
Himmelsfärdshelgen i Örebro.
I olika seminarier gavs undervisning
i specifika ämnen. Där förelästes om
Församlingsplantering, Lovsång, Hur
den heliga Anden arbetar, Homosexualitet med mera. På kvällarna hölls gudstjänster med mycket lovsång och undervisning. Därefter gavs tillfälle till bön
och enskilda samtal. Gemenskapen
kunde också fortsätta i kvällscaféet.
Under sabbaten deltog även den lokala församlingen och det var riktigt
Barnens mersmak bjöd på många roliga inslag.
14
trångt i kyrksalen. Förkunnare var Roger
Jacobsen som driver Cafékyrka i Oslo
samt Eddie Hypolite som startat en församling söder om London. Han intervjuas i en separat artikel.
Roger Jacobsen förkunnade på sabbaten om mirakler och lidande:
–Det största är inte att bli helad eller
att gå på vatten. Det största mirakel som
inträffat är att Gud genom Jesus levde på
jorden, dog och uppstod.
Han pekade på att när Jesus bad om
förlåtelse för sina bödlar så var det ett
Lovsångsbandet hade fullt upp.
Missionären
Roger ”snoken” Jacobsen från
Cafékyrkan i Oslo var en av talarna.
Eddie Hypolite
ääälskar fotografer!
eko av Guds längtan.
–Detta är grunden för ett liv med
mersmak. Jag kan knappt vänta till den
dagen då vi får leva ett Liv med Mersmak
i Guds rike.
Eddie Hypolite beskrev hur Gud gripit in i hans liv, både när han var barn
och även senare i livet trots att han lämnade Gud vid några tillfällen och levde
som kriminell. Han illustrerade olika aspekter av det kristna livet med de tolv
stenar eller monument (minnesmärken)
som finns beskrivna i Josua 4 och som
israeliterna skulle ha för att påminna sig
om Guds makt. Eddie benämnde dem på
olika sätt: De var påminnelser om Guds
godhet, om lydnad – att vilja göra det
omöjliga, om välsignelser – det Gud
gjort en gång kan han göra igen, om
givna löften etc.
–Att göra något talar mer än ord, betonade han och undrade vad stenarna
representerar för oss idag.
–Lägg ut stenar, låt era liv vara som
monument så att folk som går förbi kan
se dem och inspireras och fråga vad som
hänt. Det är min bön. Jesus förändrar liv.
På söndagen avslutades konferensen
med dopgudstjänst.
Dop med mersmak
Carolin Gadallah, snart 17 år, tog ett
livsavgörande beslut under Mersmakskonferensen i Örebro. Hon beslöt sig
för att följa Jesus i dopet.
På söndagsförmiddagen var det riktig feststämning i kyrkan med mycket
lovsång och glädje. Max Lucados liknelse om Kungen, riddaren och prinsessan framfördes med illustrationer
till. Berättelsen handlar om att följa
den rätta tonen och symboliserar människans möjlighet att välja Jesu ton för
vandringen till Guds rike.
Väninnan Kimberley Joshua, läste
den text som Carolin själv valt från
Matt 6:26- 30,33. Därefter följdes de
båda ner i dopgraven där pastor Hans
Gille döpte Carolin.
I samma stund som Carolin stod
upp till sitt nya liv i Kristus bröt jublet
loss. Sällan har en dophögtid fyllts av
så mycket glädje.
Lovsångerna var många och efter
gudstjänsten var det många som ville
välkomna Carolin till Guds familj. Vid
ett senare tillfälle upptogs Carolin som
medlem i sin hemförsamling i Göteborg.
Andra ungdomar förnyade sina beslut att leva med Kristus och andra åter
tog beslut om dop på konferensen men
beslöt sig för att dopet skulle ske i den
egna hemförsamlingen.
Anne-Maj Sandström
Anne-Maj Sandström
15
Missionären
Kennington community Center -
En kyrka för invånarna
H
uvudtalaren under helgen Liv
med Mersmak, Eddie Hypolite
från London fängslade ungdomarna med både sin framställningsförmåga och med berättelser om sitt liv
och sin nyplanterade församling.
Det är inga vackra berättelser Eddie
har att komma med när det gäller hans
uppväxt och bakgrund. Det handlar om
en hårt arbetande mor som knappt klarade av att försörja de många barnen då
deras pappa lämnat hemmet. Eddie kom
tidigt in i det typiska ekorrhjulet med
grov kriminalitet, ungdomsvårdsskolor
och fängelse. Mamman blev adventist
när Eddie var barn och han var under
flera år aktiv i församlingen. Eddie glömmer aldrig hennes förtröstansfulla böner
om att Gud skulle förse dem med livets
nödtorft, vilket han också gjorde. Senare
kom hennes böner att handla om Eddie
som slog in på felaktiga vägar.
Eddie jämför sitt liv vid krukmakarens lerklump (se Jer 18:2) , och berättar
om hur Gud försökte om och om igen
innan föremålet tog form enligt hans avsikt. De dramatiska vändningarna i hans
liv ledde så småningom till att han först
studerade till socionom och tio år senare
till pastor. Under praktiktiden i pastorsutbildningen var han involverad i ett
kyrkplanteringsprojekt i Kennington,
söder om London. När han skulle ut på
egen hand fick han stanna kvar där och
ta ansvar för plantan.
Kennington community Center bildades
för två år sedan och har idag ett 60-tal
medlemmar. 90 procent av medlemmarna är under 45 år. Förra året döptes
26 personer. Deras framgång beror på att
de vinnlagt sig om att verkligen försöka
möta Kenningtoninvånarnas behov. De
lägger också stor vikt vid att bilda smågrupper och att medvetandegöra medlemmarna om deras andliga gåvor.
För att lättare nå dom som bor i samhället har man valt ett neutralt namn,
Kennington Community Center. Den lokal
man använder för samlingarna hyrs i
kommuncentret.
–Vår idé är att vi är till för att serva
Kennington med 100 000 invånare. Vi lär
oss om vad som sker där och de lär sig
16
vad som händer hos oss. Vi skapar program som vi kan utföra tillsammans med
dem.
På programmet står något som på engelska heter Creative Arts vilket innebär
ämnen som drama och musik och som
lockar många ungdomar. När det var
audition för kören kom 60 personer!
Kören består både av församlingsmedlemmar och av folk från stan. Andra återkommande verksamheter finns inom
områdena Stresshantering, Kostrådgivning, Personlighetsutveckling för unga
med mera. Cirka 80 personer deltar varje
vecka i dessa utbud. Ibland utlyser man
stora hälsodagar där man gör hälsotester
på folk. Då kollar man blodtryck, vikt,
blodsockerhalten med mera.
På sabbaten samlas ungefär 140 personer till bibelstudium och gudstjänst.
–Vi menar att sabbatsgemenskapen
ska innebära tre ”p” (på engelska språket
blir det Prayer, Praise, Preaching) vilket
blir Bön, Lovprisning och Förkunnelse
på svenska.
Bortsett från att det finns separata
grupper för barn och scouter så samlas
alla övriga, från tonåringar och upp till
pensionärer, i en enda stor klass för
bibelstudiet.
–Vi anser att bibelstudiet är viktigast
i vår verksamhet och vi lägger mycket tid
och energi på det. Att vi samlar alla
vuxna i en klass beror på att vi vill att alla
ska få samma undervisning och höra
samma frågor och svar. Ingen ska missa
något.
Undervisningen är mycket noggrant
planerad. För att förstärka intrycken används powerpointpresentationer. Studiet tar cirka en till en och en halv timma.
Studiet avslutas med en missionsstund
där deltagarna berättar för varandra om
upplevelser de haft i sitt vittnande under
veckan som gått. Sedan tas missionsoffret upp och allt avslutas med bön.
Efter 10 minuters paus inleds gudstjänsten med lovsång, ledd av ett lovsångsteam med musiker. Stilen är öppen
och ledig och församlingen har valt att
avstå från vad man kallar ”plattformsparty”, vilket innebär att var och en går
fram och gör vad de ska göra, ingen sitter kvar på plattformen under gudstjänsten. Här ges utrymme för bön, lovprisning och predikan av Guds ord.
–Vi är måna om att allt ska genomföras på ett värdigt och professionellt
sätt samtidigt som vi vill vara en öppen
och accepterande församling.
Känner ni att ni når ut till allmänheten?
–Ja, det gör vi. Vi får fin feedback från
dem. De kommer till våra projektgrupper och hälsodagar. En del kommer för en
hälsocheck, andra kommer för att de vill
prata om andliga frågor.
Eddie berättar också att barngrupperna växer allt mer. Genom barnen når
de också föräldrarna. Istället för dopklasser satsar man på att ge privata bibelstudier i hemmen. Före dopet får de
hjälp med att finna sina andliga gåvor så
att de har en given roll när de kommer
in i församlingen.
Missionären
–Församlingen är verkligen motiverad till att utföra olika saker, medlemmarna vill vara engagerade.
Givetvis inspireras pastorn när församlingen är så aktiv.
–Det är fantastiskt kul att vara pastor,
skrattar Eddie och poängterar att han
känner stort stöd från sina överordnade.
Hans största supporter är konferensordföranden Don Mc Farland.
Församlingen låter sig inte nöjas med
sig själv. Planen är att Kennington ska
vara en församling som ständigt planterar nya församlingar.
–Under de tre närmaste åren planerar
vi att plantera fem nya gemenskapscenter liknande vårt eget, ute i närliggande områden. För närvarande arbetar
vi med ett sådant projekt i Brixton.
Ständigt nya idéer
Under våren deltog några av medlemmarna i en lekmannakonferens i Florida.
En av dem är Cynthia. Nu är hon heltänd
på att starta en lokal radiostation i
Kennington för att ännu bättre nå ut till
befolkningen.
–Hon kommer att jobba ganska självständigt med att få fram medel till att
kunna starta radiostationen.
Andra exempel på idérikedomen är de
professionella frisörerna som kände att
de ville missionera på sitt vis. Från och
med i våras erbjuder de professionell
friseringsverksamhet en kväll i veckan
till ett lågt pris. Medan de ”klipper till”
vittnar de om sin tro. Projektet går under namnet ”Community Cuts”. Det är
fullproppat på torsdagskvällarna och nu
överväger de att satsa på ytterligare ett
kvällsklipp.
På julen bjöd de in till en juldagsgudstjänst. När den var över tog ungdomarna paket med sig som man köpt in,
knackade dörr och överlämnade paketet
med en julhälsning från församlingen.
Många förvånade invånare bad om ursäkt för att de inte besökt gudstjänsten
och lovade att komma vid ett annat tillfälle.
Församlingen utvecklas ständigt och
idéerna är många. Eddie älskar sitt arbete
som pastor, något som märktes tydligt i
hans förkunnelse i Örebro. Och om han
gillade Mersmak?
–Jag tycker konferensen är bra. Den
har potential att vara nr 1 som ungdomsmotiverad konferens. Jag hoppas de behåller den här i Örebro tills den vuxit och
blivit större.
Anne-Maj Sandström
Kollekterna under konferensen:
Fredag
SAMS
Sabbatsskolan
4,125 kr
7,542 kr
Gudstjänsten
Västeräng
27,424 kr
Söndag
Videoserie
4,377:50 kr
Många sköna behövande sedlar samlades ihop till Västeräng vid högtidsgudstjänsten. Sverker Larsson och Pia Smårs pressar ner dem i kollektpåsen.
17
Missionären
Bejublade konserter i
S:t Petersburg!
D
en 18 april for lilla kören
” Nebaré” och Bibellinjens
elever från Ekebyholm mot S:t
Petersburg. Resan gick med färja till Åbo,
där vi fortsatte med buss.
I bagaget fanns närmare 300 kg barnkläder, massor av nallar, kramisdjur och
andra leksaker, färgkritor, Bibelkort och
Bibeltavlor. Under namnet ”Projekt
Medmänniska” hade vi på Bibellinjen
samlat in kläder, leksaker och pengar, för
att skänka bort till behövande i Ryssland.
Som mål för insamlingen hade vi satt
15 000 kronor. Men Gud är en stor och
mäktig Gud som välsignade vårt arbete
och människornas givmildhet. Med
bland annat gåvor från församlingarna
som vi besökt och ”vykortsprojektet” (”ta
några kort och skänk en gåva”) hade vi
fått ihop 29 279 kronor! Lovad vare Herren!
Dessutom hade vi fått köpa 15 glukometrar till kraftigt reducerat pris ifrån
Diabetikerförbundet i Norge. Företaget
Johnson & Johnson skänkte 15 gluko-
Sång på barnhemmet.
metrar kvällen innan vi for, efter att en
av våra samfundsmedlemmar gjort en
förfrågan. Dessa visste vi skulle bli till
stor nytta och glädje. De lokala församlingarna hade särskilt efterfrågat sådana
till sina diabetessjuka. När vi kom till
ryska gränsen hade vi förväntat oss att
det skulle ta lång tid och att det skulle
ställas många frågor på grund av nya
18
Ekebyholmsskolans lilla kören ”Nebaré” fick stående ovationer i Centralkyrkan.
införselregler som börjat gälla 1 april. Vi
bad Gud om hjälp och beskydd och att
han skulle bära oss genom tullen, vilket
Han också gjorde. Tack till Gud, det tog
knappt en timme att komma igenom.
Efter en bussresa på cirka åtta timmar var
vi framme i Centralkyrkan i S:t Petersburg. Vi togs väl emot
av Sasha Kalitova och
bjöds på en måltid i
församlingshemmet.
Sabbaten den 20
april åkte vi först till
Narvaskaya kyrka där
två av de åtta församlingarna i S:t Petersburg
hade samlats. Predikan
hölls av pastor Raymond Kent, evangelist
från Australien. Lilla
kören, under ledning
av Elbjörg Keyn-Lundström inledde med
”Our Prayer ” och höll
en cirka en timma lång
konsert, som avslutades
med ”People need the
Lord”. Församlingen var mycket imponerad över att kören även framförde en
sång på ryska. Då reste de sig alla och
sjöng med. I Narvaskaya kyrka fick vi
även dela ut en del av de glukometrar vi
fört med oss. Det var gripande att se hur
glada dessa människor blev att få ta emot
dessa. Flera av dem grät, trots att de inte
ens fick en egen apparat, utan de skulle
ställas i kyrkorna, tillgänliga för de
diabetessjuka.
På eftermiddagen överlämnade Marlene Larsson tillsammans med Angela
och Christine Stone gåvan på 11 000 kronor ifrån Örebro församling till den lokala församlingen i S:t Petersburg.
På kvällen höll lilla kören ännu en
konsert. Denna gången i Centralkyrkan
som en del i en festival kallad ”The world
of the Bible”. Akustiken i kyrkan var underbar. Och det var församlingen också.
En liten dam stod upp och applåderade
och bad om da capo, så att vi alla kunde
sjunga den ryska sången tillsammans.
Efter detta ställde sig också resten av församlingen upp och gav stående ovationer! Konserten avslutades med att Eva
Onjukka sjöng ”Vårvinda friska”. Efteråt
sa många att de särskilt uppskattade lilla
körens repertoar och att de var mycket
Vi fick var sitt mjukis djur. Tack !
Missionären
imponerade av deras framträdande. Dagen avslutades med en tre timmar lång
Bibeltävling. Som ett av fem lag deltog
Johannes A, Angela S, Eva O och Knut
G. Trots språkförbistringar lyckades de
komma på andra plats!
Söndagen tillbringade vi med sightseeing.
Måndag var det dags att åka till ett av
S:t Petersburgs många barnhem för lite
praktiskt arbete. Detta hade plats för 74
barn i åldrarna 2-18 år. Vi fick besöka tre
avdelningar. Flera av barnen fantiserade
om att vi var deras mammor och pappor
som kommit för att hämta dem. Standarden var över förväntan men barnen uttryckte en stark längtan efter en familj.
Det finns tusentals barnhemsbarn och
hemlösa barn i S:t Petersburg. Tag dem
med i Dina böner.
Sedan var det trädgårdsarbete och
fönstertvätt som gällde för de flesta av
oss. Några åkte till en leksaksaffär för att
köpa gungor och en liten swimmingpool
för de mindre barnen. När skolbarnen
kom hem fick vi se ett litet program som
de bjöd på. Efter det var det lilla körens
tur. De bjöd på en lite annorlunda repertoar bl.a. sjöng de ”Over the rainbow”,
”Bridge over troubled water”, ”Vårvindar
friska” och ”Trollmors sång”. Till sist var
det dags att överlämna en del av de gåvor vi hade med oss. Det blev rusning
efter Barnbiblar, Bibeltavlor, målarböcker och färgkritor.
Tisdagen blev en dag för att besöka
Vinterpalatset eller shopping. Jag och
Knut Gille skulle ha besökt centralhäktet i staden. Där finns det 248 barn
under 18 år som sitter fängslade. Förhållandena där är rysliga. Misären är stor
och de flesta är sjuka och smittbärande.
Värst florerar TBC, HIV och ”orienterarsjukan”. Tyvärr hade fängelsedirektören själv fått sparken dagen innan, så
det fanns ingen chans för oss att komma
in. Henrietta Ulmstedt, som var vår
svenska kontakt, har arbetat idéellt i
flera år med att försöka förbättra förhållandena för barnen, blev också ställd
utanför murarna. Jag har i dagarna haft
kontakt med henne och fortfarande har
situationen inte fått någon lösning. Så i
kyrkan i S:t Petersburg ligger en summa
pengar och 100 fängelsebiblar och väntar. Bed att Jesus skall bereda väg för
henne in dit igen!
På onsdagen var det så dags för hemresan. Vi åkte till Viborg och där fick vi
träffa pastor Vasilij. Han berättade för
oss om tre olika projekt som kyrkan driver; Ett utspisningsprojekt som förser
Det blev rusning efter Barnbiblar.
cirka 20 barn med ett mål mat om dagen.
Detta projekt stödde vi förstås mycket
gärna ekonomiskt. Det andra är stöd till
ett barnhem för 12 barn i åldrarna 5-12
år. Och det tredje är ett barnhem för 75
barn i åldrarna 7- 17 år. Med oss till
Kim visar en glukometer.
Viborg hade vi 106 kg äpplen, kläder, leksaker och mjukisdjur. Vi lämnade en del
till församlingens barn och en del till det
större barnhemmet. Det mindre barnhemmet fick vi besöka och det var
mycket trevligt. Tyvärr hade flera av bar-
nen blivit sjuka och låg på sjukhus, men
de som var kvar blev så glada för sina
presenter. Innan vi lämnade Viborgs
kyrka undrade Vasilij så vackert, om lilla
kören ville framföra en sång. Det gjorde
de naturligtvis gärna och det blev mycket
uppskattat. Pastor Raymond Kent och
hans fru hade kommit dagen innan till
Viborg för en två månader lång kampanj.
De hade framfört lysande kritik till pastor Vasilij om körens framträdande i S:t
Petersburg.
Ja, så var då resan nästan slut. Åter vid
gränsstationen behövde vi inte oroa oss
när någon tulltjänsteman var på väg att
börja riva bland våra saker. Vi hade varken några grejer eller några rubel med
oss tillbaka! Men en massa härliga minnen och många ämnen att bedja över.
Vi tackar Elbjörg Keyn-Lundström för
hennes hårda arbete med att göra denna
resa möjlig och lilla kören som sjöng så
bra, till glädje för så många! Så tackar vi
även Claes Lundström för att han lät oss
på Bibellinjen följa med.
Ett stort tack till affärsmän och kvinnor, till Evangeliitjänst, till Ekebyholmsskolans elever och deras familjer och till
enskilda personer som hjälpt till att
skänka så stora och generösa gåvor. Vi
hoppas och ber att vi har kunnat förvalta
dem på bästa sätt. Må Gud rikligt välsigna Er!
Och Lov, Pris och Tack och Ära till
Gud, vår Herre Jesus och Frälsare för att
vi fick lov att vara dina redskap på det
här uppdraget.
Kim Laovin
19
Missionären
Ekebyholmskörens resa 2002
Ett litet utdrag från Kimberley Joshuas dagbok under körresan…
26/4 Fredag: Vi börjar vår resa från lilla
Ekebyholm ut mot stora vida världen vid
13-tiden. Alla i bussen är spända och förväntansfulla inför resan ner mot Frankrike. Elbjörg har skrivit till alla möjliga
ställen och berättat och skrutit om oss,
så det ska bli spännande och se om vi lever upp till förväntningarna! Vi åker
några timmar och vårt första stopp blir
Gammalkil kyrka, som ligger en bit utanför Linköping. Konserten blev en bra
start på resan och akustiken var toppen.
Efter konserten åkte vi vidare till vårat
övernattningsställe, Jönköping.
27/4 Lördag: Vi vaknar upp i Jönköpings
Adventkyrka. Dagen som väntade skulle
bli en utav de stressigaste. Efter våran
konsert äter vi lunch och skyndar vidare.
Vid sex- tiden är vi i Malmö. Vi övar en
stund, äter och byter om. Efter konserten packar vi ihop och åker till Trelleborg. Därifrån ska vi åka nattfärja till
Rostock, Tyskland. Jag var lite lyrisk när
vi kom på båten, det var ett tag sen sist
jag var på en båt. Så runt springer jag,
men till sist hamnar jag ändå i min
säng.
28/4 Söndag: Jag vaknar tidigare än planerat, det hade blivit ett litet missförstånd. Det var jag lite sur på sådär sex på
morgonen. Vi åker buss hela dagen och
kommer fram till Köln. På kvällen hade
20
vi en riktigt bra konsert och publiken var
jättetrevlig! Den natten sov vi i Kölns
Adventkyrka.
29/4 Måndag: Dagens höjdpunkt blir ett
besök i Kölnerdômen . Hela kören
trippar genom stan för att komma fram
till Kölnerdômen. När vi kommer till
torget där byggnaden står tittar alla upp
och bara gapar. Upp mot skyn reser sig
två enorma torn. När jag kommer närmare ser jag en massa små detaljer, små
gubbar, djur och drakliknande figurer.
Men det bästa med besöket var nog att
vi fick sjunga där inne. Kören hade fått
tillstånd att sjunga två låtar. Det blev
”Dagen är nära” för stora kören och
”Wenn mir in stunden kummer schwer”
för lilla kören. När vi beundrat dômen
färdigt går vi tillbaka till Adventkyrkan
i Köln och ännu en gång sätter vi oss i
bussen och drar vidare. Nu ska vi åka till
vårt främsta resmål, Collonges, en fransk
systerskola till Ekebyholm. När vi äntligen kommer fram till Collonges på natten längtar jag (och alla andra) bara efter
en säng!
30/4 Tisdag: Dagens planer är sightseeing och shopping. Staden vi stannade i
hette Annecy, en supergullig stad med
vatten, berg och söta hus. Jag blev helt
förälskad i den lilla staden! På eftermiddagen fick dom som ville följa med till
ett shoppingcentrum eller stanna kvar i
Annecy. När det blev dags för kvällsmat
fick alla några sedlar var och fick gå och
äta på valfritt ställe. Vi satt i kvällssolen
och åt god fransk mat. Men dagens äventyr var långt ifrån slut. Istället för att åka
direkt till Collonges tyckte vi att det
skulle vara trevligt att åka upp i alperna.
Och det gjorde vi. Vi kom en bra bit upp
i dom franska alperna och allt gick bra,
ända tills Elbjörg säger att vi har fått
bensinstopp. Ingen trodde på vår käre
körledare, hon lät så skojfrisk just då.
Men sedan kom Claes och sa med sin allvarliga röst: ”Vi har fått bensinstopp.” Så
ut gick vi och puttade på bussen, och till
sist kom vi faktiskt till en bensinmack.
Fransmännen som såg oss måste ha smålett och tänkt att svenskar är konstiga, vi
går ut och puttar på vår buss, sent på
kvällen mitt ute i dom franska alperna.
Men till sist kom vi ”hem”. När jag äntligen kommer till en säng så är jag väldigt
trött men nöjd över dagens äventyr.
1/5 Onsdag: Jag vaknar trött och lite halvgrinig. Idag ska vi ha en konsert och åka
till Genève. Vi var två grupper, en som
ville följa med till Genève, och en för
dom som inte ville följa med. Jag följde
med! Jag, Jennica, Martin och Petra gick
och köpte presenter åt dem som fyllde
år. Martin kollade på halsband som om
det vore något från yttre rymden. På
Missionären
kvällen hade vi en ganska dålig konsert
enligt oss själva, men publiken och
Elbjörg tyckte den var bra. Elbjörg har
skrutit om oss i alla länder, så det var lite
läskigt med så höga höga krav när vi
sjöng.
2/5 Torsdag: Idag får vi veta att vi ska åka
på en liten tripp med okänt mål. Först
blir det Chamonix, en fjällby uppe i de
franska alperna. Vi får shoppa där en
stund, inte för att det fanns så stort sortiment, mest souvenirbutiker. Sen är det
ingen som vet vart vi ska. Bernhard och
Elbjörg har hört sig runt med turistinformationen, och vi får några alternativ att välja på. Majoriteten ville åka över
till Italien genom tunneln Mont Blanc.
Det var lite läskigt att åka tio minuter i
en tunnel under ett stort berg. Det hade
varit toppen om det hade varit fint väder, men allt kan ju inte vara perfekt. Alla
var på jakt efter italiensk glass. Så vi
sprang runt i den lilla byn, och till sist
hittade jag och mitt gäng en liten glassbutik. Och den glassen var verkligen
god! Glöm allt vad svensk glass heter, nu
ska det vara italienskt. Efter en stund
åkte vi tillbaka till Collonges och hade
en trevlig kväll med valfria grejer att
göra.
Gruppfoto på en bro.
3/5 Fredag: Jaha, då var det dags att åka
igen då. Vi får vakna tidigare än vanligt
dessutom! Idag är det meningen att vi ska
komma fram till Friedensau, Tyskland.
Vi åker hela långa dagen och kommer till
sist till Friedensau.
4/5 Lördag: Det var regnigt åter igen när
vi vaknade. Först gick vi på gudstjänsten
och sjöng en låt. Sedan, efter lunch, hade
vi vår egen konsert. Den sista. Alla var
lite halvkrassliga och förkylda, men det
gick ändå ganska bra, som vanligt var vi
i kören inte så nöjda med våran insats,
men det var ändå uppskattat av publiken.
Elbjörg hade skrämt upp oss med att
dom var vana vid duktiga sångare. Det
roliga var att vi fick veta precis innan att
de skulle filma oss och sända i någon tysk
tv-kanal, kanske inte någon stor och
känd tv-kanal, men ändå!
Efter konserten var vi tvungna att
stressa vidare, som vanligt. Nu skulle vi
åka båt igen. Och till min stora förtjusning så hade den här båten ännu finare
hytter. Efter en stunds skrattande och
pratande gick vi och la oss.
5/5 Söndag: Det här var den mest händelsefattiga dagen på hela körresan. Vi sit-
Vi tar en rast.
ter trötta under resan och det känns konstigt att inte vara bland fransk- eller tysktalande personer. Nu var det helt plötsligt svenska man skulle prata med någon
expedit i en affär. Vi kom fram till Ekebyholm, tidigare än planerat. Det kändes
lite sorgligt, men ändå skönt att komma
tillbaka. Det gick ju så snabbt! Vi ser redan fram emot nästa års körresa.
Ja, det blev trots allt en körresa. Det
har varit flera små problem med att fixa
till det, men det gick! Vi har haft otroligt kul, jag tror jag kan säga det från alla
i kören.
”Jag har mycket att säga er, men jag vill
inte göra det med papper och bläck utan hoppas att få komma till er och tala med er personligen”(2 Joh1: 12) .
Ett stort tack från kören till alla som
har hjälpt oss, speciellt Elbjörg!
21
F AMILJ
VIGDA
Maria Onjukka
Kristian Randjelovic
Berga kyrka
den 5/1 2002.
Vigselförrättare var
Lars Gille.
Paret ska heta Randjelovic.
VI GRATULERAR
Sven Smårs, 45, agronomlicentiat från Ekebyholm,
Rimbo som den 18 april 2002
disputerade på sin doktorsavhandling Influence of Different Temperature and Aeration
Regulation Strategies on Respiration in Composting of Organic
Household Waste, vid Sveriges
lantbruksuniversitet, Ultuna,
Uppsala.
Avhandlingen beskriver
hur man kan snabba upp
komposteringsprocessen beroende på hur man reglerar
temperaturen. Bland annat
har han i forskningen funnit
att kombinationen med alltför höga temperaturer, (över
+40°) och ett lågt PH-värde
(under 7) hämmar komposteringsprocessen.
Mirjam Lillas
22
TILL MINNE AV
NIKLAS BÖRJESSON
AVSOMNADE
Vår församling har åter fått
ett sorgebud. Göta Larsson
insomnade på St Görans sjukhus den 25 mars. Hon föddes
1922 i Gardsjönäs i Storumans
Kommun.
Hon var den mellersta av
sju systrar. Som ung flyttade
hon till Östersund där hon
lärde sig till damfrisörska hos
sin syster. Efter några år bosatte hon sig i Sthlm där hon
arbetat större delen av sitt liv.
Det dröjde till 1989 innan
Göta Larsson tog emot Adventbudskapet. Efter att ha
lyssnat till Mark Finleys föreläsningar här i Stockholm
1988 och deltagit i Bibelskolan på Ekebyholm året
därpå, döptes hon i Långsjön,
Rånäs av pastor Nils-Erik
Lundberg.
I vår församling minns vi
Göta som en positiv och glad
person. Hon hade ett generöst hjärta som ömmade för
andra och delade gärna med
sig av det hon hade. De sista
åren har hon lidit av ohälsa.
Begravningen ägde rum i
Slussfors Adventkyrka den 12
april med Per-Erik Dekkerhus som officiant.
Nu vilar hon på Umnäs
kyrkogård tills Jesus kommer.
För Stockholms församling
Ingeborg Lindahl
Frida Stramerud har stilla
somnat in i dödens sömn i en
ålder av 85 år.
Hon föddes i Vikarbyn i
Dalarna och växte upp bland
fyra syskon. Mamman var adventist liksom flera andra i
byn och de brukade samlas i
hemmen på sabbaterna. Frida
döptes som 20-åring och utbildade sig till sköterska på
Hultafors.
Under tiden hon arbetade
på Nyhyttan träffade hon sin
blivande man Gunnar. De
fick tre döttrar. Frida spelade
fiol och framträdde i sin ungdom med Rättvikskullorna.
Hon var intresserad av sömnad och vävning och var aktiv i församlingen på de olika
På natten den 9 maj 2002 avled Niklas Börjesson i sitt
hem efter en tids sjukdom.
Han blev bara 18 år gammal
och vi sörjer djupt hans
bortgång i Göteborgs församling.
Niklas var under hela sitt
liv en del av kyrkan, alltifrån sin tid i barnsabbatsskolan som liten till scouterna. Han tog också sedan
flera år ett stort ansvar för
ljudtekniken i kyrkan.
Niklas hade en ovanligt
andlig mogenhet för sin ålder och tog tidigt beslutet
att följa Jesus. 1997 döptes
han av sin morfar Sven Emanuelsson i Vättern på Västerängs ungdomsgård, en
plats som han älskade. I församlingen i Göteborg har vi
lärt känna Niklas tro och
övertygelse; hans villighet
att tjäna, hans intresse att
lära och hur hans tro stärktes under hans sjukdomstid.
Vid varje gudstjänst var
Niklas med. Mot slutet kom
han i rullstol, tärd och mager av sin svåra cancersjukdom. Niklas lämnar efter
sig ett starkt och gripande
vittnesbörd på sin tro.
Begravningsgudstjänsten hölls i Landvetter kyrka
den 24 maj och förrättades
av Lars Engdahl. I den stora
sorgen fanns också hoppet
om uppståndelsens dag.
Budskapet var att inte ens
döden är något definitivt
avsked, för Jesus har besegrat döden. Det var ett sådant hopp som Niklas själv
talade om – in i det sista.
Många deltog också i den
efterföljande minnesstunden och fick höra uppskattande och värmande ord om
Niklas. Morfar Sven berättade om den nära kontakt
han och Niklas hade haft
och läste följande ord:
Det liv är inte längst, som
längst har varat.
Den levat längst som fyllde
livet bäst.
Den är ej rikast vilken mest
har sparat.
Nej, den är rikast som har
givit mest
Vila i frid Niklas. Vi ses.
Lars Engdahl
VARMT TACK
till alla som tänkt på oss och bett för oss under de år som
Niklas varit sjuk. Hoppas att ingen blir missmodig för att
Gud inte besvarade alla böner genom att göra Niklas frisk.
Att bedja och kämpa vidare var typiskt för Niklas. Vi önskar att vi alla skall fortsätta med det, för Jesus kommer
snart.
Birgitta och Hans- Olof
platserna där de bodde. Speciellt Hjälpaktionen stod hennes hjärta nära och hon kolporterade på somrarna under
de år hon studerade på Ekebyholm.
På servicehuset i Fritsla där
hon bodde de sista åren, var
hon mycket omtyckt för sitt
positiva och humoristiska
sätt. De gånger hon kunde
komma till kyrkan i Borås utstrålade hon glädje och tacksamhet.
Begravningen ägde rum i
Fridhems kapell, Göteborg
den 26 april med Georg
Filippou som officiant.
Frid över hennes minne!
För Borås församling:
Sekreteraren
A NNONSER
S.D.A. KVINNEFORUM
Fornyelse - fellesskap - frisk luft
Tid: 11.-13. oktober
Sted: Hornsjø Høyfjellshotell
(Ca. 30 kilometer nordøst for Lillehammer) ,
bilveg helt fram.
SKOGLI
helse- og rehabiliteringssenter as
135 sengeplasser. Rehabilitering og behandling av pasienter med lidelser i muskel/
skjelett, inkl. ortopedisk opererte, revmatiske
og nevrologiske lidelser, hjerte/karsykdommer, livsstilssykdommer
og kroniske smerter. 82 årsverk med bla 18 fysioterapeuter, 11
sykepl-/hjelpepl, ergoterapeut, dietetiker, 3 legestillinger.
Beliggenhet 2 km utenfor Lillehammer sentrum.
Avdelingsoverlege
Stilling ledig stilling fra 1. januar 2003
Da en av våre leger slutter, trenger vi ny lege med spesialistkompetanse til å ta det medisinsk faglige ansvaret for
virksomheten på Skogli. Vi er inne i en fase med nytenkning og
utvikling der vi særlig vil øke fokus på livsstils-sykdommer,
bevegelsesglede og utvikling av rehabiliteringskonseptet.
Forkynnelse av det adventistiske livssyn er grunnlaget for alt vi
gjør.
Seminarer:
”Når andre får religiøs makt over deg”
v/pastor Hilde Thorkildsen.
”Ukjente kvinner i Bibelen” v/redaktør Kirsten Lundquist.
”Fibromyalgi” v/dr. med. Sigrid H. Wigers.
”Kvinners helse” v/dr. med. Serena Tonstad.
Du velger!
Oppreid seng, dusj og toalett til alle rom, svømmebasseng
og badstu er inkludert. 160 senger. Plass til alle som vil.
Fantastisk turterreng. Vegetarisk mat.
Pris: kr. 950 i dobbeltrom, kr. 1100 i enkeltrom for hele
helga, alt inkludert.
Påmelding: DNU, tlf. 32161670 innen 25. september
Damer i alle aldre er hjertelig velkommen til en
oppfriskende helg.
”ETTÅRING”
Den vi søker må
• ha vilje til å gå nye veier
• evne til samarbeid, fleksibilitet og overblikk
• kompetanse innen rehabilitering
• erfaring fra dokumentasjon / forskning
Vi tilbyr
• en meningsfylt hverdag
• entusiastiske medarbeidere og godt arbeidsmiljø
• velordnet arbeidstid og travle dager
• vaktordning og lønn etter avtale
• rimelig bolig til leie
• geografi midt i smørøyet
Spesiale i Fys.med.og Rehab eller Revmatologi blir foretrukket.
Kontakt Direktør Edel Krøll
Skogli helse- og rehabiliteringssenter as,
2614 Lillehammer innen 1. august.
[email protected] Tlf 61 24 91 00. Fax 61 24 91 99.
Ensam och mitt i livet?
- En helg i trevlig gemenskap bland andra ensamstående Du som missade Lysekilsträffen, här är din nästa chans att
unna dig något extra! Vi möts på Solsetra (utanför Drammen) i Norge med vänner från Norge och Danmark helgen den 6–8 sept. Promenader, andlig gemenskap, vänskap, många glada skratt, god mat, fest och vacker natur
väntar dig som vill utöka vänkretsen. Lågt pris. Kontakta
Tommy för anmälan: 031- 48 70 04 (ej kvällar) , mobil: 0708389670 (gärna SMS) , eller e-mail: <tommy—music25@
hotmail.com> eller Solfrid i Norge, tel 0047- 69258069.
Vi hjälper till med att samordna transporter så långt det
är möjligt.
Skulle du vara intresserad av att arbeta som församlingspraktikant i Umeå SDA-församling? Kontakta Tommy
Björn, tel: 090–12 99 02, e-post: [email protected]
VI BEHÖVER ER!
Ni som vill arbeta som ettåring och/eller tänker göra vapenfri tjänst under det kommande året, vi vill inbjuda er
att komma upp till vår fjällnära församling med vacker
natur. Vi har en livlig verksamhet med många barn och
juniorer. Vi önskar satsa på scouting och Kyrkans minifritids med mera under de kommande åren. Hör av dig till
Slussfors för mer information. Ring Siv & PerErik 0951501 47, mobil: 070-266 50 77. E-post: <pedekkerhus@ post.
netlink.se>
S
OLENS NEDGÅNG
Lund
Göteborg
Stockholm
Östersund
Luleå
Helsingfors
Uleåborg
5 juli
21.49
22.09
21.59
23.00
23.22
22.44
00.03
12 juli
21.43
22.02
21.51
22.47
23.00
22.34
23.40
19 juli
21.34
21.52
21.39
22.30
22.35
22.22
23.17
26 juli
21.23
21.39
21.25
22.11
22.10
22.07
22.53
2 aug
21.10
21.24
21.09
21.50
21.44
21.50
22.28
9 aug
20.55
21.08
20.52
21.29
21.18
21.31
22.03
Lund
Göteborg
Stockholm
Östersund
Luleå
Helsingfors
Uleåborg
16 aug
20.39
20.51
20.33
21.06
20.51
21.12
21.37
23 aug
20.22
20.33
20.14
20.43
20.25
20.52
21.11
30 aug
20.05
20.14
19.54
20.19
19.58
20.31
20.45
6 sept
19.47
19.55
19.34
19.55
19.32
20.10
20.20
13 sept
19.29
19.36
19.13
19.31
19.05
19.49
19.54
20 sept
19.10
19.16
18.52
19.07
18.39
19.27
19.28
23
Avsändare:
SDA media
Box 100 36
800 10 Gävle
Posttidning B
BEGRÄNSAD
EFTERSÄNDNING
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen med
nya adressen på baksidan
(ej adressidan).
Källan
”Se på liljorna...”
Naturen berättar om Gud
S
ommar, vilket härligt ord att tänka
och drömma omkring, sol och
värme och blommor som lyser i
alla de färger och ett härligt friluftsliv.
På sommaren är det lättare för oss att
komma ut i Guds sköna värld och det
innebär att många också kommer närmare Gud. Även de som inte räknar sig
som troende, upplever ofta en känsla av
andakt och gudomlig närvaro när de
kommer ut i naturen. Vi har mycket att
lära om vår skapare av allt det levande vi
ser. Jesus bad oss att se på liljorna och
fåglarna och lära av dem.
Som kolportör kom jag till en konstnär i Halland. Vi talade om Guds existens.
–Det är klart att Guds finns, det ser
jag i min trädgård, sa konstnären.
–Kom ska jag visa dig.
Så tog han mig med ut till ett rabarberstånd.
–Se på rabarbern, sa han. Den behöver mycket vatten och se hur bladen är
formade som stora trattar som samlar
upp regnvattnet, och stjälken är som en
ränna som leder vattnet direkt ner till
rötterna. Det visar att det finns en vis
skapare. Det finns många liknande exempel.
Går jag ut i skymningen till grönområdet utanför mitt fönster, kommer
fladdermössen flaxande omkring mig på
insektsjakt. Fast det mörknat flyger de
snabbt och obehindrat mellan träd och
grenar. Det sker med hjälp av en inbyggd
radar som vår herre givit dem.
Säkert har du hört hackspetten slå sina
trumvirvlar och han hamrar inte på lite
heller. Hur kommer det sig att han inte
får hjärnskakning? Gud har byggt in ett
fjädringssystem i hans huvud så att hjär-
24
nan inte skadas! Överallt kan vi se spåren av en vis skapare.
Men det finns mer att lära om honom
än att han existerar.
”Se på himlens fåglar. De sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er
himmelske Fader föder dem... Se på ängens
liljor hur de växer. de arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i
all sin prakt var klädd som en av dem”, sa
Jesus (Matt. 6:26-29) . Vad vill han att vi
ska lära av det? Är det likgiltighet och
tanklöshet? Nej, men tillit. Han vill att
vi ska lita på Gud och förstå att han vårdar sig om oss. Vi ska uppleva att vi har
en Fader i himlen som ser med kärlek på
alla sina skapade verk. Våra liv vilar i
hans händer.
Den Gud som ger fåglarna föda och
kläder liljorna, är inte främmande för
våra behov och han gör det möjligt för
oss att få dem tillgodosedda. Därför ska
vi inte låta oss brytas ner av oro och bekymmer. ”Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?” frågar Jesus (Matt 6:27) . Vilken avslöjande
fråga! Vad hjälp har vi av att vi oroar oss?
Det bara tär på både humör och krafter.
Vi kan ändå aldrig gå upp för backen
innan vi kommit fram till den.
Vi har en fader i himlen som tar hand
om både sparven och oss. Honom ska vi
vända oss till och lita på att han leder oss
igenom problemen.
En gång satt jag ute på en bänk och åt
lite matsäck då en sparv kom flygande.
Den såg att här fanns mat och tänkte nog
att nu blir det mat över åt mig, så den
gjorde en sväng och kom tillbaka. Och
visst fick den lite att äta. Tänk om vi
kunde leva på det viset! Det har vi svårt
med och det visste Jesus. Men det finns
något att lära i detta. Gud har givit oss
tankeförmåga och den ska vi använda
och göra det vi kan för att ordna för oss
och dem vi har ansvar för. Men vi ska
göra det utan den där meningslösa oron
för morgondagen som bara tär på våra
krafter.
Fågeln och blomman är helt inriktade
på livet. För oss är livet Kristus. När vi
lever i hans gemenskap, lever vi tryggt.
Han ger oss den nåd vi behöver för att vi
ska nå Guds rike.
Naturen kan lära oss om Guds vishet,
omsorg och kärlek, men Gud vill mer
han vill föra oss i gemenskap med sig
själv. Därför gav han oss sitt ord och ännu
mer, han kom till oss i sin Son Jesus Kristus. Jesus säger: ”Jag är den sanna vinstocken och min Fader är vinodlaren. Varje
gren i mig som inte bär frukt, skär han bort
och varje gren som bär frukt ansar han,... så
att den bär mer frukt. Bli kvar i mig, så blir
jag kvar i er ... Om någon är kvar i mig och
jag i honom, bär han rik frukt: utan mig kan
ni ingenting göra.” (Joh.15:1-5) .
Grenen anstränger sig inte för att bära
frukt. Den bär frukt för att den är förenad med vinstocken och vårdas av vinodlaren. Vårt liv blir rikt då vi under
Guds vård är i gemenskap med Jesus.
Så kan det vi upplever i naturen berika vårt förhållande till Gud. När du
njuter av sommarens skönhet, försök då
att själv finna ut nya lärdomar av det du
ser. Skapelsen är ett resultat av Guds vishet och kraft och det är du också. Du är
en del av Guds natur. Lita på din skapare
så får du ”växa för livets land, som är hans
himmelska rike”.
Arne Sandström
Arne Sandström är
pensionerad pastor, bosatt i Helsingborg