Hälsan hos barn och unga med funktionsnedsattning

DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS
OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
Hälsan hos barn och unga med
funktionsnedsättning
www.fhi.se
A 2011:08
© STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT A 2011:08
UPPLAGA 1:2
ISSN: 1653-0802
ISBN: 978-91-7257-839-5 (PDF)
ISBN: 978-91-7257-840-1 (PRINT)
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
3
Innehåll
FÖRORD ........................................................................................................ 5
SAMMANFATTNING ........................................................................................... 6
SUMMARY ...................................................................................................... 8
Survey of mental health among children and adolescents 2009 ................................... 8
The health of children and adolescents with disabilities ........................................... 8
1 INLEDNING ................................................................................................ 10
1.1 Barn och unga med funktionsnedsättning prioriterade inom både folkhälsopolitiken och
funktionshinderspolitiken ................................................................................ 10
1.2 Klassifikationer och definitioner av funktionsnedsättning och funktionshinder ........ 11
1.3 Förekomsten av funktionsnedsättningar hos barn, unga och vuxna ....................... 12
1.3.1 Den nationella kartläggningen av barns och ungas psykiska hälsa ....................... 12
1.3.2 Levnadsförhållandena hos barn ............................................................... 13
1.3.3 Barnens miljöhälsoenkät ....................................................................... 14
1.3.5 Den nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor .................................... 15
1.3.6 Undersökningar av levnadsförhållanden ..................................................... 16
1.3.7 Funktionsnedsatta på arbetsmarknaden ..................................................... 16
1.3.8 Sammanfattningsvis om förekomsten av funktionsnedsättning bland barn, unga och
vuxna ..................................................................................................... 17
1.4 Hälsan hos vuxna med funktionsnedsättning ................................................... 18
2 PSYKISK HÄLSA ........................................................................................... 20
2.1 Självupplevd hälsa ................................................................................... 20
2.2 Psykosomatiska besvär .............................................................................. 21
2.3 Elever med betydande problem ................................................................... 24
3 SKOLA ...................................................................................................... 26
3.1 Trivsel i skolan ........................................................................................ 26
3.2 Lärarkontakt .......................................................................................... 27
4 LEVNADSVANOR .......................................................................................... 29
4.1 Tobak ................................................................................................... 29
4.2 Alkohol .................................................................................................. 30
4
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
4.3 Fysisk aktivitet ....................................................................................... 32
5 FAMILJ, KAMRATER OCH MOBBNING ................................................................. 33
5.1 Familjesituation ...................................................................................... 33
5.2 Kamrater ............................................................................................... 33
5.3 Mobbning ............................................................................................... 35
6 ANALYS OCH SLUTSATSER .............................................................................. 37
7 OM UNDERSÖKNINGEN .................................................................................. 41
7.1 Syfte..................................................................................................... 41
7.2 Datainsamling ......................................................................................... 41
7.2.1 Sekretess .......................................................................................... 41
7.2.2 Bortfall............................................................................................ 42
7.2.3 Partiellt bortfall................................................................................. 42
7.2.4 Viktning ........................................................................................... 42
7.3 Enkäten ................................................................................................. 42
7.4 Dimensioner av psykisk hälsa ...................................................................... 43
TABELLBILAGA .............................................................................................. 44
REFERENSER ................................................................................................ 50
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
5
Förord
Hösten 2009 genomfördes på regeringens uppdrag en nationell kartläggning av barns
och ungas psykiska hälsa. Samtliga elever i årskurs 6 och årskurs 9 fick svara på en
enkät om hur de upplever sin hälsa. Kartläggningen är den första i sitt slag och ger
värdefull information om hur eleverna mår, hur de upplever sin situation i hemmet, i
skolan och på fritiden samt vilka levnadsvanor de har.
Statens folkhälsoinstitut fick i uppdrag av regeringen att redovisa resultaten från
totalundersökningen. Resultaten för samtliga skolor och kommuner har tidigare
presenterats på www.fhi.se/kartlaggning-barn. Resultaten på nationell nivå har även
presenterats i rapporten Kartläggning av psykisk hälsa bland barn och unga – Resultat
från den nationella totalundersökningen hösten 2009 i årskurs 6 och 9, liksom vid ett
antal regionala konferenser runt om i landet. Dessa redovisningar har fokuserat på
samtliga elever, även om svaren har redovisats uppdelade på årskurs, kön,
familjesituation och föräldrarnas födelseland. Hösten 2010 anordnade Statens
folkhälsoinstitut ett seminarium där en jämförelse av svaren från barn med
funktionsnedsättning och barnen utan funktionsnedsättning från den nationella
kartläggningen presenterades. Den här rapporten kan ses som en fortsättning och
fördjupning av de resultat som presenterades vid seminariet.
Definitionen av funktionsnedsättning i enkäten var mycket bred, vilket innebär att bilden
som ges av barn med funktionsnedsättning i den här rapporten kan uppfattas som något
onyanserad. I dag råder det dock brist på samlad kunskap om hur barn med
funktionsnedsättning mår. Det är därför angeläget att kartlägga hur de mår och vilka
levnadsvanor de har. Detta för att veta om ohälsan startar redan i tidig ålder och om
riktade förebyggande insatser bör genomföras för att förbättra hälsan hos barn med
funktionsnedsättning. Vi väljer därför att, med förbehåll för den breda definitionen,
presentera svaren från de barn som har svarat att de har en funktionsnedsättning i den
nationella kartläggningen. Såväl personer med funktionsnedsättning som barn och unga
är prioriterade grupper inom folkhälsopolitiken.
Rapporten har tagits fram av utredarna Maria Corell, Jenny Telander, Petra Löfstedt,
Miaomiao Zhu och Lilly Augustine vid avdelningen för barns och äldres hälsa.
Rapporten vänder sig till kommun- och landstingspolitiker, lärare och annan
skolpersonal, myndigheter, ideella organisationer och privata aktörer som arbetar med
barn och ungdomar. Rapporten är granskad av professor Mats Granlund, Högskolan i
Jönköping.
Östersund, juli 2011
Sarah Wamala
Generaldirektör
6
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
Sammanfattning
Det råder i dag brist på samlad kunskap om hur barn med funktionsnedsättning mår och
hur deras livsvillkor och levnadsvanor ser ut. Detta trots att barn och unga med
funktionsnedsättning utgör en prioriterad grupp inom både folkhälsopolitiken och
funktionshinderspolitiken. Den här rapporten syftar till att ge ökad kunskap om hälsan
hos barn och unga med funktionsnedsättning, främst utifrån den nationella
kartläggningen av barns och ungas psykiska hälsa som genomfördes på regeringens
uppdrag under hösten 2009.
Bakgrunden till kartläggningen var att flera undersökningar de senaste decennierna har
pekat på att den psykiska hälsan bland barn och unga i Sverige har försämrats. Samtliga
elever i årskurs 6 och årskurs 9 fick därför besvara en enkät om hur de upplever sin
hälsa, sin situation i hemmet, i skolan och på fritiden samt om sina levnadsvanor. Drygt
172 000 elever besvarade enkäten, vilket motsvarar en svarsfrekvens på 83 procent.
Enkäten innehöll en fråga som gör det möjligt att särskilja de elever som upplever att de
har en funktionsnedsättning. Frågan löd ”Har du en funktionsnedsättning?” och bredvid
frågan fanns följande information: Funktionsnedsättning betyder här att man exempelvis
har ett rörelsehinder, dyslexi, nedsatt syn eller hörsel. Det kan också vara att man har
ADHD, epilepsi eller diabetes.
Frågans utformning medför att vi inte vet vilken funktionsnedsättning en elev har eller
hur svår funktionsnedsättningen är. Frågan ger oss heller inte svar på om en elev har
flera funktionsnedsättningar. Detta medför att gruppen elever med funktionsnedsättning
blir mycket heterogen och att bilden som presenteras av gruppen i den här rapporten kan
anses något onyanserad. Statistik från nationella urvalsundersökningar av barns och
ungas hälsa och välfärd kan dock ge oss en fördjupad bild av gruppen.
Undersökningarna visar att ungefär hälften av barnen med funktionsnedsättning har
allergi eller astma. Även läs- och skrivsvårigheter tillhör de vanligaste
funktionsnedsättningarna bland barn och unga.
Bland eleverna i undersökningen var det 14 procent som svarade att de hade en
funktionsnedsättning. Andelen var något större bland pojkar än bland flickor, 15 procent
jämfört med 14 procent. Det var vanligare att ha en funktionsnedsättning i årskurs 9 än i
årskurs 6. Andelen var 17 procent jämfört med 12 procent.
Resultaten från kartläggningen visar att de flesta elever trivs bra med livet, även om
trivseln bland elever med funktionsnedsättning är något lägre än bland elever utan
funktionsnedsättning. Elever med funktionsnedsättning skattar sin hälsa sämre jämfört
med barn utan funktionsnedsättning. Vidare upplever de oftare psykisk ohälsa och fler
stressrelaterade symptom i sin vardag än elever som anger att de inte har en
funktionsnedsättning.
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
7
Skolan är ett område där det tycks råda små skillnader mellan elever med respektive
utan funktionsnedsättning. Den bild som framträder är att de flesta elever, inklusive dem
med funktionsnedsättning, trivs i skolan och kommer väl överens med sina lärare.
När det gäller kamratrelationer och mobbning är bilden delad. Å ena sidan har de flesta
elever, inklusive de som har en funktionsnedsättning, kamrater som de umgås med på
sin fritid och som de kan prata med. Å andra sidan är elever med funktionsnedsättning i
högre grad utsatta för olika former av mobbning än de övriga eleverna. De löper fyra
gånger så stor risk att utsättas för mobbning. Dessutom är elever med
funktionsnedsättning i större utsträckning rädda för andra elever och blir i högre grad
retade av andra elever.
Levnadsvanorna skiljer sig tydligt åt mellan barnen med respektive utan
funktionsnedsättning. Det är vanligare att barn med funktionsnedsättning röker, snusar
och dricker mycket alkohol vid ett och samma tillfälle. Dessutom motionerar elever med
funktionsnedsättning mindre än elever utan funktionsnedsättning. Barn och unga med
funktionsnedsättning löper därmed större risk för framtida ohälsa på grund av sina
levnadsvanor.
Sammanfattningsvis är skillnaderna mellan barn med respektive utan
funktionsnedsättning störst inom områdena psykisk hälsa, mobbning och levnadsvanor.
Dessa skillnader är möjliga att minska, inte minst genom insatser från skolans sida.
Skolan har ett uttalat ansvar inom alla tre områdena. Av skollagen framgår att skolan
ska förebygga och förhindra kränkande behandling av barn och elever. Det framgår även
att elevhälsan har till uppgift att bevara och förbättra elevernas fysiska och psykiska
hälsa. Enligt läroplanen för grundskolan ska skolan sträva efter att erbjuda alla elever
daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen. Ett särskilt fokus på elever med
funktionsnedsättning inom dessa tre områden skulle i förlängningen kunna bidra till att
skillnaderna i hälsa mellan barn, unga och vuxna med respektive utan
funktionsnedsättning minskar.
Statens folkhälsoinstitut har för avsikt att fortsätta arbetet med att ta fram och sprida
kunskap om omfattningen av barn med funktionsnedsättning och deras hälsosituation.
Vi har även påbörjat en kartläggning för att få en samlad bild av hälsan hos barn med
funktionsnedsättningar och vad som skulle kunna främja deras hälsa. Vidare har vi, på
uppdrag av regeringen, fördelat medel till två forskningslärosäten som i samarbete med
varsin kommun ska utveckla, följa upp och utvärdera stöd till föräldrar med barn som
har en funktionsnedsättning.
8
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
Summary
Survey of mental health among children and adolescents 2009
The health of children and adolescents with disabilities
There is a lack of comprehensive knowledge of the well-being of children and young
people with disabilities, of their living conditions and living habits. This is despite the
fact that children and young people with disabilities constitute a prioritised group in
both public health policy and in disability policy. The aim of this report is to increase
knowledge about the health of children and young people with disabilities. The report is
primarily based on the results of the total population survey of children and young
people's mental health that was conducted on behalf of the Swedish Government in
autumn 2009.
The total population survey was carried out as a result of several studies in recent
decades indicating that the mental health of children and young people in Sweden has
deteriorated. All students in grade 6 and grade 9 were therefore asked to complete a
questionnaire about their health. More than 172,000 students answered the
questionnaire, representing a response rate of 83 percent.
The questionnaire included a question that makes it possible to distinguish those
students who perceive that they have a disability. The question was, "Do you have a
disability?". The question was followed by the following information: "Disability, in this
case, means that you, for example, have a physical disability, dyslexia, visual and/or
hearing impairments. It could also be that you have ADHD, epilepsy or diabetes."
The query design does not allow us to identify the type of disability a student has or its
severity. Nor does the question tell us whether a student has multiple disabilities or not.
As a result, the group of students with disabilities is very heterogeneous and the picture
presented of the group of students with disabilities in this report may be considered
somewhat undifferentiated. Statistics from national sample surveys of children and
young people's health and welfare however, show that children with allergies or asthma
constitute about half of the group of children with disabilities. Reading and writing
disabilities though are among the most common disabilities among children and
adolescents.
Approximately 14 percent of the students in the survey responded that they have a
disability. The share is slightly higher among boys than among girls, 15 percent
compared to 14 percent. It is more common to have a disability in grade 9 than in grade
6. The share is 17 percent versus 12 percent.
The results from the survey show that the majority of students enjoy life, even if life
satisfaction among students with disabilities is somewhat lower than among students
without disabilities. Compared with children without disabilities, however, students with
disabilities consider their health to be worse. Furthermore, they experience more mental
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
9
health problems and more stress-related symptoms in their daily lives than students who
say they do not have a disability.
School is an area where there appears to be little difference between students with
disabilities and students without disabilities. The picture that emerges is that most
students, including those with disabilities, enjoy school and get along well with their
teachers.
With regard to peer relationships and bullying, the picture that emerges of students with
disabilities is shared. On the one hand, most students, including those with disabilities,
have peers they socialise with in their spare time and who they can talk to. On the other
hand, students with disabilities are more prone to various forms of bullying, compared
with students without disabilities. They are four times as likely to be exposed to
bullying, compared with students without disabilities. In addition, students with
disabilities are more afraid of other students and are more often teased by other students.
When it comes to living habits, there are clear differences between children with
disabilities and children without disabilities. It turns out that smoking, use of moist snuff
(Swedish: snus) and harmful consumption of alcohol is more common among students
with disabilities compared with students without disabilities. It also appears that students
with disabilities are less physically active than students without disabilities. Children
and young people with disabilities are therefore at greater risk for future ill health due to
their lifestyle.
To sum up, the results obtained in the total population survey of children and young
people's mental health show that the areas where the disparities between children with
and children without disabilities are greatest include mental health, bullying and living
habits. These differences are possible to diminish by measures in school. Schools have
an explicit responsibility in all three areas. The Education Act states that schools should
prevent bullying and that the student health is to maintain and improve the students’
physical and mental health. Also, primary schools should strive to offer all students
daily physical activity as part of the school day. A special focus on students with
disabilities within these three areas would ultimately contribute to reducing the
disparities in health between children, young people and adults with and without
disabilities.
The Swedish National Institute of Public Health intends to continue efforts to develop
and disseminate knowledge about children with disabilities and their health situation.
10
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
1 Inledning
I det här kapitlet vill vi ge en bild av den nationella politiken för personer med
funktionsnedsättning, hur stor del av befolkningen som har funktionsnedsättningar samt
hur personer med funktionsnedsättning mår jämfört med den övriga befolkningen.
Kapitlet inleds med en kort redogörelse för målen för arbetet med barn, unga och vuxna
inom folkhälso- respektive funktionshinderspolitiken. Därefter följer en genomgång av
internationellt och nationellt accepterade definitioner av och klassifikationer för
funktionsnedsättning. Därpå följer en genomgång av olika nationella undersökningar
inom hälsa och välfärd som visar förekomsten av, liksom typen av, funktionsnedsättning
bland barn, unga och vuxna. Kapitlet avslutas med en summering av ett antal rapporter
som belyser hälsan hos vuxna med funktionsnedsättning.
1.1 Barn och unga med funktionsnedsättning prioriterade
inom både folkhälsopolitiken och funktionshinderspolitiken
Det övergripande nationella målet för folkhälsoarbetet är att skapa samhälleliga
förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen (Regeringens
proposition 2010/11:01). För att nå målet krävs att förutsättningarna för hälsan förbättras
hos de grupper som är mest utsatta för ohälsa, och dit hör många personer med
funktionsnedsättning. Barn och unga är också en prioriterad målgrupp inom
folkhälsopolitiken, där ett av målområdena är barns och ungas uppväxtvillkor. Miljön i
förskolan, skolan och i hemmet har stor betydelse för barns hälsa.
De nationella målen för funktionshinderspolitiken är följande:
• En samhällsgemenskap med mångfald som grund
• Att samhället utformas så att människor med funktionsnedsättning i alla åldrar
blir fullt delaktiga i samhällslivet
• Jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och pojkar, kvinnor och män med
funktionshinder.
För att nå målen för politiken ska det funktionshinderspolitiska arbetet bland annat
inriktas på att identifiera och undanröja hinder för full delaktighet i samhället för flickor,
pojkar, kvinnor och män med funktionsnedsättning samt på att ge barn, ungdomar och
vuxna med funktionshinder förutsättningar för självständighet och självbestämmande.
Regeringen beslutade i juni 2011 om en strategi för genomförande av
funktionshinderspolitiken 2011─2016. Strategin innehåller konkreta mål för samhällets
insatser inom nio prioriterade områden, däribland folkhälsopolitiken, samt en struktur
för hur resultaten ska följas upp och utvärderas (Regeringen, 2011).
Barn och unga med funktionsnedsättning utgör således en prioriterad grupp inom såväl
folkhälsopolitiken som inom funktionshinderspolitiken.
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
11
1.2 Klassifikationer och definitioner av funktionsnedsättning
och funktionshinder
Världshälsoorganisationen (WHO) har tagit fram ett antal internationella klassifikationer
som används för att beskriva och jämföra hälsan hos olika befolkningsgrupper,
däribland en internationell klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa
(ICF). ICF utgör ett komplement till WHO:s klassifikation av sjukdomar och
hälsoproblem, ICD-10, som används för att diagnostisera sjukdomar.
Det finns en utvidgad klassifikation för barn (ICF-CY) som, utöver den ursprungliga
ICF, täcker barnets utveckling från spädbarnsålder, barndom till tonårstid samt faktorer i
barnets omgivning. ICF-CY utvecklades för att det fanns behov av en version av ICF
som kunde användas universellt inom hälsovård, skola och utbildning och inom den
sociala sektorn.
Förenta Nationernas (FN) konvention om rättigheter för personer med
funktionsnedsättning är en viktig utgångspunkt i arbetet inom funktionshinderspolitiken
(Regeringen, 2011). I konventionen framgår att personer med funktionsnedsättning
innefattar bl.a.
personer med varaktiga fysiska, psykiska, intellektuella eller sensoriska
funktionsnedsättningar, vilka i samspel med olika hinder kan motverka
deras fulla och verkliga deltagande i samhället på lika villkor som andra.
FN:s konvention togs fram år 2006 och undertecknades av Sverige året därpå.
I Sverige är det Socialstyrelsen som har ett nationellt samordningsansvar för
terminologin inom fackområdet hälso- och sjukvård och socialtjänst. År 2007
presenterade
Socialstyrelsen
nya
definitioner
av
”funktionsnedsättning”,
”funktionshinder” och ”handikapp”. Definitionerna, som är snarlika FN:s definitioner,
blev följande:
Med funktionsnedsättning avses en nedsättning av en fysisk, psykisk eller
intellektuell funktionsförmåga. En funktionsnedsättning uppstår till följd av
en medfödd eller förvärvad skada. Sådana skador, tillstånd eller sjukdomar
kan vara av bestående eller övergående natur.
Funktionshinder är en begränsning som en funktionsnedsättning innebär för
en person i relation till omgivningen. Exempel på begränsningar är
svårigheter att klara sig själv i det dagliga livet och bristande delaktighet i
arbetslivet, i sociala relationer, i fritids- och kulturaktiviteter, i utbildning
och i demokratiska processer. Det handlar framförallt om bristande
tillgänglighet i omgivningen.
12
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
”Handikapp” definieras inte, utan avråds som synonym till funktionsnedsättning
respektive funktionshinder.
1.3 Förekomsten av funktionsnedsättningar hos barn, unga
och vuxna
Det är svårt att få fram tillförlitliga uppgifter om antalet barn, unga och vuxna i Sverige
som lever med en eller flera funktionsnedsättningar. Det finns inga registeruppgifter att
tillgå, istället får antalet uppskattas med hjälp av uppgifter från olika
urvalsundersökningar av befolkningens hälsa och välfärd.
Antalet barn och vuxna med funktionsnedsättning varierar mellan olika undersökningar.
Det kan bero på vad som avses med funktionsnedsättning, till exempel om
funktionsnedsättningen ska vara varaktig eller ej samt om den kan vara lindrig eller ska
vara betydande. Det kan även bero på hur undersökningen är utformad, till exempel om
det är en intervju- eller enkätundersökning, och vilka möjligheter personer med
funktionsnedsättning, exempelvis personer med nedsatt syn eller nedsatt intellektuell
förmåga, ges att besvara undersökningen.
Nedan presenterar vi ett antal nationella urvalsundersökningar av hälsa och välfärd hos
befolkningen, liksom den nationella totalundersökningen av barns och ungas psykiska
hälsa (som denna rapport huvudsakligen baseras på). Syftet är att få en bild av hur
vanliga funktionsnedsättningar är bland barn, unga och vuxna. Undersökningarna kan
även ge en uppfattning om vilka funktionsnedsättningar som är vanligast samt huruvida
typen av funktionsnedsättning skiljer sig mellan barn, unga och vuxna. Först presenteras
nationella undersökningar av barns och ungas hälsa och välfärd. Därefter presenteras
nationella undersökningar av vuxnas hälsa och välfärd. En sammanfattning av
undersökningarna görs i slutet av avsnittet.
1.3.1 Den nationella kartläggningen av barns och ungas psykiska hälsa
Vi börjar med den nationella kartläggningen av barns och ungas psykiska hälsa, som
omfattar barn i årskurs 6 och 9, och som ligger till grund för den här rapporten. I
undersökningen fanns det en fråga som gör det möjligt att särskilja elever som har en
funktionsnedsättning. Frågan löd ”Har du en funktionsnedsättning?”. Bredvid frågan
fanns följande information:
Funktionsnedsättning betyder här att man exempelvis har ett rörelsehinder,
dyslexi, nedsatt syn eller hörsel. Det kan också vara att man har ADHD,
epilepsi eller diabetes.
Frågans utformning medför att vi inte vet vilken funktionsnedsättning en elev har eller
hur svår den är. Frågan ger oss heller inte svar på om en elev har flera
funktionsnedsättningar.
Bland eleverna som deltog i undersökningen angav 14 procent att de har en
funktionsnedsättning. Det är något vanligare att eleverna i årskurs 9 anger att de har en
funktionsnedsättning jämfört med eleverna i årskurs 6. Andelen är 17 procent jämfört
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
13
med 12 procent. Det är även något vanligare att pojkar anger att de har en
funktionsnedsättning jämfört med flickor, 15 procent jämfört med 14 procent.
Skillnaden mellan könen gäller dock främst elever i årskurs 6. I årskurs 9 är det ungefär
lika stor andel flickor och pojkar som anger att de har en funktionsnedsättning.
Tabell 1 Andel elever med funktionsnedsättning, uppdelade på kön och årskurs (i
procent)
Flickor
Pojkar
Samtliga
Årskurs 6
11
13
12
Årskurs 9
16
17
17
Årskurs 6 och 9
14
15
14
Källa: Statens folkhälsoinstitut, Nationella kartläggningen av barns och ungas psykiska hälsa
Andelen elever med funktionsnedsättning är troligen underskattad i den nationella
kartläggningen av barns och ungas psykiska hälsa. Det beror på att resursskolor,
sjukhusskolor, skoldaghem och andra specialenheter inte deltog i undersökningen. Det
är oklart i vilken mån barn med vissa funktionsnedsättningar, såsom måttlig eller grav
utvecklingsstörning, har besvarat enkäten.
Cirka 81 procent av eleverna i undersökningen svarade att de inte har en
funktionsnedsättning och 5 procent besvarade inte frågan. Därmed tillhör frågan om
man har en funktionsnedsättning eller ej frågorna med störst svarsbortfall i
undersökningen. Det är något vanligare att pojkar och elever i årskurs 6 inte svarade på
frågan.
Den nationella kartläggningen av barns och ungas psykiska hälsa besvarades av 172 298
elever, vilket innebär en svarsfrekvens på 83 procent. Undersökningen beskrivs mer
utförligt i kapitel 7.
1.3.2 Levnadsförhållandena hos barn
Statistiska Centralbyrån (SCB) genomför regelbundet undersökningar av barns
levnadsförhållanden, så kallade barn-ULF. Dessa undersökningar är ett tillägg till de
vanliga undersökningarna av levnadsförhållandena (se avsnitt 1.3.6). Barn-ULF
omfattar barn i åldern 0 till 18 år och bygger dels på intervjuer med barnens föräldrar,
dels på intervjuer med de äldre barnen i åldern 10 till 18 år.
I SCB:s rapport Barns hälsa presenteras uppgifter om barn med långvariga sjukdomar
eller regelbunden medicinering från barn-ULF för åren 2004 och 2005. Uppgifterna
baseras på svar från 2 647 föräldrar och omfattar 4 680 barn i åldern 0 till 15 år.
Rapporten visar att 28 procent av barnen i åldern 3 till 15 år har någon långvarig
sjukdom eller regelbundet tar medicin för något. Det är dock en mindre andel av barnen
vars dagliga liv det senaste året har påverkats väsentligt av att de har en långvarig
sjukdom eller som regelbundet tar medicin för något. Denna andel är 9 procent bland
flickorna och 11 procent bland pojkarna (Statistiska Centralbyrån, 2007) i åldersgruppen
0 till 15 år. Se tabell 2 för andelen i olika åldersgrupper.
14
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
Tabell 2 Andel barn som har någon långvarig sjukdom som påverkar det dagliga livet
väsentligt eller som regelbundet tar medicin, medelvärde för åren 2004–2005 (i
procent)
0–2 år
3–6 år
7–9 år
10–12 år
13–15 år
0–15 år
Källa: SCB (2007) Barns hälsa
Flickor
6
6
8
12
10
9
Pojkar
7
9
10
15
12
11
Cirka hälften av barnen som har någon långvarig sjukdom som påverkar deras vardag
väsentligt eller som regelbundet tar medicin har astma eller allergier av olika slag.
Vanligt förekommande sjukdomar eller besvär hos de övriga barnen är till exempel
eksem, ADHD, autism, epilepsi eller diabetes. I tabell 3 visas de vanligaste sjukdomarna
och besvären hos barnen som har en långvarig sjukdom som påverkar deras vardag
väsentligt eller som regelbundet tar medicin för något.
Tabell 3 Vanligaste sjukdomarna och besvären hos de barn (0–15 år) som har en
långvarig sjukdom som påverkar deras vardag väsentligt eller som regelbundet tar
medicin, andelar i procent
Astma
Allergi (ospecificerad)
Pollenallergi, hösnuva
Eksem
Laktosintolerant
Glutenintolerant
ADHD, autism
Diabetes
Epilepsi
Källa: SCB (2007) Barns hälsa
Flickor
25
13
5
8
3
3
5
2
5
Pojkar
35
8
13
4
2
2
7
6
3
1.3.3 Barnens miljöhälsoenkät
År 2003 genomförde Socialstyrelsen Barnens miljöhälsoenkät. Denna enkät skickades
till föräldrarna till ett urval av barn i åldrarna 8 månader, 4 år och 12 år. Enkäten
besvarades av 29 116 föräldrar, vilket motsvarade en svarsfrekvens på 71 procent.
Enkäten innehöll bland annat frågor om barnets hälsa och symptom, däribland frågor om
förekomst av allergi och annan överkänslighet.
Socialstyrelsen visar, med hjälp av Barnens miljöhälsoenkät, att allergisjukdomar utgör
ett betydande och ökande problem. Under de senaste årtiondena har antalet allergiska
barn mer än fördubblats i Sverige liksom i övriga Europa. Drygt vart fjärde barn har en
allergisjukdom med symptom. 27 procent av fyraåringarna och 29 procent av
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
15
tolvåringarna hade någon form av pågående allergisjukdom (astma, allergisnuva, eksem,
födoämnesallergi eller andra reaktioner vid allergenexponering). Med undantag för
eksem är allergisjukdomar vanligare bland pojkar än bland flickor. Det är inte ovanligt
att barn har fler än en allergisjukdom (Socialstyrelsen, 2005).
1.3.4 Hjälpmedelsinstitutets statistik
Hjälpmedelsinstitutet
(HI)
är
ett
nationellt
kunskapscentrum
inom
området hjälpmedel och tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. HI
uppskattade år 2002 andelen barn och unga med funktionsnedsättning i åldern 2 till 17
till cirka 13 procent. Med funktionsnedsättning avsågs en långvarig sjukdom eller ett
långvarigt handikapp, det vill säga en åkomma som i väsentlig grad påverkat barnens
dagliga liv i minst tre månader under det gångna året.
HI baserade sina uppgifter i huvudsak på uppgifter från undersökningen Hälsa och
välfärd bland barn och ungdom i de nordiska länderna, som genomfördes av Nordiska
högskolan för folkhälsovetenskap år 1996. Denna enkätundersökning omfattade barn i
åldern 2 till 17 år. Enkäten skickades till barnens föräldrar, som fick svara på om deras
barn hade en funktionsnedsättning eller inte. Om så var fallet, fick föräldrarna ange
vilken eller vilka funktionsnedsättningar samt om de var lindriga, måttliga eller svåra.
Med hjälp av en rad olika statistikkällor redovisade HI de vanligaste
funktionsnedsättningarna bland barn och unga. Dessa var i tur och ordning läs- och
skrivsvårigheter, astma eller allergi, mag- och tarmbesvär, epilepsi, hörselskador,
rörelsehinder och talfel. Osäkerheten var dock stor när det gäller andelen barn och unga
med läs- och skrivsvårigheter. HI skriver att ”andelen skolbarn med svårare läs- och
skrivsvårigheter uppskattas vanligen till 5–10 procent. När man även inkluderar dem
med lättare läs- och skrivsvårigheter brukar andelen vara 20 procent”
(Hjälpmedelsinstitutet, 2002).
1.3.5 Den nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor
Statens folkhälsoinstitut låter årligen genomföra den nationella folkhälsoenkäten Hälsa
på lika villkor (HLV), som är en undersökning av hälsan och levnadsvanorna hos
befolkningen i åldern 16 till 84 år. Personer med funktionsnedsättning definieras med
hjälp av åtta frågor i enkäten. Till funktionsnedsatta räknas personer som antingen har
en långvarig sjukdom, besvär efter olycksfall, någon nedsatt funktion eller annat
långvarigt hälsoproblem och dessa besvär i hög grad medför nedsatt arbetsförmåga eller
hindrar personen i sina andra dagliga sysselsättningar. Till funktionsnedsatta räknas
även personer med nedsatt syn, personer med nedsatt hörsel samt personer med
rörelsehinder.
Uppgifter från HLV för åren 2006 till 2010 visar att andelen funktionsnedsatta stiger
med åldern. I åldersgruppen 16 till 24 år har cirka 11 procent funktionsnedsättning,
jämfört med 40 procent i åldersgruppen 65 till 84 år. Sett till hela den vuxna
befolkningen i åldern 16 till 84 år har 23 procent en funktionsnedsättning. Data från
HLV visar även att funktionsnedsättningar är något vanligare bland kvinnor än män i
16
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
samtliga åldersgrupper och att de vanligaste funktionshindren är nedsatt hörsel,
rörelsehinder och nedsatt syn.
1.3.6 Undersökningar av levnadsförhållanden
Statistiska Centralbyrån (SCB) låter årligen genomföra en undersökning av
levnadsförhållandena (ULF) hos den vuxna befolkningen i åldern 16 till 84 år.
Undersökningen innehåller ett antal frågor om hälsa som kan användas för att identifiera
personer med funktionsnedsättning. En av dessa frågor lyder ”Har du något
hälsoproblem som varat i minst sex månader och som medför att du har svårt att delta i
aktiviteter eller klara av sysslor som folk i allmänhet gör?”. Denna fråga följs av frågan
”Har du några kroniska sjukdomar eller andra långvariga besvär med hälsan?”. De som
svarar ”ja” får ange vilken sjukdom eller vilket besvär man har, hur ofta man har besvär,
graden av besvär samt om man har nedsatt arbetsförmåga som följd.
Statistiken från ULF för 2006 visar att förekomsten av kroniska sjukdomar eller andra
långvariga besvär ökar med åldern, se tabell 4. I åldersgruppen 16 till 19 år är andelen
med kronisk sjukdom eller andra långvariga besvär cirka 20 procent och i åldersgruppen
20 till 24 år är andelen drygt 26 procent. Det kan jämföras med över 80 procent bland
personer i åldern 70 till 84 år och 48 procent i hela vuxna befolkningen i åldern 16 till
84 år. Fler kvinnor än män har en kronisk sjukdom eller andra långvariga besvär med
hälsan (Statistiska Centralbyrån, 2011).
Tabell 4 Andel unga och vuxna med en kronisk sjukdom eller andra långvariga besvär
år 2006 (procent)
Kvinnor
16–19 år
23
20–24 år
30
16–84 år
52
Källa: SCB:s Statistikdatabas, Levnadsförhållanden, ULF
Män
17
24
45
Samtliga
20
26
48
Det är färre som har en funktionsnedsättning om man endast räknar dem som har svåra
besvär av en kronisk sjukdom eller andra svåra långvariga besvär. Enligt ULF år 2007
har 9 procent av unga mellan 16 och 24 år svåra besvär. Andelen är högre bland unga
kvinnor än bland unga män, 13 procent jämfört med knappt 4 procent. Andelen bland
den vuxna befolkningen 16 till 84 år är knappt 15 procent (Statistiska Centralbyrån,
2011).
1.3.7 Funktionsnedsatta på arbetsmarknaden
Arbetsförmedlingen och SCB låter vartannat år genomföra en undersökning av
funktionsnedsattas situation på arbetsmarknaden. Definitionen av funktionsnedsättning
utgår från FN:s definition och är följande: Till funktionsnedsättning räknas nedsatt syn
eller hörsel, tal- eller röstproblem, rörelsehinder, allergi eller någon form av psykisk
funktionsnedsättning. Det kan också vara att man har diabetes, hjärt-lungproblem, magtarmsjukdom, psoriasis, epilepsi, dyslexi eller något liknande.
I den senast publicerade rapporten, som avser sista kvartalet år 2008, beräknas drygt
cirka 16 procent av befolkningen i åldern 16 till 64 år ha någon funktionsnedsättning
och 9 procent uppger att deras arbetsförmåga är nedsatt. Andelen med
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
17
funktionsnedsättning är något större bland kvinnor än bland män, 17 procent jämfört
med 14 procent (Statistiska Centralbyrån & Arbetsförmedlingen, 2009). De vanligaste
funktionsnedsättningarna bland kvinnor och män är rörelsehinder, följt av astma/allergi,
psykisk funktionsnedsättning, hörselskada, diabetes, dyslexi, hjärt/kärlsjukdom,
synskada, mag/tarmsjukdom samt psoriasis.
1.3.8 Sammanfattningsvis om förekomsten av funktionsnedsättning
bland barn, unga och vuxna
Den genomgång av olika nationella undersökningar inom området hälsa och välfärd som
har gjorts i det här avsnittet visar att det förekommer olika definitioner av
funktionsnedsättning och funktionshinder och att de inte alltid stämmer med
Socialstyrelsens definitioner. I flera av undersökningarna räknas barn med specifika
ohälsotillstånd, det vill säga diagnoser, till barn med funktionsnedsättning. Det gäller
exempelvis barn med diagnosen astma, som ofta har en funktionsnedsättning i
andningen. Det är inte ovanligt att barn och unga med specifika diagnoser har
funktionsnedsättningar som är starkt relaterade till diagnosen. Vi vill även poängtera att
utvecklingsstörning inte finns med i någon av de refererade undersökningarna, trots att
det är något vanligare än exempelvis autism (Mats Granlund, Högskolan i Jönköping).
Trots de olika definitionerna, olika undersökningsmetoder och att vår genomgång av
undersökningar inte på något vis är heltäckande, går det att se tydliga mönster.
För det första visar genomgången tydligt att förekomsten av funktionsnedsättningar
stiger med åldern. Barn-ULF och den nationella kartläggningen av barns och ungas
psykiska hälsa visar att detta mönster även gäller bland barn. Andelen med
funktionsnedsättning tycks öka från omkring 6 procent bland de yngsta barnen till
omkring 17 procent för unga på 16 år. ULF visar att andelen med funktionsnedsättning
därefter ökar till 20 procent för åldersgruppen 16 till 19 år och 26 procent för dem
mellan 20 och 24 år. Den nationella folkhälsoenkäten (HLV) och undersökningarna av
levnadsförhållanden (ULF) visar att andelen personer med funktionsnedsättning
fortsätter att stiga med åldern.
För det andra visar genomgången att typen av funktionshinder skiljer sig mellan
åldersgrupper; exempelvis är nedsatt syn, hörsel och rörelsehinder betydligt vanligare i
den äldre befolkningen än i den yngre befolkningen. Barn-ULF visar att bland barn är
astma och allergier de allra vanligaste funktionsnedsättningarna. De står för omkring
hälften av barns långvariga sjukdomar eller besvär, eller är anledningen till att de tar
medicin dagligen. Denna bild bekräftas i Barnens miljöhälsoenkät. HI uppskattar att läsoch skrivsvårigheter samt astma och allergier utgör de vanligaste
funktionsnedsättningarna bland barn.
18
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
1.4 Hälsan hos vuxna med funktionsnedsättning
Det finns som sagt brist på information om hur barn och unga med funktionsnedsättning
mår. Däremot finns relativt god kunskap om hur vuxna med funktionsnedsättning mår.
Statens folkhälsoinstitut har publicerat ett antal rapporter om hälsan hos vuxna med
funktionsnedsättning de senaste åren (Statens folkhälsoinstitut, 2008a, 2008b). Institutet
analyserade även förutsättningarna för hälsa bland personer med funktionsnedsättning
särskilt i Folkhälsopolitisk rapport 2010 – Allas ansvar (Statens folkhälsoinstitut, 2010).
I Statens folkhälsoinstituts analyser av och rapporter om hälsa och livsvillkor bland
vuxna med funktionsnedsättning definieras personer med funktionsnedsättning med
hjälp av åtta frågor i den nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor (HLV), som
institutet låter genomföra varje år (se avsnitt 1.3.5). Med funktionsnedsättning avses
nedsättning av en fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga.
Statens folkhälsoinstitut visar i ovan nämnda rapporter (Statens folkhälsoinstitut, 2008a,
2008b) att personer med funktionsnedsättning oftare har sämre levnadsvillkor, till
exempel i form av kortare utbildning och sämre ekonomisk situation, än personer i den
övriga befolkningen. Sysselsättningsgraden är också lägre bland personer med
funktionsnedsättning än i den övriga befolkningen.
Rapporterna visar även att personer med funktionsnedsättning har sämre hälsa än den
övriga befolkningen, och står för en stor del av den samlade ohälsan i befolkningen.
Ohälsan är störst bland personer med rörelsehinder. Den psykiska hälsan är också sämre
hos personer med funktionsnedsättning jämfört med personer i den övriga befolkningen.
Levnadsvanorna, såsom fysisk aktivitet, kost och bruk av tobak, alkohol och spel, är
sämre hos personer med funktionsnedsättning jämfört med den övriga befolkningen. Det
är exempelvis vanligare med stillasittande fritid och mindre vanligt med fysisk aktivitet
bland personer med funktionsnedsättning, i synnerhet bland dem som har rörelsehinder.
Detta avspeglas i att fetma är vanligare bland personer med funktionsnedsättning, och i
synnerhet bland dem med rörelsehinder, än i den övriga befolkningen. Det är även
vanligare att personer med funktionsnedsättning röker eller har riskabla spelvanor än
övriga i befolkningen. Däremot är snusning och riskabla alkoholvanor ungefär lika
vanligt hos personer med funktionsnedsättning som i den övriga befolkningen.
De sociala relationerna är sämre och det sociala deltagandet lägre hos personer med
funktionsnedsättning jämfört med övriga i befolkningen. Det yttrar sig bland annat
genom att personer med funktionsnedsättning i högre grad saknar förtroende för
samhällets institutioner jämfört med personer i den övriga befolkningen. Det yttrar sig
även genom att personer med funktionsnedsättning mer sällan deltar i sociala och
kulturella aktiviteter på fritiden jämfört med den övriga befolkningen.
I många fall finns det ett direkt samband mellan funktionsnedsättningen och den
nedsatta hälsan. Samtidigt är nedsatt hälsa hos personer med funktionsnedsättning
vanligare än det skulle behöva vara. Runt en tredjedel av ohälsan i gruppen uppskattas
vara påverkbar, så kallad onödig ohälsa. Den onödiga ohälsan hänger samman med en
rad kända bestämningsfaktorer för ohälsa, såsom brist på inflytande, diskriminering,
osunda levnadsvanor, brist på tillgänglighet och ekonomisk otrygghet. Genom insatser
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
19
på dessa områden är det således möjligt att förbättra hälsan bland personer med
funktionsnedsättning.
Trots att skillnaderna i levnadsvillkor, hälsa och levnadsvanor mellan personer med
funktionsnedsättning och personer i den övriga befolkningen visat sig vara tydliga och
ofta betydande, finns det risk för att dessa skillnader är underskattade. Det beror på att
rapporterna ovan främst baseras på statistik från den årliga nationella folkhälsoenkäten
(HLV) vari definitionen av funktionsnedsättning bred och även lindriga
funktionsnedsättningar räknas in. Ju fler människor med lindriga funktionsnedsättningar
som räknas till gruppen med funktionsnedsättning, desto större blir gruppen och desto
mindre blir skillnaden i levnadsförhållanden mot den övriga befolkningen. Om gruppen
med funktionsnedsättning istället skulle begränsas till dem med omfattande
funktionsnedsättningar skulle skillnaderna i levnadsförhållanden troligen vara ännu
större än dem som redovisats i rapporterna som Statens folkhälsoinstitut har publicerat.
Vi återkommer till denna diskussion i kapitel 6.
20
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
2 Psykisk hälsa
I det här kapitlet presenterar vi elevernas självskattade hälsa, trivsel med livet samt
förekomsten av psykosomatiska symptom utifrån den nationella kartläggningen av barns
och ungas psykiska hälsa. Dessutom presenterar vi den grupp elever som kan anses ha
betydande förekomst av psykosomatiska besvär.
2.1 Självupplevd hälsa
I diagram 1 visas samtliga elevers svar på frågan ”Hur frisk tycker du att du är?”.
Resultaten visar att elever som anger att de har en funktionsnedsättning skattar sin hälsa
sämre jämfört med barn utan funktionsnedsättning. Hälften av barnen med
funktionsnedsättning anser sig vara helt friska. Det kan jämföras med två tredjedelar av
barnen utan funktionsnedsättning.
Det är betydligt vanligare att elever med funktionsnedsättning svarar att de inte är
särskilt friska jämfört med barn utan funktionsnedsättning. Andelen är 8 procent jämfört
med 2 procent.
Diagram 1 Självskattad hälsa hos samtliga elever (årskurs 6 och 9), andelar i procent
70
60
50
40
Elever med
funktionsnedsättning
30
Elever utan
funktionsnedsättning
20
10
0
Helt frisk
Ganska frisk
Inte särskilt frisk
Flickor skattar sin hälsa sämre än pojkar. Vidare skattar flickor med
funktionsnedsättning sin hälsa sämre än dem utan funktionsnedsättning. Samma mönster
gäller bland pojkarna.
Majoriteten av eleverna trivs mycket bra med livet. Det visar elevernas svar på frågan
”Hur trivs du i stort sett med livet just nu?”, se diagram 2. Elever med
funktionsnedsättning anger dock i mindre utsträckning att de trivs mycket bra jämfört
med elever utan funktionsnedsättning, 50 procent jämfört med 62 procent. Det är
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
21
dubbelt så vanligt att barn med funktionsnedsättning anger att de inte trivs särskilt bra
eller inte trivs alls, jämfört med barn utan funktionsnedsättning. Andelen är 13 procent
jämfört med 6 procent.
Diagram 2 Trivsel med livet just nu hos samtliga elever (årskurs 6 och 9), andelar i
procent
70
60
50
40
Elever med
funktionsnedsättning
30
Elever utan
funktionsnedsättning
20
10
Jag trivs
Jag trivs Jag trivs inte Jag trivs inte
mycket bra ganska bra särskilt bra
alls
Flickor trivs sämre med livet än pojkar. Vidare trivs flickor med funktionsnedsättning
sämre med livet jämfört med flickor utan funktionsnedsättning. Samma mönster gäller
bland pojkarna. Skillnaden mellan könen är så stor att pojkar med funktionsnedsättning
trivs bättre med livet än flickor utan funktionsnedsättning.
2.2 Psykosomatiska besvär
Elever som anger att de har en funktionsnedsättning upplever oftare psykisk ohälsa och
fler stressrelaterade symptom i sin vardag än elever som anger att de inte har en
funktionsnedsättning. I tabell 5 visas andelen elever som under de sex senaste
månaderna före undersökningens genomförande har haft olika psykosomatiska besvär,
såsom sömnsvårigheter, huvudvärk och magont. I tabellen visas även andelen elever
som har haft minst två psykosomatiska besvär under den föregående
sexmånadersperioden.
I tabell 5 redovisas även den relativa risken, som är kvoten mellan risken för att elever
med funktionsnedsättning har ett visst psykosomatiskt besvär jämfört med risken att
elever utan funktionsnedsättning har samma psykosomatiska besvär. En relativ risk på
1,00 innebär att det inte är någon skillnad mellan grupperna. Ett värde överstigande 1
innebär att elever med funktionsnedsättning löper större risk att ha ett angivet
psykosomatiskt besvär och vice versa.
22
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
Tabell 5 Andel elever som anger att de ofta eller alltid har haft problem med olika
psykosomatiska besvär de senaste sex månaderna (i procent)
Elever med
funktionsnedsättning
Elever utan
funktionsnedsättning
Relativ risk
Koncentrationssvårigheter
22
10
2,15
Sömnsvårigheter
23
14
1,63
Huvudvärk
20
12
1,62
Magont
15
9
1,68
Spänd
18
10
1,73
Dålig aptit
15
9
1,76
Ledsen
19
11
1,67
Yrsel
17
9
1,87
Minst två besvär
34
20
1,71
Samtliga angivna psykosomatiska besvär förekommer oftare hos elever med
funktionsnedsättning än hos elever utan funktionsnedsättning. Det är mer än dubbelt så
vanligt att elever med funktionsnedsättning anger att de har haft
koncentrationssvårigheter jämfört med elever utan funktionsnedsättning. En förklaring
kan vara att funktionsnedsättningen i sig medför koncentrationssvårigheter, till exempel
ADHD. Detta kan dock inte ensamt förklara varför elever med funktionsnedsättning
löper mellan 62 och 115 procents större risk att ha de i tabellen angivna psykosomatiska
besvären jämfört med elever utan funktionsnedsättning.
Flickor upplever generellt fler psykosomatiska besvär än pojkar. (Detta beskrivs
närmare i rapporten Kartläggning av psykisk hälsa bland barn och unga – Resultat från
den nationella totalundersökningen i årskurs 6 och 9 hösten 2009.) Därför har vi valt att
presentera förekomsten av psykosomatiska besvär för flickor och pojkar, med respektive
utan funktionsnedsättning, var för sig (se tabellerna 6 och 7).
Vi inleder med att jämföra förekomsten av psykosomatiska besvär hos flickor med
respektive utan funktionsnedsättning. Av tabell 6 framgår att samtliga angivna
psykosomatiska besvär förekommer oftare hos flickor som har angett att de har en
funktionsnedsättning än hos övriga flickor. Med undantag för koncentrationssvårigheter
och yrsel, löper flickor med funktionsnedsättning ungefär 50 procents högre risk att ha
något av de angivna psykosomatiska besvären jämfört med flickor utan
funktionsnedsättning. När det gäller koncentrationssvårigheter och yrsel överstiger den
relativa risken dock 100 procent för flickor med funktionsnedsättning.
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
23
Tabell 6 Andel flickor som anger att de ofta eller alltid har haft problem med olika
psykosomatiska besvär de senaste sex månaderna (i procent)
Flickor med
funktionsnedsättning
23
Flickor utan
funktionsnedsättning
12
Relativ risk
2,03
Sömnsvårigheter
26
17
1,51
Huvudvärk
26
17
1,55
Magont
19
13
1,47
Spänd
21
14
1,51
Dålig aptit
19
12
1,56
Ledsen
26
18
1,46
Yrsel
14
6
2,38
Minst två symptom
58
44
1,32
Koncentrationssvårigheter
Vi går vidare och jämför förekomsten av psykosomatiska besvär hos pojkar med
respektive utan funktionsnedsättning. Av tabell 7 framgår att pojkar med
funktionsnedsättning löper betydligt högre risk att ha något av de angivna
psykosomatiska besvären jämfört med pojkar utan funktionsnedsättning. Den relativa
risken uppgår till mellan 86 och 165 procent för samtliga av de angivna psykosomatiska
symptomen.
Tabell 7 Andel pojkar som anger att de ofta eller alltid har haft problem med olika
psykosomatiska besvär de senaste sex månaderna (i procent)
Pojkar med
funktionsnedsättning
21
Pojkar utan
funktionsnedsättning
9
Relativ risk
2,34
Sömnsvårigheter
20
11
1,86
Huvudvärk
14
8
1,87
Magont
11
4
2,42
Spänd
14
6
2,36
Dålig aptit
11
5
2,38
Ledsen
12
5
2,65
Yrsel
14
6
2,38
Minst två symptom
44
27
1,64
Koncentrationssvårigheter
Utifrån tabell 6 och 7 går det att dra slutsatsen att flickor generellt har större förekomst
av psykosomatiska besvär än pojkar. Samma mönster gäller även vid en jämförelse av
flickor med funktionsnedsättning och pojkar med funktionsnedsättning. Det går dock att
se att skillnaden mellan pojkar med respektive utan funktionsnedsättning är betydligt
större än bland flickor med respektive utan funktionsnedsättning.
24
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
2.3 Elever med betydande problem
Många av de psykosomatiska symptomen som redovisades i tabell 6, 7 och 8 är sådana
som de flesta människor upplever, om än olika ofta och i olika svårighetsgrad.
Symptomen kan därför sägas höra till det normala livet. I de fall symptomen
förekommer ofta, eller många av symptomen förekommer samtidigt, kan de dock vara
tecken på nedsatt psykisk hälsa.
Enkäten innehöll ett antal frågor om psykiska besvär och dessa har vi grupperat i fem
dimensioner
av
psykisk
hälsa.
Dessa
är
psykosomatiska
besvär,
koncentrationssvårigheter, nedstämdhet, bristande välbefinnande samt problemens
påverkan i vardagslivet. Varje dimension av psykisk hälsa bygger således på resultaten
från flera frågor i enkäten. I avsnitt 7.4 beskrivs dessa dimensioner närmare.
Vi har på Statens folkhälsoinstitut valt att närmare studera och redovisa de elever som
visat sig ha en betydande förekomst av de fem dimensionerna av psykiska besvär. Vad
som ska anses vara en betydande förekomst av besvären är inte givet. Vi har tidigare
valt att presentera den tiondel av samtliga elever (årskurs 6 och 9 sammanslaget) som
har den högsta förekomsten av psykiska besvär inom respektive dimension, och då valt
att benämna gruppen elever med betydande problem. Dessa elever har redovisats
uppdelade på kön, årskurs, skola, stadsdel och kommun. I diagram 3 redovisar vi
eleverna med betydande problem inom respektive dimension av psykisk hälsa,
uppdelade på elever med respektive utan en funktionsnedsättning.
Diagram 3 Andel elever med respektive utan funktionsnedsättning som tillhör
elevgruppen med betydande problem (i procent)
25
20
15
10
5
0
Elever med
funktionsnedsättning
Elever utan
funktionsnedsättning
Elever med en funktionsnedsättning är klart överrepresenterade bland eleverna med
betydande problem. Det gäller inte minst dimensionen problemens påverkan i
vardagslivet. Det innebär att elever med funktionsnedsättning är överrepresenterade
bland de barn som har svarat att de har svårigheter med sina känslor, sin
koncentrationsförmåga, sitt beteende eller med att komma överens och umgås med
andra, och att dessa svårigheter stör vardagslivet inom familjen, med kamraterna, i
skolarbetet eller vid fritidsaktiviteter.
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
25
För mer information om resultaten från den nationella kartläggningen, se rapporten
Kartläggning av psykisk hälsa bland barn och unga – Resultat från den nationella
totalundersökningen hösten 2009 i årskurs 6 och 9.
26
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
3 Skola
I detta kapitel redovisar vi resultaten för enskilda frågor i enkäten som berör skolan. Inledningsvis
visar vi svaren på två frågor som speglar trivseln i skolan. Därefter visar vi elevernas syn på lärarna.
Kamratrelationer liksom förekomsten av social isolering och mobbning kan sägas tillhöra skolmiljön.
Dessa områden presenterar vi dock i kapitel 5.
3.1 Trivsel i skolan
Frågorna om trivseln i skolan rörde situationen veckan före undersökningens genomförande och löd:
”Hade du det bra i skolan?” och ”Tyckte du om att gå i skolan?”. Som diagram 4 visar har majoriteten
av eleverna, oavsett om de har en funktionsnedsättning eller inte, det bra i skolan. Det är dock något
vanligare att elever med funktionsnedsättning svarar att de inte alls har det bra i skolan eller endast har
det lite bra i skolan, jämfört med elever utan funktionsnedsättning.
Diagram 4 Samtliga elevers (årskurs 6 och 9) svar på frågan om de hade det bra i skolan veckan
innan, andelar i procent
50
45
40
35
30
25
20
15
10
5
Elever med
funktionsnedsättning
Elever utan
funktionsnedsättning
Flickor och pojkar svarar ungefär likadant på frågan om de hade det bra i skolan veckan innan. Flickor
med funktionsnedsättning har det överlag sämre än flickor utan funktionsnedsättning. Likaså har
pojkar med funktionsnedsättning det sämre än pojkar utan funktionsnedsättning. Bland pojkarna med
funktionsnedsättning är det 7 procent som inte alls har det bra i skolan. Det kan jämföras med 3
procent av pojkarna utan funktionsnedsättning och 4 procent bland flickorna med
funktionsnedsättning.
Även om majoriteten av eleverna med funktionsnedsättning har det bra i skolan, är det jämförelsevis
många som inte tycker om att gå i skolan. Diagram 5 visar att 29 procent av eleverna med
funktionsnedsättning aldrig eller sällan tycker om att gå i skolan. Bland eleverna utan
funktionsnedsättning är det 21 procent som svarar att de aldrig eller sällan tycker om att gå i skolan.
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
27
En större andel av flickorna än pojkarna tycker om att gå i skolan. Flickor med funktionsnedsättning
tycker i mindre utsträckning än flickor utan funktionsnedsättning om att gå i skolan. Även pojkar med
funktionsnedsättning tycker mindre om att gå i skolan än pojkar utan funktionsnedsättning.
Återigen är pojkar med funktionsnedsättning den grupp som utmärker sig när det gäller trivseln i
skolan. Bland pojkar med funktionsnedsättning är det nämligen 17 procent som svarar att de aldrig
tycker om att gå i skolan, vilket kan jämföras med 10 procent av pojkarna utan funktionsnedsättning
och 11 procent av flickorna med funktionsnedsättning.
Diagram 5 Samtliga elevers (årskurs 6 och 9) svar på frågan om de tyckte om att gå i skolan veckan
innan, andelar i procent
35
30
25
20
Elever med
funktionsnedsättning
15
Elever utan
funktionsnedsättning
10
5
Aldrig
Sällan
Ibland
Ofta
Alltid
3.2 Lärarkontakt
Majoriteten av eleverna är nöjda med sina lärare. Mer än hälften av samtliga elever är mycket nöjda
eller jättemycket nöjda med sina lärare. En klar majoritet av eleverna kommer ofta eller alltid bra
överens med sina lärare. Som tabell 8 visar är nöjdheten med lärarna något lägre bland elever med
funktionsnedsättning. Det var även något vanligare att elever med funktionsnedsättning svarar att de
aldrig eller sällan kommer överens med sina lärare. Trots detta tycks en klar majoritet av eleverna med
funktionsnedsättning ha fungerande relationer till sina lärare.
Tabell 8 Samtliga elevers (årskurs 6 och 9) svar på frågan om de var nöjda med sina lärare veckan
innan, andelar i procent
Inte alls Lite grann
Sådär
Mycket
Jättemycket
Elever med funktionsnedsättning
8
9
23
31
27
Elever utan funktionsnedsättning
5
8
23
34
29
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
28
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
Tabell 9 Samtliga elevers (årskurs 6 och 9) svar på frågan om de kom bra överens med sina lärare
veckan innan, andelar i procent
Aldrig
Sällan
Ibland
Ofta
Alltid
Elever med funktionsnedsättning
5
6
18
38
32
Elever utan funktionsnedsättning
2
4
15
41
37
Flickor och pojkar är ungefär lika nöjda med sina lärare. Såväl flickor som pojkar med
funktionsnedsättning är något mindre nöjda med sina lärare jämfört med flickor respektive pojkar utan
funktionsnedsättning.
Flickor kommer något bättre överens med sina lärare jämfört med pojkar. Flickor med
funktionsnedsättning kommer överens med sina lärare i något mindre utsträckning än flickor utan
funktionsnedsättning. Samma mönster återfinns hos pojkarna.
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
29
4 Levnadsvanor
Eleverna fick besvara ett antal frågor om sina levnadsvanor, bland annat om de har provat att röka
eller snusa. Eleverna i årskurs 9 fick även svara på om de druckit alkohol eller ej. Vidare fick samtliga
elever ange hur mycket de motionerade veckan före undersökningens genomförande. I det här kapitlet
presenterar vi elevernas svar på dessa frågor.
4.1 Tobak
När det gäller tobaksbruk är det framför allt elever i årskurs 9 som rapporterar att de röker eller snusar
även om det finns elever i årskurs 6 som också gör det. Rökning är lika vanligt bland flickor som
bland pojkar. Det är däremot dubbelt så vanligt bland pojkar som bland flickor att ha provat att snusa.
Det är mycket ovanligt att flickor snusar dagligen eller nästan dagligen.
Rökning är vanligare hos elever med funktionsnedsättning än hos elever utan funktionsnedsättning.
Bland eleverna med funktionsnedsättning har 39 procent provat att röka och 10 procent röker varje dag
eller nästan varje dag. Bland elever utan funktionsnedsättning har 30 procent provat att röka och 4
procent röker dagligen eller nästan dagligen.
Diagram 6 Rökning hos samtliga elever (årskurs 6 och 9), andelar i procent
45
40
35
30
25
Har en
funktionsnedsättning
20
Har inte en
funktionsnedsättning
15
10
5
0
Har provat att röka
Röker varje dag eller
nästan varje dag
Att ha provat att snusa är vanligare bland elever med funktionsnedsättning än bland elever utan
funktionsnedsättning. Andelen som har provat är 26 procent jämfört med 17 procent. Det är tre gånger
vanligare att elever med funktionsnedsättning snusar dagligen eller nästan dagligen, jämfört med
elever utan funktionsnedsättning. Andelen som snusar dagligen eller nästan dagligen är 6 procent
jämfört med 2 procent.
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
30
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
Diagram 7 Snusning hos samtliga elever (årskurs 6 och 9), andelar i procent
30
25
20
15
Har en
funktionsnedsättning
10
Har inte en
funktionsnedsättning
5
0
Har provat att snusa
Snusar varje eller nästan
varje dag
4.2 Alkohol
Eleverna i årskurs 9 fick besvara en fråga om alkohol. Frågan löd ”Hur ofta händer det att du dricker
mycket alkohol vid ett och samma tillfälle?” och svarsalternativen var alltifrån ”dricker inte alkohol”,
”aldrig” till ”någon gång i veckan”. Med ”mycket alkohol” avses ”minst 18 cl starksprit (en halv
”kvarting”) eller en helflaska vin eller fyra stora flaskor stark cider/alkoläsk eller fyra burkar starköl
eller sex burkar folköl vid samma tillfälle”. Med hjälp av svaren på frågan är det möjligt att beräkna
dels hur stor andel av eleverna som har provat alkohol, dels hur stor andel av eleverna som dricker
mycket alkohol minst två gånger i månaden.
Majoriteten av eleverna i årskurs 9 har provat alkohol. Det är ungefär lika stor andel elever med
funktionsnedsättning som har provat alkohol som elever utan funktionsnedsättning, 61 procent jämfört
med 58 procent. Det är dock vanligare att elever med funktionsnedsättning dricker mycket alkohol vid
ett och samma tillfälle. 18 procent av eleverna med funktionsnedsättning dricker mycket alkohol minst
två gånger per månad. Det kan jämföras med 12 procent bland övriga elever.
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
31
Diagram 8 Alkoholbruk hos elever i årskurs 9, andelar i procent
70
60
50
40
Har en
funktionsnedsättning
30
Har inte en
funktionsnedsättning
20
10
0
Har provat alkohol
Dricker mycket alkohol
minst 2 gånger per månad
I diagram 8 presenterar vi andelen flickor och pojkar i årskurs 9 som anger att de dricker mycket
alkohol minst två gånger i månaden. Det är skillnad mellan elever med funktionsnedsättning och
elever utan funktionsnedsättning, där de förra dricker mer.
Pojkar med funktionsnedsättning är den grupp som har de mest riskabla alkoholvanorna. 21 procent av
pojkarna med funktionsnedsättning svarar att de dricker mycket alkohol minst två gånger i månaden.
Det kan jämföras med pojkar utan funktionsnedsättning, där motsvarande siffra är 12 procent. Det kan
även jämföras med flickor med funktionsnedsättning, där andelen är 16 procent.
Diagram 9 Andel flickor och pojkar i årskurs 9 som dricker mycket alkohol minst två gånger per
månad, andelar i procent
25
20
15
Har en
funktionsnedsättning
10
Har inte en
funktionsnedsättning
5
0
Flickor åk 9
Pojkar åk 9
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
32
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
4.3 Fysisk aktivitet
Ett par frågor i undersökningen handlade om fysisk aktivitet. En fråga som ställdes var: ”Om du tänker
på förra veckan, motionerade du (t.ex. simmade, sprang, cyklade)?”. Resultaten visar att elever i
årskurs 6 motionerar mer än elever i årskurs 9 och pojkar motionerar något mer än flickor. I diagram
10 presenterar vi svaren för eleverna med respektive utan funktionsnedsättning. Elever med
funktionsnedsättning motionerar mindre än elever utan funktionsnedsättning. Det är 45 procent av
eleverna med funktionsnedsättning som motionerar mycket eller jättemycket, jämfört med 55 procent
av eleverna utan funktionsnedsättning.
Den största skillnaden mellan elever med respektive utan funktionsnedsättning gäller dock gruppen
som svarar att de inte motionerar alls. 12 procent av eleverna med funktionsnedsättning motionerar
inte alls, jämfört med 7 procent av eleverna utan funktionsnedsättning. Det finns visserligen
funktionsnedsättningar som kan utgöra hinder för motion, exempelvis vissa former av rörelsehinder
eller svår astma. Detta kan dock inte ensamt förklara skillnaden i motion mellan elever med respektive
utan funktionsnedsättning.
Diagram 10 Mängden motion förra veckan bland samtliga elever (årskurs 6 och 9), andelar i procent
35
30
25
20
15
10
5
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
Elever med
funktionsnedsättning
Elever utan
funktionsnedsättning
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
33
5 Familj, kamrater och mobbning
I undersökningen ställdes en rad frågor som rör elevernas familjesituation och fritid. I detta kapitel
presenterar vi svaren på frågorna om hur eleverna bor, om de har träffat kompisar veckan innan
undersökningen samt om de hade roligt tillsammans med sina kompisar då. Kapitlet innehåller även en
redovisning av svaren på frågor om själva relationen till kompisarna, till exempel om man kan prata
med sina kompisar, om man hjälper varandra och om kompisarna kan ge stöd. Undersökningen
innehöll även ett antal frågor om mobbning, vars svar vi också presenterar i detta kapitel.
5.1 Familjesituation
Majoriteten av barnen i Sverige bor med båda sina föräldrar. Bland barn som anger att de har en
funktionsnedsättning är det dock en viss överrepresentation av barn som anger att de bor med endast
en av sina föräldrar eller inte bor med någon av sina föräldrar. I enkäten ställdes inga ytterligare frågor
kring boendesituationen och det går därför inte att avgöra hur många av dessa barn som till exempel är
placerade i olika former av boenden utanför hemmet. Gruppen barn som inte bor hos någon av sina
föräldrar är jämförelsevis liten, men den har generellt sett visat sig ha en ökad risk för psykisk ohälsa
och mobbning. Detta beskrivs närmare i rapporten Kartläggning av psykisk hälsa bland barn och unga
– Resultat från den nationella totalundersökningen hösten 2009 i årskurs 6 och 9.
Tabell 10 Familjesituationen hos elever med respektive utan funktionsnedsättning, andelar i procent
Bor med både
mamma och
pappa
Bor bara
med
mamma
Bor inte
Bor bara
med
med pappa
föräldrarna
Ej svar
Elever med
funktionsnedsättning
81
14
2
3
1
Elever utan
funktionsnedsättning
86
10
2
1
1
5.2 Kamrater
Majoriteten av samtliga elever tillbringade tid med sina kompisar veckan före undersökningen. Det var
dock en något mindre andel av eleverna med funktionsnedsättning som tillbringade tid med sina
kompisar ofta eller alltid, jämfört med eleverna utan funktionsnedsättning.
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
34
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
Diagram 11 Samtliga elevers (årskurs 6 och 9) svar på frågan om de var med sina kompisar veckan
innan, andelar i procent
Elever med funktionsnedsättning
Elever utan funktionsnedsättning
Ofta eller
alltid
Ibland, sällan
eller aldrig
Eleverna tycks i de flesta fall ha väl fungerande relationer till sina kompisar. En övervägande del av
eleverna har ofta eller alltid kul med sina kompisar. Likaså uppger en majoritet av eleverna att de ofta
eller alltid kan prata om allt med sina kompisar, att de kan få stöd av sina kompisar samt att de och
deras kompisar hjälper varandra, se tabellerna 11 till 14.
Tabell 11 Samtliga elevers (årskurs 6 och 9) svar på frågan ”Hade du kul med dina kompisar?”,
andelar i procent
Aldrig
Sällan
Ibland
Ofta
Alltid
Elever med funktionsnedsättning
4
2
8
27
56
Elever utan funktionsnedsättning
1
1
5
28
63
Tabell 12 Samtliga elevers (årskurs 6 och 9) svar på frågan ”Kunde du prata om allt med dina
kompisar?”, andelar i procent
Aldrig
Sällan
Ibland
Ofta
Alltid
Elever med funktionsnedsättning
7
9
20
30
33
Elever utan funktionsnedsättning
4
7
19
35
35
Endast en liten del av eleverna svarar att de aldrig eller sällan har kul med sina kompisar, att de aldrig
eller sällan kan prata om allt med sina kompisar, att de aldrig eller sällan kan få stöd av sina kompisar
eller att de och deras kompisar aldrig eller sällan hjälper varandra. De elever som har angett att de har
en funktionsnedsättning är dock överrepresenterade bland eleverna som har svårigheter i sina
kamratrelationer. Det är mer än dubbelt så vanligt att elever med funktionsnedsättning aldrig eller
sällan har kul med sina kompisar. Det är också vanligare att elever med funktionsnedsättning aldrig
eller sällan får stöd av sina kompisar eller att de och kompisarna aldrig eller sällan hjälps åt.
Skillnaden är däremot inte så stor mellan elever med funktionsnedsättning respektive utan
funktionsnedsättning när det gäller möjligheten att prata med sina vänner.
Resultaten i tabellerna 11–14 kan jämföras med resultaten som vi presenterade i avsnitt 2.3, där det
framgick att elever med funktionsnedsättning är överrepresenterade bland barn med betydande
problem. Det gäller inte minst dimensionen problemens påverkan i vardagslivet som bland annat
speglar svårigheter i relationer till familj och kamrater.
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
35
Tabell 13 Samtliga elevers (årskurs 6 och 9) svar på frågan ”Kunde du få stöd av sina kompisar?”,
andelar i procent
Aldrig
Sällan
Ibland
Ofta
Alltid
Elever med funktionsnedsättning
5
5
16
27
46
Elever utan funktionsnedsättning
2
4
12
30
52
Tabell 14 Samtliga elevers (årskurs 6 och 9) svar på frågan ”Hjälpte du och dina kompisar
varandra?”, andelar i procent
Aldrig
Sällan
Ibland
Ofta
Alltid
Elever med funktionsnedsättning
5
4
15
30
45
Elever utan funktionsnedsättning
2
2
13
33
49
5.3 Mobbning
Det är tydligt att elever med funktionsnedsättning i högre grad är rädda för andra elever eller blir
retade och mobbade av andra elever, jämfört med elever utan funktionsnedsättning. Det är tre gånger
vanligare att elever med en funktionsnedsättning blir retade av andra elever eller är rädda för andra
elever jämfört med elever utan funktionsnedsättning. När det gäller mobbning, är det nästan fyra
gånger vanligare att elever med funktionsnedsättning blir mobbade, jämfört med övriga elever.
Diagram 12 Andel av samtliga elever (årskurs 6 och 9) som är rädda för andra elever, blir retade
eller mobbade av andra elever (i procent)
8
7
6
5
Elever med
funktionsnedsättning
4
3
Elever utan
funktionsnedsättning
2
1
Rädd för andra
elever
Retad av andra Mobbad av andra
elever
elever
När hela elevgruppen studeras, visar det sig att det är något vanligare att pojkar är rädda för andra
elever, blir retade av andra elever eller mobbas av andra elever jämfört med flickor. Att ha en
funktionsnedsättning innebär en ökad risk att bli retad och utsättas för mobbning, oavsett om man är
flicka eller pojke. Det är dock pojkar med funktionsnedsättning som löper störst risk att vara rädda för
andra elever, bli retade av eller mobbas av andra elever.
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
36
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
Diagram 13 Andel elever (årskurs 6 och 9) som utsätts för olika former av mobbning (i
procent)
9
8
7
6
5
4
3
2
1
Rädd för andra elever
Retad av andra elever
Mobbad av andra elever
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
37
6 Analys och slutsatser
Den här rapporten syftar till att ge ökad kunskap om hälsan hos barn och unga med
funktionsnedsättning, främst utifrån den nationella kartläggningen av barns och ungas
psykiska hälsa som genomfördes på regeringens uppdrag under hösten 2009. Det råder i
dag brist på kunskap om hur barn och unga med funktionsnedsättning mår och hur deras
livsvillkor och levnadsvanor ser ut. Detta trots att barn och unga med
funktionsnedsättning utgör en prioriterad grupp inom både folkhälsopolitiken och
funktionshinderspolitiken.
Barn med funktionsnedsättning är en heterogen grupp
Den grupp av barn med funktionsnedsättning som vi presenterar i den här rapporten är
en mycket heterogen grupp. Det har tyvärr inte varit möjligt att presentera resultaten
från den nationella kartläggningen för barn med olika typer av funktionsnedsättningar.
Genom andra nationella undersökningar vet vi dock att astma och allergier tillhör de
allra vanligaste diagnoserna som orsakar funktionsnedsättningarna bland barn. De står
för omkring hälften av barns långvariga sjukdomar och besvär eller är anledningen till
att de tar medicin dagligen. Även läs- och skrivsvårigheter utgör vanliga
funktionsnedsättningar bland barn och unga. Det går dock inte i denna rapport att säga
om vissa funktionsnedsättningar har större betydelse för barns hälsa än andra
funktionsnedsättningar.
Skillnader mellan barn och vuxna med funktionsnedsättning
Vi har i dag relativt god kunskap om hälsan, livsvillkoren och levnadsvanorna bland
vuxna med funktionsnedsättning. Statens folkhälsoinstitut har i ett antal rapporter visat
att livsvillkoren, levnadsvanorna och hälsan genomgående är sämre för vuxna med
funktionsnedsättning jämfört med vuxna i den övriga befolkningen. Samma situation
gäller dock inte nödvändigtvis för barn med funktionsnedsättning.
Det finns flera anledningar till att man bör iaktta försiktighet vid jämförelser av hälsan
hos barn med funktionsnedsättning och vuxna med funktionsnedsättning. Hälsans
bestämningsfaktorer kan i vissa delar skilja sig mellan barn, unga och vuxna. För barn är
miljön i förskolan, i skolan och i hemmet av stor betydelse för hälsan, medan
livsvillkoren i form av utbildning och sysselsättning har betydelse för vuxnas hälsa.
Dessutom har barn, unga och vuxna olika typer av funktionsnedsättningar. Till skillnad
från barn, som oftast har allergi, astma och läs- eller skrivsvårigheter, har vuxna främst
rörelsehinder, nedsatt syn och nedsatt hörsel. Slutligen behöver en funktionsnedsättning
som av barn och unga uppfattas som ett funktionshinder inte uppfattas som det av
vuxna, och tvärtom.
Skillnader mellan elever med respektive utan funktionsnedsättning
Rapporten visar att eleverna med funktionsnedsättning mår sämre, har sämre
levnadsvanor och löper större risk att utsättas för mobbning än övriga elever. Men
skillnaden mellan grupperna är dock inte så stor när det gäller skolan och inte heller när
det gäller kamratrelationer. Den bild som framträder på dessa områden är att de flesta
elever, inklusive dem med funktionsnedsättning, trivs i skolan, tycker om att gå i skolan
och kommer överens med sina lärare. En förklaring kan vara att lärarna i skolan har
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
38
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
kännedom om elevens funktionsnedsättning och därför kan anpassa undervisningen och
arbetsmiljön efter elevens förutsättningar. Det tycks också som om de flesta elever,
oavsett om de har en funktionsnedsättning eller inte, har kompisar som de umgås med
på sin fritid och som de kan prata med. Barn med funktionsnedsättning har dock oftare
svårigheter med sina kamrater. Det tyder på att umgänge med vänner kan ha olika
innebörd för barn med respektive utan funktionsnedsättning. Även den större
förekomsten av mobbning antyder detta.
Det finns stora skillnader mellan elever med funktionsnedsättning och elever utan
funktionsnedsättning när det gäller mobbning, levnadsvanor och psykisk hälsa. Elever
med funktionsnedsättning är i större utsträckning rädda för andra elever och blir i högre
grad retade och mobbade av andra elever. Elever med funktionsnedsättning löper fyra
gånger så stor risk att utsättas för mobbning jämfört med elever utan
funktionsnedsättning. Elever med funktionsnedsättning har också sämre levnadsvanor.
Både mobbningen och levnadsvanorna medför att elever med funktionsnedsättning löper
större risk för framtida ohälsa. De kan dessutom vara bidragande faktorer bakom den
sämre psykiska hälsan hos elever med funktionsnedsättning. Psykosomatiska besvär,
såsom huvudvärk och sömnsvårigheter, förekommer oftare hos elever med
funktionsnedsättning än hos elever utan funktionsnedsättning. Vidare är elever med
funktionsnedsättning tydligt överrepresenterade bland eleverna med betydande problem.
Insatser i skolan kan förbättra hälsan hos barn med funktionsnedsättning
Skolan har en central roll i det hälsofrämjande arbetet. De funna skillnaderna mellan
barn med respektive utan funktionsnedsättning inom områdena mobbning, psykisk hälsa
och levnadsvanor är möjliga att minska genom insatser från skolans sida. Skolan har ett
uttalat ansvar inom alla tre områdena. Av skollagen framgår att skolan ska förebygga
och förhindra kränkande behandling av barn och elever. Det framgår även att elevhälsan
har till uppgift att bevara och förbättra elevernas fysiska och psykiska hälsa. Enligt
läroplanen för grundskolan ska skolan sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk
aktivitet inom ramen för hela skoldagen. Även hälso- och livsstilsfrågorna ska
uppmärksammas. Vidare har Skolverket nyligen beslutat om en ny kursplan för ämnet
idrott och hälsa som innebär att eleverna ska ges kunskap om fysisk aktivitet och dess
betydelse för hälsan.
Skolan kan, och bör, särskilt uppmärksamma barn med funktionsnedsättning inom
arbetet mot mobbning, inom ramen för elevhälsan samt inom arbetet med främjande av
fysisk aktivitet. Fördelen med åtgärder som genomförs i skolan är att de når alla barn
och ungdomar, oavsett social bakgrund. Ett särskilt fokus på elever med
funktionsnedsättning inom de tre områdena skulle i förlängningen kunna bidra till att
skillnaderna i hälsa mellan barn, unga och vuxna med respektive utan
funktionsnedsättning minskar.
Olika funktionsnedsättningar medför olika svårigheter
När vi tolkar de skillnader mellan barn med respektive utan funktionsnedsättning som
har framkommit i den här rapporten, är det viktigt att ha i åtanke att olika
funktionsnedsättningar kan orsaka olika svårigheter för barnen. Vi vill nämna några
möjliga exempel på detta. Det är möjligt att barnen med svår astma kan motionera i
mindre utsträckning än andra barn, vilket i förlängningen kan påverka deras relationer
till andra barn samt deras hälsa. Det är också möjligt att barn med läs-, skriv- och
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
39
räknesvårigheter tycker sämre om att gå i skolan än andra barn. Det är också möjligt att
barn med olika former av beteendeproblem, såsom ADHD eller autism, har svårigheter
på flera områden, till exempel i skolan, med kamrater, i hemmet och på fritiden. Mot
bakgrund av detta är det viktigt att se barn med funktionsnedsättning som en heterogen
grupp, där varje barn är unikt och individuella lösningar för att främja hälsa kan
behövas.
Skillnaderna mellan barn med respektive utan funktionsnedsättning kan vara större
Vi vill återigen framhålla att gruppen barn med funktionsnedsättning i den nationella
kartläggningen av barns och ungas psykiska hälsa är mycket bred. Om definitionen av
funktionsnedsättning i den nationella kartläggningen av barns och ungas psykiska hälsa
hade varit snävare och främst inkluderat barn med lite besvärligare
funktionsnedsättningar, hade troligen skillnaden mellan grupperna varit större än dem
som redovisats i den här rapporten.
Förbättrad statistik över barn och unga med funktionsnedsättning på väg
Regeringen har uppmärksammat att statistiken över hur barn och unga med
funktionsnedsättning lever och mår är bristfällig och att målgruppen inte går att
identifiera i många betydelsefulla undersökningar inom områdena hälsa och välfärd.
Därför fick Socialstyrelsen i regleringsbrevet för 2009 i uppdrag att skapa en modell för
hur man löpande kan beskriva levnadsförhållanden för personer med
funktionsnedsättning. I sin avrapportering föreslog Socialstyrelsen att en
tilläggsundersökning till SCB:s ULF ska genomföras vart fjärde år och att
undersökningen ska beskriva levnadsförhållandena för vuxna med funktionsnedsättning,
barn med funktionsnedsättning, samt föräldrar till barn med funktionsnedsättning.
Regeringen gav i december 2010 Statistiska centralbyrån i uppdrag att ta fram underlag
för statistik gällande barn och unga med funktionsnedsättning. SCB ska göra en analys
och lämna förslag på hur befintliga statistikinsamlingar och undersökningar kan
utvecklas för att i större utsträckning belysa situationen för barn och unga med
funktionsnedsättning. Statistiska centralbyrån ska genomföra uppdraget i samråd med
statistikansvariga myndigheter inom de statistikområden som berörs. Uppdraget ska
redovisas till Socialdepartementet senast den 1 augusti 2011.
Statens folkhälsoinstitut föreslår att eleverna vid en eventuell uppföljning av den
nationella kartläggningen av barns och ungas psykiska hälsa får ange vilken eller vilka
funktionsnedsättningar de har samt hur svåra de är. Det skulle möjliggöra framtida
analyser av hälsan och levnadsvanorna hos barn med olika typer av
funktionsnedsättningar. Det är också viktigt att barn i andra skolformer än grundskolan
får möjlighet att delta i en sådan undersökning.
Statens folkhälsoinstitut fortsätter arbetet med att öka kunskapen om hälsan hos
barn med funktionsnedsättning
Vi har för avsikt att fortsätta arbetet med att ta fram och sprida kunskap om hur många
barn som har funktionsnedsättningar och hur deras hälsosituation ser ut. I detta arbete
kommer institutet att samverka med handikapporganisationer och berörda myndigheter.
Vi har även påbörjat en kartläggning för att få en samlad kunskapsbild av hur barn med
funktionsnedsättningar mår och vad som skulle kunna främja deras hälsa. Vidare har
institutet, på uppdrag av regeringen, fördelat tio miljoner till två forskningslärosäten
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
40
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
som i samarbete med varsin kommun ska utveckla, följa upp och utvärdera stöd till
föräldrar med barn som har en funktionsnedsättning under perioden 2011 till 2013.
Statens folkhälsoinstitut har även för avsikt att genomföra fördjupade analyser av hälsan
hos barn och unga med funktionsnedsättning med hjälp av Den nordiska studien om
barns hälsa och välfärd vid NHV. Denna enkätundersökning genomförs i samtliga
nordiska länder under 2011 och omfattar barn i åldern 2 till 17 år. Undersökningen
innehåller frågor som gör det möjligt att identifiera barn som har en
funktionsnedsättning. Föräldrarna får ange vilken eller vilka funktionsnedsättningar
dessa barn har samt deras svårighetsgrad, vilket således möjliggör analyser av hälsan
hos barn med olika typer av funktionsnedsättningar.
En strategi för funktionshinderspolitiken 2011–2016
Regeringen presenterade i juni 2011 en strategi för hur funktionshinderspolitiken ska
genomföras i Sverige under åren 2011–2016. Syftet med strategin är att presentera
politikens inriktning, med konkreta mål för samhällets insatser samt hur resultaten ska
följas upp och utvärderas under de kommande fem åren. Av strategin framgår att de
nationella målen för funktionshinderspolitiken står fast och att inriktningen på arbetet
även i fortsättningen är att identifiera och undanröja hinder för full delaktighet i
samhället för flickor, pojkar, kvinnor och män med funktionsnedsättning, att förebygga
och bekämpa diskriminering samt att skapa förutsättningar för självständighet och
självbestämmande (Regeringen, 2011).
Folkhälsopolitiken är ett av nio prioriterade områden i strategin för
funktionshinderspolitiken. De två inriktningsmålen för folkhälsopolitiken är dels att
uppföljningen av hälsans bestämningsfaktorer bör uppmärksamma hälsan för personer
med funktionsnedsättning, dels att uppföljningen av det hälsofrämjande och
förebyggande arbetet nationellt, regionalt och lokalt ska omfatta hur detta inkluderar
personer med funktionsnedsättning. Regeringen inriktar insatserna på bland annat
förebyggande och hälsofrämjande insatser som särskilt uppmärksammar behov och
förutsättningar hos personer med funktionsnedsättning, utvecklat föräldrastöd samt stöd
till barn i familjer med psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning (Regeringen, 2011).
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
41
7 Om undersökningen
7.1 Syfte
År 2009 fattade regeringen beslut om att en totalundersökning av barns och ungas
psykiska hälsa skulle genomföras. Samtliga elever i årskurs 6 och årskurs 9 fick därför
under en lektionstimme möjlighet att svara på en enkät om hur de upplevde sin hälsa.
Syftet med undersökningen var att samla in viktig information om elevernas hälsa, dels
för att få en bild av hur situationen såg ut, dels för att kunna presentera resultat på flera
olika nivåer, så att aktörer lokalt, regionalt och nationellt skulle kunna använda
informationen i sitt hälsofrämjande arbete.
Statistiska centralbyrån (SCB) fick i uppdrag att genomföra datainsamlingen,
Socialstyrelsen fick i uppdrag att förvalta insamlade data och Statens folkhälsoinstitut
fick i uppdrag att tillhandahålla resultaten till kommuner och skolor i en form som var
lättillgänglig för de lokala aktörerna. I det här kapitlet redogör vi för hur undersökningen
gick till samt ger en fördjupad beskrivning av hur resultaten har bearbetats.
7.2 Datainsamling
Våren 2009 skickade SCB ut information om studien till ordförande för skolnämnder
eller motsvarande, förvaltningschefer i skolförvaltning eller liknande, samt till rektorer
och skolsköterskor i samtliga kommuner. I början av hösten 2009 kontaktade SCB
skolorna via telefon och tid för besök bokades. Vid denna telefonkontakt samlades även
information om antal klasser och antal elever i årskurs 6 och 9 in.
Under hösten 2009 besökte SCB skolorna under sammanlagt elva veckor och samlade in
data. Skolorna fick själva bestämma om enkäten skulle genomföras klassvis eller i större
grupper av elever, exempelvis i aula eller matsal samt om läraren skulle medverka eller
inte. Enkätutdelaren började med att ge muntlig information om studien och var sedan
närvarande under hela insamlingstiden. Direkt efter varje besök skickades enkäterna
tillbaka till SCB av enkätutdelaren. Alla svar registrerades genom skanning och en
kontroll av bland annat dubbelmarkeringar och valida värden genomfördes. Från det
skannade materialet framställdes tabeller där frekvenser för varje enskild fråga
redovisades.
7.2.1 Sekretess
Både elevernas och skolornas medverkan var frivillig. Eleverna fick information om
undersökningen från SCB:s enkätinsamlare. Eleverna upplystes om att medverkan var
frivillig och att alla svar var skyddade av sekretesslagen och personuppgiftslagen. Denna
information förmedlades också via de enkäter som delades ut. Föräldrar till elever i
årskurs 6 fick genom barnens skola ta del av ett informationsmaterial som SCB
sammanställt och som skolorna skickade ut. Informationen till föräldrarna innehöll
bakgrund och syfte till studien och besked om att studien genomfördes på uppdrag av
regeringen. Föräldrarna informerades även om att resultaten skyddas av sekretesslagen
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
42
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
och att medverkan var frivillig. Om föräldrarna inte önskade att deras barn skulle delta
uppmanades de att kontakta skolan.
7.2.2 Bortfall
Samtliga elever i årskurs 6 och 9 i Sverige (207 700 elever i 4 289 skolor) ingick i
studiepopulationen. Resursskolor, sjukhusskolor, skoldaghem och andra specialenheter
exkluderades. Totalt 172 298 elever besvarade enkäten, vilket innebar en svarsfrekvens
på 83 procent. Det sammanlagda bortfallet var 14 procent i årskurs 6 och 20 procent i
årskurs 9.
7.2.3 Partiellt bortfall
Några elever som deltog i undersökningen lämnade inte svar på alla frågor. Det kan ha
skett därför att de hade svårt att förstå frågan, inte önskade svara eller glömde att svara.
Det kan även bero på att instruktionerna vid hoppfrågorna misstolkades. Detta partiella
bortfall var dock relativt litet och uppgick till omkring 1 procent för de flesta frågor.
De elever som inte besvarade frågan om årskurs (cirka 170) togs bort från datafilen. De
som inte besvarade frågan om kön (cirka 2 700) finns kvar men inte med i den
könsuppdelade redovisningen. Även andra bakgrundsfrågor har hanterats på
motsvarande sätt.
Några frågor i undersökningen hade ett något större svarsbortfall. Det gäller exempelvis
frågan om man har en funktionsnedsättning (fråga 38) eller inte. Det var 5,0 procent som
inte svarade alls och 0,2 procent som gav dubbla svar.
7.2.4 Viktning
Fördelningen av flickor och pojkar i varje årskurs är inte alltid jämn. Inte heller är
bortfallet av flickor och pojkar i varje årskurs lika stort i undersökningen. För att detta
inte ska påverka skattningarna har varje elev i datamaterialet försetts med en vikt (WK).
Vikten beräknas så att svaren från flickorna får samma tyngd som svaren från pojkarna i
varje årskurs.
7.3 Enkäten
Den nationella kartläggningen föregicks av en pilotstudie som genomfördes av
Socialstyrelsen på uppdrag av regeringen. Syftet med pilotstudien var bland annat att
testa frågeformulärets innehåll och frågornas utformning. Utifrån resultatet i pilotstudien
beslutades att särskilda mätinstrument skulle användas till kartläggningen. Dessa
instrument var Kidscreen, Strengths and Difficulties Questionnaire (SDQ) och PSPskalan (som mäter psykosomatiska problem). Därutöver skulle några enskilda frågor
användas. Enkäten innehöll 42 frågor med delfrågor; sammanlagt bestod enkäten av 110
frågor.
De instrument som valdes för att mäta psykisk hälsa är väl testade och används i
internationella sammanhang, vilket möjliggör jämförelser med andra länder. Två av
instrumenten är utvecklade genom europeiska samarbeten: SDQ (Goodman, Ford,
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
43
Simmons, Gatward, & Meltzer, 2000; Goodman, Meltzer, & Bailey, 1998) och
Kidscreen (Ravens-Sieberer, Erhart, Gosch, & Wille, 2008). Dessa är översatta till
svenska och testade i Sverige. Utöver dem användes PSP-skalan som tidigare använts i
svenska studier i bland annat Värmland (Hagquist, 2008).
De enskilda frågorna i enkäten handlade om självupplevd hälsa, mobbning i
klassrummet, tobak och alkohol. Bakgrundsfrågorna rörde ålder, kön, familjesituation
samt var eleven och dess föräldrar var födda. (Enkäten i sin helhet finns på Statens
folkhälsoinstituts webbplats.)
7.4 Dimensioner av psykisk hälsa
Psykosomatiska besvär
Dimensionen psykosomatiska besvär grundar sig på PSP-skalan, som består av frågor
kring olika psykosomatiska symtom. I dimensionen ingår åtta frågor, vilka handlar om
koncentrationssvårigheter, sömnproblem, huvudvärk, magont samt om eleverna känner
sig spända, har dålig aptit, är ledsna eller känner sig yra. Frågorna utgår från hur eleven
har upplevt sin situation eller sina problem de senaste sex månaderna.
Nedstämdhet
Dimensionen nedstämdhet grundar sig på mätinstrumentet Kidscreen. I dimensionen
ingår sex frågor som utgår från hur eleven upplevde sin situation i förra veckan.
Frågorna handlar om huruvida de har känt sig pressade, ensamma, trötta på allt, känt sig
nere, ledsna eller att allt de gör blir dåligt.
Koncentrationssvårigheter
Dimensionen koncentrationssvårigheter grundar sig på mätinstrumentet SDQ. I
dimensionen ingår fem frågor, vilka handlar om huruvida eleverna är rastlösa och inte
kan vara stilla länge, om de har svårt att sitta stilla eller jämt vill vrida och röra på sig,
om de är lättstörda, om de har svårt att tänka sig för innan de gör olika saker samt om de
kan göra klart det de arbetar med. Frågorna utgår från hur eleven har upplevt sin
situation under de senaste sex månaderna.
Bristande välbefinnande
Dimensionen bristande välbefinnande kommer även den från mätinstrumentet
Kidscreen. I dimensionen ingår fem frågor: (1) Var ditt liv bra? (2) Kände du dig nöjd
med ditt liv? (3) Var du på gott humör? (4) Kände du dig glad? (5) Hade du kul?
Frågorna utgår från hur eleven upplevde sin situation förra veckan.
Problemens påverkan i vardagslivet
Dimensionen problemens påverkan i vardagslivet grundar sig på mätinstrumentet
SDQ. Frågorna mäter i vilken utsträckning besvären är störande i det vardagliga livet. I
dimensionen ingår fem frågor. Den första frågan är: ”Besväras eller oroas du av
svårigheterna?”. Sedan ställs frågor om svårigheterna stör vardagslivet inom följande
områden: (1) hemma/i familjen, (2) med kamrater, (3) i skolarbetet, och (4) vid
fritidsaktiviteter.
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
44
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
Tabellbilaga
Denna bilaga innehåller samtliga skattningar som gjorts utifrån den nationella
kartläggningen av barns och ungas psykiska hälsa. Syftet med redovisningen är att ge
läsaren de exakta siffrorna som ligger till grund för tabellerna och diagrammen i
rapporten.
Vid sidan om skattningarna redovisas 95-procentiga konfidensintervall (K.I). Med ett
95-procentigt konfidensintervall menas att intervallet i genomsnitt täcker det sanna
värdet i 95 av 100 fall. Om konfidensintervallen i jämförelse mellan grupper inte
överlappar varandra finns det en statistiskt säkerställd skillnad.
Tabell 1 Andel elever med funktionsnedsättning, uppdelade på kön och årskurs (i
procent)
Flickor
K.I.
Pojkar
K.I.
Samtliga
K.I.
Årskurs 6
10,7
10,4–11,0
12,6
12,3–12,9
11,6
11,4–11,8
Årskurs 9
16,4
16,1–16,7
16,6
16,3–16,9
16,5
16,3–16,7
Årskurs 6 och 9
13,7
13,5–13,9
14,7
14,5–14,9
14,2
14,0–14,3
Diagram 1 Självskattad hälsa hos samtliga elever (årskurs 6 och 9), andelar i procent
Elever med funktionsnedsättning
Elever utan funktionsnedsättning
Andel
K.I.
Andel
K.I.
Helt frisk
49,8
49,2–50,4
65,2
65,0–65,4
Ganska frisk
42,3
41,7–42,8
32,1
31,8–32,3
Inte särskilt frisk
7,6
7,3–7,9
2,4
2,4–2,5
Diagram 2 Trivsel med livet just nu hos samtliga elever (årskurs 6 och 9), andelar i
procent
Elever med funktionsnedsättning
Elever utan funktionsnedsättning
Andel
K.I.
Andel
K.I.
Jag trivs mycket bra
50,4
49,8–51,0
61,6
61,4–61,8
Jag trivs ganska bra
36,1
35,6–36,7
31,6
31,3–31,8
Jag trivs inte särskilt bra
8,5
8,2–8,8
5,2
5,1–5,3
Jag trivs inte alls
4,5
4,3–4,7
1,2
1,1–1,3
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
45
Tabell 5 Andel elever som anger att de ofta eller alltid har haft problem med olika
psykosomatiska besvär de senaste sex månaderna (i procent)
Elever med funktionsnedsättning
Elever utan funktionsnedsättning
Andel
K.I.
Andel
K.I.
Relativ risk*
Koncentrationssvårigheter
22,0
21,5–22,5
10,2
10,1–10,3
2,15
Sömnsvårigheter
22,8
22,3–23,3
14,0
13,8–14,2
1,63
Huvudvärk
19,9
19,4–20,4
12,3
12,1–12,5
1,62
Magont
14,8
14,4–15,2
8,8
8,7–8,9
1,68
Spänd
17,5
17,1–17,9
10,1
10,0–10,2
1,73
Dålig aptit
15,0
14,6–15,4
8,5
8,4–8,6
1,76
Ledsen
19,0
18,6–19,5
11,4
11,2–11,6
1,67
Yrsel
16,8
16,4–17,2
8,9
8,8–9,0
1,87
Två eller fler
psykosomatiska symtom
33,5
33,1–34,1
19,6
19,4–19,8
1,71
Tabell 6 Andel flickor som anger att de ofta eller alltid har haft problem med olika
psykosomatiska besvär de senaste sex månaderna (i procent)
Flickor med funktionsnedsättning
Flickor utan funktionsnedsättning
Andel
K.I.
Andel
K.I.
Relativ risk*
Koncentrationssvårigheter
23,4
22,7–24,1
11,5
11,3–11,8
2,03
Sömnsvårigheter
25,9
25,1–26,6
17,2
16,9–17,4
1,51
Huvudvärk
25,8
25,1–26,5
16,7
16,4–16,9
1,55
Magont
19,1
18,5–19,8
13,0
12,7–13,2
1,47
Spänd
21,4
20,7–22,1
14,2
14,0–14,4
1,51
Dålig aptit
18,9
18,3–19,5
12,1
11,9–12,4
1,56
Ledsen
26,2
25,5–26,9
17,9
17,7–18,2
1,46
Yrsel
Två eller fler
psykosomatiska symtom
13,8
13,3–14,4
5,8
5,7–6,0
2,38
58,0
57,2–58,8
43,8
43,5–44,1
1,32
Tabell 7 Andel pojkar som anger att de ofta eller alltid har haft problem med olika
psykosomatiska besvär de senaste sex månaderna (i procent)
Pojkar med funktionsnedsättning
Andel
K.I.
Koncentrationssvårigheter
20,6
20,0–21,3
Sömnsvårigheter
20,0
19,3–20,6
Huvudvärk
14,4
13,9–15,0
Magont
10,7
Spänd
Pojkar utan funktionsnedsättning
Andel
K.I.
Relativ risk*
8,8
8,6–9,0
2,34
10,7
10,5–10,9
1,86
7,7
7,5–7,9
1,87
10,2–11,2
4,4
4,3–4,6
2,42
14,0
13,4–14,5
5,9
5,8–6,1
2,36
Dålig aptit
11,4
10,9–12,0
4,8
4,7–5,0
2,38
Ledsen
12,3
11,7–12,8
4,6
4,5–4,8
2,65
Yrsel
Två eller fler psykosomatiska
symtom
13,8
13,3–14,4
5,8
5,7–6,0
2,38
43,7
42,9–44,5
26,7
26,4–27,0
1,64
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
46
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
Diagram 3 Andel elever med respektive utan funktionsnedsättning som tillhör
elevgruppen med betydande problem (i procent)
Elever med
funktionsnedsättning
Elever utan
funktionsnedsättning
Relativ
risk
Psykosomatiska besvär
17,7
8,7
2,0
Koncentrationssvårigheter
19,0
9,4
2,0
Nedstämdhet
16,4
9,2
1,8
Bristande välbefinnande
17,0
9,2
1,8
Problemens påverkan i vardagslivet
21,0
9,5
2,2
Diagram 4 Samtliga elevers (årskurs 6 och 9) svar på frågan om de hade det bra i
skolan veckan innan, andelar i procent
Elever med funktionsnedsättning
Elever utan funktionsnedsättning
Andel
K.I.
Andel
K.I.
Jättemycket
21,9
21,4–22,4
27,6
27,4–27,8
Mycket
39,3
38,7–39,9
44,9
44,7–45,1
Sådär
25,8
25,3–26,3
20,5
20,3–20,7
Lite grann
6,4
6,1–6,7
4,0
3,9–4,1
Inte alls
5,5
5,2–5,8
2,2
2,1–2,3
Diagram 5 Samtliga elevers (årskurs 6 och 9) svar på frågan om de tyckte om att gå i
skolan veckan innan, andelar i procent
Elever med funktionsnedsättning
Elever utan funktionsnedsättning
Andel
K.I.
Andel
K.I.
Alltid
16,3
15,9–16,7
19,0
18,8–19,2
Ofta
26,7
26,2–27,2
31,5
31,3–31,7
Ibland
27,0
26,5–27,5
27,3
27,1–27,5
Sällan
14,9
14,5–15,3
12,9
12,7–13,1
Aldrig
13,7
13,3–14,1
8,3
8,2–8,4
Tabell 8 Samtliga elevers (årskurs 6 och 9) svar på frågan om de var nöjda med sina
lärare veckan innan, andelar i procent
Elever med funktionsnedsättning
Elever utan funktionsnedsättning
Andel
K.I.
Andel
K.I.
Jättemycket
27,1
26,6–27,6
29,2
29,0–29,4
Mycket
30,7
30,2–31,2
34,1
33,9–34,3
Sådär
22,7
22,2–23,2
23,1
22,9–23,3
Lite grann
9,4
9,1–9,7
7,6
7,5–7,7
Inte alls
8,3
8,0–8,6
4,6
4,5–4,7
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
47
Tabell 9 Samtliga elevers (årskurs 6 och 9) svar på frågan om de kom bra överens med
sina lärare veckan innan, andelar i procent
Elever med funktionsnedsättning
Elever utan funktionsnedsättning
Andel
K.I.
Andel
K.I.
Alltid
32,4
31,9–32,9
36,7
36,5–36,9
Ofta
37,9
37,3–38,5
41,1
40,9–41,3
Ibland
17,6
17,2–18,0
15,2
15,0–15,4
Sällan
5,7
5,4–6,0
4,1
4,0–4,2
Aldrig
4,8
4,6–5,1
1,9
1,8–2,0
Diagram 6 Rökning hos samtliga elever (årskurs 6 och 9), andelar i procent
Elever med funktionsnedsättning
Elever utan funktionsnedsättning
Andel
K.I.
Andel
K.I.
Har provat att röka
39,0
38,4–39,6
29,8
29,6–30,0
Röker varje dag eller nästan varje dag
10,1
9,8–10,5
4,3
4,2–4,4
Diagram 7 Snusning hos samtliga elever (årskurs 6 och 9), andelar i procent
Elever med funktionsnedsättning
Elever utan funktionsnedsättning
Andel
K.I.
Andel
K.I.
Har provat att snusa
25,7
25,2–26,2
17,1
16,9–17,3
Snusar varje eller nästan varje dag
5,9
5,6–6,2
1,9
1,8–2,0
Diagram 8 Alkoholbruk hos elever i årskurs 9, andelar i procent
Elever med funktionsnedsättning
Elever utan funktionsnedsättning
Andel
K.I.
Andel
K.I.
Har provat alkohol
60,8
60,1–61,5
57,7
57,4–58,0
Dricker mycket alkohol minst 2
gånger per månad
18,4
17,8–19,0
12,2
12,0–12,4
Diagram 9 Andel flickor och pojkar i årskurs 9 som dricker mycket alkohol minst två
gånger per månad, andelar i procent
Elever med funktionsnedsättning
Elever utan funktionsnedsättning
andel
K.I.
andel
K.I.
Flickor åk 9
16,0
15,3–16,8
12,5
12,2–12,8
Pojkar åk 9
20,7
19,9–21,5
11,9
11,6–12,2
Diagram 10 Mängden motion förra veckan bland samtliga elever (årskurs 6 och 9),
andelar i procent
Elever med funktionsnedsättning
Elever utan funktionsnedsättning
Andel
K.I.
Andel
K.I.
Jättemycket
18,3
17,9–18,7
23,0
22,8–23,2
Mycket
27,0
26,5–27,5
31,8
31,6–32,0
Sådär
24,0
23,5–24,5
23,4
23,2–23,6
Lite grann
18,8
18,4–19,3
15,2
15,0–15,4
Inte alls
12,0
11,6–12,4
6,6
6,5–6,7
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
48
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
Tabell 10 Familjesituationen hos elever med respektive utan funktionsnedsättning,
andelar i procent
Elever med funktionsnedsättning
Elever utan funktionsnedsättning
Andel
K.I.
Andel
K.I.
Bor med både mamma och pappa
80,8
80,3–81,3
86,4
86,2–86,6
Bor bara med mamma
13,7
13,3–14,1
10,3
10,2–10,4
Bor bara med pappa
2,4
2,2–2,6
2,1
2,0–2,2
Annan lösning
2,6
2,4–2,8
0,7
0,7–0,7
Ej svar
0,5
0,4–0,6
0,5
0,5–0,5
Tabell 11 Samtliga elevers (årskurs 6 och 9) svar på frågan ”Hade du kul med dina
kompisar?”, andelar i procent
Elever med funktionsnedsättning
Elever utan
funktionsnedsättning
Andel
K.I.
Andel
K.I.
Alltid
56,4
55,8–57,0
63,2
63,0–63,4
Ofta
27,5
27,0–28,0
27,5
27,3–27,7
Ibland
8,4
8,1–8,7
5,4
5,3–5,5
Sällan
2,2
2,0–2,4
1,3
1,2–1,4
Aldrig
3,8
3,6–4,0
1,3
1,2–1,4
Tabell 12 Samtliga elevers (årskurs 6 och 9) svar på frågan ”Kunde du prata om allt
med dina kompisar?”. Andelar i procent
Elever med funktionsnedsättning
Elever utan funktionsnedsättning
Andel
K.I.
Andel
K.I.
Alltid
33,4
32,9–33,9
35,3
35,1–35,5
Ofta
29,8
29,3–30,3
35,1
34,9–35,3
Ibland
20,4
19,9–20,9
18,5
18,3–18,7
Sällan
8,8
8,5–9,1
6,8
6,7–6,9
Aldrig
6,6
6,3–6,9
3,5
3,4–3,6
Tabell 13 Samtliga elevers (årskurs 6 och 9) svar på frågan ”Kunde du få stöd av dina
kompisar?”, andelar i procent
Elever med funktionsnedsättning
Elever utan funktionsnedsättning
Andel
K.I.
Andel
K.I.
Alltid
46,0
45,4–46,6
51,6
51,4–51,8
Ofta
27,2
26,7–27,7
29,7
29,5–29,9
Ibland
15,9
15,5–16,3
12,3
12,1–12,5
Sällan
4,8
4,6–5,1
3,6
3,5–3,7
Aldrig
4,5
4,3–4,7
1,7
1,6–1,8
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
49
Tabell 14 Samtliga elevers (årskurs 6 och 9) svar på frågan ”Hjälpte du och dina
kompisar varandra?”, andelar i procent
Elever med funktionsnedsättning
Elever utan funktionsnedsättning
Andel
K.I.
Andel
K.I.
Alltid
44,7
44,1–45,3
49,0
48,8–49,2
Ofta
29,8
29,3–30,3
32,7
32,5–32,9
Ibland
15,1
14,7–15,5
12,5
12,3–12,7
Sällan
3,9
3,7–4,1
2,5
2,4–2,6
Aldrig
4,7
4,5–4,9
1,8
1,7–1,9
Diagram 11 Samtliga elevers (årskurs 6 och 9) svar på frågan om de var med sina
kompisar veckan innan, andelar i procent
Elever med funktionsnedsättning
Elever utan funktionsnedsättning
Andel
K.I.
Andel
K.I.
Ofta eller alltid
67,8
67,3–68,3
76,0
75,8–76,2
Ibland, sällan eller aldrig
32,2
31,7–32,7
24,0
23,9–24,1
Diagram 12 Andel av samtliga elever (årskurs 6 och 9) som är rädda för andra elever,
blir retade eller mobbade av andra elever (i procent)
Elever med funktionsnedsättning
Elever utan funktionsnedsättning
Andel
K.I.
Andel
K.I.
Rädd för andra elever
5,3
5,0–5,6
1,8
1,7–1,9
Retad av andra elever
6,9
6,6–7,2
2,3
2,2–2,4
Mobbad av andra elever
5,7
5,4–6,0
1,5
1,4–1,6
Diagram 13 Andel elever (årskurs 6 och 9) som utsätts för olika former av mobbning (i
procent)
Flickor med funktionsnedsättning
Flickor utan funktionsnedsättning
Andel
K.I.
Andel
K.I.
Rädd för andra elever
4,1
3,8–4,4
1,7
1,6–1,8
Retad av andra elever
5,3
4,9–5,7
2,2
2,1–2,3
Mobbad av andra elever
4,0
3,7–4,3
1,4
1,3–1,5
Pojkar med funktionsnedsättning
Pojkar utan funktionsnedsättning
Andel
K.I.
Andel
K.I.
Rädd för andra elever
6,5
6,1–6,9
1,9
1,8–2,0
Retad av andra elever
8,4
8,0–8,9
2,5
2,4–2,6
Mobbad av andra elever
7,2
6,8–7,6
1,6
1,5–1,7
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
50
DEN NATIONELLA KARTLÄGGNINGEN AV BARNS OCH UNGAS PSYKISKA HÄLSA ÅR 2009
Referenser
Goodman, R., Ford, T., Simmons, H., Gatward, R., & Meltzer, H. (2000). The
Strenghts and Difficulties Questionnaire (SDQ) to screen for child
psychiatric disorders in a community sample. The British Journal of
Psychiatry (177), 534-539.
Goodman, R., Meltzer, H., & Bailey, V. (1998). The Strenghts and Difficulties
Questionnaire: a pilot study on the validity of the self-report version.
European Child & Adolescent Psychiatry, 7(3), 125-130.
Hagquist, C. (2008). Psychometric Properties of the PsychoSomatic Problems
Scale: A Rasch Analysis on Adolescent Data. Social Indicators Research,
86(3), 511-523.
Hjälpmedelsinstitutet. (2002). Så många barn har någon långvarig sjukdom eller
något funktionshinder. Statistiksammanställning januari 2002 (No. Best
nr 02307). Vällingby: Hjälpmedelsinstitutet.
Ravens-Sieberer, U., Erhart, M., Gosch, A., & Wille, N. (2008). Mental health of
children and adolescents in 12 European countries - results from the
European KIDSCREEN study. Clinical Psychology & Psychotherapy,
15(3), 154-163.
Regeringen. (2011). En strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken
2011-2016.
Regeringens proposition 2010/11:01. Budgetpropositionen 2011. Stockholm:
Regeringen.
Socialstyrelsen. (2005). Miljöhälsorapport 2005. Stockholm: Socialstyrelsen.
Statens folkhälsoinstitut. (2008). Hälsa på lika villkor - Hälsa och livsvillkor
bland personer med funktionsnedsättning (R 2008:17). Östersund.
Statens folkhälsoinstitut. (2008). Onödig ohälsa – Hälsoläget för personer med
funktionsnedsättning (Rapport R 2008:13). Östersund: Statens
folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2010). Folkhälsopolitisk rapport 2010 (No. R
2010:16). Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statistiska Centralbyrån. (2007). Barns hälsa.
Statistiska Centralbyrån. (2011). Undersökningarna av levnadsförhållanden
(ULF) from Statistiska Centralbyrån:
Statistiska Centralbyrån, & Arbetsförmedlingen. (2009). Funktionsnedsattas
situation på arbetsmarknaden – 4:e kvartalet 2008 Örebro: Statistiska
Centralbyrån.
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT