Sugning av övre och nedre luftvägarna Berörda enheter Intensivvårdsavdelningen sunderby sjukhus. Syfte Skador på slemhinnor undviks för att minska risken för infektioner. Varje sugning ska vara kort och mellan sugningarna ska patienten spontanandas eller ventileras. Bakgrund Sugning i luftvägarna ska inte ske som rutin och får aldrig utföras för att ”se om det finns något att suga”. Har patienten högt PEEP(mer än 8 cm) eller är föremål för rekrytering ska sugning endast ske i yttersta nödfall. I början av ventilatorbehandlingen är inspiratoriskt tryck och PEEP ofta så höga att sekret trycks ut i luftvägens finare delar och ej är åtkomligt för sugning. Senare under urträning kan mängden öka och då kan det finnas anledning att suga. Indikationer för sugning i luftvägarna är att avlägsna sekret som förhindrar normalt gasutbyte, samt provtagning för analys av sekret. Sugning i luftvägen är en sjuksköterskeuppgift som på delegation av henne/honom kan utföras av undersköterska. Behandling Slutet sugsystem skall användas till alla patienter som troligen ska ventilatorsbehandlas mer än 24 timmar. Sugtillbehör Sug, sugslang, y-rör eller sammanbindningsrör med sugreglage. Dessa tillbehör byts varje morgon eller vid behov. Steril sugkateter med rätt längd och grovlek, med distalt ändhål och avlastande sidohål. Rena skyddshandskar och mugg med vatten. Sugning av de övre luftvägarna Informera patienten. Sug först i munhålan, under tungan, mellan kinder och tandraden samt i svalget. När det är svårt att suga via munnen, suger man via näsan men med smalare kateter. Lossa kateter från sugslangen och samla in den i handen och vräng handsken över katetern innan den kastas. Spola igenom sugslangen med vatten. Huvudprocess Andningssvikt; Respiratorbehandling Dokumenttyp Vårdrutin Ansvarig Processledare Dan Lind 1 av 3 Dokument-Id Godkänt datum Version Per Marcusson CAREACTNSU-3-870 2017-06-22 Sida 7.0 Sugning av trackeotomerad eller intuberad patient Koppla alltid bort respiratorn från patienten vid sugning. Sugning får aldrig ske via öppningen på swivelkopplingen. Informera patienten. Kontrollera sugeffekten, normalt 8-20 kpa, beroende på patienten och sekretets beskaffenhet. Sug in vatten genom sugslangen innan du kopplar på sugkatetern. Ta på rena skyddshandskar. Välj en sugkateter som har en diameter som är hälften så stor som tubens innerdiameter: vuxna ofta grön, barn – svart eller vit. Koppla sugkatetern till sugslangen utan att ta upp den ur förpackningen. Arbeta aseptiskt, använd separata sugkatetrar för sugning i näsa/svalg och sugning i tub/trachealkanyl. Vid sugning i de övre och nedre luftvägarna hos samma patient, sug först i trakea och sedan i svalget. Preoxygenera med den funktion som finns på ventilatorn. Utförs före sugning för att förhindra hypoxi. Låt sugreglaget vara öppet när du för ned katetern i luftstrupen genom trackealkanylen/endotrakealtuben, uppmana patienten att hosta. Reglera sugningen genom att hålla tummen över sugreglagets hål, sug rent strax nedanför spetsen på tuben och sedan i tuben. Rotera katetern samtidigt som den förs uppåt. Detta för att förhindra att katetern suger fast i slemhinnan, vilket ökar risken för infektion och blödning. Sug inte mer än 5-15 sekunder i taget, låt patienten vila, upprepa vid behov sugningen, men sug inte mer än 20-30 sekunder sammanlagt. För aldrig katetern upp och ner vid sugning. Kontrollera patientens ansiktsfärg, hjärtrytm, saturation och arteriella blodtryck för att se eventuella komplikationer. Lossa katetern från slangen och samla in den i handen och vräng handsken över katetern, samt sug genom sugslangen med vatten. Efter sugning bör PEEP återställas: Alt.1. Om ordination på rekrytering finns, utför. Alt.2. Gör förlängd inspiratorisk paus Utförs av sjuksköterska. Huvudprocess Andningssvikt; Respiratorbehandling Dokumenttyp Vårdrutin Ansvarig Processledare Dan Lind 2 av 3 Dokument-Id Godkänt datum Version Per Marcusson CAREACTNSU-3-870 2017-06-22 Sida 7.0 Komplikationer vid sugning Hypoxi har flera orsaker: avbrott i ventilationen, konstriktion av luftvägarna pga. mekanisk stimulering och avlägsnande av residualluft. Detta kan orsaka sammanfallna alveoler och atelektaser som kan kvarstå i timmar eller dagar. Patienten kan få hjärtarytmier pga. vagusstimulering och hypoxi. Det intrakraniella och pulmonella trycket kan stiga pga. mekaniskt stimuli. Slemhinneskador kan uppkomma pga. dålig sugteknik, felaktigt val av sugkateter eller för kraftig sugeffekt. Dessa skador på slemhinnan kan leda till infektioner och blödningar. Huvudprocess Andningssvikt; Respiratorbehandling Dokumenttyp Vårdrutin Ansvarig Processledare Dan Lind 3 av 3 Dokument-Id Godkänt datum Version Per Marcusson CAREACTNSU-3-870 2017-06-22 Sida 7.0