Institutionen för samhällsvetenskap
Religionsvetenskap
David Olsson
Judendomens livsbejakande budskap
Framställs detta i den svenska gymnasieskolans
religionsläroböcker?
The Affirmative View of Life within Judaism
Is this presented in the Swedish high schools’ textbooks for religious
studies?
Examensarbete 10 poäng
Lärarprogrammet/ Religionsvetenskap C-uppsats
Datum:
Handledare:
Examinator:
Karlstads universitet 651 88 Karlstad
Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60
[email protected] www.kau.se
07-01-21
Marc Katz
Marc Katz
Innehållsförteckning
1. Inledning ............................................................................................................................3
1.1 Livsbejakelsen inom judendomen .................................................................................4
1.1.1 Ett judiskt perspektiv på Torahs levnadsregler........................................................4
1.1.2 Varför helgdagar? ..................................................................................................6
1.2 Syfte .............................................................................................................................7
1.3 Frågeställningar ............................................................................................................7
1.4 Tidigare forskning.........................................................................................................7
1.5 Begreppsförklaringar ....................................................................................................8
2. Avgränsningar och metod ...................................................................................................9
3. Läroboksanalys.................................................................................................................12
3.1 Religionskunskap för gymnasiet kurs A ......................................................................12
3.1.1 Skildringen av judendomens förhållande till Torahs regler ...................................12
3.1.2 Skildringen av högtiderna inom judendomen ........................................................14
3.2 Människan och tron ....................................................................................................17
3.2.1 Skildringen av judendomens förhållande till Torahs regler ...................................17
3.2.2 Skildringen av högtiderna inom judendomen ........................................................18
3.3 Möt A-kursen – Religionskunskap ..............................................................................22
3.3.1 Skildringen av judendomens förhållande till Torahs regler ...................................22
3.3.2 Skildringen av högtiderna inom judendomen ........................................................23
3.4 Relief Religionskunskap A Plus ..................................................................................24
3.4.1 Skildringen av judendomens förhållande till Torahs regler ...................................25
3.4.2 Skildringen av högtiderna inom judendomen ........................................................26
3.5 Söka svar ....................................................................................................................36
3.5.1 Skildringen av judendomens förhållande till Torahs regler ...................................36
3.5.2 Skildringen av högtiderna inom judendomen ........................................................39
3.6 Liv och mening ...........................................................................................................42
3.6.1 Skildringen av judendomens förhållande till Torahs regler ...................................42
3.6.2 Skildringen av högtiderna inom judendomen ........................................................44
3.7 Tre religioner i vår tid .................................................................................................47
3.7.1 Skildringen av judendomens förhållande till Torahs regler ...................................47
3.7.2 Skildringen av högtiderna inom judendomen ........................................................49
4. Slutsatser ..........................................................................................................................55
4.1 Religionskunskap för gymnasiet kurs A ......................................................................55
4.2 Människan och tron ....................................................................................................55
4.3 Möt A-kursen – Religionskunskap ..............................................................................55
4.4 Relief Religionskunskap A Plus ..................................................................................55
4.5 Söka svar ....................................................................................................................55
4.6 Liv och mening ...........................................................................................................56
4.7 Tre religioner i vår tid .................................................................................................56
4.8 Sammanfattande slutsats .............................................................................................56
5. Sammanfattning................................................................................................................57
Käll- och litteraturförteckning ..............................................................................................58
1. Inledning
Judendomen är i allra högsta grad en levande religion helt i sin egen rätt. Detta har emellertid
inte alltid varit en självklarhet i exempelvis Sverige. Bo Johnson, professor emeritus i gamla
testamentet vid Lunds universitet,1 framhåller att orsaken till detta är att kristen tradition ofta
har likställt judendomen med det gamla testamentet och därmed betraktat den som en
dåtidsreligion, vilken, utifrån detta kristna perspektiv, fullkomnades av kristendomen.2 Jacob
Neusner 3 styrker delvis detta orsakssammanhang genom att bl.a. påvisa det faktum att
judendomen, ända fram till mitten av 1900-talet, var dödförklarad som religion av
kristendomen.4 De två religioner vi idag kallar judendom och kristendom uppstod dock, enligt
Johnson, i realiteten som två parallella rörelser inom den mångfald av judendomsriktningar
som bl.a. fanns runt tiden för Kristi födelse. Det vi idag kallar judendom och kristendom är
alltså två religioner som båda omkonstruerat och omtolkat de gamla hebreiska skrifternas
innehåll, judendomen genom orala Torah och kristendomen med hjälp av nya testamentet.5
Morton H. Narrowe, överrabbin i judiska församlingen i Stockholm, hävdar i ett
skriftligt uttalande från 1994 att denna gamla kristna hållning gentemot judendomen till stor
del lever kvar i den svenska skolan. I ett uttalande skrev han att ”[i] våra skolböcker i
religionskunskap framställs judendomen som ett förberedande stadium till kristendomen”.6
Om hans uttalande är korrekt är detta mycket problematiskt då det – förutom det faktum att
det ger en mycket vanställd bild av judendomen – går stick i stäv med vad som beslutats i
exempelvis kursplanen för gymnasiekursen religionskunskap A. I denna står det bl.a. att
eleverna skall ”kunna reflektera över andra människors olika sätt att tänka om liv, tro och
etik”. 7 Detta mål försvåras givetvis om judendomen presenteras på ett förvridet sätt i
religionsläroböckerna, eftersom dessa på många håll kan antas ha en relativt väsentlig
betydelse för religionsundervisningen. Detta antagande är i alla fall korrekt för de skolor som
undertecknad har haft sin lärarpraktik på.
1
Johnson (2000)
Johnson (2000), s. 16
3
Se 2. Avgränsningar och metod
4
Neusner (1997), s. 10
5
Johnson (2000), s. 13ff, se även Neusner (1997), s. 36ff, 41
6
Kushner (1994), s. 7
7
http://www.skolverket.se/sb/d616 (undersökt 2006-12-05)
2
3
1.1 Livsbejakelsen inom judendomen
Ett liv i Torahs efterföljd har ofta, i ett utomjudiskt perspektiv, likställts med ett liv präglat av,
och tyngt under, lagiskhet. 8 Utifrån ett judiskt perspektiv är detta emellertid mycket
missvisande, då man istället betraktar Torahs levnadsregler, högtider m.m. som en lärare eller
vägvisare för hur man fyller livet och världen med godhet, kärlek, glädje, njutning o.d.
Orsaken till att detta är så viktigt inom judendomen är att man har sitt primära fokus på nuet
och livet i den här världen. Förvisso blickar man bakåt i sin historia och framåt mot hoppet att
Guds rike en dag skall upprättas på jorden, men dåtiden och framtiden är främst avsedda att
påminna om vikten att skapa en bättre värld i nuet. Med livsbejakelsen inom judendomen
avses alltså denna fokusering på att skapa en bättre värld här och nu.
Nedan följer en mer utförlig presentation av livsbejakelsen inom judendomen.
Först redogörs Harold Kushners9 behandling av den livsbejakelse som Torahs levnadsregler
avser förmedla, eftersom han behandlar detta mest utförligt. Därefter följer en kort
presentation av Harry Gershs
10
och Neusners motiveringar av syftet med Torahs
levnadsregler. Slutligen görs en kort redovisning av varför kalenderårets högtider är så viktiga
inom judendomen.
1.1.1 Ett judiskt perspektiv på Torahs levnadsregler
Kushner betonar att judendomen är en mycket livsbejakande religion som har sitt primära
fokus på livet här och nu. Optimismen till detta liv har sin grund i uppfattningen att
människan är skapad till Guds avbild och att hon därmed anförtrotts gåvan att, med sitt sätt att
leva, kunna omvandla allt profant till något heligt och fullkomligt.11 Man har alltså, inom
judendomen, en mycket ljus syn på människans förmåga att kunna välja goda handlingar. Det
finns således t.ex. inget arvsyndstänkande inom judendomen. Givetvis förnekar man inte att
människor kan handla felaktigt, men man högaktar och betonar samtidigt den mänskliga
förmågan att kunna bekänna sina synder och därefter vara i stånd att bättra sig.12 Det är viktigt
att understryka att Gud, enligt judendomen, inte vill att människan skall utföra goda
handlingar av fruktan för straff e.d., istället betonas människans gudagivna förmåga att, med
hjälp av sin fria vilja, kunna välja att göra det goda för att hon själv vill det.13 En anhängare av
judendomen är sålunda någon som väljer att leva ett liv genomsyrat av en god livsföring. På
8
Neusner (1997), s. 131f
Se 2. Avgränsningar och metod
10
Se 2. Avgränsningar och metod
11
Kushner (1994), s. 27f
12
Kushner (1994), s. 148f
13
Kushner (1994), s. 20f
9
4
detta sätt helgar han eller hon livet och Guds skapelse och bidrar därmed till att skapa en
bättre värld. De högtider, föreskrifter och bud etc. som finns i Torah betraktas som den hjälp
som Gud givit människan för att hon ska kunna uppnå detta mål.14
Torah uppfattas alltså inte som en börda inom judendomen, utan ses istället som
ett utryck för Guds omtanke, eftersom den ger klara instruktioner och vägledning för hur man
ska leva sitt liv i enlighet med Guds vilja och därmed fylla livet och sin omgivning med
godhet och gudsnärvaro.15 Torah anses sålunda vara ett kärleksbevis från Gud till sitt folk,
dvs. judarna (samt till alla som önskar ta emot Torah och ingå i den judiska gemenskapen).16
Med andra ord är Torahs alla högtider, bud och föreskrifter ämnade att lära människan att
fylla sitt liv med kärlek gentemot alla människor och Guds övriga skapelse. En viktig del av
detta är att Torah uppfostrar människan att ta kontroll över sina drifter och sin själviskhet,
istället för att hon själv styrs av dem. När detta åstadkoms kan hon dessutom fullt ut njuta av
allt i Guds skapelse och leva på ett sådant sätt som Gud från början avsett för henne.17 Vikten
av detta kan illustreras med det rabbinska uttalandet att ”i det tillkommande måste var och en
redovisa för alla de goda ting som Gud har skapat men som han vägrat njuta av”.18 Det är
alltså viktigt att understryka att man inom judendomen inte strävar efter att undertrycka de
mänskliga drifterna,19 målet är istället att uppnå den frihet det innebär att inte styras av dem,
vilket också medför att man kan njuta av Guds skapelse fullt ut.
För att ett liv i Torahs efterföljd skall bli möjligt för mänskligheten betonar man
dock också gemenskapens betydelse. Inom judendomen menar man att en god gemenskap,
dvs. en gemenskap där Torah råder, underlättar för alla människor som den innefattar att välja
att utföra goda gärningar. När Gud gav judarna Torah avsåg han emellertid också att denna
goda gemenskap skulle utgöra ett exempel för andra folk att efterfölja.20 Gud vill alltså, vilket
redan påpekats, att alla människor ska få del av Torah. Den som praktiserar judendomen blir
således, med hjälp av Torah och den judiska gemenskapen, en människa som för in mer av
Guds godhet i världen. Han eller hon blir dessutom en förebild för andra människor att följa.
Genom att göra det goda bidrar också varje människa med att fullkomna Guds skapelse, dvs.
föra det närmare Guds rike på jorden.21
14
Kushner (1994), s. 43ff
Kushner (1994), s. 24ff
16
Kushner (1994), s 41f
17
Kushner (1994), s. 43-62, 225
18
Kushner (1994), s. 9
19
Kushner (1994), s. 147
20
Kushner (1994), s. 22-30
21
Kushner (1994), s. 41f, 95
15
5
Gersh framhåller, i likhet med Kushner, att Torah är en vägledare som givits
människan för att hjälpa henne att fylla sitt liv med godhet. Han understryker också att varje
god handling som utförs bidrar till att föra mänskligheten närmare skapelsens slutgiltiga mål
dvs. den messianska tiden, vilken präglas av fred, rättvisa, frihet och harmoni etc.22 Gersh
betonar även att orsaken till att det finns så många regler är att det hjälper människan att vara
god mot sina medmänniskor på alla livets områden.23
Neusner poängterar också, i likhet med Gersh och Kushner, att Torahs
levnadsregler eller halacha (av honom översatt med ”the way”) syftar till att skapa helgelse i
denna världen, dvs. röja vägen för Gud och införa hans rike på jorden. Halacha hjälper
sålunda människan att föra in Gud i livet här och nu, samtidigt som dess vägledning för
mänskligheten närmare Guds fullkomliga rike på jorden. 24 Han betonar alltså att judarnas
fokus ligger på nuet, samtidigt som de riktar sitt hopp mot det framtida gudsriket. Neusner
understryker även att man, inom judendomen, söker slutet på alla människors möda. Neusner
poängterar dessutom att Gud, enligt judendomen, är nådefull och förlåter synd.25 Slutligen
accentuerar han att Torah bl.a. är ett tecken på Guds kärlek och nåd.26
1.1.2 Varför helgdagar?
De judiska helgdagar som är kopplade till den judiska kalendern är centrala komponenter för
förståelsen av vad ett liv i Torahs efterföljd innebär, vilket framhävs av både Neusner, 27
Kushner28 och Gersh. Under dessa gestaltas nämligen Torahs livsbejakelse och värderingar på
ett mycket påtagligt sätt, något som i synnerhet gäller de högtider som är kopplade till
årstiderna.29
För att få en adekvat förståelse för dessa högtiders betydelse måste man dock
känna till att de flesta är förenade med de tre huvudsakliga mytiska temana som Torah
betonar. Dessa är: a) skapelsen, b) uppenbarelsen och c) befrielsen (eng. redemption,
undertecknads översättning).30 Dessa tre komponenter genomsyrar hela religionen och alla tre
har relevans för både dåtid, nutid och framtid. Högtidernas uppgift är framförallt att framhäva
dessa tre teman, samt deras betydelse för det förflutna, för framtiden och i synnerhet för
22
Gersh (1999), s. 9, 29, 191ff
Gersh (1999), s. 105
24
Neusner (1997), s. 132f
25
Neusner (1997), s. 137f
26
Neusner (1997), s. 114
27
Neusner (1997), se s. 131f
28
Kushner (1994), se s. 71-110
29
Gersh (1999), s. 125
30
Neusner (1997), s. 110
23
6
nuet.31 Det är viktigt att understryka att högtidernas relevans, mer än något annat, gäller deras
implikationer för livsföringen i nuet. Detta är också, vilket tidigare berörts, även
brännpunkten inom judendomen i övrigt, eftersom den sätter livet här och nu i centrum.
1.2 Syfte
Uppsatsens syfte är att granska några av de läroböcker som idag används på den svenska
gymnasieskolan, eftersom det finns indicier som tyder på att det judiska ”inifrånperspektivet”
inte framkommer i dessa. För att klarlägga hur det verkligen förhåller sig har undertecknad
valt att undersöka om det, inom judendomen, så centrala livsbejakande budskapet skildras i
läroböckerna.
1.3 Frågeställningar
Framställs judendomens livsbejakande budskap i svenska religionsläroböcker för gymnasiet?
-
Framställs Torahs levnadsreglers livsbejakande budskap i läroböckerna?
-
Framställs det livsbejakande budskap som den judiska kalenderns högtider förmedlar?
1.4 Tidigare forskning
Ingen tidigare forskning har utförts kring hur judendomens livsbejakande budskap framställs i
religionsläroböckerna för gymnasiet. Josef Bergkvist har emellertid författat en C-uppsats i
religionshistoria med titeln: Uppslagsverkens judendom: bilden av judendomen i svenska
uppslagsverk (2004), vilken tangerar undertecknads uppsats. Bergkvists uppsats undersöker,
som titeln avslöjar, hur judendom presenteras i svenska uppslagsverk. För att få en bild av
detta har Bergkvist gjort en komparativ analys där han jämför uppslagsverkens skildringar
med dem som ges av rabbinerna Jacob Neusner och Chaim Donin. Hans hypotes är att
judendomen presenteras utifrån ett kristet perspektiv, då Sverige under en lång tid har varit ett
homogent kristet land. Han postulerar därmed att typiskt kristna frågor har ställts till
judendomen, medan de frågor som anses vara viktiga utifrån ett judiskt perspektiv har
försummats.
Bergkvist har influerat denna uppsats på två sätt. För det första har hans hypotes
– att judendomen skildras i ljuset av kristna frågor istället för de frågor som
företrädare för religionen själva anser vara viktiga – varit en viktig influens för denna uppsats
frågeställningar. För det andra används, i denna uppsats, en del av den litteratur som även
Bergkvist begagnar. Detta gäller både Johnson och Neusner.
31
Neusner (1997), s. 116
7
1.5 Begreppsförklaringar
•
Jude och judendom: Många gånger utgår icke-judar från att judendomen är alla
judars religion. Sanningen är dock att många judar varken bekänner sig till judendom
eller någon annan religion. Detta beror på att begreppet jude, förutom att innefatta de
som följer religionen judendom, också inbegriper en etnisk grupp, dvs. de judar som
befinner sig i diasporan, samt en nation i staten Israel. En anhängare av judendomen är
alltid samtidigt en etnisk jude, men en etnisk jude behöver alltså inte vara en
anhängare av judendomen.32 I denna uppsats behandlas emellertid enbart judendomen
och de judar som är anhängare av denna religion. Således kommer anhängarna av
judendomen att benämnas judar i denna uppsats.
När begreppet judendom används i uppsatsens läroboksanalys av undertecknad
avses enbart det judiska perspektiv som företräds av Kushner, Gersh och Neusner.
Förhoppningen är att dessa tre är representativa företrädare för ett allmänt judiskt
”inifrånperspektiv”. Det är dock viktigt att påpeka detta eftersom denna uppsats
givetvis inte kan representera alla judendomens anhängares syn på sin religion.
•
Torah: Enligt Neusner betyder Torah bokstavligt översatt uppenbarelse, vilket i olika
sammanhang kan innefatta allt från de fem Moseböckerna, till hela den hebreiska
Bibeln, till hela den muntliga och skriftliga uppenbarelsen inom klassisk judisk
tradition. Om det står för sig självt kan det också betyda studium (eng. study,
undertecknads översättning), dvs. att diskutera och lära sig traditionen,33 Kushner är
inne på den senare betydelsen av Torah som Neusner framhåller, när han argumenterar
för att Torah borde översättas med läran istället för, som ofta har sker, med lagen. Han
påvisar bl.a. att det hebreiska ordet för lärare och vägvisare har samma rot som
Torah.34
32
Neusner (1997), s. 7-14
Neusner (1997), s. 268
34
Kushner (1994), s. 25
33
8
2. Avgränsningar och metod
Denna uppsats avser granska om judendomens livsbejakande budskap skildras i några av de
svenska religionsläroböcker som används på gymnasieskolorna i Karlstad. Det bör dock
noteras att detta inte utesluter att andra religionsläroböcker kan förekomma vid Karlstads
gymnasieskolor. Den enda lärare som uppgett alla de religionsläroböcker som används på den
skola han jobbar är Hans Axelsson. 35 Det bör också understrykas att undersökningen är
begränsad till att granska om det livsbejakande budskapet skildras i dessa läroböckers
redogörelser för Torahs bud och föreskrifter, samt den judiska kalenderns högtider.
Undertecknad gör alltså, för det första, inte anspråk på att ha analyserat alla de
religionsläroböcker som används vid Karlstads gymnasieskolor. För det andra granskas inte
alla aspekter av judendomen, eftersom den här uppsatsen då skulle bli allt för vidsträckt.
För att få en bild av vilka religionsläroböcker som används på de olika
gymnasieskolorna i Karlstad har undertecknad ringt och e-mailat till en eller två
religionslärare på respektive skola i Karstadsregionen. Nedan följer en tabell som redogör för
de skolor som har kontaktats; de kontaktade lärarna på respektive skola; samt de läroböcker
som används av de kontaktade lärarna.
Tabell 1
Skolor:
Läroböcker:
Kontaktade
religionslärare:
Hammarö utbildningscenter Liv och mening: stora boken (2002), Religionskunskap för Thomas Westberg
gymnasiet: kurs A (2003).
Nobelgymnasiet
Liv och mening: stora boken (2002), Religionskunskap för Mia Forsberg
gymnasiet (1999), Tre religioner i vår tid (2000).
Sundstagymnasiet
Söka svar: religionskunskap kurs A & B (2003).
Anette Fredsberg,
Roland Kvarnström
Tingvallgymnasiet
Liv och mening: stora boken (2002), Relief:
Hans Axelsson
religionskunskap A plus (2003), Religion och sånt :
religionskunskap kurs A (2004), Religion A 2000 (2002).
Tullholmsgymnasiet
Människan och tron (2003), Möt A-kursen –
Jonas Jacobsson
Religionskunskap (2001).
Älvkullegymnasiet
Söka svar: religionskunskap kurs A & B (2003).
Catarina Holmström
Anmärkningar: Religion och sånt: religionskunskap kurs A (2004) och Religion A 2000 (2002) analyseras inte i
denna uppsats av avgränsningsskäl. Religionskunskap för gymnasiet (1999) analyseras inte då denna boks
kapitel om judendomen är identiskt med det i Religionskunskap för gymnasiet: kurs A (2003). Slutligen kan det
35
Se Tabell 1
9
också noteras att Mia forsberg inte använder religionsböcker i sin undervisning, utan har dem enbart som
referenslitteratur.
Källor: Axelsson, Via tfn., int. den 6/12 2006. Fredsberg, Anette, Via e-mail, int. den 15/12 2006. Forsberg, Mia,
Via e-mail, int. den 5/12 2006. Holmström, Catarina, Via e-mail, int. den 28/11 2006. Jacobsson, Jonas, Via tfn.,
int. den 6/12 2006. Kvarnström, Roland, Via tfn., int. den 6/12 2006. Westberg, Thomas, Via tfn., int. den 6/12
2006.
För att, på ett så adekvat sätt som möjligt, kunna avgöra om judendomens
livsbejakande budskap framgår i de utvalda läroböckerna kommer en komparativ analys att
utföras där läroböckernas skildringar jämförs med ett ”judiskt inifrånperspektiv”. I denna
uppsats är företrädarna för detta perspektiv Harold Kushner, Harry Gersh och Jacob Neusner.
Harold Kushner är rabbin och författare av ett flertal böcker och tillhör den
rekonstruktionistiska rörelsen inom judendomen. Detta är en riktning som har vuxit fram ur
den konservativa judendomen. Kushners undervisning är dock influerad av både den
konservativa och den rekonstruktionistiska rörelsen.36 Hans bok Till livet! Judisk tanke, tro
och tillvaro är inte en akademisk bok, utan är skriven som en guide till judisk tradition, livsstil
och åskådning.37 Han påvisar emellertid på ett mycket påtagligt sätt den livsbejakelse som
finns inom judendomen. Kushners bok är också den som används mest för att påvisa Torahs
levnadsreglers livsbejakande budskap, eftersom han redogör för detta mest utförligt. Kushner
används emellertid även flitigt i analysen av läroböckernas skildringar av den judiska
kalenderns högtider.
Kushner kan sägas ha relativt hög dignitet, då han både är rabbin och erkänd
författare inom judendomen. Stockholms överrabbin har t.ex. skrivit ett förord där han varmt
rekommenderar den bok som används i denna uppsats.
Harry Gersh är författare av ett flertal böcker om judendomen. Han tillhör den
konservativa rörelsen, men ligger nära reformjudendomen.38 Hans bok: Så här går det till:
judisk vardag och helg är inte någon akademisk bok, utan är i första hand skriven med syftet
att utbilda barn och ungdomar i judisk tradition.39 Denna bok har dock bl.a. även använts som
en introduktion till judendomen i introduktionskursen till religionshistoria vid Karlstads
universitet.
Gersh belyser livsbejakelsen inom judendomen på ett mycket påtagligt sätt, i
synnerhet vad gäller högtidernas betydelse. Således är Gersh mycket central för analysen av
36
Intervju den 13/12 2006 med Eva Aperia, församlingspedagog vid judiska församlingen i Stockholm, via tfn.
Kushner (1994)
38
Intervju den 13/12 2006 med Eva Aperia, församlingspedagog vid judiska församlingen i Stockholm, via tfn.
39
Gersh (1999)
37
10
hur den judiska kalenderns högtider skildras i läroböckerna. Gersh används dock till viss del
även i analysen av läroböckernas behandling av Torahs bud och föreskrifter.
Gersh kan sägas ha hög dignitet, dels eftersom hans bok har använts vid
Karlstads universitet, dels för att han är en erkänd författare inom judendomen, dels för att
boken är tryckt av den judiska församlingens förlag.
Jacob Neusner är rabbin, aktiv universitetsprofessor i religionsvetenskap och
författare av ett stort antal böcker. Det bör också påpekas att han tillhör den konservativa
riktningen inom judendomen.40 Neusner har alltså en mycket hög dignitet. I denna uppsats
används hans bok The way of Torah: an introduction to judaism. Detta är en akademisk bok
med avsikten att introducera läsaren till flera aspekter inom judendomen. Neusner utvecklar
emellertid inte resonemanget kring judendomens livsbejakande budskap lika utförligt som
Kushner och Gersh. Denna bok används emellertid till en viss del i analysen av läroböckerna.
Eva Aperia, 41 församlingspedagog vid judiska församlingen i Stockholm, har
bekräftat att Kushner, Gersh och Neusner på ett bra sätt företräder ett judiskt
inifrånperspektiv.42 Det bör emellertid understrykas att det perspektiv som företräds I denna
undersökning utgår från den konservativa och rekonstruktionsitiska judendomen. Således är
företrädare för reformjudendomen och den ortodoxa judendomen inte representerade i denna
uppsats. Aperia påpekade dock att ett ortodoxt perspektiv skulle ge en allt för snäv bild av
judendomen och ett reformperspektiv ett alldeles för urvattnat.43 Kushner betonar dessutom
att skillnaderna mellan de olika riktningarna inom judendomen, vilka bl.a. kommer till utryck
i hur många bud och föreskrifter man beaktar, inte är väsentliga. Det viktiga är varför buden
utförs, dvs. om avsikten med dem är att inbjuda Gud i livets alla områden – och på så sätt
bidra till att helga världen – eller inte.44
Slutligen bör det klarläggas att de, för undersökningen, relevanta avsnitten i
läroböckerna kommer att redovisas och därefter analyseras fortlöpande.
40
Intervju den 13/12 2006 med Eva Aperia, församlingspedagog vid judiska församlingen i Stockholm, via tfn.,
se även Neusner (1997)
41
Eva Aperia betonar att församlingspedagog inom den judiska församlingen inte är detsamma som
församlingspedagog i den kristna kyrkan. Hon framhåller att hennes arbetsuppgifter inrymmer i princip allt som
rabbinerna också gör, men helst inte tar på sig. Hon undervisar t.ex. i församlingar och föreläser på universitet
m.m. Det bör också tilläggas att Aperia har en doktorsexamen i klassiska språk från Princeton University.
42
Intervju den 13/12 2006 med Eva Aperia, församlingspedagog vid judiska församlingen i Stockholm, via tfn.
43
Idem
44
Kushner (1994), s. 68ff
11
3. Läroboksanalys
Nedan följer redogörelsen för de utvalda läroböckernas skildringar av judendomens
förhållande till Torahs bud och föreskrifter, samt den judiska kalenderns högtider. De böcker
som enbart är avsedda för A-kursen i religionskunskap kommer att behandlas först och
därefter behandlas de läroböcker som är avsedda för både A- och B-kursen. Denna disposition
har gjorts p.g.a. att A- och B-kursböckerna kan förväntas innehålla en mer utförlig skildring
av judendomen och därmed är en kategori för sig. Slutligen kan det noteras att Tre religioner i
vår tid är den sista boken i denna analys, då den inte är någon religionslärobok i vanlig
mening.
3.1 Religionskunskap för gymnasiet kurs A
Nedan redogörs och analyseras Alms skildring av judendomen. Det bör påpekas att innehållet
i Alms lärobok Religionskunskap för gymnasiet (1999), vilken är avsedd för både A- och Bkursen, inte presenterar judendomen mer utförligt än denna bok, utan har precis samma
innehåll.
3.1.1 Skildringen av judendomens förhållande till Torahs regler
Till att börja med bör det noteras att Alms huvudrubrik för det avsnitt som skildrar den nya
judendom som växte fram i och med templets förstörelse, vilken satte Torah och synagogan i
centrum, lyder ”Från offerreligion till lagreligion”. Redan i denna rubrik ges en viss
indikation på hur judendomen målas upp av Alm, dvs. som en religion full av regler och bud.
I andra stycket i avsnittet under denna huvudrubrik skriver han också att ”[j]udendomen blev
en utpräglad lagreligion med höga krav på anhängarnas livsföring.”45 Längre fram i kapitlet
återfinns även dessa meningar: ”Judisk tro lägger stor vikt vid att människan följer Guds
regler för livet. Därför är själva livsföringen en viktig del av den judiska religionen.”46 Det
framgår slutligen i ett annat avsnitt att
[j]udarna fick i uppdrag att föregå med gott exempel genom att leva efter Guds lag. På så sätt
skulle de sprida kunskapen om Guds vilja till andra folk. Om de fullgjorde sitt uppdrag skulle de
få Guds särskilda kärlek och omsorg. Om de svek skulle de drabbas extra hårt av hans vrede.47
45
Alm (2003), s. 55
Alm (2003), s. 61
47
Alm (2003), s. 54f
46
12
Precis som de ovan nämnda citaten påvisar skildras judendomen nästan
uteslutande som en regelreligion, utan något gott att erbjuda mänskligheten. Uppfattningen
man får som läsare är sålunda att religiösa judar lever ett liv präglat av och tyngt under krav.
Förvisso framgår det att judarna, om de lyckades förmedla Guds vilja, skulle få ta del av Guds
kärlek och omsorg. Det tycks dock i Alm som att de gör detta med kniven mot strupen. Det är
också visserligen korrekt att det att det finns många regler inom judendomen och att stor vikt
läggs vid livsföringen, men den positiva inställningen till dessa bud och föreskrifter, vilka
presenterats i inledningskapitlet, uteblir helt.
Utifrån ett judiskt perspektiv betraktas ju t.ex. Torah – med sina bud, föreskrifter
och helgdagar – som given av Gud för att bistå judarna (och alla människor som vill ta emot
den) i deras önskan att vara Guds medskapare av en bättre värld. Torahs alla föreskrifter o.d.
är därmed avsedda att bidra med att fylla människans liv med godhet och gudsnärvaro, något
som också slutligen ska kulminera i upprättandet av den messianska tiden. Enligt judiskt
tänkande innebär detta dessutom att man lär sig att ta kontroll över sina begär, vilket
resulterar i att man fullt ut kan njuta av Guds skapelse och leva i fullkomlig kärlek till sin
nästa och den övriga skapelsen. Slutligen är också avsikten att detta ska synliggöra Guds väg
för andra människor, vilket påpekades av Alm. Utifrån ett judiskt perspektiv är alltså Torah en
vägvisare för människan till frihet, kärlek och glädje, inte en tung börda av föreskrifter och
lagar som måste efterföljas, vilket är den uppfattning man får av Alm.
När Alm redogör för matföreskrifterna återkommer samma mönster. Hans
betoning ligger även här enbart på förbud och ingenting sägs om deras syfte till helgelse e.d.
Det står bl.a. att
[m]åltiderna är noga reglerade i Torah och Talmud, både vad gäller råvaror och tillagning.
Svinkött och skaldjur är helt förbjuden mat. De djur som får ätas ska slaktas på ett speciellt sätt
och köttet måste noga tömmas på allt blod. Kött- och mjölkmat får inte blandas, och man måste
ha olika grytor, tallrikar och bestick till dessa två typer av mat.48
Enligt ett judiskt perspektiv har emellertid dessa föreskrifter en djupare mening.
Gersh understryker bl.a. att kashrut, dvs. matföreskrifterna, är till för att åtskilja människans
måltider från djurens intagande av föda. 49 Kushner är inne på samma linje då även han
skriver att kashrut bidrar till att urskilja människan från djuren. Han utvecklar dock
argumentationen ytterligare när han betonar att det finns viktiga moraliska syften med
48
49
Alm (2003), s. 62
Gersh (1999), s. 45
13
föreskrifterna. Han menar att människan med hjälp av dessa påminns om att hon är en
moralisk varelse, även när hon äter, och som sådan skapad till Guds avbild. Vad gäller
förtäringen av kött påpekar han t.ex. att föreskrifterna för detta vilar på en moralisk
kompromiss. För att köttätandet skall kunna realiseras måste man ju ta ett djurs liv, vilket
aldrig får tas lätt på av människan, enligt Kushner. Eftersom många inte helt vill avstå från
kött tillåts dock en begränsad förtäring. Människan har på detta sätt givits friheten att njuta av
kött inom bestämda ramar, men påminns samtidigt med hjälp av föreskrifterna om att det
handlar om en kompromiss. Genom dessa föreskrifter blir måltiden alltså till en särpräglat
mänsklig företeelse, vilken skiljer den från djurens instinktiva intagande av föda.
Kushner betonar också att den speciella slaktmetoden inom judendomen utförs
av hänsyn till djuren, eftersom man anser att denna, på ett optimalt sätt, reducerar deras
lidande. Att man inte ska blanda kött och mejeriprodukter har även det sin orsak i att man vill
visa vördnad för djuren. Eftersom djurslakt redan i sig är en kompromiss menar Kushner att
man bör undvika att ytterligare förvärra denna grymhet genom att tillaga köttet i mjölk, vilken
ju ursprungligen är avsedd som föda för ungdjur.
Kushner poängterar dock att föreskrifterna inte hindrar judarna som följer dem
att äta mycket god och variationsrik mat och han framhåller dessutom att deras måltider i
regel präglas av fest och glädje.50
Sammanfattningsvis kan man konstatera att Alm, i förhållandet till Torahs
regler, inte belyser någonting av livsbejakelsen inom judendomen. Förvisso framgår det att
Gud skänker sin kärlek och omsorg till judarna om de följer dessa regler, men den
livsbejakelse som Torah, enligt de judiska perspektiven ovan avser förmedla, belyses inte.
3.1.2 Skildringen av högtiderna inom judendomen
Den enda högtid som Alm redogör för i den judiska kalendern är sabbaten. Han ger först en
presentation av hur sabbaten firas i synagogan där det bl.a. står att
[l]ördagen kallas sabbat och är judarnas gudstjänst- och vilodag. Sabbaten inleds redan på
fredagen med en kvällsgudstjänst. Veckans viktigaste gudstjänst hålls på lördagsmorgonen.
Större Gudstjänster följer en strikt ordning, med böner, textläsning ur de heliga skrifterna,
predikan och sång.51
Om sabbatsfirandets plats i hemmet står följande:
50
51
Kushner (1994), s. 47ff
Alm (2003), s. 61
14
Efter kvällsgudstjänsten på fredagen äter man en måltid, då hela familjen är med. Eftersom allt
arbete är förbjudet på sabbaten och man inte heller får åka någonstans, blir sabbaten ett tillfälle
att vara tillsammans.52
Alm belyser inte heller här någonting om det budskap som sabbaten vill
förmedla för att främja frihet och ett bättre liv på jorden. Visserligen påpekar han att sabbaten
är en vilo- och gudstjänstdag där man umgås med sin familj, men även man får känslan av att
detta i princip bara handlar om påtvingade regler och traditioner. Han framhäver t.ex.
förbuden under sabbaten på ett sådant sätt att gemenskapen under högtiden snarast framstår
som påtvingad. Dessutom framstår hans redogörelse för sabbatsgudstjänsten strikt och tråkig,
något som ytterligare förstärker känslan av att judendomen enbart är tyngd under stela former
och regler.
Nedan följer en redogörelse för de livsbejakande budskap som sabbaten
förmedlar enligt Kushner, Gersh och Neusner. I denna blir kritiken som riktats mot Alm
mycket påtaglig då han inte belyser ett dyft kring detta.
Kushner framhåller att sabbaten, i likhet med alla helgdagarna i den judiska
kalendern, med hans terminologi är en ”katedral i tiden”, dvs. ett sätt att speciellt uppleva
Guds närvaro i tiden genom att ge den särskilda karaktärsdrag av det gudomliga. Att indela
tiden i veckoslutet är en unikt mänsklig företeelse och påvisar därmed hennes unika förmåga
och frihet att kunna kontrollera och ställa sig över tiden, något som tydligt skiljer människan
från djuren. Enligt Kushner firas sabbaten sålunda av två huvudsakliga skäl. Det första skälet
är att den påminner judarna om att de är fria människor och inte slavar. Kushner framhåller att
denna frihet innefattar både kroppen, själen, tiden. Med andra ord är firandet av sabbaten ett
sätt att framhäva sin frihet som människa och bekräfta att man inte är slav under någonting,
t.ex. sitt arbete. Firandet av sabbaten är dessutom ett sätt att hävda alla människors rätt till
denna frihet. Sabbaten bör alltså inte, som t.ex. i Alm, betraktas som en mängd förbud, utan
istället som ett tecken på frihet. Det andra skälet till att man firar sabbaten är att Gud i
skapelseberättelsen vilade på den sjunde dagen. Att fira sabbat är därmed ett sätt att framhäva
den gudomliga dimension som Gud givit människan.
Kushner framhåller slutligen att sabbatsvilan har tre viktiga dimensioner. Dels
innebär sabbatsvilan att man väljer att avstå från det man vanligen sysslar med i vardagen.
Dels går den ut på att man frigör sig från alla de skyldigheter man har i världen. Dels erbjuder
52
Alm (2003), s. 62
15
sabbatsvilan möjligheten att, en dag i veckan, frigöra sig från alla bekymmer som vardagslivet
medför.53
Även Gersh betonar att sabbaten – den största av de judiska högtiderna –
uttrycker skillnaden mellan människan och djuren. Han framhåller att det bara är människan
som kan bryta upp från naturens regelbundna rytm och se tillbaka på vad hon utfört, samt
skåda framåt och tillsammans med andra inrikta sig på att göra det goda för att påskynda den
messianska tiden. Gersh poängterar även, i likhet med Kushner, att man under sabbaten firar
friheten, samtidigt som man kommer ihåg att man en gång varit slavar. Han påpekar också att
firandet av sabbaten är ett sätt att följa det exempel som Gud givit i skapelseberättelsen.
Under sabbaten beaktas således Guds skapelseverk, samt den vila och helighet som är en del
av Guds skapelse.
Gersh betonar också den glädje som genomsyrar sabbaten. Han påpekar bl.a. att
sabbaten är den tidpunkt i veckan då man glömmer alla sina bekymmer, klär upp sig, tänder
ljus, äter god mat, umgås med familj och vänner och gläder sig över livet.54
Neusner påpekar att sabbaten belyser judendomens tre huvudteman, dvs.
skapelsen, uppenbarelsen (i studiet av Torah) och befrielsen (eng. redemption, undertecknads
översättning). Han framhåller visserligen att sabbaten firas i åminnelse av skapelsen och
friheten från det egyptiska slaveriet, men påpekar samtidigt att det är en tid att begrunda hur
man kan bidra med att förbättra skapelsen. Neusner betonar alltså att firandet av sabbaten är
ett sätt att bidra till judendomens mål att helga tiden här och nu. Neusner understryker därmed
också, i likhet med Kushner, att sabbaten är en ”katedral i tiden”. Han framhåller också att
sabbaten, inom judendomen, betraktas som största tecknet på Guds nåd och att firandet av den
ses som en försmak av livet i Guds rike.
Neusner medger förvisso att sabbaten, för dess bevarande, innehåller en del
förbud, t.ex. att man inte ska jobba, men han betonar samtidigt att sabbaten har en mängd
positiva föreskrifter som t.ex. att man måste glädjas. Neusner betonar också den glädje,
högtidlighet och förväntan som man känner över sabbaten inom judendomen. Han påvisar
t.ex. att man sätter på sig fina kläder, glömmer världens bekymmer, tar en paus från vardagens
rutiner, umgås och äter god mat tillsammans.55
Sammanfattningsvis kan man fastslå att Alm i stort sett inte belyser någonting
av det livsbejakande budskapet i sin presentation av sabbaten.
53
Kushner (1994), s. 74-79
Gersh (1999), s. 61-68
55
Neusner (1997), s. 139ff
54
16
3.2 Människan och tron
Nedan redogörs och analyseras Björlins skildring av judendomen. Människan och tron är
avsedd för religionskunskap A.
3.2.1 Skildringen av judendomens förhållande till Torahs regler
Björlin beskriver vad ett liv i Torahs efterföljd innebär under rubriken ”Trosläran”. I detta
avsnitt står det bl.a. att
[j]udarna lever efter särskilda regler (halacha) och ska hålla dessa regler, inte för att reglerna är i
första hand förnuftiga eller för att de gör människorna särskilt lyckliga, utan helt enkelt för att de
är tecken på det särskilda förbundet. Vad man äter, hur man lever, hur man ber osv., allt är
reglerat.56
Längre fram i samma avsnitt påpekas det också att detta förbund är viktigt att
hålla fast vid eftersom människan har böjelsen att gå sin egen väg och överge Gud.57
Denna presentation ger sålunda intrycket att Torahs levnadsregler inte tjänar
något annat syfte än att påminna om förbundet och därmed tygla människan så att hon inte går
sin egen väg och överger Gud. Björlin betonar ju att reglerna varken är förnuftiga eller är
avsedda att göra människan lycklig. Den judiska livsbejakelsen lyser alltså här helt med sin
frånvaro. Visserligen stämmer det att Torahs levnadsregler påminner judarna om förbundet
och att de anser sig behöva Torahs vägledning. I övrigt går emellertid denna redogörelse av
Torahs levnadsregler helt stick i stäv med de judiska perspektiv som presenterats i
inledningskapitlet. Där framgår det ju bl.a. att levnadsreglerna är till för att vägleda judarna i
deras vilja att fylla alla livets områden med godhet, frihet och gudsnärvaro, samt att detta
bidrar till att föra den messianska tidens upprättande närmare. Kushner understryker också
speciellt att reglerna är en källa till glädje, vilka lär människan att njuta av hela Guds skapelse
och leva i fullkomlig kärlek till sina medmänniskor.
Under rubriken ”Halacha – levnadsregler” nämner Björlin matföreskrifterna
som exempel på de judiska levnadsreglerna. Det enda som omtalas är dock exempel på de
förbud som dietföreskrifterna medför, t.ex. att man enligt kashrutföreskrifterna inte får blanda
kött och mjölkprodukter vid tillagning eller förtäring.58
56
Björlin (2003), s. 88
Björlin (2003), s. 89
58
Björlin (2003), s. 90f
57
17
Björlin belyser alltså ingenting om dietföreskrifters syften, vilket ju är en
naturlig följd av hans resonemang ovan. Som tidigare behandlats i analysen av Alms lärobok,
Religionskunskap för gymnasiet kurs A, har emellertid föreskrifter flera viktiga moraliska
syften, bl.a. att betona människans unika moraliska förmåga, samt att visa respekt och hänsyn
till djuren.
Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att inte heller Björlin belyser
Torahs reglers livsbejakande syfte.
3.2.2 Skildringen av högtiderna inom judendomen
Björlin ger under rubriken ”Sabbaten – den viktigaste högtiden” bl.a. en förklaring till
sabbatens ursprung. Orsaken till att man firar sabbat är, enligt Björlin, att det var den dag
Gud, enligt Bibeln, vilade efter att han hade skapat världen och att det senare fastställdes i de
tio budorden att människorna också skulle vila på den sjunde dagen.
Det ges också förklaringar till varför sabbaten är så viktig enligt Torah. För det
första framgår det att man under sabbaten firar och minns skapelsen. För det andra påpekas
det att man under denna dag tänker på uttåget ur Egypten. Sabbaten symboliserar därför frihet
för det judiska folket, samtidigt som man kommer ihåg att man en gång har varit slavar i
Egypten.
Förutom detta görs bl.a. följande uttalande om sabbaten:
Under den tiden [sabbaten] får man inte arbeta, inte resa några längre sträckor eller t.ex. tala i
telefon. Många judar använder inte heller radio eller TV under sabbaten. Grundregeln är att man
inte ska använda eld, och elektricitet kan ses som en form av eld. Man ska äta och dricka gott,
umgås med familjen och vänner, studera skrifterna och gå i synagogan. 59
Visserligen framgår det i Björlin att sabbaten symboliserar frihet för det judiska
folket. Han får också med en del av sabbatens betoning av fest, umgänge och vila i sin
redogörelse. En liten del av sabbatens livsbejakande budskap påvisas således i Björlin. Det
mesta av detta budskap framkommer dock inte. Det klargörs t.ex. inte vad sabbatens
frihetsbudskap innebär rent konkret, t.ex. att det är en försmak av Guds rike eller att det är ett
sätt att betona den unikt mänskliga friheten att kunna ta en paus från vardagens slit för att
begrunda och njuta av livet. Sabbatens solidaritetsfokus, dvs. att påminnas om och begrunda
vikten av att vara Guds medskapare för en friare och bättre värld för alla människor, framgår
59
Björlin (2003), s. 91
18
exempelvis inte heller. Dessutom läggs mer krut på att framhålla vad som inte är tillåtet under
sabbaten än vad högtiden skänker människan form av glädje och frihet. Således får man lätt
uppfattningen att sabbaten i huvudsak består av en samling förbud och påbud. Björlins
redogörelse påminner därmed om Alms, där betoningen i huvudsak ligger på vad man får och
inte får göra istället för på den frihetstanke som sabbaten präglas av utifrån ett judiskt
perspektiv.
Björlins redogörelse av pesach ser i huvudsak ut på följande sätt:
Bland de årligen återkommande festerna är påsken, pesach, mycket viktig. Den infaller på våren
och man firar befrielsen ur fångenskapen ur Egypten genom att äta sedermåltiden, en religiöst
laddad måltid med många symboler.60
Det stora problemet med denna presentation är att pesach enbart framstår som
relevant för det förflutna. Det stämmer visserligen att man firar pesach till minne av befrielsen
från slaveriet i Egypten och att sedermåltidens symboler stärker denna hågkomst, men Björlin
nämner ingenting kring vad pesachfirandet har för relevans för nuet eller judendomens
framtida mål för skapelsen. Sålunda framgår inte det livsbejakande budskap som pesach,
enligt Kushner, Gersh och Neusner, avser förmedla.
Enligt Kushner betonas särskilt Guds roll som befriare under pesach. Han
understryker visserligen pesachs historiska betydelse, dvs. att det var tidpunkten för
israeliternas uttåg ur Egypten och att de därmed gick från fångenskap till liv och frihet. Han
framhåller emellertid också att innebörden av detta, nu som då, är att Gud står på de
undertrycktas sida och motsätter sig förtryck. Berättelsen är alltså avsedd att skapa solidaritet
gentemot förtryckta och förslavade hos judarna. Den historiska berättelsen har alltså också
relevans för nuet. Kushner framhåller även att sedermåltiden är en viktig komponent i
förmedlandet av pesachs innebörder, eftersom den konkretiserar dess budskap på mycket
pedagogiskt sätt för alla åldrar. Man äter t.ex. matsah (osyrat bröd, dvs. ett slags tunnbröd)
och pepparrot för att uppleva det bittra med slaveriet. Ett annat exempel är att några droppar
vin spills ut i sympati för de oskyldiga egyptier som, p.g.a. faraos envishet, blev oskyldigt
lidande under uttåget. Detta demonstrerar också att judendomen betonar sympati för alla
människors lidande, till och med sina fienders. Kushner understryker slutligen att
pesachfirandet karaktäriseras av glädje, sång, gemenskap och avkoppling.61
60
61
Björlin (2003), s. 91
Kushner (1994), s. 94f, 98ff
19
Gersh betonar att erfarenheten av träldomen i Egypten och befrielsen från
densamma lärde judarna att sann frihet förverkligas först när alla människor på jorden är fria,
samt att ett fullkomligt liv som människa är förbundet med ett liv i frihet. Judendomen
eftersträvar därför att uppnå frihet för alla människor, något som enligt dem är synonymt med
att tjäna Gud. Pesach är således frihetens och livets högtid, men det är också en tidpunkt att
minnas att så länge det finns ofrihet i världen, t.ex. fångenskap, hunger eller fördomar, är
ingen människa verkligt fri. Pesach är dessutom en högtid som betonar omtanke och man
påminns om behovet av omsorg mot det fattiga och hungrande, enligt Gersh.
Gersh framhåller också att det är p.g.a. att judarnas värderingar konkretiseras i
deras historia som de lägger så stor vikt vid att minns den. Pesach är således ett exempel på
hur judarna, genom att minnas sin historia, för vidare sin målsättning att skapa en friare och
rättvisare värld för alla människor. På detta sätt innefattas både dåtiden, nutiden och det
framtida hoppet om en bättre värld i pesach. Ett tydligt exempel på hur det framtida hoppet
konkretiseras under pesach är, enligt Gersh, traditionen att öppna dörren för profeten Elia,
vilkens ankomst förebådar Messias ankomst. På detta sätt framhåller alltså pesach även
hoppet om gudsriket som en dag skall upprättas på jorden.
Gersh understryker även den glädje och högtidlighet som råder under
pesachfirandet. Han påpekar bl.a. att man klär upp sig, dukar upp till fest och umgås med sin
familj eller ofta inbjuds till en annan familj om man inte har någon egen.62
Neusner framhåller också att pesach, för judarna, är ett firande av frihet, inte
bara av deras förfäders frihet, utan även deras egen. Han menar att varje jude betraktar sig
som någon som förut varit slav men som sedan befriats av Gud. Guds befrielse återkommer
alltså, enligt judisk tanke, i varje generation. Under pesach påminns man således om att Gud
befriar från förtyck både i dåtid, nutid och framtid. 63 Neusner betonar vidare att pesach,
tillsammans med de andra högtiderna i den judiska kalendern, på detta sätt ger uttryck för vad
ett liv i Torahs efterföljd innebär. Således är pesachfirandet, även enligt Neusner, ett sätt att
återuppleva och påminnas om Torahs värderingar, i detta fall speciellt vikten av frihet.64
I Björlins presentation av chanuka återkommer samma problematik som i hans
redogörelse för pesach. Det enda som belyses är vad man firar högtiden i åminnelse av, samt
att man tänder ljus i en åttaarmad ljusstake.65
62
Gersh (1999), s. 87-96
Neusner (1997), s. 121f
64
Neusner (1997), s. 141f
65
Björlin (2003), s. 91
63
20
Chanukas livsbejakande budskap framkommer alltså inte. Kushner framhåller
att chanukafirandet förmedlar budskapet att ljuset segrar över mörkret. Han framhåller också
att detta symboliseras av chanukas ljuständningsritual, vilken under den mörkaste tiden på
året påvisar att även lite ljus driver bort mycket mörker. Chanuka är alltså en högtid som inger
hopp åt de förtryckta och sorgsna.66 Gersh betonar också chanukaljusens funktion att sprida
ljus och glädje. Han understryker dock även att chanuka är en mycket festlig högtid där man
betonar gästfrihet och givandet av gåvor, speciellt till fattiga.67
Purimfesten beskrivs på följande sätt under rubriken ”Kvinnorna spelar en viktig
roll” i Björlin: ”Varje år firar judarna Purimfesten. Ordet pur betyder lott och anspelar på en
händelse i berättelsen där man drar lott, då Esters bok läses som ’festrulle’”.68 Under en bild
på firandet av purimfesten återfinns dessutom denna text: ”Den judiska Purimfesten med
upptåg och maskerad – en glädjefest som firas i anslutning till läsningen av Esters bok”.69
Purim presenteras alltså som en positiv och glädjefylld högtid av Björlin, även
om det inte framgår speciellt mycket om purimfesten som sådan. Denna presentation stämmer
dock bra överens med den redogörelse som Kushner gör av högtiden. Kushner betonar att
purim ger uttryck för att livet också inrymmer stunder då man bara ska ha kul och glädjas
tillsammans.70
Gersh hävdar dessutom att purim, utöver att det är en dag av glädje och fest, i
huvudsak handlar om att inge hopp och om vikten av att vara lojal mot sitt folk, även när detta
innebär att sätta sin egen framgång, sin ära och till och med sitt liv på spel. Purim är nämligen
berättelsen om Ester som, med sitt liv, personifierade vad detta innebär. Purim är därmed
också en påminnelse för judarna om Guds vilja att bistå och rädda sitt folk undan fara.
Historien om Ester har sålunda kommit att förkroppsliga alla de tillfällen i det judiska folkets
historia när de har varit hotade, men i slutändan räddats. Purim har således ingett hopp i
tillsynes hopplösa situationer genom judarnas historia. Det finns också, p.g.a. av alla de
tillfällen i historien som liknar den i Esters bok, många olika purimberättelser. Gersh
framhåller slutligen också att purim är en dag att ge gåvor till varandra och till de fattiga.71
Det faktum kvarstår dock att Björlin belyser purimfestens livsbejakande
budskap på ett ganska bra sätt.
66
Kushner (1994), s. 106
Gersh (1999), s. 127-134
68
Björlin (2003), s. 78
69
Björlin (2003), s. 78
70
Kushner (1994), s. 104f
71
Gersh (1999), s. 143-148
67
21
Det bör slutligen nämnas att Björlin, i avslutningen av kapitlet om judendomen,
redogör för en intervju med en ortodox jude från judiska församlingen i Stockholm som heter
Shaul Friberg. I denna får man i huvudsak en inblick i vad Friberg har för sysslor i
församlingen, hur han ser på livet i Sverige, vad han anser om förbudet mot koscherslakt i
Sverige, vad han gör på sabbaten och vad det viktigaste i judisk tro är för honom. De två sista
frågorna, som är av vikt för denna uppsats, besvaras på följande sätt:
När han tillfrågas vad han gör på sabbaten svarar han att han i princip bara ägnar
sig åt att äta, sova och be. På frågan om vad som är det viktigaste för honom inom
judendomen svarar han att det är vad man gör, dvs. handlingen. Han poängterar att det man
gör är mycket viktigare än tro och inre inställning.72
I denna intervju framkommer inte heller judendomens livsbejakande budskap.
Orsaken till detta beror kanske på att Friberg inte insåg vikten av att t.ex. förklara varför
handlingen är så viktig inom judendomen. Det skulle också kunna vara en följd av att han inte
själv ansåg att det livsbejakande syftet med handlingarna är viktigt. En annan förklaring
skulle kunna vara att Björlin ställde otillräckliga frågor. Slutligen kan det ha sin grund i en
kombination av dessa faktorer. Faktum kvarstår ändå att trots att Björlin intervjuade en
praktiserande jude framkommer inte det livsbejakande budskapet i intervjun.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att man kan skymta en liten del av den
judiska livsbejakelsen i Björlins presentation av sabbaten. I hans presentation av purim är
högtidens livsbejakande budskap också relativt tydligt. I redogörelsen för de övriga
högtiderna framgår det dock inte alls.
3.3 Möt A-kursen – Religionskunskap
Nedan redogörs för Tollstadius & Öbergs skildring av judendomen. Möt A-kursen –
Religionskunskap är som titeln avslöjar avsedd för A-kursen i religionskunskap.
3.3.1 Skildringen av judendomens förhållande till Torahs regler
Tollstadius & Öberg påpekar att judendomens heliga skrifter innehåller en rad regler som
skall efterföljas. Det framgår också att judarna anser att deras uppgift är att visa andra
människor vägen och att Gud därför har ställt särskilda krav på dem.73 Allt det positiva som
Torah, enligt de judiska perspektiven ovan, har att erbjuda mänskligheten och skapelsen eller
72
73
Björlin (2003), s. 93ff
Tollstadius – Öberg (2001), s. 31
22
den glädje som judarna känner över att få följa dessa regler lyser emellertid med sin totala
frånvaro.
När matföreskrifterna framläggs som exempel på regler som religiösa judar skall
efterleva framkommer dessutom inte några av de argument som Kushner och Gersh anför för
deras relevans. Det som belyses är istället i huvudsak de förbud som dessa föreskrifter
medför, t.ex. att man inte får blanda mjölk och köttprodukter.74
Sammanfattningsvis kan man sålunda fastslå att judendomens livsbejakande
fokus inte framkommer i Tollstadius & Öbergs redogörelse för Torahs reglers betydelse.
3.3.2 Skildringen av högtiderna inom judendomen
Tollstadius & Öberg belyser i huvudsak sabbaten på följande sätt:
Eftersom Gud enligt gamla testamentet vilade på den sjunde dagen efter att ha skapat världen
bör människan också vila en dag i veckan. […] Det [sabbaten] är en dag då man gläds åt sin
religion. Man äter en speciell sabbatsmåltid och besöker den judiska kyrkan, synagogan. På
grund av att det är en vilodag ska inget arbete utföras. Det betyder att man inte ska resa, handla
eller ens röka eller laga mat. Allt ska förberedas innan sabbaten.75
Det enda positiva som denna skildring av sabbaten förmedlar är i princip att man
gläds åt sin religion. Ingenting av sabbatens livsbejakande budskap belyses dock i Tollstadius
& Öberg. Det framgår visserligen att det är en vilodag, men p.g.a. textens huvudsakliga fokus
på sabbatens förbud förmedlas snarast en känsla av att vilan är ett måste, inte ett uttryck för
människans frihet. Sabbatens betoning av frihet framkommer för övrigt inte alls i Tollstadius
& Öberg. Ur ett judiskt perspektiv betraktas emellertid, vilket tidigare påpekats, sabbaten som
en fristad från vardagens slit och en tid då man gläder sig över livet och begrundar hur man
kan bidra till skapandet av en bättre och friare värld för alla människor. Tollstadius Öberg
belyser inte heller den glädje, fest och gemenskap som karaktäriserar sabbatsmåltiden.
I avsnittet om de judiska högtiderna nämns chanuka, pesach och bat- respektive
bar mitsva. bar- och bat mitsva kommer dock inte att behandlas i denna uppsats, eftersom den
är avgränsad till att undersöka högtiderna i den judiska kalendern.
74
75
Tollstadius – Öberg (2001), s. 32
Tollstadius – Öberg (2001), s. 32
23
Tollstadius & Öberg påvisar att chanuka firas i åminnelse av templets befrielse
och att den påminner mycket om det kristna julfirandet, då barnen får presenter och eftersom
högtiden ofta infaller i december.76
Denna redogörelse för chanuka demonstrerar samma problematik som Björlins.
Man får med andra ord inget grepp om chanukas livsbejakande budskap i Tollstadius &
Öberg. Som tidigare nämnts är dock chanuka en högtid som betonar hoppet om det godas
seger över det onda, även i de stunder då livet är som mörkast. Det är också en tid under
vilken man påminns av vikten att visa försorg om de fattiga och därmed bidra till att skapa en
bättre värld för alla människor.
Pesach beskrivs i Tollstadius & Öberg som den högtid under vilken man firar
det israeliska folkets frihet från slaveriet i Egypten och att högtiden infaller i april eller maj.
Dessutom påpekas det att man under pesach äter en måltid där maten symboliserar
erfarenheterna i Egypten.77
Tollstadius & Öbergs presentation av pesach påvisar alltså, även den, samma
problematik som återfinns i Björlin, dvs. att det livsbejakande budskapet som pesach avser att
förmedla inte framgår. Utifrån ett judiskt perspektiv understryks ju, vilket behandlats ovan, att
pesach förmedlar vikten av frihet i livet. Gersh understryker dessutom på ett påtagligt sätt att
denna frihetstanke innefattar alla människor. Under pesach klargörs nämligen, enligt Gersh,
budskapet att ingen människa är helt fri förrän alla människor är fria. Därmed framhävs
judendomens mål att arbeta för en friare och bättre värld för hela mänskligheten under pesach.
Kushner framhåller också att pesach betonar sympati gentemot alla människor och att
budskapet att Gud alltid står på de förtrycktas sida och motarbetar förtryck. Pesach förmedlar
alltså, utifrån ett judiskt perspektiv, det livsbejakande budskapet att motarbeta förtryck av alla
dess slag och arbeta för frihet för alla människor, vilket alltså inte belyses i Tollstadius &
Öberg.
Sammanfattningsvis går det alltså att konstatera att Tollstadius & Öberg inte
påvisar högtidernas livsbejakande budskap.
3.4 Relief Religionskunskap A Plus
Denna lärobok, som är författad av Tidman m.fl., är avsedd för A-kursen i religionskunskap.
76
77
Tollstadius – Öberg (2001), s. 34
Tollstadius – Öberg (2001), s. 34
24
3.4.1 Skildringen av judendomens förhållande till Torahs regler
När Torah belyses i Tidman m.fl. ges en kort beskrivning av skriftsamlingens innehåll där det
bl.a. konstateras att den behandlar ”[…] mängder av regler för hur en jude skall leva.”78 I ett
annat avsnitt framgår det också att förbundet mellan Gud och det judiska folket medför att
judarna har ett stort ansvar för hur de lever och tror och att en rätt livsföring, i enlighet med
Torahs regler, därmed är central.79 Det redogörs också för dietföreskrifterna, men här ligger
enbart betoningen på vad som är tillåten och inte tillåten mat inom judendomen.80 Således
framgår inga av de argument som Kushner och Gersh anger för matföreskrifternas relevans.
Tidman m.fl. klarlägger emellertid att man, inom judendomen, fokuserar på livet
i den här världen och att man anser att Gud givit människan Torahs regler för att Han vill att
människan, med hjälp av sin fria vilja, ska välja att göra det goda. De påpekar också att dessa
regler existerar för att människan ska kunna ta initiativet och följa Gud för att hon vill, inte för
att hon måste. Judendomen har alltså, enligt Tidman m.fl., en ljus syn på människans
moraliska förmåga och t.ex. inte något arvsyndstänkande. De betonar också att det är denna
moraliska förmåga som, enligt judendomen, skiljer människan från djuren.
Tidman m.fl. framhåller dessutom att reglerna i Torah, enligt dagens judiska
uttolkare, är avsedda att lära människan ta kontroll över sina drifter, t.ex. sin egoism och sin
sexualitet. Det understryks dock att de normala mänskliga drifterna är goda och inte ska
förnekas. Judendomen är alltså, enligt Tidman m.fl., inte en asketisk religion. Människan
behöver emellertid lära sig att kontrollera sina drifter, eftersom dessa annars kontrollerar
henne. De betonar därmed att denna förmåga ökar människans frihet, enligt judendomen.81
Det kan alltså konstateras att Tidman m.fl. anger flera av de argument som bl.a.
Kushner framför för att påvisa Torahs livsbejakande relevans. För det första påpekar de att
judendomen sätter livet i den här världen i fokus. För det andra framgår det att Torah givits
till mänskligheten för att Gud vill att människan, med hjälp av sin fria vilja, skall välja det
goda. Sålunda betonas godheten i Torahs bud och föreskrifter, samt judendomens positiva syn
på människans moraliska förmåga. För det tredje klarlägger de att Torahs regler är till för att
lära människan att kontrollera sina drifter och därmed ge henne en ökad frihet, samtidigt som
det betonas att drifterna i sig likväl betraktas som goda. Tidman m.fl. belyser alltså relativt
mycket av Torahs reglers livsbejakande syften.
78
Tidman m.fl. (2003), s. 35
Tidman m.fl. (2003), s. 45f
80
Tidman m.fl. (2003), s. 36
81
Tidman m.fl. (2003), s. 45f
79
25
Den kritik som kan riktas mot Tidman m.fl. är dock, för det första, att de inte
gör någon tydlig koppling mellan ett liv i Torahs efterföljd och dess relevans för upprättandet
av det framtida fredsriket på jorden, dvs. det messianska riket eller den messianska tiden.
Visserligen framkommer det att judarnas längtan efter ett eget land, tillsammans med de
profetiska löftena i Bibeln, framkallade förhoppningen om en framtida ledare, Messias, som
skall upprätta ett nytt land åt judarna. Det framgår också bl.a. att dessa profetiska löften
omtalar ett rike präglat av rättvisa och fred mellan människor.82 Däremot görs det, som sagt,
ingen explicit koppling mellan ett liv i Torahs efterföljd och detta fredsrike. För det andra
framkommer det inte att ett liv i Torahs efterföljd, enligt ett judiskt perspektiv, lär människan
att njuta av Guds skapelse fullt ut, även om Tidman m.fl. understryker att judendomen ser de
mänskliga behoven som något gott. För det tredje klargörs det inte att Torahs regler avser att
hjälpa människan att leva i fullkomlig kärlek till sina medmänniskor, även om
godhetsaspekten i reglerna framhålls.
Sammanfattningsvis ger emellertid Tidman m.fl. ger en relativ bra bild av
judendomens livsbejakelse i förhållande till Torahs bud och föreskrifter.
3.4.2 Skildringen av högtiderna inom judendomen
Sabbaten beskrivs i Tidman m.fl. som en tidpunkt då de flesta judar äter högtidlig måltid och
umgås med sina familjer. Det påpekas också att vissa väljer att gå till synagogan. De
framhåller även att judarna tänder två ljus under sabbatskvällen, dock utan att beskriva varför.
Dessutom beskrivs kort några andra vanligt förekommande religiösa inslag under
sabbatskvällens måltid, t.ex. att man inleder måltiden med böneläsning över ett glas vin och
en tacksägelse över två bröd, samt att man ber tacksägelseböner, sjunger sånger tillsammans
etc. Tidman m.fl. påpekar också att sabbatsdagen är en vilodag och att detta inom judendomen
betraktas som något positivt, eftersom detta är ett sätt att bryta med vardagens arbete och
avlösa den med vila och frihet en dag i veckan.83
I Tidman m.fl. framgår alltså sabbatens viktiga och livsbejakande inslag av
gemenskap, vila och frihet från vardagens bestyr på ett relativt tydligt sätt. Man får därmed
också känslan att sabbaten handlar om gemenskap, frihet och vila, inte en mängd förbud och
restriktioner. Den kritik man kan rikta mot Tidman m.fl. är för det första att de nämner en del
av de riter som utförs under sabbaten, men utan att förklara deras livsbejakande innebörd.
Man kan därmed få intrycket att detta bara handlar om meningslösa traditioner. Kushner
82
83
Tidman m.fl. (2003), s. 45
Tidman m.fl. (2003), s. 36
26
framhåller emellertid att t.ex. ljusen som tänds under sabbatskvällen symboliserar Guds
närvaro, samt att ljuset och värmen slutligen skall segra över mörkret och kylan i världen. Han
betonar bl.a. också att vinet är en symbol för ankomsten av något heligt och festligt.84 För det
andra är det en del väsentliga saker som inte framkommer kring sabbatens betydelse i Tidman
m.fl., något som särskilt gäller sabbatens solidaritetstanke. Sabbaten är ju en högtid under
vilken man dels påminnas om vikten av att en friare och bättre värld upprättas för alla
människor, dels en tid då man begrundar vad man själv och som grupp kan göra för att främja
en realisering av detta. Sabbatens livsbejakande budskap framgår dock förvisso delvis.
Av de högtider som ingår i den judiska kalendern behandlar Tidman m.fl.
påsken (pesach), chanuka, nyårsdagen (rosh hashanah) och försoningsdagen (jom kipur),
lövhyddohögtiden (sukot), veckofesten (shavuot), purim, förintelsens dag (jom hashoah),
Israels självständighetsdag (jom ha`atsmaut), samt Jerusalemdagen (jom Jerushalajim).
Förutom de tidpunkter på året som dessa infaller ges följande presentation av dem.
I det avsnitt där påsken behandlas påpekas det inledningsvis att detta är
judendomens viktigaste högtid. Tidman m.fl. skriver att påsken firas till minne av befrielsen
från slaveriet i Egypten. Det framgår också att det är en tid att umgås, uppleva stämning och
äta god mat. Tidman m.fl. påpekar också att det, precis som andra högtider inom judendomen,
främst är en familjehögtid. Det ges också en kort presentation av några förberedelser som
måste åtagas innan påskfirandet kan inledas. De påvisar dessutom att påskmåltiden, vilken
följer den rituella texten haggada, är själva brännpunkten för hela påskfirandet. Därefter
påvisas det att det yngsta barnet ställer fyra frågor som därefter besvaras. ”Frågorna gäller
varför kvällen är annorlunda än andra kvällar, varför man äter ojäst bröd och bittra örter,
varför maten doppas i saltvatten och varför man sitter extra bekvämt. Som svar berättas om
folkets slaveri i Egypten och befrielsen därifrån.”85 Det framhålls också att all mat som intas
under denna måltid har en symbolisk innebörd. Syftet med detta anges vara att ytterligare
förstärka hågkomsten av de olika händelserna i anslutning till befrielsen. Tidman m.fl.
framhåller också att man äter en festmåltid när den symboliska måltiden är avklarad. I en
kommentar till en bild på en haggadaskrift påpekas det slutligen att pesach har kommit att
symbolisera längtan och hopp.86
Det finns vissa saker i Tidman m.fl.: s presentation av pesach som är ganska bra,
med avseende på högtidens livsbejakande budskap. För det första belyser de gemenskapen,
84
Kushner (1994), s. 82
Tidman m.fl. (2003), s. 37
86
Tidman m.fl. (2003), s. 37f
85
27
den högtidliga stämningen och feststämningen under pesachfirandet på ett bra sätt, vilket
inger känslan av att judendomen betonar glädje över livet. För det andra påvisar de att
högtiden symboliserar längtan och hopp, vilket också är en viktig del i pesachfirandets
livsbejakande budskap. Den kritik man kan rikta mot Tidman m.fl. är emellertid att deras
redogörelse för högtidens relevans för nutiden och framtiden är mycket knapp. Det enda som
sägs om detta är just att pesach symboliserar längtan och hopp, men det preciseras inte vad
detta i praktiken innebär. Förvisso får man dock en liten försmak av det livsbejakande
budskapet som pesach avser förmedla.
I det avsnitt som behandlar chanuka ges en beskrivning av den händelse som
ligger till orsak för denna högtid. Det anges också att ett av skälen till högtidens popularitet
beror på att den infaller så nära det kristna julfirandet. Tidman m.fl. påvisar även att chanuka
pågår i åtta dagar och att man för varje dag tänder ett nytt ljus i den åttaarmade
chanukaljusstaken, samt att man ger varandra presenter.87
Här framgår inte det livsbejakande budskapet som högtiden avser att förmedla.
Tidman m.fl. påvisar ju ingenting om högtidens budskap om hopp eller dess betoning av
solidaritet gentemot de fattiga. Högtiden framstår enbart som relevant p.g.a. av att man ger
varandra presenter och att den infaller nära julen.
Om nyårs- och försoningsdagen står det att de är den första respektive den sista
dagen under den högtid som inleder det nya året, vilken totalt pågår i tio dagar. Det påvisas
också att det under nyårsdagen hålls en lång gudstjänst under vilken man blåser i ett
shofarhorn. Till skillnad från andra judiska högtider är det den enskilde individen som står i
fokus under denna tio dagar långa högtid. Under högtiden ägnar man sig framförallt år
självrannsakan och begrundan över det gånga årets gärningar. Man sätter också Gud som
skapare och domare i centrum.88
I denna redogörelse av nyårs- och försoningsdagen är visserligen det som
framgår relativt korrekt, även om inte den kollektiva aspekten av högtiden framkommer. Det
livsbejakande budskapet belyses emellertid inte. Till exempel framgår det för det första inte
att man begrundar sina gärningar för att kunna bättra sig och bidra till en godare och
fredligare värld. För det andra påvisas inte budskapet att världen har mening därför att Gud
har skapat den. För det tredje belyses inte betoningen av hoppet om Guds framtida frälsning.
För det fjärde framgår inte accentueringen av Gud som nådefull och kärleksfull.
87
88
Tidman m.fl. (2003), s. 37
Tidman m.fl. (2003), s. 37
28
Nedan följer en presentation av Kushners, Gershs och Neusners perspektiv på
rosh hashanah och jom kipur. Syftet med detta är att förklara det livsbejakande budskapet
under rosh hashanah och jom kipur mer utförligt.
Kushner framhåller att det främst är två teman som betonas under rosh
hashanah. Det första temat är deklarerandet av Gud som kung, dvs. att Gud råder över världen
och att det därmed finns ordning och mening med våra liv. Man blåser därför i Shofarhornet
för att tillkännage Guds närvaro. Det andra temat är uppfattningen om domedagen. Rosh
hashanah inleder med andra ord en period av självrannsakan. Högtiden är en påminnelse; dels
om att Gud är skapelsens och livets herre; dels om att Gud kommer ihåg våra gärningar och
att därför allt vi gör är av betydelse; dels om att Gud en dag kommer att frälsa världen och sitt
folk. Kushner betonar sålunda att den långa gudstjänst som hålls under högtiden är till för att
inge en känsla av allvar och rannsakan i sitt liv. Högtiden syftar på detta sätt till att fungera
som en påminnelse om att judendomens mål främst är att fylla livet med godhet.
Enligt Kushner är jom kipur en faste- och böndag. Anledningen till att man
fastar är att påvisa sin mänsklighet, dvs. att man inte är kontrollerad av sin instinkt. Det är av
samma orsak som gifta par försakar sex under jom kipur. Man utför alltså inte någon form av
självplågeri för att rena sig från sina synder eller för att söka Guds medlidande. Syftet med
denna utövning av självkontroll är att skapa en starkare empati för dem som hungrar p.g.a. av
fattigdom o.d. Man ber också böner för att söka gottgörelse och försoning med Gud. Jom
kipur förmedlar nämligen budskapet att Gud godtar och älskar varje människa som hon är,
trots att hon inte är fullkomlig. Men den betonar också att hon bör göra sitt bästa för att bättra
sig. Jom kipur är alltså ett tillfälle att pröva sig själv, be om förlåtelse för sina felsteg och
fundera över hur man kan bättra sig till nästa jom kipur.89
Gersh framhåller att rosh hashanah ställer livet i centrum. Högtiden firas under
hösten, men rosh hashanah påminner om att livet återuppstår under våren. Det är också en
period för eftertanke och stilla glädje, då man både blickar bakåt i sitt liv och framåt mot nya
målsättningar. Traditionellt sett är rosh hashanah dagen för världens skapelse. Det nya året
betraktas därför på sätt och vis som en ny chans att skapa en bättre värld. Detta fokus beror på
att judendomens brännpunkt är att försöka införa mer godhet i världen och därmed komma
närmare den messianska tiden. Gersh betonar också att rosh hashanah är en domedag, då man
rannsakar sitt liv och söker Gud för att bättra sig. I Guds närvaro blir man nämligen, på ett
mycket påtagligt sätt, varse om vad som är bra och dåligt i sitt liv, eftersom Gud är
89
Kushner (1994), s. 84-93
29
människans ideal. Under rosh hashanah ges också möjligheten att lägga sina gamla misstag
bakom sig och få en ny chans till bättring. Högtiden är således en tid av rannsakan inför Gud,
men främst är det en nådens dag. Guds önskan är nämligen, enligt judendomen, inte att
straffa, utan istället att leda människan på rätt väg. Alla som visar att de vill ha en ny chans får
därmed också det.
Enligt Gersh har blåsandet i Shofarhornet flera syften; dels att proklamera Gud
som Konung; dels att välkomna det nya året; dels att kalla judarna till ”strid” för en fredlig,
rättvis och god värld; dels att påminnas om förbundet mellan Gud och judarna; och dels att
påminna om det som varit.
Jom kipur är, enligt Gersh, främst försoningens dag, dvs. den dag då man
förlåter andra och själv blir förlåten. Gersh betonar att givandet av förlåtelse är centralt för att
kunna utvecklas som människa, eftersom en människa som vägrar förlåta blir hatisk och livet
är kärlek. Enligt judendomen blir den som förlåter sina medmänniskor deras oförrätter också
förlåten av Gud. Vidare anser man inom judendomen att förmågan till förlåtelse är en av Guds
mest storslagna gåvor till människan. Gersh betonar också att jom kipur är en högtid under
vilken både individuella synder sonas och då judarna som grupp söker försoning med Gud för
tillkortakommanden i sitt förbund med Honom. Han understryker också att man inte fastar för
Guds skull eller för att bevisa sin fromhet, utan för sin egen skull. Fastan har nämligen syftet
att maximera tiden av ånger och därmed verkligen demonstrera att man menar allvar, samt att
påminna om människans bräcklighet och beroende av Gud. Gersh framhåller också att man
under jom kipur blir befriad från alla de löften man gav Gud under året som varit och på så
sätt får en nystart.
En annan komponent av jom kipur består av att man läser ur Jona bok. Detta
förmedlar i huvudsak två budskap: a) Människan kan inte undkomma sitt ansvar gentemot
andra människor eller sig själv. Hon måste således våga ställas sig inför Gud och konfrontera
sina plikter; b) Guds nåd gäller alla människor, inte bara judarna, om de visar ånger och vilja
till bättring.
Gersh framhåller också att när jom kipur avslutas innebär detta slutet på den
period som inleddes med rosh hashanah. Man har nu renats från sina synder och inskrivits i
livets bok. Därmed kan man lämna det förgångna bakom sig och inrikta sig på att främja en
bättre värld.90
90
Gersh (1999), s. 171-189
30
Neusner belyser inte någonting av rosh hashanahs och jom kipurs livsbejakande
budskap. Han framhåller i huvudsak för det första att rosh hashanah och jom kipur är
vördnadens dagar (eng. Days of Awe) och därmed en tid att ägna sig åt botgöring. Det är med
andra ord hågkomstens dag, då man granskar sina gärningar under det gångna året. Neusner
påpekar för det andra att rosh hashanah, enligt traditionen, är den dag under vilken Gud en
gång i tiden skapade världen. För det tredje framhåller han att rosh hashanah är den dag då
Gud hävdar sin överhöghet över allt skapat. Slutligen påpekar han att rosh hashanah inleder
den period under vilken man för det kommande året, enligt traditionen, inskrivs i livets bok.
Jom kipur framhålls därmed som den dag då livets bok förseglas.
Neusner påpekar alltså att den högtid som pågår från rosh hashanah till jom
kipur betonar följande tre liturgiska teman: a) gudomlig överhöghet, b) gudomligt minne och
c) gudomligt avslöjande (eng. disclosure, undertecknads översättning). Dessa tre är
sammankopplade till de tre mytiska temana i judendomen, dvs. skapelsen, uppenbarelsen, och
befrielsen (eng. redemption). Jom kipur är också en dag av fasta och kontinuerlig bön under
vilken man bekänner sina synder och sin bräcklighet inför Gud. Slutligen påpekar Neusner att
man, inom judendomen, betonar att människan, under denna konfrontation med Gud, inte kan
förlita sig på sina gärningar eller meriter, utan enbart på Guds nåd och kärlek.91
Lövhyddohögtiden beskrivs i huvudsak av Tidman m.fl. som den period vilken
anger att sommarhalvåret och växtperioden är avslutad. De påvisar också att man, om möjligt,
bygger en hydda som dekoreras med blommor och frukt. Syftet med dessa hyddor anges vara
att påminna dagens judar om hur hebréerna levde vid den tid då uttåget ur Egypten utspelade
sig. Det framgår också att man i dessa hyddor äter och dricker gott och har det allmänt trevligt
tillsammans. Slutligen påpekas det att det händer även att man övernattar i dem.92
Det livsbejakande budskapet, att sukot är en högtid av glädje och fest, framgår
således i Tidman m.fl. De påvisar visserligen också att sukot anger slutet på jordbruksarbetet
och påminner om ökenvandringen, men inte vad detta har för livsbejakande relevans inom
judendomen. Dessa händelser är nämligen avsedda att belysa vikten av tacksamhet och
framtida hopp om Guds försorg. Gersh understryker också att lärdomen av detta även är att
Gud bistår judarna i deras strävan att skapa en bättre värld. Neusner framhåller också att det är
en tid att fira naturen, dvs. bejaka Guds skapelses godhet. Både Kushner och Gersh framhåller
dessutom att sista dagen i sukot ger uttryck för glädjen över att få tillhöra Torah.
91
92
Neusner (1997), s. 142ff
Tidman m.fl. (2003), s. 37f
31
Nedan följer en sammanfattande redogörelse för Kushners, Gershs och Neusners
perspektiv på sukot. Syftet med detta är att mer utförligt påvisa vad högtidens livsbejakande
relevans.
Kushner menar att ursprunget till firandet av sukot har två primära orsaker. För
det första var det en tid att visa tacksamhet för årets skörd och för det andra var det ett tillfälle
att be om rikligt med regn och en god skörd för det kommande året. Sukots ursprungliga syfte
var därmed att inge hopp om framtida välstånd, samt tacksamhet över de välsignelser som
redan hade erhållits. Det finns dock en annan viktig innebörd vilken har kopplats till Torah
och därmed gör sukot unik från andra skördefester. De små hyddorna som byggs under sukot
förknippas nämligen inte bara med skördetiden, utan också de boplatser som hebréerna
bebodde under ökenvandringen. Detta medför att man under sukot också framhåller Guds
nådighet under ökenvandring, eftersom han försåg israeliternas behov under ökenvandringen
och vägledde dem genom öknen till det förlovade landet. Man betonar också Guds försorg om
israeliterna när de väl nått det förlovade landet, där han försåg dem med skördar.
Dagens firande av sukot, då man bygger hyddor och åtnjuter en festmåltid, är,
enligt Kushner, ett sätt att uppleva och sammankoppla sina liv med de gamla israeliterna. Det
är också en högtid under vilken man uttrycker sin tacksamhet över att få besitta ett hem. Han
framhåller också att sukot, för vissa judar, förmedlar budskapet om alltings förgänglighet och
att vi därför bör ta tillvara på och njuta av nuet. Slutligen betonar han att sukotveckans sista
dag är ett tillfäller under vilket man speciellt uttrycker sin glädje över Torah, en dag som
benämns simchat Torah.93
Gersh betonar att sukot är den helg då man gläds över allt det goda man erhållit
av Gud, samt det ens eget arbete har bidragit med under året. När judarna var jordbrukare var
sukot en tid av tacksägelse för årets skörd och man bodde i sukot (hyddor), således är sukot en
glädjens högtid. Det var också en tid att be om framtida försorg, vilket bl.a. kom till uttryck i
bönen om regn. Denna bön har emellertid också en annan innebörd eftersom regnet även är en
symbol för Guds nåd. När man ber att regn skall falla ber man således också att Guds nåd
skall falla över hela hans skapelse och alla världens människor. Sukot är också tid att minnas
israeliternas hårda ökenvandring och Guds försorg över dem under denna tid. Högtiden är
därmed också en påminnelse om att Gud, nu som förr, bistår judarna i sin strävan mot en
bättre värld. Man firar och påminns därmed om hoppet om förverkligandet av en bättre värld
under sukot. Samtidigt minns man att Guds rike på jorden förverkligas fortare om man själv
93
Kushner (1994), s. 96ff
32
väljer att fylla sitt liv med godhet och därmed samverka med Gud. Sukot påminner därmed
också om att Torah är rot till glädje p.g.a. dess potential att vägleda människan att vara
medskapare av en fullkomlig värld. Detta kommer dessutom till uttryck genom att man under
simchat Torah, den sista dagen under sukot, speciellt firar och gläds åt Torah.94
Neusner framhåller att sukot, tabernaklets fest, markerade slutet för
jordbruksarbetet. Det var därmed både en högtid att be om rikligt med regn för de kommande
månaderna och en tid att tacka för den skörd som skänkts. Sukot är alltså också en högtid att
fira naturen, enligt Neusner. Detta är en orsak till att man smyckar hyddorna med frukt och
grönt. Sukot har dock också en annan innebörd. De syftar till att påminna och inge känslan av
den tid då israeliterna vandrade i öknen och därmed var helt beroende av Gud. Högtiden avser
alltså också att erinra om människan beroende av Gud.95
Veckofesten, som inträffar sju veckor efter påsken, firas enligt Tidman m.fl. för
att Gud givit det judiska folket Torah. Upphovet till denna högtid är att israeliterna, enligt
traditionen, mottog de tio budorden på berget Sinai just sju veckor efter befrielsen från
Egypten. Nyligen har också veckofesten, på vissa håll i staten Israel, fått inslag av dans- och
sångprocessioner.96
Det positiva med denna presentation är att Tidman m.fl., genom att belysa denna
högtid, ger läsaren en insikt i att judarna anser Torah vara värd att fira och således något gott.
Eftersom Tidman m.fl. framhåller Torahs livsbejakande budskap relativt bra ovan blir detta
också ändå tydligare. Tidman m.fl. stärker alltså, genom att belysa firandet av Torah under
shavuot, uppfattningen att den inom judendomen betraktas som något gott. Den kritik man
kan rikta mot dem, vilket framgår i både Gersh och Kushner, är emellertid att de inte
klarlägger shavuots betoning av att Torah är till för alla människor, inte bara judarna. Gersh
betonar också att Torah, genom att kopplas till skörden, förmedlar andemeningen att
människan måste samverka med Gud för att förverkliga Torahs löften.
Nedan följer en sammanfattande presentation av Kushners, Gershs och Neusners
perspektiv på shavuot för att mer utförligt påvisa varför de anser denna högtid vara viktig.
Kushner framhåller att veckofesten eller shavuot, i likhet med de andra
pilgrimsfesterna, från början var en jordbrukshelg. Det är dock också den helg som man firar
givandet av Torah. På detta sätt kom det att bli en högtid under vilken man både firade skörd
94
Gersh (1999), s. 113-119
Neusner (1997), s. 141
96
Tidman m.fl. (2003), s. 38
95
33
och uppenbarelsen. Man läser också Ruts bok under shavuot för att påminnas om att Torah är
till för alla människor som vill ta emot den.97
Gersh framhåller att man under shavuot framförallt firar att Gud givit Torah till
det judiska folket. Han påpekar även att shavuot ursprungligen hade en stark anknytning till
naturen. Shavuot var därmed en tid att både fira Guds givande av Torah och uppfyllandet av
att vårens löften om en ny skörd. Denna koppling mellan jordbruk och givandet av Torah
förmedlar också ett viktigt budskap, enligt Gersh. På samma sätt som Gud och människa
genom samarbete fick jorden att frambringa gröda kan de genom att samverka skapa en bättre
värld. Det är alltså endast är genom samarbete mellan Gud och människa som Torah blir
levandegjord. Man firar alltså också shavuot p.g.a. att Torah erbjuder människan att vara
Guds medarbetare på jorden. Gersh betonar också att Torah är avsedd för alla människor som
önskar följa den och inte bara för judarna. Detta kommer bl.a. till uttryck genom att man läser
Ruts bok, vilken påvisar att härkomst och familj inte är det centrala, utan att det viktiga
istället är hur man lever. Gersh påpekar slutligen att Torah är viktig både för individen och för
det judiska samfundet, eftersom det judiska folket söker vara ett föredöme för andra folk då
de vill att alla människor ska se Guds goda vägar och därmed också vilja ta emot Torah.98
Neusner framhåller, precis som Kushner och Gersh, att shavuot ursprungligen
var en skördefest. I likhet med dem påpekar han också att den fariseiska judendomen, dvs.
den judendom som ligger till grund för dagens riktningar inom judendomen, senare tillfogade
att givandet av Torah hade skett vid denna tidpunkt.99
Purimfesten är en högtid som ägnas åt att leka, klä ut sig och ha roligt
tillsammans. Festen firas i åminnelse av den judiska drottningen Ester som hindrade en
persisk kung på 500-talet f.Kr. från att död det judiska folket.100
Denna presentation av purim frambringar i stora drag dess essens. Visserligen
framhåller Gersh att purim också har en djupare andemening, men Kushners redogörelse för
purim betonar dock enbart att det är en tid att glädjas och ha kul, eftersom det också är en
viktig del av livet. Livsbejakelsen framgår alltså relativt bra i Tidman m.fl.
Förintelsens dag, som firas för att hedra minnet av de sex miljoner judar som
mördades under förintelsen, sammanfattas av det judiska upproret som utspelade sig i
Warszawagettot 1943, enligt Tidman m.fl. De framhåller vidare att detta uppror uppstod p.g.a.
att dess judiska invånare bestämde sig för att hellre gå till kamp mot nazisterna än att invänta
97
Kushner (1994), s. 102f
Gersh (1999), s. 105-111
99
Neusner (1997), s. 142
100
Tidman m.fl. (2003), s. 38
98
34
en säker död. Upproret åsamkade nazisterna avsevärda förluster innan de lyckades slå ner det
och mörda de kvarstående judarna i gettot.101
Den kritik man kan rikta mot Tidman m.fl. är att de inte påvisar högtidens
livsbejakande lärdom. Kushner poängterar t.ex. att Warszawaupproret visade prov på judarnas
kamp för mänsklighet mot brutalitet.102 Gersh är inne på samma linje när han betonar att detta
uppror demonstrerade moralisk resning och stort mod.103
Enligt Tidman m.fl. firas Israels självständighetsdag under pompa och ståt till
minne av staten Israels självständighet. Vissa religiösa riter, liknade påskens, har utformats,
men har så här långt inte fått någon större spridning. En del judar är dessutom kritiska till
dessa riter med motiveringen att religiösa inslag inte skall blandas ihop med staten Israel.104
Den kritik man kan rikta mot denna presentation är att det inte framkommer att
Israels tillblivelse, inom judendomen, allmänt betraktas som begynnelse till judarnas frihet
och att Gud anses vara delaktig i detta, vilket i alla fall framhålls av både Kushner105 och
Gersh.106 Förvisso framgår det i Tidman m.fl. att en del riter liknande pesachs har utformats
för denna dag. Hos dem framstår det emellertid som att dessa inte har någon omfattande
spridning, vilket går stick i stäv med vad Kushner och Gersh påstår. Det livsbejakande
budskapet i denna högtid framgår dock, trots allt, därmed delvis i Tidman m.fl.
Enligt Tidman m.fl. firas Jerusalemdagen i åminnelse av segern efter
sexdagarskriget 1967, vilket innebar att hela Jerusalem blev en del av staten Israel och att
judarna fick tillgång till klagomuren. Denna händelse är emellertid mycket problematisk för
de inblandade parterna än idag.107
Det livsbejakande budskapet som denna högtid enligt Kushner och Gersh
förmedlar framgår inte i denna redogörelse. Kushner framhåller att denna seger visade prov
på Guds räddning, liknande den när Gud delade röda havet. 108 Gersh påvisar en liknande
inställning när han skriver att segern över denna presumtiva katastrof hade något mirakulöst
över sig.109
Sammanfattningsvis kan man konstatera att Tidman m.fl. påvisar judendomens
livsbejakelse på ett mer eller mindre bra sätt under: sabbaten, pesach, sukot, shavuot, purim,
101
Tidman m.fl. (2003), s. 38
Kushner (1994), s. 107f
103
Gersh (1999), s. 159
104
Tidman m.fl. (2003), s. 38
105
Kushner (1994), s. 108f
106
Gersh (1999), s. 159f
107
Tidman m.fl. (2003), s. 39
108
Kushner (1994), s. 109f
109
Se Gersh (1999), s. 160
102
35
samt israels självständighetsdag. Den är dock helt obefintlig i deras redogörelse för chanuka,
rosh hashanah, jom kipur, förintelsens dag, samt Jerusalemsdagen.
3.5 Söka svar
Denna lärobok, författad av Mattsson m.fl., är avsedd för både religionskunskap A och B och
således bör man kunna förvänta sig att judendomen här behandlas något mer utförligt.
3.5.1 Skildringen av judendomens förhållande till Torahs regler
I denna läroboks inledning till kapitlet om judendomen återges vissa fragment av en
sabbatsgudstjänst i Stockholms synagoga. I denna text står bl.a. att ”[r]unt omkring oss hör vi
varma hälsningar utbytas mellan både yngre och äldre judar”.110 Längre ner i samma avsnitt
står det att ”[n]är kantorns avslutande ord klingat ut vänder sig alla mot varandra, trycker
varandras händer och önskar en fridfull sabbat: ’Shabbat shalom!”111 Redan i inledningen till
kapitlet om judendomen får man alltså en varm och glädjefull bild av livet inom judendomen.
I en text som beskriver en bild på några dansande judar återfinns dessutom bl.a. följande text:
”Allvar och glädje har gått sida vid sida genom hela den judiska historien. Judiska
festivalfirare dansar på gatorna i de judiska kvarteren i polska Krakow.” 112 Här får man
sålunda också intrycket att judendomen är en religion som innefattar glädje, inte bara lagar
och bud.
Under rubriken ”Världen sedd med judiska ögon” påpekar Mattsson m.fl. bl.a.
att
[e]ftersom det är Gud som skapat världen så är den helt igenom god. Den finns till på grund av
Guds vilja och är därför beroende av Gud. […] Att världen är god betyder att den bör förvaltas
väl. Gud har därför givit människan ett antal regler att följa som gäller behandlingen av till
exempel djur och växter. Att världen är god betyder dock att det är fritt fram att njuta av allt den
har att erbjuda människan.113
Här får man alltså en beskrivning av världen som belyser en hel del av den
livsbejakelse som ju bl.a. Kushner betonar. För det första framkommer det att världen, enligt
judendomen, är god och delvis existerar för att människan skall kunna njuta av den. För det
andra påpekas det att reglerna i Torah är till för att människan ska kunna förvalta skapelsen
110
Mattsson m.fl. (2003), s. 211
Mattsson m.fl. (2003), s. 212
112
Mattsson m.fl. (2003), s. 213
113
Mattsson m.fl. (2003), s. 216
111
36
väl, bl.a. vad gäller djur och växter. Detta tangerar Kushners resonemang kring
dietföreskrifternas syften, även om Mattson m.fl. inte preciserar att det exempelvis gäller
dietföreskrifterna.
Under rubriken ”Livet här och nu är viktigast” i Mattsson m.fl. återfinns
dessutom följande text:
Judarna tar livet på stort allvar och inriktar sig på tillvaron här och nu. […] Eftersom livet är
givet av Gud och därför är gott är det också människans plikt att njuta av det. Sex och mat tillhör
dessa gåvor. Guds regler hjälper människan att ha kontroll över sina drifter. Judendomen har, till
skillnad från till exempel hinduismen, alltid varit motståndare till inåtvänd och självförnekande
fromhet.114
I denna presentation framgår också mycket av judendomens livsbejakande
budskap som bl.a. Kushner framhåller. Kushner betonar ju t.ex. att människan i princip har en
plikt att njuta av livet. Både Kushner, Gersh och Neusner understryker ju också att livet här
och nu står i judendomens fokus. I likhet med vad Kushner poängterar klarläggs också att
reglerna i Torah lär människan att vara herre över sina drifter. Den kritik man kan rikta mot
detta avsnitt är emellertid att det inte på ett tydligt sätt framgår varför man skall lära sig att ta
kontroll över sina drifter, dvs. den frihet som detta skänker människan.
Mattson m.fl. framhåller också att människan, enligt judendomen, är skapad till
Guds avbild och därmed Guds medhjälpare och medhärskare. De påvisar också att detta, av
Gud givna mandat, är avsett att brukas för att frambringa harmoni och rättvisa. Vidare
framgår det att buden och reglerna inom judendomen är avsedda att ge människan vägledning
så att hon inte ska behöva tveka över vad som är rätt och fel. Dessutom klarläggs det att man
inom judendomen betonar människans fria vilja och att den har en positiv människosyn,
vilken understryker den mänskliga förmågan och viljan att handla gott. Det klarläggs dock
också att människan, p.g.a. sin fria vilja, också kan välja att göra det onda. Mattsson m.fl.
påvisar också att det är denna gudagivna moraliska förmåga som, enligt judendomen, utgör
skiljelinjen mellan djur och människor. Anledningen till att Gud givit människan denna
förmåga anges vara att han vill att människan ska välja att göra det goda för att hon vill, inte
för att hon måste. Det framgår också att Guds förlåtelse alltid är tillgänglig för dem som
tidigare handlat ont, men som ångrar sig.115
114
115
Mattsson m.fl. (2003), s. 222f
Mattsson m.fl. (2003), s. 220f
37
Judendomens livsbejakande budskap blir alltså även här mycket påtagligt och
stämmer bra överens med de judiska perspektiven i denna uppsats inledningskapitel. För det
första framgår det att människan är skapad till Guds avbild och har givits mandat att införa
godhet och rättvisa i världen. För det andra betonas det att människan, enligt judendomen, är
skapad god och därmed givits förmågan att kunna utföra detta uppdrag, samt att Torahs
föreskrifter vägleder människan i detta. För det tredje understrykes att människan har en fri
vilja och att detta beror på att Gud vill att hon själv ska välja att göra det goda för att hon själv
vill, inte för att hon måste. För det fjärde klarlägger båda att människan alltid kan bekänna
sina felsteg och gå vidare.
Under rubriken ”Budorden visar vägen” påvisar Mattsson m.fl. dessutom att de
tio budorden, enligt judendomen, gavs av Gud för att möjliggöra en moralisk och rättvis
ordning på jorden. Om människan bryter mot buden får hon dock förlåtelse om hon medger
att hon felat och ber om förlåtelse till dem hon behandlat illa.116
Här understryks alltså ytterligare Torahs buds livsbejakande budskap, i detta fall
inskränkt till de tio budorden. Visserligen kan de två begreppen moralisk och rättvis möjligen
skapa associationer med lagiska människor hos vissa. Det betonas emellertid återigen att
judendomen ger alla som felat möjlighet till upprättelse, vilket ju går stick i stäv med den
gängse uppfattningen om rigida paragrafryttare.
I Mattsson m.fl. framgår också att man inom judendomen längtar efter att
världen skall förverkligas enligt Guds plan, vilket innebär att en paradisisk tillvaro av fred,
harmoni och rättvisa återupprättas. Det understryks dock att livet här och nu står i fokus för
den religiöse juden.117 I huvudsak framgår även samma sak i ett annat avsnitt i Mattsson m.fl.
där det också framhålls att detta mål i huvudsak är kollektivt, dvs. att judendomen inte i första
hand fokuserar på en individuell frälsning. De betonar också att man, genom att som individ
följa de bud och regler som givits av Gud, kan fullgöra sin del av detta kollektiva mål, vilket
emellertid fulländas först med Messias ankomst.
I avsnittet under rubriken ”Fred och frid på jorden” framgår det också att längtan
och tron på Messias ankomst är en viktig drivkraft i religiösa judars liv. Det klarläggs
dessutom att vissa menar att Messias skall komma i människogestalt, medan andra föreställer
sig Messias som ett tillstånd som kännetecknas av fred och harmoni.118
116
Mattsson m.fl. (2003), s. 227
Mattsson m.fl. (2003), s. 218
118
Mattsson m.fl. (2003), s. 227ff
117
38
I Mattson m.fl. görs alltså också en klar koppling mellan ett liv i Torahs
efterföljd och den messianska tidens upprättelse. Man får också en tydlig bild av vad som
karaktäriserar den messianska tiden. Dessutom berörs den judiska uppfattningen att
kollektivet är viktigt för att uppnå detta mål. Däremot framgår det inte att kollektivet, enligt
judendomen, har en central betydelse för ett liv i Torahs efterföljd i nuet.
Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att Mattsson m.fl. belyser
judendomens livsbejakande budskap mycket bra vad gäller judarnas förhållande till Torahs
bud och föreskrifter.
3.5.2 Skildringen av högtiderna inom judendomen
Under rubriken ”Att ständigt fundera över moralen” återfinns följande avsnitt där bl.a.
sabbaten behandlas:
För att följa Guds vilja och skapa gudsriket på jorden krävs att människan dagligen tar itu med
sina fel och brister. Sabbatsfirande varje vecka och de judiska högtiderna som alltid firas
tillsammans med familjen är särskilt bra tillfällen till självrannsakan.
Flera av högtiderna firas till minne av historiska händelser. Många av dessa
handlar om någon typ av lidande eller förtryck. Genom att identifiera sig med de människor i
historien som gått igenom olika prövningar kan judarna av idag få en stärkt identitet.
Identifiering fungerar också som moralisk väckarklocka. Under påskfirandet minns man hur det
var att leva som slavar i Egypten. Det är viktigt att aldrig glömma vad det innebär att leva i
ofrihet om man ska kunna förhindra att det inträffar igen. Många högtider ska också mana till
eftertanke och ånger inför de onda handlingar man själv gjort. Det finns alltid rum för bättring
och förlåtelse.
Det är egentligen bara två saker människan behöver göra för att följa den väg
Gud stakat ut. Det första är att visa Gud respekt genom att lyda hans vilja. Det andra är att visa
varandra respekt genom att behandla varandra kärleksfullt och rättvist.119
Under rubriken ”’Tänk på sabbatsdagen, så att du helgar den’” belyses dessutom
att sabbatsfirandet inleds med att familjen samlas och tänder sabbatsljusen, varpå man äter en
festmåltid. Det påpekas också att man ibland går till synagogan på fredagskväll eller
lördagsmorgon. Mattsson m.fl. betonar också att sabbaten är till för andlig vila och
eftertänksamhet och att därför inget arbete får utföras.120
I dessa avsnitt framgår alltså i huvudsak två av de livsbejakande aspekter som
sabbaten avser att förmedla enligt de judiska perspektiven ovan. För det första belyses
119
120
Mattsson m.fl. (2003), s. 228
Mattsson m.fl. (2003), s. 225
39
sabbatens betoning av självrannsakan och begrundan över hur man kan föra världen närmare
Guds rike på jorden. Mattsson m.fl. påvisar också att detta kan sammanfattas med att visa
kärlek mot sina medmänniskor och att följa Guds vilja. För det andra belyses fest- och
gemenskapstanken inom sabbaten av Mattsson m.fl.
Den kritik man kan rikta mot Mattsson m.fl. är i huvudsak, för det första, att de
inte betonar sabbatens frihetsbudskap, vilket ju är mycket centralt enligt både Kushner,
Neusner och Gersh. Förvisso framgår det att sabbaten är en vilodag, men den judiska
betoningen av frihet som denna vila innebär belyses inte. Kushner betonar ju bl.a. att
sabbatsfirandet är ett sätt att bekräfta sin frihet som människa genom att, en dag i veckan,
kunna lämna vardagens bestyr och fokusera på livets goda etc.
Under rubriken ”Den religiösa kalendern formar det judiska livet” ges korta
presentationer av rosh hashanah, jom kipur, sukot, chanuka och pesach. Det betonas också att
de judiska högtiderna firas i hemmen, även av de judar som i regel eller aldrig går till
synagogan. Förutom de tidpunkter på året som de firas återges i huvudsak följande
information om respektive högtid.121
Mattsson m.fl. påpekar att rosh hashanah firas i åminnelse av världens skapelse.
Det framgår också att man blåser i ett vädurshorn i synagogan och att detta även skall ljuda i
Jerusalem vid Messias ankomst, enligt judendomen. Slutligen framgår det att man, under
högtiden, påminner sig om Abrahams tro när han befalldes att offra Isak.122
Det som påvisas i denna skildring av rosh hashanah överensstämmer visserligen
med Kushner, Gersh och Neusner, men högtidens livsbejakande budskap framgår inte. Det
framgår t.ex. inte att det är en tid av självrannsakan och begrundan över det gånga årets
gärningar med syftet att söka bättra sig och göra världen till en bättre plats inför nästa år.
I redogörelsen för jom kipur framhåller Mattsson m.fl. att det är årets heligaste
dag. Vidare förklaras att det är en dag av självrannsakan, fasta och bön, där man känner ånger
och ber om förlåtelse för det gångna årets felsteg.123
Det livsbejakande budskapet i jom kipur framgår alltså inte i Mattsson m.fl. Ett
exempel på detta är att det inte framgår varför man visar ånger. Grundtanken inom
judendomen (vilken dock framgår på andra ställen i Mattsson m.fl.) går ju ut på fylla världen
med godhet och komma närmare gudsriket. Att man visar ånger och söker försoning under
jom kipur tjänar ett viktigt syfte för att främja denna målsättning. Gersh betonar bl.a. att
121
Mattsson m.fl. (2003), s. 224
Mattsson m.fl. (2003), s. 224
123
Mattsson m.fl. (2003), s. 224
122
40
försoning med Gud och andra människor är central för att man skall kunna lägga allt sitt fokus
på att främja en bättre värld, istället för att älta gamla misstag eller känna bitterhet mot andra
människor för eventuella oförrätter som har begåtts mot en. Orsaken till ångern är alltså
främst att främja livet och kärleken.
Enligt Mattsson m.fl. firas sukot i huvudsak för att minnas ökenvandringen som
israeliterna gjorde under Moses ledning. Det framgår också att man, för att få förstärka känsla
av hur det var att vistas i temporära bostäder, också bygger lövhyddor.124
Inte heller här framgår alltså judendomens livsbejakande budskap. För det första
framgår det inte vilken festlig och glad högtid detta är. För det andra påvisas inte sukots
andemening. Det är visserligen korrekt att man minns ökenvandringen, men detta har ju syftet
att påminna om vikten av tacksamhet, samt tillförsikt om Gud försorg inför framtiden. Gersh
understryker dessutom att ökenvandringens lärdom också är att Gud bistår judarna i deras
strävan att skapa en bättre värld. Både Kushner och Gersh framhåller slutligen att sista dagen i
sukot ger uttryck för glädjen över att få tillhöra Torah.
I Mattsson m.fl.: s redogörelse av chanuka påvisas det att högtiden firas under
åtta dagar och att detta görs i åminnelse av templets rening och återinvigning 164 f. Kr.125
Inte heller i presentationen av chanuka framkommer alltså högtidens
livsbejakande budskap. Chanuka är ju en högtid som förmedlar hopp och förtröstan om det
godas seger över ondskan i världen. Det är också en period då man särskilt påminns om vikten
att ha försorg om de fattiga och utsatta.
I redogörelse för pesach, också kallad frihetsfesten, påpekar Mattsson m.fl. att
högtiden firas p.g.a. befrielsen från slaveriet i Egypten. Det framgår också att man läser vissa
texter och äter symbolisk mat.126 I ett annat avsnitt framhåller de också att vissa högtider inom
judendomen är avsedda att stärka den judiska identiteten, samt ge moraliska uppmaningar.
Detta uppnås genom att man identifierar sig med människor i den judiska historien som
genomgått lidanden, förtryck e.d. Pesach anges av Mattsson m.fl. som ett exempel på detta,
eftersom högtiden påminner om tiden då israeliterna var slavar i Egypten och hur de
befriades. Mattsson m.fl. påpekar att hågkomsten av detta, enligt judendomen, är centralt för
att motverka att judarna åter hamnar i slaveri.127
I Mattsson m.fl. framgår visserligen det livsbejakande budskapet att pesach och
andra liknande högtider hjälper judarna att identifiera sig med förtryck o.d. När pesach
124
Mattsson m.fl. (2003), s. 224
Mattsson m.fl. (2003), s. 224
126
Mattsson m.fl. (2003), s. 224
127
Mattson m.fl. (2003), s. 228
125
41
därefter emellertid enbart anges syfta till att säkra judarnas fortsatta frihet blir dock Mattsson
m.fl.: s redogörelse något problematiskt. Gersh understryker t.ex. att pesach förmedlar
budskapet att alla människors frihet är central, då ingen människa är helt fri förrän alla
människor är fria. Både Gersh och Kushner betonar också att pesach ger uttryck för sympati,
även för icke-judars lidande. Det finns sålunda en stark solidaritetstanke i pesachfirandet som
inte belyses av Mattsson m.fl.
I Mattson m.fl. framgår det också att man under veckofesten firar minnet av
Moses mottagande av Torah.128
Det faktum att Mattsson m.fl. behandlar denna helg och därmed påvisar att man
firar Torah, även om det är mycket kortfattat, stärker den tidigare så positiva bild av Torahs
bud och föreskrifter som de ådagalagt. Den kritik man kan rikta mot Mattsson m.fl. är
emellertid främst att de inte belyser shavuots accentuering av att Torah är till för alla
människor, inte bara judarna.
Sammanfattningsvis
kan
man
konstatera
att
Mattsson
m.fl.
belyser
livsbejakelsen inom judendomen mer eller mindre bra i deras behandling av sabbaten, pesach
och shavuot. Livsbejakelsen framgår dock inte alls i deras presentation av rosh hashanah, jom
kipur, sukot eller chanuka.
3.6 Liv och mening
Liv och mening, författad av Rundblom & Berg, är en lärobok som är avsedd för både A- och
B-kursen i religionskunskap.
3.6.1 Skildringen av judendomens förhållande till Torahs regler
Under rubriken ”Heliga skrifter” ger Rundblom & Berg bl.a. en kort presentation av Torah
där de särskilt betonar förekomsten av lagar och regler i Torah. Ett exempel på detta är
följande stycke: ”Moseböckerna berättar framför allt om Mose och alla regler och lagar som
människan ska följa.”129 I ett annat stycke i detta avsnitt påpekas det att Talmud uppkom för
att svara på judarnas behov av att exakt veta hur Gud vill att de skulle agera i alla livets
skeden.130 Under rubriken ”Israeliternas tro blir Judendomen” återfinns också ett textavsnitt
som framhåller att judendomen omvandlades till att bli en regelreligion. Det påpekas bl.a. att
det finns över 600 regler i Bibeln som varje jude bör leva efter. Bland dessa regler nämns bl.a.
att det finns föreskrifter för hur man skall klä sig, för vad man får äta och att det finns förbud
128
Mattsson m.fl. (2003), s. 191
Rundblom – Berg (2002), s. 175
130
Rundblom – Berg (2002), s. 175
129
42
mot arbete under sabbaten. 131 I dessa avsnitt framstår alltså judendomen enbart som en
religion tyngd under en mängd regler, utan att deras livsbejakande syfte framkommer.
Rundblom & Berg belyser dock vissa positiva aspekter vad gäller judendomens
förhållande till Torahs regler och bud. Under rubriken ”Vad lär judendomen” förklaras bl.a.
att människan är skapad till Guds avbild och därmed skapad för att förverkliga Guds vilja i
världen. För att detta skall kunna genomföras har Gud uppenbarat sin vilja, i form av regler
och lagar, för judarna och alla andra folk. Det framgår också att alla människor har fått en fri
vilja och således kan välja om de vill följa Guds goda regler och lagar eller förkasta dem.
Rundblom & Berg klargör dessutom att en människa som väljer att omvända sig från ett
felaktigt levnadssätt och leva efter Guds vilja också får upprättelse. Det framgår även att
judendomen tror att det messianska riket en dag skall upprättas på jorden, även om det, enligt
Rundblom & Berg, finns lite olika uppfattningar om vad detta innebär. Det påpekas att en del
judar framhåller att det kommer upprättas den dag då Messias kommer till jorden, medan
andra istället tonar ner Messias betydelse och istället poängterar att det kommer förverkligas
när alla människor lärt sig att leva i fred och harmoni med varandra. Båda uppfattningarna
handlar emellertid om upprättandet av ett fredsrike där människor lever i harmoni med
varandra. 132 I ett annat avsnitt framgår det också att judendomen betonar att detta rike
kommer att upprättas snabbare om fler lever efter Guds bud.133
I Rundblom & Berg framgår det alltså att Torahs levnadsregler, för det första,
har det livsbejakande syftet att införa Guds vilja i världen och att detta så småningom kommer
att kulminera i ett messianskt rike på jorden präglat av fred och harmoni. För det andra
påvisas det att judendomen betonar att alla människor som omvänder sig från det onda får
förlåtelse och upprättelse.
Det är dock mycket av allt det goda som Torahs levnadsregler, enligt
judendomen, har att erbjuda människan och skapelsen som inte blir belyst av Rundblom &
Berg. Allt som Torahs levnadsregler är ämnade att förmedla till människan i nuet vad gäller
frihet från att styras av sina begär eller möjligheten att lära sig att njuta av Guds hela skapelse
framgår exempelvis inte.
Under rubriken ”Ren och oren mat” behandlas dietföreskrifterna inom
judendomen. Där står det t.ex. att
131
Rundblom – Berg (2002), s. 166ff
Rundblom – Berg (2002), s. 176f
133
Rundblom – Berg (2002), s. 83
132
43
[d]et är förbjudet att äta svin, häst, kamel och hare. Dessutom är det förbjudet att äta blodmat,
fisk utan fjäll, skaldjur, rovdjur och rovfåglar. Djuren ska slaktas på bestämt sätt, halsen ska
snittas så att allt blod rinner ur. [---] Varför ska man nu följa alla dessa krångliga regler om mat?
[…] Så här lyder ett vanligt judiskt svar: ”Det finns bara ett skäl och det är att Gud har bestämt
så.”134
I detta avsnitt läggs alltså en ensidig betoning på de förbud som
matföreskrifterna medför, vilka för övrigt framstår som helt irrationella. Denna redogörelse
går således helt stick i stäv med vad Kushner och Gersh framhåller om matföreskrifterna.
Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att det livsbejakande budskapet
som Torahs levnadsregler, enligt judendomen, avser förmedla till en viss del framgår i
Rundblom & Berg. Det är dock samtidigt mycket av detta budskap som inte belyses.
3.6.2 Skildringen av högtiderna inom judendomen
Under rubriken ”Sabbat” framhåller Rundblom & Berg bl.a. att
[i]nte inom någon annan religion håller man så strängt på vilodagen som inom judendomen.
Under sabbaten får inte något som helst arbete utföras. I Israel står flygplan och tåg stilla under
sabbaten och en renlärig jude får varken koka te, diska, skriva ett brev eller tända en lampa.
Vilodagen ska verkligen vara en dag av fullständig vila, stillhet och eftertanke inför Gud.135
Det framgår dock också att vilodagen är en gemenskapens högtid som är befriad
från stress och brådska där umgänget med familjen står i fokus. Rundblom & Berg påpekar
även att man firar Gudstjänst i synagogan på lördagsmorgonen och att sabbaten har varit
viktig för det judiska folkets sammanhållning.136
De enda livsbejakande aspekter som framgår i denna skildring av sabbaten är i
princip att det är en tid av gemenskap och vila där man är fri från stress och brådska. Det finns
emellertid mycket som inte är bra med denna presentation. Rundblom & Berg lägger t.ex. en
mycket stark betoning på sabbatens förbud, vilket medför att de livsbejakande aspekter som
faktiskt framkommer lätt kan uppfattas som påtvingade e.d. Det påvisas också förvisso att
sabbaten är en dag som tillbringas i eftertanke inför Gud, men det framgår inte vad man
begrundar. Enligt t.ex. Gersh betänker man ju hur man kan införa mer godhet i världen och
föra den närmare Guds rike på jorden. Kushner poängterar dessutom bl.a. att sabbaten firas
134
Rundblom – Berg (2002), s. 178
Rundblom – Berg (2002), s. 178f
136
Rundblom – Berg (2002), s. 179
135
44
dels för att bekräfta judarnas frihet och dels för att påminna om alla människors behov av
frihet. Den glädje och förväntan över livet som uttrycks under sabbatsfirandet är ytterligare ett
exempel på aspekter av sabbaten som inte framkommer i Rundblom & Berg.
De högtider som belyses i Liv och mening är rosh hashanah, jom kipur, sukot,
shavuot, chanuka och pesach. Förutom de tider på året som högtiderna infaller återges
följande information om dem.
Rundblom & Berg påpekar att rosh hashanah är den första högtiden under året
och att den firas för att komma ihåg Guds skapelse av världen. Detta framgår också att det är
domens tid, vilket medför att det är en dag som ägnas åt eftertanke.137
I denna presentation framkommer ingenting av det livsbejakande budskap som
förmedlas under rosh hashanah. Visserligen framgår det att man tillbringar dagen i eftertanke
och att man minns Guds skapelse av världen, men det klarläggs inte varför man gör detta.
Man blir därmed inte medvetandegjord om den livsbejakelse som gestaltas under rosh
hashanah. Den primära anledningen till att man ägnar sig åt självrannsakan är ju att man ska
komma underfund med hur man på ett bättre sätt ska kunna fylla världen med godhet under
det kommande året. Genom att ställa skapelsen i fokus kommer dessutom budskapet om våra
handlingars betydelse och djupare mening i centrum, eftersom man påminns om att Gud har
skapat människan och har ett syfte för henne. Det påpekas också att rosh hashanah är domens
tid, men det framgår inte att man, inom judendomen, samtidigt betonar Guds nåd och vilja att
leda människan på rätt, snarare än att döma henne.
Enligt Rundblom & Berg är jom kipur judendomens viktigaste högtid. Det
framgår också att man bekänner sina felsteg och söker förlåtelse hos Gud och sina
medmänniskor. De påpekas även att judarna uttrycker sin uppriktighet genom att fasta och ge
löften om att anstränga sig hårdare för att leva efter Guds vilja.138
I denna presentation belyses visserligen delvis det livsbejakande budskapet som
förmedlas under jom kipur, eftersom det framgår att man söker försoning med Gud och
människor, samt att man ger löften om att anstränga sig hårdare att leva efter Guds vilja. Den
huvudsakliga kritik man kan rikta mot Rundblom & Berg är dock att de inte definierar vad
Guds vilja innebär eller förklarar försoningens betydelse för att främja Guds vilja. Inom
judendomen anser man ju att en människa behöver befrias från eventuell skuld och bitterhet
för att fullt ut kunna fokusera på främjandet av en bättre värld. Ångerns och försoningens
syfte är alltså primärt att främja judendomens målsättning att fylla världen och människors liv
137
138
Rundblom – Berg (2002), s. 179
Rundblom – Berg (2002), s. 179
45
med kärlek, frihet, glädje etc. och därmed också föra skapelsen närmare Guds rike på jorden.
Slutligen kan man också rikta kritik mot Rundblom & Berg för att de inte på ett påtagligt sätt
framhåller Guds nåd och kärlek, samt att detta omfattar alla människor som söker försoning
med Gud.
Enligt Rundblom & Berg syftar sukot till att påminna om israeliternas
ökenvandring. Det framgår också att man bygger lövhyddor i vilka man intar glädjefyllda
måltider tillsammans.139
Visserligen betonar Rundblom & Berg ett av sukots livsbejakande budskap,
eftersom de framhåller att det är en glädjefylld högtid. Kritiken mot dem består emellertid i att
man inte förklarar ökenvandringens budskap. Sukot är ju en högtid under vilken man betonar
vikten av tacksamhet och hopp inför framtiden. Gersh understryker också att ökenvandringen
även förmedlar andemeningen att Gud bistår judarna i deras strävan att skapa en bättre värld.
Både Kushner och Gersh framhåller dessutom att sista dagen i sukot ger uttryck för glädjen
över att få tillhöra Torah.
Rundblom & Berg påpekar att den glädjefest som kallas shavuot firas för i
åminnelse av Guds givande av Torah till judarna. De tio budorden står speciellt i centrum för
firandet.140
I denna redogörelse ges alltså en ljus syn på Torah, då det anges att firandet av
den är en glädjehögtid. Således framgår shavuots livsbejakande ganska bra. Den kritik man
kan rikta mot Rundblom & Berg är dock att de inte klarlägger shavuots betoning av att Torah
är till för alla människor som vill ta emot den, inte bara judarna.
Enligt Rundblom & Berg firas chanuka för att påminna om den dag, år 164
f.Kr., då judarna renade och återinvigde templet efter en period av grekiskt övervälde, vilket
hade kulminerat i att en staty av Zeus placerats i templet. Det framgår också att det är en glad
högtid under vilken barnen får presenter och ljus tänds i åminnelse av att templets ljus åter
kunde tändas efter dess rening.141
Det positiva med denna skildring är att den ger en relativt positiv bild av
chanukafirandet. Den livsbejakande glädje som uttrycks under chanuka påvisas sålunda
delvis. Problemet är emellertid att chanukas livsbejakande budskap om hopp, där det godas
seger över det onda framhålls, och högtidens betoning av välgörenhet inte framkommer.
139
Rundblom – Berg (2002), s. 180
Rundblom – Berg (2002), s. 180
141
Rundblom – Berg (2002), s. 180
140
46
Pesach firas, enligt Rundblom & Berg, i åminnelse av uttåget ur Egypten. Det
påpekas också att man, under högtidens festmåltid, äter en speciell symbolisk mat som syftar
till att erinra om diverse saker som inträffade under uttåget. Det nämns att man t.ex. äter tunt
ojäst bröd.142
Det stora problemet med denna presentation är att pesach enbart framstår som
relevant för det förflutna. Det livsbejakande budskapet framkommer alltså inte.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att judendomens livsbejakande budskap
delvis framkommer i Rundblom & Bergs redogörelse för sabbaten, jom kipur, sukot, shavuot
och chanuka. Det påvisas dock inte alls i behandlingen av rosh hashanah och pesach.
3.7 Tre religioner i vår tid
Tre religioner i vår tid, författad av Eklund & Eklund, är ingen religionslärobok i vanlig
mening eftersom den är avsedd för undervisning i både religion, historia och
samhällsvetenskap. Det framgår heller inte om boken är avsedd exklusivt för gymnasieskolan.
Denna bok utgör sålunda en kategori för sig.
3.7.1 Skildringen av judendomens förhållande till Torahs regler
I det avsnitt där Eklund & Eklund behandlar Talmud återfinns bl.a. följande textavsnitt: ”Vad
man än skulle företa sig, så fanns det lagar för hur man skulle leva och handla. Dessa
levnadsregler kallas Halakhah och finns i Talmud.”143
I detta avsnitt ligger sålunda allt fokus på Torahs levnadsreglers stora kvantitet.
Det framgår emellertid i ett senare avsnitt att Torah klargör relationen mellan Gud och
mänskligheten och att detta förhållande innebär att den messianska tiden anländer fortare om
judarna lever sina liv i enlighet med det som föreskrivits i lagen. Det nämns också att de olika
högtiderna och matföreskrifterna etc. har till syfte att figurera som tecken på förbundet och
därmed påminna om det.144
I ett annat avsnitt framgår det att judarnas primära fokus ligger på livet här och
nu och att världen har skapats för att människan ska ta till vara på allt gott i den, samt bruka
det för att bistå Guds plan för skapelsen. Det påpekas också att denna plan går ut på att
människan, genom att följa Torah, bidrar till att skapa Guds rike här på jorden, ett rike som
kommer att infrias med Messias ankomst. Det framgår även att människan därmed har fått en
mycket betydande roll för världens fullkomnande enligt judisk uppfattning. Dessutom
142
Rundblom – Berg (2002), s. 180
Eklund – Eklund (2000), s. 58
144
Eklund – Eklund (2000), s. 61f
143
47
klarläggs det att judendomen har en mycket optimistisk syn på människans moraliska förmåga
och att det t.ex. inte finns någon arvsyndslära. De framhåller också att man inom judendomen
betonar att människan har givits förmågan att, med sin fria vilja, kunna välja det goda framför
det onda. Slutligen påvisas det att eftersom människan, enligt judendomen, är skapad till Guds
avbild medför det att man anser att alla människor har ett okränkbart och lika värde. Denna
människosyn får som konsekvens att man lägger stor vikt vid att visa respekt för sina
medmänniskor och hjälpa de som, på olika sätt, är utsatta i samhället.145
I dessa avsnitt framkommer judendomens livsbejakande budskap på ett bra sätt.
För det första betonar Eklund & Eklund att den messianska tiden eller Guds rike på jorden
anländer fortare om judarna följer lagen. Man kan dock anmärka på att man använder
begreppet lagen och inte vägen, läran e.d., eftersom begreppet lag kan inge negativa
associationer. Det framgår också att judendomens fokus ligger på livet här och nu, samt att
världen är skapad för att människan ska ta vara på allt gott i den och därmed bistå Guds plan
för skapelsen. Det påvisas dessutom att judendomen har en mycket positiv syn på människans
moraliska förmåga, samt att religionen betonar alla människors lika värde, respekt för sina
medmänniskor och solidaritet gentemot de utsatta i samhället.
Den kritik man kan rikta mot Eklund & Eklund är i huvudsak endast att de inte
belyser vad Torahs regler har att erbjuda människan vad gäller frihet från att styras av sina
begär.
När kashrut belyses ligger Eklund & Eklunds betoning emellertid i huvudsak på
vad som är förbjudet. Det framgår t.ex. att maten måste slaktas genom skäktning för att bli
koscher. Eklund & Eklund ger också exempel på vad som är otillåtet kött inom judendomen,
t.ex. gris och skaldjur. Det klarläggs också att man inte får äta blodbaserad mat eller blanda
kött och mjölkprodukter eftersom det står i Torah att killingar inte får kokas i sina mödrars
mjölk. Visserligen framgår det att Torahs dietföreskriver är avsedda för både kropp och själ,
men det ges inga förklaringar till vad detta innebär i praktiken.146 Eklund & Eklund nämner
också, vilket framgått ovan, att matföreskrifterna tjänar syftet att påminna om förbundet, men
de berör inte ett enda argument av den typ som Kushner eller Gersh framhåller för
föreskrifternas relevans.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att Eklund & Eklund redogör för
Torahs reglers livsbejakande syfte på ett bra sätt.
145
146
Eklund – Eklund (2000), s. 62f
Eklund – Eklund (2000), s. 66f
48
3.7.2 Skildringen av högtiderna inom judendomen
I Eklund & Eklunds redogörelse för sabbaten är det i princip följande saker som framhålls.
För det första påpekar de att sabbaten är judendomens viktigaste högtid och att det är den
enda högtidsdagen som omnämns i de tio budorden. De klargör också att sabbaten är en
vilodag p.g.a. att man följer Guds exempel från skapelseberättelsen. Sabbaten firas alltså i
åminnelse av skapelsen, men också för att man ska påminnas om befrielsen från träldomen i
Egypten, enligt Eklund & Eklund. De ger också en kort beskrivning av några av de riter som
utförs under sabbatsmåltiden, samt deras symbolik. Ett exempel på detta är redogörelsen för
de två ljusen som tänds under sabbaten. I denna framgår det att det ena ljuset symboliserar
skapelsen, medan det andra står för befrielsen från slaveriet i Egypten. De klargör även dels
att man tillbringar sabbaten i vila tillsammans med sin familj; dels att man äter en festlig
måltid tillsammans; dels att man går i synagogan; samt dels att man tillbringar tid för studium
av religiösa skrifter. Det påpekas dessutom att alla sabbatstraditioner har syftet att frambringa
känslan av helighet.147 Eklund & Eklund betonar slutligen också att varje sabbat, trots att den
firas varje vecka, välkomnas som om den vore en efterlängtad gäst som kom på besök.148
De livsbejakande aspekter som klargörs i Eklund & Eklund är således, för det
första, att sabbaten är en mycket efterlängtad högtid som tillbringas i vila och gemenskap. För
det andra att det är en högtid som förmedlar upplevelsen av fest och helighet.
Den kritik man kan rikta mot Eklund & Eklund är dock att de inte klargör
sabbatens livsbejakande innebörd av frihet och solidaritet på ett påtagligt sätt. Visserligen
redogör de för sabbatens ursprung, samt att man firar den för att minnas skapelsen och
befrielsen från slaveriet i Egypten, men det framkommer inte vilket livsbejakande budskap
detta avser förmedla under sabbatsfirandet. Det blir t.ex. inte påtagligt att sabbatsfirandet är
ett sätt att bekräfta människans gudomliga aspekt av moralisk frihet. Under sabbatsfirandet
betonas ju den gudomliga aspekten hos människan vilken ger henne möjligheten att ta en paus
från vardagens slit och bekymmer och istället tillbringa tid för vila, njutning av Guds
skapelse, samt kontemplation över hur hon kan bidra till att skapa en bättre värld för alla
människor.
De högtider som behandlas i Eklund & Eklund är rosh hashanah, jom kipur,
sukot, chanuka, purim, pesach, jom hashoah, jom ha`atsmaut, shavuot och tisha b`av. Nedan
följer en presentation av hur dessa högtider i huvudsak beskrivs.
147
148
Eklund – Eklund (2000), s. 67f
Eklund – Eklund (2000), s. 71
49
Rosh hashanah är, enligt Eklund & Eklund, den högtid som fokuserar på Guds
skapelse och hans kommande dom över den. Den inleder tio helgdagar under vilka man skall
söka Gud och begrunda de gärningar man begått under året som varit.149
I denna presentation av rosh hashanah framkommer alltså inte högtidens
livsbejakande budskap. Det påpekas förvisso att man begrundar sina gärningar, men inte vad
detta tjänar för syfte inom judendomen. Detta medför att man inte medvetandegörs om den
livsbejakande solidaritetstanke som kommer till uttryck under rosh hashanah. Den
självrannsakan man ägnar sig åt har ju syftet att hjälpa judarna att bättre kunna uppnå sin
strävan att fylla världen med godhet. Dessutom framgår det inte att rosh hashanah är en tid där
nåd och förlåtelse speciellt framhålls. Slutligen klarläggs det inte att skapelsen bl.a. firas för
att understryka att det finns en djupare mening och syfte med människans liv på jorden.
Jom kipur är, enligt Eklund & Eklund, den viktigaste dagen i den judiska
kalendern. Det framgår också att det är den dag som avslutar nyåret, samt att det är en
fastedag där man söker försoning. Eklund & Eklund betonar att man först söker försoning
med de människor man behandlat illa, eftersom detta är förutsättningen för att få Guds
förlåtelse.150
Det livsbejakande budskapet som denna högtid avser förmedla belyses alltså
inte av Eklund & Eklund. Det framgår för det första bara att jom kipur är en dag under vilken
man söker försoning, men dess betydelse inom judendomen framgår inte. Enligt Gersh har ju
försoningen framförallt syftet att förstärka judarnas fokus på att införa mer godhet i världen,
eftersom bitterhet och skuld är ett hinder för en realisering av denna målsättning. Försoningen
är således sammankopplad med judendomens livsbejakande budskap att fylla skapelsen med
godhet och därmed föra den närmare Guds rike på jorden. Slutligen framgår inte jom kipurs
budskap om Guds nåd och kärlek, samt att detta omfattar alla människor som istället vill gå på
Guds väg.
Enligt Eklund & Eklund firas sukot för att minnas Guds försyn över israeliterna
under de 40 år de tillbringade i öknen. Det framgår också att judiska familjer och församlingar
bygger lövhyddor i åminnelse av de hyddor som israeliterna bebodde i öknen. Dessutom
påpekar de att sukot avslutas med högtiden simchat Torah.151
Sukots livsbejakande budskap framkommer alltså inte i Eklund & Eklund. Det
framgår t.ex. inte att sukot är en högtid under vilken man betonar vikten av tacksamhet för
149
Eklund – Eklund (2000), s. 68
Eklund – Eklund (2000), s. 68
151
Eklund – Eklund (2000), s. 68
150
50
livets goda gåvor eller poängterar hoppet om Gud framtida försorg. Gersh understryker
dessutom att ökenvandringen förmedlar andemeningen att Gud bistår judarna i deras strävan
att skapa en bättre värld. Eklund & Eklund belyser inte heller den glädje som karaktäriserar
denna högtid. Slutligen påpekar de visserligen att sukot avslutas med simchat Torah, men de
ger ingen förklaring av högtiden över huvud taget. Simchat Torah är dock, både enligt
Kushner och Gersh, en högtid under vilken man speciellt betonar och ger uttryck för glädjen
över att få tillhöra Torah.
Chanuka firas, enligt Eklund & Eklund, för att påminna judarna om templets
återinvigning, 165 f Kr., efter mackabéernas seger över syrierna. De påpekar också att många
judiska familjer, under högtidens åtta dagar, tänder ett ljus om dagen i en åttaarmad
ljusstake.152
Det livsbejakande budskapet under chanuka belyses följaktligen inte i Eklund &
Eklund. Chanuka är ju en högtid som både förmedlar hoppet om det godas seger över det
onda och som betonar välgörenhetens betydelse för människans medskapande av en bättre
värld. Dessutom framkommer inte den glädje som utmärker denna högtid.
Purim skildras i Eklund & Eklund som högtiden under vilken man firar minnet
av drottning Ester, vilken riskerade sitt liv för att rädda det judiska folket undan tyrannen
Haman. Det framgår också att man läser ur Esters bok och att barnen dramatiserar berättelsen.
Dessutom påpekas det att man skänker presenter till de fattiga och till varandra.153
Purims livsbejakande budskap påvisas delvis i denna skildring, eftersom man
framhåller högtidens betoning av välgörenhet. Den kritik man kan rikta mot Eklund & Eklund
är emellertid att livsglädjen, vilket enligt Kushner är purims mest centrala budskap, inte
skildras på ett påtagligt sätt.
Pesach beskrivs av Eklund & Eklund som en glad och festlig högtid. De påpekar
att också pesach firas till minne av befrielsen från slaveriet i Egypten. Det framgår även att
det finns många förberedelser som ska utföras inför pesachfirandet. Dessutom förklarar de att
man inleder pesach med sedermåltiden och berättelser ur haggada, vilken innehåller
berättelser om uttåget ur Egypten. 154 De poängterar även att pesach, eller frihetsfesten, på
detta sätt avser att ge judarna upplevelsen av att själva först ha varit slavar som sedan befrias
från träldomen i Egypten. För att förstärka denna upplevelse påpekas det att all mat under
sedermåltiden har ett symbolvärde. Det framgår också att sedermåltiden samtidigt är en
152
Eklund – Eklund (2000), s. 69
Eklund – Eklund (2000), s. 69
154
Eklund – Eklund (2000), s. 70
153
51
lovsång till Gud. Slutligen påpekar Eklund & Eklund att profeten Elia enligt traditionen
besöker alla judiska hem under sederaftonen.155
I denna skildring av pesach framkommer den livsbejakande glädje som högtiden
avser att förmedla. Det framgår visserligen också att man ”återupplever” slaveriet och
befrielsen under sedermåltiden, men det klargörs inte vad detta har för syfte. Sålunda blir det
väl långsökt att hävda att Eklund & Eklund skildrar pesachfirandets livsbejakande
frihetsbudskap. Gersh understryker ju t.ex. att pesach påminner judarna om att ingen
människa är helt fri förrän alla människor är fria och att pesach därför är en tid att begrunda
hur man kan bidra till att främja en friare bättre värld för alla. Dessutom framgår det att Elia
enligt traditionen besöker alla judiska hem under sederkvällen, men det ges ingen förklaring
av det livsbejakande budskapet av hopp som detta, enligt Gersh, förmedlar inom judendomen.
Eklund & Eklund påpekar att man under jom hashoah minns förintelsen. Det
påpekas också att detta är en särskilt viktig dag för Israels judar, men att den beaktas av judar
i hela världen.156
I denna redogörelse framkommer inte det livsbejakande budskapet som högtiden
avser förmedla. Under jom hashoah minns man ju, förutom alla de människor som föll offer
för nazisternas brutalitet i allmänhet, i synnerhet de judar som kämpade mot nazisterna under
Warszawaupproret. Kushner framhåller sålunda att jom hashoah påvisar judarnas kamp för
mänsklighet mot brutalitet och ondska.157 Gersh är inne på samma linje när han betonar att
detta uppror demonstrerade moralisk resning och beaktansvärt mod.158 Således är även denna
dag en symbol för judarnas livsbejakande kamp för främjandet av godhet, vilket alltså inte
belyses i Eklund & Eklund.
Under jom ha`atsmaut firas, enligt Eklund & Eklund, minnet av statens Israels
tillblivelse. De påvisar också att detta speciellt uppmärksammas med festligheter i Israel.159
I denna presentation belyses inte heller det livsbejakande budskapet som denna
högtid ämnar förmedla. Israel betraktas ju inom judendomen, både enligt Kushner 160 och
Gersh,161 som begynnelsen till judarnas frihet. Man anser därmed också att Gud är delaktig i
Israels tillblivelse. Under jom ha`atsmaut förmedlas alltså det livsbejakande budskapet om
frihet.
155
Eklund – Eklund (2000), s. 72f
Eklund – Eklund (2000), s. 71
157
Kushner (1994), s. 107f
158
Gersh (1999), s. 159
159
Eklund – Eklund (2000), s. 71
160
Se Kushner (1994), s. 108f
161
Se Gersh (1999), s. 159f
156
52
I Eklund & Eklunds skildring av shavuot framgår det att man under denna
högtid firar minnet av Moses mottagande av lagen. Det påpekas också att många judar
tillbringar denna dag i Torahstudier.162
I denna skildring framkommer det alltså att Torah är en skrift som, inom
judendomen, anses vara värd att fira. Sålunda stärks den positiva bild som tidigare givits av
Torah av Eklund & Eklund. Den kritik man kan rikta mot Eklund & Eklund är dock främst att
de inte påvisar shavuots betoning av att Torah tillhör alla människor som vill ta emot den.
Enligt Eklund & Eklund kommer man under tisha b`av ihåg judarnas olyckor,
t.ex. templets första och andra förstörelse. Det påpekar också att det är en dag under vilken
man ber speciella böner, sörjer och fastar.163
Tisha b`av livsbejakande budskap belyses inte i Eklund & Eklund. Kushner
instämmer visserligen i att tisha b`av påminner judarna om lidande och sårbarhet genom deras
historia och att detta är viktigt. Han framhåller emellertid samtidigt att det är en dag under
vilken judarna speciellt sörjer alla de mänskliga böjelser som orsakar krig, förödelse och
död.164
Gersh understryker också att tisha b`av är en tid att minnas alla de svåra och
hopplösa stunder som judarna genomgått i historien. Han betonar dock att detta är en dag av
hopp, eftersom man påminns om hur judarna trots allt har uthärdat och övervunnit dessa
situationer med Guds hjälp. Tisha b`av påminner därmed också om betydelsen av att inte
glömma Gud, enligt Gersh. Han understryker också att judarna, genom att påminnas om både
gott och ont i sitt förflutna, lär sig att uppskatta och leva i nuet. Gersh framhåller dessutom att
orsaken till att man fastar är för att få en bättre förnimmelse och förståelse för de svårigheter
som alla judar fått utstå i det förflutna. Han poängterar även att tisha b`av också inger ett
skimmer av ljus bl.a. eftersom Messias, enligt legenden, skall födas på denna dag. Tisha b`av
är också en påminnelse om vikten att inte hata sina medmänniskor, eftersom det andra
templet, enligt traditionen, förstördes p.g.a. människors obefogade hat mot varandra, enligt
Gersh. Genom att blicka tillbaka på allt det onda i historien kan man slutligen, enligt
judendomen, även lära sig att bli bättre människor eftersom det blir uppenbart vilken
destruktivitet hatet har åstadkommit genom tiderna.165
Sammanfattningsvis kan man konstatera att judendomens livsbejakande budskap
framkommer, dock på ett mycket knapphändigt sätt, i Eklund och Eklunds redogörelse för
162
Eklund – Eklund (2000), s. 71
Eklund – Eklund (2000), s. 71
164
Kushner (1994), s. 106f
165
Gersh (1999), s. 151-156
163
53
sabbaten, purim, pesach och shavuot. Det belyses emellertid inte alls i deras behandling av
rosh hashanah, jom kipur, sukot, chanuka, jom hashoah, jom ha`atsmaut och tisha b`av.
54
4. Slutsatser
Nedan följer en sammanfattande redogörelse för huruvida judendomens livsbejakande
budskap framkommer i läroböckernas redogörelse av Torahs bud och föreskrifter, samt
skildringarna av den judiska kalenderns högtider. Läroböckerna kommer att presenteras var
för sig och i den ordning de tidigare analyserats, därefter följer till sist en sammanfattande
slutsats.
4.1 Religionskunskap för gymnasiet kurs A
I Alms redogörelse för judendomen framgår ingenting om religionens livsbejakelse, varken i
presentationen av Torahs bud och föreskrifter eller i skildringen av högtiderna. Högtidernas
och reglernas syfte – att vägleda judarna i deras målsättning att skapa en bättre värld genom
att fylla nuet med godhet, frihet, kärlek o.d. – framgår alltså inte någonstans i Alm.
4.2 Människan och tron
I Björlins skildring av judendomens förhållande till Torahs regler framgår ingenting av
religionens livsbejakande fokus. Man kan dock, till viss del, skymta livsbejakelsen i
redogörelsen för sabbaten och purim. I de presentationen av de övriga högtiderna lyser
emellertid den judiska livsbejakelsen med sin totala frånvaro.
4.3 Möt A-kursen – Religionskunskap
I Tollstadius & Öberg framgår inte judendomens livsbejakande fokus, vare sig i redogörelsen
för Torahs reglers betydelse eller i skildringen av de judiska högtiderna.
4.4 Relief Religionskunskap A Plus
I Tidman m.fl.: s redogörelse för Torahs betydelse belyses judendomens livsbejakande
budskap på ett påtagligt sätt, även om behandlingen har vissa brister. Dessutom framgår
livsbejakelsen i regel på ett mindre bra sätt i deras presentation av sabbaten, pesach, sukot,
shavuot, purim, samt Israels självständighetsdag. Judendomens livsbejakande budskap är
dock helt obefintligt i Tidman m.fl. behandling av chanuka, rosh hashanah, jom kipur,
förintelsens dag, samt Jerusalemdagen.
4.5 Söka svar
Judendomens livsbejakande budskap framgår mycket bra i Mattsson m.fl.: s redogörelse för
judarnas förhållande till Torahs bud och föreskrifter. Deras behandling av högtiderna är
emellertid inte lika bra. För det första belyses det livsbejakande budskapet i judendomen bara
55
på ett någorlunda eller mindre bra sätt i Mattsson m.fl.: s presentation av sabbaten, pesach och
shavuot. För det andra framgår livsbejakelsen inte alls i deras redogörelse för rosh hashanah,
jom kipur, sukot eller chanuka.
4.6 Liv och mening
Det livsbejakande budskapet inom judendomen framgår till en viss del i Rundblom & Bergs
redogörelse för Torahs levnadsregler. Det finns dock många brister i deras framställning. I
Rundblom & Bergs behandling av de kalenderårets högtider belyses det livsbejakande
budskapet delvis i deras presentation av sabbaten, jom kipur, sukot, shavuot och chanuka. Det
är emellertid ofta utfört på ett mycket bristfälligt sätt. Livsbejakelsen påvisas dessutom inte
alls i deras behandling av rosh hashanah och pesach.
4.7 Tre religioner i vår tid
Det livsbejakande budskapet inom judendomen belyses på ett mycket bra sätt av Eklund &
Eklund i deras skildring av Torahs bud och föreskrifter. Deras behandling av det judiska
kalenderårets högtider är dock långt ifrån lika adekvat. För det första framkommer det
livsbejakande budskapet endast delvis eller mycket knapphändigt i deras redogörelse för
sabbaten, purim, pesach och shavuot. För det andra är det livsbejakande budskapet helt
obefintligt i Eklund & Eklunds skildring av rosh hashanah, jom kipur, sukot, chanuka, jom
hashoah, jom ha`atsmaut och tisha b`av.
4.8 Sammanfattande slutsats
Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att judendomens livsbejakande budskap är helt
obefintligt i Alm och Tollstadius & Öberg, dvs. två av de fyra A-kursböckerna. I Björlin, som
också är en A-kursbok, och Rundblom & Berg, som är en A- och B-kursbok, framgår
visserligen det bejakande budskapet, men på ett mycket knapphändigt sätt. I Tidman m.fl.,
vilket ju är en A-kursbok, Mattsson m.fl. och Eklund & Eklund framkommer emellertid det
livsbejakande budskapet på ett mycket adekvat sätt i deras redogörelse för Torahs regler,
deras framställningar av det judiska kalenderårets högtider är dock inte lika adekvat. Det
livsbejakande budskapet framkommer emellertid förvisso delvis i dessa tre böcker.
Sammanfattningsvis kan man hävda att kritiken mot läroböckernas skildringar
av judendomen till viss del är berättigad, i alla fall vad gäller deras skildringar av Torahs
levnadsregler och kalenderårets högtider. Majoriteten av de undersökta läroböckerna i denna
uppsats pekar dock på att judendomens livsbejakande budskap trots allt framställs, emellertid
med en mycket varierande kvalitet.
56
5. Sammanfattning
Judendomen är en religion präglad av en mycket bejakande inställning till livet. Detta beror
på att det är den här världen och livet i nuet som utgör judendomens primära fokus. Alla de
levnadsregler, högtider etc. som återfinns i Torah har därmed ett mycket viktigt syfte inom
denna religion. Avsikten med dem är att vägleda judarna (och alla människor som vill bli en
del av det judiska religiösa samfundet) i hur de kan fylla livet med mer kärlek, glädje,
njutning, frihet etc. Detta bidrar i sin tur till att föra Guds fullkomliga rike på jorden närmare
en realisering. Förvisso blickar judarna både framåt i tiden och bakåt mot sin historia, men
framtiden och dåtiden avser främst att påminna om vikten att skapa en bättre värld i nuet. Med
livsbejakelsen inom judendomen avses alltså denna fokusering på att göra nuet och den här
världen till en bättre plats.
Utifrån ett utomjudiskt perspektiv har emellertid judendomen ofta framställts
som en religion präglad av och tyngt under lagiskhet, vilket bl.a. lätt medför att livsbejakelsen
inte blir belyst. Det finns dessutom indikationer på att denna problematik innefattar svenska
religionsläroböckers skildringar av judendomen. Denna uppsats avser således att granska om
livsbejakelsen framgår i läroböckernas behandling av judendomen. För att kunna utföra denna
undersökning har denna uppsats avgränsats till att undersöka några läroböcker som används
vid Karlstads gymnasieskolor (vilket även innefattar Hammarö). I dessa läroböcker undersöks
om judendomens livsbejakelse belyses i skildringen av Torahs levnadsregler/ bud och
föreskrifter, samt om den framgår i deras behandling av den judiska kalenderns högtider.
Denna undersökning har utförts genom att jämföra läroböckernas framställningar med de
perspektiv som tre företrädare för judendomen har, nämligen Harold Kushners, Harry Gershs
och Jacob Neusners.
Resultatet av denna undersökning påvisar att de undersökta läroböckernas
redogörelser för judendomen ofta är mycket bristfälliga, även om en del av böckerna också är
bra. För det första framkommer inte judendomens livsbejakande budskap alls i två av de
sammanlagt sju undersökta läroböckerna, dvs. vare sig i deras behandling av Torahs
levnadsregler eller i deras redogörelser för den judiska kalenderns högtider. För det andra
påvisas livsbejakelsen enbart på ett mycket bristfälligt sätt i en annan läroboks skildring av
högtiderna, men inte i redogörelsen för Torahs levnadsregler. För det tredje framgår
livsbejakelsen endast mycket knapphändigt i ytterligare en av böckerna. De resterande
böckerna belyser dock livsbejakelsen på ett bra eller mycket bra sätt vad gäller Torahs
levnadsregler, även om deras framställningar av högtiderna inte alls håller samma kvalitet.
57
Käll- och litteraturförteckning
Tryckta källor
-
Alm, Lars-Göran (2003), Religionskunskap för gymnasiet: kurs A. Stockholm.
-
Björlin, Ola (2003), Människan och tron. Stockholm.
-
Eklund, Per – Eklund, Stig (2000), Tre religioner i vår tid. Solna.
-
Mattsson, Malin – Eriksson, Leif – Hedengren, Uriel (2003), Söka svar:
religionskunskap kurs A & B. Stockholm.
-
Rundblom, Gunilla – Berg, Leif (2002), Liv och mening: stora boken. Uppsala.
-
Tidman, Nils-Åke m.fl. (2003), Relief: religionskunskap A plus. Malmö.
-
Tollstadius, Bengt – Öberg, Ingmar (2001), Möt A-kursen – Religionskunskap. Lund.
Litteratur
-
Bergkvist, Josef (2004), Uppslagsverkens judendom: bilden av judendomen i svenska
uppslagsverk. Karlstad.
-
Gersh, Harry (1999), Så här går det till: judisk vardag och helg. Stockholm.
-
Kushner, Harold (1994), Till livet! Judisk tanke, tro och tillvaro. Stockholm.
-
Johnson, Bo (2000), Judendomen – i ett kristet perspektiv. Lund.
-
Neusner, Jacob (1997), The way of Torah: an introduction to Judaism. Belmont.
Intervjuer
-
Aperia, Eva, församlingspedagog vid judiska församlingen i Stockholm. Via tfn., int.
den 13/12 2006.
-
Axelsson, Hans, religionslärare vid Tingvallagymnasiet i Karlstad. Via tfn., int. den
6/12 2006.
-
Fredsberg, Anette, religionslärare vid Sundstagymnasiet i Karlstad. Via e-mail, int.
den 15/12 2006.
-
Forsberg, Mia, religionslärare vid Nobelgymnasiet i Karlstad. Via e-mail, int. den 5/12
2006.
-
Holmström, Catarina, religionslärare vid Älvkullegymnasiet i Karlstad. Via e-mail,
int. den 28/11 2006.
-
Jacobsson, Jonas, religionslärare vid Tullholmsgymnasiet i Karlstad. Via tfn., int. den
6/12 2006.
58
-
Kvarnström, Roland, religionslärare vid Sundstagymnasiet i Karlstad. Via tfn., int. den
6/12 2006.
-
Westberg, Thomas, religionslärare vid Hammarö utbildningscenter i Hammarö. Via
tfn., int. den 6/12 2006.
Internetreferenser
- http://www.skolverket.se/sb/d616 (undersökt 2006-12-05)
59
