Vad kan havet ge oss?
Östersjöns och Västerhavets ekosystemtjänster
rapport 5937 • februari 2009
1
I sitt arbete Oeconomica naturae (Naturens ekonomi) påpekade Carl von Linné att om
vi brydde oss mer om naturvetenskapen, skulle vi lägga märke till fler och större under
i naturen, och det skulle kunna bidra mycket till “förbättringen av vår ekonomi”.
Beställningar
Ordertel: 08-505 933 40
Orderfax: 08-505 933 99
E-post: [email protected]
Postadress: CM Gruppen AB, Box 110 93, 161 11 Bromma
Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln
Naturvårdsverket
Tel: 08-698 10 00, fax: 08-20 29 25
E-post: [email protected]
Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm
Internet: www.naturvardsverket.se
ISBN 978-91-620-5937-8
ISSN 0282-7298
© Naturvårdsverket 2009
Tryck: CM Gruppen AB
Omslag: Johan Resele/Global Reporting
Foto: När ingen annan bildkälla anges: Johan Resele Global/Reporting
Den engelska versionen av den här rapporten heter What´s in the Sea for Me.
– Ecosystem Services of the Baltic Sea and Skagerrak, ISBN 978-91-620-5872-2
och kan laddas ner från www.naturvardsverket.se
2
Förord
Naturvårdsverket har fått regeringens uppdrag att sammanställa information om
samhällsekonomiska effekter av människors påverkan på Östersjön och Västerhavet.
Katrin Zimmer, Naturvårdsverket har varit projektledare.
Målgrupper för denna rapport är politiker och andra beslutsfattare i länderna runt
Östersjön. Syftet har varit att samla och beskriva befintlig litteratur om
– det samhällsekonomiska värdet av havets ekosystemtjänster
– hur Östersjön och Västerhavet påverkas samhällsekonomiskt om inga åtgärder vid
tas jämfört med om åtgärder vidtas
– kostnader för och vinster av åtgärder som behövs för att det samhällsekonomiska
utfallet ska bli så gynnsamt som möjligt.
Uppdraget ”Samhällsekonomisk havsinformation” omfattar, förutom denna rapport,
sju underlagsrapporter som listas i bilaga 1. Forskare och andra kolleger i östersjöländerna, särskilt Finland, har också bidragit med information och forskningsresultat.
Stockholm i februari 2009
Naturvårdsverket
3
4
5
Foto: henrik trygg
Innehåll
Vad kan havet ge oss?
Sammanfattning och slutsatser
1. Inledning
1.1. Regeringsuppdraget
1.2. Underlagsrapporter
1.3. Samarbete med alla Östersjöländer
1.4. Syntesrapport
2. Havets ekosystemtjänster
2.1. Fyra sorters ekosystemtjänster
2.2. De flesta ekosystemtjänster är hotade
2.3. Vad är på väg att hända?
3. Ekosystemtjänsternas ekonomi
3.1. Övergödning
3.2. Fiske
3.4. Turism och rekreation
3.5. Miljöfarliga ämnen
3.6. Främmande arter
3.7. Oljeutsläpp och nedskräpning
4. Behov av fortsatt forskning
Underlagsrapporter från delprojekten inom
Naturvårdsverkets uppdrag
”Samhällsekonomisk havsinformation”.
6
7
13
13
13
14
14
15
16
20
22
25
25
29
32
32
35
36
38
Vad kan havet ge oss?
Sammanfattning och slutsatser
Alla de människor som bor runt Östersjön och Västerhavet förknippar haven med stora värden. Det handlar
bland annat om fiske, kultur, rekreation och turism.
Det handlar också om biologisk mångfald och havets
förmåga att rena föroreningar. Vi har kunskapsluckor.
Samtidigt vet vi att värdet av havens många tjänster
vida överstiger kostnaderna för att bevara dem. Kunskapsluckorna till trots pekar allt på att det samlade
värdet av havens ekosystemtjänster är så högt att vi inte
har råd att låta dem gå förlorade. Vi måste agera nu.
”Vad kan havet ge oss?” är en syntesrapport från Naturvårdsverkets regeringsuppdrag ”Samhällsekonomisk
havsinformation”. Rapporten beskriver vad vi hittills
vet om de samhällsekonomiska konsekvenserna av
människors påverkan på Östersjön och Västerhavet.
Vad kostar det om inga ytterligare åtgärder genomförs, jämfört med om åtgärder genomförs?
Foto: jeppe wikström
Denna inventering av kunskap kan bidra till underlaget för de samhällsekonomiska bedömningar som
alla östersjöländer arbetar med när det gäller sina åtaganden i Baltic Sea Action Plan (bsap). Denna typ av
bedömning ingår även som en viktig del i eu:s marina
direktiv.
Utgångspunkten för uppdraget ”Samhällsekonomisk
havsinformation” är havets ekosystemtjänster, dvs. de
varor, tjänster och processer som naturen erbjuder
människan. Tjugofyra olika ekosystemtjänster behandlas och nästan alla är beroende av varandra.
Kulturella ekosystemtjänster erbjuder rekreation,
såsom möjligheten att ta en simtur och estetiska värden
som att njuta av natursköna vyer. De bidrar till utbildning och vetenskaplig information. Havets producerade
ekosystemtjänster inbegriper fisken och skaldjuren vi
fångar, men också möjligheten att utnyttja vågornas
energi. Nästan samtliga tjänster är direkt beroende av
de stödjande och reglerande ekosystemtjänsterna som
mångfald, livsmiljö och biologisk reglering.
Även om många av ekosystemtjänsterna är långt ifrån
outtömliga tas de vanligtvis för givna. Det kostar till
synes ingenting att använda dem vilket resulterar i att de
ofta överutnyttjas. De flesta ekosystemtjänster är idag
hotade. Bland de 24 ekosystemtjänster som beskrivs är
det bara tio som fungerar väl i Östersjön. Sju är svårt
hotade, bland dem fyra av de sex stödjande tjänsterna;
det gäller näringsväven, den biologiska mångfalden,
arternas livsmiljö och Östersjöns resiliens, dvs. förmågan att återhämta sig.
Tillförseln av näringsämnen kan minska i framtiden,
men synbara effekter märks sannolikt först efter flera
7
årtionden. Överexploatering av de kommersiellt mest
intressanta fiskarterna utgör ett hot mot hela ekosystemet. Detta är samtidigt det område som har störst
potential för snabba förbättringar.
Framtida hot mot många av ekosystemtjänsterna är
effekter av klimatförändringar, bland annat försurning
av havsvattnet, och att allt fler främmande arter riskerar att förändra balansen i Östersjön och Västerhavet.
Det snabbt ökande antalet sjötransporter medför ökad
risk för oljeutsläpp och större oljeolyckor. Insikten om
att kemiska ämnen och föreningar är farliga för miljön
ökar ständigt, dessutom identifieras hela tiden nya
spridningsvägar. Trycket på exploatering för olika
ändamål medför att konkurrensen om utrymme hårdnar. Detta leder sammantget till en osäkerhet om den
samlade effekten av många hot och risker, vilket bör
tas i beaktande.
Hoten mot Östersjön och Västerhavets ekosystemtjänster finns väl beskrivna, inte minst i helcom:s
handlingsplan för Östersjön (bsap). Med nuvarande
kunskap går det ofta att ange vilken påverkan olika
industrier och branscher har på ekosystemtjänster.
Beskrivningar av vad haven ger oss, uttryckt i samhällsekonomiska termer, är dock desto mer sällsynta. Likaså
beräkningar av vad det kostar att dröja med nödvändiga åtgärder.
Den största kända negativa påverkan idag mot Östersjöns ekosystemtjänster är övergödning och utfiskning. Inom dessa områden finns också flest ekonomiska studier; studier som visar att åtgärder inte bara
är nödvändiga för att upprätthålla ekosystemtjänster
utan dessutom samhällsekonomiskt lönsamma.
8
Det skulle vara samhällsekonomiskt lönsamt att stoppa
övergödningen i Östersjön, i enlighet med ett av målen
i bsap. Modellberäkningar och värderingsstudier indikerar en vinst totalt för alla länder, på drygt två miljarder euro per år, men det finns stora skillnader mellan
de olika östersjöländerna.
När det gäller Östersjöns möjligheter att producera
mer fisk har det svenska Fiskeriverket pekat ut nio samhällsekonomiskt lönsamma åtgärder för att stoppa utfiskningen. Bland dessa ingår att minska fiskeflottans
kapacitet och att ändra regler för hur fisket får gå till.
Enligt en beräkning skulle lägre torskkvoter snabbt
kunna ge resultat i form av ökade fångster.
Uppdraget ”Samhällsekonomisk havsinformation”
bygger på samarbete med forskare och experter i alla
Östersjöländer. I en av de sju underlagsrapporterna har
ländernas representanter identifierat de viktigaste
forskningsbehoven för att öka kunskaperna inom
Östersjömiljöns ekonomiska värden. I flera av de andra
underlagsrapporterna ges ytterligare förslag på kunskap som behöver tas fram.
Naturvetenskaplig forskning behövs om hur ekosystemtjänsterna är uppbyggda och samverkar, utveckling av modeller, analys av osäkerheter och risker samt
om kostnader för olika åtgärder. Inom områden där
behov och effekter är relativt kända behövs utveckling
av styrmedel. Statsvetenskapliga studier kan analysera
förutsättningar för att genomföra internationella överenskommelser i olika länder. Inom samtliga områden
behövs ett ytterligare utvecklat samarbete mellan östersjöländerna för att få fram data och modeller som
länderna kan ställa sig bakom och som ger underlag
för nya beslut.
Foto: Kustbevakningen
Övergödningens effekter blir direkt synliga under korta perioder när algblomningen blir ”rabarbersoppa” i vissa kustområden, men övergödningens problem finns
hela tiden under ytan. För mycket av näringsämnena kväve och fosfor når havet från framför allt jordbruksmark och avlopp. Produktionen av växtplankton blir för
stor, siktdjupet försämras, nedbrytningen förbrukar mycket syre, vilket leder till områden med döda havsbottnar.
Ökat intresse för havsmiljön inom EU och
internationellt
Utfiskning, stora oljeutsläpp och övergödning har
medfört att havsmiljöfrågorna de senaste tio åren har
kommit högre på dagordningen inom både eu och i
det internationella samarbetet. De senaste åren har
havsmiljö, risken för klimatförändringar och globaliseringen ytterligare ökat intresset för havsfrågorna.
De fem viktigaste organisationerna för samarbetet i våra
havsområden är helcom (Helsingforskommissionen
som omfattar Östersjön), ospar (Oslo-Paris-kommissionen som omfattar Nordostatlanten), eu, imo
(fn:s globala sjöfartsorganisation) och ices (Internationella havsforskningsrådet som omfattar norra
Atlanten, inklusive Nordsjön och Östersjön). Inom
några av dessa har konventioner tagits fram.
De marina konventionerna var från början främst inriktade på föroreningar. Så småningom vidgades arbetet
till att även omfatta naturvårdsfrågor och senare även
hållbar utveckling.
eu-länderna har samordnade regelverk för jordbruk
och fiske. eu:s första marina direktiv, som behandlar
havsmiljöfrågor, trädde i kraft 2008, och utgår från
EU:s marina strategi, som kom några år tidigare. Ett
förslag till maritim politik, inriktad på sjöfart och fiske,
håller på att behandlas inom eu. Under 2009 kommer eu att presentera en Östersjöstrategi med målen
ekonomisk tillväxt, utvecklad infrastruktur, höjd
säkerheten och förbättrad miljö.
Miljöministrarna inom helcom och ospar antog
2003 en deklaration om att de båda kommissionerna
ska samarbeta med varandra och med eu. Deklarationen tar upp ekosystemansatsen, eu:s marina strategi,
bevarande av biologisk mångfald, samt fiskets och sjöfartens miljöeffekter.
9
EU´s
Östersjöstrategi
Nationella
planer
inlämnade
Presenteras
Marina
direktivet
Fastställande
vad ”god
miljöstatus” är
Baltic Sea
Action Plan
Revidering
av BSAP
Marina
direktivet
Åtgärdsprogram
framtagna
Baltic Sea
Action Plan
Marina
direktivet
Åtgärder
igångsatta
God miljöstatus
uppnådd
Baltic Sea
Action Plan
God
miljöstatus
uppnådd
2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021
EU´s
Maritima
politik
Lägesrapport
Konventionen om
biologisk mångfald
Utvärdering av
det marina
arbetsprogrammet
Habitatdirektivet
Nationell
rapportering
om bevarande
status
Ramdirektivet
för vatten
Första åtgärdsprogrammet
genomfört
Ramdirektivet
för vatten
God
miljöstatus
uppnådd
helcom:s handlingsplan för Östersjön (Baltic Sea
Action Plan) beslutades i november 2007. Målet är att
Östersjön ska vara opåverkat av övergödning, ostört
av miljögifter, ha en miljöanpassad sjöfart och en väl
bevarad biologisk mångfald. I beslutet om bsap ingår
också att helcom-länderna vill att Östersjön ska vara
pilotområde för att genomföra eu:s marina direktiv.
eu-beslut är bindande för medlemsländerna, till skillnad från beslut i konventionerna som är rekommendationer. Enligt den marina strategin ska eu:s havsområden ha uppnått god miljöstatus till år 2021. Det
är samma år som gäller för målen i bsap, vars handlingsprogram med ca 150 åtgärder ska vara igångsatta senast 2016. eu:s ramdirektiv för vatten anger att
sjöar, vattendrag och kustvatten ska ha god ekologisk
status senast år 2015.
Andra eg -direktiv som påverkar Östersjön och Västerhavet är avloppsvattendirektivet, nitratdirektivet, den
gemensamma jordbrukspolitiken (cap), den gemensamma fiskeripolitiken (cfp), habitat- och fågeldirektiven samt kemikalielagstiftningen i eg -förordningen
reach och eu:s rekommendation om integrerad förvaltning av kustområden.
10
”I syfte att skydda miljön ska försiktighetsprincipen tillämpas
så långt möjligt och med hänsyn tagen till staternas möjligheter härtill. Om det föreligger hot om allvarlig eller oåterkallelig skada, får inte avsaknaden av vetenskaplig bevisning
användas som ursäkt för att skjuta upp kostnadseffektiva
åtgärder för att förhindra miljöförstöring.”
Ur i Riodeklarationen, FN:s konferens om miljö
och utveckling (UNCED) (1992)
diagram: annika röhl
Baltic Sea
Action Plan
Östersjön och avrinningsområdet
ÖSTERSJÖN
Östersjöns yta är 377 400 km2, vilket är nästan är lika
stort som Sverige. Avrinningsområdets yta är ungefär
1,7 miljoner km2. Det betyder att Östersjön får vatten
från floder i ett avrinningsområde som är fyra gånger
större än själva havet – ett avrinningsområde där det
bor 90 miljoner människor.
Det bräckta vattnet i Östersjön är en blandning av
havsvatten från Nordsjön och sötvatten från floderna.
Salthalten i ytvattnet varierar från ungefär 2 procent
i Kattegatt till 0,1– 0,2 procent i nordligaste Bottenviken och ostligaste Finska viken, jämfört med 3,5 procent i de öppna haven. Det tar 25–50 år att byta ut
Östersjöns vatten via Öresund och Lilla och Stora Bält.
Östersjön är ett grunt hav. Medeldjupet är cirka 55
meter, och som djupast är Östersjön 459 meter (Landsortsdjupet i Stockholms skärgård).
Bara ett fåtal arter kan leva i bräckt vatten, och de är
mer känsliga för förändringar än salt- och sötvattensarter. Skarpsill, torsk och sill/strömming är de vanligaste
fiskarterna. I Östersjön finns också lax, gädda, abborre,
gös, flundra, sandskädda, piggvar och ål.
VÄSTERHAVET
I havsvatten kan fler arter leva. Västerhavet består av
Skagerrak och Kattegatt. I Skagerrak är salthalten cirka
3,5 procent, vilket är samma halt som i det öppna
Atlanten. Skagerrak har ungefär 5 000 djurarter, vilket
är tio gånger fler än i Östersjön. Det finns omkring 130
fiskarter längs Bohuskusten i Sverige. Havsbottnen utgör
livsmiljön för flera hundra sorters alger och flera tusen
djurarter.
Östra Skagerrak är påverkat av brackvatten från Kattegatt och Östersjön.
Källa: Stockholms Marina Forskningscentrum
11
Foto: danne eriksson
Inledning
1.1. Regeringsuppdraget
Naturvårdsverket har tagit fram denna rapport på uppdrag av den svenska regeringen. Uppdraget ”Samhällsekonomisk havsinformation” inspirerades av ”Sternrapporten”1, som år 2006 presenterade en analys av
klimatförändringens ekonomi.
Syftet med regeringsuppdraget är att utifrån tidigare
studier och rapporter på ett pedagogiskt sätt beskriva de
samhällsekonomiska konsekvenserna av människors
påverkan på Östersjön, Västerhavet och deras kustområden. Vad händer om inga ytterligare åtgärder
genomförs, jämfört med om åtgärder genomförs? I uppdraget ingår att
F belysa samhällsekonomiska värden, t.ex. av ekosystemtjänster som är beroende av Östersjöns och
Västerhavets vattenkvalitet och som utan ytterligare
åtgärder minskar eller går förlorade.
F bedöma kostnaderna för de åtgärder som behövs för
att minimera de samhällsekonomiska förlusterna.
F beräkna den samhällsekonomiska vinsten av föreslagna åtgärder.
Fredovisa kunskapsluckor i underlaget.
1.2. Underlagsrapporter
Arbetet med att samla in befintligt material resulterade
i sju underlagsrapporter under åren 2007 och 2008,
skrivna på uppdrag av Naturvårdsverket. Denna syntesrapport sammanfattar underlagsrapporterna, som
behandlar:
F de ekosystemtjänster vi får från Östersjön och Västerhavet, hur de hänger ihop, om de är hotade och hur
1. The Economics of Climate Change – the Stern Review av Nicholas Stern, publicerad i
oktober 2008.
1
vi kan stödja dem (Ecosystem services provided by
the Baltic Sea and Skagerrak, Kajsa Garpe, Report
5873).
F en sammanställning av de värderingsstudier som
hittills har gjorts av dessa ekosystemtjänster (The
economic value of ecosystem services provided by the
Baltic Sea and Skagerrak – Existing information and
gaps of knowledge, Linus Hasselström, och Tore
Söderqvist, Enveco Miljöekonomi AB., Stockholm,
Report 5874).
F trender och tänkbar utveckling av Östersjön och
Västerhavet, om inget görs (Trends and scenarios
exemplifying the future of the Baltic Sea and Skagerrak – Ecological impacts of not taking action,
Martina Kadin, Baltic Nest Institute/Stockholm
Resilience Center, Report 5875)
F en litteraturgenomgång av kostnaderna för att för-
bättra miljötillståndet (The costs of environmental
improvements in the Baltic Sea and Skagerrak – A
review of the literature, Katarina Elofsson, Sveriges
Lantbruksuniversitet, Report 5876).
Fen beräkning av kostnader och nytta med att minska
övergödningen, utifrån tillgänglig information (Costs
and benefits from nutrient reductions to the Baltic
Sea. Ing-Marie Gren, Report 5877).
F intervjuer med företrädare för turistnäringen i de
olika östersjöländerna (Tourism and recreation
industries in the Baltic Sea area – How are they
affected by the state of the marine environment?
An interview study. Linus Hasselström, Enveco
Miljöekonomi AB., Stockholm. Report 5878).
13
F samhällsekonomiska studier om fiske (Economic
1.4. Syntesrapport
information regarding fiseries. Fiskeriverket,
Johanna Andréasson. Report 5879.)
Ett utkast till denna rapport, syntesrapporten, har
varit ute för synpunkter till 57 instanser, bl.a. vattenmyndigheter, Samhav och Havsmiljörådet i Sverige.
Monetära belopp i syntesrapporten anges i 2007 års
prisnivå, utifrån årsgenomsnittligt konsumentprisindex i respektive land, och i euro, enligt växelkursen i
respektive land den 1 januari 2008. Kunskapskällor
som inte ingår i underlagsrapporterna anges i fotnoter.
1.3. Samarbete med alla Östersjöländer
Underlagsrapporterna är skrivna på engelska eftersom
experter från samtliga Östersjöstater har involverats i
arbetet. Berörda myndigheter i Östersjöländerna har
fått möjlighet att lämna synpunkter. Via ländernas
representanter i helcom (Helsingforskommissionen)
har länderna också erbjudits att delta i en referensgrupp. Alla länder har löpande informerats och dessutom bjudits in till två arbetsmöten.
Länderna har också direkt medverkat i arbetet med
rapporterna om värderingsstudier respektive intervjuundersökningen inom turistnäringen. Naturvårdsverket har haft ett nära samarbete med berörda aktörer i Finland, eftersom finska regeringen fördelat ett
motsvarande uppdrag. Naturvårdsverket har kunnat
inkludera slutsatserna från den finska förstudien 2 i
denna syntesrapport.
Flera personer som har arbetat med underlagsrapporterna ingår också i den grupp forskare och experter
som ansökt om att genomföra en större studie, Balticstern3.
2. “The Economics of the State of the Baltic Sea – pre-study assessing the feasibility of
a cost-benefit analysis of protecting the Baltic Sea ecosystem”, ett samarbete mellan
MTT (forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi i Finland, SYKE (Finlands miljöcentral), Helsingfors universitet och Finlands marina forskningsinstitut.
3. Baltic Systems Tool for Ecological-economic evaluation – a Refined Nest-model
14
I kapitel 2 beskriver vi de värden vi får från Östersjön
och Västerhavet uttryckt i ekosystemtjänster samt hur
dessa tjänster hänger ihop, om de används på ett hållbart sätt eller om de är allvarligt hotade. I kapitel 3
behandlas ekosystemtjänsternas ekonomi, utifrån den
kunskap som finns för närvarande. Slutsatser och
behovet av att ta fram mer kunskap behandlas i ett avslutande kapitel.
2
Havets ekosystemtjänster
Ekosystemtjänster är de varor, tjänster och processer
som naturen erbjuder människan. Fisken vi fångar
är en ekosystemtjänst lika väl som nedbrytningen av
miljögifter i havsbottnarnas sediment, rent vatten att
simma i eller vågenergin. Trots att många ekosystemtjänster är långt ifrån outtömliga, tas de ofta för givna.
från Östersjön och Västerhavet och om de används
på ett hållbart sätt eller om de är allvarligt hotade.
Ekosystemtjänster kan också vara underutnyttjade
och skulle kunna förse människorna och samhällsekonomin med mer varor och tjänster än vad som sker
idag.
Med utgångspunkt från ma och Sternrapporten har
eu-kommissionen och Tyskland tagit fram ”The Economics of Ecosystem Biodiversity”, 2008, i ett projekt
som ska pågå till hösten 2010. Rapporten tar upp
prissättningen av ekosystemtjänster och svårigheterna
förknippade med detta. I likhet med Sternrapporten
behandlas även den etiska frågan om att lämna över
en hållbar miljö till kommande generationer.
I detta kapitel, som huvudsakligen bygger på rapporterna 5873 och 5875, beskriver vi ekosystemtjänsterna
Foto: tomas lundälv
Definitionen av ekosystemtjänster utgår från fn:s
Millennium Ecosystem Assessment4 (ma). Åren 2001–
2005 var 1360 forskare och andra experter involverade i arbetet med att göra en bedömning av jordens
ekosystem och de tjänster som de gör oss. I ma konstateras att ”På global nivå har människor förändrat
jordens ekosystem mer de senaste 50 åren än under
någon annan tid i historien.” Enligt ma håller ungefär
60 procent av de ekosystemtjänster som stöder livet på
jorden på att förstöras eller används på ett ohållbart
sätt. Det handlar t.ex. om färskvatten, fiske, naturlig
reglering av luft- och vattenkvalitet, klimat och förmåga att läka sjukdomar. ma varnar för att de skadliga följderna av denna försämring kan bli betydligt
värre inom de närmaste 50 åren.
Vad är ett ekosystem?
Ett ekosystem har inga bestämda gränser. Det är ett komplicerat system, en ekologisk enhet av människa, växter,
djur, svampar och mikroorganismer i samspel med sin
omgivning. En enda sjö, ett vattendrag eller en hel region
kan räknas som ett ekosystem. Alla beskrivningar av ett
avgränsat ekosystem görs i medvetande om att detta ekosystem i sin tur är beroende av angränsande ekosystem.
Grunden för de flesta ekosystem är fotosyntesen, dvs.
att med hjälp av solenergi omvandla koldioxid till syre
och sockerarter.
4. Se vidare http://www.millenniumassessment.org/
15
2.1. Fyra sorters ekosystemtjänster
De marina ekosystemtjänsterna kan delas in i producerande, kulturella, stödjande och reglerande tjänster,
dvs. den indelning som används i fn:s millennierapport om att värdera ekosystem (The Millennium Ecosystem
Assessment). Sammanlagt identifieras 24 marina ekosystemtjänster.
Dessa tjänster hänger ihop. En producerande ekosystemtjänst som fisk och en kulturell tjänst som turism
värderas ofta i ekonomiska termer. Däremot värderas sällan stödjande ekosystemtjänster som produktionen
av växtplankton eller reglerande tjänster som nedbrytningen av miljögifter, vilka är förutsättningar för t.ex. fiske.
Producerande ekosystemtjänster:
Reglerande ekosystemtjänster:
F Livsmedel – fisk, skaldjur, alger, m.m.
F Påverkar klimat och luftkvalitet – upptag av koldi-
F Råvaror – sand, stenar, olja, alger, dricksvatten,
oxid och kväve och produktion av syre. Sammantaget är världshaven en större syreproducent än regnskogarna
F Sedimentbevarande – bindning av sediment genom
vegetation motverkar risken för erosion
F Minskad övergödning – överskott av kväve och fosfor kan omsättas av organismer, inte minst musslor
industrivatten
F Energi – vågenergin
F Utrymme och vattenvägar – för sjöfart och vindkraftverk
F Kemikalier – i medicin, bioteknik, kosmetika
F Utsmyckningar – snäckor, drivved, bärnsten
F Genetiska resurser – arvsanlag
F Biologisk reglering – en organism reglerar överflödet
Stödjande ekosystemtjänster:
F Biogeokemiska kretslopp – omsättningen av närings-
ämnen (kväve och fosfor), kol och syre, inklusive
vattenomsättningen
F Primärproduktion – produktion av växtplankton
och alger utifrån solljus och näringsämnen (fotosyntesen) som är grunden för allt liv
F Näringsvävens dynamik – vem äter vem? Uppbyggnaden av näringskedjan från det att växtplankton
bildas till att döda djur och växter bryts ner
F Biologisk mångfald – variationen av växter, djur och
andra organismer på alla nivåer
F Livsmiljö – alla arters olika livsmiljö som är förutsättningar för att en art ska utvecklas och fortleva,
t.ex. sjögräsängar som fiskyngel kan gömma sig i
F Resiliens – förmågan att klara förändringar, ekosystemens motståndskraft och möjligheter att återhämta sig
16
av en annan och upprätthåller balansen mellan olika
arter. En art kan också skapa förutsättningar för en
annan, t.ex. genom att beta rent på hårda bottnar
och därmed skapa förutsättningar för blåstång att
fästa mot stenen
F Reglering av föroreningar – miljöfarliga ämnen kan
brytas ner eller lagras i sediment. Genom inlagring
i sediment omsätts temporärt inte miljögifter längre
i ekosystemet
Kulturella ekosystemtjänster:
F Rekreation – turism, bad, båtsport, sportfiske och
fågelskådning
F Estetiska värden – skönhetsupplevelser och tystnad
(så när som på havsbrus och fågelläten), klart vatten.
F Vetenskap och utbildning – miljöstudier för alla
åldrar, forskningsmaterial, underlag för museer och
akvarier
F Kulturarv – historiska vrak, fornfynd, kustsamhällen,
fiskelägen och kurorter
F Inspiration – inspirationskälla för konst, litteratur,
musik, film och reklam
F Naturarv – etisk omsorg från förfäder till kommande
generationer
Illustration: Annika Röhl
O2
Stöd
H2O
N2
P
Rekreation
ande
ler
eg
R
Pro
ducerande
B io l
ogisk mångfald
Genetiska
resurser
Livsmedel
Sedimentbevarande
Minskad
övergödning
Utrymme och
vattenvägar
Näringsväv
GAR
BIOGE
AKVARIUM
lla
Vetenskap och
utbildning
re
Naturarv
Resiliens
Kultu
CO2
H2O
Inspiration
OKEMISKA
O2
CO2
KRETSLOPP
Livsmiljö
L U F T- O C H K L I M AT R E G L E R I N
Estetiska
värden
jande
Utsmyckningar
Energi
Kemikalier
Kulturarv
Biologisk
reglering
Råvaror
Reglering av
föroreningar
PRIMÄ R P R O D UK TIO N
Källa: Rapport 5873
Ekosystemtjänster är de varor, tjänster och processer som naturen erbjuder människan och som är nödvändiga för människors överlevnad,
välfärd och samhällsutveckling. De olika processerna under ytan samverkar och är förutsättningar för att skapa samhällsekonomiska vinster.
17
Värden vi får från havet
När vi tänker på tjänster som haven ger oss kanske vi
först tänker på livsmedel som fisk och på möjligheten
att kunna bada men haven ger oss så mycket mer som
många av oss värderar högt utifrån både ekonomiska,
kulturella och etiska värderingar.
Turism, om den utövas med hänsyn till naturen kan
också bidra till hållbar utveckling på lokal, regional
och nationell nivå. Det bygger på att det finns rena
stränder att åka till eller klart vatten att bada eller
segla i. Havet har dessutom alltid varit en väg för handel och kulturutbyte.
Kulturella ekosystemtjänster erbjuder rekreation och
möjlighet att njuta av natursköna vyer. De bidrar till
utbildning och vetenskaplig information och till vårt
kulturarv. Böcker, filmer, målningar, folklore, musik,
arkitektur och reklam använder gärna motiv från kust
och hav. Skagenmålarna inspirerades av havet och ljuset på Danmarks norra kust.
Havets miljö stimulerar också både barn och vuxna
att lära sig mer om miljö i allmänhet. Alla länder runt
Östersjön är engagerade i att öka människors kunskaper om det marina ekosystemet. I detta ingår skolutflykter, museer, naturrum, akvarier, forskning och
seminarier. Sådana aktiviteter skapar också många
arbetstillfällen.
Östersjön och Västerhavet är också utgångspunkt för
många forskningsinsatser. Forskarna studerar forntida kustlinjer, fossil och geokemiska förändringar i
sedimentkärnor för att bättre förstå hur miljön har
förändrats. Då kan de bli bättre på att förutspå förändringar i framtiden.
Havets producerande ekosystemtjänster innehåller
mer än fisk och skaldjur. Marknaden för hälsokost
baserad på råvarorna alger och sjögräs expanderar.
Alger från havet kan användas som gödningsmedel
och finns ofta i livsmedels- och kosmetisk industri som
förtjockningsmedel i krämer. Produkter från alger,
kelp och rödalger finns i glass, schampo, målarfärg,
tandkräm, yoghurt och mat för husdjur.
Foto: per magnus persson/johnér bildbyrå
18
De producerande ekosystemtjänsterna som fisk, skaldjur, sand, industrivatten och bärnsten är välkända.
Tekniken att omvandla havsvatten till dricksvatten
är relativt ny och efterfrågan växer. Det finns ungefär 400 – 500 avsaltningsanläggningar i Stockholms
skärgård. Ju renare havsvatten, desto säkrare kvalitet
Foto: Nationalmuseum
Vågornas sång
Det är vi, vi vågorna,
som vagga vindarne
till vila!
Gröna vaggor, vi vågor.
Våta äro vi, och salta;
likna eldens lågor;
våta lågor äro vi.
Släckande, brännande,
tvättande, badande,
alstrande, avlande.
Vi, vi vågorna,
som vagga vindarne
till vila!
August Strindbergs dikt ”Vågornas sång” och hans tavla ”Svartsjukans natt”.
Var fjärde 1900-talstavla, av dem som visas på Nationalmuseum i Stockholm, har motiv från kust och hav. Havets ekonomiska värde som inspirationskälla kan möjligen räknas ut genom en undersökning av människors
betalningsvilja.
på dricksvattnet och desto lägre blir kostnaden för att
underhålla utrustningen5 .
Ett annat exempel är lim från musselexkrement och
som kan användas inom tandvård, elektronik och byggen. I Östersjön och Skagerrack finns även många arter
som används eller kan användas i läkemedels- och bioteknikindustrier. Havet förser oss med genetiskt material som kan vara viktigt att använda för att restaurera
försämrade habitat eller hotade populationer.
Alla dessa värden bygger på havets stödjande
och reglerande ekosystemtjänster
Fotosyntesen ger primärproduktion och de två ekosystemtjänster som har störst inverkan på primärproduktionens omfattning är det biogeokemiska kretsloppet (i synnerhet näringsämnenas, vattnets och kol-
5. Kaj Öhman, fastighetstekniker Probitas/Stensnäs Kurs & Konferens, oktober 2008,
www.probitas.se
ets kretslopp) och havets förmåga att reglera klimatet.
Det biogeokemiska kretsloppet och klimatregleringen
påverkar nästan alla andra ekosystemtjänster, inklusive varandra.
Havens primärproduktion i form av plankton och
marin växtlighet utgör grunden för de stödjande ekosystemtjänsterna mångfald, näringsväv och livsmiljö.
Tillsammans ger dessa upphov till de olika varor och
tjänster som är till direkt nytta för människorna.
Mångfalden, näringsväven och livsmiljön bevarar
även till resiliensen dvs. havets förmåga att återhämta
sig efter en störning
I ett väl fungerande ekosystem hanteras störningar
av de reglerande tjänsterna. I det marina ekosystemet
hjälper en mildring av övergödningen, biologisk reglering, bevarande av sediment och reglering av föroreningar till att bevara mångfalden, näringsväven,
livsmiljön och resiliensen. De reglerande tjänsterna
åtgärdar störningar som har ett naturligt eller ett allt
oftare mänskligt ursprung.
19
Energi och utrymme för transport (vattenvägar) och
konstruktion hör till det fåtal tjänster som inte är
direkt beroende av de stödjande och reglerande ekosystemtjänsterna. De kan dock i sin tur påverka andra
tjänster negativt till exempel mångfalden, näringsväven och livsmiljön.
2.2. De flesta ekosystemtjänster är hotade
I ett väl fungerande marint ekosystem tas störningar
om hand av de reglerande tjänsterna. För närvarande är
många reglerande ekosystemtjänster överansträngda,
eftersom de försöker att ta hand om andra ekosystemtjänster som är kroniskt stressade. Om klimatet förändras på det sätt som vetenskapliga klimatsimuleringar
förutspår, kommer de reglerande tjänsterna att drabbas än hårdare.
I Östersjön och Västerhavet är övergödning och utfiskning de främsta orsakerna till att ekosystemen förstörs. När det gäller möjligheten att använda livsmedel
från Östersjön så finns det idag restriktioner för försäljningen av fisk inom eu på grund av att den innehåller dioxiner och pcb i halter som är över tillåtna
gränsvärden. Ett stort problem är att vi ännu inte fullt
ut förstår bakgrunden till dessa höga koncentrationer.
Bland de 24 ekosystemtjänster som beskrivs är det
bara tio som fungerar väl i Östersjön. Den slutsatsen
går att dra även om det finns omfattande kunskapsluckor när det gäller de flesta tjänsterna. Sju är svårt
hotade, bland dem fyra av de sex stödjande tjänsterna;
det gäller näringsväven, den biologiska mångfalden,
arternas livsmiljö och Östersjöns resiliens, dvs. förmågan att återhämta sig. De andra tre hotade tjänsterna
är livsmedel, genetiska resurser och estetiska värden.
Vissa tjänster är relativt opåverkade av miljöhoten, till
exempel förmågan att producera växtplankton och
alger (primärproduktionen) och tillgången på utrymme
och farleder för sjöfarten. Andra tjänster påverkas av
flera miljöhot samtidigt; till exempel biologisk mångfald livsmiljöerna, produktionen av fisk och skaldjur
respektive rekreationsvärdena. De flesta ekosystemtjänster är troligen oersättliga och vinsten från en
tjänst vanligtvis en förlust för någon annan.
De allvarligaste störningarna, som människan orsakar
de olika ekosystemtjänsterna, visas i tabell 1. Tabellen
presenterar dessutom några av de näringar som är beroende av respektive tjänst. Många av dessa näringar
påverkar i sin tur de tjänster som de utnyttjar.
Blåmusslor filtrerar havsvatten för att få näring och kan bidra till att motverka
övergödning genom att de skördas och används som mat, djurfoder och gödningsmedel. Musslor kan t.o.m. odlas för att rena avloppsvatten, men är då
olämpliga som föda.
20
dokumenterad ökning
av ekosystemtjänsten
dokumenterad minskning
av ekosystemtjänsten
potentiell ökning
av ekosystemtjänsten
dokumenterad,
men med variabel påverkan
potentiell minskning
av ekosystemtjänsten
förväntad påverkan,
men har inte beskrivits
Effekter
KULTURELLA TJÄNSTER
PRODUCERANDE TJÄNSTER
REGLERANDE TJÄNSTER
STÖDJANDE TJÄNSTER
Ekosystemtjänster
Övergödning
Farliga
ämnen
Fiske
Överdriven
exploatering Störningar
& bifångst på livsmiljön
Vattenbruk
Sjöfart
Främmande
Oljearter
utsläpp
Byggnation
& utveckling
Fysiska
skador
Klimatförändring
CO2
Näringar som
påverkar/påverkas*
C°
S1
Biogeokemiska
kretslopp
S2
Primärproduktion
Stödjer de flesta
andra tjänster
Stödjer de flesta
andra tjänster
S3
Näringsvävsdynamik
Stödjer de flesta
andra tjänster
S4
Biologisk mångfald
Stödjer de flesta
andra tjänster
S5
Livsmiljö
Stödjer de flesta
andra tjänster
S6
Resiliens
Stödjer de flesta
andra tjänster
R1
Klimatreglering
All användning av
fossila bränslen
R2
Sediment
bevarande
Byggnation, mark, turism
R3
Minskad
övergödning
(musslor)
Turism, fiske, mark
R4
Biologisk reglering
(musslor)
Livsmedelsindustrin,
turism, mark
R5
Reglering av
föroreningar
(musslor)
Livsmedelsindustrin, turism
Fiske, hälsa, vattenbruk,
livsmedel
P1
Livsmedel
P2
Råvaror
P3
Genetiska resurser
Vattenbruk
Kemikalier
Läkemedel, sjöfart,
kemi, hälsa
P4
diagram: annika röhl
Tabell 1.
Effekten av skadlig mänsklig aktivitet på de marina
ekonomitjänster som ges av Östersjön och Västerhavet.
(musslor)
Jordbruk, djurhållning,
oljeindustri
P5
Utsmyckningar
Bärnsten, turism
P6
Energi
Vågenergi
P7
Utrymme och
vattenvägar
Sjöfart, vindkraftverk
till havs
C1
Rekreation
Turism, sportfiske, båtliv,
dykning, hälsa
C2
Estetiska värden
C3
Vetenskap och
utbildning
C4
Kulturarv
Mark, byggnation,
turism, hälsa
Museer, akvarier,
vetenskap, utbildning
C5
Inspiration
Museer, festivaler, hälsa,
inneb. värden
Konst, reklam, film,
lyrik, böcker
C6
Naturarv
Inneboende värden
*Samtidigt som vissa näringar drar nytta av ekosystemtjänsterna bidrar de till deras undergång
Tabellen visar hur de mest allvarliga störningarna av mänskligt ursprung hotar de marina ekosystemtjänsterna som ges av Östersjön och Västerhavet.
Tabellen presenterar dessutom några av de näringar som är beroende av respektive tjänst. Många av dessa industrier påverkar i sin tur de tjänster
som de utnyttjar
21
2.3. Vad är på väg att hända?
Ekosystemtjänsterna i Östersjön och Västerhavet är
starkt påverkade av oss människor. Nuvarande drivkrafter kommer troligen att ha stor betydelse även i
framtiden, men till detta kommer sannolikt andra
krafter, framför allt effekter av klimatförändringar.
näringsämnen minskar, men synbara effekter märks
sannolikt först om flera årtionden. Å andra sidan skulle
ett varmare klimat mot slutet av detta århundrade
kunna förvärra övergödningen på grund av ökad produktion i varmare vatten och ett förändrat nederbördsmönster.
Övergödning
Utfiskning och fiskodling
Tillförseln av näringsämnen från industrier och avlopp kommer sannolikt att minska och hålla nere övergödningen. Det är mer osäkert hur tillförseln från mer
spridda, diffusa, källor som jordbruket kommer att
utvecklas. Det finns en möjlighet att tillförseln av
Överexploatering av de kommersiellt mest intressanta
fiskarterna utgör ett hot mot hela ekosystemet. Detta
är samtidigt det område som har störst potential för
snabba förbättringar. Utvecklingen av fiskodlingar i
våra havsområden kan bland annat påverka övergödning och spridning av sjukdomar bland vild fisk. Det
krävs ca tre kilo fångad vild fisk för att föda upp ett kilo
odlad lax, som ger ca 600 gram laxfilé6 . Val av foder,
skötsel och lokalisering samt utveckling av odlingsmetoder för fiskodlingar behöver bli föremål för mer
forskning. (se vidare kapitel 3)
Foto: kjell larsson
Klimatförändringar
Ungefär hälften av den koldioxid som människan har
släppt ut lagras i haven. Denna marina sänka gör att
halten av koldioxid i atmosfären ökar långsammare
än den annars skulle ha gjort. Internationella klimatsimuleringar med sikte på slutet av 2000-talet pekar
mot en ökad försurning av havsvattnet, höjd vattennivå, starkare vindar, lägre salthalt – förutom ökad
övergödning .
Den svenska klimat- och sårbarhetsutredningen (sou
2007:60) uppskattar att höjd vattennivå under åren
Antalet alfåglar har starkt minskat. Varje år skadas i storleksordningen
10 000 alfåglar av olja på Hoburgs bank. En av Östersjöns farleder går över
Hoburgs bank öster om Gotland som är skyddat som Natura 2000-område.
IMO har därför rekommenderat trafiken till havs att undvika en del av detta
område, vilket har medfört att trafiken över banken har minskat.
22
6Källa: Angervall T, Sonesson U, Ziegler F, Cederberg C (2008) Mat och klimat – En
sammanfattning om matens klimatpåverkan i ett livscykelperspektiv. Institutet för
Livsmedel och Bioteknik (SIK).
2010 – 2100 kan orsaka skador i Sverige genom ökad
kusterosion för en kostnad på totalt 2–9 miljarder
euro och översvämningsskador för bebyggelsen vid
kusten för totalt 1–2 miljarder euro.
Artsammansättningen kommer att ändras till följd
av klimatförändringarna. Surare havsvatten är till
exempel ett direkt hot mot korallreven i Västerhavet.
För närvarande är det bara ett av sex kända svenska
korallrev som innehåller levande kolonier av korall.
Även lägre salthalt skulle troligen ha stor inverkan
på artrikedomen i Östersjön. Södra populationen av
vikarsälar är redan drabbad eftersom de är beroende
av packis för att kunna föda sina kutar.
Främmande arter
Vi får allt fler främmande arter som förändrar balansen i Östersjön och Västerhavet. Över tre miljarder ton
barlastvatten pumpas varje år ut från fartyg världen
över. Barlastvatten kan innehålla främmande arter av
fisk, skaldjur, maneter, alger och bakterier som kan
skapa förändringar i strukturen av näringsväven.
Transporterna till havs kommer att öka betydligt
under nästa årtionde, med risk för ökad spridning av
skadliga främmande arter. Det är därför angeläget
att bestämmelserna inom barlastvattenkonventionen
följs inom Östersjön och Nordsjön. Inom EU behövs
också en gemensam strategi för skadliga främmande
arter tas fram
Den amerikanska kammaneten har till exempel orsakat skador i Svarta havet och upptäcktes 2005 även i
Kattegatt och södra Östersjön. Den saknar naturliga
fiender i våra vatten. Ett annat exempel är rovvattenloppan, som kan förekomma i stora mängder i Finska
viken och där kan bilda områden med en geléartad
massa.
Sjötransporter och oljeutsläpp
Det snabbt ökade antalet sjötransporter kommer att
medföra ökad risk för oljeutsläpp och större oljeolyckor.
Idag beräknas att det går 50 000 överfarter över Östersjön. Frakter till sjöss förväntas öka med ca fem procent per år i Östersjön och oljetransporterna beräknas
komma att dubbleras mellan åren 2005 och 2015.
fn:s sjöfartsorganisation, imo (International Maritime Organization), klassade 2006 Östersjön som särskilt känsligt havs område, vilket bland annat medfört
skärpta krav på transportleder för sjöfarten.
Olyckor med stora oljeutsläpp slår direkt mot sjöfåglar
och mot turistnäringen. Men även små oljespill orsakar
skada och även i detta fall är sjöfågelarter särskilt utsatta.
Miljöfarliga ämnen
Det kommer även i framtiden att vara svårt att hindra
spridning av miljöfarliga ämnen. Nya ämnen sprids
dessutom i en sådan takt att vi inte hinner med att
överblicka dess effekter, till exempel läkemedelsrester. Medvetenheten om riskerna har ökat. En stark
drivkraft i denna process är medvetenheten hos konsumenterna som ställer krav på alternativ hos producenterna. (Se vidare 3.5).
23
Foto: © Centrum för Förnybar Elenergiomvandling (CFE)
Havets vågor innehåller stora energimängder. Med rätt tekniska lösningar kan vågkraft i framtiden komma att bli en stor förnybar energikälla.
Konkurrens om utrymme
Det finns ett starkt exploateringstryck mot kustområdena, för såväl bostäder, rekreation som industriproduktion. Hur konkurrensen om utrymme prioriteras
kommer att ha betydelse för möjligheten att bevara
biologisk mångfald och för att skydda kulturarvet.
Energiutvinningen från havsområdena ökar snabbt,
främst genom utvinningen av vindenergi. Danmark
har sex vindkraftparker ute till havs. Både i Östersjön
och i Nordsjön byggs nya vindkraftparker. Det har
bedömts vara möjligt att i framtiden utvinna 24 TWh
vågkraft per år i Östersjön, vilket motsvarar elenergin
från fyra svenska kärnkraftsreaktorer.7
Överansträngda ekosystemtjänster kan leda till
kollaps
Den samlade effekten av de många hoten och riskerna
måste vägas in, eftersom de sammantaget kan leda till
en snabbare kontinuerlig förändring och i många fall
7 Källa: Fortum, november 2008.
24
en försämring av ekosystemens funktion. Detta kan
till slut innebära att systemet kommer till en brytpunkt
där det övergår i ett nytt tillstånd utan att en enskild
större störning skett. En återgång till det föregående
tillståndet kanske då inte längre är möjlig. En enda
större störning på ett friskt och mer motståndskraftigt
ekosystem kan vara mindre skadlig, eftersom systemet
i det fallet ofta har kvar förmågan till omorganisation
och förnyelse.
Ekosystemtjänsternas ekonomi
De studier som har gjorts handlar framför allt om övergödning, fiske (både yrkesfiske och fritidsfiske), oljeutsläpp, nedskräpning, rekreationsvärden samt lokalisering av vindkraftverk. Några få studier behandlar
mer än ett område. De flesta handlar om ett avgränsat
geografiskt område. Det finns t.ex. ingen undersökning som omfattar alla östersjöländernas fiske eller
vad turismen utmed kusterna innebär i respektive land.
Detta gör det svårt att i siffror ange vinsterna med en
förbättrad miljö i Östersjön. Undantaget är en omfattande studie från mitten av 1990-talet som beräknar
hur befolkningen i de olika östersjöländerna värderar
minskade utsläpp av näringsämnen till Östersjön (se
nedan, avsnitt 3.1).
Inventeringen visar att det för de flesta ekosystemtjänster i stort sett saknas ekonomiska studier om dess
värde (se tabell 2). De framtida forskningsbehov som
prioriteras av ekonomerna är framför allt områden
där det redan finns mycket forskning. Två helt olika
förklaringar till detta resultat skulle kunna dras.
(1) Att dessa områden är de viktigaste.
(2) Att det för de icke prioriterade områdena saknas
naturvetenskaplig kunskap som underlag för att
göra en ekonomisk värdering.
Det finns många studier om kostnader för att åtgärda
olika miljöproblem. Om vi koncentrerar oss på studier
där kostnader för olika åtgärder jämförs med deras
effekter på miljön blir dock urvalet mer begränsat. Det
område som är mest analyserat är kostnaderna för att
minska närsaltsutsläppen.
Systematiska undersökningar av kostnaden för att få
ner nivåerna av miljöfarliga ämnen i Östersjön eller
Västerhavet finns inte tillgängliga. Även om man för
vissa ämnen räknat på åtgärdskostnader vet man inte
vad åtgärden får för effekt på havets ekosystemtjänster.
Inga sådana studier har heller gjorts om åtgärder för
att förhindra att främmande arter tillåts etablera sig.
3.1. Övergödning
Övergödningen av Östersjön och tillförseln av näringsämnena kväve och fosfor är inte bara ett av de största
hoten mot ekosystemtjänsterna, däribland livsmiljö,
livsmedel och turism, det är också det kunskapsområde
Foto: brand x/Johnér bildbyrå
Att värdera havets ekosystemtjänster ekonomiskt är
ett ganska nytt forskningsområde. Omkring 40 studier
kring Östersjöns ekonomiska värden har identifierats
vid en inventering som samtliga östersjöländer har
medverkat till. Alla deltagare har också gjort en bedömning av vilka områden som har störst forskningsbehov. Resultaten redovisas i underlagsrapport 5874
som består av en sammanfattande del samt nio länderrapporter.
3
En utmaning vi står inför är att sköta uppfödningen av boskap så de bidrar
till att hålla landskapet med dess biologiska mångfald öppet samtidigt som
uppfödningen inte förvärrar utsläppen av kväve och fosfor.
25
Tabell 2.
Beskrivning av vad som har gjorts avseende ekonomiska värderingar av ekosystemtjänster och inom vilka områden som vidare studier föreslås
enligt de olika landrapporterna. (Källa: Underlagsrapport 5874)
=Rapporterna från de olika länderna nämner inte specifikt den här
tjänsten som en viktig prioritering för framtida studier
★ =Viktigt område för framtida studier enligt rapport 5874
★ ★ = Mycket viktigt område för framtida studier enligt rapport 5874
★ ★ ★ =Har högst prioritet för framtida studier enligt rapport 5874
26
Tabell 3.
Möjliga åtgärder för att minska antingen kväve- eller fosforutsläppen och några åtgärder som kan reducera båda
näringsämnena, enligt litteratur som täcker Östersjöns avrinningsområde. Åtgärderna har olika effekter på dessa
näringsämnen och varierar också beroende på avrinningsområde.
som det finns flest ekonomiska studier kring. När det
gäller övergödning finns beräkningar som omfattar
hela Östersjön och inte enbart ett visst land.
För att nå målet i bsap, om en generell minskning av
näringsämnen i Östersjön, behöver den årliga tillförseln från hela avrinningsområdet av fosfor minska med
15 000 ton och tillförseln av kväve med 130 000 ton.
Kostnader för åtgärder att minska kväve- och
fosforutsläppen
Lägsta tänkbara kostnad för detta har beräknats utifrån befintliga data och modeller, som dock bygger på
avsevärda förenklingar. Möjliga åtgärder har delats in
i 14 olika sorters åtgärder för att minska tillförseln
av kväve och fosfor. Flera av åtgärderna påverkar båda
näringsämnena, men i olika grad. Åtgärderna påverkar
också varandra. En kraftig satsning på åtgärder vid
källan, minskar den mängd näringsämnen som når
marken och ökar därmed kostnaden räknat per kilo
näringsämnen för de åtgärder som minskar läckaget.
Generellt kan man säga att åtgärder som förändrar
markanvändningen ger de högsta nettovinsterna när
det gäller att begränsa kvävetillförseln, t.ex. att återställa våtmarker, minska användningen av gödselmedel
och förbättra avloppsreningen. Men nettovinsten varierar beroende på utgångspunkt. Att minska användningen av handelsgödsel är en billig åtgärd om man
tidigare har gödslat mer än nödvändigt. Har man däremot gödslat optimalt tidigare så blir det en dyr åtgärd
(eftersom skörden minskar). För fosfor är det billigast
att minska utsläppen vid källan, t.ex. genom att ta
bort fosforbaserade tvättmedel och öka reningsgraden
av fosfor i reningsverkan.
I bsap ingår ett utsläppsmål för varje helcom-land.
Modellberäkningar tyder på att minimikostnaden för
en kostnadseffektiv kombination av åtgärder för att
27
Tabell 4.
Modellberäkningar av kostnaderna för att nå BSAP:s mål för minskad tillförsel av näringsämnen från respektive
land och nyttan av att begränsa övergödningen. Resultatet pekar på stora skillnader mellan länderna och behovet
av att analysera gemensamma finansieringsinstrument. Miljoner euro per år. Källa: Rapport 5877.
nå målen för respektive land blir ungefär 2,6 miljarder
euro per år totalt för hela Östersjöområdet. (se tabell 4).
Variationen mellan länderna är stora. Studier om kostnader för att minska närsaltutsläppen kommer fram
till att Polen, Lettland och Litauen har svaga ekonomiska motiv för att medverka till kostnadseffektiva,
gemensamma lösningar. Sverige och Finland skulle
vara de som vinner mest på internationellt samarbete
mot övergödningen.
Modellberäkningarna pekar mot behovet av gemensamma policyinstrument för att öka kostnadseffektiviteten och skapa mer lika förutsättningar i de olika östersjöländerna. Bland annat diskuteras gemensamma
fonder för att finansiera åtgärderna och en internationell handel med utsläppsrätter för näringsämnen.
Förutsättningarna för en sådan marknad behandlas
bl.a. i Nefcos utredning om utsläppshandel för Östersjön och Naturvårdsverkets ”Förslag till avgiftssystem
för kväve och fosfor”, (NV rapport 5913).
28
Nyttan med en minskad övergödning
Effekterna av att verkligen minska tillförseln av näringsämnen i Östersjön skulle troligen få uppenbara
positiva effekter först efter årtionden. Lokalt skulle
dock positiva effekter kunna uppstå betydligt snabbare.
Nyttan av ett friskare hav har beräknats utifrån olika
värderingsmetoder, t.ex. människors vilja att betala för
att få en bättre miljö. Det finns flera värderingsstudier
gjorda i östersjöländerna. Till exempel tyder en studie
på att värdet av bättre förutsättningar för rekreation
i Stockholms skärgård, i form av ökat siktdjup, överstiger kostnaden för att åstadkomma siktdjupsförbättringen. En annan studie tyder på att åtgärder för att
förbättra finländska kustvatten i Finska viken är samhällsekonomiskt lönsamma.
Den enda värderingsstudie som omfattar hela Östersjöregionen gäller övergödningen av Östersjön. I mitten
av 1990-talet gjordes en enkätstudie i Polen och Sverige
i vilken allmänhetens betalningsvilja för att slippa
övergödningseffekter undersöktes. De svarande fick
beskrivningar av övergödning, syrebrist, förändringar
i djur- och växtliv, algblomning och potentiella hälsorisker. Slutsatser kunde sedan dras om vad befolkningen i Polen respektive Sverige var beredd att betala för
att minska övergödningen till en nivå som Östersjön
klarar av.
De polska resultaten har bearbetats för att även beräkna
betalningsviljan i Estland, Lettland, Litauen och Ryssland. De svenska resultaten överfördes till de etablerade
marknadsekonomierna Danmark, Finland och Tyskland.
De första resultaten återgav situationen i mitten av
1990-talet. Dessa har sedan räknats om till 2005 års
situation men angivna i 2007 års priser utifrån den
snabba ekonomiska utvecklingen i flera av länderna och
information om hur utvecklingen i allmänhet har påverkat människors betalningsvilja. Skillnaden mellan
länderna är stor. Den genomsnittliga betalningsviljan
för en polack beräknas till ungefär 2 euro per månad
och för en svensk till omkring 13 euro per månad.
Den sammanlagda betalningsviljan, nyttan, uppgår
till cirka 4,8 miljarder euro per år, vilket är nästan
dubbelt så mycket som den sammanlagda minimikostnaden för att uppnå BSAP:s mål för minskad tillförsel
av näringsämnen. (Se tabell 4.)
3.2. Fiske
Livsmedel är en ekosystemtjänst som har en hög grad
av täckning i ekonomisk forskning. Se tabell 3. Ser
man till volymen är det största fisket i Östersjön skarpsill och strömming. Den ekonomiskt viktigaste arten är
torsk. En svensk beräkning av kommersiella landningar
av torsk från Östersjön visar att lägre torskkvoter
snabbt skulle kunna ge resultat. Under åren 1983– 2005
tog man varje år upp ca 60 procent av torskbeståndet.
Om i stället bara 30 procent av Östersjöns torskbestånd
hade tagits upp varje år mellan 1983 och 2005, hade
de genomsnittliga landningarna kunnat vara dubbelt
så stora från och med 1985. Endast under de två första
åren skulle fångsterna ha varit lägre. Se diagram sid 30.
En del åtgärder har vidtagits för att skydda torsken.
Till exempel är torskfiske förbjudet sedan 2006 i ett
speciellt område utanför Gotska Sandön, norr om Gotland. Förbudet ska utvärderas 2010. Då kommer ytterligare sex förbudszoner att ha inrättats i Östersjön och
Skagerrack. Tre av dem är avsedda att skydda torskbestånden.
Det råder ingen tvekan om att det är samhällsekonomiskt lönsamt att genomföra ytterligare en rad åtgärder för att fiskbestånden ska återhämta sig. Som
framgår av exemplet ovan så beror utfiskningen på
kortsiktig förvaltning av fiskeresurserna. eu:s fiskekvoter har under lång tid varit för höga. Det finns för
många och för stora fiskefartyg och sättet att beräkna
fiskekvoter har lett till att stora mängder fisk räknas
som bifångster och dör innan den kastas tillbaka. Till
detta kommer dålig kontroll och svaga sanktioner,
vilket har lett till ett omfattande svartfiske. Detta har
letttill att många fiskbestånd idag fiskas under biologiskt säkra gränser, vilket innebär stora samhällsekonomiska kostnader.
Det svenska Fiskeriverket har bedömt att det skulle
vara samhällsekonomiskt lönsamt att:
F minska fiskeflottans kapacitet.
Finföra alternativa förvaltningsformer, t.ex. handel
med individuella fiskekvoter eller reglering av fiskeansträngning (så kallade kW-dagssystem). Huruvida
en förvaltningsform bidrar till ett samhällsekono29
Ton, 1000-tal
500
400
Färre fisk då – mer fisk idag?
Rekordår
1983–1984
Uttag 30%
300
Möjlig
fångst
Uttag 60%
200
ICES*
100
Faktisk fångst
1966–2007
Blått visar den faktiska fångsten av torsk under åren
1966 – 2007 vid ett uttag på 60 procent av beståndet.
Efter rekordåren 1983 och 1984 sjunker uttaget dramatiskt.Torskbeståndet har minskat drastiskt och återhämtar sig inte.Trots detta fortsätter ett uttag på 60
procent vilket de senast femton året inneburit att
beståndet legat under ”danger level” (röd linje). Grönt
visar situationen om man istället 1983 börjat fånga
30 procent av torskbeståndet. Då hade torskfångsterna
idag kunnat vara dubbelt så stora. Två år hade vinsten
varit mindre än de faktiska, men övriga år hade fångsterna kunnat inbringa ytterligare 100 – 200 miljoner
euro årligen.
(Källa: Havsutsikt 2/2008 Bengt Sjöstrand Fiskeriverket)
diagram: annika röhl
83 84
1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005
* Källa: ICES
Committee on Fishery Management, Environment, and Ecosystems. Book VII).
* Källa: ICES (2007) Advisory Committee
on (2007)
FisheryAdvisory
Management,
Environment, and Ecosystems. Book VII).
miskt lönsamt nyttjande av fisken beror dock på hur
systemen utformas. Att man inför överförbara individuella fiskekvoter eller kW-dagar är inte i sig någon
garanti för att man får ett samhällsekonomiskt lönsamt fiske.
F införa samförvaltning där det är ändamålsenligt,
t.ex. genom att myndigheter, fiskets organisationer,
forskare och miljöorganisationer gemensamt ställer
sig bakom beslutsunderlaget.
F indela svenska vatten i zoner och ange fiskeperioder,
fångstmetoder, etc. för varje zon.
F reformera fiskelagstiftningen ytterligare. En utredning om detta pågår i Sverige. Bland de förslag som
diskuteras är att fiskelicenser inte enbart ska kunna
begränsas till en viss art utan även att införa avgifter
för olika typer av fiske.
F utveckla och införa mer selektiva fiskemetoder och
redskap.
30
F förbättra kontrollen genom effektiva rutiner och tek-
nisk fiskeövervakning
F öka kunskapen om fiske och ekosystembaserad för-
valtning.
F aktivt påverka EU-samarbetet för att få ökad accep-
tans för ett hållbart nyttjande av fiskeresursen.
Åtgärderna måste i de flesta fall genomföras på eunivå för att nå avsedd effekt. Enligt Millennium Ecosystem Assessment är överfisket ett av våra mest akuta
miljöproblem globalt.
Uppväxtområden för ett flertal fiskearter behöver också
skyddas, t.ex. sjögräsängar på havsbotten. Över 60
procent av sjögräsängarna utmed den svenska Västkusten har förstörts på grund av övergödning och
fysisk påverkan som t.ex. väg- och hamnbyggen.
Främmande algarter, som inte ger samma skydd för
fiskar, kan etablera sig vilket försvårar återetablering
Foto: björn edlund/pix gallery
Olika studier av både yrkesfisket och sportfisket visar att det samhällsekonomiska värdet är högt. Helt klart är att det är
samhällsekonomiskt lönsamt att genomföra åtgärder för att fiskebestånden ska återhämta sig.
av sjögräs. Att på konstgjord väg återskapa sjögräsängarna beräknas kosta 50 000 euro per hektar.
Svenskt yrkesfiske – och sportfiske
Inkomsterna från det svenska kommersiella fisket har
minskat, liksom lönsamheten. Från 2002 till 2005 minskade landningsvärdet från 125 miljoner euro till nära
90 miljoner euro, vilket är minskning med ungefär 30
procent. År 2006 ökade landningsvärdet igen till cirka
110 miljoner euro.
Förädlingsvärdet (det som är kvar när bland annat
kostnader för fartyg och utrustning har dragits av) var
nästan 50 miljoner euro 2006. Fiskens värde påverkas
också av kvaliteten bl.a. innehållet av miljögifter. Detta
tas upp i avsnitt 3.5.
Antalet yrkesfiskare har minskat från omkring 20 000
år 1950 till ca 1 800 2008. Fiskets infrastruktur har i
stort sett försvunnit på den svenska ostkusten. Orsakerna är minskad tillgång på torsk och ål samt andra
hinder såsom byråkratin för småskaligt fiske och skador som orsakats av säl och skarv.
Yrkesfiskarnas vinst är cirka 0,1 euro per kilo fångad
fisk. Detta kan jämföras med sportfisket, där nettovärdet av varje kilo fångad fisk beräknas till cirka
4 euro, beräknat utifrån betalningsviljan. Samtidigt
visar en undersökning från 2007 att yrkesfisket har ett
stort kulturvärde, som svenskar är beredda att betala
närmare 200 miljoner euro om året för. Samma studie
visar också att betalningsviljan i Sverige för att öka
torskbeståndet med 70 procent är strax under 250
miljoner euro per år.
I Sverige arbetar ungefär 4 000 människor inom fiskesektorn, som svarar för mindre än 0,1 procent av bnp.
31
Foto: skärgårdsguiderna
3.4. Turism och rekreation
I de kulturella ekosystemtjänsterna ingår världens
största näring – turismen. Turistnäringen i Östersjöländerna beräknas omsätta sammanlagt cirka 90 miljarder euro per år och ger arbete åt cirka 2 miljoner
människor. Det gäller alla former av turism, inte enbart
med koppling till Östersjön. Andra branscher som kan
värderas är t.ex. fritidsbåtsindustrin som i Sverige omsatte omkring 265 miljoner euro år 2004, inklusive
varv, marinor och service.
En av Sveriges drygt en miljon sportfiskare.
Antalet sportfiskare i Sverige uppskattas till en miljon,
inklusive alla som fiskar i insjöar och vattendrag. Den
sammanlagda betalningsviljan för sportfisket utifrån
frågan om hur stor betalningsvilja de hade för fisket de
genomfört 2006 motsvarar ca 265 miljoner euro per år.
Fisk- och musselodlingar
De arter som odlas mest i Östersjöregionen är regnbåge
och lax för konsumtion. Lax och öring odlas också för
att släppas ut i floder och hav. Det främsta skälet till
detta är att stödja och förstärka bestånd som försvagats på grund av att lekplatser gått förlorade.
År 2007 odlades knappt 2 000 ton regnbåge i Sverige,
nästan en tredjedel av all regnbåge som odlas för konsumtionsändamål i marin miljö. Två tredjedelar av
dessa odlingar ligger i norra Östersjön.
Musslor odlas för olika ändamål. Musslor från Västerhavet säljs för konsumtion. Försök pågår för att undersöka om musslorna kan användas för att ta hand om
näringsämnen till exempel i anslutning till avloppsreningsverk. Danmark producerar ungefär 20 000–
30 000 ton musslor per år i Skagerrack, och Tyskland
producerar 10 000 ton.
32
Andra värden, som havet som inspirationskälla för
musiker, konstnärer, författare och forskare är svårare att mäta. Likaså rekreationens betydelse för hälsan och minskade sjukvårdskostnader, eller värdet av
12 000 vrak på Östersjöns botten och som intresserar
många av regionens 235 000 dykare.
För att få en uppfattning om turistbranschens värdering av rena stränder och bra havsvatten genomfördes
våren 2008 en intervjuundersökning med sammanlagt
87 representanter för strandturism, båtliv, fritidsfiske,
kryssningsföretag och fastighetsmarknad. I undersökningen ingår personer från alla östersjöländer. Enkätundersökningen baserade sig inte på ett slumpmässigt
urval av representanter, men frågorna utgick från samma formulär och möjliggör vissa jämförelser och övergripande slutsatser.
Frågorna rörde två huvudteman: Har affärerna påverkats av förändringar i havsmiljön som skett hittills,
och är det möjligt att de blir påverkade i framtiden?
En slutsats är att de intervjuade i allmänhet anser att
turismen än så länge är ganska opåverkad av aktuella
havsmiljöproblem, men att ökad algblomning kan leda
till allvarliga problem för framför allt strandturismen och fritidsfisket i Sverige, Danmark och Finland.
Foto: jourmala city council
Genom att införa avloppsrening och sanera industriutsläpp kunde stranden i Jurmala, Lettland, på några år under slutet av 1990-talet byta ut skyltarna
”Förbjudet att bada” mot en ”Blå flagg”, som är en internationell kvalitetsmärkning för stränder och marinor. Idag har de flesta östersjöländer organisationer för
ekoturism, dvs. en turism som inte skadar natur- och kulturvärden. Även tystnaden har börjat skyddas, exempelvis finns två områden längs Skagerrak som är
skyddade från bullerföroreningar.
Turismen i dessa tre länder är, tillsammans med Tysklands, mer beroende av miljöns tillstånd än turismen i
Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ryssland.
I rapporterna från de olika länderna nämns framförallt tre förklaringar till varför miljöfrågorna hittills
inte är en nyckelfråga för branschen:
1) Intervjupersonerna ser algblomningarna som ett
”naturligt” fenomen och inte som ett miljöproblem.
2) Efterfrågan är större än utbudet. Det är ändå fullbokat. Det är konsumenterna, inte producenterna,
som drabbas av miljöproblem.
3) Östersjöns miljö är tillräckligt “OK” för att inte i någon större grad påverka hur man väljer att semestra.
Det finns lokala uppskattningar av algblomningens
kostnader. Turismen på Öland förlorade omkring 27
miljoner euro på grund av algblomningen 2005. Även
den polska halvön Hel tappade också turister en sommar, på grund av algblomning.
Uppskattningen av kostnaderna för en ökad förekomst
av algblomning varierar i intervjuerna. Någon nämner
förluster på miljontals euro per år. Andra uppskattar
försäljningsminskningen till 10 –15 procent, beroende
på algmängden. Inom fastighetsmarknaden uppger
intervjupersonerna att priset på fastigheter vid vattnet
sjunker om vattnet inte är klart eller luktar illa.
I oron inför framtiden ingår, förutom övergödning och
algblomning, rädslan för oljeutsläpp. En olycka med
stora oljeutsläpp skulle vara till stor skada för turismen inom de drabbade områdena.
3.5. Miljöfarliga ämnen
Miljöfarliga ämnen påverkar också flera ekosystemtjänster och även här finns mest ekonomisk forskning
med koppling till tjänsten livsmedel. Fiskens värde
beror inte enbart på arten och hur den fångas. Viss fet
fisk från Östersjön får inte säljas inom eu på grund av
33
att den innehåller miljögifter som dioxiner och pcb
i halter som är över tillåtna gränsvärden. Sverige och
Finland har dispens från detta förbud, eftersom länderna ger speciella råd till konsumenterna. Ett stort
problem är att vi inte har tillräckliga förklaringar till
varför koncentrationerna är så höga.
Tungmetaller, bromerade flamskyddsmedel, och tributyltenn (tbt, från båtbottenfärger) är andra exempel
på miljögifter som lagras i fisk och skaldjur. tbt anses
vara ett av de farligaste ämnen som människan släppt
ut i miljön. Det finns många ämnen vars eventuella
effekter på miljön ännu inte är kända och kunskapen
om kombinationseffekter av olika miljögifter är än mer
bristfällig. Stödjande och reglerande ekosystemtjänster
kan bryta ner vissa miljöfarliga ämnen, men utsläppen
är betydligt större än vad ekosystemen kan hantera.
Det saknas systematiska undersökningar av kostnaderna för att få ner nivåerna av miljöfarliga ämnen i
Östersjön eller Västerhavet. Dessa kompliceras av att
vi inte för alla ämnen har en klar bild över källorna.
Det finns dock kostnadsstudier av till exempel behandling av förorenat sediment, minskning av mängden
tungmetaller och ett förbud mot tributyltenn, vilka
kan fungera som utgångspunkter för framtida arbete
inom det här området.
Kostnadsstudier av tungmetallreduktion genomförda i
andra delar av världen bortser, med några få undantag,
från spridningen av föroreningar i naturen, nedbrytning, utsläpp och lagring i biomassa. Det gör att kostnaderna för åtgärder vid källan inte kan jämföras med
kostnader för åtgärder i ekosystemen. För tbt finns det
dock några studier, som indikerar kostnader och nytta
med ett förbud, och som även tar upp tbt:s roll när det
gäller risken för att främmande arter ska etablera sig.
34
BARN OCH KVINNOR SKA UNDVIKA FET ÖSTERSJÖFISK
Livsmedelsverket i Sverige rekommenderar barn och vuxna
att äta fisk 2–3 gånger per vecka, men barn och kvinnor i
barnafödande ålder bör inte äta strömming, vildfångad lax
och öring från bl.a. Östersjön oftare än 2–3 gånger per år,
på grund av för höga halter av miljögifter som dioxin och
PCB.
Det finns även forskningsrapporter om att män som äter
mycket fet östersjöfisk kan få färre antal spermier.
(Pharmacogenetics and Genomics (2007) 6:391– 401).
Giwercman, Aleksander et al.)
Förutom att fisken förlorar i marknadsvärde, innebär själva
oron för miljögifter i maten en indirekt kostnad, som drabbar speciellt föräldrar och gravida kvinnor. Det är ett exempel på en icke-kommersiell ekonomisk kostnad som beror
på att utsläpp av miljöfarliga ämnen skadar ekosystemtjänsterna.
Luftföroreningar från olika förbränningsprocesser och
annan industriell aktivitet, men kanske även från småskalig
förbränning och förorenade områden, är i dag den dominerande källan till det dioxin, PCB och hexaklorbensen (HCB)
som idag hamnar i Östersjön. Halterna i strömming av PCB
och HCB har sjunkit under en lång följd av år, medan halterna
av dioxiner sjönk fram till mitten av 1980-talet för att
sedan stanna upp på en relativt oförändrad nivå. I början
av 2000-talet fick mer än tio procent av befolkningen dagligen i sig så mycket dioxiner och dioxin-liknande PCB-er
att det överskred det tolerabla dagliga intaget – trots att
halterna i maten minskat sedan 1970-talet.
Källa: “Sources, transport, reservoirs and fate of dioxins,
PCBs and HCB in the Baltic Sea”, Naturvårdsverket
Report 5912)
3.6. Främmande arter
För ekosystemtjänsten biologisk mångfald finns viss
täckning i ekonomisk forskning. Ett hot mot tjänsten
är introduktionen av främmande arter, vilken kan
medföra stora störningar i balansen mellan olika arter.
I havsmiljön är det särskilt svårt att bekämpa skadliga
främmande arter. Att arbeta förebyggande för att hin-
dra introduktioner är därför av särskild stor betydelse. fn:s internationella sjöfartsorganisation (the International Maritime Organization, imo) har därför antagit en internationell konvention om kontroll och
hantering av fartygs barlastvatten och sediment (the
International Convention for the Control and Management of Ship’ Ballast Water and Sediment) den 13
februari 2004. Konventionen innehåller övergångsbestämmelser men från och med 2016 ska alla fartyg
ha ombordbehandlingssystem för barlastvatten och
det kommer inte längre vara tillåtet att skifta barlastvatten till havs.
Det finns mycket få konsekvensanalyser genomförda
med koppling till skadliga främmande arter. Inga
beräkningar har gjorts av ekonomiska skador i Östersjön. Svårigheten i att beräkna effekter försvårar generellt analysen av kostnadseffektivitet med avseende på
målet att stärka och skydda havsmiljöns biologiska
mångfald.
Foto: NN
SVARTMUNNAD SMÖRBULT
Det är troligt att den Svartmunnade smörbulten ((Neogobius melanostomus) kommit till Östersjön som fripassagerare i barlastvatten. Den sprider sig och risken finns att
den konkurrerar ut inhemska arter och därmed utarmar den
biologiska mångfalden. Det finns ekonomiska fördelar med
att arbeta förebyggande när det gäller invasiva främmande
arter. Att jobba med förebyggande åtgärder för en art som
inom en snar framtid befaras kunna komma in i landet
kostar mellan 0,1– 0,2 miljoner euro per art och år. Att
vänta till arten redan etablerat sig betyder en mycket
högre kostnad. Kontroll och utrotningsinsatser kan kosta
mellan 1,5 –7 miljoner euro per art och år.
Ett exempel på en främmande art är den amerikanska
kammaneten, som återfunnits i södra Östersjön och
Kattegatt. Denna art skulle kunna konkurrera ut den
inhemska öronmaneten och utgöra ett hot mot utvecklingen av kommersiellt viktiga arter som sill, skarpsill
och torsk. Troligen konkurrerar kammaneten med bl.a.
torsk, sill och skarpsill om zooplankton som föda.
När ansjovisbestånden kollapsade i Svarta havet under
1990-talet, på grund av kammaneten, beräknades den
ekonomiska förlusten till cirka 240 miljoner euro. 8
Källa NV rapport 5910
8Källa: Nationell strategi och handlingsplan för främmande arter och genotyper,
Naturvårdsverkets rapport 5910.
35
3.7. Oljeutsläpp och nedskräpning
oljespill orsakar skador och stora kostnader. Sjöfågel
är särskilt utsatta och Östersjön är ett viktigt övervintringsområde för många havslevande fåglar.
Åtgärder för att minska risken för kollisioner och
grundstötningar är bland annat genom förbättrade
ledsystem, användning av moderna navigationsinstrument samt utökad användning av lots. Flygövervakningen till havs har också visat sig väsentligt bidra till
att minska antalet illegala utsläpp av olja.
Foto: kustbevakningen
En stor del av oljan bryts ner i havet, det är en del av
ekosystemtjänsterna. De kalla vatten och det instängda
läget gör dock Östersjön särskilt sårbart för oljeförorening. Låg temperatur ökar oljans viskositet och förhindrar uppblandning med vatten. Den mikrobiologiska nedbrytningen av oljan sker långsammare än i
varmare vatten och den naturliga nedbrytningen av
olja kan ta år istället för månader. Efter ett stort oljeutsläpp dör stora mängder sjöfågel, fisket skadas och
värdet för rekreation och turism försvinner. Även små
För den svenska Kustbevakningen är operation Fu Shan Hai en av de största insatserna hittills i myndighetens historia. Operationen kostade Kustbevakningen runt 1 miljon euro och de drabbade kommunerna i Skåne knappt 1,5 miljoner euro. Den totala kostnaden, dvs. förlust av fartyg och last,
räddningsarbetet, reparation av Gdynia och oljesanering, uppgick till över 100 miljoner euro.
36
De svåraste oljeolyckorna i Östersjön har varit oljetankern Tsesis grundstötning i Stockholms skärgård
1977, då ca 1 000 ton olja läckte ut, Baltic Carrier som
2001 läckte ut 2 700 ton olja i danska Grönsund och
Fu Shan Hai som sjönk utanför Bornholm 2003 och
släppte ut ungefär 1 200 ton olja.
SKYDDADE HAVSOMRÅDEN
Karta över havsområden som är skyddade mot exploatering. Havets ekosystemtjänster kan bara skyddas genom
att vi ändrar vårt sätt att hantera dessa tjänster, t.ex.
anpassar fisket, stoppar utsläpp av olja och miljöfarliga
ämnen, m.m. Vissa uppväxtområden för fisk och andra
viktiga livsmiljöer kan delvis skyddas genom att införa
naturreservat, nationalparker eller andra områdesskydd.
(Karta: HELCOM)
När ett oljeutsläpp har inträffat fullföljs nästan aldrig
saneringen till hundra procent. Vid en beräkning av
kostnaderna inkluderas vanligtvis inte de skador som
drabbar miljön, t.ex. förlusten och skador av fåglar
och däggdjur.
En uppskattning av kostnaderna för saneringen efter
oljetankern Prestige, som sjönk utanför Spanien 2002,
summeras till 770 miljoner euro. Under några år läckte
sammanlagt 59 000 ton olja ut. I kostnadsberäkningarna ingick sanering, återhämtning, ekonomisk skada
för turism, fiske och fiskodling.
I en scenariostudie av ett omfattande oljeutsläpp som
drabbar delar av Stockholms skärgård uppskattas
kostnaderna till över 90 miljoner euro 2007. Scenariot
byggde på en tänkt situation med ett oljeutsläpp på
30 000 ton ostnordost om Gotska Sandön, där huvuddelen av tankertrafiken till och från Finska viken passerar. Oljan skulle sedan driva mot den svenska kusten.
Saneringsarbetet under två år svarar för merparten
av kostnaden, minskade turistinkomster för drygt en
tredjedel av kostnaden under det att förlorade intäkter
från fiske, sportfiske och fiskodlingar bara skulle svara
för 1 miljon euro.9
Även nedskräpning påverkar bland annat ekosystemtjänsterna rekreation, livsmedel och livsmiljö. Problemet med nedskräpning är enligt helcom mindre i Östersjön än i många andra havsområden. På den svenska
Västkusten är problemen större. Kostnaderna för att
städa Bohusläns stränder uppskattas till 1–1,5 miljoner euro per år. Polen har rapporterat att kostnaderna
för att ta bort skräp från stränderna i fem kommuner
och två hamnar uppgick till cirka 570 000 euro år
2006.10
9 Källa: BalticMaster, april 2007.
10Källa: HELCOM, http://www.helcom.fi/publications/other_publications/en_GB/
37
Behov av fortsatt forskning
Uppdraget ”Samhällsekonomisk havsinformation”
inspirerades av Sternrapporten – en analys av klimatförändringens ekonomi. Sternrapporten publicerades
2007 och beräknar den globala kostnaden för åtgärder
för att mildra klimatförändringen och vad det kostar
att inte agera.
Än så länge saknas tillräckligt med kunskap för att göra
en lika omfattande analys av Östersjön och Västerhavet som Sternrapporten.
I uppdragets underlagsrapporter, och en finländsk förstudie på samma tema som detta uppdrag, finns förslag
till forskningsinsatser inom naturvetenskap, ekonomi
och statsvetenskap. Dessa förslag listas nedan.
F Det behövs mer kunskap om hur ekosystemtjänster
samspelar och hur olika åtgärder påverkar tjänsterna. Genom att rikta forskningen mot de mindre
förstådda grundläggande tjänsterna, som näringsväv, livsmiljö, biologisk mångfald och resiliens, kan
man samtidigt få värdefull information om andra
tjänster.
4
F Det behövs en ny storskalig studie för att värdera
betalningsviljan när det gäller nyttan av att minska
tillförseln av näringsämnen till Östersjön, eftersom
det har varit en snabb ekonomisk utveckling i Östersjöregionen det senaste årtiondet. Storleken på nyttan ändras också över tid och beroende på information. Dessutom har värderingsmetoderna utvecklats betydligt, vilket gör det möjligt att ta fram mer
korrekta ekonomiska uppskattningar av olika sorts
värden. En monetär värdering av ekosystemtjänster
bör genomföras sammanhängande och omfatta samtliga östersjöstater.
F För att kunna fastställa ett optimalt mål av en mins-
kad tillförsel av näringsämnen behövs en värdering
av marginalnyttorna av minskade övergödningseffekter.
F En studie av hur ett program för att förbättra torsk-
beståndet skulle påverka fiskeindustrin. Påverkan på
fisket skulle även kunna jämföras med möjliga kulturella vinster som att bevara traditionella fiskelägen.
Det skulle även behövas mer forskning om det ekonomiska värdet av sportfiske i Östersjön.
F Det är viktigt att belysa eventuella målkonflikter t.ex.
om åtgärder för att stödja havets ekosystemtjänster
leder till att ekosystemtjänster på land minskar, t.ex.
att kunna begränsa tillförseln av näringsämnen till
havet och samtidigt ha ett effektivt jordbruk på land.
F Det behövs modeller och data även för andra
bsap-
mål än övergödning, för att kunna analysera kostnadernaochnyttanförattuppnådessamål.Tillexempel
saknas till stor del ekonomisk forskning om miljögifter och om främmande arter.
F Ekonomiska studier bör relateras till åtgärder kopp-
lade till specifika ekologiska variabler som kan definieras och mätas.
F Även kostnaden av att inte genomföra några åtgärder
F Klimatförändringarnas påverkan på Östersjön är en
F Det behövs en analys av osäkerhetsfaktorer i modeller
viktig faktor att analysera. Hur påverkas t.ex. salthalten, temperaturen och havsnivån?
för att studera kostnadseffektivitet, för att utvärdera
resultatens tillförlitlighet.
38
i vissa avrinningsområden bör beräknas.
Foto: johan resele/global reporting
Trots kunskapsluckor vet vi tillräckligt om värdet av havets ekosystemtjänster för att agera nu. Inte minst av hänsyn till framtida generationer.
F Kunskaperna om risker och hot med sjötransporter
F En teoretisk och empirisk analys av villkoren för inter-
behöver öka (oljeutsläpp, främmande arter, miljögifter m.m.). Dels behövs kunskap om de ekonomiska
följderna av oljeutsläppens inverkan på ekosystemen,
dels behövs en värdering av åtgärder för att minska
risken för oljeutsläpp.
nationella överenskommelser efterlyses, inklusive
hur länderna genomför överenskommelserna på
nationell nivå. Ett lands nettovinst av en viss åtgärd
kan ha stor betydelse, men även andra kriterier som
rättvisa kan vara viktiga för att internationella överenskommelser ska bli lyckade.
F Det behövs samhällsekonomiska analyser som tar
hänsyn till framtida generationer och som belyser nödvändigheten av att agera i tid, t.ex. med sjunkande
diskonteringsränta över tid.
FFörutsättningarna för olika styrmedel och andra
policyinstrument behöver studeras, inklusive bilateralt stöd mellan länder, som kan skapa en mer jämlik situation. Det gäller bland annat förutsättningarna för en internationell marknad för utsläppsrätter
för näringsämnen. Internationella och nationella
policies behöver vara samordnade för att undvika
åtgärder som motverkar varandra.
39
Bilaga 1.
Lista över Underlagsrapporter från delprojekten inom Naturvårdsverkets uppdrag
”Samhällsekonomisk havsinformation”.
Report 5873 .
Ecosystem services provided by the Baltic Sea and Skagerrak.
Kajsa Garpe,
fil dr. isbn 978-91-620-5873-9
Report 5874 .
The economic value of ecosystem services provided by the Baltic Sea and
Skagerrak – Existing information and gaps of knowledge.
Linus Hasselström, fil. mag. och Tore Söderqvist, docent i nationalekonomi,
EnvecoMiljöekonomi AB., Stockholm.
isbn 978-91-620-5874-6
Report 5875 . Trends and scenarios exemplifying the future of the Baltic Sea and Skagerrak
– Ecological impacts of not taking action.
Martina Kadin, fil. mag. Baltic Nest Institute/Stockholm Resilience Center.
isbn 978-91-620-5875-3
Report 5876 .
The costs of environmental improvements in the Baltic Sea and Skagerrak
– A review of the literature.
Katarina Elofsson, forskarassistent, Sveriges Lantbruksuniversitet.
isbn 978-91-620-5876-0
Report 5877.
Costs and benefits from nutrient reductions to the Baltic Sea.
Ing-Marie Gren, professor.
isbn 978-91-620-5877-7
Report 5878 . Tourism and recreation industries in the Baltic Sea area
– How are they affected by the state of the marine environment?
En intervjuundersökning.
Linus Hasselström, fil. mag., Enveco Miljöekonomi AB., Stockholm.
isbn 978-91-620-5878-4
Report 5879 .
Economic information regarding fisheries.
Johanna Andréasson fil. mag. och Tore Gustavsson enhetschef för utvecklingsenheten,
Fiskeriverket.
isbn 978-91-620-5879-1
Samtliga rapporter kan laddas ner från www.naturvardsverket.se
40
Grafisk form: Global Reporting 2009 FOTO: NÄR INGEN BILDKÄLLA ANGES: JOHAN RESELE/GLOBAL REPORTING
Vad kan havet ge oss?
rapport 5937
NATURVÅRDSVERKET
Östersjöns och Västerhavets ekosystemtjänster
isbn 978-91-620-5937-8
Issn 0282-7298
Rapporten beskriver vad vi hittills vet om de samhällsekonomiska konsekvenserna av människors påverkan
på Östersjön och Västerhavet. Vad kostar det om inga
ytterligare åtgärder genomförs, jämfört med om åtgärder
genomförs? Frågeställningen ingick i Naturvårdsverkets
regeringsuppdrag ”Samhällsekonomisk havsinformation”
och syntesrapporten ”Vad kan havet ge oss” är den
sammanfattande delen av rapporteringen av uppdraget.
Naturvårdsverket 106 48 Stockholm. Besöksadress: Stockholm - Valhallavägen 195, Östersund - Forskarens väg 5 hus Ub, Kiruna - Kaserngatan 14.
Tel: +46 8-698 10 00, fax: +46 8-20 29 25, e-post: [email protected] Internet: www.naturvardsverket.se Beställningar Ordertel: +46 8-505 933 40,
orderfax: +46 8-505 933 99, e-post: [email protected] Postadress: CM-Gruppen, Box 110 93, 161 11 Bromma. Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln
