Ingen återvändo

ENA
¨
Ingen återvändo
500-årsm
formationen
en milstolpe
Årgang 47 nr. 4 vinter 2016
ENAD VÄRLD Vinter 201 6 1
Omslagsfoto: Marie Renaux/LWF
ENAD VÄRLD
Kvartalstidskrift Focolarerörelsen
Årgang 47 nr. 4 2016
Biskop Munib A. Younan och dr.
Martin Junge, ordförande respektive
generalsekreterare för Lutherska
Världsförbundet, tillsammans med
påven Fransciskus vid reformationens
500-årsminne i Malmö Arena.
Innehåll
Administration och redaktion
Enad Värld
Östrandsvägen 35
122 43 Enskede – Sverige
Tel.: (0046) 08 812115
[email protected]
www.focolare.se
Redaktör
Elena Briacca
Redaktion
3 Kära läsare
Av Patrick van Bladel
4
Focolare 50 år i Sverige
Firandet den 10 september i Stockholm
6 Den Övergivne Jesu rop
Ett ljus på vägen mot kyrkornas enhet
Av Chiara Lubich
8 Från konflikt till gemenskap
del 3
Av Patrick van Bladel
Nausikaa Haupt
Christine Wallmark
Patrick van Bladel
Peter Grimheden
Medarbetare i detta nummer
Margareta Emrén
Jonas Wallmark
Marianne Bloemendaal
Grafik
Pierre Ruffo (Donato)
Prenumeration
Sverige, Enad Värld inkl. Ord att leva: SEK 200:Europa, Enad Värld inkl. Ord att leva: SEK 250:Pg 659819-7
Tryckeri
8 Focolarealmanacka
TMG Tabergs
9 Snarare konvergera än konvertera
Samtal med Peter Berntsson
Av Christine Wallmark
10 Vad är vägen framåt efter Lund?
Av Margareta Emrén
Några focolaretidskrifter
Ciudad Nueva: [email protected]
Neue Stadt: [email protected]
New City: [email protected]
12 Tillsammans på vandring
Inbjudan till ekumenisk vecka i Rom
Nouvelle Cité: [email protected]
Vi önskar alla våra läsare en välsignad Jul!
2 ENAD VÄRLD Vinter 20 16
Kära läsare
av Patrick van Bladel
J
ag hoppas att ni upplever det här
numret av Enad Värld som en tankeväckande diamant, lysande och med
många fasetter.
tillämpas i många situationer i livet och inte
bara i ekumeniken. Jag behöver bara byta
ut subjektet i meningarna för att göra dem
allmänt användbara. Det första blir då: ”Vi
bör alltid börja i enhetens perspektiv och
Ljus är vad vi vill ge vidare, ljus som vi
inte i splittringens, för att stärka det gesjälva har fått den senaste tiden på 50-års
mensamma även om det är lättare att se
festen och på 500-års högtidlighållandet av
och erfara skillnaderna.” Och den andra lyreformationen. Det är ett
der om möjligt ännu starvackert och tilltalande ljus
kare: ”Vi bör ständigt låta
Vi
bör
alltid
börja
i
ensom kommer i många fäross själva förändras genom
hetens
perspektiv
och
ger, levande och berörande.
mötet med den andra och
inte i splittringens, för
På nästa uppslag hittar ni
genom det ömsesidiga trosatt stärka det gemenartikeln om 50-års jubileet
vittnesbördet.”
samma även om det är
vilket gav många tillfällen till
lättare att se och erfara
Sist men inte minst vill jag
samtal och gemenskap,
skillnaderna.
peka på ytterligare ett ljus i
istället för en talare och
Vi bör ständigt låta oss
det här numret, nämligen
många åhörare.
själva förändras genom
Chiara Lubichs betraktelse
mötet med den andra
Sedan ger vi mycket utöver den övergivne Jesu rop
och genom det ömsesirymme åt högtidlighållandet
(sidan 6-7), som belyser
diga trosvittnesbördet.
av 500-årsminnet av reformsjälva kärnan i Focolarerörelationen, som började den
sens spiritualitet. Enheten
31 oktober i Lund. Det blir således flera
som vi lever för manar oss att ”utan förbeartiklar, som ur olika perspektiv belyser
håll omfamna Jesus i hans övergivenhet i all
själva händelsen och ekumeniken.
oenighet omkring oss”, som det står i betraktelsen. Här finns en stor hemlighet som
På så sätt vill vi leva den ekumeniska dialovi tillsammans med hela Focolarerörelsen
gen. Vi har i tidigare nummer nämnt de
ska fördjupa under detta år.
fem grundläggande ekumeniska imperativen, men de är värda att upprepa (sidan 8).
Jag önskar er en trevlig läsning och mycket
Och om vi tittar närmare på dem, kan de
ljus över ert liv och över alla i er närhet. 
ENAD VÄRLD Vinter 201 6 3
Focolare 50
Lördag den 10 september 2016: Olika evenemang under dagen gjorde jubileet
fulländat. En ekumenisk tacksägelsegudstjänst, ett öppet hus med interaktiva
utställningar och sist men inte minst en fantastisk middag. På eftermiddagen gav det
öppna huset möjlighet att träffas kring olika teman. Istället för en talare och många
lyssnare var alla med i samtalen i de olika båsen, som hade olika teman.
Emmaus, Maria Voce, Focolares nuvarande president,
ville vara närvarande genom en hälsning som
uppmuntrade oss att förnya vårt personliga
engagemang inför Gud förenat med en enorm
tacksamhet:
Rocca di Papa, 27 augusti 2016
Kära alla i rörelsen i Sverige,
Det är med glädje jag skickar en varm hälsning till alla som samlats för att fira 50-årsjubiléet
av det första focolarets öppnande i Stockholm. Jag är med er i denna speciella fest för
Verkets familj!
Tillsammans är vi tacksamma till Gud
för det som har förverkligats med Hans
hjälp under dessa år, för hur enhetens
ideal har byggt broar inom den
ekumeniska dialogen och involverat
människor av olika etnisk bakgrund
och kultur. Det vittnar om att enheten
är möjlig utöver olikheterna.
Detta är ett viktigt och angeläget
budskap för världen idag som plågas
av många konflikter.
Jag uppmuntrar er att hängivet
fortsätta på gemenskapsspiritualitetens väg – som Chiara öppnade med
den karisma som Gud givit henne – så
att kärleken kan växa bland alla, i vår
tid som är så påverkad av
individualism, och synliga tecken på
broderskap mångfaldigas.
Med önskan om många nya frukter!
Jag följer er med bön och förblir alltid
förenad med er i livet ur Ordet.
Marianne Bloemendaal
Några av de focolariner som bott
olika perioder i Stockholm. Fr.v.
Elina Kippo, Marieke van den
Berg, Sibylla «Scelta» van
Haastrecht, Marijke van Loon och
Annette Philipson.
4 ENAD VÄRLD Vinter 20 16
Foton: Juan Manuel Segreti och Elena Briacca
år i SVERIGE
Några ”pionjärer” i rörelsen i Sverige som inte kunde vara fysiskt närvarande skickade en hälsning
som väckte mycket känslor och glädje. Bland de brev vi har fått har vi valt några:
Lella Sebesti var en av de allra
första pionärerna i Sverige.
Red Deschuiffeleer bor med
henne i Focolarebyn
Marienkroon i Holland.
Också de uttryckte sin
närvaro med en hälsning.
Kära bröder och systrar i det strålande Ideal som Chiara
har efterlämnat åt oss, och som får oss att leva fullt ut
erfarenheten av enheten som Jesus bad om för oss, och
som ger oss en försmak av paradiset.
Vi har glatt oss och lidit tillsammans, men
hela tiden har vi sett Gud verka.
Med er är vi tacksamma för dessa 50 år
av liv i Guds rike på jorden, som
omvandlat våra liv.
Men nu känner vi oss särskilt manade att
se mot framtiden, och vara förmedlare av
glädje i hela Skandinavien.
Vi är säkra på att Kirsten vill fortsätta från
Himlen att hjälpa oss fortsätta bygga upp
Verket, så att många kan finna sig i
Jag är mycket glad. Det
var ett starkt ögonblick
när en katolsk och en
luthersk präst läste
välsignelsen
tillsammans. Det är
sällan detta sker. Jag
kände verkligen
enhetens fullhet.
P. Fredrik
Emanuelsson OMI
Närvaron av barn och ungdomar
visade att arbetet för en enad värld
är en uppgift som väcker glädje.
Focolarerörelsen är så viktig i mitt liv i
Sverige. Den påminner mig regelbundet om
att varje människa - bokstavligen alla - är
mina bröder/systrar. Därför känner jag mig
hemma, även om jag är geografiskt långt
borta från mitt hemland. Gabriela Zarzar
Himmelriket.
Vårt tack går till var och en av er för den gåva ni varit för
oss. Snart ses vi i Paradiset och kan berätta många ting för
varandra, också om hur vår svaghet kommit till nytta och
att Gud har använt den för att göra oss barmhärtiga.
En stor syskonkram till var och en av er och… framåt!
Vi har ett fantastiskt mål!
Lella och Red
Don Eraldo Carpanese, som varit en länk till Focolare i
många år, skickade en varm hälsning.
Kära pope och popi
Tack för inbjudan. Gud vet hur gärna jag hade kommit, men min hälsa
tillåter det inte. Jag vill försäkra er om all min enhet. Varje kväll innan
jag somnar lägger jag i Guadalupe-madonnans hjärta alla de underbara människor jag
mött i Sverige. Jag minns den första mässan jag firade med tre änglar på Folkungagatan i
den bistra vinterkylan. Jag minns biskop Paolo och så många namn jag skulle behöva
skriva! En kär hälsning till alla som minns mig, i den Uppståndne Jesu glädje. Eraldo
ENAD VÄRLD Vinter 201 6 5
Den ÖVERGIVNE Jesu rop:
ett ljus på vägen mot
av Chiara Lubich
kyrkornas ENHET
Den här reflektionen är hämtad från ett tal som Chiara Lubich höll år 2000 i
Castelgandolfo på en kongress för biskopar från olika kyrkor. Texten kan
hjälpa oss upptäcka att Jesus i sin övergivenhet är ett ljus på vägen mot
kyrkornas enhet: ”… i den övergivne Jesus, som överlämnar sig helt och hållet
till Fadern, uppenbaras en människa som ger uttryck för all oenighet, men
samtidigt en modell för hur man kan återskapa enheten, han är alltså dörr och
nyckel till enheten.”
Och det är en unik glädje, som
bär frukt av alla slag, att få
träffas som kristna och leva det
stora som förenar oss: skrifterna,
de första koncilierna,
kyrkofäderna, trosbekännelsen,
allt detta!
För en fruktbar ekumenik
behövs hjärtan som är berörda
6 ENAD VÄRLD Vinter 20 16
av den övergivne Jesus, hjärtan
som inte flyr ifrån honom, som
älskar honom, som väljer honom
och hittar ljus och kraft i honom
för att inte stanna upp i såret, i
oenighetens gap. Istället går de
bortom oenigheten och hittar
botemedel.
oss förenade i hans namn, för att
se och upptäcka närvaron av
”Ordets frön” i de andra
religionerna.
Dessa andra religioner
återspeglar ofta en ljusstråle av
En gemenskaps-spiritualitet är –
som man kan förstå – nyttig inte
bara för de kristnas enhet, utan
även för att öppna dialogen
med människor från andra
religioner, vilket är en av tredje
millenniets största utmaningar.
Tack vare denna spiritualitet kan
vi visa vittnesbördet om att
enheten är möjlig, och det är ett
starkt vittnesbörd eftersom det
ges av kristna tillhörande olika
kyrkor.
Dessutom, om vi kristna älskar
på det sätt som denna
spiritualitet lär oss, har vi
ytterligare ett ljus, det som
kommer från Jesus mitt ibland
Giulia (Eli) Folonari
V
arje dag ber vi överallt i
rörelsen för den
fullständiga
gemenskapen mellan kyrkorna.
Men det mest överraskande är
denna ”folkets dialog”, som
kommit fram under alla dessa år
bland alla våra vänner i de olika
kyrkorna. De lever enhetens
spiritualitet och i och med att de
omfamnar Jesus i hans
övergivenhet utan förbehåll i alla
oenigheter omkring sig, märker
de att de utformar, åtminstone
andligt, ett enda kristet folk. Så
mycket har kärleken till den
övergivne Jesus åstadkommit!
sanningen som Kristus har
uppenbarat. Att upptäcka denna
skapar närhet till dem och
ömsesidig förståelse.
Vårt gemensamma vittnesbörd
är sedan något som kan påverka
andra som är inte troende.
Och dialogen folken emellan?
Kyrkorna med sina medlemmar
ger redan världen ett vittnesbörd
om enhet mellan människor av
olika folkslag: den Anglikanska
kyrkan till exempel finns i hela
världen, ja varje kyrka vittnar om
enhet mellan folken. Men med
en gemenskaps-spiritualitet når
man längre på den här vägen,
särskilt när vi ser på honom som
– enligt Efesierbrevet – ”gjorde
av två folk ett enda.”
En gemenskaps-spiritualitet,
alltså. En spiritualitet som inte
bara kan levas mellan kristna,
men också mellan kyrkor.
Vi började vårt andliga äventyr i
kärleken. Men vi skulle inte haft
möjlighet att älska om vi inte
hade känt oss djupt älskade,
genom en särskild nåd, från vår
Gud som är kärlek. Och han
älskar oss inte bara som enskilda
kristna, utan även som Kyrka.
Gud älskar Kyrkan där den har
handlat enligt Guds plan, men
Gud älskar även Kyrkan – och här
är Guds underbara barmhärtighet – där den inte har gjort det.
Och så är fallet, vi är ju skilda
kristna. Men vi ska nu söka den
fullständiga gemenskapen enligt
hans vilja.
Varför har den
helige Ande tillåtit alla
dessa splittringar?
Detta är den mycket tröstande
övertygelsen i svaret från påven
Johannes Paulus II på frågan.
Han sa att dessa visst kan ha
uppstått till följd av våra synder.
Men han la till att det ”väl kunde
vara en väg som har lett och
leder Kyrkan till att upptäcka den
mångfaldiga rikedomen i Kristi
evangelium och i den frälsning
som han har åstadkommit.
Kanske skulle dessa rikedomar
annars inte ha blivit upptäckta…”
Det behövs alltså en tro på Gud
som är kärlek även för kyrkorna;
det behövs att även kyrkorna
älskar varandra på ett ömsesidigt
sätt. ”Den kärlek som du har
älskat mig med – bad Jesus –
skall vara i dem, och jag i dem.”
Men tyvärr har vi glömt hans
testamente, vi har orsakat anstöt
i världen med våra splittringar,
världen som vi borde ha vunnit
åt honom. Därmed har varje
kyrka under seklernas gång, så
att säga, förstenats i sin egen
form, på grund av likgiltighet,
oförståelse och även ömsesidig
hat. I var och en av våra kyrkor
behövs alltså ett tillägg av kärlek;
hela kristendomen behöver
invaderas av en kärlekens
flodvåg.
Kärlek och ömsesidig kärlek,
alltså, mellan kyrkor. En sådan
kärlek som leder till att dela allt
med varandra, så att var och en
blir en gåva för de andra, på så
sätt att man kan förutse
framtidens Kyrka där sanningen
är en enda, men uttryckt på olika
sätt, betraktad från olika håll,
utsmyckad av många tolkningar.
Men vi får inte vara rädda, den
helige Ande som har påbörjat
denna oförutsägbara vandring
ska leda den mot sitt slut. Det är
upp till oss att idag göra vår del
så att andra kan fullborda den i
den korsfäste och övergivne Jesu
efterföljd. 
Fotot till vänster:
Chiara Lubich var en
oförtröttlig förkämpe för
enheten kyrkorna emellan,
alltsedan den stund hon först
kom i kontakt med kristna
från andra kyrkor. Här är hon
med patriarken Athenagoras
av Konstantinopel 1967, då
hon fungerade som
kontaktlänk mellan honom
och påven Paulus VI.
ENAD VÄRLD Vinter 201 6 7
Av Patrick van Bladel
Från konflikt till
GEMENSKAP
Del 3
I höstas hände det. Lutherska Världsförbundet och Katolska kyrkan tog ett stort steg
”från konflikt till gemenskap” när påven Franciscus och biskop Munib Younan undertecknade dokumentet med de fem imperativen för ekumeniken.
Och det angår också oss, så vi gjorde likadant. Nu är uppgiften att ta det vidare, med
de fem imperativen i vårt hjärta.
D
en 31 oktober i år satte Lutherska Världsförbundet och
Katolska kyrkan sigill på gemenskapen, genom att underteckna de
fem imperativen för ekumeniken i Lunds
domkyrka. Vägen från konflikt till gemenskap har vi vandrat gemensamt
sedan länge, för dokumentet ur vilket de
fem imperativen togs sammanställdes
2013 av en gemensam kommission mellan Katolska kyrkan och Lutherska
Världsförbundet, en kommission som
grundades 50 år tillbaka. Att komma
från konflikt till gemenskap är alltså en
lång väg, inte bara undertecknandet på
eftermiddagen den 31 oktober 2016.
Men säkert är händelsen i Lund en stor
milstolpe som utmärker vägen.
Som biskop Younan och påven,
så också vi
Efter mötet i Lund drev glädjen oss vidare. Så blev studiedagen lördagen den
12 november i det manliga focolaret det
andra tillfället till fördjupning av dokumentet Från konflikt till gemenskap. Vi
tog vår utgångspunkt i gudstjänsten i
Lund, fördjupade dokumentet genom
dialog, för att avsluta med att högtidligen sätta våra underskrifter under de fem
imperativen för ekumenik. Vid Ord-attleva-träffen i Visby samma dag gjorde
man detsamma.
5 uppmaningar för dagen
Kanske är imperativ ett ord vi sällan
använder. Läs det då istället som budord, uppmaning för dagen eller gott råd.
Läs gärna faktarutan med uppmaningarna,, begrunda dem för att omvandla
dem till liv. Någon som var med på mötet den 12 november nämnde för mig
att det varje dag varit möjligt att tilllämpa dem. Och med mina kollegor
som inte är kristna vill jag tala om det
kristna synsättet, inte peka på det specifikt katolska eller svenskkyrkliga.
Välkommen, du med, på vägen vidare
mot större gemenskap. Säg till om du
funderar över något eller om vi kan ge
stöd för ett initiativ i ditt sammanhang.
Vi hjälper gärna till. 
De 5 ekumeniska imperativen
Första imperativet: Katoliker och
lutheraner bör alltid börja i enhetens
perspektiv och inte i splittringens, för att
stärka det gemensamma även om det är
lättare att se och erfara skillnaderna.
Andra imperativet: Lutheraner och
katoliker bör ständigt låta sig själva
förändras genom mötet med den andre
och genom det ömsesidiga
trosvittnesbördet.
Tredje imperativet: Katoliker och
lutheraner bör på nytt förpliktiga sig till att
söka synlig enhet, att tillsammans utveckla
närmare vad detta betyder i form av
konkreta steg, och att oupphörligt sträva
mot detta mål.
Fjärde imperativet: Lutheraner och
katoliker bör gemensamt återupptäcka
kraften i evangeliet om Jesus Kristus för
vår tid.
Patrick van Bladel
Femte imperativet: Katoliker och
lutheraner bör vittna tillsammans om Guds
barmhärtighet genom att förkunna och att
tjäna världen.
Ur: Från konflikt till gemenskap, svensk
översättning 2016 Artos
8 ENAD VÄRLD Vinter 20 16
”Snarare konvergera
än KONVERTERA”
Av Christine Wallmark
Samtal med Peter Berntsson
Peter Halldorfs manifest för
kristen enhet ”Att älska sin
nästas kyrka som sin egen”, är
välkommen läsning för
Focolarerörelsens vänner, men
vad tycker andra, undrar vi på
redaktionen. Peter Halldorf
presenterade sitt manifest i
Sankt Ansgars kyrka i Uppsala
den 10 oktober och vi ringde till
en av arrangörerna Peter
Berntsson för att höra
reaktionerna.
P
eter Berntsson är teol.stud. och
bor i församlingens studenthem
Ansgarsgården. Här finns idag
studenter från olika kristna samfund.
”Det har nog blivit lägre murar mellan
samfunden på senare tid”, menar Peter,
som ser ett minskat intresse för
organisationsstrukturer bland yngre
kristna idag, samtidigt som behovet av
identitet ökar. ”Ansgariterna har nog
sin identitet i att tillsammans vara
Kyrka”, säger Peter med ett leende i
rösten. ”Peter Halldorf uttrycker
egentligen min egen grundhållning”,
menar Peter.
Föredraget, med tid för frågor, samlade
c:a 130 deltagare. Peter Halldorf
beskriver det ekumeniska livet som att
”snarare konvergera än att konvertera”.
Hur går det till konkret?
Man börjar i vänskapen, menar
Halldorf: ”Innan vi kan mötas kring
trons innehåll måste vi känna den
andres smärta som vår egen.
Vänskapen föregriper förverkligandet
och är ett tecken som håller hoppet
levande.”
Peter Berntsson ser vikten av att möta
kristna från olika traditioner. ”Nu när
ortodoxa och katolska kristna flyktingar
kommer till Sverige och många gånger
deltar i Svenska kyrkan ökar
möjligheterna att lära känna människor
från andra traditioner”, säger Peter.
Själv försöker Peter leva ekumeniskt
genom att t ex ta den utsattes
perspektiv när någon ventilerar
fördomar om andra kristna och genom
att försöka sprida en kultur med
många uttryck.
Hur kan man utgå från sina egna
övertygelser utan att bli sekteristisk?
”Vi hör t ex Chiara Lubich säga att
splittringen är ett sår, hos oss själva
och hos den andra. Enhetens kallelse är
att hela detta sår. Då blir frågan hur
man helar den andres sår i sig själv?
Vad innebär det?” frågar Peter Halldorf.
”Det innebär att man gör sitt yttersta
för att utgå ifrån den andres tradition
och perspektiv. Att ta emot den andre
är att ta emot henne med hennes
frågor, tvivel, kritik. Att ta det på allvar
och rannsaka sig själv inför det, att
lägga argumenten åt sidan. Att lyssna
till den andre utan att ge upp det man
själv bekänner.”
betydelse, besvarar Halldorf med att
varje genuint möte är något stort. ”Att
hela tiden säga med Mario Bergoglio:
vilket ljus vill den helige Ande ge mig
genom den andres kyrka? En utmaning
i alla slags relationer. När vi frestas att
definiera oss själva med hjälp av
etiketter, för att skydda oss själva, är
den ekumeniska kallelsen den allra
viktigaste”, avslutar Peter Halldorf.
”Det är verkligen fint att Påven
kommer, annars skulle det bli ett
haltande reformationsjubileum”, säger
Peter Berntsson. ”Jag hoppas att det
blir ett genuint möte och att vi ska
kunna förvalta resultatet väl.” 
Upplevs splittringen som ett sår?
”Absolut” svarar Peter Berntsson. ”Jag
upplever att Kyrkans splittring är min
egen splittring. Det känns tydligare om
man umgås med människor från olika
samfund. Det känns t ex också i
församlingens gudstjänst där
förbönerna kan spegla olika teologiska
hållningar.”
En fråga om mötet i Lund den 31/10
och den offentliga ekumenikens
Peter Berntsson är en av de
ansvariga för ”Forum för teologi
och filosofi” i Sankt Ansgars kyrka i
Uppsala.
ENAD VÄRLD Vinter 201 6 9
Vad är VÄGEN framåt
efter Lund?
av Margareta Emrén
Samtal med Heike Vesper
Vi växlade några ord med Heike Vesper, luthersk focolarin från Tyskland och
verksam vid Focolarerörelsens internationella centrum för ekumenik, ”Centro
Uno”.
Vi har nyligen upplevt de
minnesvärda dagarna i Lund/
Malmö där påven Franciskus
tillsammans med Lutherska
Världsförbundets biskop Munib
Younan och dr. Martin Junge
högtidlighöll 500-årsminnet av
reformationen. Vad betydde det
för dig personligen?
genom nätverksarbetet ”Tillsammans för
Europa”. Vi har haft möjlighet att träffa
dr. Martin Junge vid flera tillfällen och
även professor Dieter från Strasbourg, och
fått en inblick i att det var lättare på
internationell nivå.
Lättare på internationell nivå än på
nationell nivå i Tyskland alltså?
Ja, där känner man fortfarande tyngden av
historien som en smärta. Nu under de
senaste åren har knutarna börjat lösa sig
ör mig var det ett uttryck för stor
något. Till exempel åkte de tyska
glädje, att vara kristna tillsammans biskoparna – katolska och lutherska
för världen idag. Framför allt var
tillsammans – på en pilgrimsfärd till det
det ett uttryck för den världsvida kyrkan.
heliga landet förra veckan. För några år
Man såg människor från hela världen, med sedan hade det inte varit tänkbart.
allt de hade att ge, det lidande var och en Tysklands historia är tyngd av krigen som
hade men som man bar gemensamt. Att
kom efter reformationen. Några sa: ”Hur
arbeta tillsammans för de behövande,
kan man fira något som förde till splittring
vilket mötet utmynnade i, tror jag är ett
och krig och mycket lidande?” Det gällde
väldigt avgörande åtagande.
att hitta ett språk och ett uttryck som
fungerar – eftersom ingen, inte heller vi,
Hur var det i Centro Uno? Hade ni redan
ska fira krig och förstörelse.
sedan tidigare arbetat med sikte på det
Eventet i Lund var en minneshögtid, men
här jubileet?
det centrala var att minnas vår tro och
Självfallet tog vi med stor glädje emot
göra det idag, i världen av idag. För mig
dokumentet ”Från konflikt till gemenskap” var det också en modell för hur vi kan
år 2013, det som utgavs inför det här
fokusera på reformationsjubileet under
minnesåret. Vi har försökt verka för att
den ekumeniska veckan i maj 2017.
göra det känt, för vi lade märkte till att
man inte visste så mycket om det, framför Vill du berätta mer om den kommande
allt i Tyskland. Vi har också följt processen ekumeniska veckan. Kommer det också
att bli ett minneshållande av något slag,
kommer man att referera till eventet i
Lund?
Ja, men det blir inte fyra dagar om
reformationen, utan vi ska försöka
återspegla hela kristenhetens breda
spektrum. Vi arbetar på att ta fram ett
Mikael Ringlander/IKON
F
balanserat program. Det är inte tänkt att
någon särskild kyrka ska stå i centrum,
utan att veckan blir något gemensamt som
alla kan dela. Men det är också ett 50årsjubileum för Focolarerörelsens
kontakter med den ortodoxa världen,
vilket inleddes med Chiara Lubichs möte
med patriarken Athenagoras av
Konstantinopel.
Kommer mötet i maj att utformas efter
samma modell som mötet i Trento 2011,
där flera svenskar och finländare deltog,
eller blir det något annorlunda? Vilka
idéer och planer finns?
Magnus Aronson/IKON
Emmaus kommer att hålla ett föredrag
över årets tema, eftersom den övergivne
Jesus verkligen är nyckeln till den enhet
som kommer ur karisman. Vad gäller
reformationens 500-årsminne behöver vi
se hur vi kan lyfta fram också andra samfund med rötter från reformationstiden,
inte bara de lutherska kyrkorna utan också
den reformerta och andra evangelikala
kyrkor.
10 ENAD VÄRLD Vinter 20 16
från andra världsdelar. Vi tror att vi kanske
blir 300-500 personer totalt.
Blir det här också något för ungdomar?
Vi hoppas att också ungdomar kommer!
Att det inte bara blir de grå hårens
ekumenik!
Tack Heike, jag tror att många blir
inspirerade att komma i maj!
Ja, hoppas det! 
Marie Renaux/LWF
Marie Renaux/LWF
Magnus Aronson /IKON
Finns det planer på deltagande
från andra kontinenter?
Ja, i förberedelserna och
planeringen försöker vi involvera
personer från Brasilien och Korea.
Vi räknar också med deltagare
från Kuba. Vi vill verkligen att det
här blir något för Focolarerörelsen i hela världen. Säkert
kommer majoriteten från Europa,
men vi vill också ha en närvaro
FOCOLAREALMANACKA
Julfest
lördag 17 december kl. 15:00-17:00 i det kvinnliga focolaret, Östrandsvägen 35,
Enskede, Stockholm
Familjeträffar
28 januari, 25 februari, 25 mars, kl. 15:00-18:00
i det kvinnliga focolaret, Östrandsvägen 35, Enskede, Stockholm
Ord att leva-träffar
Visby
Göteborg
Järfälla
Stockholm
Uppsala
Studiedag
Mariapoli
17 december, 21 januari, 11 februari, 11 mars, kl. 15:00, Bok-Caféet Porten i Visby
21 januari, 11 februari, 11 mars, kl. 14:30 i lokalen Kristus Konungens kyrka,
Parkgatan 14, Göteborg. Kontakta Carla Zanghellini, tel. 070-3607763 för information
kontakta fam. Enström-Olsson, tel. 08-58352918 för information
tisdag 17 januari, tisdag 14 februari, tisdag 14 mars, kl. 19:00
i det manliga focolaret på Ramviksvägen 216, Enskede
Kontakta Erik Berggren, tel. 018-506124 för information om tid och plats
11 februari kl. 14:00-17:00 i det manliga focolaret, Ramviksvägen 216, Enskede
28 juni - 2 juli, Marielund, Ekerö, Stockholm
ENAD VÄRLD Vinter 201 6 11
På vandring tillsammans
Rom, 8-13 maj
Tänk dig ett riktigt Mariapoli internationellt och ekumeniskt
förstås - med enheten i centrum.
“På vandring tillsammans” är ett
unikt tillfälle att uppleva hur livet i
enheten förändrar och förnyar.
Kongressavgiften är 300 Euro, vilket
inkluderar helpension i två- eller
flerbäddsrum (måndag middag till lördag
lunch) och två bussutflykter till centrala
Rom, samt entréavgift och guideavgift till
katakomberna.
Var och en av deltagarna bokar själv sin
egen resa Sverige-Italien (Rom). Focolare i
Stockholm är gärna behjälplig med
rådgivning kring flygavgångar och kan stå
till tjänst med förmedling av transport till
och från flygplatserna Fiumicino och
Ciampino om ni kontaktar oss senast mars
månad 2017, tel. 08-812115 eller
[email protected]
12 ENAD VÄRLD Vinter 20 16
8 -13 maj 2017
CENTRO MARIAPOLI
Castelgandolfo
Rom, Italien
Kristna
på väg mot
ENHET
“Den övergivne Jesus,
nyckeln till enhet”
Den övergivne Jesus är Gud i vår
tid, också för att han är en bild av
splittringen som finns mellan kyrkorna. I vår tid är denna splittring
märkbar mer än någonsin. Men just
då vi i den upptäcker Hans ansikte,
föds hoppet om att vi kan samverka
till återförenandet.
Chiara Lubich,
Innehåll:
• Föredrag
• Erfarenheter från olika länder
• Bön i katakomberna
• Audiens med
påven Franciskus
• Ekumeniska projekt
• Dialog och gemenskap
Arrangör:
• Minnestillfällen:
Centro “Uno”
500 år sedan Reformationen
Via Frascati 306
50 år sedan Chiara Lubichs
00040 - Rocca di Papa
första möte med Ekumeniska
+39 0694798318
[email protected] Patriarken Athenagoras I
14 januari 1997