Plakat
om fyra ekumeniska tacksägelse-, bot- och böndagar år 2007
Enligt Bibeln är människan Guds avbild och har
genom sitt väsen kontakt med sin Skapare (1
Mos 1:27,2:7). Som en del av skapelsen hör
människan samman med de skapade varelserna
och är på så sätt broder och syster med djuren,
fåglar, fiskar, stenar och växter (1 Mos 2:18-23).
Solidaritet mellan människorna, vänskap och
närhet är en väsentlig form av gemenskap. I den
kristna tron hör gemenskap ihop med såväl
utövandet av tron som de kristnas sätt att se på
livet och världen.
År 2007 firas Mikael Agricolas jubileumsår. Det
finska skriftspråket och hela den skriftliga
kulturen fick sin upprinnelse i kyrkomannens
och reformatorns initiativ att ge Bibeln åt folket
på dess eget modersmål. Det här är betydelsefullt
för alla som bor i vårt land, oberoende av
modersmål och religion. Agricolas livsverk har
rötter i väst men växelverkar med den östliga
traditionen. Mikael Agricola kan betraktas som
ett exempel på europeisk interaktion och
byggandet av kontakter i sin egen tid.
Samhörighet på olika plan är också en viktig
fråga för vår tid. Var och en av oss behöver ha en
plats i världen, ett hem där vi kan känna oss
trygga och där vi kan blicka utåt. Vårt lands
ekonomiska strukturförändring som styrs av den
globala utvecklingen väcker många frågor. Får
alla ett hem och en framtid i den livsmiljö man
betraktar som sin egen? Hur mycket är det som
förändras när hemkommunen ansluts till en
större helhet? Om kvartalsekonomins nyckeltal
bestämmer utvecklingen för vår livsmiljö och om
relationen till arbete och utkomst är osäker,
glider då kontrollen över livet ur händerna på en
vanlig människa? Blir mänskorelationerna allt
mer tillfälliga och avtar samhörigheten?
Den kristna enhetsrörelsen har en lång tradition i
vårt land. Som ett tecken på detta firar
Ekumeniska rådet i Finland sitt 90-årsjubileum
år 2007. Under den ekumeniska böneveckan i
januari vandrar man i korsprocession genom
byar och städer från kyrka till kyrka och bygger
förtroende
mellan
församlingarna
och
samhörighet på orten. Genom den ekumeniska
ansvarsveckan i oktober får kyrkornas samarbete
kring fred och rättvisa i globala frågor synlighet.
Till Ekumeniska rådets aktuella uppgifter hör
också
att
skapa
en
förtroendefull
samtalsgemenskap med vårt lands övriga
religioner i vårt gemensamma mångkulturella
hemland.
Den kristna kyrkans ideal är att fungera som en
lokal och människonära gemenskap (Apg. 2:4247). En människovärdig gemenskap erbjuder
möjligheter att tillsammans med många olika
människor växa som bröder och systrar och
förstå sin plats i skapelsen. En sund gemenskap
är också öppen mot samhället och hela den
skapade världen. Kyrkornas uppgift är att med
utgångspunkt i den kristna tron betona vikten av
en människovärdig samhörighet och ifrågasätta
sanningar som presenteras som självklarheter.
I Nya testamentet hör samhörigheten till trons
kärna och dess namn är kärlek. Skapelseverket
innebär enligt detta sätt att tänka att Gud sträcker
sig ut över sig själv, det är en kärlek som
strömmar ut från Gud och blir påtaglig. På
samma gång är kärleken människans livsmening
– att sträcka sig utöver sig själv och leva i
växelverkan med en annan. Aposteln Johannes
definierar Gud: ”Gud är kärlek” (1 Joh. 4:7-8).
Paulus skriver för sin del: ”Men nu består tro,
hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är
kärleken” (1 Kor 13:13). Det är på denna grund
vi måste möta vår nästa och bygga vårt samhälle.
Helsingfors den 18 december 2006
Republikens president
Tarja Halonen
