”Godhet har makt över ondskan” –
teologisk input/ Helena Hahr Kamienski
Diakoni – kyrkans kärlekstjänst
Diakoni brukar kallas för ”kyrkans kärlekstjänst” Ordet kommer från grekiskan ”diakonein” – att tjäna.
Diakoni är alla kristnas (döptas) kallelse att tjäna Gud, medmänniskan och sig själv för fred och rättvisa,
för Guds rike på jorden.
I biskopsbrevet för diakoni citeras ”Called to be a diaconal community”: ”Eftersom kyrkorna är bärare av
en förvandling och ett helande som Gud ger allt sitt folk och hela skapelsen måste diakoni vara
profetisk. Tjänst, följeslagarskap och påverkansarbete kan därför inte skiljas åt.”1
… vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort
för mig! Matt 25:40
Det finns i församlingsdiakonin ofta en spänning mellan att möta människor i utsatta livssituationer och
ett inre gemenskapsgrundande arbete. De utsatta är fortfarande de grupper av människor som redan
profeterna beskrev, änkorna och de faderlösa eller med ett modernt språkbruk, barn och unga som far
illa, ensamstående föräldrar och gamla. Även nya svenskar drabbas av fattigdom och utsatthet. Dessa
grupper är inte lönsamma i marknadsekonomin. De kan inte, som andra grupper, köpa en position i
välfärdssamhället. Då en församling medvetet ser och arbetar för de utsatta i samhället motverkas
risken för ett vi och dem-tänkande.2
Tro i handling
Att leva som kristen är att försöka leva Guds vilja och att förverkliga Guds rike på jorden. Vi strävar efter
att göra det goda, inte för att plocka poäng inför Gud och (förhoppningsvis) inte heller för att plocka
poäng hos våra medmänniskor. Martin Luther menade att ”tron föder goda gärningar”, det vill säga att
när vi bestämmer oss för att tro att vi är älskade av Gud och förlåtna för Jesu Kristi skull gör det att vi
vill leva i kärlek till Gud och till varandra. Vi vill göra det goda därför att vi är kristna helt enkelt.
Det finns olika nivåer av goda handlingar där vissa handlar om att göra det goda inom det som är
acceptabelt i samhället. Hit hör till exempel att samla pengar till Svenska kyrkans internationella
arbete, skänka pengar till välgörenhet, minska sin privata konsumtion, handla alla kläder och möbler på
second hand, övergå till en helt vegansk kost för miljöns skull och för att protestera mot djurhållningen,
ge blod, plantera skog i skoglösa delar av världen osv. Här agerar enskilda och organisationer inom
samhället men detta handlande skapar långsiktiga förändringar om tillräckligt många handlar på
samma sätt.
1
file:///C:/Users/helhahrk/Downloads/SK15363_biskopsbrev_Diakoni_2015%20OBS%20Slutversion%20inkl%
20noter.pdf Biskopsbrev om diakoni, s. 8.
2
Thidevall2004,s.138.
Men det finns också de som väljer att agera på ett sätt som bryter svenska och internationella lagar och
på ett sätt som faktiskt orsakar ekonomiska förluster för företag. Hit hör exempelbis plogbillsrörelsen,
djurrättsaktivism med flera.3 Detta sätt att följa sin kristna övertygelse leder ofta till fängelsestraff men
för aktivisterna finns det ofta inget annat alternativ för att vara trogen sin övertygelse.4
Vad är ondska?
Synonymer till ondska (enligt synonymordboken på nätet)
elakhet, illvilja, gemenhet, skurkaktighet; orättfärdighet, uselhet, syndighet, syndafördärv, ogudaktighet,
omoral, dålighet
motsatsord
godhet
Att googla begreppet ondska är intressant. Då får man t ex upp Göran Rosenbergs ledarartikel i DN från
2004-12-21. Det han varnar för redan då är det som nu händer – att ondska förknippas med en viss
grupp eller ett visst skeende. http://www.dn.se/ledare/kolumner/ondskan-en-forklaring-som-ingetforklarar/
Wikipedia-artikeln om ondska är minst sagt intetsägande. I princip säger den att alla religioner har
begreppet på något sätt, att det har med moral att göra och att ondskan kan ta form som ett personligt
väsen. https://sv.wikipedia.org/wiki/Ondska Ondska är motsatsen till godhet, ett begrepp som inte
heller förklaras. https://sv.wikipedia.org/wiki/Godhet
Och så har vi Markus Birro förstås. http://www.expressen.se/kronikorer/marcus-birro/marcus-birro-detfinns-ondska-i-varlden-det-finns-manniskor-som-garna-tjanar-d/
Hur kan man då sammanfatta detta? Att ondskan som begrepp är ogripbart/relativt i en tid då vi inte
längre behöver Gud? Om Gud inte existerar så existerar inte heller en personlig motmakt som gör Guds
plan om intet? Nej så enkelt är det inte, förstås. Snarare är det så att etiketten ond klistras på både det
ena och det andra, som Göran Rosenberg visar, men förlorar mycket av sin substans då det inte längre
kopplas ihop med ett gudsbegrepp.
En teologisk analys av begreppet ondska
Människan är en social varelse. Det innebär att allt mänskligt på ett eller annat sätt kan förstås i termer
av relationer, även tron på Gud. Om vi utgår från detta kan en grundläggande förståelse av begreppet
vara att ondska är något som bryter relationer, till Gud, till skapelsen, till medmänniskor och till oss
själva.
Med detta perspektiv i åtanke tittar vi närmare på ordets synonymer: Ondska är ogudaktig, det vill säga
den agerar på ett sätt som Gud inte agerar, och orättfärdig, det vill säga den är inte rättfärdig säger
ordförklaringen. Jag tänker i denna analys ta fasta på ondskan som en motkraft, ett motväsen, till Gud
3
https://sv.wikipedia.org/wiki/Plogbillsr%C3%B6relsen,https://sv.wikipedia.org/wiki/Djurr%C3%A4ttsaktivism
LästexAnnikaSpaldesochPelleStrindlundsböcker:LevaetisktochMystikochpolitik–befriande
kristendom.
4
och hans kraft. Det blir annars riktigt svårt att förstå begrepp som orättfärdighet, syndighet,
syndafördärv och ogudaktighet som föreslås som synonymer.
Vem är Gud?
Gud är i Gamla Testamentet Elohim – den högste och Jahve - den som ÄR. Hans attribut eller
personlighetsdrag kanske man skulle kunna kalla dem är helighet, nitälskan (svartsjuka), dömande och
straffande men också kraft, trofasthet och barmhärtighet (chasad). Han är den Gud som har skapat
världen och människorna, den Gud som upprättat ett förbund mellan sig själv och representanter för
folket (Noa, Abraham och Mose). Han säger till Mose i 2 Mos 6:7: ”Jag skall göra er till mitt folk och jag
skall vara er Gud, som för er bort från tvångsarbetet hos egyptierna.” Genom förbundet med Mose
skapas en ram för det mänskliga agerandet genom 10 Guds bud. Att vara rättfärdig är att lyda Gud, följa
hans vilja eller plan, i form av lagen. Gud är den som håller förbundet, den mäktige härskaren som har
rätt att utkräva straff för brott mot detta förbund, som den starkare parten. Det är detta profeterna
varnar för – håller ni inte buden kommer Gud att straffa er, för det är hans rätt. Men Gud är också den
barmhärtige. Han räddar (frälser) sitt folk ur slaveriet i Egypten och tröstar sitt folk då de förs bort till
fångenskap i Babylonien. (Jes 59:15-66). Han är den som talar om frihet för den förtryckte, den som
skaffar rätt för änkan och den faderlöse, som kräver att främlingen välkomnas.
Gud i Nya testamentet är den som sänder sin son som ett försoningsoffer, den Gud som själv tar på sig
straffet för folkets synder, den utgivande kärleken. I 1 Johannesbrevet beskrivs Gud som ljus, i kontrast
till mörker. Detta mörker står för synden men perspektivet är att vi människor syndar men blir förlåtna
då vi tror på Jesus och lever som han levde det vill säga håller hans bud. (1 Joh 2:3ff). Det budskap som
Johannes präntar in är ”Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar våra bröder. Den som
inte älskar är kvar i döden.[…] Genom att Jesus gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. […] Om
någon som har vad han behöver här i världen ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom,
hur kan då Guds kärlek förbli i honom?” (1 Joh3:14ff). Vi undervisas om vad som är rätt genom
sanningens ande – varje ande som erkänner att Jesus Kristus har kommit i mänsklig gestalt är från Gud,
övriga andar är villfarelsens andar. (1 Joh 4:2-6). Johannes lyfter också fram bilden av Gud som kärlek.
Han skriver att ”vi älskar därför att han först älskade oss”. (1 Joh 4:19)
En teologi i punkter
•
•
•
•
Gud är ljus och kärlek.
Gud som Fadern är den som skapar världen inklusive en moralisk ordning som garanterar det
goda, i betydelsen moraliskt goda, livet. Han ingår ett förbund, en juridisk relation med sitt folk,
Israel.
Gud som Sonen är den som försonar världen med sig själv och som är rättfärdig, utan synd och
därmed blir en rollmodell, ett exempel, som den som bekänner sig som kristen följer. Han
skapar en relationell modell genom att själv bli människa och ingå i ett socialt sammanhang.
Gud som Anden är den kraft som undervisar oss om vad som är rätt, kärleken. Denna kraft har
kallats den naturliga lagen, samvetet som varnar oss för att överskrida gränser och förstöra
relationer. Med ett modernare språkbruk skulle man kunna säga att förmågan att känna skam
varnar oss för att göra något som gör att vi hamnar utanför det sociala sammanhanget och
skuldkänslan visar oss när vi de facto gjort något orätt, t ex stängt vårt hjärta för vår
broder/medmänniska som lider nöd.
Ondska som motkraft
Kärlekslöshet
Då vi stänger vårt hjärta för den broder som lider nöd lider vi av akut kärlekslöshet. Vi värjer oss från att
gå in i relation med den medmänniskan och stannar i vår egen bubbla, därför att den personen inte
uppfattas som vårt ansvar eller tillhörig vår krets. Tyvärr är detta något vi människor har lätt för och är
en konsekvens av vårt flockbeteende. Vi styrs av våra inlärda scheman som ger konsekvenser för
tolkningen av situationen och vårt handlande. Detta är grunden till både den strukturella och den
moraliska ondskan, anser jag, den sanna ogudaktigheten och orättfärdigheten, motpolen till en Gud
som är kärlek.
Strukturell ondska
I vår livshållning/ vår verklighetsuppfattning ingår det redan ett schema för att tolka våra intryck och
skapa mening. Vi sorterar in det vi upplever i olika fack, beroende på hur vi klassificerar upplevelsen och
facken, eller värderingarna, uppstår i ett socialt sammanhang, i första hand genom våra föräldrar, i
andra hand genom umgänget med andra – i skolan, i föreningen. Då vi är sociala varelser (se ovan) kan
vi påverkas av och ta över omvärldens värderingssystem, trots att de egentligen inte stämmer med våra
individuella. Det här är till exempel förklaringen till att så få aktivt protesterade mot Förintelsen. De
normer som gäller i vårt sociala sammanhang blir norm också för oss.
I syndabekännelsen ber vi: ” Genom min synd är jag skyldig till mer ont än jag själv förstår och har del i
världens bortvändhet från dig”. Denna världens bortvändhet är just den strukturella ondskan. Det finns
ojämlikhet, orättfärdighet inbyggda i olika relations- och samhällssystem. Även skapelsen lider under
människans synd. Enbart genom att födas kommer vi att ingå i olika relationer eller maktstrukturer där
ekonomiska resurser och påverkansmöjligheter fördelas ojämlikt. I ett lutherskt perspektiv är detta en
del av det vi kallar arvssynden men arvssynden syftar också på en nedärvd kärlekslöshet eller
benägenhet till moralisk ondska, se nedan.
I Sydamerika på 60-talet skapades inom katolska kyrkan en teologisk inriktning som kom att kallas
befrielseteologi. Befrielseteologins huvudfokus ligger på synliggörandet och förändradet av vad man
menar vara orättfärdiga system och är nära kopplad till marxismen. Jesus ses som de fattigas vän,
befriaren från förtryck och orättvisor.
Inom diakonin finns en dimension som brukar kallas profetisk diakoni som syftar till att synliggöra
orättvisor och verka för förändring. Detta diakonala ansvar ligger i första hand på diakonen. I
biskopsbrevet ”Kallad till präst och diakon i Svenska kyrkan” beskrivs församlingens diakonala
dimension och diakonens särskilda uppdrag på följande sätt:
”I församlingens uppdrag finns en profetisk dimension som innebär att ge röst och livsutrymme åt de utsatta. I det ingår att
analysera sociala och politiska skeenden samt själv vara en för ändringsaktör och opinionsbildare. Diakonen är den som ofta får
ta ett särskilt ansvar för att denna uppgift fullgörs och blir därmed församlingens röstbärare. Diakonen ska hävda människans
oändliga värde oberoende av personliga förutsättningar och prestationer. Alla människor ska behandlas med värdighet.
Uppdraget innebär att kämpa för rättvisa, barmhärtighet och delaktighet samt att värna skapelsen och en hållbar utveckling.
Diakonen ska verka för att Guds rike – där Guds vilja sker – görs alltmer synligt i samhället. Diakonen ska sträva efter att
människors grundläggande samhälleliga rättigheter tas tillvara så att alla får möjlighet till ett människovärdigt liv. Diakonens
uppdrag som röstbärare innebär en skyldighet att protestera när människovärdet kränks och människor inte behandlas på ett
värdigt sätt. Det kan ske genom att delta i offentlig debatt, föra samtal med samhällsföreträdare eller bistå en medmänniska i
kontakt med myndigheter. Diakonen ska uppmärksamma sådana strukturer i samhället som leder till allvarliga problem för
enskilda eller grupper i samhället. Diakonen ska visa på en framtid där det finns en plats för alla att leva ett gott liv efter sina
förutsättningar och behov. En viktig dimension av det diakonala uppdraget är att utrusta människor och ge dem kraft att
förändra sin situation och ta ansvar för sitt eget liv.”
5
Inom Svenska kyrkans internationella arbete sker arbetet i första hand för att förändra strukturell
ojämlikhet mellan rika och fattiga, ge akut hjälp men framförallt hjälp till självhjälp, i enlighet med en
människosyn som handlar om att varje människa är älskad av Gud, en Guds avbild, utrustad med
förnuft och kompetens, bemyndigad och med potential att leva i relation till Gud och sina
medmänniskor.
Individuell ondska
Paulus skriver i Rom 7 att det goda som han vill, men inte gör och det onda som han inte vill men gör.
Ondska i ett individuellt perspektiv är i första hand det som förvrider, förstör eller bryter relationer i
enlighet med ovan. Peter Singer, australiensisk filosof och etikprofessor, menar att
”Alla varelser som kan känna smärta och lust har därmed också intressen, nämligen intressena att undvika
smärta och uppleva lust. Alla varelser med intressen måste visas moralisk hänsyn. Det finns dock en
skiljelinje mellan varelser som är blott medvetna och självmedvetna, rationella varelser. De senare kallar
Singer för personer och här inkluderas de flesta människor (inte spädbarn eller gravt mentalt handikappade)
samt vissa djur. Personer bör visas större moralisk hänsyn än blott medvetna varelser eftersom personer har
ett intresse av att fortsätta leva; detta intresse har ingen blott medveten varelse.”6
Det går att skilja mellan onda handlingar och onda tankar eller intentioner. Det svåra är att det är
konsekvensen som avgör om en tanke eller handling är god eller ond i allmänhet. Det innebär att en
handling som utfördes med de bästa intentioner, kan upplevas som kränkande eller ge konsekvenser
som den handlande inte kunde förutse. Det här kallas konsekvensetik. En tanke som inte övergår i
handling kan ändå vara ond då den kan stå för kärlekslösheten. Den kan ge konsekvenser för den inre
människan. Det är därför Jesus skärper lagens bud, (Matt 5:21ff) för att vi ska till slut komma fram till
att vi inte av egen kraft kan vara helt igenom goda.
Den tydligaste uppräkningen på onda handlingar och böjelser är 10 Guds bud, som är ett exempel på
regeletik. De handlar om att i allt bevara relationen till Gud och medmänniskor och inte låta något
komma emellan. Inte tillfälliga drifter, vrede eller avundsjuka t ex. Men en handling som i sig är ond kan
ju skapa något gott, t ex att döda för att rädda liv. Här kan en läkare t ex bli tvungen att välja att döda
ett foster för att rädda mamman.
Oftast använder vi människor oss av en blandning av regel- och konsekvensetik. De regler och
förhållningssätt vi möter då vi växer upp blir till det vi kallar samvetet. När ett barn utvecklar en moral
börjar det med att följa sina impulser, inser sedan att blir man påkommen riskerar man straff, alltså gör
man det man vill när ingen ser och till slut lär vi oss efterhand att oftast handla på ett sätt som är
acceptabelt i vår sociala kontext – konventionell moral. Det innebär att det i vårt mångkulturella
samhälle finns ett antal olika moralsystem representerade. Det som är ont i ett system behöver inte
med nödvändighet vara ont i ett annat. Ni minns väl diskussionen om handskakande eller ej? En
handling kan därför uppfattas som orättfärdig eller ogudaktig i en miljö men vara helt acceptabel i en
annan. Dessa värderingar förändras dessutom över tid. Här är HBTQ-debattens utveckling ett strålande
exempel. I en miljö är en homosexuell handling allt igenom ond. Den bryter regeln och är därmed
5
6
KalladtillprästochdiakoniSvenskakyrkan”,s.36-37.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Peter_Singer
orättfärdig. I en annan miljö uppfattas denna regel som ogudaktig, då den inte följer den intention man
uppfattar som gudomlig det vill säga den bryter mot kärleksbudet.
Ondskans makt
Ondska är ogudaktig
Ondskan är inte i enlighet med Guds vilja.
Ondska bryter relationer
En ond handling, tanke eller känsla bryter eller skadar relationen till Gud, till våra medmänniskor och till
oss själva.
Ondska orsakar smärta
En ond handling, tanke eller känsla orsakar fysisk, psykisk och eller/existentiell smärta.
Ondska är universell och allmänmänsklig
Alla människor och även vissa djur är födda in i ett ont sammanhang och är kapabla till onda handlingar,
tankar och känslor.
Godhetens makt
Godhet är ödmjukhet
”Det är era synder som skiljer er från er Gud, era brott får honom att vända sig bort och inte höra.” Jes
59:2. Den största synden är ”Hybris” – att sätta sig själv i Guds ställe, att vara Gud istället för Guds
tjänare och medskapare. Då vi inte längre behöver Gud vänder han sig bort som Jesaja säger. Därför är
medvetenheten om våra egna begränsningar, våra onda handlingar och tankar, nödvändig för den rätta
relationen till Gud och därmed ett rättfärdigt handlande. Vi kan inte helt och fullt förstå en annan
människa och hennes behov. Vi kan inte helt och fullt förstå oss själva. Därför måste vi alltid leva med
vissheten att vi gör fel, ständigt, och kan i vår iver att hjälpa, kränka och förminska den andre. Här krävs
kommunikation på samma plan och ett öppet sinne. Relation är ett ömsesidigt utbyte, inte ett ensidigt
givande.
Ordet diakoni kommer från ”diakonein” – ungefär tjäna. Jesus använder ordet om sig själv.
”Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många”
(Mark 10:45)
Godhet är kärlek
Det finns en anledning till att alla konfirmander får lära sig det ”dubbla” kärleksbudet som egentligen är
tredelat – kärlek till Gud, kärlek till medmänniskan och kärlek till den egna personen. Kärlek i den här
bemärkelsen är inte en sentimental känsla utan en konkret, handfast livshållning som handlar om
respekt, nyfikenhet och öppenhet inför Gud och hans avbild, människan. Denna kärlek är inte en
sentimental förälskelse. Den handlar inte om att tycka om.
Jesus står för något mer. Hans exempel visar på en grundläggande livshållning som bryter de sociala
konvenanserna.
Godhet är förlåtelse
I ”Vår tro som min” skriver Cristina Grenholm i sin förklaring till trosbekännelsens ”…syndernas
förlåtelse” om arvssynden att: ”Min tro att det finns en ursynd som all kärlekslöshet bottnar i gör,
paradoxalt nog, livet lättare. Kärlekslösa handlingar och orättfärdiga system kommer från samma rot.
[…]Förlåtelsen ändrar det som inte kan ändras. Därför ger den livsmod och energi. Vi får alltid börja
om!”7
Godhet är universell
Alla människor är skapade till Guds avbild, lär vi. Det betyder att alla människor, oavsett religion, etnisk
och social tillhörighet kan och gör det goda, hela tiden, liksom det onda. Vi är alla en kropp med många
lemmar.
7
Grenholm2015,s.157.
