Kan jag bli våldtagen?

 JURIDISKA FAKULTETEN vid Lunds universitet Victoria Wennerlund Kan jag bli våldtagen? En diskursanalys av våldtäktsbestämmelsen JUEN03 Sexualitet, samhällelig kontroll och straffrätt 15 högskolepoäng Examinator: Helen Örnemark Hansen Handledare: Ulrika Andersson Termin: VT16 Innehållsförteckning
Förkortningslista ........................................................................3
1. Inledning ............................................................................4
1.1.
1.2.
1.3.
1.4.
1.5.
1.6.
Bakgrund ....................................................................................................4
Syfte och frågeställningar............................................................................4
Avgränsning.................................................................................................4
Metod, teori och perspektiv ........................................................................5
1.4.1.
Diskursanalytisk metod ....................................................5
1.4.2.
Genusrättsvetenskaplig diskursanalys ..............................6
Material och forskningsläge ........................................................................7
Uppsatsens disposition ................................................................................7
2. Utredning............................................................................9
2.1.
2.2.
Dagens diskurs av våldtäkt ..........................................................................9
2.1.1.
En könsneutral lagstiftning...............................................9
2.1.2.
Diskursen av sexuella handlingar.....................................10
Idealoffret ....................................................................................................11
2.2.1.
Finns det ideala brottsoffer? .............................................11
2.2.1.1. Det medskyldiga offret ..............................................................11
2.2.1.2. Det passiva offret.......................................................................11
2.2.1.3. Det motsträviga offret................................................................12
2.2.2.
Våldtäktens idealoffer ......................................................12
3. Analys .................................................................................14
3.1.
3.2.
3.3.
3.4.
Vem styr över diskursen? ............................................................................14
Bidrar teorin om våldtäktens idealoffer till brottets diskurs? ......................15
Heterosexuell penetrering som norm...........................................................16
Hur kan diskursen av våldtäkt förändras? ...................................................17
4. Slutsatser ...........................................................................18
Käll- och litteraturförteckning ...................................................19
2
Förkortningslista
a.a.
Anfört arbete
BrB
Brottsbalk (1962:700)
BRÅ
Brottsförebyggande rådet
Ibid.
På samma ställe
NJA
Nytt juridiskt arkiv
Prop.
Proposition
SOU
Statens offentliga utredningar
3
1. Inledning
1.1 Bakgrund
I dagens samhälle finns en diskurs av brottet våldtäkt, d.v.s. det finns en generell uppfattning av verkligheten som skapats genom tal och skrift. Att våldtäkt är ett brott som
främst kvinnor blir utsatta för må vara en vanlig uppfattning. Det må även vara en inte
sällan förekommande uppfattning att män inte kan bli våldtagna.1 Enligt en undersökning, gjord av RFSU, visade det sig även att våldtagna män inte erhåller samma, eller
likvärdiga, möjligheter som en våldtagen kvinna att få vård eftersom särskilda rutiner
saknas på Sveriges akutmottagningar. Detta är troligen en följd eftersom sexuella övergrepp av män betecknas som ett ”sällanproblem”.2
Vad beror detta på? Var ifrån kommer dessa uppfattningar och vad grundas de i?
Varför tror män att de inte kan bli offer för sexuella övergrepp, i synnerhet våldtäkt?
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna framställning är att dels utreda rådande diskurs av våldtäkt, dels analysera huruvida diskursen är att se som heteronormativ eller ej. Då det har visat sig att
det finns en generaliserad bild av det s.k. idealoffret blir det även relevant att utreda hur
idealoffret för våldtäkt ser ut med hänsyn till dagens diskurs.
För att syftet ska uppfyllas kommer en övergripande frågeställning att användas
samt en underliggande frågeställning.
• Hur ser dagens diskurs av våldtäkt ut?
! Varför har män i många fall svårt att förstå att de kan bli offer
för en våldtäkt?
1.3 Avgränsning
Av uppsatsens frågeställning framgår det att diskursen av brottet våldtäkt kommer att
utredas i denna uppsats. Således lämnas övriga sexualbrott i 6 kap BrB utan hänseende.
Det är vidare endast den svenska diskursen och den svenska våldtäktsbestämmelsen
som kommer att underställas utredning. En komparativ studie kommer inte att bedrivas,
dels p.g.a. av utrymmesskäl, dels då det inte har ansetts vara tillräckligt relevant för
uppsatsens ämne. Som synes nedan kommer en nordisk genusrättsvetenskaplig diskursanalys att bedrivas men detta har inte ansetts utgöra komparativ rätt då det är en nordisk
teori.
Diskursanalys är ett begrepp med många innebörder. Vad som avses med diskursanalys i denna uppsats specificeras i ett eget avsnitt nedan.
1984 lades förslag fram på en reform av bl.a. sexualbrotten i brottsbalken. Denna
framställning kommer endast att fokusera på den förändring som handlar om könsneutralitet samt övergripligt utvidgningen av begreppet sexuell handling.
1
http://www.rfsu.se/sv/Internationellt/Roda-traden---RFSUs-kampanjer-om-internationellafragor/Sexmyter/Myt-3-Man-kan-inte-bli-valdtagna/.
2
RFSU, Män som utsätts för sexuella övergrepp – hur hanteras de i vården?, s. 1.
4
I uppsatsen kommer manliga våldtäkter och manliga våldtäktsoffer att omnämnas. Med
manliga våldtäkter avses våldtäkter med ett manligt brottsoffer, oberoende av vilket kön
gärningspersonen är.
1.4 Metod, teori och perspektiv
Idag finns en tes, inte minst bland män, om att män inte kan bli utsatta för våldtäkt. Vad
beror det på? Denna tes ska ställas under prövning i uppsatsens analyserande del. Då en
tes ställs under prövning är det dock viktigt att uppmärksamma problematiken att tesen
lätt kan påverka resultatet.3
Som tidigare framgick är syftet med denna uppsats att utreda den diskurs som råder
av våldtäkt vilket gör att valet av metod faller sig naturligt till diskursanalytisk metod.
Diskursanalyser bör ses som ett metodologiskt ramverk, inte minst i det hänseende att
en studie kan bedrivas på flera olika sätt beroende på ändamål. Diskursanalysen är en
tvärvetenskaplig ansats vilket gör att tillämpningsområdet omfattar många olika sociala
områden.4 Nedan följer en vidare utveckling av den diskursanalytiska metoden.
1.4.1 Diskursanalytisk metod
Diskursanalytisk metod handlar om att försöka få svar på frågan hur, d.v.s. hur är rätten
skapad och hur är rätten konstruerad?5 Diskursanalyser kan sägas ha sin grund i socialkonstruktionismen. Den socialkonstruktionistiska kunskapssynen är av uppfattningen att
det finns ett betydande förhållande mellan verkligheten och språket. Med hjälp av språket formas verkligheten och dess sociala betydelse. Hur någonting kommer att tolkas är
således helt beroende av den kontext som observationen görs ur vid det enskilda tillfället.6
I en diskursanalys kommer denna socialkonstruktionistiska kunskapssyn till uttryck
i den mening att med hjälp av språket skapas verkligheten samt en representation av
verkligheten. Verkligheten kan aldrig sägas vara färdig utan den är under ständig utveckling beroende på hur samhället definierar det sociala fenomenet vid en viss tidpunkt. Diskursen är ”ett bestämt sätt att tala om och förstå världens (eller ett utsnitt av
världen).7
Språket är ordnat i olika mönster och dessa olika mönster kommer till uttryck beroende på i vilken social situation vi befinner oss i. Det är således därför som det inom
juridiken förekommer att man kan tala om en rättslig diskurs medan man i andra sammanhang kan tala om andra diskurser, t.ex. en medicinsk sådan. En rättslig diskursanalys är följaktligen en analys av detta juridiska språkmönster.8 Diskursanalyser ”refere-
3
Sandgren, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, 2015, s. 67–68.
Gunnarsson, Svensson, Genusrättsvetenskap, 2009, s. 175.
5
Kleineman, Juridisk metodlära, 2013, s. 346.
6
Gunnarsson, Svensson, a.a., 2009, s. 173–177.
7
Winther Jørgensen, Philips, Diskursanalys som teori och metod, 2000, s. 7.
8
Winther Jørgensen, Philips, a.a., 2000, s. 7.
4
5
rar till delade sfärer av kommunikation och karaktäristiken av en sådan sfär”.9 Det ligger i sakens natur att en rättslig diskursanalys kommer att bedrivas i denna uppsats.
Professor Ernesto Laclau har presenterat diskursen som teori. I likhet med språket,
som är flytande och beroende av den aktuella kontexten, fungerar samhällets sociala
fenomen och identitet på samma vis. Syftet med en diskursanalys är således inte att
fastställa den objektiva verkligheten utan syftet är istället att fastställa hur verkligheten
skapas så att det blir en objektiv och självklar omvärld.10 Diskurser kan sägas fungera
som en referensram för en specifik fråga vid en specifik tidpunkt men trots detta är det
inte nödvändigt att diskursen är ett uttryck för en sammanhängande helhet.11 Med detta
sagt faller det naturligt att denna uppsats kommer intressera sig för den språkliga innebörden och de språkliga aspekterna av brottet våldtäkt.
Det är dock viktigt att uppmärksamma att diskurser kan komma att fungera som ett
maktmedel. En stark diskurs kan uppfattas vara den mest välbetänkta och rimliga lösningen på ett socialt fenomen men risken uppstår då att endast en representant av det
sociala fenomenet kommer till tals. Övriga, svagare, representanter och intressen får då
en underordnad ställning.12 I denna framställning kommer det att diskuteras huruvida
diskursen innehar en maktställning i förhållande till gemene mans, och i synnerhet
mäns, uppfattning av vem som kan bli ett våldtäktsoffer.
1.4.2 Genusrättsvetenskaplig diskursanalys
Ett perspektiv kan användas för att utnyttja det som framkommit av utredningen på ett
optimalt vis. Genom att tillföra ett perspektiv ges möjligheten att föra en djupare analys
och diskussion utifrån ett par eller fler ståndpunkter.13 Då denna uppsats bl.a. syftar till
att besvara frågan varför män i många fall har svårt att förstå att de kan bli utsatta för en
våldtäkt, d.v.s. att våldtäkt inte är ett brott som endast kvinnor kan bli offer för, faller
det naturligt att uppsatsens analys skrivs som en genusrättsvetenskaplig diskursanalys.
Inom genusrättsvetenskapen har diskursanalysen varit av betydelse, inte minst i den
mening att den har fungerat som ett ramverk för hur objektiviteten i det rättsliga språket
och rättens autonomi bör användas. Utgångspunkten har varit att det som framgår av de
juridiska texterna har skapat en social konstruktion och ett förhållande mellan det rättsliga språket och verkligheten.14
I nordisk genusrättsvetenskap har man använt begreppet diskursanalys på två olika
sätt. Det första sättet innebär att rätten beskrivs som en diskurs och med hjälp av detta
ska rätten uppfattas som en social konstruktion. Det andra sättet som har använts inom
nordisk genusrättsvetenskap för att skildra diskursanalys tar sikte på den rättsliga kontexten, alltså hur diskursen av ett socialt fenomen framställs i en specifik rättslig kon9
Gunnarsson, Svensson, a.a., 2009, s. 173–177.
Winther Jørgensen, Philips, a.a., 2000, s. 40.
11
Gunnarsson, Svensson, a.a., 2009, s. 173–177.
12
Ibid.
13
Sandgren, a.a., 2015, s. 43.
14
Gunnarsson, Svensson, a.a., 2009, s. 175.
10
6
text. De båda sätten tar sin grund i att diskurser används som ett maktmedel i vårt samhälle.15 I denna uppsats kommer den genusrättsvetenskapliga diskursanalysen att användas enligt det sistnämnda sättet, d.v.s. att fokus kommer att ligga på hur diskursen
påverkar en specifik rättslig kontext.
Sambandet mellan rättsliga texter och genus har varit av intresse för den nordiska
genusrättsforskningen. Särskilt intressant har det varit att se hur genus och genusrelationer konstruerats i rätten med hänsyn till att diskurser används som ett maktmedel.16 I
denna framställning kommer det att redogöras för hur diskursen för brottet våldtäkt ser
ut samt vilka konsekvenser rådande diskurs medför gällande genusrelationer i samhället.
1.5 Material och forskningsläge
Uppsatsen har ett förhållandevis omfattande inledningskapitel då det har ansetts nödvändigt att göra en utredning av dels den diskursanalytiska teorin, dels den genusrättsvetenskapliga diskursanalysen eftersom det inte kan tas gör givet att läsaren besitter
tillräcklig kunskap om detta.
För att göra en rättvisande analys av diskursen av våldtäktsbestämmelsen har det
varit rimligt att utredningen tar avstamp i de förarbeten som avser våldtäkt. Av förarbetena framgår det vad lagstiftaren hade för avsikter vid införandet av bestämmelsen. Det
framgår även vilken diskurs som den lagstiftande makten velat föra avseende våldtäktsbestämmelsen.
Som komplement till förarbetena har rättspraxis använts från Högsta Domstolen.
Syftet med dessa rättsfall är att visa på eventuella skillnader mellan lagstiftarens intentioner och domstolarnas praktiska tillämpning. Då diskursen är under ständig förändring
har det varit viktigt att urvalet av de representerande rättsfallen har gjorts utifrån relativt
ny och tidsenlig praxis.
Den norske kriminologen Nils Christie har gjort en skildring av idealoffret och dess
utgörande egenskaper. Dessa tankar har legat till grund för uppsatsens avsnitt om idealoffer som syftar till att klargöra för läsaren huruvida det finns något idealoffer för brottet våldtäkt eller ej. I detta avsnitt har även förarbeten i form av statlig utredning använts.
1.6 Uppsatsens disposition
Uppsatsen kommer att inledas med en utredning av våldtäktsbestämmelsens förarbeten i
syfte att redogöra för lagstiftarens intention med bestämmelsen. Som komplement till
denna framställning kommer vidare en kortare rättsfallsredogörelse med praxis från
Högsta Domstolen. Därefter följer ett avsnitt avseende det s.k. idealoffret där det dels
förs ett allmänt resonemang om det idealtypiska offret, dels ett resonemang om våldtäktens idealtypiska offer.
15
16
Gunnarsson, Svensson, a.a., 2009, s. 176.
Ibid.
7
Den analyserande delen kommer främst ta sikte på män som våldtäktsoffer och huruvida dagens diskurs av våldtäkt är att se som heteronormativ eller ej. Det är även i denna
del som uppsatsens frågeställning kommer att besvaras, d.v.s. hur dagens diskurs av
våldtäkt ser ut och varför män inte sällan är av uppfattningen att de inte kan bli utsatta
för våldtäkt. Avslutningsvis kommer uppsatsens slutsatser att redovisas.
8
2. Utredning
2.1 Dagens diskurs av våldtäkt
2.1.1 En könsneutral lagstiftning
1984 lade regeringen fram en proposition i syfte att genomföra en förändring av framförallt sexualbrotten men även andra brott i brottsbalken. Den dåvarande våldtäktsbestämmelsen, även kallat sedlighetsbrott, innebar att en man tvingade till sig samlag av
en kvinna genom våld eller hot som innebar trängande fara för henne. För att en gärning
skulle klassificeras som våldtäkt enligt gällande rätt vid tiden för reformförslaget var det
inte nödvändigt att samlaget hade blivit fullbordat – det var tillräckligt att parternas
könsdelar hade berört varandra. Kritik hade riktats mot dåvarande våldtäktsbestämmelse
då denna ansågs vara för snävs utformad.17
Det förslag som lades fram av regeringen syftade först och främst till att göra våldtäktsbestämmelse könsneutral. Av lagtexten skulle det framgå att den som tvingade annan till samlag genom våld eller genom hot som innebar eller för den hotade framstod
som trängande fara skulle dömas till våldtäkt. Sexualbrottskommitténs förslag innebar
således att våldtäktsbegreppet skulle omfatta mer än heterosexuella samlag och på så vis
skulle även tillämpningsområdet komma att utvidgas i förhållande till dåvarande rätt.
En våldtäkt skulle följaktligen kunna begås av både en man och en kvinna under förutsättning att övergreppet i övrigt var att betrakta som en våldtäkt. Den könsneutrala bestämmelsen skulle även innebära att både män och kvinnor nu kunde bli utsatta för
våldtäkt.18
Propositionen innebar även ett förslag på att definitionen av samlag skulle utvidgas
till att även omfatta samlag eller därmed jämförligt sexuellt umgänge.19 På så vis skulle
bestämmelsen omfatta även dels vaginala samlag som tidigare, dels orala och anala
samlag. Då bestämmelsen gjordes könsneutral ansågs det även krävas en utvidgning av
den sexuella handlingen. Tidigare omfattades som sagt endast heterosexuella samlag
men genom att utvidga definitionen av den sexuella handlingen ville lagstiftaren nu
komma åt även samlag av homosexuell natur som kan utgöra en våldtäkt.20
1995 lade Kvinnovåldskommissionen fram ett huvudbetänkande som bl.a. ifrågasatte ett könsneutralt språk i våldtäktsbestämmelsen. Kommissionen var av uppfattningen att lagtexten bör spegla verkligheten och att detta inte kunde tillgodoses genom en
könsneutralitet eftersom den pedagogiska och preventiva verkan av bestämmelsen då
skulle gå förlorad. Kommissionen menade således att bestämmelsen skulle vara utformad så att en man tilltvingade sig samlag eller på annat sätt utnyttjar en kvinna sexuellt.21
Idag har våldtäktsbestämmelsen genomgått ytterligare förändring och nuvarande
formulering i 6 kap 1 § brottsbalken lyder som följer: Den som genom misshandel eller
17
Prop. 1983/84:10, s. 3 och s. 17.
Ibid., s. 15.
19
Min kursivering.
20
Ibid., s. 17.
21
SOU 1995:60, s. 279.
18
9
annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag
eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst
sex år.
2.1.2 Diskursen av den sexuella handlingen
Vilka krav som ställs upp på den sexuella handlingen för att det ska klassificeras som en
våldtäkt framgår till viss del av förarbetena. Det finns dock ingen klar definition på
samlag men det framgår klart att det endast avser vaginala samlag. Däremot omfattar
våldtäktsbestämmelsen som tidigare nämndes även orala och anala samlag, oberoende
om det rör sig om ett heterosexuellt eller homosexuellt övergrepp.22
Av lagtexten framgår det även att en sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag faller in under bestämmelsen. En typisk sådan
sexuell handling som faller in under detta är då ett föremål eller knytnäve förs in i en
kvinnas underliv. Det som är avgörande vid en bedömning är således kränkningens allvar och inte den sexuella handlingen i sig.23 Regeringen ville speciellt framhäva den
situation då ett sexuellt övergrepp varken innebar en penetration av manligt könsorgan
utan endast då en man berör en kvinnas underliv med sin tunga. En sådan situation bör
klassificeras som ett oralt övergrepp och bör därmed falla in under våldtäktsbestämmelsen.24
Även Högsta domstolen har gjort en dömning i frågan. Till en början konstaterades
det att våldtäktsbestämmelsen har utvidgats med åren från att endast omfatta vaginala
samlag till att även omfatta andra sexuella handlingar. I det aktuella fallet hade den tilltalade mannen fört in sina fingrar i målsägandes slida medan denna sov. Därefter avbröt
den tilltalade mannen det sexuella umgänget. Dagen efter hade kvinnan fortfarande ont i
underlivet. Högsta domstolen gjorde bedömningen att kvinnan hade utsatts för en icke
obetydlig penetrering av underlivet och att hon hade utsatts för smärta. Trots att händelseförloppet var att se som kortvarigt gjorde Högsta domstolen bedömningen att kränkningen som kvinnan hade utsatts för måste anses vara snarlik den kränkning som föranleds av ett påtvingat samlag. Den sexuella handlingen bedömdes således som våldtäkt.25
I ett annat fall rörde det sig om hade den tilltalade mannen onanerat åt målsägande
när denne sov. Högsta domstolen gjorde bedömningen att målsägande hade befunnit sig
i ett hjälplöst tillstånd och att den tilltalade hade utnyttjat detta tillstånd genom att utföra
en sexuell handling. I bedömningen av huruvida den sexuella handlingen innefattade en
kränkning jämförlig med den kränkning som uppstår vid ett påtvingat samlag tog Högsta domstolen hänsyn till förarbetena. Att en gärningsman onanerar åt en annan utgör
normalt inte en sådan kränkning som är jämförlig med den kränkning som uppstår vid
22
Prop. 2012/13:111 s. 38 och Prop. 1983/84:105 s. 17.
Ibid., s. 35.
24
Ibid., s. 38.
25
NJA 2008 s. 482 (I).
23
10
påtvingat samlag. Domstolen fann ingen anledning att bedöma på annat sätt. Den sexuella handlingen bedömdes utgöra sexuellt tvång enligt 6 kap 2 § BrB.26
2.2 Idealoffret
2.2.1 Finns det ideala brottsoffer?
I vårt samhälle idag har det målats upp en bild av ett s.k. idealt offer. Frågan är om det
finns något som kan kallas ett idealt offer och vad kännetecknas i sådana fall ett sådant
offer av? Den norske kriminologen Nils Christie har identifierar sex egenskaper som ett
idealoffer åtminstone har. Till att börja med är offret alltid svagt och är involverat i en
betydande aktivitet. Offret är även på väg till en plats som denne inte kan förebrås för. I
förhållande till offret är gärningsmannen alltid i överläge och denne är även okänd för
offret, d.v.s. har ingen relation till offret. Till sist ska offret ha tillräckligt med inflytande för att kunna hävda sin offerstatus. Som synes innehar det schabloniserade brottsoffret, enligt Christie, en försvarslös ställning i förhållande till gärningen och gärningspersonen. Idealoffret är även en oskyldig person. 27
Denna teori har dock kommit att kritiserats för att offret utmålas som svag och
oförmögen att förändra sin utsatta situation. En vanlig illustration av det ideala offret är
en äldre dam som har blivit överfallen. Idealoffret har även sin motsats, d.v.s. ett icke
idealtypiskt offer. Christie har illustrerat detta offer som en ung berusad man på en suspekt bar som tar kontakt med ett gäng andra män som senare rånar honom.28
Det är således inte alltid så enkelt att samtliga ovan uppräknade egenskaper stämmer in på brottsoffret. Tanken om idealoffret har därför kommit att utvecklats till att
även omfatta annorlunda schabloniseringar av det ideala offret. De tre kategoriseringar
som används är det medskyldiga offret, det passiva offret och det motsträviga offret.29
2.2.1.1 Det medskyldiga offret
Föreställningen om det medskyldiga offret bygger på en filosofi om att offret inte alltid
innehar en svag och oskyldig ställning i förhållande till dels gärningen, dels gärningspersonen. Våldskommittén har konstaterat att ett typiskt svenskt våldsbrott är oplanerat
vilket i sin tur innebär att skillnaden mellan offer och gärningsman är relativt liten. Ett
tydligt exempel som illustrerar denna tanke är gatuvåldet. Det är inte ovanligt att slumpen avgör vem som blir gärningsman och vem som blir utsatt för våld.30
2.2.1.2 Det passiva offret
Det passiva offret kännetecknas av en uppfattning om att brottsoffret kan ha tyckts acceptera en handling. En mer rättvisande föreställning är att brottsoffret befinner sig i en
26
NJA 2008 s. 482 (II).
Lindgren m.fl., Brottsoffer- från teori till praktik, 2001, s. 31. Hänvisning till Nils Christie.
28
Ibid.
29
Ibid., s. 32–35.
30
SOU 1990:92 s. 47–48 och Lindgren m.fl., a.a., 2001, s. 32.
27
11
beroendeställning, ofta både psykiskt och fysiskt, i förhållande till gärningsmannen.
Kvinnomisshandel i nära relation utgör ett bra exempel på när kvinnor inte sällan tiger
om sin offerställning p.g.a. rädsla.31
2.2.1.3 Det motsträviga offret
Den sista kategorin av offer som har diskuterats är det motsträviga offret. Det klassiska
idealoffret samarbetar med polis och åklagare genom att anmäla brott samt att lämna
riktiga och väsentliga uppgifter. Det motsträviga offret uppfyller inte dessa ideal. Även
här exemplifieras denna typ av brottsoffer tydligast som en kvinna i ett misshandelsförhållande. Risken är stor att hon inte vågar anmäla mannen och stå fast vid den sanna
berättelsen under hela förundersökningen och rättegången.32
2.2.2 Våldtäktens idealoffer
Som synes ovan har det identifierats vad som karaktäriseras offret för kvinnomisshandel
i en nära relation, det passiva och det motsträviga offret. På samma vis kan det sägas
finnas ideala våldtäktsoffer och detta offer utgörs av en ung kvinna. Det är inte ovanligt
förekommande att just unga kvinnor som våldtäktsoffer skuldbeläggs för den inträffande gärningen, t.ex. genom anklagelse av för hög berusningsnivå eller för utmanande
kläder.
I förhållande till våldtäktsbrottet finns det likväl en motsats till det ideala offret,
d.v.s. ett icke idealtypiskt offer. Våldtäkt utgör en mycket allvarlig kränkning av den
utsattes människovärde. I ett betänkande av Kommittén om ideell skada konstaterades
det i ett expertutlåtande att i de fall våldtäktsoffret utgörs av en prostituerad kvinna bör
ersättningen ställas till ett lägre belopp än i normalfallet. Expertutlåtandet var av uppfattningen att en våldtäkt av en kvinna i allmänheten innebär i regel en större och mer
allvarlig kränkning av människovärdet än vad en våldtäkt av en prostituerad kvinna
innebär vilket gjorde den prostituerade kvinnan till ett icke idealtypiskt offer.
”När det gäller prostituerade kvinnor är situationen oftast annorlunda. De är vana vid att ha samlag med olika män och att
befinna sig i situationer som för icke prostituerade kvinnor skulle kännas mycket främmande och förnedrande. De värnar inte
som in personliga integritet i samma mån som kvinnor i allmänhet.”33
Dock bör det understrykas att utredningen i övrigt inte anslöt sig till denna uppfattning
31
Lindgren m.fl., a.a., 2001, s. 33–34.
Ibid., s. 34–35.
33
Expertutlåtande av M. Svendenius i SOU 1992:84, s. 293.
32
12
utan menade att utgångspunkten bör vara att en prostituerad kränks i samma utsträckning som andra sexualbrottsoffer.34
34
SOU 1992:84, s. 240.
13
3. Analys
Då syftet med denna framställning är att utreda hur dagens diskurs av våldtäkt ser ut
samt att analysera huruvida denna diskurs är att betrakta som heteronormativ eller ej
följer det nu naturligt att föra en djupare analys kring detta. I inledningskapitlet nämndes det att diskursanalysen kommer ta fokus på hur diskursen påverkar en specifik rättslig kontext, nämligen det manliga våldtäktsoffrets kontext.
3.1 Vem styr över diskursen?
Historiskt sett har våldtäktsbestämmelsen endast omfattat heterosexuella samlag. Bestämmelsen har även endast tagit sikte på de fall en man tvingar till sig samlag av en
kvinna och inte vice versa. I modern tid har regeringen genomdrivit en reform i syfte att
göra våldtäktslagstiftningen könsneutral men frågan är om de lyckades förändra även
diskursen med hjälp av en könsneutral lagstiftning?
För att kunna ge denna fråga ett rättvisande svar måste det först utredas vem som
styr över rådande diskurs. Diskursen av våldtäktsbestämmelsen fungerar som ett maktmedel i förhållande till samhället i stort. Det är genom diskursen som gemene man får
en uppfattning om vad som omfattas av våldtäktsbestämmelsen och en verklighet skapas. Därmed skulle en uppfattning kunna vara att den som utformar språket och den
som för talet även utformar en diskurs i samhället. Vår världsbild formas helt enkelt av
diskursen. Språket används som ett maktmedel att förmedla vad som bör ses som klandervärt och vad som inte bör ses som klandervärt. Enligt detta resonemang bör makten
över diskursen av våldtäkt och dess förändring åligga lagstiftaren i hög person genom
gällande lagstiftning och tillhörande förarbeten. Kvinnovåldskommissionen gjorde dock
ett försök genom ett huvudbetänkande att återinföra en icke könsneutral lagstiftning för
att verkligheten skulle speglas mer. Då detta betänkande inte fick vidare uppmärksamhet finns det anledning att betrakta diskursen av våldtäkt som könsneutral. Diskursen
bör därmed enligt denna tankegång omfatta både heterosexuella och homosexuella våldtäkter eftersom det framgår av gällande lagstiftning med tillhörande förarbeten.
En annan uppfattning av vem som har makten över den diskurs som råder skulle
kunna vara att denna makt tillfaller olika aktörer i samhället. Hur framställer media
våldtäktsoffer och våldtäktsgärningsmän? Vad säger skolundervisningen angående å
ena sidan sex och samlevnad och å andra sidan sex och våldtäkt? Hur vi i samhället
uppfattar olika diskurser är med stor sannolikhet beroende av hur samhället i stort bemöter de frågor som omfattas av diskursen. En omständighet likt den att våldtagna män
inte erbjuds samma, eller likvärdig, möjligheter till vård till följd av sexuella övergrepp
som våldtagna kvinnor för att rutiner för sådan vård saknas på akutmottagningar runt
om i landet kan med stor sannolikhet påverka samhällets uppfattning av rådande
diskurs. I media skrivs det om våldtagna män i begränsad utsträckning vilket gör att
samhället inte uppmärksammas om dessa gärningar på samma sätt som kvinnliga våldtäkter. Det må ha sin förklaring i att kvinnliga våldtäkter, antagligen, är mer ofta förekommande än manliga men trots det finns det ingen anledning att särskilja uppmärk14
samheten i media. Enligt dessa resonemang bör diskursen av våldtäkt vara begränsad till
att vara ett brott som främst kvinnor blir utsatta för.
Beroende på vem som anses styra över diskursen kan det nu konstateras att diskursen tar olika inriktningar.
3.2 Bidrar teorin om våldtäktens idealoffer till brottets diskurs?
Som beskrevs i utredningen ovan finns det en teori om ideala brottsoffer. Det ideala
brottsoffret karaktäriseras av framförallt sex egenskaper och i sin helhet är brottsoffret i
en försvarslös ställning i förhållande till gärningsmannen och gärningen. Kan dessa
schabloniserade egenskaper tillämpas även på ett våldtäktsoffer? Enligt Christies teori
om det idealtypiska offret utgörs det ideala våldtäktsoffret av en ung kvinna som i
många fall skuldbeläggs för gärningen, t.ex. i form av anklagelse av för utmanade kläder. Innebär detta att män inte kan vara ett våldtäktsoffer, rent typiskt sett? Bidrar denna
teori om den unga kvinnan som idealoffer till diskursen av våldtäktsbestämmelsen?
Eftersom en man inte uppfyller kriterierna för ett s.k. korrekt våldtäktsfall enligt
teorin om våldtäktens ideala offer finns det intresse att utreda huruvida detta verkligen
stämmer eller ej. Ostridigt är det att en våldtäkt utgör en mycket allvarlig kränkning av
den utsattes människovärde och detta är oberoende kön. Denna framställning ansluter
sig inte till ovan förda resonemang om att det finns ett icke idealtypiskt våldtäktsoffer i
form av en prostituerad kvinna. Oavsett kön, livsstil och livssituation en person befinner
sig i utgör en våldtäkt alltid en enorm kränkning av både den personliga och sexuella
integriteten.
Vidare finns det intresse att utreda huruvida de, enligt Christie, karaktäristiska
egenskaperna är tillämpliga på ett manligt våldtäktsoffer. Till att börja med bör det vara
ostridigt att gärningspersonen är i överläge i förhållande till offret i en våldtäktssituation. Däremot är det inte lika självklart att gärningsmannen är okänd för offret. Det är
inte ovanligt att våldtäkter sker mellan två personer som känner varandra, eller i vart fall
är bekanta, sedan tidigare.35 Av detta följer det naturligt att det inte heller alltid rör sig
om en plats som offret inte kan förebås.
Det kan nu konstateras att det må finnas svårigheter för ett manligt våldtäktsoffer
att uppfylla kriterierna för det ideala våldtäktsoffret. Gällande våldtäktsoffer i allmänhet, d.v.s. oberoende kön, kan dock det passiva offret bli applicerbart. Det passiva offret
kännetecknar i synnerhet ett manligt våldtäktsoffer menar undertecknad. Som tidigare
konstaterades må det anses finnas ett beroendeförhållande, såväl psykiskt som fysiskt,
mellan gärningsman och det manliga våldtäktsoffret där den senare nämnda innehar en
underlägsen ställning. Det finns även anledning att fråga sig om den utsatta mannen har
gjort ett helhjärtat försök att avbryta den våldsamma handlingen genom att ropa på hjälp
i tillräckligt stor utsträckning eller har denne varit oförmögen till detta till följd av sin
underlägsna ställning?
35
BRÅ 2005:7 – s. 25. Det är dock viktigt att uppmärksamma att mörkertalet är mycket stort gällande
våldtäkter. Publikationen utgår från antalet polisanmälda våldtäkter under tidsperioden 1995 till 2000.
15
Våldtäkternas mörkertal är stort och det finns en stor risk att utsatta män underlåter att
polisanmäla sexuella övergrepp. Frånvaro av polisanmälan av en manlig våldtäkt kan
med stor sannolikhet bero på skam eller rädsla. Avsaknaden av anmälan kan även ha sin
grund i att samhället har en relativ oförmåga att vårda män som söker vård p.g.a. våldtäkt eller annat sexuellt utnyttjande. De bristfälliga rutinerna i vården runt om i landet
kan bidra till en känsla av att en polisanmälan på så vis skulle vara meningslös. Osäkerheten och okunskapen om vad som utgör en manlig våldtäkt kan även bidra till polisanmälans uteblivande. Anledningarna varför mäns passivitet faller in må vara många.
Det finns således anledning att påstå att våldtagna män inte sällan tiger om sin offerställning, likt kvinnan i ett kvinnomisshandelsförhållande, p.g.a. rädsla och skam.
3.3 Heterosexuell penetrering som norm
Ovan nämndes att lagstiftaren sitter på en maktposition i förhållande till diskursen.
Även domstolsväsendet, i synnerlighet Högsta domstolen, bör enligt samma resonemang ha en framträdande roll avseende våldtäktsdiskursen.
Då samlag endast avser vaginala samlag enligt förarbetena riskeras diskursen av
våldtäkt bli heteronormativ. Endast kvinnor kan bli utsatta för ofrivilligt samlag i lagens
mening. Med hänsyn till detta skulle det kunnas säga att det råder en heterosexuell penetrationsnorm avseende våldtäkt. Trots att förarbetena tydliggör att våldtäktsbestämmelsen omfattar såväl vaginala som både orala och anala samlag finns en stor risk för
att detta leder till tolkningsproblem för gemene man. Som synes av de två ovan presenterade avgörandena från Högsta domstolen är en av de väsentliga faktorerna i bedömningen, huruvida ett övergrepp utgör våldtäkt eller sexuellt tvång, om övergreppet har
inneburit en penetration eller ej. Då penetrationen har visat sig vara av stor betydelse i
bedömningen av såväl förarbetena och domstolarna riskeras samhällets uppfattning påverkas av detta. I denna framställning är uppfattningen således att dagens diskurs av
våldtäkt fokuserar på en heterosexuell penetration trots att förarbetena föreskriver att
våldtäktsbestämmelsen ska vara könsneutral.
Att det krävs en heterosexuell penetration för att våldtäktsbestämmelsen ska aktualiseras må vara en vanlig uppfattning idag trots att det inte är helt sanningsenligt. I en
situation där diskursen fokuserar på en heterosexuell penetrering finns det stora risker
att män exkluderas från att vara potentiella brottsoffer. Män utgör kanske inte det ideala
våldtäktsoffret men det finns ingenting som hindrar män från att bli utsatta för en våldtäkt. Lagstiftningen är tillämplig på både kvinnliga och manliga våldtäkter. Trots detta
finns en uppfattning att män inte kan bli våldtagna och en av de främsta anledningarna
till denna uppfattning är troligtvis domstolens fokusering på penetrering.
Ytterligare en anledning till att män inte tror sig kunna bli våldtagna kan ha sin
grund i att gränsen för vad som utgör en manlig våldtäkt inte är helt klar. Risken är stor
att förvirring råder huruvida en man kan bli penetrerad i den mening som Högsta domstolen och förarbetena menar krävs för en våldtäkt. När blir sexuellt umgänge att betrakta som en våldtäkt? Gränsdragningen för vad som utgör frivilligt sexuellt umgänge mel16
lan två parter och våldtäkt är troligtvis inte endast ett problem i förhållande till manliga
våldtäkter. Det skulle kunna påstås att det är ett generellt problem då ingen person, oberoende kön, vill identifiera sig med ett våldtäktsoffer. Risken finns däremot att män är
benägna att identifiera sig med ett våldtäktsoffer i mindre utsträckning än kvinnor eftersom det kan tyckas vara mer allmänt känt att kvinnor kan bli våldtagna.
3.4 Hur kan diskursen av våldtäkt förändras?
I denna framställning har det konstaterats att det råder en heteronormativ diskurs avseende våldtäktsbrottet vilket i sin tur troligen kan vara en av anledningarna till att män
inte tror sig kunna bli utsatta för en våldtäkt. I strävan efter ett jämställt samhälle bör
denna diskurs förändras.
Lagstiftaren har gjort ett försök på 1980-talet genom att införa en könsneutral våldtäktsbestämmelse men detta har visat sig inte vara tillräckligt. Diskursen styrs av mer än
lagstiftningen och dess förarbeten. Tidigare nämndes det att diskursens makt bl.a. ligger
hos samhällets aktörer. Förändring av inställningen till manliga våldtäkter och manliga
våldtäktsoffer måste först ske på denna nivå för att gemene mans uppfattning sedan ska
kunna förändras. I en drömvärld finns det ett könsneutralt idealtypiskt våldtäktsoffer
men vägen dit är lång. Idag är det dock ostridigt att ett sexuellt övergrepp i form av
våldtäkt utgör en mycket stor kränkning av människovärdet, oavsett kön och livssituation. På samma sätt bör inte kön påverka uppfattningen av vem som utgör det ideala
våldtäktsoffret.
I domstolarnas bedömning av den sexuella handlingen har det visat sig vara av särskilt intresse huruvida det har förekommit en penetrering eller ej, i synnerhet heterosexuell penetrering. Bedömningen i sig är inte i behov av en större förändring men däremot
hade det varit önskvärt att begreppet penetrering omfattade såväl homosexuella som
heterosexuella penetreringar i större utsträckning än vad det gör idag. Även begreppet
samlag bör spegla dagens verklighet i större utsträckning och därför vore det lämpligt
att även analt samlag inkluderas i begreppet samlag. Enligt dagens definition omfattas
endast vaginalt samlag i begreppet samlag vilket får konsekvensen att män inte kan bli
utsatta för våldtäkt i form av samlag.
Det som allmänheten får veta idag går, i mycket stor utsträckning, genom ett visst
filter, nämligen media. En viktig del i diskursens förändringsprocess är kommunikation
till samhället i stort. För att samhällets uppfattning och inställning till manliga våldtäkter och våldtäktsoffer ska förändras är det viktigt att de personer som talar ur maktpositioner, t.ex. rättsväsendet, vårdpersonal och media, kommunicerar på ett sätt som samhället dels kan förstå, dels kan ta till sig.
17
4. Slutsatser
I detta avsnitt är syftet att uppsatsens frågeställning ska besvaras. Den övergripande
frågeställningen avseende hur dagens diskurs av våldtäkt ser ut kan besvaras ur flera
olika perspektiv. I denna framställning har det dock konstaterats att det råder en heterosexuell penetrationsnorm i förhållande till våldtäktsbestämmelsen och att diskursen
fungerar som ett maktmedel i förhållande till gemene man. Beroende på vem som anses
styra över diskursen finns möjlighet till olika inriktningar. Då både domstolsväsendet
och lagstiftaren intresserar sig för den heterosexuella penetreringen i bedömningen av
den sexuella handlingen har det ansetts befogat att konstatera att det råder en heteronormativ penetrationsnorm i förhållande till våldtäktsbestämmelsen. Denna diskurs har
ansetts vara den starkaste.
Uppsatsen har även försökt hitta ett svar på frågan varför män sällan förstår att de
kan bli offer för ett sexuellt övergrepp i form av våldtäkt. Frågan har inget givet generellt svar. Det kortfattade svaret skulle bli samma som för den övergripande frågan,
nämligen att det helt enkelt beror på den diskurs som råder. Då det kan sägas finnas en
heterosexuell penetrationsnorm framstår det inte som omöjligt att diskursen påverkar
mäns uppfattning av vad som utgör en våldtäkt. Även historiskt sett har våldtäktsbestämmelsen varit utformad utifrån en heterosexuell penetration. Det var endast en man
som kunde förgripa sig på en kvinna för att uppfylla våldtäktsrekvisiten.
Ett mer utförligt svar på den underliggande frågan tar sin utgångspunkt i kommunikation – på vilket sätt blir samhället informerade om manliga våldtäkter och våldtäktsoffer? Starka aktörer, t.ex. domstolsväsendet, media och skolan, i samhället spelar
troligtvis en stor roll i detta avseende. Begreppen penetration och samlag utgör bra exempel på företeelser som är i behov av både utvidgning av definitionen och bättre
kommunikation till allmänheten. Samlag idag avser bara vaginala samlag vilket innebär
att män inte kan bli utsatta av våldtäkt i form av samlag. Heteronormen är tydlig och är i
behov av en förändring för att spegla dagens verklighet och samtid. Begreppen bör även
förtydligas så att gemene man ges möjlighet att förstå dess innebörd utan missförstånd.
Även synen på det idealtypiska våldtäktsoffret, som idag är en ung kvinna med utmanande kläder, kan vara en bidragande faktor till att män inte tro sig kunna bli utsatta
för en våldtäkt. Avslutningsvis ser undertecknad gärna ett könsneutralt idealvåldtäktsoffer, inte minst som en följd av den könsneutrala lagstiftningen. En tanke bör skänkas till
om det verkligen är tidsenligt att göra skillnad på våldtäktsoffer och våldtäktsoffer p.g.a.
kön?
18
Käll- och litteraturförteckning
Offentliga tryck
Prop. 1983/84:10.
Prop. 2012/13:111.
SOU 1990:92 – Våld och brottsoffer. Slutbetänkande av Våldskommissionen.
SOU 1992:84 – Ersättning för kränkning genom brott. Delbetänkande av Kommittén
om ideell skada.
SOU 1995:60 – Kvinnofrid. Kvinnovåldskommissionens slutbetänkande.
Lagstiftning
Brottsbalk (1962:700).
Litteratur
Gunnarsson, Åsa, Svensson, Eva-Maria. Genusrättsvetenskap. Studentlitteratur. Lund.
2009.
Kleineman, Jan. Postmoderna och diskursteoretiska verktyg inom rätten. I: Juridisk
metodlära. Andersson, Håkan (red). Upplaga 1:2. Lund. 2013.
Lindgren, Magnus, Pettersson, Karl-Åke, Hägglund, Bo. Brottsoffer – från teori till
praktik. Jure CLN AB. Stockholm. 2001.
Sandgren, Claes. Rättsvetenskap för uppsatsförfattare – ämne, material, metod och argumentation. Upplaga 3:1. Norstedts Juridik. Polen. 2015.
Winther Jørgensen, Marianne, Philips, Louise. Diskursanalys som teori och metod. Studentlitteratur. Lund. 2000.
Publikationer
BRÅ 2005:7 – Våldtäkt. En kartläggning av polisanmälda våldtäkter.
RFSU – Män som utsätts för sexuella övergrepp – hur hanteras de i vården?
19
Elektroniska källor
http://www.rfsu.se/sv/Internationellt/Roda-traden---RFSUs-kampanjer-ominternationella-fragor/Sexmyter/Myt-3-Man-kan-inte-bli-valdtagna/.
Hämtat: 2 mars 2016.
Rättsfallsföreteckning
Högsta domstolen
NJA 2008 s. 482 (I).
NJA 2008 s. 482 (II).
20