Inledning
Kristendomen utgår från tron på Jesus från Nasarets lära, liv, död och
uppståndelse som det berättas om i Nya Testamentet. Kristna menar att
Jesus är den utlovade Messias/Kristus.
Kristendomen är idag världens största religion med omkring 2
miljarder anhängare, eller 33% av världens befolkning.
Det är i det Nya Testamentet som vi kan läsa om Jesus och kristendomens
första tid. För att texterna skulle komma med i NT krävdes att de hade nära
koppling till apostlarna, de tolv lärjungarna.
De fyra första böckerna – Matteus, Markus, Lukas och Johannes
evangelier – beskriver alla Jesu liv. De tre första är mycket lika varandra
och kallas för synoptikerna (=samseende). Dessa fyra böcker kan man se
som fyra porträtt av Jesus.
Budskapet i NT är: Att de som tror på Jesus, som Guds son, är
Guds folk.
Jesus
Jesu födelse och barndom
Forskare vet inte exakt när Jesus föddes. Olika texter i Bibeln säger olika
tidpunkter. Den allmänna uppfattningen är att Jesus föddes något år mellan
7 och 4 f.Kr. Den västerländska tideräkningen bygger på ett medeltida
försök att räkna ut när Jesus föddes. Julen firas av kristna den 25 december
men det finns inget bevis på att så var fallet.
Det råder även olika teorier om hur Jesus ”kom till”. Enligt vissa
texter har han kunglig härkomst, en annan säger att ängeln Gabriel besökte
Maria i Nasaret och sa att hon skulle föda ”den Högstes son” (Guds son),
genom befruktning av den Helge Ande, alltså jungfrufödsel. Om så var fallet
så var Marias man Josef inte far till Jesus (enligt Nya Testamentet).
Det berättas att Maria och Josef kom till Bethlehem (söder om
Jerusalem) och där föddes Jesus. En tid senare fick familjen besök av de tre
vise männen som kom med gåvor till den nyfödde ”konungen”.
När Jesus var 12 år sägs det att han besökte Jerusalems tempel
och förde kloka samtal med de lärda männen. Där upphör uppgifterna om
Jesus barn- och ungdom i Nya Testamentet.
Jesu verksamhet
I början av sin verksamhet valde Jesus ut tolv av sina lärjungar till apostlar
(=sändebud). De viktigaste var Petrus, Jakob och Johannes.
Jesus offentliga verksamhet började när han var i 30-årsåldern.
Han lät sig döpas av Johannes döparen, denne hade förkunnat att Messias
ankomst var nära och döpte de som ville omvända sig.
Enligt Nya Testamentet talade Jesus främst om Guds rike
(himmelriket), men även om moral och bön. En av Jesus mest kända läror
kommer från Bergspredikan.
Jesus säger även att denna värld som vi lever i oväntat kommer
ta slut och att han ska återvända för att döma världen. Han uppmanade sina
följeslagare att ständigt vara vaksamma och trogna. Jesus lärde också att
ånger är nödvändigt för att få tillträdelse till himmelriket.
Gemenskap är en central del i Jesu verksamhet. Han och hans
lärjungar äter tillsammans med syndare och andra som inte anses vara
värdiga. När Jesus fick kritik för detta så svarade han att det är de sjuka som
behöver läkare och inte de friska. Han försvarade sina lärjungar mot kritik
och blev själv anklagad för olika felaktigheter. Han talade om för sina
missionärer att de skulle äta med de människor som de predikade för eller
helade. Vid flera tillfällen välkomnar Jesus syndare, barn, kvinnor, fattiga,
utlänningar och invandrare.
Jesu död och uppståndelse
Detta är för majoriteten av troende kristna en central händelse som enligt
Nya Testamentet ägde rum under påsken, runt år 30.
Enligt bibeln korsfästes Jesus på en fredag, efter han dött
begravdes han i en klippgrav och en sten rullades för öppningen. På
söndagen besöktes graven av några kvinnor, bara för att upptäcka att
graven var öppen och tom.
Det sägs att Jesus levde och att han umgicks med lärjungar och
andra följeslagare. 40 dagar senare återvände han till Gud (Kristi
Himmelfärd).
50 dagar senare (Pingst) började Jesus lärjungar att predika. De
sägs att de fylldes av den helge Ande och att de talde som de aldrig talat
förr. Flera tusen människor blev kristna vid detta tillfälle.
Treenighetsläran
Försoningsläran
