Tjänsteutlåtande
Utfärdat 2012-10-31
Diarienummer 0801/12
Repronummer 295/12
Stadsledningsstaben
Avdelningen för Individ- och familjeomsorg samt
Funktionshinder
Ulla Carlshamre
Telefon 031-3680321
E-post: [email protected]
Remiss från Socialdepartementet: Psykiatrin och lagen - tvångsvård, straffansvar
och samhällsskydd (SOU 2012:17)
Förslag till beslut
I kommunstyrelsen
Göteborgs Stad avger yttrande över betänkandet Psykiatrin och lagen –
tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd (SOU 2012:17) enligt
stadsledningskontorets förslag.
Sammanfattning
Regeringen beslutade den 10 juli 2008 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att
göra en översyn av lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) och lagen om
rättspsykiatrisk vård (LRV) samt lämna förslag till ny lagstiftning på området.
Yttrandet ska ha inkommit till Socialdepartementet senast den 15 november 2012.
Bordläggning medges inte.
Kommunernas ansvar för de berörda målgrupperna förändras i princip inte, men det blir
fler aktörer att samverka med; Kriminalvården, staten och psykiatrin.
Utgångspunkter för uppdraget har bland annat varit att utgå från att en större reform
med utgångspunkt från Psykansvarskommitténs (SOU 2002:3) förslag kommer att
genomföras, samt att staten ska ta över kostnadsansvaret för den tvångsvård av psykiskt
störda som orsakas av behovet av samhällsskydd. Utredningen föreslår bland annat att
all tvångsvård för personer med psykisk störning ska samlas i en lag.
För psykiskt störda lagöverträdare införs kriteriet tillräknelighet som krav för att en
person ska kunna dömas för brott. Personer med allvarlig psykisk störning i
kombination med andra funktionsnedsättningar, t.ex. utvecklingsstörning, demens eller
autismspektrumstörning, kan få avtjäna fängelsestraffet i så kallad sluten stödenhet.
Detta förutsätter att allmän domstol bedömer att de är tillräkneliga och kan dömas för
brottet. Utredaren bedömer att det kommer att röra sig om ett fåtal personer som
kommer att placeras i sluten stödenhet.
En ny lag föreslås för särskilda skyddsåtgärder i sluten och öppen form. Särskilda
skyddsåtgärder är inte en del av påföljdssystemet. De kan beslutas av domstol för
personer som antingen bedöms vara otillräkneliga och därför inte kan dömas till
fängelse, eller för personer som efter avtjänat straff bedöms ha stor risk för återfall i
våldsbrott. Särskilda skyddsåtgärder är åtgärder som innebär riskhantering utifrån behov
av samhällsskydd.
1(12)
Ekonomiska konsekvenser
De ekonomiska konsekvenserna av förslagen är bristfälligt belysta, framför allt de
beräknade konsekvenserna för kommunerna som är kraftigt underskattade. Det är t.ex.
sannolikt att kommunen kommer att få högre kostnader under lång tid för personer som
har särskilda skyddsåtgärder i öppen form. Dessa personer kommer att behöva
omfattande stöd av kommunen, i första hand i särskilda boendeformer.
Utredaren anger att de beräknade kostnaderna endast är antaganden och bör betraktas
som riktmärken. Man föreslår därför att en organisationsgrupp bestående av berörda
myndigheter och departement bör få i uppdrag att beräkna kostnaderna.
Stadsledningskontoret menar att representanter för kommuner och landsting också
måste ingå i denna grupp.
Barnperspektivet
Barnkonventionen vägs in i förslagen men som helhet belyses barnperspektivet vagt och
bristfälligt. Barnets rätt till information och inflytande tas upp, liksom rätten att ha
kontakt med familj och släkt. Däremot saknas resonemang om att barn behöver en
företrädare i samband med de rättsliga processerna eftersom de inte har förståelse att
föra egen talan. Anmälningsplikten till socialtjänsten nämns inte och det förs inget
resonemang kring detta. Förslaget om att i vissa fall tillåta att barn vårdas tillsammans
med vuxna är enligt stadsledningskontorets bedömning helt olämpligt utifrån
barnperspektivet och barnets bästa. Stadsledningskontorets bedömning är att barn och
ungdomsvården om så krävs måste byggas ut för att kunna tillgodose barnens behov.
Jämställdhetsperspektivet
I direktivet står att utredningen ska ta fram ett könsneutralt förslag till ny lagstiftning på
området. Stadsledningskontoret konstaterar att frågan om mäns och kvinnors olika
behov och förutsättningar inom den psykiatriska vården inte tas upp. Inte heller belyses
att kvinnor med svår psykiatrisk problematik ofta har en särskild utsatthet och får sina
vårdbehov tillgodosedda i mindre utsträckning än män i samma situation.
Mångfaldsperspektivet
Jämlikhet i vården är en lagstadgad skyldighet för huvudmännen. Vården ska hålla bra
kvalitet för alla och tillgängligheten ska vara god för både kvinnor och män, utrikes
födda, oavsett ålder, bostadsort, utbildning och ekonomiska förutsättningar.
I ett avsnitt redogör utredningen för Europakonventionen om mänskliga rättigheter,
Europeiska tortyrkonventionen, Europarådets rekommendationer om psykiatrisk
tvångsvård, FN´s konventioner om barn, rättigheter för personer med
funktionsnedsättning, principer för psykisk störning och psykiatrisk vård, samt etiska
riktlinjer antagna av World Psychiatric Association. Utredningens olika förslag
genomsyras av de allmänna etiska principerna i dessa dokument. När det gäller personer
med vissa funktionsnedsättningar (utvecklingsstörning, autismspektrumstörning,
demens och psykiska funktionsnedsättningar) innebär utredningens förslag viktiga
förändringar (se nedan).
Miljöperspektivet
Stadsledningskontoret har inte funnit några särskilda aspekter på frågan utifrån detta
perspektiv.
Omvärldsperspektivet
Utredaren gör bedömningen att förslagen i betänkandet ligger helt i linje med Sveriges
åtaganden till följd av EU-medlemskapet och också att de överensstämmer med andra
åtaganden i fråga om mänskliga rättigheter som Sverige har gjort.
Göteborgs Stad Stadsledningskontoret, tjänsteutlåtande
2(12)
Sveriges nuvarande lagstiftning på området som innebär att psykiskt störda
lagöverträdare kan dömas till rättspsykiatrisk vård avviker från övriga Europas
lagstiftning. En anpassning sker genom utredarens förslag till omvärlden bl.a. att man
inför tillräknelighetskriteriet. Det innebär att personer som bedöms vara otillräkneliga
inte kan dömas för brott utan istället kan föras över till vård och/eller särskilda
skyddsåtgärder. Utredarens bedömning är att ett mycket litet antal personer kommer att
bedömas som otillräkneliga.
I utredningen beskrivs lagstiftningen i de nordiska länderna, samtliga har bestämmelser
om krav på tillräknelighet för att individen ska kunna dömas för brott. Det finns
skillnader mellan de nordiska länderna när det gäller regler för personer med
utvecklingsstörning. I Danmark kan ”mentalt retarderade” personer bli föremål för
annan rättsföljd av brottet; placering i säkerhetsavdelning, placering i institution för
personer med omfattande psykiskt handikapp eller dom med tillsyn av kommunen. I
Norge kan personer som har en hög grad av utvecklingsstörning (IQ under 55) bli
föremål för s.k. ”tvungen omsorg” och i Finland kan nämnden för rättspsykiatriska
ärenden besluta om specialomsorger av utvecklingsstörda mot vederbörandes vilja.
Bilagor
1. Sammanfattning av betänkandet
2. Stadsledningskontorets förslag till yttrande till Socialdepartementet
Göteborgs Stad Stadsledningskontoret, tjänsteutlåtande
3(12)
Ärendet
Göteborgs Stad har fått möjlighet att avge yttrande över Psykiatrin och lagen (SOU
2012:17). Yttrandet ska ha inkommit till Socialdepartementet senast den 15 november
2012. Bordläggning medges inte.
I stadsledningskontorets beredning av ärendet har deltagit företrädare för
stadsledningskontoret, juridiska enheten, representanter från stadsdelarna MajornaLinné, Centrum (psykiatrisamordningen), Social resursförvaltning samt
Rättspsykiatriska vårdkedjan inom Västra Götalandsregionen.
Stadsledningskontoret har också deltagit i den remisskonferens som anordnades av
Sveriges kommuner och landsting (SKL).
Bakgrund
Regeringen beslutade den 10 juli 2008 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att
göra en översyn av lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) och lagen om
rättspsykiatrisk vård (LRV) samt lämna förslag till ny lagstiftning på området.
Utgångspunkter i uppdraget har varit att:
göra lagstiftningen så pedagogisk som möjligt och anpassad till de etiska,
medicinska och juridiska krav som bör ställas i samband med
tvångsomhändertagande av personer med psykisk sjukdom
utgå ifrån att en större reform utifrån Psykansvarskommitténs förslag kommer
att genomföras ("Psykisk störning, brott och ansvar", SOU 2002:3)
staten ska ta över ansvaret för de kostnader inom den psykiatriska tvångsvården
av psykiskt störd lagöverträdare som orsakas av kravet på samhällsskydd.
Betänkandet är indelat i tre delar: Översynen av den psykiatriska
tvångsvårdslagstiftningen, psykiskt störda lagöverträdare och gemensamma frågor.
Utredningens förslag och bedömningar
Psykiatrilagsutredningens huvudförslag:
Landstingen ska vara huvudmän för den psykiatriska vård enligt LPT och hälsooch sjukvårdslagen (HSL) som bedrivs på region- och länskliniker
Staten får ansvar för verksamhet som bedrivs på särskild skyddsåtgärd i sluten
form och öppen form, med undantag för boende i öppen skyddsåtgärd vilket är
kommunalt ansvar
Kriminalvården blir huvudman för de personer som döms till fängelse eller
sluten stödenhet
Kommunerna får fortsatt ansvar för det som regleras i socialtjänstlagen och LSS.
Kommunernas ansvar kommer inte att utökas, men man kan förvänta sig att
efterfrågan på särskilt boende kommer att öka.
Utredningen föreslår att den psykiatriska tvångsvården samlas i en lag
Den nya lagen ska ersätta nuvarande lagar, LPT och LRV. Lagen ska ges en översiktlig
och ändamålsenlig struktur och delas in i kapitel och ges mellanrubriker.
Bestämmelserna i lagen ska utformas på ett könsneutralt sätt. Som en konsekvens av
förslagen kommer det inte längre att vara möjligt för allmän domstol att överlämna en
person till rättspsykiatrisk vård. Begreppet rättspsykiatrisk vård utmönstras ur
lagstiftningen. Särskilda regler om samhällsskydd, som är nödvändiga för psykiskt
störda lagöverträdare under tid som de erhåller psykiatrisk tvångsvård, kan inordnas i
Göteborgs Stad Stadsledningskontoret, tjänsteutlåtande
4(12)
lagen om psykiatrisk tvångsvård. En konsekvens av ändringarna i lagstiftningen blir att
den psykiatriska hälso- och sjukvården får en tydligare roll att enbart tillgodose
vårdbehovet för psykiskt störda lagöverträdare och ska inte längre hantera konflikten
mellan vårdbehov, straffansvar och samhällsskydd.
En grundläggande förutsättning för att en person ska kunna underkastas tvångsvård ska
även fortsättningsvis vara att personen lider av en allvarlig psykisk störning.
Bestämmelsen i nuvarande lagstiftning att personen ska ha ett ”oundgängligt” behov av
vård för att beslut om tvångsvård ska kunna fattas, ändras till ”påtagligt” behov.
Övergripande principer för psykiatrisk tvångsvård blir som tidigare att huvudregeln ska
vara att psykiatrisk vård ska ges med patientens samtycke. I de undantagsfall vård måste
ges utan samtycke ska den syfta till att patienten får nödvändig vård och det stöd han
eller hon behöver. Tvångsåtgärd får endast användas om den står i rimlig proportion till
syftet med åtgärden och om en mindre ingripande åtgärd inte är tillräcklig. Tvång ska
utövas så skonsamt som möjligt och med största möjliga hänsyn till patienten.
Psykiskt störda lagöverträdare
Stora förändringar föreslås utifrån tre principiella frågor: vårdbehov, straffrättsligt
ansvar och skydd mot fortsatt allvarlig brottslighet. Utredarens utgångspunkter för ett
reformerat system är:
-
Behov av psykiatrisk vård ska tillgodoses oberoende av vilken påföljd som
bestäms eller åtgärd som beslutas i det enskilda fallet.
-
Val av påföljd, verkställighet och andra åtgärder ska styras av situationens krav
och behov, inte av kostnadshänsyn.
-
Pågående vård och andra insatser ska vägas in vid bedömning av om det
straffrättsliga systemet ska användas.
-
Allmänna principer för straffmätning och val av påföljd bör i högre grad än i dag
styra det straffrättsliga ingripandet.
-
Ökat fokus på ansvarsledet genom att skuldprincipen får ett större genomslag
vid ansvarsprövningen.
-
Skyddet mot fortsatta allvarliga våldshandlingar beaktas särskilt.
-
Tydliga skillnader görs så långt som möjligt mellan omständigheter som rör
straffrättsligt ansvar, vårdbehov och samhällsskydd.
-
Att medvetenhet om svårigheter att skapa ett perfekt system bör leda till en
strävan mot flexibla men robusta lösningar.
Några betydelsefulla ändringar jämfört med gällande lagstiftning (LPT och LRV):
– Det särskilda undantaget för utvecklingsstörning tas bort vilket innebär att
utvecklingsstörningen i sig inte är skäl att undanta att en person vårdas inom den
psykiatriska tvångsvården.
–
Villkor om att tvångsvård ska ha föregåtts av att frivillig vård har prövats utan
framgång eller att det är uppenbart meningslöst att pröva sådan vård
–
Psykiatrisk tvångsvård ska ges om patienten lider av en allvarlig psykisk störning
och har ett påtagligt behov av psykiatrisk vård, d v s om det är sannolikt att
patienten kan få sin psykiska hälsa avsevärt förbättrad genom vård eller avsevärt
försämrad utan vård, eller om personen utgör en fara för sitt eget eller andras liv och
hälsa. Detta innebär en skärpning jämfört med nuvarande lagstiftning, en starkare
tonvikt på samhällsskyddet, farerekvisitet och hjälplöshetsrekvisitet. Förslaget
Göteborgs Stad Stadsledningskontoret, tjänsteutlåtande
5(12)
innebär också att man utifrån behandlingsrekvisitet ska kunna sätta in behandling i
ett tidigare skede för att undvika att den enskilde och anhöriga far illa och att
patienten riskerar att hamna i ett tillstånd av allmän hjälplöshet.
–
En patient ska kunna bli föremål för öppen psykiatrisk tvångsvård utan att den har
föregåtts av sluten psykiatrisk vård. Vid övergång från öppen till sluten psykiatrisk
tvångsvård krävs däremot även fortsättningsvis medgivande av domstol.
–
Tvångsåtgärder ska kunna vidtas i den öppna psykiatriska tvångsvården. De åtgärder
som ska vara möjliga är; att hämtas till en sjukvårdsinrättning, ges läkemedel för att
upprätta den behandling som är villkor för tvångsvård i öppen form, drogkontroll
och kroppsvisitation.
–
Nuvarande tidsfrist innan betalningsansvaret övergår till kommun beträffande
utskrivningsklar patient ska minskas från trettio dagar till femton.
Psykiskt störda lagöverträdare
–
Krav på tillräknelighet för att en person ska kunna dömas för brott vilket innebär att
en gärning inte kan utgöra brott om den begås av någon som till följd av en allvarlig
psykisk störning, tillfällig sinnesförvirring, utvecklingsstörning eller allvarlig
demenssjukdom, saknar förmåga att förstå gärningens innebörd i den situation
han/hon befinner sig. För den som själv orsakar sin bristande förmåga genom rus
eller på annat sätt gäller inte detta, man kan då dömas för brott trots att man i
situationen inte förstod gärningens innebörd.
–
Frågan om tillräknelighet ska avgöras av allmän domstol efter en rättspsykiatrisk
undersökning.
–
Överlämnande till rättspsykiatrisk vård avskaffas som självständig påföljd, istället
ska normala bestämmelser gälla även för psykiskt störda lagöverträdare. Den
psykiska störningen ska kunna vägas in som förmildrande omständigheter vid
bedömning av straffvärdet i vissa fall.
–
Personer med allvarlig psykisk störning, som bedöms vara tillräkneliga, kan i vissa
fall avtjäna fängelsestraff i en sluten stödenhet. Det gäller personer med svår
utvecklingsstörning, svår autismspektrumstörning eller någon annan stor och
varaktig psykisk funktionsnedsättning. En förutsättning är att personen har en så
uttalad kognitiv funktionsnedsättning att han eller hon är i behov av stöd och service
i en sluten stödenhet. En sluten stödenhet ska vara utformad som en liten enhet
enligt principerna för bostad med särskild service enligt LSS.
–
Kriminalvården ska ansvara för verkställigheten i sluten stödenhet.
Särskilda skyddsåtgärder med syfte att förhindra att en gärningsman begår nya
allvarliga våldshandlingar. Beslut ska fattas av allmän domstol efter ansökan av
åklagare. Särskilda skyddsåtgärder ska inte vara en del av påföljdssystemet, det är en
fråga om riskhantering. De ska regleras i en särskild lag och vara åtgärder som är knutna
till den otillåtna gärningen eller brottet. De ska genomföras i sluten eller öppen form.
Genomförandet i sluten form ska ske i särskilda skyddsboenden för vuxna och i
särskilda ungdomshem för unga under 18 år. Åtgärderna får pågå under högst sex
månader men kan efter ansökan förlängas sex månader åt gången så länge det finns
förutsättningar för det. En person under femton år ska inte bli föremål för särskilda
skyddsåtgärder. Åtgärden ska kunna beslutas i två olika situationer:
1. Om personen har bedömts vara otillräknelig. Förslaget om ny lag om
tvångspsykiatrisk vård kommer inte på ett heltäckande sätt att tillgodose behovet
av skydd mot nya allvarliga våldshandlingar från personer som bedöms vara
Göteborgs Stad Stadsledningskontoret, tjänsteutlåtande
6(12)
otillräkneliga. Särskilda skyddsåtgärder kan därför beslutas för personer utifrån
behovet av samhällsskydd.
2. I samband med frigivning från fängelse eller särskild ungdomsvård, av en person
som har bedömts vara tillräknelig. Särskilda skyddsåtgärder ska kunna beslutas
om brottet begåtts under inverkan av allvarlig psykisk störning, svår
utvecklingsstörning, allvarligt demenstillstånd eller en tillfällig sinnesförvirring,
och inneburit fara för eller riktats emot annan persons liv och hälsa. Det ska
finnas en påtaglig risk för att personen begår nya gärningar som medför fara för
annans liv eller hälsa.
Kommunalt betalningsansvar
Enligt betalningsansvarslagen (BAL) inträder kommunernas betalningsansvar tidigast
efter 30 dagar för en utskrivningsklar patient inom den psykiatriska slutenvården. Inom
den somatiska vården inträder betalningsansvaret tidigast efter 5 dagar. Orsaken till den
längre tidsfristen inom den psykiatriska vården är att det anses att kommunerna behöver
längre tid för att förbereda boende och andra insatser för personer med psykisk
funktionsnedsättning. Utredaren föreslår att tidsfristen ska minskas till 15 dagar med
motiveringen att det inte längre anses befogat med längre planeringstid eftersom
kommunerna har byggt ut och stärkt stödformerna för målgruppen.
Samverkan mellan olika huvudmän
I utredarens uppdrag ingick särskilt att överväga om ytterligare åtgärder kan behövas för
att underlätta samarbetet mellan landsting och kommun och att beakta frågor om
gränsdragning mellan olika myndigheter.
Ekonomiska konsekvenser
I utredningen framhålls att de ekonomiska beräkningarna endast är antagande och att en
särskild organisationsgrupp bör tillsättas av berörda departement och myndigheter för
att i detalj planera för genomförandet av förslagen samt närmare beräkna kostnaderna.
Den ekonomiska analys som presenteras i utredningen pekar mot att staten kommer att
få kostnadsökningar med 1638 mkr, Kriminalvården med 219 mkr och kommunerna
med 29 mkr. Landstingen beräknas få minskade kostnader med 1382 mkr.
Statens kostnadsökningar beräknas till största delen bero på ansvaret för särskilda
skyddsåtgärder i sluten och öppen form. Kriminalvården beräknas få kostnadsökningar
för att fler personer med allvarlig psykisk störning kommer att dömas till fängelse,
inklusive de som avtjänar sitt straff i sluten stödenhet. Landstingens minskade kostnader
blir en följd av att den rättspsykiatriska vården för dömda med allvarlig psykisk störning
avskaffas.
För kommunerna beräknar utredaren en kostnadsökning med 10 procent av de öppna
särskilda skyddsåtgärderna under ett år vilket innebär 29 mkr.
Stadsledningskontorets synpunkter
Stadsledningskontoret anser att det är bra att samla lagstiftningen för den psykiatriska
tvångsvården i en lag och att göra den mer överskådlig och könsneutral.
Stadsledningskontoret anser också att det är positivt att kriterierna för tvångsvård ändras
så att det ska bli möjligt att ingripa i ett tidigare skede av sjukdomsförloppet liksom att
formuleringen i lagen ändras från att tvångsvård ”bör” ges, till ”ska” ges om kriterierna
är uppfyllda.
Göteborgs Stad Stadsledningskontoret, tjänsteutlåtande
7(12)
Personer med utvecklingsstörning
Stadsledningskontoret anser att det är bra ta bort det särskilda undantaget som innebär
att personer med utvecklingsstörning inte ska kunna ges tvångspsykiatrisk vård.
Utvecklingsstörning är inte en psykisk sjukdom utan en medfödd eller förvärvad
funktionsnedsättning. Däremot är psykisk sjukdom vanligare bland personer med
utvecklingsstörning. Stadsledningskontoret bedömer att det finns risk för att personer
med utvecklingsstörning eller vissa former av förvärvade hjärnskador inte får sina
behov av vård tillgodosedda eftersom det krävs kvalificerade insatser från flera aktörer
samtidigt. Många har så stora och komplexa behov att kommunernas särskilda boenden
inte kan tillgodose dem. Inom den psykiatriska vården finns heller inte den kompetens
som krävs för att tillgodose behoven.
Huvudmannaskap
Stadsledningskontoret menar att förslagen i utredningen om att staten ska vara
huvudman för de särskilda skyddsåtgärderna är bra liksom att ansvaret för påföljd för
psykiskt störda lagöverträdare läggs på Kriminalvården.
Samverkan mellan olika huvudmän
Frågan om samarbete och samverkan mellan huvudmännen är inte tillräckligt utredd.
Om olika huvudmän samtidigt ska ansvara för en individs vård och stöd, särskilda
åtgärder och påföljd för brott mm krävs ett tydligt och starkt regelverk för ansvar och
samverkan. Samverkan mellan landsting och kommun kommer enligt förslagen inte att
förändras utan regleras på samma sätt som nu genom bestämmelser i SoL, LSS, HSL,
LPT och BAL. Det finns idag inga särskilda regelverk för samverkan mellan
kriminalvården och kommunen/landstinget. Utredningen berör inte alls behovet av ett
sådant regelverk. Inte heller framgår av utredningen hur samverkan ska gå till mellan
huvudmännen gällande personer som är i slutna skyddsenheter där staten är huvudman.
Gränssnittet mellan den nya psykiatrilagen och annan tvångslagstiftning (LVM och
LVU) skulle särskilt beaktas i utredningen men stadsledningskontoret konstaterar att det
inte har tydliggjorts vilken lag som har företräde om flera är tillämpliga samtidigt.
Påföljdsutredningens förslag om reformering av påföljdssystemet berörs inte alls, vilket
är anmärkningsvärt eftersom delar i de förslagen enligt Stadsledningskontorets
bedömning kan försvåra utslussningen av psykiskt störda lagöverträdare till kommunen
och psykiatrin. Påföljdsutredningens förslag stärker tydlighet och gränssnitt i
förhållande till kriminalitet och skär ned allmänt stöd. Mycket frivård föreslås bli
tidsbegränsad och fyllas med programverksamhet eller andra riktade krav som är svåra
för personer med kognitiva funktionsnedsättningar att följa och tillgodogöra sig.
Stadsledningskontoret bedömer att det blir fortsatt risk att människor utan tydliga
diagnoser med omfattande problematik inte får det stöd de behöver när de friges.
Stadsledningskontoret befarar att det kan bli stora svårigheter i samarbetet mellan
Kriminalvården och socialtjänsten inför utslussning och frigivning från fängelse eller
sluten stödenhet. Kriminalvårdens uppdrag är tydligt inriktat mot straff och påföljd och
har ingen koppling till personens hemkommun i samband med det. Kommunen ska efter
avtjänat straff ge stöd, service och i vissa fall behandling och psykiatrin ska tillgodose
den enskildes behov av psykiatrisk vård i öppen eller sluten form. Risken för att
personer med allvarlig psykisk störning och mycket stora stöd- och vårdbehov släpps
direkt ut efter avtjänat straff utan att socialtjänsten och psykiatrin har haft möjlighet att
förbereda för ett bra omhändertagande i hemkommunen bedömer stadsledningskontoret
som stor.
Göteborgs Stad Stadsledningskontoret, tjänsteutlåtande
8(12)
Särskilda skyddsåtgärder
Stadsledningskontoret vill framhålla etiska invändningar mot att det ska kunna beslutas
om särskilda skyddsåtgärder för personer som avtjänat fängelsestraff eller sluten
ungdomsvård om det finns stor risk för återfall i nya våldsbrott. Vetenskaplig forskning
och statistik visar att psykisk störning inte är en utmärkande riskfaktor, utan att istället
andra riskfaktorer som t.ex. missbruk av alkohol och droger är särskilt utmärkande för
risken för återfall i våldsbrott. Personer med missbruk av alkohol och droger kommer
inte att kunna bli föremål för särskilda skyddsåtgärder trots att risken för återfall är
större hos dem. Stadsledningskontoret anser att det är stigmatiserande för personer med
psykiatrisk problematik att felaktigt utpekas som lagöverträdare med störst återfallsrisk.
Ansvarsfördelningen i öppna särskilda skyddsåtgärder
Utredningen är mycket oklar angående kommunernas ansvar i öppna särskilda
skyddsåtgärder för personer som bor i särskilda boenden eller har kommunens stöd i
eget boende. Kommunerna har inte befogenheter för tvångsåtgärder enligt SoL eller
LSS och de särskilda skyddsåtgärderna är inte heller knutna till psykiatrisk tvångsvård.
Det behövs klargöranden om rapporteringsskyldighet och informationsöverföring
mellan myndigheterna, ansvars- och kostnadsfördelning samt kontroll- och
tvångsåtgärder.
Kommunernas betalningsansvar
Stadsledningskontoret menar att det inte är lämpligt att ändra tidsfristen för
betalningsansvar från 30 dagar till 15 i samband med att en ny psykiatrilagstiftning
införs. Det finns skäl att på sikt se över betalningsansvarslagen och eventuellt också
ändra tidsfristen men det ska i så fall grundas på en särskild utredning av hur
lagstiftningen fungerar idag och vilka eventuella brister i samverkan som upplevs av de
berörda huvudmännen.
Terminologi
Det finns brister i utredningen gällande terminologin som i viktiga delar inte
överensstämmer med andra lagstiftningar såsom BAL, HSL och SoL. Exempel på detta
är termerna ”vårdplan” och ”sjukvårdsinrättning”.
Könsneutral lagstiftning
Stadsledningskontoret menar att det saknas en analys av möjliga effekter ur ett
jämställdhetsperspektiv, trots att det i utredningens direktiv särskilt uttalas att den nya
lagen ska vara könsneutral.
Ekonomiska konsekvenser
Stadsledningskontoret bedömer att de ekonomiska beräkningar som ligger till grund för
utredningens förslag är undermåliga och inte kan användas som underlag för den
ekonomiska fördelningen. Det är angeläget att kommuner och lansting blir
representerade i den utredningsgrupp som föreslås få i uppdrag att planera för
genomförandet av reformen och beräkna de ekonomiska konsekvenserna.
Stadsledningskontoret
Ulla Carlshamre
Lisbeth Nilsson
Planeringsledare
Avdelningschef
Göteborgs Stad Stadsledningskontoret, tjänsteutlåtande
9(12)
Ersätter tidigare utsänd bilaga 2 till ärende 1:1, KS 2012-11-14
Bilaga 2
Till Socialdepartementet
103 33 Stockholm
Remissyttrande över betänkandet ”Psykiatrin och lagen – tvångsvård, straffansvar
och samhällsskydd” (SOU 2012:17)
Göteborgs Stad är positiv till att lagstiftningen om tvångsvård för personer med psykisk
sjukdom samlas i en lag, liksom att lagstiftningen gällande psykiskt störda
lagöverträdare tydliggör straffansvar och samhällsskydd. Det är också positivt att den
svenska lagstiftningen anpassas till övriga Europa. Göteborgs stad anser att det är
angeläget att en reform införs på området och att ett genomförande kommer till stånd.
Det finns emellertid brister i utredningen som måste åtgärdas. Det gäller framförallt
oklarheter kring de särskilda skyddsåtgärderna, samverkan mellan huvudmännen och
beräkningen av de ekonomiska konsekvenserna.
Krav på tillräknelighet för psykiskt störda lagöverträdare
Göteborgs Stad tillstyrker att krav på tillräknelighet ska införas för att en psykiskt störd
lagöverträdare ska kunna dömas för brott. Det är också bra att kriminalvården får ansvar
för verkställigheten och att fängelsestraffet ska kunna kombineras med att personen får
psykiatrisk sluten vård under pågående strafftid. Det är också bra att personer med svåra
funktionsnedsättningar kan avtjäna fängelsestraff i sluten stödenhet där personal med
särskild kompetens ska finnas.
Särskilda skyddsåtgärder
Göteborgs Stad tillstyrker förslaget om att särskilda skyddsåtgärder införs och regleras i
en särskild lagstiftning och att syftet med de särskilda skyddsåtgärderna är
samhällsskydd och inte är en del av påföljdssystemet. Det är bra att staten blir
huvudman för de särskilda skyddsåtgärderna.
I förslaget om särskilda skyddsåtgärder anges att de ska kunna beslutas i två situationer:
a/personer som bedöms vara otillräkneliga och som är skyldiga till en allvarlig otillåten
gärning b/ personer som efter avtjänat straff bedöms ha en hög risk för återfall i
våldsbrott.
Göteborgs stad tillstyrker att särskilda skyddsåtgärder kan beslutas för den första
gruppen, de som bedöms vara otillräkneliga.
Göteborgs stad avstyrker förslaget om att särskilda skyddsåtgärder ska kunna beslutas
för den andra gruppen. Vetenskaplig forskning och statistik visar att psykisk störning
inte är en utmärkande riskfaktor, utan att istället andra riskfaktorer som t.ex. missbruk
av alkohol och droger är särskilt utmärkande för risken för återfall i våldsbrott. Personer
med missbruk av alkohol och droger kommer inte att kunna bli föremål för särskilda
skyddsåtgärder trots att risken för återfall är större hos dem. Göteborgs Stad anser att
det är stigmatiserande för personer med psykiatrisk problematik att felaktigt utpekas
som lagöverträdare med störst återfallsrisk.
Samverkan mellan huvudmännen
Göteborgs Stad anser att utredningen inte visar hur samverkan mellan huvudmännen
ska regleras. Det framgår inte av utredningen vilken lag som ska ha företräde om
LVM/LVU och den nya psykiatrilagen är tillämpliga samtidigt. Överhuvudtaget berörs
förslagen i missbruksutredningen bristfälligt. Göteborgs Stad menar det kan leda till
ökad risk för att personer med samsjuklighet faller mellan stolarna.
Påföljdsutredningens förslag om reformering av påföljdssystemet berörs inte alls trots
att delar i de förslagen enligt Göteborgs Stads bedömning kan försvåra utslussningen av
psykiskt störda lagöverträdare till kommunen och psykiatrin. Påföljdsutredningens
förslag stärker tydlighet och gränssnitt i förhållande till kriminalitet och skär ned
allmänt stöd. Mycket frivård föreslås bli tidsbegränsad och fyllas med
programverksamhet eller andra riktade krav som är svåra för personer med kognitiva
funktionsnedsättningar att följa och tillgodogöra sig. Stadsledningskontoret bedömer att
det blir fortsatt risk att människor utan tydliga diagnoser med omfattande problematik
inte får det stöd de behöver när de friges.
Göteborgs Stad saknar klargörande om hur samverkan kring psykiskt störda
lagöverträdare ska regleras. Den lagstiftning som reglerar samverkan mellan kommun
och sjukvård omfattar inte Kriminalvården. Personer som avtjänar fängelsestraff
placeras ofta långt ifrån hemkommunen vilket kan innebära stora svårigheter att i
samverkan planera för övergång till kommunalt stöd och psykiatrisk vård i
hemkommunen. Inte heller framgår av utredningen hur samverkan mellan staten och
kommunerna ska regleras för personer som har öppna särskilda skyddsåtgärder.
Ekonomiska konsekvenser
Stadsledningskontoret bedömer att de ekonomiska beräkningar som ligger till grund för
utredningens förslag är undermåliga och inte kan användas som underlag för den
ekonomiska fördelningen. Det är angeläget att kommuner och lansting blir
representerade i den utredningsgrupp som föreslås få i uppdrag att planera för
genomförandet av reformen och beräkna de ekonomiska konsekvenserna.
Kommunernas betalningsansvar
Göteborgs Stad avstyrker förslaget om att ändra tidsfristen för betalningsansvar från 30
dagar till 15 i samband med att en ny psykiatrilagstiftning införs. Det finns skäl att se
över betalningsansvarslagen och eventuellt också ändra tidsfristen men det ska i så fall
grundas på en särskild utredning av hur lagstiftningen fungerar idag och vilka eventuella
brister i samverkan som upplevs av huvudmännen.
Barnperspektivet
Barnkonventionen vägs in i förslagen men som helhet belyses barnperspektivet vagt och
bristfälligt. Barnets rätt till information och inflytande, liksom rätten att ha kontakt med
familj och släkt tydliggörs. Barn behöver en företrädare i samband med de rättsliga
processerna eftersom de inte har förståelse att föra egen talan. Detta tas inte upp och inte
heller anmälningsplikten till socialtjänsten. Förslaget om att i vissa fall tillåta att barn
vårdas tillsammans med vuxna är enligt stadsledningskontorets bedömning helt
olämpligt utifrån barnperspektivet och barnets bästa. Göteborgs Stad anser att barn och
ungdomsvården om så krävs måste byggas ut för att kunna tillgodose barnens behov.
Jämställdhetsperspektivet
Göteborgs Stad är kritisk till att det saknas en analys av möjliga effekter ur ett
jämställdhetsperspektiv, trots att det i utredningens direktiv särskilt uttalas att den nya
lagen ska vara könsneutral.
Terminologi
Det finns brister i utredningen gällande terminologin som i viktiga delar inte
överensstämmer med andra lagar.
För Göteborgs kommunstyrelse
