Jesus är uppstånden! Ja, Han är sannerligen uppstånden!
Så ljuder den första kristna trosbekännelsen, så ljuder den kristna trons kärna.
I tre korta ord summeras det som skiljer kristendomen från judendomen och
islam. Jesus är inte bara en profet som levde för länge sedan. Inte bara en Guds
tjänare som fick komma till himlen när Han dog. Inte bara ett föredöme i att leva
ett liv i Gudsgemenskap och medmänsklighet. Jesus är uppstånden, och Han
lever idag. Jesus uppstod från de döda, för att aldrig mera dö (Rom 6:9). ”Det
var inte möjligt att döden skulle få behålla Honom i sitt grepp”, står det i Apg
(2:24).
Kan en modern människa tro på uppståndelsen? Vi som är så vana vid att sätta
vår lit till vetenskapen! Senast förra veckan såg jag en tidningsrubrik som löd:
”Bara vetenskapen kan rädda oss”. ”Stackars dig”, tänkte jag om människan
som intervjuats och som sagt orden som gett rubriken. Vetenskapen har gett oss
mycket gott, men Gud är större. Vetenskapen kan beskriva och använda sig av
naturlagarna, men Gud kan frångå naturlagarna. Det är det som kallas ett
mirakel.
Men måste man då sluta tänka, för att kunna tro på uppståndelsen? Begå
intellektuell lobotomi? Absolut inte! Att Jesus är uppstånden kan vi se genom att
följa vetenskapens egna lagar…
Copyright: Anna Lähnn
För om du ska bevisa att en vitsippa får röda ränder i sina vita kronblad, om den
får godisfärg ihällt i vattnet, behöver du bara hälla godisfärg i vattnet. Det är ett
försök som kan göras om och om igen.
Men om du ska bevisa att Napoleon var gift med Josephine, kan du inte göra det
genom att gång på gång upprepa vigseln. Istället får du förlita dig på skrivna
dokument, som vigselbevis, och framför allt på vittnesmål från människor som
bevittnat vigseln. Så är det med alla historiska händelser.
Människor för 2000 år sedan var inte dummare än att även de förstod det här. De
visste att människor inte uppstår från de döda lite titt som tät. Om Jesus har
uppstått från de döda, då är det en unik historisk händelse.
Har vi då några skriftliga bevis, och har vi några vittnesmål?
Faktiskt var det inte förrän under det andra århundradet, som det skrevs
apokryfer som hävdade att de sett själva uppståndelsen. De första kristna
hävdade aldrig att de sett Jesus uppstå, eller att de visste precis hur det gick till.
MEN: de första kristna var övertygade om, att de sett Jesus uppstånden! Att
Jesus är uppstånden och lever idag står inskrivet i princip varenda skrift i Nya
testamentet.
Copyright: Anna Lähnn
Nu kan man invända att de kristna ville övertyga andra och att man därför inte
kan förlita sig bara på kristna skrifter och vittnesmål. Låt oss då vända oss till
Josefus, som var en jude som arbetade för romarna. Josefus blev inte kristen,
men skriver ändå såhär i sin bok ”Antiquitates 18.3.3”: ”Nu levde vid denna tid
Jesus, en vis man, om man får kalla honom en man; för han gjorde underbara
gärningar och undervisade sådana människor, som tar emot sanningen med
glädje. Han fick över på sin sida många judar och också många greker. Denne
man var Kristus. Och när Pilatus hade dömt honom att korsfästas till följd av
anklagelser från de ledande bland oss, så övergavs han inte av dem som hade
älskat honom från begynnelsen, därför att han visade sig levande för dem på
tredje dagen. De gudomliga profetiorna hade sagt detta och tusen andra
underbara saker om honom. Och ännu har gruppen av kristna – de kallas så efter
honom – inte dött ut.”
När Paulus omvänder sig och blir en kristen, efter att han själv förföljt de första
kristna församlingarna, sker det genom att han möter Jesus, på vägen till
Damaskus. Jesus är omstrålad av ljus. Och Paulus får kontakt med andra kristna
och får då ta emot det som redan då, bara några få år efter Jesu död och
uppståndelse, är den kristna kyrkans credo. Paulus förmedlar den till
församlingen i Korinth, och vi har den i 1 Kor. 15 kap.
Copyright: Anna Lähnn
Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna,
Han blev begravd,
Han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna,
och Han visade sig för Kefas och sedan för de tolv.
Därefter visade Han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle.
Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna.
När Paulus ger credot vidare till församlingen i Korinth, skriver han att de flesta
som såg Jesus uppstånden fortfarande är i livet och kan vittna om det de sett.
Om ni inte tror mig, så fråga dem!
Men Paulus lägger till något till listan. Sin egen upplevelse. ” 8Allra sist visade
han sig också för mig, detta ofullgångna foster. 9Jag är ju den allra minste av
apostlarna, inte värdig att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds
församling. 10Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har
inte varit förspilld.”
Genom 2000 år har människor mött Jesus, och fått sina liv förvandlade. Ångest
och fruktan har bytts ut mot frid, hat har bytts ut mot kärlek. Sorg har mötts av
tröst och bytts av frid och så småningom glädje. I 2000 år har människor mött
den levande, uppståndne Jesus. Och till skillnad från önskedrömmar och
hallucinationer har dessa möten gett liv, gett frid och gett kraft att leva ett gott
liv.
Copyright: Anna Lähnn
Låt oss gå tillbaka i tiden, och se övertygelsen om att Jesus var uppstånden
förändrade allt.
Vi har de första lärjungarna: rädda gömmer de sig bakom låsta dörrar. När Jesus
levde och blev tillfångatagen sprang de iväg och gömde sig, för att rädda sina
egna liv. De vågar ingenting för Jesu skull medan Han lever. Varför skulle de
riskera sina liv för Hans skull, när Han är död. När de tror att Han bara är en
misslyckad Messias-pretendent? Men: bara några veckor senare står de
frimodiga i Jerusalem, på Pingstdagen, och predikar att Jesus lever. De botar
sjuka i Jesu namn, och trots att de hotas av Stora rådet vägrar de att sluta.
Faktum är att samtliga dör martyrdöden. Men en sak är de övertygade om och de
vägrar att backa: de har sett Jesus uppstånden, och de vet att Han lever.
Jesus och Hans lärjungar var alla judar. Om Jesus hade förblivit död och
begraven, hade nattvardens instiftande blivit en parantes, och lärjungarna hade
gått tillbaka till att fira pesach, den judiska påskmåltiden. Men istället möts de
igen och igen och bryter brödet tillsammans. Paulus kämpar för att judekristna
och hednakristna ska kunna fira nattvarden tillsammans. FÖR: i nattvarden, det
var de första kristna övertygade om: kommer den uppståndne Jesus till oss.
Omskärelsen var den judiska invigningsriten, men de första kristna inför istället
dopet. Inte som ett reningsbad, som Johannes Döparens dop. Istället menade
man, som det står i Rom 6 kap:
Copyright: Anna Lähnn
3Vet ni då inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har blivit döpta
in i hans död? 4Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom
för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda
genom Faderns härlighet. 5Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han
skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han.
Och här är vi, och firar gudstjänst på en söndag. Fast de första kristna var judar,
och judar firade sabbat, och den firades på lördagar, eller rättare sagt från fredag
kväll till lördag kväll, eftersom varje dag inleddes vid skymningen. Men Jesus
uppstod dagen efter sabbaten, på söndagen. Därför blev det centralt att mötas
varje söndag, som blev Herrens dag, och fira uppståndelsen.
Jesu död och uppståndelse är alltså centralt för den kristna tron, det är inte en
dogm bland andra dogmer, utan alla andra dogmer utgår från detta: ”Se, Han var
död, men Han lever.” (Upp 1:18)
Copyright: Anna Lähnn
Men vad betyder detta för oss idag? Vad gör det för skillnad för oss att Jesus
lever? Ja, här får var och en ha sin egen åsikt, men så här tänker jag.
Vi människor lever med existentiella frågor. Och varje fråga har ett svar: Jesus
är uppstånden.
Finns Gud? Ja, Jesus hade inte kunnat uppstå, om inte Gud hade funnits och
uppväckt Honom från de döda.
Om Gud finns, hurdan är Han? Jesus uppenbarade Gud i ord och handling. Han
sade själv att Gud skulle bekräfta Hans ord och anspråk genom att låta Honom
uppstå. Gud uppväckte Jesus, och bekräftade därigenom Jesu undervisning.
Är våra liv slut när vi dör, eller finns det en fortsättning? Jesus uppstod och
visade därigenom att döden inte är slutet. Han besegrade döden och tar oss med
Sig in i det eviga livet. Framför allt vet vi vem det är som möter oss, och våra
kära, vid porten till det eviga livet. Vi vet att vi och dem vi älskar kommer att ha
det bra i evigheten, för vi kommer att dela den med Jesus. Och samma kärlek,
medmänsklighet, barmhärtighet och rättrådighet som präglade Jesus ord och
handlingar när Han vandrade på jorden, präglar Honom i evighet. För så säger
oss Skriften: Jesus Kristus är densamme, igår, idag och i evighet.
Copyright: Anna Lähnn
Men vi behöver inte vänta till evigheten för att möta Jesus. Jesus mötte
människor efter sin uppståndelse, och Han möter oss idag.
Jesus, uppstånden för att aldrig mer dö, med en uppståndelsekropp som kunde
gå genom låsta dörrar, mötte med Maria från Magdala, en ensam kvinna i sorg.
Så möter Han än idag människor i sorg, förtvivlan och bekymmer. Han ger av
Sin närvaro, Sin tröst och Sin frid.
Han mötte de rädda lärjungarna som gömt sig. Så möter Han också oss, när vi
glömt vem Han är och vad Han kan göra, i våra liv och genom oss. Han visar
vem Han är: livets Herre.
Han mötte den tvivlande Tomas, och Han gav de tecken som behövdes för att
Tomas skulle kunna tro. Så möter Han också oss, när vi tvivlar, när vi har svårt
att tro.
Han mötte Petrus, som förnekat Honom. Som misslyckats att stå upp för det och
Honom som han innerst inne trodde på och ville följa. Så möter Jesus också oss,
när vi har misslyckats. Han ger oss förlåtelse och ger oss förnyat förtroende,
mod och kraft att leva för Honom.
Copyright: Anna Lähnn
Han mötte Jakob. Jesus biologiska bror, som inte följde Honom medan Han
levde. Som trodde att Han var från sina sinnen, när Han gjorde Guds vilja. Men
som efter uppståndelsen fick möta den Uppståndne, kom till tro och blev en av
de första ledarna i den första kyrkan. Så möter Jesus också oss med inte bara en
chans att följa Honom, utan Han återkommer gång på gång tills vi är redo att tro
att Han är den Han är och följa Honom.
Han mötte en stor folkskara på minst 500 personer, som kunde bli vittnen till
Hans uppståndelse. Så möter också Jesus oss, inte bara som individer utan också
som Guds församling och ger oss uppdraget att tillsammans vittna om Honom.
Att Han lever och gör under i människors liv än idag. Att Han är god och värd
att följa.
Jesus är uppstånden. Ja, Han är sannerligen uppstånden. Halleluja! Amen!
Copyright: Anna Lähnn
