Guds försprång – om barnen i Guds rike, predikan 20 oktober 2013

Guds försprång – om barnen i Guds rike, predikan 20 oktober 2013,
Ansgarskyrkan Lidingö, Noomi Tönnäng
För lite drygt 3,5 år sen höll jag ett nyfött barn i mina armar. Ett för mig alldeles speciellt
barn. Jag hade blivit mormor. Jag njuter av att vara mormor, men den där första gången jag
höll lille Joel i mina armar, upplevde jag en högre eller djupare dimension i mötet mellan oss.
Var kommer du ifrån lilla vän? Det är ofattbart och underbart. Vad fin du är! Förundran grep
tag i mig och det är säkert många som känner igen sig. En stark upplevelse för mig var den
att jag stod på helig mark. Joels föräldrar längtade efter ett barn men det fanns också en Gud
– en skapare som ville honom. Jag som mormor – den enda han hade i hela världen –
upplevde också att jag förunnats ett förtroende att följa Joel genom livet, så länge jag har
förmåga att göra det. En glädje och ett ansvar. Gud hade redan gjort sina avtryck i det
nyfödda barnet, han hade redan ett försprång i den lilles liv, och som mormor och
medvandrare har jag att förvalta Guds försprång i Joels liv.
Vare sig vi välsignar eller döper våra små är det från vår sida en bekännelse till Gud som
Skapare och en bön om Guds beskydd genom livet. Kyrkofadern Cyprianus sa en gång på
200-talet så här: ”Att kyssa ett nyfött barn är att kyssa Skaparens hand.” Ett nyfött barn är
dels en påminnelse om Skaparens verksamhet och dels att vi svårligen kan komma honom
närmare än när vi håller ett barn i våra armar. Gud har ett försprång i varje barns liv och vi
har fått förtroendet att fostra och vägleda, men också visa barnet att Gud har omsorg om dig
och att Jesus Kristus vill vara din bäste vän. Vår uppgift är att ge stöd och hjälp i barnens
andliga mognad? Också ett barn har sin egen andliga värld och den är nödvändig för att de
var och en och undan för undan får möjlighet att hitta sin egen identitet.
För ett tag sen fick jag tag på den nu mer än 20-åriga boken Guds försprång av Bert Franzén,
tidigare bl.a. rektor på Betelseminariet i Bromma. Boken har inspirerat och utmanat mig.
Gud har ett försprång i varje barns liv, de tillhör honom fullt ut. Han är först i våra liv, han är
där från början. Utmaningen till oss som både föräldrar och församling ligger i att barnen får
veta att de tillhör Gud och att detta försprång kan bevaras.
Det som är mycket tydligt i evangelierna är Jesu förhållande till barnen. Kanske kan vi till och
med säga att han är den förste och störste barnvännen. Att föräldrar älskar sina egna och
närstående barn är naturligt, men i Jesus möter vi en person som visar den varmaste ömhet
för barn i allmänhet och räknar med dem i sin livssyn. Han ger dem en central plats i sin
andliga livsmiljö och det rike han håller på att skapa.
Jesus lät inte något eller någon hindra sig när det gällde att ge barn sin välsignelse.
I evangelierna finner vi några situationer där Jesus möter barn och uttalar sig om barn. De
aktuella Jesus-orden är fyra till antalet och är förknippade med olika händelser och vi finner
1
dem i de tre första evangelierna, några av dem finns i alla tre evangelierna med lite olika
ordalydelse:
1. Matteus skriver: ”Sannerligen om ni inte omvänder er och blir som barnen, kommer ni
aldrig in i himmelriket… De som gör sig själva små som det här barnet är störst i
himmelriket.”
2. Matteus: ”Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig”
Markus och Lukas uttrycker det så här: ”Och den som tar emot mig, han tar inte emot mig,
utan den som har sänt mig.”
3. Endast hos Matteus kan vi läsa: ”Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag
säger er att deras änglar i himmelen alltid ser min himmelske faders ansikte.”
4. Hos alla de tre första evangelisterna finns orden: ”Låt barnen komma till mig och hindra
dem inte: Guds rike tillhör sådana som de”
Dessa fyra Jesus-ord är förknippade med handlingar som är väsentliga. Vi kan urskilja fyra
motiv för Jesu handlingar:
- Jesus ställer ett barn framför lärjungarna. (Lukas skriver att Jesus ställde ett barn
bredvid sig.) När han gör det använder han också barnet som ett exempel på
ödmjukhet.
- Jesus lägger armen om barnen och tar dem upp i famnen. Att lägga armen om ett
barn, att ta upp dem i sin famn handlar om omsorg och kärlek. Det handlar också om
den nödvändiga beröringen mellan oss människor.
- Jesus lär barnen komma till sig. Han är ganska brysk mot sina lärjungar och
tillrättavisar dom ordentligt, ja han blir till och med förargad när de vill hindra barnen
från att komma nära honom.
- Jesus lägger händerna på dem och välsignar dem. Det är stort att de som hade en låg
rang i det dåtida samhället fick del av Jesu välsignelser.
Jesus använder barn som exempel eller förebild för sina lärjungar.
De här berättelserna får vi inte glömma. Gör vi det finns en risk att missbedöma barnens
ställning hos Gud och behandla dem som små vuxna.
Händelserna som vi lyft fram är entydiga i sin positiva hållning till barnen. Jesu omsorg om
dem gäller dem i lika hög grad som några andra. Barn ska inte behöva stå tillbaka för
vuxenvärlden.
Folkhälsoinstitutet gjorde för några år sen en undersökning för att ta reda på hur många
barn som lever i familjer där det förekommer riskmissbruk och missbruk, alltså där
föräldrarna dricker mer alkohol än de tål. Man kom fram till att det finns minst 385 000 barn
mellan 0-17 barn i vårt land som växer upp i dessa familjer. Det finns också ett stort
mörkertal. Till detta kommer missbruk av andra droger och överanvändning av
psykofarmaka.
2
Låt mig nu få ge ett aktuellt sverigeperspektiv. Här på Lidingö kanske ni inte har så mycket av
hemlöshet eller barn som upplever vanvård vilket bl.a. innebär att de får mat, men inte
tillräckligt med mat. De får kläder men inte tillräckligt varma kläder när det är kallt eller
praktiska kläder för rörelse och fritid. Det är si och så med tvätt av kläder osv. Barnen får
klara sig själva i hög utsträckning och mer än en gång får de ta hand om sina föräldrar.
Vanvård är en form av övergrepp på barn.
Däremot kan jag ana och är rätt så säker på att det här på Lidingö finns mycket annat lidande
bakom husfasaderna.
Kanske finns det andra former av övergrepp.
Fysiska övergrepp
Barn som utsätts för fysiska övergrepp skadas antingen genom aktiva handlingar eller genom
dålig tillsyn. Blåmärken och brännsår är vanliga tecken på fysiska övergrepp.
Brännsår är t.ex. ofta sår efter cigaretter. Brännsår kan också uppkomma genom att
misshandlaren lägger armen eller handen på spisplattan eller använder ett strykjärn.
Såren och benbrotten läker, blåmärkena bleknar och omgivningen drar en suck av lättnad.
Kanske var det en tillfällighet?
Barnen däremot lever vidare med ångesten för nya övergrepp och misstron mot omvärlden
växer.
Barnet upplever sig så småningom som ”en dålig människa” som inte förtjänar kärlek och
omsorg. Det förväntar sig helt enkelt att bli avvisat och för att inte riskera att själv bli avvisad
är risken stor att man avvisar andra, man klarar inte närkontakt med andra människor.
Psykiska övergrepp
Barn som utsätts för psykiska övergrepp omfattar barn som befinner sig i mycket olikartade
livssituationer. Psykiska övergrepp är kanske den form av misshandel som är svårast att
definiera.
Som föräldrar kan vi alla vara frånvarande, trötta eller irriterade ibland och i vissa situationer
bortse från barnets behov och prioritera våra egna. Barnet reagerar med ilska och
besvikelse, vi ser det och försöker rätta till det så fort som möjligt och ingen bestående
skada uppstår.
Psykiska övergrepp är nåt helt annat. Det handlar om ett permanent, kroniskt
beteendemönster gentemot barnet. Skadorna är inte synliga. Såren finns inombords och kan
vara mer förödande än någon annan form av övergrepp.
3
Det kan vara svårt för omgivningen att upptäcka att barn utsätts för psykiska övergrepp.
Olika typer av psykiska övergrepp:
- Barn som upplevs negativt av föräldrarna. Uttrycks genom att de ignoreras,
förlöjligas, avvisas osv. Kan gå hand i hand med fysiska övergrepp.
- Hot om straff och att överge barnet eller skicka bort det. Hot om separation kan vara
skadligare än en faktisk separation.
Sexuella övergrepp
Det kan ta tid att minnas att man blivit utsatt för sexuella övergrepp.
Sexuella övergrepp utförs ofta av en närstående, av någon som barnet står i ett
beroendeförhållande till.
De sexuella aktiviteterna omfattar ett brett spektrum, alltifrån att tillsammans se på
porrfilmer och titta i porrtidningar, se på vuxna som onanerar eller engageras i sexuella lekar
som så småningom övergår i olika former av samlag.
Barnet stimuleras eller pressas att engagera sig i övergreppssituationen genom belöningar,
hot eller båda delarna. Den sexuella aktiviteten presenteras ofta för barnet som något som
är unikt för det, att barnet ska känna sig lycklig som blir utvald. Ett litet barn har inga som
helst förutsättningar att förstå det som sker.
Det är först när barnet inser att ”leken är hemlig” som det anar att något är fel. Det
hemlighetsfulla i övergreppet och barnens sårbarhet tvingar dem till tystnad, vilket ofta
leder till mångåriga övergrepp.
När barn ändå försöker förmedla något av sina upplevelser är det inte ovanligt att
vuxenvärlden inte tror på berättelserna eller blir så illa berörda att man pratar bort det.
När Jesus ställer ett barn vid sin sida markerar han kraftigt barnets egenvärde. Genom sina
konkreta handlingar säger Jesus något grundläggande om barnens ställning inför Gud. De
tillhör Gud.
Jesus lyfter in barn bland sina lärjungar som om det var något som fattades. Dessa barn har
han aldrig lyft ut igen. Guds rike tillhör sådana som de.
De barn jag nämnt om här ovan lever i stor rädsla och otrygghet. Här har vi som församling
och equmenia ett stort och viktigt uppdrag. Kanske har du någon i din närhet, du anar att
något inte står rätt till hos grannfamiljen eller du förstår på en arbetskamrats sätt att berätta
om sin familj att något inte står rätt till. Våga agera! Våga fråga! Hur kan vi anta denna
4
utmaning? Min förtröstan och övertygels är att Gud har ett försprång i varje barns och ung
människas liv, men han behöver dig och mig så han får behålla det försprånget.
”När Jesus såg de glömda barnen, fylldes han av medlidande med dem, för de var illa
medfarna och hjälplösa, som barn utan föräldrar, och han sa till sina församlingsmedlemmar:
De glömda barnen är många, men vettiga vuxna få. Be därför de glömda barnens Fader att
han sänder ut vettiga vuxna till sina glömda barn. (Parafras av Matt. 9:36-37 Greger Walve)
Gud välsigne er här i Ansgarskyrkan att möta barn och unga där de befinner sig i sina
livssituationer och glöm inte att varje gång du möter någon av dessa, står du på helig mark.
5