Förord
Det är en tidig våreftermiddag i rusningstid. Vid nordöstra utfarten från
Malmö går en gammal kvinna och plockar nässlor och maskrosblad som
hon stoppar i en påse. Inte långt därifrån, på andra sidan Bulltofta
rekreationsområde, har vårbruket precis kommit igång i koloniträdgårdarna.
En mångfald av blommor, grönsaker och frukt sås och planteras av
människor från hela världen. På själva Bulltoftaområdet spelar ungdomar
boll, vuxna promenerar med hundar, två stavgångare klampar förbi de
förvånade korna som är anställda för att hålla landskapet öppet. Vid en av
dammarna, precis under skylten med en överkorsad fisk sprattlande på en
lina, står en man med keps och fiskar. I den svala luften skickar någon ut
rök från en av säsongens första grillkvällar. Alla dessa brukare använder
närnaturen, både dess mångfald av arter och dess mångfald av möjligheter.
De omformar och omdefinierar den också, och ställer krav på planerare och
förvaltare.
Forsknings- och utvecklingsprogrammet MINNA, Mångfald i närnatur,
startades av Centrum för biologisk mångfald, SLU och Uppsala universitet, i
maj 2005. En central tanke med MINNA var att skapa ett forum där
forskare och praktiker med intresse för närnaturfrågor kunde mötas och få
utbyte av varandra. MINNA växte också efter hand som fler intresserade
tillkom, och under 2006 arbetade vi intensivt med att sammanställa befintlig
forskning och föreslå ny inför en ansökan till Naturvårdsverket.
Närnatur är MINNAs ena ”ben”. Med närnatur avses all natur som finns
nära bostäder. Vi begränsar oss alltså inte till tätortsnära natur, även om det
idag, när urbaniseringen är intensiv, är den natur som de flesta har kontakt
med. Det andra benet är mångfald. Begreppet mångfald får i vårt arbete
många dimensioner. Den första är den biologiska mångfalden – variationen
på landskaps-, art- och individnivå. Allteftersom städer och tätorter växer
och tomtpriser stiger, trängs de enklaver och gröna kilar där djur och växter
kan leva undan. Samtidigt skapas i närnaturen nya biotoper och
levnadsvillkor. Å ena sidan ser vi alltså den minskande mångfalden, och
diskuterar hur forskare och praktiker kan stötta och förstärka arters
möjligheter till överlevnad och spridning. Å andra sidan är det av intresse att
studera och undersöka vad som händer när nya arter etablerar sig och
kanske sprider sig i närnaturen.
Den andra dimensionen är den sociala mångfalden. Vi intresserar oss för
hur olika grupper av människor relaterar till och brukar närnatur. Barn,
unga, vuxna och gamla har skiftande behov av närnatur och väljer olika
platser. Sociala skillnader gör det mer eller mindre möjligt att bo nära
grönska och att använda naturen. Kulturella skillnader liksom skiftande
former av kunskaper om naturen gör att ett slags användar-nischer kan
utvecklas mellan människor. Några kanske spelar boll, medan andra fiskar
och ytterligare några plockar växter och bär. Denna mångfald har inverkan
på den biologiska mångfalden, och utgör också utmaningar för den tredje
nivån av mångfald: förvaltningsnivån. De som handhar närnaturen bör ha
god kännedom inte bara om de biologiska kvaliteterna i varje område, utan
också om hur områdena brukas och om hur man kan organisera så att
många olika grupper får största möjlighet att njuta av och och dra nytta av
sin närnatur. Det är en underliggande förhoppning bland oss på MINNA att
detta i sin tur kan stärka det folkliga stödet för naturskydd och för
blomstrande och myllrande grönområden.
MINNAs verksamhet har byggt på återkommande workshops och
seminarier kring olika närnaturfrågor. Exkursioner till intressanta
närnaturområden har varit ett stående inslag på våra sammankomster. Det
kan röra sig om zoner som har bevarats när städer vuxit, som Slottskogen i
Göteborg, vilken delvis är en traditionell park, delvis en bergig och
skogsbevuxen ås mitt i stan. Det kan också röra sig om före detta soptippar
som omvandlats till strövområden, som Oset-Rynningeviken i Örebro.
Ytterligare en kategori är tidigare hårt exploaterade industriområden som
lämnas och inträder i ett ”postindustriellt” tillstånd. Ett sådant område är
det före detta grustaget på Risebjer vid byn Arrie sydöst om Malmö.
Forskningsprojektet ”Mångfald i närnatur – Arrie dammar” inleddes i
januari 2006 i nära samverkan med MINNA. Arrieprojektet har varit ett
samarbetsprojekt mellan forskare på Malmö högskola, SLU Alnarp och
Lunds Universitet. Det har omfattat ämnen som närnatur, integration,
folkhälsa och biologisk mångfald. Forskningsinriktningen har varit unik till
sin tvärvetenskapliga karaktär, och har därigenom fungerat som pilotprojekt
för närnatur- och friluftsforskningen i Sverige. Projektet har genomförts i
samarbete med Centrum för biologisk mångfald vid SLU samt Region
Skåne. Undersökningsområdet – 2006 etablerat under namnet Arriesjöns
strövområde – inrymmer en rad aktörer och intressenter. Bland dessa kan
nämnas Region Skåne, Länsstyrelsen i Skåne, Vellinge, Malmö och Svedala
kommuner, boende och verksamma i närområdet samt allmänheten. Denna
bok är resultatet av arbetet med Arrieprojektet, och visar hur forskare från
skilda discipliner tillsammans har arbetat kring temat mångfald i närnatur
utifrån en bestämd fläck på kartan.
Det är glädjande att se, att forsknings- och utvecklingsprogrammet MINNA
har fyllt den nätverksskapande funktion som vi på Centrum för biologisk
mångfald redan vid uppstarten 2005 hoppades på. Forskare och praktiker
har i realiteten träffats, väckt nya frågor och knoppat av sina arbeten i nya
nätverk och konstellationer. Ett exempel är forskarnätverket Urbana Studier
vid Malmö högskola, där frågor om närnatur, mångfald och
ekosystemtjänster är centrala. En annan näraliggande verksamhet är det
Centrum för naturvägledning som i dagarna invigs på SLU Ultuna. Den
mångfald som vi eftersträvar i närnaturen och i samhället kan möjligen
stärkas genom en mångfald av röster bland engagerade. Vi hoppas att denna
bok inte är den sista i raden som kan presenteras som ett skott på MINNAs
stam.
Urban Emanuelsson
Föreståndare på Centrum för biologisk mångfald
Uppsala september 2008
