Effekter av motiverande samtal (MI) på personer med

Effekter av motiverande samtal
(MI) på personer med diabetes
typ 2
En litteraturöversikt
Johanna Davidsson
Johannes Forsmark
Höstterminen 2015
Självständigt arbete (Examensarbete), 15 hp
Sjuksköterskeprogrammet, 180 hp
Handledare: Johan Åhlin universitetslektor, Regina Santamäki Fischer universitetslektor
Institutionen för omvårdnad, Umeå Universitet
Effekter av motiverande samtal (MI) på personer med diabetes typ 2
Abstrakt
Bakgrund: Diabetesprevalensen i världen ökar ständigt, en förklaring kan vara
försämrade levnadsvanor vilka ofta leder till övervikt och fetma, kända riskfaktorer
för diabetes typ 2. Diabetes typ 2 kan ofta regleras med livsstilsförändringar. En
samtalsmetod som visat positiva effekter på förändring av levnadsvanor är
motiverande samtal (MI). Behandling som involverar korta interventioner har visat
positiva effekter vilket kan vara användbart inom den ofta tidspressade hälso och
sjukvården.
Syfte: Att kartlägga och beskriva effekter av interventioner baserade på motiverande
samtal (MI) vid vård av personer med diabetes typ 2.
Metod: Litteraturöversikt, där nio vetenskapliga artiklar med kvantitativ ansats
granskades. Databaserna Cinahl with full text, MEDLINE, PubMed, PsycINFO,
Scopus och Google Scholar användes.
Resultat: Fysiologiska effekter, kost, psykologiska effekter och egenvård var de
områden som framkom. Viss effekt av MI kunde visas över tid i flera områden, som
bland annat HbA1c, vikt, kunskap och förståelse om diabetes, följsamhet till fysisk
aktivitet, känsla av kontroll och egenvård. Dock saknades signifikanta skillnader
mellan grupperna i flera av studierna.
Konklusion: Resultaten i litteraturöversikten är inte entydiga. Motiverande samtal
kan vara en möjlig samtalsmetod att använda i sjuksköterskans möte med personer
med diabetes typ 2 för att öka möjligheten att sköta om sin egen hälsa för att minska
komplikationsrisker. Ytterligare forskning av hög kvalitet behövs inom området.
Nyckelord: Motiverande samtal (MI), diabetes typ 2, effekt
Effects of motivational interviewing (MI) on people with Type II Diabetes
Abstract
Background: The prevalence of diabetes continues to rise worldwide, and one
explanation being the decrease in positive lifestyle habits which often lead to weight
gain and obesity, well known risk factors for diabetes type 2. Diabetes type 2 can be
more easily managed by lifestyle changes. One counselling approach which has been
found to have positive effect on lifestyle changes is Motivational Interviewing (MI).
Treatment that involve short interventions have shown to have positive effects and
may be useful in an often time poor environment such as the healthcare system.
Objective: To map out and describe the effects of interventions based on
motivational interviewing (MI) done in treatment of people with diabetes type 2.
Methodology: Literature review of nine quantitative scientific articles. The
databases Cinahl with full text, MEDLINE, PubMed, PsycINFO, Scopus and Google
Scholar was used.
Results: Physiological effects, diet, psychological effects and personal care were
addressed. An effect of MI over time was found on several areas such as HbA1c,
weight, knowledge about and understanding of diabetes type 2, compliance to
physical activity, locus of control as well as personal self-care. However a lack of
significant differences were found between groups in several studies.
Conclusion: The results of the literature review are inconsistent. Motivational
interviewing may be a possible counselling approach to apply in the nursing setting
together with people with diabetes type 2, as a way to improve health behaviours
such and decrease the risk of complications.
Keywords: Motivational interviewing (MI), diabetes type 2, effect
Innehållsförteckning
Bakgrund ........................................................................................................................ 1
Motiv för studien ........................................................................................................ 1
Syfte ............................................................................................................................ 4
Metod .............................................................................................................................. 4
Sökmetoder ................................................................................................................. 4
Urval............................................................................................................................ 5
Analys.......................................................................................................................... 5
Forskningsetik ............................................................................................................ 6
Resultat ........................................................................................................................... 6
Fysiologiska effekter ................................................................................................... 7
Påverkan på blodsockret/blodsockermätningar .................................................... 7
Vikt .......................................................................................................................... 8
BMI.......................................................................................................................... 9
Midjemått ................................................................................................................ 9
Blodtryck ................................................................................................................. 9
Kost ........................................................................................................................... 10
Fruktintag ............................................................................................................. 10
Grönsaksintag ....................................................................................................... 10
Mättat fettintag ...................................................................................................... 11
Triglycerider ........................................................................................................... 11
Kolesterol ............................................................................................................... 11
Psykologiska effekter ................................................................................................ 12
Känsla av kontroll på hälsan ................................................................................. 12
Beteendeförändring .............................................................................................. 13
Livskvalité ............................................................................................................. 13
Emotionella problem ............................................................................................ 13
Egenvård ................................................................................................................... 14
Fysisk aktivitet ...................................................................................................... 15
Övriga resultat .......................................................................................................... 16
Nöjdhet .................................................................................................................. 16
Sjukdomsscreening ............................................................................................... 17
Följsamhet av medicinrekommendationer .......................................................... 17
Diskussion .................................................................................................................... 17
Resultatdiskussion.................................................................................................... 17
Fysiologiska effekter ............................................................................................. 17
Kost .......................................................................................................................20
Psykologiska effekter ............................................................................................ 21
Egenvård ............................................................................................................... 22
Övriga resultat....................................................................................................... 23
Betydelse för omvårdnad.......................................................................................... 24
Metoddiskussion....................................................................................................... 24
Metod för urval ..................................................................................................... 25
Metod för granskning ........................................................................................... 25
Metod för analys ................................................................................................... 25
Forskningsetisk diskussion ...................................................................................... 27
Konklusion ................................................................................................................ 27
Referenser..................................................................................................................... 28
Bilaga 1 – Kvalitetsgranskningsmall
Bilaga 2 – Söktabell
Bilaga 3 – Översiktstabell
Bilaga 4 - Resultattabell
Bakgrund
Prevalensen av diabetes i Europa år 2014 var 7,9% av befolkningen (52 miljoner
människor) och i Sverige var 6,1% av befolkningen drabbade av diabetes
(International diabetes federation, 2015). Världshälsoorganisationen (World Health
Organization, WHO, 2015) beskriver att diabetes delas in i två typer av kroniska
sjukdomar som antingen innebär att bukspottskörteln inte producerar nog med
insulin och kräver extern tillförsel av insulin (typ 1) eller att kroppen inte kan
använda det insulin som bukspottskörteln producerar (typ 2). Icke kroniska
diabetessjukdomar är bland annat graviditetsdiabetes som visar sig genom högre
blodglukosvärden än normalt men under gränsen för diabetes och det inträffar under
en graviditet. De kvinnor som drabbas av graviditetsdiabetes har större risk att
drabbas av typ 2 diabetes senare i livet (a.a). En vanlig effekt av oreglerad diabetes är
högt blodsocker, hyperglykemi vilket över tid leder till skador på kroppens system,
speciellt blodkärl och nerver vilka kan leda till bland annat hjärt-, kärlsjukdomar,
neuropati, retinopati och njursvikt (Nathan, 1993). Av alla som drabbas av diabetes
handlar det i 90% av fallen om diabetes typ 2 (WHO, 2015). Forskning har även visat
att typ 2 diabetes som debuterar i tidig ålder är förknippad med fler och svårare
komplikationer och leder till en ökad risk att dö i förtid jämfört med personer som
har typ 1 diabetes i samma åldersgrupp (Constantino, 2013). Prevalensen av diabetes
förväntas öka och vid år 2035 förväntas 10.3 % av befolkningen (68.9 miljoner
människor) i Europa vara drabbade (International diabetes federation, 2015). Denna
ökning av diabetes kan till stor del förklaras av försämrade levnadsvanor som leder
till ökade risker att utveckla diabetes.
Övervikt och fetma ökar i hela världen (Ng et al., 2014) vilket kan förklara den ökade
diabetes prevalensen då övervikt är en känd riskfaktor för utvecklandet av diabetes
(de Mutsert et al., 2014; van Dam, 2003). Övervikt orsakas ofta av brist på fysisk
aktivitet och dåliga matvanor (de Munter et al., 2014; Landsberg et al., 2010; Joseph
et al., 2015). Brist på fysisk aktivitet, dåliga matvanor och övervikt är riskfaktorer
som ökar risken att drabbas av diabetes (Schienkiewitz et al., 2006; van Dam, 2003;
Socialstyrelsen, 2015, s.21). Andra kända riskfaktorer som ökar risken att drabbas av
diabetes är rökning och alkohol (van Dam, 2003). Förbättrade levnadsvanor kan
utöver minska risken att drabbas av diabetes även minska komplikationer av
sjukdomen (Aira et al., 2013).
Utifrån tillgänglig forskning rekommenderas det att människor bör vara fysiskt
aktiva minst 30 minuter de flesta dagar i veckan, hålla en hälsosam vikt, äta frukt och
grönt 3-5 gånger dagligen, reducera socker och fettintag och undvika tobak för att
förebygga diabetes och komplikationer av diabetes (WHO, 2015). Enligt de nationella
riktlinjerna för diabetesvård (Socialstyrelsen, 2011) bör behandlingen för patienter
med diabetes typ 2 inledas med att hälso- och sjukvården erbjuder stöd till ökad
fysisk aktivitet. I andra hand bör kvalificerat rådgivande samtal gällande matvanor
erbjudas då diabetes är ett tillstånd som har mycket stor svårighetsgrad och
kvalificerat rådgivande samtal har en måttlig effekt. Kvalificerat rådgivande samtal
innebär att vårdpesonalen för en dialog med individen där åtgärderna anpassas till
individens ålder, hälsa, risknivåer med mera. Motiverande strategier kan inkluderas i
samtalet (a.a). Av resultaten ovan och utifrån de nationella riktlinjerna framgår det
att förbättrade levnadsvanor är av vikt för att förebygga diabetes typ 2 och
komplikationer från sjukdomen. Att ändra sina levnadsvanor är sannolikt inte enkelt
och att identifiera strategier som kan användas för att underlätta för personer att
ändra sina levnadsvanor är således av vikt i det hälsofrämjande arbetet vid diabetes.
I de Nationella riktlinjerna för sjukdomsförebyggande åtgärder där olika former av
motiverande strategier utvärderades drogs slutsatsen att ingen enskild metod kunde
rekommenderas då det vetenskapliga underlaget bedömdes som otillräckligt. De
teorier och modeller som jämfördes var social learning theory och social cognitive
theory, Health belief model, Theory of planned behavior, Stages of change och
transtheoretical model, Motiverande samtal (MI), Kognitiv beteendeterapi (KBT) och
Kombinerade multifacetterade ansatser (Socialstyrelsen, 2011). Forskning har visat
att MI är användbart i korta interventioner vilket kan vara praktiskt inom dagens
hälso och sjukvård som ofta är tidspressad (Rubak, et al., 2005). Motiverande samtal
är effektivt och tar inte lång tid att lära ut, därför kan en potentiell
kostnadseffektivitet ses (Dunn, Deroo & Rivara, 2001).
2
Motiverande samtal (Motivational Interviewing, MI) kan enligt forskning medföra
en rad olika positiva effekter på människors levnadsvanor. Resultat visar att MI
kan förbättra motivationen till bättre levnadsvanor som bland annat minskad
tobaksanvändning, ökad fysisk aktivitet, ökat intag av frukt och grönt, hos många
andra patientgrupper (VanBuskirk & Wetherell, 2014). En systematisk review
visar att vid kroniska sjukdomar kan MI i tilllägg till vanlig behandling medföra en
positiv effekt på ökad fysisk aktivitet (O’Halloran et al., 2014). Resultat från en
annan systematisk review visar att signifikanta förbättringar av body mass index,
totalkolesterol, systoliskt blodtryck, blodalkoholkoncentration och standard
etanolinnehåll kan erhållas när MI används som samtalsintervention vid
livsstilsförändringar (Rubak et al., 2005). Detta överensstämmer med forskning
som visar att HbA1c kan påverkas i positiv riktning vid användning av MI vid vård
av patienter med diabetes typ 1 och typ 2 (Jones et al., 2014).
Det finns flera definitioner om vad MI är beroende på i vilket sammanhang den
används. Miller och Rollnick definerar MI som en målinriktad
kommunikationsstil baserad på samarbete med särskilt fokus på
förändringsspråket. Metoden är designad för att styrka den personliga
motivationen till och utförandet av specifika mål genom att lyfta fram och utforska
personens egna motiv till förändring inom en atmosfär av acceptans och
medkänsla. Förändringsspråket handlar om att uppmärksamma ord som
personen uttrycker och kan tyda på en vilja till förändring. MI definieras även som
en klient eller personcentrerad guidande metod för att förbättra personens inre
motivation till förändring genom att utforska ambivalens (2012, s.29). Denna
definition har används längre och är den förekommande i de studier som används
i denna översikt. Ambivalens handlar om att en person känner två saker om något,
exempelvis att personen vill genomföra en förändring men det finns vissa positiva
saker med att vara kvar i nuläget också (a.a, s.157). Ursprungligen var MI en
samtalsmetodik som utvecklades inom framförallt beroendepsykologin (Farbring,
2014, s.18).
3
Motiv för studien
Eftersom en stor del av befolkningen drabbas av diabetes typ 2 och den är så
kraftigt ökande, är det viktigt att erhålla kunskap om hur komplikationer från
diabetes typ 2 kan förebyggas. Av studierna ovan framgår det att
livsstilsförändringar är en viktig komponent för förebyggande komplikationer
bland personer med diabetes typ 2. Vidare har studier om MI-baserade
interventioner visat på lovande resultat gällande förbättrade livsstilsförändringar.
En ökad kunskap om eventuella positiva effekter av MI behövs för att kunna
utveckla MI-baserade interventioner med syfte att underlätta för personer med
diabetes typ 2 att göra livsstilsförändringar.
Syfte
Att kartlägga och beskriva effekter av interventioner baserade på motiverande
samtal (MI) vid vård av personer med diabetes typ 2.
Metod
För att svara på syftet var en allmän litteraturöversikt en passande metod
eftersom det innebär att tillvarata tidigare forskning, skapa en översikt över
kunskapsläget och kan användas inom omvårdnadsrelaterade områden. Det är
viktigt att ha ett kritiskt förhållningssätt i urvalet av studierna, vid läsningen och i
skrivprocessen för att det inte ska finnas risk för ett selektivt urval av artiklar
(Friberg, 2012a, s 133-135).
Sökmetoder
Artiklar söktes i databaserna Cinahl with full text, MEDLINE, PubMed,
PsycINFO, Scopus och Google Scholar. Sökorden som användes var: “motivational
interviewing”, diabet*, effect*. De olika databasernas respektive thesaurus
användes för att kontrollera att rätt sökord används vilket är viktigt enligt
Willman, Stoltz och Bahtsevani (2011, s 69). Även en sekundärsökning utfördes
genom att läsa igenom de hittade artiklarna och reviewartikar inom området och
dess referenser för att eventuellt hitta fler som passade syftet och inte missa
relevanta artiklar (Friberg, 2012b, s 85).
4
Urval
För att få med så relevant litteratur som möjligt i form av vetenskapliga artiklar
där MI-samtalen utförs av vårdpersonal gjordes vissa begränsningar.
Inklusionskriterier var att studierna skulle innehålla en intervention där
interventionen var baserad på MI. Interventionen skulle utföras av vårdpersonal,
exempelvis sjuksköterskor, läkare, dietister. Studierna skulle vara gjorda på
personer med diabetes typ 2 för att svara mot syftet. Exklutionskriterier var
studier som innehöll patienter med diabetes typ 1 eller graviditetsdiabetes där
resultatet inte är åtskilt mellan olika diabetestyper. Artiklar skrivna på andra
språk än svenska eller engelska uteslöts då författarna inte behärskar några andra
språk tillräckligt bra för att kunna sammanställa resultaten på ett tillförlitligt sätt.
Artiklar äldre än tio år exkluderades för att säkerhetsställa aktuell forskning.
Efter genomförd artikelsökning lästes alla titlar och om studiens titel inte tydligt
visade på att den kunde exkluderas utifrån våra kriterier lästes abstrakten.
Artiklar lästes sedan i sin helhet om abstrakten visade att studierna svarade mot
litteraturstudiens syfte. Tretton artiklar uppfyllde inklusionskriterierna.
Artiklarna lästes igenom och kvalitetsanalyserades enligt en
kvalitetsgranskningsmall som utformats utifrån Willman och medarbetare (2011,
s.173-174) och Friberg (2012a, s.138-139) och bifogas (bilaga 1). Kvalitetsanalysen
gjordes enskilt av författarna, analyserna jämfördes och ett gemensamt beslut togs
för att granskningen skulle få en så stor tyngd som möjligt vilket är viktigt enligt
Willman och medarbetare (2011, s.93). Gjorda sökresultat redovisas i en söktabell
(bilaga 2) och de nio utvalda artiklarna efter kvalitetsgranskningen presenteras i
en översiktstabell (bilaga 3). Studier som bedömdes vara av medel eller hög
kvalitet inkluderas i denna litteraturöversikt.
Analys
Analysen av de kvantitativa artiklarna utgick från Fribergs analysmetod vid en
litteraturöversikt (2012a, s.140-142). Alla artiklar läses flera gånger för att få en
grundlig förståelse. Artiklarna sammanfattades i någon sida text för att utgöra ett
stöd i analysarbetet och för att vara säker på att allt väsentligt hade uppfattats.
5
En översiktstabell av alla artiklar gjordes (Bilaga 3). Resultatet redovisades
tillsammans i en sammanställning i olika områden för att kunna jämföra resultaten
med varandra och se likheter och skillnader, vilket är viktigt enligt Friberg (2012a ,
s.140-141).
Forskningsetik
Ett etiskt övervägande av artiklarna gjordes. Antingen hade de ett etiskt resonemang
i artikeln eller så hade tidsskriften som kriterium för publikation ett krav på etiskt
godkännande av en/flera etisk(a) kommitté(er). Det är enligt Forsberg och
Wengström (2003, s.69-70) viktigt att kontrollera att studierna har etiska
överväganden, att studierna har fått tillstånd från etiska kommittéer, samt att
resultatet i samtliga studier redovisas även om de inte överrenstämmer med
författarnas egna åsikter vilket är utfört i denna litteraturöversikt.
Resultat
Litteraturöversikten syftar till att beskriva och kartlägga effekter av MI-baserade
interventioner för personer med diabetes typ 2. Resultatet presenteras utifrån fyra
huvudområden som framkommit i analysen: Fysiologiska effekter, kost, psykologiska
effekter, egenvård samt övriga resultat. En översikt av resultatet finns i tabell 1,
bilaga 4 som visar vad de olika studierna har undersökt samt om MI hade någon
signifikant effekt eller ej.
De studier som presenteras i resultatet har använt sig av generell-/standarvård för
både kontrollgrupp och interventionsgrupp med någon form av tillägg av MI. De
studier som inte använt sig av standardvård presenteras med en kort förklaring till
den specifika vården. Alla studier presenterade i resultatet innehöll en
interventionsgrupp som fick någon form av motiverande samtal och kommer
hädanefter skrivas som MI-gruppen, dessa studier hade också en kontrollgrupp som
inte fick motiverande samtal. När konfidensintervall är presenterat i resultatet så är
det på 95% och då skrivs detta med förkortningen KFI. Medelfel skrivs med
förkortningen MF och standardavvikelse skrivs som SD.
6
Fysiologiska effekter
Studierna i denna litteraturöversikt visar på olika fysiologiska effekter MI kan ha på
personer med diabetes typ 2 genom att undersöka påverkan på blodsockret som
exempelvis HbA1c, S-glukos och följsamhet av blodsockermätningar. Dessutom har
forskarna studerat effekter MI kan ha på BMI, midjemått, vikt och blodtryck.
Påverkan på blodsockret/blodsockermätningar
HbA1c
Ett flertal av studierna visade ingen signifikant effekt av MI på HbA1c (p>0.05),
däremot visades signifikanta förbättringar av nivåerna på HbA1c inom alla
grupperna (Gabbay et al., 2013, Rubak et al., 2011, Brug et al., 2007, Welch et al.,
2011). Resultat visar att den största signifikanta förbättringen på HbA1c inom MIgrupperna var 1.3% (p=0.00) (Brug et al., 2007) och minsta signifikanta
förbättringen var 0.37% (p=0.01) (Welch et al., 2011). Motsvarande största och
minsta signifikanta förbättring för kontrollgrupperna var 1.1% (p<0.05) (Gabbay et
al., 2013) respektive 0.78% (p<0.01) (Welch et al., 2011).
I studien av West och medarbetare (2007), där ett viktnedgångsprogram med
fysisk aktivitet genomfördes i grupp, visades en signifikant effekt av MI på HbA1c
vid 6 mån (p<0.02) men ej vid 12 och 18 månader. MI-samtalen och
kontrollgrupps- samtalen slutade vid 12 månader medan
viktnedgångsprogrammet fortsatte till 18 månader. Med utgångs-medelvärden för
MI-gruppen på 7.54% och kontrollgruppen 7.62% skedde en sänkning vid 6
månader på 0.8% för MI-gruppen (p<0.001) och en sänkning på 0.5% för
kontrollgruppen (p<0.001). Båda grupperna sänkte sitt HbA1c signifikant mellan
start och 12 månader (p<0.0001). Vid 18 månader skedde en ökning i medelvärdet
på HbA1c till 7.4% hos båda grupperna vilket ej längre gav en signifikant
förändring jämfört med utgångsmedelvärdet.
I två andra studier visades heller inga signifikanta effekter av MI (p=0.559,
p=0.56), däremot visades positiva men inte signifikanta förbättringar hos båda
grupperna (Chlebowy et al., 2015; Chen et al., 2012). Resultat visade att efter 3
månader förbättrades medelvärdet på HbA1c för MI-gruppen från 7.8% till 7.6%
7
och för kontrollgruppen från 8.1% till 8.0% (Chlebowy et al., 2015). I studien
utförd av Chen och medarbetare (2012) visade resultat att MI hade en signifikant
effekt på HbA1c vid ett utgångsvärde högre än 7.62% efter användandet av
Johnson-Neyman metoden för att undersöka MI-interventionseffekten eftersom
det var en signifikant skillnad mellan grupperna och utgångsvärde på HbA1c.
Resultat i studien av Heinrich och medarbetare (2010) visade inga signifikanta
skillnader mellan grupperna, ej heller preciserades förändringarna inom
grupperna, endast skillnaden mellan grupperna i HbA1c visades. Gruppernas
startmedelvärden var för MI-gruppen 6.49% och i kontrollgruppen 6.51%,
skillnaden mellan grupperna var för MI-gruppen jämfört med kontrollgruppen vid
12 månader 0.02% (kfi=-0.10-0.14) och vid 24 månader 0.09% (kfi=-0.05-0.23)
(p=0.44).
S-glukos
Resultat visade signifikant effekt av MI på S-glukos (p=0.002). En signifikant
förbättring för MI-gruppen, från 191.2 mg/dl till 156.9 mg/dl (p=0.043), men en
försämring för kontrollgruppen från 196.2 mg/dl till 199.2 mg/dl efter tre
månaders intervention (Chlebowy et al., 2015).
Följsamhet av blodsockermätning
I en studie undersöktes följsamheten av ordinerad blodsockermätning som
deltagarna fått i behandlingen. Personerna skulle följa rekommendationerna till
minst 80% för att räknas följdsamma. Efter tre månader hade MI-gruppen en
följsamhet på 75% av deltagarna och kontrollgruppen en följsamhet på 61.1% av
deltagarna. Denna skillnad var inte signifikant (Odds Ratio på 2.0, p=0.197)
(Chlebowy et al., 2015).
Vikt
Resultat från en studie visade ingen signifikant effekt av MI gällande vikt (p=0.66)
(Heinrich et al., 2010). Resultat från en annan studie som studerade viktnedgång hos
kvinnor med hjälp av ett fysiskt träningsprogram, visade att MI-gruppen hade en
8
signifikant större viktnedgång jämfört med kontrollgruppen efter 6 månader
(p≥0.01), 12 månader (p≥0.02) och 18 månader (p≥0.04). Efter justering av
skillnader i utgångsvärden visades en minskning av vikten i båda grupperna vid sex
månader, medelvärdet minskade med 4.7 kg för MI-gruppen, och 3.1 kg för
kontrollgruppen. Mellan 6 och 12 månader visade kontrollgruppen viktuppgång
medan MI-gruppen fortfarande visade viktnedgång. Medelvärdet för MI-gruppen
minskade med 4.8kg och kontrollgruppen minskade med 2.7kg från start till 12
månader. MI sessionerna slutade vid 12 månader, därefter började MI-gruppen gå
upp i vikt trots fortsatt fysisk träning. Efter 18 månader var totala viktnedgången 3.5
kg för MI-gruppen och 1.7 kg för kontrollgruppen (West et al., 2007).
BMI
I två av tre studier som undersökt BMI-förändring hade MI ingen signifikant
effekt (p=0.92, p>0.05) dock hade båda grupperna en signifikant förbättring av
BMI. Resultaten visade en förbättring på BMI inom grupperna på 0.8-1.1 (p<0.01)
(Brug et al., 2007, Rubak et al., 2011). I studien som visade signifikant effekt av
MI på BMI hade MI-gruppen förbättrat medelvärdet från 36.3 till 34.3 medan
kontrollgruppen försämrade medelvärdet från 33.0 till 33.5 efter tre månader
(p=0.046) (Chlebowy et al., 2015).
Midjemått
I studien som utfördes av dietister på personer med nydebuterad diabetes typ 2
visade resultatet ingen signifikant effekt av MI på midjemåttet (p=0.46). Dock
visade båda grupperna en signifikant förbättring på midjemåttet, MI-gruppen
förbättrade medelvärdet från 105cm till 102cm (p=0.00) och kontrollgruppen
förbättrade medelvärdet från 107cm till 103cm (p=0.00) (Brug et al., 2007).
Blodtryck
Systoliskt blodtryck
Resultat från två av tre studier som undersökte systoliskt blodtryck visade inga
signifikanta effekter av MI (p=0.63, p>0.05) (Heinrich et al., 2010; Rubak et al.,
2011). Resultatet från den tredje studien visade signifikant effekt av MI efter 24
9
månader (p<0.05) (Gabbay et al., 2013). Resultat från två av desssa studier visade
en signifikant förbättring hos båda grupperna, medelvärdet sänktes mellan 5.8-10
mmHg inom alla grupperna (p<0.05) (Gabbay et al., 2013; Rubak et al., 2011).
Diastoliskt blodtryck
Inga signifikanta effekter av MI visades i någon av de tre studier som undersökte
diastoliskt blodtryck (p>0.05, p=0.26, p>0.05) (Rubak et al., 2011; Heinrich et al.,
2010; Gabbay et al., 2013). Alla tre studierna fick förbättringar i båda grupperna
varav i två studier visades signifikanta förbättringar inom båda grupperna där
medelvärdet sänktes mellan 3.4-9 mmHg inom alla grupperna (p<0.05) (Gabbay
et al., 2013; Rubak et al., 2011).
Kost
Effekter av MI på förändringar av kosten studerades genom att undersöka frukt-,
grönsaks- och mättat fettintag samt blodprover för att undersöka triglyceridnivåer
och kolesterolnivåer.
Fruktintag
Inga signifikanta effekter av MI sågs gällande fruktintag i studierna som
undersökte detta (p=0.46, p=0.28) (Brug et al., 2007; Heinrich et al., 2010). Ett
resultat visade dock en signifikant förbättring i medelvärdet hos MI-gruppen från
226g till 261g (p=0.03) men inte hos kontrollgruppen från 245g till 247g (p=0.95)
(Brug et al., 2007).
Grönsaksintag
Resultat från två studier visar inga signifikanta effekter av MI gällande
grönsaksintag (p=0.77, p=0.34) (Brug et al., 2007; Heinrich et al., 2010). Ett
resultat visade en förbättring i medelvärde i båda grupperna men ingen
signifikant förbättring i någon grupp. Medelvärdet för grönsaksintag förbättrades
i MI-gruppen från 165g till 180g (p=0.46) och i kontrollgruppen från 160g till 171g
(p=0.43) (Brug et al., 2007).
10
Mättat fettintag
I en MI-intervention utförd av dietister på personer med nydiagnostiserad
diabetes typ 2 visades ingen signifikant effekt av MI på mättat fettintag. Däremot
förbättrades medelvärdet signifikant i både MI-gruppen (p=0.00) och
kontrollgruppen (p=0.05). En jämförelse visade att MI-gruppen hade en större
minskning av mättat fettintag. Medelvärdet sänktes i MI-gruppen med 4p från
19.8p och med 1.5p från 19.9p i kontrollgruppen (Brug et al., 2007). Resultat från
Heinrich och medarbetare (2010) visade att MI-gruppen hade signifikant högre
intag av mättade fetter vid både 12 och 24 månader (p=0.04) trots att
kontrollgruppen hade högre utgångsvärde 17.44p mot 15.91p för MI-gruppen.
Triglycerider
Resultat visar inga signifikanta effekter av MI på triglyceridnivåer (p>0.05,
p=0.97) (Rubak et al., 2011; Heinrich et al., 2010). En studie visade signifikanta
förbättringar av medelvärdet i triglycerider för båda grupperna. MI-gruppen
förbättrade nivåerna från 1.9mmol/l till 1.6mmol/l efter 12 månader (p<0.01),
kontrollgruppen förbättrade nivåerna från 2.2mmol/l till 1.9mmol/l efter 12
månader (Rubak et al., 2011).
Kolesterol
Totalkolesterol
Resultat visar inga signifikanta effekter av MI gällande total kolesterol (p>0.05,
p=0.25) (Rubak et al., 2011; Heinrich et al., 2010). Ett resultat visade signifikant
förändring inom både MI-gruppen och kontrollgruppen (p<0.01), båda grupperna
förbättrade sitt totalkolesterol från 5.5 mmol/l till 4.6 mmol/l efter 12 månader
(Rubak et al., 2011).
LDL
Resultat visar inga signifikanta effekter av MI gällande LDL (Low-density
lipoprotein) (p>0.05, p=0.77, p>0.05) (Rubak et al., 2011; Heinrich et al., 2010;
Gabbay et al., 2013). Dock visades en signifikant förändring i båda grupperna i två
11
av tre studier. I ena studien sänkte MI-gruppen sitt LDL vid 12 månader från 3.1
till 2,5 mmol/l (p<0.01), och kontrollgruppen från 3.2 till 2,5 mmol/l (p<0.01)
(Rubak et al., 2011). I andra studien sågs en sänkning vid 24 månader för MIgruppen från 128 (MF±40) mg/dl till 102 (MF±36) mg/dl (p<0.05) och
kontrollgruppen från 127 (MF±46) mg/dl till 100 (MF±36) mg/dl (p<0.05)
(Gabbay et al., 2013).
HDL
Rubak och medarbetare (2011) fann ingen signifikant effekt på HDL (Highdensity lipoprotein) av MI dock en signifikant förbättring inom båda grupperna
vid 12 månader (p<0.01), båda grupperna förbättrade sitt HDL från 1.3 mmol/l till
1.4 mmol/l. Ett annat resultat visade signifikant effekt av MI vid 24 månader
(p=0.01) men inte vid 12 månader (p>0.05). Förändringen i medelvärdet
jämfördes där MI-gruppen startade med 1.22 mmol/l och kontrollgruppen med
1.17 mmol/l, skillnad MI-gruppen jämfört med kontrollgruppen vid 12 månader
var -0.2 mmol/l (kfi=-0.06-0.01) och vid 24 månader -0.07 (kfi=-0.12-(-0.03))
(Heinrich et al., 2010).
Psykologiska effekter
I fyra av studierna har känsla av kontroll, beteendeförändring, livskvalitet, ångest,
stress, depression och andra psykosociala faktorer skattats med skattningsskalor.
Känsla av kontroll på hälsan
Resultat visar i studien av Heinrich och medarbetare (2010) signifikanta effekter av
MI. Känsla av kontroll skattades signifikant bättre i MI-gruppen på att hälsan
berodde mindre på chansen eller ödet än vad kontrollgruppen skattade vid 12 och 24
månader (p<0.01). Utgångsmedelvärdet var för MI-gruppen 15.60p och för
kontrollgruppen 14.76p (poängintervall 6-36, låga poäng är bättre).
Förändringsskillnaderna mellan grupperna var vid 12 månader -1.56p (kfi=-2.39-(0.73)) och 24 månader -1.33p (kfi=-2.18.(-0.48)). Resultat visar ingen signifikant
effekt av MI gällande känsla av kontroll på att hälsan berodde på individens beteende
(p=0.19) eller på vårdgivaren (p=0.47).
12
Beteendeförändring
Resultat visade signifikanta effekter av MI, MI-gruppen skattade sig signifikant
mer autonoma (p=0.03) och motiverade (p=0.014) till beteendeförändring än
kontrollgruppen efter 12 månader i en dansk studie. Inga signifikanta effekter av
MI visades gällande hur mycket kontrollerad rådgivning/ledarskap man sökte
(p=0.75) eller på hur mycket självbestämmande personen hade i relation till hur
mycket stöd denne behövde (p=0.34) (Rubak et al., 2009).
Livskvalité
I två studier sågs ingen signifikant effekt av MI på skattad livskvalitet (p>0.05,
p=0.35) (Gabbay et al., 2013; Heinrich et al., 2010). Resultat visade att MIgruppen skattade livskvalitét högre (p<0.01) men inte i kontrollgruppen (p=0.35)
efter tre månader. Resultat efter ett Johnson-Neyman test visade att skattad
livskvalitén förbättrades signifikant för personer som hade ett utgångsvärde lägre
än 107.18 (möjlig poäng: 28-140) (Chen et al., 2012). Resultat från Gabbay och
medarbetare (2013) visade en förbättring på skattad livskvalité inom båda
grupperna.
Emotionella problem
Resultaten från Gabbay och medarbetare (2013) visade en signifikant effekt av MI
på skattade depressionssymtom efter 24 månader (p=0.02), MI-gruppen
minskade skattade medelvärdespoäng från 14p (SD 15) till 10p (SD 11) vid 24
månader och Kontrollgruppen skattade vid start 14p (SD 15) och vid 24 månader
14p (SD 14) (Möjlig poäng 0-60 poäng). Resultaten visade även att 34% hade
minst 16p vid starten av studien vilket enligt forskarna tyder på en klinisk
signifikant risk för depression. Resultat från Chen och medarbetare (2012) visar
att MI inte sänkte skattning av depression, ångest och stress efter tre månader
(p=0.719) dock signifikant förbättring visades i både MI-gruppen (p=0.003) och
kontrollgruppen (p=0.010). Resultatet från Gabbay och medarbetare (2013) visar
ingen signifikant effekt av MI på andra emotionella problemområden inom
diabetes (p=0.08) dock signifikant förbättring för MI-gruppen efter 24 månader.
Skattningens medelvärde förändrades i MI-gruppen från 29p (SD 24) till 23p (SD
13
21) vid 24 månader och kontrollgruppen från 29p (SD 23) vid start och 29p (SD
27) vid 24 månader (möjlig poäng 0-100p, högre poäng tyder på mer emotionella
problem).
Egenvård
Sex studier presenterar resultat om självskattad egenvård, egenvårdsaktiviteter,
självskattad diabeteshantering self-efficacy, kunskap om och förståelsen av
sjukdomen och behandlingen, fysisk aktivitet och rökning.
I studien av Chen och medarbetare (2012) visades inga signifikanta effekter av MI
(p>0.05) gällande självskattad egenvård men vid 3 månader visades signifikanta
förbättringar i både MI-gruppen (p<0.01) och i kontrollgruppen (p=0.029).
Däremot visade resultatet efter Johnson-Neyman-test att MI signifikant
förbättrade självskattad egenvård hos personer med ett utgångsvärde på mindre
än 121.24 (p<0.001) (möjligt poängintervall: 35-140, höga poäng är bättre.
Resultat gällande egenvårdsaktiviteter visade inga signifikanta effekter av MI
(p>0.05) men egenvårdsaktiviteterna ökade inom båda grupperna under studiens
tid (Gabbay et al., 2013).
Resultat från Chen och medarbetare (2012) visade att diabeteshanterings selfefficacy ökade signifikant i MI-gruppen (p<0.01) men inte i kontrollgruppen
(p=0.54) efter tre månader. Johnson-Neyman metoden visade att MI signifikant
förbättrade diabeteshanterings self-efficacy vid ett utgångsvärde lägre än 174.57
(möjlig poäng: 0-200, höga poäng är bättre). Ett annat resultat gällande
självskattad diabeteshantering self-efficacy visade inga effekter av MI (p=0.69)
(Heinrich et al., 2010).
Resultat visade att kunskapen om diabetes var signifikant påverkad av MI
(p=0.01). Skillnad i förändring på utgångsmedelvärden i MI-gruppen 31.93p och
kontrollgruppen 33.04p var för MI-gruppen jämfört med kontrollgruppen vid 12
månader 1.33p (kfi=0.42-2.24) och vid 24 månader 1.27p (kfi=0.31-2.24) (möjlig
poäng 0-50) (Heinrich et al., 2010).
14
Personernas förståelse av diabetes typ 2 och behandling av sjukdomen skattades i
en studie. Resultat visade att MI hade en signifikant effekt på att personerna hade
en signifikant större tro på att rekommenderad behandling är bra för att
kontrollera sjukdomen (p=0.016) och på tro på att sjukdomen är möjlig att bota
och förebygga (p=0.042). Gällande övriga skattade värden, tro på varaktighet av
sjukdomen (p=0.70), förväntat utfall av sjukdomen (p=0.67) och förväntad
påverkan i det dagliga livet och det långa loppet (p=0.70) fanns ingen effekt av MI
(Rubak et al., 2009).
Resultat i antalet rökare visade ingen signifikant effekt av MI, dock en icke
signifikant minskning av antalet rökare, MI-gruppen minskade med 6.6% och
kontrollgruppen med 7.8% efter 12 månaders studie (Rubak et al., 2011).
Fysisk aktivitet
Tre studier har undersökt effekterna av MI på fysisk aktivitet genom att
personerna fått skatta mängden fysisk aktivitet i MET-minuter, skatta antalet
dagar med ansträngande och mycket ansträngande fysisk aktivitet, skattat antal
minuter stillasittande per dag och följsamhet av rekommenderad mängd fysisk
aktivitet.
En studie undersökte den skattade mängden fysisk aktivitet beräknat i METminuter (MET, Metabolic Equivalent Task). Resultaten visade inga signifikanta
effekter av MI (p=0.73), MI-gruppen hade ett utgångsvärde på 3675.62 MET (SD
4796.12), kontrollgruppen hade ett utgångsvärde på 3785.61 MET (SD 3985.86),
skillnaden MI-gruppen jämfört med kontrollgruppen var vid 12 månader 0.01
MET (kfi=-0.10-0.12) och 24 månader -0.04 MET (kfi=-0.15-0.08) (Heinrich et
al., 2010).
I en annan studie skattades antalet dagar med ansträngande och
medelansträngande fysisk aktivitet. Resultaten visade inga sigifikanta effekter av
MI efter 12 månader (p>0.05) (Rubak et al., 2011).
15
Resultat från Heinrich och medarbetare (2010) visar inga signifikanta effekter av
MI gällande stillasittande i minuter per dag (p=0.16), MI-gruppen startvärde
368.18 min (SD=200.88), kontrollgruppen startvärde 329.59 min (SD=175.15),
skillnaden MI-gruppen jämfört med kontrollgruppen var vid 12 månader -44.64
min (kfi=-91.89-2.61) och vid 24 månader -10.07 min (kfi=-57.63-37.49).
Chlebowy och medarbetare (2015) undersökte följsamheten av rekommenderad
mängd fysisk aktivitet. Efter tre månader fanns en signifikant effekt av MI, 68% av
deltagarna i MI-gruppen följde rekommendationerna jämfört med 38.8% av
deltagarna i kontrollgruppen (p=0.018, Odds Ratio på 2.92).
Övriga resultat
Fem studier presenterade resultat så som nöjdhet av behandlingen, relationen till
läkaren, vårdarens rådgivningsstil samt komplikationsscreening och följdsamhet av
medicinrekommendationer.
Nöjdhet
Gabbay och medarbetare (2013) undersökte hur nöjda personerna var med
behandlingen. Resultaten visade ingen signifikant effekt av MI (p>0,05) men
skattningen förbättrades inom båda grupperna under studiens tid.
I två studier har samma frågeformulär använts för att bedöma hur nöjda personerna
i interventionen är, med två skillnader, antalet frågor, 6 respektive 15 frågor samt att
ena studien kollade på patient-läkar-relation och vårdgivarens rådgivningsstil
(Rubak et al. 2009) och den andra studien kollade endast på vårdgivarens
rådgivningsstil (Heinrich et al., 2010). Personerna i båda studierna var nöjda med
vårdgivaren och dennes rådgivningsstil däremot visades ingen signifikant effekt av
MI i någon av studierna (p=0.26, p>0.05) (Rubak et al. 2009, Heinrich et al. 2010). I
studien av Rubak och medarbetare var personerna i båda grupperna nöjda med
relationen till läkaren dock ingen signifikant effekt av MI (p=0.26) (Rubak et al.,
2009).
16
Sjukdomsscreening
Resultat från en studie visade att signifikant fler deltagare i MI-gruppen screenades
årligen för komplikationer än kontrollgruppen. Resultat för neuropatiscreening med
monofilament fotundersökning visade att i MI-gruppen screenades 22% mot
kontrollgruppen 14% (p<0.001). Resultat för neuropatiscreening visade att i MIgruppen screenades 92% av deltagarna mot 85% av K; p=0.017. Resultat för
retinopatiscreening med dokumenterad ögonundersökning (ophtalmologic
examination) visade att 34% av deltagarna i MI-gruppen screenades mot 24% i
kontrollgruppen (p<0.001) (Gabbay et al., 2013).
Följsamhet av medicinrekommendationer
I en studie fanns det efter tre månader ingen signifikant effekt av MI (p=0.963).
Följdsamheten i MI-gruppen och kontrollgruppen var 83.3% av deltagarna. Detta
gav ett OR på 1.0 (Chlebowy et al., 2015).
Diskussion
Syftet med denna litteraturöversikt var att kartlägga och beskriva effekter av MI
vid vård av personer med diabetes typ 2. Resultatet bestod av fem områden;
fysiologiska effekter, kost, psykologiska effekter, egenvård, övriga resultat. Effekt
av MI kunde visas på HbA1c, S-glukos, vikt, BMI, systoliskt blodtryck, HDL,
livskvalitet, emotionella problem, depression, känsla av kontroll,
sjukdomskunskap, förståelse av sjukdom och behandling samt egenvård.
Resultatdiskussion
Fysiologiska effekter
Åtta av nio studier i denna litteraturöversikt har studerat effekterna av MIinterventioner på HbA1c. Endast studien av Chen och medarbetare (2012) där
personerna vårdades i Taiwan visade att MI hade signifikant effekt på HbA1c efter
en tre månaders intervention när personer med diabetes typ 2 hade ett HbA1c på
minst 7.62%. Till skillnad från Chen och medarbetare visade de övriga 7 studierna,
som utfördes i Europa och USA, inga signifikanta effekter av MI på HbA1c. Detta
17
kan vara associerat med kulturella skillnader som kan påverka diabetesvården och
personernas uppfattning av sjukdomen och dess påverkan på livet. Osman och
Curzio (2012) påpekar vikten av en individuell plan vid diabetesvård då kulturella
skillnader även kan förekomma inom befolkningen i ett land. En annan aspekt är
att skillnaden i resultat eventuellt kan förklaras av att deltagarna i de flesta
studierna hade ett lägre utgångsvärde på HbA1c än 7.62%. Detta kan tyda på att
MI endast har effekt om diabetessjukdomen är dåligt kontrollerad och om
personerna har möjlighet till att göra fler små eller stora livsstilsförändringar för
att förbättra kontrollen på sjukdomen. Liknande varierande resultat har setts i
forskning på personer med diabetes typ 1 och typ 2 ur en systematisk metaanalys
av Jones och medarbetare (2014) där resultaten visade att HbA1c kunde påverkas
i positiv riktning vid användandet av MI men de ingående studierna hade ett
varierande resultat.
Sju av de åtta studier som redovisat gruppspecifika resultat visade signifikanta
förbättringar på HbA1c i alla grupperna under interventionerna. Dessa resultat
kan tyda på en Hawthorn effekt vilket är ett fenomen som beskriver som ett
senario där deltagarna i en forskningsstudie förändrar sitt beteende endast genom
vetskap om att de ingår i ett forskningsprojekt (Adair, 1984, Sedgwick, 2012).
Endast Chlebowy och medarbetare (2013) undersökte om S-glukos kan påverkas
av MI och fick en signifikant effekt av MI vilket betyder att S-glukos kan påverkas
vid en MI-intervention dock krävs fler studier för att kunna dra någon slutsats.
När det gäller personer med diabetes typ 2 så kan kontrollen av HbA1c vara av
större vikt för sjukvården att hålla under uppsikt än ett randomiserat blodsocker
då det visar hur blodsockret har legat över tid jämfört med hur det ser ut vid ett
tillfälle. För personer med diabetes typ 2 kan en monitorering vara bra ur
pedagogiskt syfte för att se hur man ligger till vid specifika situationer för att lära
sig hantera sin diabetes (Socialstyrelsen, 2015 s.40-41). Även om MI inte hade
signifikant effekt på blodglukosmonitorering var det större andel, 75% mot 61.1%,
som följde rekommendationerna (Chlebowy et al., 2013). Detta resultat kan vara
av lägre intresse då det endast tagits upp i en studie med få deltagare och
dessutom inte visat någon signifikant effekt.
18
Ett resultat om hur vikten påverkades visade i en studie med ett specifikt
viktminskningsprogram signifikant effekt av MI (West et al., 2007), medan ett
annat resultat inte visade signifikant effekt av MI (Heinrich et al., 2010). Endast
Chlebowy och medarbetare (2013) fann signifikant effekt av MI på BMI med en
minskning av BMI på 2 i MI-gruppen, kontrollgruppen försämrade sitt BMI från
33.0 till 33.5. Brug och medarbetare (2007), Rubak och medarbetare (2011) visade
ingen signifikant effekt av MI dock signifikant sänkning av BMI i båda grupperna
på 0.8-0.9. Dessa studier var inte specifikt inriktade mot sänkning av BMI vilket
eventuellt kan ge en väntad sänkning av BMI men ingen skillnad mellan
grupperna, vilket kan förklaras av en Hawthorn effekt.
Dessa resultat kan tyda på att det krävs mer specifika interventioner eller mål för
att få en större effekt av MI på vikt och BMI, där skillnader mellan de olika
interventionerna och mätmetoderna var att en hade ett specifikt program som
följdes och mättes medan en annan bara såg på självskattad fysisk aktivitet.
Forskning visar att intensiva MI-interventioner i kombination med fysiska
viktnedgångsprogram är effektivare än om MI inte utförs (Simson et al., 2015).
Resultat från Brug och medarbetare (2007) visade ingen signifikant effekt av MI
på midjemått dock signifikant sänkning på 3-4 cm skedde i båda grupperna. Det
går inte dra någon slutsats om MI kan ha större effekt på midjemått då det krävs
fler studier, dessutom är denna studie inte specifikt inriktad på förändring av
midjemått och en större förändring är kanske inte väntad, studien är utförd under
3 månader och en större effekt kan vara svår att nå under kort tid.
Två av studierna (Heinrich et al., 2010; Rubak et al., 2011) visade ingen signifikant
effekt av MI på blodtrycket, dock visades en signifikant effekt av MI på systoliskt
blodtryck (Gabbay et al., 2013). I två studier sågs signifikanta förbättringar i båda
grupperna i både systoliskt och diastoliskt blodtryck (Gabbay et al., 2013; Rubak
et al., 2011). Detta kan härröras till Hawthorne effekten. Gabbay och
medarbetares resultat i förändring på systoliskt blodtryck var ganska litet men
anses ändå var kliniskt relevant då även en liten förbättring av blodtrycket kan ha
positiva effekter på risken för kardiovaskulära sjukdomar (Fox, 2003) som är en
vanlig komplikationsrisk av diabetes.
19
Dessa resultat tyder på att användning av MI i samband med diabetesvård kan
leda till en förbättring av systoliskt blodtryck. Även Rubak och medarbetare
(2005) har funnit positiva effekter av MI på systoliskt blodtryck i en systematisk
review med flera olika patientgrupper.
Kost
Brug och medarbetare (2007) och Henrich och medarbetare (2010) undersökte
frukt och grönsaksintag och resultaten visade ingen signifikant effekt av MIinterventionen. Dessa resultat motstrids dock av de resultat Aira och medarbetare
(2013) har fått på frukt och grönsaksintag med en signifikant effekt av MI i en stor
studie som innehöll bland annat personer med diabetes. Även VanWormer och
medarbetare (2004) fick signifikanta effekter av MI på både frukt och
grönsaksintag. Detta tyder på att mer likriktad forskning krävs för säkrare
slutsatser.
Av de två studier som studerade MI-interventionens effekt på intag av mättade
fetter visades hos personer med nydiagnostiserad diabetes typ 2 att MI inte hade
en effekt men MI-gruppen hade en större minskning av medelvärdet för mättat
fettintag, grupperna i den studien hade båda en signifikant förbättring av
medelvärdet (Brug et al., 2007). I den andra studien visade resultatet att MIgruppen hade ett signifikant högre intag av mättade fetter vid 12 och 24 månader
än kontrollgruppen (Heinrich et al., 2010). Här kan det haft betydelse att
kontrollgruppen hade högre poäng vid start och därför blev mer motiverade till en
förändring. I den första av studierna hade grupperna ett högre startmedelvärde
och en sänkning på 4p för MI-gruppen respektive 1.5p för kontrollgruppen, det
som inte presenteras i den andra studien är den faktiska förändringen och det går
därför inte att anta varken sänkning eller höjning av medelvärdet inom
grupperna, däremot går det se att MI inte visade sig ha någon bättre effekt på
intag av mättat fett än vanlig behandling. Den förändring som uppkom i studien
utförd av dietister på nydiagnostiserade personer kan vara mer väntad än i den
andra studien som hade en studie med mindre inriktning mot kostförändring.
20
Triglyceridnivåerna påverkas ej av MI i de två studier som undersökt detta
(Heinrich et al., 2010; Rubak et al., 2011). Dessa resultat tyder på att MI inte
verkar vara bättre än vården som används i kontrollgrupperna. Däremot visade
Hardcastle och medarbetare (2013) att ju fler MI-sessioner som utfördes desto
större effekt på sänkning av triglycerider.
Ingen signifikant effekt av MI visades på totalkolesterol, LDL eller HDL i två av tre
studier (Rubak et al., 2011; Gabbay et al., 2013). Heinrich och medarbetare fann
dock signifikant effekt av MI på HDL (2010). Enligt dessa resultat kan MI ge en
effekt på HDL men gällande LDL och totalkolesterol verkar MI inte vara bättre än
vanlig vård som används i kontrollgrupperna. Vilket delvis motsägs av Berg-Smith
och medarbetare (1999) som fann att MI kan förbättra kolesterolet.
Psykologiska effekter
Depressionssymtom fick effekt av MI i en studie på 24 månader (Gabbay et al.,
2013). Dock gällande emotionella problem sågs ingen effekt av MI på depression,
ångest och stress efter tre månaders studie (Chen et al., 2012). På andra
problemområden inom diabetes sågs ingen signifikant effekt av MI men MIgruppen hade signifikant förbättring (Gabbay et al., 2013). Dessa resultat visar att
MI kan vara effektivt för att förbättra skattade depressionssymtom vid längre
interventioner men kanske inte bättre än vanlig vård vid korta interventioner.
Gabbay och medarbetare (2013) visade även att 34% av deltagarna hade risk för
depression vilket tyder på att det kan vara viktigt att verkligen uppmärksamma
detta område för personer med diabetes typ 2. Nouwen och medarbetare (2010)
visar i en metaanalys att personer med diabetes har 24% högre risk att drabbas av
depression vilket betyder att vårdpersonal måste vara medvetna om detta och
uppmärksamma tecken på depression så att personerna kan få hjälp i ett tidigt
skede. Resultat från Chen och medarbetare (2012) visar att MI har effekt på
livskvalitét, två andra studier visade ingen effekt av MI (Heinrich et al., 2010;
Gabbay et al., 2013). Detta tyder på att det finns potential i användandet av MI.
Vid skattning av känsla av kontroll som endast utfördes av Heinrich och
medarbetare (2010) sågs ingen effekt av MI på att känslan av kontroll var mindre
21
chansartad, berodde på vårdgivaren eller på individen själv. Här hade dock
personerna i studien redan bra resultat på skattningarna vilket kan leda till att en
eventuell effekt är svår att uppnå. Signifikant effekt av MI sågs på att personerna
blev mer autonoma och motiverade till beteendeförändring men ingen signifikant
effekt sågs gällande kontrollerad rådgivning eller självbestämmande i relation till
vilket stöd som behövdes (Rubak et al., 2009).
Det är ur ett omvårdnadsperspektiv viktigt att personer med diabetes känner att
de kan påverka sin egen hälsa. Watkins och medarbetare (2000) har visat att
personer som känner att de kan påverka sin hälsa har en större benägenhet att
sköta den egenvård som är möjlig vid diabetes. Därför har vårdpersonal en viktig
uppgift att stödja personerna så de känner att de kan ha kontroll på sin egen hälsa.
Enligt detta resultat verkar dock MI inte vara bättre än den vanliga vård som gavs.
Egenvård
Ingen signifikant effekt av MI visades på varken egenvårdsaktiviteter (Gabbay et
al., 2013) eller självskattad egenvård, dock visade resultatet att MI hade effekt på
självskattad egenvård om deltagarna hade mindre än 121.24p av 140p (Chen et al.,
2012). Chen och medarbetare (2012) fann att MI hade en effekt på
diabeteshanterings self-efficacy efter 3 månader medan Heinrich och medarbetare
(2010) inte såg någon effekt av MI efter 24 månader.
Heinrich och medarbetare (2010) fann att kunskapen om diabetessjukdomen var
signifikant högre i MI-gruppen både vid 12 och 24 månader vid utförandet av ett
kunskapstest. Men med en skala 0-50 var det bara 1.27-1.33p skillnad, vilket kan
anses kliniskt irrelevant. Rubak och medarbetare (2009) visade effekt av MI på att
personerna hade en större tro på att rekommenderad behandling är bra för att
kontrollera sjukdomen och att sjukdomen är möjlig att bota och förebygga.
Gällande tro på varaktighet av sjukdomen, förväntat utfall av sjukdomen och
förväntad påverkan i det dagliga livet och det långa loppet sågs ingen effekt av MI
(a.a). Slutsatserna som kan dras av detta är att MI kan ha en effekt på kunskap
och förståelse av sjukdomen och behandlingen men fler liknande studier behövs
för att stärka evidensvärdet.
22
Antalet rökare påverkades inte av MI dock fokuserade inte studien på att sluta röka
(Rubak et al., 2011). Resultatet motsägs av Persson och Hjalmarsson (2006) vars
resultat visar att MI är effektivt för hjälpa personer med diabetes att sluta röka.
Denna studie var dock inriktad på att sluta röka vilket stödjer att mer riktade
interventioner mot beteendeförändringar verkar visa större effekt av MI.
Undersökningar om MI kunde ha effekt på fysisk aktivtet studerades i tre studier, två
av dessa (Heinrich et al., 2010 & Rubak et al., 2011) visade inga effekter av MI trots
adekvata skattningsskalor och MI-intervention. Till skillnad från dessa resultat
visade resultat från Chlebowy och medarbetare (2015) att MI hade signifikant effekt
på antalet % som utförde fysisk aktivitet vid användandet av fysiska mätmetoder.
Dunn och medarbetare (2001) fann att MI visade störst effekt på fysisk aktivitet när
flera MI-sessioner utfördes, vilket tyder på att MI kan ha effekt i längre
interventioner.
Övriga resultat
Av de övriga resultat som presenterades i denna litteraturöversikt observerades att
MI hade effekt på antalet deltagare som screenades (Gabbay et al., 2013). Resultatet
visade också att alla grupper i tre studier var nöjda med behandling, vårdaren och
rådgivningsstilen med en skattning på 5.68p av en 1-7 gradig skala (Rubak et al.
2009; Heinrich et al. 2010; Gabbay et al., 2013). Det visades också att MI inte hade
effekt i ökning av antalet deltagare som följde medicinrekommendationer (Chlebowy
et al., 2015). Dessa resultat indikerar att MI kan ha effekt på frekvensen som
deltagare screenas för komplikationer, men att fler studier undersöker detta är
nödvändigt. Att deltagarna var nöjda ses mer som en positiv effekt av deltagandet i
studien.
23
Betydelse för omvårdnad
Det är enligt modell för omvårdnad (2015) tydligt att sjuksköterskor ska ha personen
i fokus. Personcentrerad vård är grundläggande i omvårdnaden, en person är mer än
en patient (a.a). MI har en bra grundtanke, ett humant och patient-centrerat
förhållningsätt (Miller & Rollnick, 2012, s.29). Inom hälso- och sjukvården innebär
personcentrering att behandla patienten som en person som har vilja, förmågor och
behov, att personen ej reduceras till sin sjukdom (Ekman, Norberg & Swedberg,
2014, s.75, s.92). Personcentrerad vård handlar även om att stödja självreflektion och
ökar människors kapacitet för att delta i problemlösning tillsammans med
vårdpersonal när avancerade professionella kommunikationsfärdigheter används
(Aujoulat, d'Hoore, & Deccache, 2007). Relationen betonas och underbyggs av
ömsesidig respekt och förståelse för personens vilja och självkänsla (Ekman et al.,
2014, s.75-79). Personens livskraft och resurser är i centrum för att uppnå mål, dessa
kan vara att bibehålla eller ändra tidigare vanor. Hälsa och välbefinnande kan
uppnås genom att lyssna till personens berättelse och lyfta fram personens egna
motivation så hen kan utvecklas och nå målen (Fors, 2014, s.243).
Metoddiskussion
Författarna önskade att denna litteraturöversikt skulle handla om användandet av
MI vid diabetes, eventuellt om upplevelsen av MI-samtal vid diabetes. Vid en första
sökning anlades ett helikopterperspektiv som ger en översiktsbild av karaktärerna på
studierna och vad som är studerat inom området (Friberg, 2012a, s.134). Den visade
dock att det fanns mycket begränsat med forskning om upplevelsen av MI-samtal
vilket resulterade i att syftet slutade i att kartlägga och beskriva de effekter som
undersökts. Utifrån syftet ansågs en allmän litteraturöversikt vara en passande
metod eftersom den, i enlighet med Friberg (2012a, s.135), beskriver kunskapsläget
inom ett visst område. Artiklar inte äldre än 10 år valdes för att det skulle vara
aktuell forskning och av de nio artiklar som inkluderades var sex av artiklarna inte
äldre än fem år och det fanns endast någon artikel äldre än 10 år som uteslöts vilket
tyder på att forskningen inom området har intensifierats de senaste åren. En önskan
var även att begränsa studierna till att MI-samtalen skulle genomföras av
sjuksköterskor vilket inte var möjligt med det vetenskapliga underlag som fanns.
24
Metod för urval
Databaser som användes för att söka artiklar var Cinahl with full text, MEDLINE,
PubMed, PsycINFO, Scopus och Google Scholar eftersom de enligt Forsberg och
engström (2013, s.75-79) täcker det mesta inom omvårdnad, medicin samt
psykologisk forskning. Sökorden som användes var “motivational interviewing”,
diabet*, effect*, fler sökord prövades utan andra resultat. Möjligtvis finns fler ord
som kunnat användas men vid genomläsning av reviewstudier inom
området/liknande områden upptäcktes inga andra relevanta sökord. Eventuellt hade
resultatet kunnat baseras på fler samstämmiga studier om syftet inkluderat även typ
1 diabetes vilket exkluderades eftersom livsstilsförändringar, som ofta är fokus i MI,
enligt Socialstyrelsen (2015) inte har någon stark vetenskapligt bevisad effekt på
diabetes typ 1.
Metod för granskning
För att de artiklar som efter andra urvalet ansågs relevanta skulle kunna ingå i
studien granskades artiklarnas kvalitet utifrån en kvalitetsgranskningsmall (Bilaga 1)
utformad med inspiration av Willman et al. (2011, s.173-174) och Friberg (2012,
s.138-139) för att fastställa artiklarnas evidensgrad. Författarna granskade artiklarna
var för sig och jämförde sedan granskningarna för att stärka reliabiliteten. De artiklar
som bedömdes ha en låg kvalitet exkluderades ur studien. Efter granskningen
återstod nio artiklar av hög och medel kvalitet (bilaga 3). Båda författarna
genomförde en granskning för första gången och var noviser inom den kvantitativa
forskningstraditionen vilket innebär att det ej kan uteslutas att granskningen av
artiklarna ej var fullkomligt rättvis. Att artiklar av medelgod kvalitet har används kan
även vara en svaghet.
Metod för analys
En styrka med denna litteraturöversikt är att två författare kunnat bearbeta
resultatet var för sig för att sedan diskutera och sammanställa resultatet
tillsammans. Detta beskriver Petersen och Lindskov (2012, s.298-299) kan leda till
ett bättre resultat genom att kunna utmana varandra och ställa kritiska frågor kan
författarnas egna tankar om ämnet exkluderas.
25
Intern validitet handlar om tillförlitligheten hos resultatet i en undersökning eller om
en slutsats kan dras av att den oberoende variabeln har påverkat den beroende
variabeln (Forsberg
engström, 2013, s.
). Extern validitet handlar om
generaliserbarhet som avser om resultatet kan överföras på populationen som helhet
(a.a, s.99-100). I denna litteraturöversikt är de ingående studierna spridda över
världen i Asien, Europa och Nordamerika men självklart kan kulturella skillnader
finnas och hälsovården kan se annorlunda ut i de olika länderna vilket kan leda till
att vissa delar av resultatet kan anses ha en låg generaliserbarhet. I vissa av studierna
har exempelvis demografin skilt sig mellan grupperna men då har resultaten
korrigerats för att öka tillförlitligheten inom studierna. I en studie deltog endast
kvinnor vilket gör att dessa resultat svåra att anpassa till en annan målgrupp. Dessa
skillnader kan dock påverka resultatet i denna litteraturöversikt. Även skillnaderna
på inlärningen av MI-metoden, längden av MI-samtalen, hur många samtal
personerna deltagit i och under hur lång tid studien har utförts kan ha påverkat
validiteten i resultatet. Rubak och medarbetare har visat att interventioner <15
minuter kan ha effekt men att längre samtal >60 minuter tenderar till att vara
effektivare (2005). En annan svaghet kan vara att studierna hade studerat många
olika effekter och i flera fall hade endast en eller två studier studerat samma effekt
vilket gör det svårt att jämföra resultaten och dra några säkra slutsatser. Däremot var
syftet att kartlägga och beskriva de effekter som upptäckts inom forskningen och
vidden i resultatet kan därför visa på en validitet av resultatet. Trots eventuella
kulturella skillnader mellan studierna i denna litteraturöversikt är diabetesvården ett
välforskat område, vilket bör ge en relativt lika grundnivå av vården. Detta bör inte
nödvändigtvis påverka generelliserbarheten av studierna och att det därför finns en
sannolikhet att detta resultat är anpassningsbart i den svenska vården.
Många studier visade på en förbättring inom både MI-grupperna och
kontrollgrupperna på många resultat. Här kan det föreligga ett fenomen som kallas
Hawthorneffekten vilket innebär att endast deltagande i en studie kan ge en positiv
effekt på resultatet (Adair, 1984; Sedgwick, 2012). Detta är viktigt för forskare att ta i
beaktning vilket har gjorts i de inkluderade studierna, för att minska risken till
felaktiga slutsatser.
26
Forskningsetisk diskussion
Endast etiskt granskade och godkända artiklar inkluderades i denna studie, framgick
det ej i artikeln kontrollerades tidskriftens publiceringspolicy. Endast artiklar som
beskrivit att deltagandet varit frivilligt har inkluderats vilket är två viktiga områden
inom Helsingforsdeklarationen (World medical association, 2013). Om oenigheter
uppstått gällande val av studie, analys, tolkning av bedömningsformulär och metodik
har detta diskuterats mellan författarna tills konsensus uppnåtts.
Konklusion
Utifrån resultaten i denna litteraturöversikt kan MI vara en möjlig metod att
använda i sjuksköterskans möte med personer med diabetes typ 2 för att öka
möjligheten att sköta om sin egen hälsa för att minska komplikationsrisker.
Trots begränsad forskning inom området visar resultaten att MI kan ge effekter på
många viktiga områden i diabetesvården. Fler långvariga, liknande studier behövs
för att undersöka om MI har en långvarig effekt på den livslånga sjukdomen och
kunna dra starkare slutsatser. Riktade interventioner mot särskilda områden som är
viktiga för att minska komplikationer verkar ge bättre effekt av MI.
27
Referenser
*Artiklar som är med i resultatet
Adair, J. G. (1984). The hawthorne effect: a reconsideration of the methodological
artifact. Journal of Applied Psychology, 69(2), 334-345.
doi:10.1037/0021-9010.69.2.334
Aira, T., Wang, W., Riedel, M., & Witte, S. S. (2013). Reducing risk behaviors linked
to noncommunicable diseases in Mongolia: a randomized controlled trial. American
Journal of Public Health, 103(9), 1666-1674. doi:10.2105/AJPH.2012.301175
Aujoulat, I., d'Hoore, W., & Deccache, A. (2007). Patient empowerment in theory and
practice: polysemy or cacophony? Patient Education & Counseling, 66(1), 13-20 18p.
doi:10.1016/j.pec.2006.09.008
Berg-Smith, S. M., Stevens, V. J., Brown, K. M., Van Horn, L., Gernhofer, N., Peters,
E., . . . Smith, K. (1999). A brief motivational intervention to improve dietary
adherence in adolescents. Health Education Research, 14(3), 399-410.
doi:10.1093/her/14.3.399
* Brug, J., Spikmans, F., Aartsen, C., Breedveld, B., Bes, R., & Fereira, I. (2007).
Training dietitians in basic motivational interviewing skills results in changes in their
counseling style and in lower saturated fat intakes in their patients. Journal of
Nutrition Education and Behavior, 39(1), 8-12. doi:10.1016/j.jneb.2006.08.010
* Chen, S. M., Creedy, D., Lin, H. S., & Wollin, J. (2012). Effects of motivational
interviewing intervention on self-management, psychological and glycemic outcomes
in type 2 diabetes: a randomized controlled trial. International Journal of Nursing
Studies, 49(6), 637-644. doi:10.1016/j.ijnurstu.2011.11.011
28
* Chlebowy, D. O., El-Mallakh, P., Myers, J., Kubiak, N., Cloud, R., & Wall, M. P.
(2015). Motivational interviewing to improve diabetes outcomes in African
Americans adults with diabetes. Western Journal of Nursing Research, 37(5), 566580. doi:10.1177/0193945914530522
Constantino, M. I., Molyneaux, L., Limacher-Gisler, F., Al-Saeed, A., Luo, C., Wu, T.,
. . . Wong, J. (2013). Long-term complications and mortality in young-onset diabetes:
type 2 diabetes is more hazardous and lethal than type 1 diabetes. Diabetes Care,
36(12), 3863. doi:10.2337/dc12-2455
de Munter, J. s., Tynelius, P., Magnusson, C., & Rasmussen, F. (2015). Longitudinal
analysis of lifestyle habits in relation to body mass index, onset of overweight and
obesity: Results from a large population-based cohort in Sweden. Scandinavian
Journal of Public Health, 43(3), 236-245 210p. doi:10.1177/1403494815569865
de Mutsert, R., Sun, Q., Willett, W. C., Hu, F. B., & van Dam, R. M. (2014).
Overweight in early adulthood, adult weight change, and risk of type 2 diabetes,
cardiovascular diseases, and certain cancers in men: a cohort study. American
Journal of Epidemiology, 179(11), 1353-1365. doi:10.1093/aje/kwu052
Dunn, C., Deroo, L., & Rivara, F. P. (2001). The use of brief interventions adapted
from motivational interviewing across behavioral domains: a systematic review.
Addiction, 96(12), 1725-1742. doi:10.1046/j.1360-0443.2001.961217253.x
Ekman, I., Norberg, A. & Swedberg, K. (2014). Tillämpning av personcentrering
inom hälso- och sjukvård. I Ekman, I. (red.). Personcentrering inom hälso- och
sjukvård: från filosofi till praktik. (1. uppl. s.69-96) Stockholm: Liber.
Farbring, C.Å. (2014). Handbok i motiverande samtal - MI: teori, praktik och
implementering : samtalsguider, övningar, coachningsprotokoll. (2., rev. utg.)
Stockholm: Natur & Kultur
29
Friberg, F. (2012a). Att göra en litteraturöversikt. I Friberg, F. (red.). Dags för
uppsats: vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. (2., [rev.] uppl., s.133143) Lund: Studentlitteratur.
Friberg, F. (2012b). Att utforma ett examensarbete. I Friberg, F. (red.). Dags för
uppsats: vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. (2., [rev.] uppl., s. 8194) Lund: Studentlitteratur.
Fors, A. (2014). Personcentrerade samtal inom hälsopromotivt arbete. I Ekman, I.
(red.). Personcentrering inom hälso- och sjukvård: från filosofi till praktik. (1. uppl.
s.226-244) Stockholm: Liber.
Forsberg, .
engström, . 2013. tt göra systematiska litteraturstudier :
värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning. 3. uppl. Stockholm:
Natur & Kultur.
Fox, KM (2003) Efficacy of perindopril in reduction of cardiovascular events among
patients with stable coronary artery disease: randomised, double- blind, placebocontrolled, multicentre trial (the EUROPA study). The Lancet, 362(9386), 782-788.
doi:10.1016/S0140-6736(03)14286-9
* Gabbay, R. A., Añel-Tiangco, R. M., Dellasega, C., Mauger, D. T., Adelman, A., &
Van Horn, D. H. A. (2013). Diabetes nurse case management and motivational
interviewing for change (DYNAMIC): results of a 2-year randomized controlled
pragmatic trial. Journal Of Diabetes, 5(3), 349-357. doi:10.1111/1753-0407.12030
Hardcastle, S. J., Taylor, A. H., Bailey, M. P., Harley, R. A., & Haggar, M. S. (2013).
Effectiveness of a motivational interviewing intervention on weight loss, physical
activity and cardiovascular disease risk factors: a randomised controlled trial with a
12-month post-intervention follow-up. The International Journal of Behavioral
Nutrition and Physical Activity, 10. doi:10.1186/1479-5868-10-40
30
* Heinrich, E., Candel, M. J. J. M., Schaper, N. C., & de Vries, N. K. (2010). Effect
evaluation of a motivational interviewing based counselling strategy in diabetes care.
Diabetes Research And Clinical Practice, 90(3), 270-278.
doi:10.1016/j.diabres.2010.09.012
International diabetes federation. 2015. Hämtat 10 november, 2015, från
http://www.idf.org/sites/default/files/DA-regional-factsheets-2014_FINAL.pdf
Jones, A., Gladstone, B. P., Lubeck, M., Lindekilde, N., Upton, D., & Vach, W. (2014).
Motivational interventions in the management of HbA1c levels: a systematic review
and meta-analysis. Primary Care Diabetes, 8(2), 91-100.
doi:10.1016/j.pcd.2014.01.009
Joseph, N., Nelliyanil, M., Rai, S., Raghavendra Babu, Y. P., Kotian, S. M., Ghosh, T.,
& Singh, M. (2015). Fast food consumption pattern and its association with
overweight among high school boys in Mangalore city of southern India. Journal of
Clinical and Diagnostic Research, 9(5), LC13-LC17.
doi:10.7860/JCDR/2015/13103.5969
Landsberg, B., Plachta-Danielzik, S., Lange, D., Johannsen, M., Seiberl, J., & Müller,
M. J. (2010). Clustering of lifestyle factors and association with overweight in
adolescents of the Kiel obesity prevention study. Public Health Nutrition, 13, 17081715 1708p. doi:10.1017/S1368980010002260
Miller, W.R. & Rollnick, S. (2012). Motivational interviewing [Elektronisk resurs] :
preparing people for change. (3. ed.) New York, NY, USA: Guilford Press. ProQuest
ebrary. Web. 7 December 2015.
Miller, W.R. & Rollnick, S. (2013). Motiverande samtal: att hjälpa människor till
förändring. (3., rev. och utök. utg. [dvs 4 svenska utg.]). Stockholm: Natur & kultur.
31
Modell för omvårdnad (2015). Modell för omvårdnad. Institutionen för omvårdnad,
Umeå universitet. Hämtat 18 november, 2015, från
http://www.omvardnad.umu.se/digitalAssets/159/159156_omvrdnadsmodellenslutversion-150220.pdf
Nathan, D. M. (1993). Long- term complications of diabetes mellitus. The New
England Journal of Medicine, 328(23), 1676-1685.
doi:10.1056/NEJM199306103282306
Ng, M., Fleming, T., Robinson, M., Thomson, B., Graetz, N., Margono, C., . . .
Gakidou, E. (2014). Global, regional, and national prevalence of overweight and
obesity in children and adults during 1980-2013: a systematic analysis for the Global
burden of disease study 2013. Lancet (London, England), 384(9945), 766-781.
doi:10.1016/S0140-6736(14)60460-8
Nouwen, A., Winkley, K., Twisk, J., Lloyd, C. E., Peyrot, M., Ismail, K., & Pouwer, F.
(2010). Type 2 diabetes mellitus as a risk factor for the onset of depression: a
systematic review and meta-analysis. Diabetologia (53) 2480–2486.
doi:10.1007/s00125-010-1874-x
O’Halloran, P. D., Blackstock, F., Shields, N., Holland, A., Iles, R., Kingsley, M., . . .
Taylor, N. F. (2014). Motivational interviewing to increase physical activity in people
with chronic health conditions: a systematic review and meta-analysis. Clinical
Rehabilitation, 28(12), 1159-1171. doi:10.1177/0269215514536210
Osman, A., & Curzio, J. (2012). South Asian cultural concepts in diabetes. Nursing
Times, 108(10), 28-32 24p.
Persson, L., & Hjalmarson, A. (2006). Smoking cessation in patients with diabetes
mellitus: results from a controlled study of an intervention programme in primary
healthcare in Sweden. Scandinavian Journal of Primary Health Care, 24(2), 75-80
76p. doi:10.1080/02813430500439395
32
Peterson, P. & Lindskov, C. (2012). Aktionsforskning. Ur: Henricson, M. (red.).
Vetenskaplig teori och metod: fra
rdnad. Kapitel
16. (Ss.298-299). Lund: Studentlitteratur.
Rubak, S., Sandbäck, A., Lauritzen, T., & Christensen, B. (2005). Motivational
interviewing: A systematic review and meta-analysis. British Journal of General
Practice, 55(513), 305-312.
* Rubak, S., Sandbäck, A., Lauritzen, T., Borch-Johnsen, K., & Christensen, B.
(2009). General practitioners trained in motivational interviewing can positively
affect the attitude to behaviour change in people with type 2 diabetes. Scandinavian
Journal of Primary Health Care, 27(3), 172-179. doi:10.1080/02813430903072876
* Rubak, S., Sandbæk, A., Lauritzen, T., Borch-Johnsen, K., & Christensen, B. (2011).
Effect of "motivational interviewing" on quality of care measures in screen detected
type 2 diabetes patients: a one-year follow-up of an RCT, ADDITION Denmark.
Scandinavian Journal of Primary Health Care, 29(2), 92-98.
doi:10.3109/02813432.2011.554271
Schienkiewitz, A., Schulze, M. B., Hoffmann, K., Kroke, A., & Boeing, H. (2006).
Body mass index history and risk of type 2 diabetes: Results from the European
prospective investigation into cancer and nutrition (EPIC)-Potsdam Study. American
Journal of Clinical Nutrition, 84(2), 427-433.
Sedgwick, P. (2012). The Hawthorne effect. BMJ Journals, 344.
doi:10.1136/bmj.d8262
Simpson, S. A., McNamara, R., Shaw, C., Kelson, M., Moriarty, Y., Randell, E., . . .
Hood, K. (2015). A feasibility randomised controlled trial of a motivational
interviewing-based intervention for weight loss maintenance in adults. Health
Technology Assessment, 19(42), 1-378 378p. doi:10.3310/hta19500
33
Socialstyrelsen. (2011). Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder.
Hämtad 10 november, 2015 från
http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2011/2011-11-11
Socialstyrelsen. (2015). Nationella riktlinjer för diabetesvård. Hämtad 10 november,
2015 från http://www.socialstyrelsen.se/nationellariktlinjerfordiabetesvard
van Dam, R. (2003). Review: The epidemiology of lifestyle and risk for type 2
diabetes. European Journal of Epidemiology, 18(12), 1115-1126.
doi:10.1023/B:EJEP.0000006612.70245.24
VanBuskirk, K., & Wetherell, J. (2014). Motivational interviewing with primary care
populations: a systematic review and meta-analysis. Journal of Behavioral Medicine,
37(4), 768-780 713p. doi:10.1007/s10865-013-9527-4
VanWormer, J. J., & Boucher, J. L. (2004). Motivational interviewing and diet
modification: a review of the evidence. The Diabetes Educator, 30(3), 404-406, 408410, 414-406 passim. doi: 10.1177/014572170403000309
Watkins, K. W., Connell, C. M., Fitzgerald, J. T., Klem, L., Hickey, T., & IngersollDayton, B. (2000). Effect of adults' self- regulation of diabetes on quality-of- life
outcomes. Diabetes care, 23(10), 1511. doi:10.2337/diacare.23.10.1511
* Welch, G., Zagarins, S. E., Feinberg, R. G., & Garb, J. L. (2011). Motivational
interviewing delivered by diabetes educators: Does it improve blood glucose control
among poorly controlled type 2 diabetes patients? Diabetes Research and Clinical
Practice, 91(1), 54-60. doi:10.1016/j.diabres.2010.09.036
* West, D. S., DiLillo, V., Bursac, Z., Gore, S. A., & Greene, P. G. (2007).
Motivational interviewing improves weight loss in women with type 2 diabetes.
Diabetes Care, 30(5), 1081-1087 1087p. doi:10.2337/dc06-1966
34
WHO. (2015). Diabetes - Fact sheet N°312. Hämtad 10 november, 2015, från
http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs312/en/
Willman, A., Stoltz, P. & Bahtsevani, C. (2011). Evidensbaserad omvårdnad: en bro
mellan forskning & klinisk verksamhet. (3., [rev.] uppl.) Lund: Studentlitteratur.
World medical asociation (2013). WMA Declaration of Helsinki. Hämtad 2 januari,
2015, från http://www.wma.net/en/30publications/10policies/b3/index.html
35
Kvalitetsgranskningsmall
Forskningsmetod
Syfte
Bilaga 1
RCT
Nej
Ja
CCT
Nej
Ja
Multicenter, antal center
Nej
Ja
Kontrollgrupper
Nej
Ja
Tydligt formulerat
Nej
Ja
Relevant
Nej
Ja
Inklusions-/exklusionskriterier
adekvat beskrivet?
Nej
Ja
Kön
Ett
Båda
Urvalsförfarande beskrivet
Nej
Ja
Representativt urval
Nej
Ja
Randomiseringen beskrivet
Nej
Ja
Interventionen tydligt beskriven
Nej
Ja
Likvärdiga startgrupper
Nej
Ja
Vet ej
Blindning av deltagare
Nej
Ja
Vet ej
Blindning av forskare
Nej
Ja
Vet ej
Borfallsanalys beskriven
Nej
Ja
Bortfallsstorleken beskriven
Nej
Ja
Adekvat analysmetod
Nej
Ja
Analys gjord i de grupper som
presenteras
Nej
Ja
Adekvat statistisk metod
Nej
Ja
Nej
Ja
Resultatdiskussion relevant
Nej
Ja
Finns metoddiskussion
Nej
Ja
Resultat generaliserbart
Nej
Ja
Låg
Medel
Antal
Vad avsåg studien
att studera?
Hur har urvalet skett?
Antal deltagare
Ålder
Metod
Bortfall/Analys
Etiskt godkänd
Resultat
Tidsskrift
Huvudfynd
Kvalitét
Hög
Söktabell
Bilaga 2
Databaser
Sökord
Scopus
"Motivational Interviewing" All fields
Scopus
"Motivational Interviewing" Title, Abstract, Keywords 3639
Scopus
"Motivational Interviewing"
All fields
AND diabet*
3526
Scopus
"Motivational Inteviewing"
Title, Abstract, Keywords
AND diabet*
280
Scopus
"Motivational interviewing"
AND diabet*
All fields
AND effect*
3223
Scopus
Scopus
Scopus
Scopus
"Motivational interviewing"
AND diabet*
AND effect*
"Motivational interviewing"
AND diabet*
AND effect*
"Motivational interviewing"
AND diabet*
AND effect*
"Motivational interviewing"
AND diabet*
AND effect*
Avgränsningar
Träffar Urval 1 Urval 2
16633
Title, Abstract, Keywords
155
All fields
år 2005-2015
3011
Title, Abstract, Keywords
år 2005-2015
150
Title, Abstract, Keywords
år 2005-2015
Article
114
71
10
Cinahl with full text
PsycINFO
MEDLINE
"Motivational interviewing"
AND diabetes
Peer reveiwed
AND effect*
89
85
10
PubMed
"Motivational interviewing"
AND diabetes
AND effect*
105
52
8
2
2
Manuell sökning
Totalt efter borttagning
av dubletter
Efter
kvalitetsgranskning
13
9
Översiktstabell
Bilaga 3
Författare, År Titel
Land, Tidskrift
Syfte
Metod
Deltagare
(Bortfall)
Resultat
Brug, J.,
Spikmans, F.,
Aartsen, C.,
Breedveld, B.,
Bes, R., &
Fereira, I.
2007.
Nederländerna
Journal of
Nutrition
Education and
Behavior
Att testa om grundläggande träning
för dietister i
motiverandesamtal
resulterar i
förändringar i
dietisternas
rådgivningsstil och
förbättrar dess
patienters kost och
riskparametrar.
RCT. 6 mån. 37
diabetesspecialiserade dietister
(kandidatexamen) från
9 nederländska
hemvårdsorganisationer.
Nya personer med
diabetes typ 2
tillfrågades,
40% tackade nej
(max 10 pers/diestist)
4-5träffar med dietist
30-45 min första
gången, sedan ca
15min/gång.
Fyllde i ett formulär vid
start och vid slut
innehållande frågor om
Mättat fett, frukt och
grönsaker, motivation
och selfefficacy att
bibehålla en hälsosam
diet. + längd + vikt
(BMI)
midjeomfång & HbA1c
Dietister MI=18
K=19
192 personer,
26% fullförjde inte
studien, ingen
skillnad i grupper,
sociodemografi,
matvanor,
selfeficacy,
intentioner,
BMI, MO eller
HbA1c.
MI=83 K=59
fullföljde.
Personer i båda
HÖG
grupperna
förbättrade (sänkte)
sitt mättade
fettintag, BMI, MO,
och HbA1c
från start till slut.
MI ökade signifikant
sitt intag av frukt,
vilket inte
K gjorde.) Ingen
skillnad i
grönsaksintag från
start till slut.
En signifikant
skillnad mellan
grupperna fanns vid
slut gällande
mättatfett intag, MIgruppen hade lägre.
Författare, År Titel
Land, Tidskrift
Syfte
Metod
Deltagare
(Bortfall)
Resultat
Chen, S. M.,
Creedy, D.,
Lin, H. S.
& Wollin, J.
2012
Taiwan.
International
Journals of
Nursing
Studies
Att avgöra om MI
kan
förbättra hur
personer med
typ 2 diabetes
vårdar sin
diabetes,
psykologiska
och glykemiska
utfall.
RCT, 3 mån
250 personer
med diabetes typ 2.
HbA1c,
frågeformulär DSMI,
SMBG, C-DMSES,
WHOQoL, och DASS-21
skattades.
Forskarna som utförde
studien hade en bakgrund inom omvårdnad,
och erfarenhet av
MI. Interventionernas
längd, 45-60 minuter.
286 med typ 2
diabetes hittades
på
ett sjukhus, 254
mötte kriterium
för
deltagande.
4 deltagare
avböjde,
250 återstod.
Delades in n=125
i MI-grupp och
kontrollgrupp.
Vid 3 månaderskontrollen var
83%
i MI resp. 85% i K
kvar.
Ingen signifikant
skillnad bland
avhopp.
Båda grupperna
MEDEL
visade minskat
HbA1c, parat t-test
visade signifikant
skillnad för
MI-gruppen.
Båda grupperna
visade signifikant
ökad
egenvårdspoäng i
DSMI.
Självskattning av
diabetesvård visade
signifikant ökning
hos MI-gruppen men
ej i kontrollgruppen.
Livskvalitet ökade
signifikant i
MI-gruppen men ej i
kontrollgruppen.
Båda grupperna
visade signifikant
skillnad i
depressionsvärden men ingen
signifikant skillnad
mellan gruperna.
Training
Dietitians in
Basic
Motivational
Interviewing
Skills Results
in Changes in
Their
Counseling
Style and in
Lower
Saturated Fat
Intakes in
Their
Patients
Effects of
motivational
interviewing
intervention
on selfmanagement,
psychological
and
glycemic
outcomes
in type 2
diabetes:
A randomized
controlled trial
Kvalitet
Kvalitet
Översiktstabell
Bilaga 3
Författare, År Titel
Land, Tidskrift
Syfte
Metod
Deltagare
(Bortfall)
Resultat
Chlebowy, D.
O.,
El-Mallakh, P.,
Myers, J.,
Kubiak, N.,
Cloud, R.,
& Wall, M. P.
2015
USA
Western
Journals
of Nursing
Resarch.
Att avgöra
effekterna av
MI-interventioner
på följdsamhet i
diet och diabetesmarkörer bland
afroamerikaner
med diabetes typ 2.
Kontrollerad studie
med insamling av data
vid start och efter 3
månader. Diabetesmarkörer innefattade
HbA1c, blodsocker
och BMI. Demografisk
fakta och hälsohistoria
hämtades genom ett
formulär. Medicinering
av personernas diabetes
självskattades.
Deltagarna fick
glukosmätare och testremsor gratis under
studien.
Interventionerna
utfördes av en
sjuksköterska (RN)
som fått utbildning
i MI av MINT.
62 frivilliga
deltagare
undergående
behandling
på samma
sjukhus
deltog i studien.
Delades in i
kontrolln=36 och MIgrupp n=26 (MI)
Initialt
randomiserades
grupperna men
n=5 kunde inte
delta i MI då
tiderna var svåra
att passa och blev
därför flyttade till
kontrollgruppen.
30 deltagare
slutförde studien,
18 i K och 12 i MI.
Ingen signifikant
skillnad mellan
grupperna som
hoppade av eller
som fullföljde.
MI-grppen minskade MEDEL
signifikant HbA1c
och BMI medan
Kontrollgruppen inte
gjorde det.
Randomiserat
blodsocker ökade
något för
kontrollgruppen
men minskades
drastiskt för MIgruppen.
MI ökade signifikant
följdsamhet till
rekommenderad
fysisk aktivitetsnivå.
MI hade ingen
signifikant effekt på
medicinföljdsamhet
eller
blodsockermätning.
Författare, År Titel
Land, Tidskrift
Syfte
Metod
Deltagare
(Bortfall)
Resultat
Kvalitet
Gabbay, R., A.
Añel-Tiangco,
R., M.
Dellasega, C.
Mauger, D., T.
Adelman, A.
Van Horn,
D., H.A.
2013,
USA
Journal of
Diabetes
Att bestämma om
tillägget av nurse
case managers
(NCMs) tränade i
MI, tillvanlig vård
kan förbättra
utkomsten hos högrisk typ 2
diabetespatienter.
En 2 års randomiserad
kontrollerad pragmatisk
studie.
Tre NCM-sköterskor
(som diabetessköterskor
i Sverige) med varierad
erfarenhet utbildades i
MI och utförde
interventionen.
Kontrollgruppen och
MI-gruppen fick vanlig
vård av vårdgivaren.
545 deltagare
delades
randomiserat in i
en kontrollgrupp
och en MI-grupp.
232 deltagare i MI
och 313 i K. (42st
ur MI-gruppen fick
aldrig några MIsamtal under
studien och
flyttades därför till
kontrollgruppen)
Systoliskt blodtryck
var bättre i MI än
kontrollgruppen.
Förbättringar sågs i
båda grupperna
gällande HbA1c, LDL
och diastoliskt
blodtryck. MI visade
mindre
depressionssymtom.
Minskningen av
emotionella
problemområden
inom diabetes
närmade sig en
signifikant
förbättring.
HÖG
Kvalitet
Motivational
Interviewing to
Improve
Diabetes
Outcomes
in African
Americans
Adults With
Diabetes
Diabetes nurse
case
management
and
motivational
interviewing
for change
(DYNAMIC):
Results of a 2year
randomized
controlled
pragmatic trial
(NCM liknar
Diabetessköterskor)
Kvalitet
Författare, År Titel
Land, Tidskrift
Syfte
Metod
Deltagare
(Bortfall)
Resultat
Heinrich, E.,
Candel,
M.J.J.M.,
Schaper, N.C.,
& de Vries,
N.K.
2010
Nederländerna
Diabetes
Resarch
and Clinical
Practice.
Att bedöma effekter
av en motiverande
samtalsbaserad
rådgivningsträning
för sköterskor på
kliniska,
beteendemässiga
och
behandlingsresultat
hos patienter med
typ 2 diabetes.
RCT med uppföljande
mätningar efter 12 och
24 månader. Ett
datoriserat,
randomiserat klusterval
valde ut två distrikt med
18st sköterskor att ingå
i experimentgruppen &
2 distrikt med 15
sköterskor att ingå i
kontrollgruppen.
MI-grupp= MI träning
2x5h +skriftlig info att
läsa själv om MI &
diabetesutbildningsprogram.
Kontrollgruppen =
diabetesutbildningsprogram.
33 sjuksköterskor
deltog.
1517 möjliga
personer bjöds in,
618 tackade ja,
584 valdes utifrån
inklusions- och
exklussionskriterierna. 92%
fyllde i
startformuläret,
77% vid 12 mån
och 72% vid 24
mån.
Signifikant skillnad i HÖG
fettintaget,
kontrollgruppen
hade lägre intag av
fetter både efter 12
& 24 mån.
ingen MI-effekt på
kliniska parametrar
vid 12 mån, vid
24mån hade
kontrollgruppen
bättre HDL värden.
Känsla av kontroll på
att hälsan berodde
mindre på chansen
eller ödet (CHLOC)
och kunskap om
sjukdomen var
signifikant bättre i
MI-gruppen.
No identifiable
Hb1Ac or
lifestyle
change after a
comprehensive
diabetes
programme
including
motivational
interviewing:
A cluster
randomised
trial
Översiktstabell
Bilaga 3
Författare, År Titel
Land, Tidskrift
Syfte
Metod
Deltagare
(Bortfall)
Resultat
Rubak, S.,
Sandbk, A.,
Lauritzen, T.,
BorchJohnsen,K.
& Christensen,
B.
2009
Danmark
Scandinavian
Journal of
Primary
Health
Care
Att undersöka om
läkare
tränade i MI kan
förbättra
typ 2
diabetespatienters
förståelse för
diabetes,
tro på prevention
och
behandling, och
motivation
för
beteendeförändring.
RCT. 1år, 65 läkare från
48 praktiker från två län
i
Danmark
randomiserades
i två grupper stratifierat
utifrån län och storlek
på
praktiker. Båda
grupperna
tränades i
intensivbehandling av personer med
diabetes typ 2
tillsammans.
Interventionsgruppen
tränades sedan i MI i
1,5dag + 0,5dag x2
uppföljning under första
året.
MI=(21p,29läk)
137 personer,
Kontroll=(27p,
36läk) 128
personer.
87% i MI-gruppen
och 90% i
kontrollgruppen
var med hela
studien.
2 hälsocentraler
med 6 läkare
hoppade av efter
randomiseringen.
Båda grupperna var HÖG
nöjda med
relationen till läkaren
och dess
rådgivnigsstil.
Personerna i båda
grupperna tenderade
till att söka
ledarskap och en
kontrollerad
rådgivning.
Personerna i
interventionsgruppen
var mer
självständiga och
motiverade till
beteendeförändring.
Personerna i
kontrollgruppen var
mindre motiverade
till beteendeförändring.
Personerna i MIgruppen var
signifikant mer
medvetna om vikten
av att kontrollera sin
diabetes.
Författare, År Titel
Land, Tidskrift
Syfte
Metod
Deltagare
(Bortfall)
Resultat
Rubak, S.,
Sandbk, A.,
Lauritzen, T.,
BorchJohnsen,K.
& Christensen,
B.
2011
Danmark
Scandinavian
Journal of
Primary
Health
Care
Att utvärdera om
en kurs i MI för
allmänläkare
förbättrar
patienternas
följsamhet till
intensivvård
baserad på
riskparametrar
och följsamhet till
förskriven medicin
hos patienter med
typ 2 diabetes
upptäckt genom
screening.
RCT, 1år intervention.
Personer klusterrandomiserades utifrån
sin läkare som var
randomiserad till MIgrupp eller inte. Båda
läkargrupperna tränades
på målstyrd intensivvård
av diabetes typ 2. Under
studien fick alla läkarna
45min/pat istället för de
vanliga 15min/pat. & 3
träffar med personerna.
HbA1c, kolesterol,
triglycerider, blodtryck
mättes och en enkät
med frågor om rökning
och motion besvarades
av personen.
80 hälsocentraler
medverkade och
delades upp
randomiserat
stratifierat utifrån
landskap och
storlek på
hälsocentral.
37st i MI-gruppen
(64 läk) 43st i
kontrollgruppen
(76st läk).
Personerna blev
307st i MIgruppen, och
321st i
kontrollgrupen.
2st hälsocentraler
med 6st läkare
och 2 personer
hoppade av efter
randomiseringen.
87% enkätsvar i
MI-gruppen
och 90% i
kontrollgruppen
Signifikant
HÖG
förbättrade HbA1c,
BMI, blodtryck,
totalkolesterol,
LDL, HDL och
triglycerider
nivåer visades i båda
grupperna men det
var ingen skillnad
mellan grupperna.
Följsamhet av
medicinering var i
båda grupperna
nästan 100%.
General
practitioners
trained in
motivational
interviewing
can
positively
affect the
attitude to
behaviour
change in
people with
type 2
diabetes
Effect of
“motivational
interviewing”
on quality of
care measures
in screen
detected type
2 diabetes
patients: A
one-year
follow-up of
an RCT,
ADDITION
Denmark
Kvalitet
Kvalitet
Översiktstabell
Bilaga 3
Författare, År Titel
Land, Tidskrift
Syfte
Metod
Deltagare
(Bortfall)
Resultat
Welch, G.,
Zagarins, S.
E.,
Feinberg, R.
G.,
& Garb, J. L.
2011
USA.
Diabetes
Research and
Clinical
Practice
Att avgöra om
blodsockervärden (HbA1c)
förbättras
när MI
implementeras
med DSME,
en diabetes självvårds utbildning.
RCT, 6 mån
Personer med T2DM
rekryterades från populationen på ett större
sjukhus, med reklamblad, reklam och rekryteringsbrev samt via
diabeteskliniker och
via lab-databaser.
I1=DSME + MI
I2=DSME+MI+ DSCP
I3=DSME+DSCP
K=DSME
Personer som
valdes var
n=234.
n=118 fick MI
n=116 K
De signifikanta
skillnader mellan
grupperna var
Utbildningsnivå
och nivå av
insulinanvändning.
Vid 6 månader var
det 32,8-43,1%
avhopp.
Ingen signifikant
skillnad i gruppen
som hoppade av
och den grupp
som slutförde
studien i HbA1c
medelvärdesförändring.
Det visades en
MEDEL
signifikant effekt
för både
intervention- och
kontrollgrupp på
HbA1c..
Forskarna fann inget
samband mellan MIintervention gällande
HbA1c-förbättring i
jämförelse med ickeMI. Det visades
större förbättring
bland icke-MIgrupperna mot MIgrupperna.
Analys av beteende
och psykosociala
faktorer på
förändring visade att
diabetes depression
och egenvård hade
signifikant påverkan
av HbA1c i
totalgruppsanalysen.
Författare, År Titel
Land, Tidskrift
Syfte
Metod
Deltagare
(Bortfall)
Resultat
West, D. S.,
DiLillo, V.,
Bursac, Z.,
Gore, S. A.,
& Greene, P.
G.
2007,
USA
Diabetes Care
Att bestämma om
ett tillägg av
motiverande
samtal till ett
beteendemässigt
fetmabehandlingsprogram för
överviktiga
kvinnor med
diabetes typ 2
förbättrar långsiktig
viktnedgång och
metabolisk kontroll.
RCT, 18 mån
gruppbaserat
viktnedgångsprogram
med tillägg av
individuella
MI-sessioner för
interventionsgruppen.
Huvud-sakliga
mätningar var
vikt och HbA1c vid 0, 6,
12 & 18 mån. 42 träffar,
14 deltagare i varje
grupp och träffarna l
eddes av ett multidiciplinärt team som var
blindade. Fem
individuella MI sessioner
på ca 45min erbjöds:
före gruppstart, vid 3, 6,
9 och 12 mån.
Kontrollgruppen fick
individuella hälsosamtal
som inte baserades på
MI men i övrigt samma
förutsätttningar.
Totalt 217
deltagare,
93% genomförde
hela studien, inga
väsentliga
skillnader mellan
de som var kvar
och de som
hoppade av.
Båda grupperna
MEDEL
minskade i vikt vid
alla mätningar
jämfört med
utgångsvikten. MIgruppen hade
signifikant större
viktminskning varje
gång. Vid 12
månader började MIgruppen gå upp i
vikt och de gick upp
mindre, jämfört med
kontrollgruppen som
började gå upp i vikt
redan vid 6
månader. Signifikant
förbättring på
HbA1c hos båda
grupperna vid 6
och 12 mån men vid
18 mån var båda
grupperna ej längre
signifikant bättre.
MI-gruppen hade en
signifilkant bättre
HbA1c än
kontrollgruppen vid
6 och 12 mån.
Deltagarna i MIgruppen var
signifikant mer
engagerade i
gruppträningen än
kontrollgruppen
fram till 12mån när
de individuella
sessionerna slutade,
sedan var de lika.
Motivational
interviewing
delivered
by diabetes
educators:
Does it
improve
blood glucose
control among
poorly
controlled
type 2
diabetes
patients?
Motivational
interviewing
improves
weight loss in
women with
type 2
diabetes
Kvalitet
Kvalitet
Tabell 1 – Resultattabell
Bilaga 4
Författare
Brug et al., 2007
Chen et al., 2012
Chlebowy et al., 2015
Gabbay et al., 2013
Syfte
Att testa om grundläggande träning för
dietister i motiverande
samtal resulterar i
förändringar i dietisternas
rådgivningsstil och
förbättrar dess
patienters kost och
riskparametrar.
Att avgöra om MI kan
förbättra hur personer med
typ 2 diabetes vårdar sin
diabetes, psykologiska
och glykemiska utfall.
Att avgöra effekterna
av
MI-interventioner på
följdsamhet i diet och
diabetes-markörer
bland
afroamerikaner med
diabetes typ 2.
Att bestämma om
tillägget av
nurse case managers
(NCMs) tränade i MI,
till vanlig vård kan
förbättra utkomsten
hos hög-risk typ 2
diabetes patienter.
Fysiologiska
resultat
HbA1c - ej sig. effekt
BMI - ej sig. effekt
Midjemått - ej sig. effekt
Kost
Mättat fett - ej sig. effekt
Frukt - ej sig. effekt
Grönsaker- ej sig. effekt
Psykologiska
resultat
HbA1c - MI sig. effekt
HbA1c - Ej sig. effekt
S-Glukos - MI sig.
effekt
BMI - MI sig. Effekt
Följdsamhet
blskr mätn - Ej sig.
effekt
(NCM liknar Diabetessköterskor)
HbA1c - Ej sig. effekt
BT - S MI sig. effekt
BT - D Ej sig. effekt
LDL - ej sig. effekt
Livskvalitét - MI sig. effekt
Emotionella problem - MI
sig. effekt
Livskvalitét - ej sig. effekt
Emotionella problem - MI sig. effekt
på depression
men inte på övriga
Egenvård - MI sig. effekt
Följdsamhet medicinre- Egenvårdsaktiviteter - Ej sig. effekt
Diab. Hant. Self-efficacy - MI kommendationer- Ej
sig. effekt
sig. effekt
Följdsamhet fysisk
aktivitet - MI sig. Effekt
Egenvård
Övriga resultat
Följsamhet av
Nöjdhet med behandling - ej sig.
medicinrekommendati effekt
oner - ej sig. effekt
Sjukdomsscreening - MI sig. effekt
Författare
Heinrich et al., 2010
Rubak et al., 2009
Rubak et al., 2011
Welch et al., 2011
West et al., 2007
Syfte
Att bedöma effekter av en
motiverande samtalsbaserad rådgivningsträning
för sköterskor på kliniska,
beteendemässiga och
behandlingsresultat hos
patienter med typ 2
diabetes.
Att undersöka om läkare
tränade i MI kan förbättra
typ 2 diabetespatienters
förståelse för diabetes,
tro på prevention och
behandling, och motivation
för beteendeförändring.
Att utvärdera om en
kurs i
MI för allmänläkare
förbättrar patienternas
följsamhet till
intensivvård
baserad på
riskparametrar
och följsamhet till
förskriven medicin hos
patienter med typ 2
diabetes upptäckt
genom
screening.
Att avgöra om blodsockervärden (HbA1c) förbättras
när MI implementeras
med DSME,
En diabetes självvårds utbildning.
Att bestämma om ett
tillägg av motiverande
samtal till ett beteendemässigt
fetmabehandlingsprogram för
överviktiga
kvinnor med diabetes
typ 2 förbättrar
långsiktig
viktnedgång och
metabolisk kontroll.
Fysiologiska
resultat
HbA1c - Ej sig. effekt
Vikt -Ej sig. effekt
BT S/D - Ej sig. effekt
HbA1c - Ej sig. effekt
HbA1c - MI sig. effekt
Vikt - MI sig. effekt
Kost
Mättat fett - ej sig. effekt
Frukt - ej sig. effekt
Grönsaker- ej sig. effekt
Total kolesterol - ej sig.
effekt
LDL - ej sig. effekt
HDL - MI sig. effekt
Triglycerider - ej sig. effekt
HbA1c - Ej sig. effekt
BMI - Ej sig. effekt
BT S - Ej sig. effekt
BT D - Ej sig. effekt
Total kolesterol - ej
sig. effekt
LDL - ej sig. effekt
HDL - ej sig. effekt
Triglycerider - ej sig.
effekt
Psykologiska
resultat
Livskvalitét - ej sig. effekt
Egenvård
Kunskap - MI sig. Effekt
Förståelse av
MET - Ej sig. effekt
Diabeteshanteringsjukdomen och
Med.-Anstr. fys. akt. Self-efficacy - Ej sig. effekt behandlingen - MI sig. effekt Ej sig. effekt
MET - Ej sig. effekt
Stillasittande - Ej sig. effekt
Övriga resultat
Nöjdhet med
rådgivningsstil - ej sig.
effekt
Känsla av kontroll - MI sig.
effekt
på autonomi och motivation
Nöjdhet med relation och
Rökning - ej sig. effekt
rådgivningsstil - ej sig. effekt