Du - en diakon
Artikel i Goda Nyheter nr. 4
Astrid är 68. Ibland tycker hon att det är märkligt att uppfostran av barnen och arbetslivet ligger bakom henne. Tänk
att hon är pensionär! Redan! Det tog ett tag att vänja sig, men nu njuter hon av sin nya frihet. Kyrkan har alltid betytt
mycket. Söndagsgudstjänsten fungerar som navet i hjulet på den cykel hon tar sig fram på. Eftersom hon alltid bott i
Gunnilse känner hon många i gårdarna runt omkring. Flera av bygdens gamla är ensamma och behöver ibland någon
att prata med över en kopp kaffe. I dag är det Runes tur. Han har varit krasslig på sistone. Astrid har bakat en
tigerkaka, Runes favorit. Innan hon går ska hon ringa Rune och kolla om hon ska köpa med sig något på Ica...
Araz är 14 och konfirmand i Hammarkullen. Favoritämnet i skolan är idrott. Fotbollen satsar han stenhårt på och
när han går ut åttan blir det nog VG i idrott. Det är målet i alla fall. Men nu har han fått ett annat mål att kämpa för
också. Kompisen har börjat hamna snett. Det började med att han snodde en moppe på torget. Nu skolkar han var och
varannan dag och många drar sig undan från honom. Den mannen behöver en riktigt juste kompis. Det ska bli Araz.
Han har en plan som till och med prästen tycker är bra. Senaste konfirmandträffen bad de en bön...
Linda är ensamstående mamma med två barn. Det är kämpigt, men det går och det finns de som har det värre.
Grannen till exempel. Då och då tar hon med grannens barn på små utflykter i Eriksbo. Barnen är krävande. Det är
jobbigt att ha dem med, men hon gör det ändå. Hur ska det gå för dem i framtiden? På kvällarna brukar hon be både
för sina egna och grannens barn. Gud som haver barnen kär...
Astrid, Araz och Linda är
påhittade. De finns bara i mitt
huvud. Och ändå finns de. De är
vanliga människor. De är du och
jag. Och de sysslar med diakoni.
Varje gång du gör något som gör livet
lite lättare för någon i din omgivning är du engagerad i Guds
diakoni. Diakoni är ett krångligt ord.
Det kommer från grekiskan och
betyder tjänst. Ordet diakon kom-
mer från grekiskans ”diakonos” som
betyder tjänare. I Nya Testamentet
översätts ordet med ”medhjälpare”.
Har du en längtan att tjäna din medmänniska? Inspireras du av Jesus?
Ställer du upp för den som behöver
dig? Knäpper du ibland dina händer
och ber för människor du möter?
Då är du i ordets rätta bemärkelse en
diakon, en tjänare, en medhjälpare
i Guds församling. Diakoni är hela
kyrkans uppdrag. Kärleken till
människan har sitt ursprung i Guds
hjärta. Kallelsen att tjäna medmänniskan går ständigt ut från detta
Kärlekens hjärta till allt Guds folk.
I gemenskap med andra är du kallad
till diakonal tjänst!
Jesus - Diakonen
När Gud vill tala om för oss
människor vad sann människokärlek
är, sänder han, från sitt eget hjärta,
Jesus Kristus. När vi läser om,
lyssnar till och talar med Jesus lär vi
känna Guds kärlek till dig och mig!
Och när Guds kärlek drabbar oss, kan
det visa sig att den är smittsam. Gud
ger oss en längtan att göra något för
våra medmänniskor! Vad gjorde
Jesus, Guds Diakon? Hur visade
Jesus Guds vilja med sin skapelse?
gudstjänst! Och vi är kallade till detta
uppdrag tillsammans.
Drivkraften, kärlekens kraft, finns
nära Guds hjärta i gemenskapen med
varandra.
Diakoni i urkyrkan...
Diakonin är lika gammal som kyrkan
själv. Den första nedskrivna
En gång när Jesus och hans vänner
berättelsen efter biblisk tid om den
kristna gudstjänsten är skriven ca 150
var trötta drog de sig undan för att
e Kr. Det berättas att man, i samband
få vila ett tag. De tog båten över till
andra sidan sjön, men ryktet spred
med nattvarden, delade med sig av
det man hade så att änkor, sjuka,
sig och massor av människor gav
sig av till fots och hann före dem.
fängslade och främlingar kunde få
något att äta. ”Bordets tjänst” hade
När de steg i land fick Jesus se en
alltså två dimensioner: nattvarden
stor skara människor. Han fylldes av
medlidande med dem, för de var som och diakonin. Kristi liv och verk
predikades med hjälp av bröd! Bröd
får utan herde, han undervisade dem
länge och sedan såg han till att
som Kristi kropp till den andligt hungallihop fick mat. Det blev en riktig
riga människan och bröd till den fysiskt hungrige. Diakonin hörde direkt
fest för flera tusen människor! De
samman med gudstjänsten – precis
satt i grupper och åt fisk och bröd i
som när Jesus ställde till med fest i
gröngräset! (Mark 6:30-44).
gröngräset! Bön, sång, omsorg,
Jesus såg alltid till hela
gemenskap, undervisning
människan:
Diakonens
- Han såg mänkännetecken är och mat. Allt hörde ihop
niskornas
diakoniemblemet och diakoni var något
som alla kristna, på ett
vilsenhet, deras
Korset: Sonen
Jesus
Kristus.
eller annat sätt, var
andliga hunger
delaktiga i.
– och gjorde
Ringen: Fadern
”Diakonerna”
något åt den.
som omsluter allt.
var de medHan underviDuvan med den friska
sade dem – både
olivkvisten: Den Helige arbetare som
Ande och Noas duva
fick i uppgenom ord och
som kom med budskap drag att samla
genom sitt liv, sin
om hopp och liv.
ihop gåvorna, ha
död och uppståndelse.
ansvar för ekonomi och
- Han såg att de var hungriga.
skapa ordning i hjälparbetet.
Magarna
kurrade – och han gjorde något åt
Det berättas också om en stor gästdet.
frihet i hemmen och att omsorgen
Han såg till att de fick mat i magen.
om de sjuka var stor. I de romerska
- Han såg människornas behov av
städerna var det trångbott och
gemenskap, han såg att de var
smutsigt. När två fruktansvärda
ensamma – och gjorde något åt det.
epidemier drabbade folket flydde
Han skapade en mötesplats där i
många, men de kristna blev kända
gräset. Där kunde mötet ske – med
för att stanna. De höll samman och
människor och med Gud.
de besökte och hjälpte de sjuka – inte
bara sina egna. Kanske var det detta
När Jesus berättat liknelsen om den
diakonala vittnesbörd som mer än
barmhärtige samariern, främlingen
annat bidrog till kyrkans segertåg på
som ställde upp för mannen som
200-talet, kristna kvinnor och män
misshandlats och låg halvdöd vid
som ville tjäna Gud genom att tjäna
vägkanten, säger han:
sina medmänniskor.
- Gå du och gör som han!
Detta är Guds kallelse till dig och
Gudstjänst och diakoni går
mig. Att lindra när det gör ont, att
skilda vägar
hjälpa till utan att förvänta sig någon
gentjänst, det är att bygga Guds goda Under medeltiden förändrades bilden
radikalt. Kyrkan blev en institution
rike på jorden. Det är diakoni. Det är
med makt och pengar, dominerad
av män, och någonstans på vägen
tappade man bort den självklara
kopplingen mellan gudstjänst och
diakoni. Från altaret delades bröd i
nattvarden, men brödet till den fattige
kom inte längre därifrån. Diakoni
blev en uppgift som sköttes genom
enskilda människors välgärningar
eller i klostren. Kyrkan förlorade det
diakonala initiativet och så förblev
det i århundraden.
... och i dag?
Det tog lång tid, men i dag har
Svenska kyrkan återtagit initiativet.
Vår strävan och bön är att gudstjänst
och diakoni skall gå hand i hand,
precis som Jesu ord och handling.
Men hur skall det gå till? Ibland blir
det historiska arvet ett hinder för
klarsyn. En märklig tanke som ibland
smyger sig in är att det är anställda
diakoner som sköter församlingens
diakoni. Det kräver inte lång stunds
eftertanke för att förstå att det är
alldeles galet. Nej, hela församlingen
har fått Guds uppdrag och kallelse till
diakoni.
Vad skall vi då ha yrkeskåren
”diakoner” till? I Apostlagärningarna
berättas att redan de första kristna såg
behovet av personer med specialuppdraget att samla församlingens
diakonala krafter. Dessa kom att
kallas diakoner. Det är på samma
sätt i dag. Diakonerna behövs för
att inspirera och leda församlingens
diakonala arbete. Genom diakonernas
utbildning och arbete har de också en
del kunskaper och erfarenheter som
kan vara till nytta.
Du – en diakon
Men framför allt handlar diakoni
alltså om vad vi som församlingsgemenskap vill och kan göra för våra
medmänniskor och för varandra i
Jesu efterföljd. Ibland behöver du
mitt stöd. Ibland behöver jag ditt. Har
du idéer och tankar om hur vi skulle
kunna utveckla vårt diakonala arbete
i Angereds församling? Hör av dig
till någon av diakonerna!
Gunnel Claesson
Diakon i Hjällbo kyrka, 731 82 04
Läs mer
om diakonins historia
lite längre fram i Goda Nyheter.
särskilt
uppdrag
Diakonins historia
Läs om diakonins tidiga historia i artikeln ”Du – en diakon”.
Här kan du läsa en kort beskrivning av diakonins historia i vårt land.
Från kontinenten till Norden
På medeltiden var kyrkan på kontinenten styrd från Rom. Kyrkan var
en institution med en tydlig patriarkal
maktstruktur och sambandet mellan diakoni och gudstjänst tappades
bort. Självklart fortsatte människorna att göra gott mot varandra, men
kopplingen till kyrkan var oklar.
Klosterväsendet blev så småningom
en motreaktion mot mycket som gått
snett i kyrkan och i klostren levde
diakonin. Där kunde den trötte vandraren övernatta, den fattige kunde
få ett mål mat, den sjuke kunde få
medicin. Där fick också kvinnorna
möjlighet att tjäna medmänniskan på
ett välorganiserat sätt. Många kvinnor valde att bli nunnor.
När kristendomen kom till
Sverige bedrevs alltså diakoni i
klostren och hos enskilda individer
som utförde goda gärningar. Församlingsgemenskapen formade inte
längre diakonin och gudstjänsten
tappade sin sociala innebörd.
Reformation & fattig-Sverige
Martin Luther hade nog tydliga idéer
kring det kristna samhällets ansvar
för den fattige, men i praktiken ledde
reformationen till social nedrustning.
I 1500-talets Sverige avskaffades
klostren och munkar och nunnor
utvisades. Vem skulle nu vårda den
sjuke? Socknen blev ansvarig för fattigvård och omsorg och prästen var
ordförande i sockenstämman, men
alla som läst Emil i Lönneberga vet
hur illa det var ställt på många platser
i ett fattigt Sverige. Någon kyrklig
diakoni var det knappast fråga om.
Diakonins förnyelse tog sin början
i 1800-talets Tyskland. Befolkningen
ökade kraftigt och massor av fattiga människor fick arbete i gruvor
och fabriker. Där rådde omänskliga
förhållanden med hårt och farligt
arbete under arbetsdagar som kunde
vara 14 timmar långa i smutsiga,
hälsovidriga och farliga fabriker.
Barnarbete var vanligt och trångboddheten var hemsk. Sjukdomar spreds
snabbt. Prostitution och superi tog
död på mänsklig värdighet.
Diakonissanstalter
Samhällets insatser var som ett spott
i havet och likadant var det med
kyrkan, men inom den pietistiska
väckelserörelsen rörde det på sig. Pietismen stod för en praktisk och aktiv
kristendom. Den personliga tron
betonades, man läste Bibeln och bad
tillsammans och tron tog sig uttryck
i praktisk handling. Många kvinnor
längtade efter att få tjäna Gud genom
att tjäna medmänniskorna. 1833 startade prästparet Theodor och Friderike
Fliedner ett hem för kvinnliga
fångar i sin prästgård i Kaiserswerth,
numera en stadsdel i Düsseldorf i
västra Tyskland. Verksamheten växte
snabbt och de började utbilda kvinnor för att möta behovet av sjukvård
och omvårdnad. Efter utbildningen
vigdes eleverna och sändes ut som
diakonissor till fattiga områden. Hela
livet ut var dessa kvinnor knutna till
diakonissanstalten. De var ju ogifta
och hade alltså sin sociala trygghet
och sin ålderdom på anstalten (moderhuset).
Svenska kyrkan och diakonin
Maria Cederschiöld var den första
svenskan som utbildades i Kaiserswerth. 1851 startade den första
diakonissanstalten i Sverige. Den leddes av Maria Cederschiöld, hamnade
i Stockholm och heter i dag Ersta
Diakoni. Man utbildade sjuksköterskor som arbetade med prostituerade,
utsatta ungdomar, frigivna fångar
och alkoholskadade och man bedrev
sjukvård i stad och på landsbygd.
Diakonissanstalterna blev till sist fyra
till antalet. Göteborg var sist ut. Här
startade den första diakonissanstalten
först 1923, numera Bräcke Diakoni
på Hisingen.
Bröd
till människan
Diakonissanstalterna var inte anslutna till Svenska kyrkan, utan
hade tillkommit på privat initiativ
av personer inom den nyevangeliska
väckelsen. De drevs av föreningar och
stiftelser och relationen till kyrkan
var länge oklar. Diakonissor anställdes dock tidigt för församlingsarbete. Behovet av diakoni blev allt
tydligare och så småningom ledde
samtal, diskussioner och beslut
fram till den diakoni som bedrivs i
Svenska kyrkan i dag. Hur diakonin
kommer att se ut i morgon avgör vi
tillsammans!
Gunnel Claesson
Diakon i Angereds församling
[email protected]
Ur diakonens vigningslöften:
”Kyrkan är Guds folk, Kristi kropp, ett
tempel av levande stenar, där Kristus
är hörnstenen. I detta Guds folk, där vi
alla genom dopet är kallade att föra ut
evangelium i hela världen, har diakonen ett särskilt uppdrag. En diakon skall
uppsöka, hjälpa och stödja dem som är i
kroppslig och själslig nöd, ge kristen fostran och undervisning i tron, i församling
och samhälle vara ett barmhärtighetens
tecken och i allt tjäna Kristus i sin nästa.
En diakon skall leva som Kristi tjänare och
hjälpa människor att gestalta Guds kärlek.
Diakonen skall försvara människors rätt,
stå på de förtrycktas sida och uppmuntra
och frigöra Guds folk till det som är gott,
så att Guds kärlek blir synlig i världen.”
Anteckningar
Du satte dig
ner som de n
ederstas vän
Och satte dig
upp mot bety
dande män.
Du satte dig
in i
Och satte dig de lidandes nöd
över förtvivla
n och död.
Nu talar du
till oss med
kärlekens ma
Och ingen ka
kt
n nå dig med
hån och föra
Dock lever o
kt.
ch lider du m
ed oss ännu
Och ingen m
er levande le
ver än du.
Du kämpar i
världen för fr
ihet och fred
När andra g
.
ett upp går d
u
uthålligt med
Du följer oss
.
in i vår djupa
ste nöd
Och kallar o
ss ut ur den
mörkaste dö
d.
Du sänder o
ss ner till de
nederstas tra
Och sätter o
kt,
ss upp mot d
e mäktigas m
Du lever me
akt.
d oss i vårt in
nersta jag.
Vi lever i dig
till vår ytters
(Psalmer i 2
ta dag.
000-talet,
text Merete
Wendler)
Ps 837,
Alla är givare och tagare
Cecilia är diakon i Hammarkullens kyrka. För
henne betyder diakoni medmänsklighet och att
medverka till att göra insatser för alla människor,
även för dem som inte tror på Gud eller har en
annan tro. Hon menar att det inte handlar om hjälp
i form av snällhet utan snarare hjälp till självhjälp.
Cecilia vill inspirera andra med Jesus som förebild.
Hon deltar vid Hela Människans Ria-luncher, hon
jobbar med Café Marta och har enskilda samtal.
Gemensamt för alla hennes uppgifter är att hon
alltid lyssnar. Hon arbetar efter mottot att varje
människa är både mottagare och givare. Att det är viktigt att hitta varje
enskild människas resurser! Kraften hittar hon bland annat i bönen.
May Musa arbetar som diakonisassistent i Hjällbo
Diakonens kännetecken är
diakoniemblemet
Korset: Sonen Jesus
Kristus.
Ringen: Fadern som
omsluter allt.
Duvan med den friska
olivkvisten: Den Helige Ande och
Noas duva som kom med budskap
om hopp och liv.
kyrka. Hon planerar att utbilda sig till diakon. För May
betyder diakoni en möjlighet att hjälpa andra människor
förstå tro genom handlingar. Hon ser Jesus som förebild. Jesus, som med oändlig kärlek, öppnade dörrarna
för alla oavsett värderingar. May som tidigare arbetat
som flyktingkonsulent känner
sig mer fri i arbetet i församlingen. Här behöver hon inte
tänka som en myndighet och
upplever därför att hon har bättre
möjlighet att tillgodose
personers eller familjers behov.
May påbörjar sin diakoniutbildning under hösten men
arbetar fortfarande kvar i
församlingen.
I Hjällbo kyrka finns också diakon Gunnel Claesson.
Läs hennes artiklar i detta nummer av Goda Nyheter.
