Innehållsförteckning - Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen

Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
Innehållsförteckning
1. INLEDNING.........................................................................................3
Förordningar och konventioner ........................................................................................... 3
Information ................................................................................................................................ 3
2. FASTSTÄLLANDE AV TILLÄMPLIG LAGSTIFTNING......................9
Förordning 883/2004................................................................................................................ 9
Information .............................................................................................................................. 10
3. ÖVERENSKOMMELSER MED ANDRA STATER............................12
Nordiska konventionen om social trygghet .................................................................... 12
Bilaterala konventioner om social trygghet .................................................................... 14
EU-ländernas avtal med Schweiz....................................................................................... 16
Övrigt......................................................................................................................................... 19
4. SAMARBETE OCH INFORMATIONSUTBYTE MELLAN
INSTITUTIONERNA..............................................................................21
Förordning 883/2004.............................................................................................................. 21
Förordning 987/2009.............................................................................................................. 23
Information .............................................................................................................................. 24
5. ARTIKEL 61 – SAMMANLÄGGNING AV
KVALIFIKATIONSPERIODER FÖR RÄTT TILL ERSÄTTNING ..........27
Förordning 883/2004.............................................................................................................. 27
Förordning 987/2009.............................................................................................................. 28
Rättspraxis............................................................................................................................... 28
Information .............................................................................................................................. 32
6. ARTIKEL 62 – BERÄKNING AV FÖRMÅNER.................................38
Förordning 883/2004.............................................................................................................. 38
Förordning 987/2009.............................................................................................................. 38
Föreskrifter .............................................................................................................................. 39
Rättspraxis............................................................................................................................... 39
Information .............................................................................................................................. 41
7. ARTIKEL 63 – UNDANTAG FRÅN REGELN OM BOSÄTTNING ...45
Förordning 883/2004.............................................................................................................. 45
Information .............................................................................................................................. 45
8. ARTIKEL 64 – ARBETSLÖSA SOM RESER TILL EN ANNAN
MEDLEMSSTAT MED BIBEHÅLLEN RÄTT TILL ERSÄTTNING .......46
Förordning 883/2004.............................................................................................................. 46
Förordning 987/2009.............................................................................................................. 47
Föreskrifter .............................................................................................................................. 49
Rättspraxis............................................................................................................................... 50
Information .............................................................................................................................. 53
1
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
9. ARTIKEL 65 – ARBETSLÖSA SOM VAR BOSATTA I EN ANNAN
MEDLEMSSTAT ÄN I DEN BEHÖRIGA STATEN ...............................59
Förordning 883/2004.............................................................................................................. 59
Förordning 987/2009.............................................................................................................. 61
Föreskrifter .............................................................................................................................. 62
Rättspraxis............................................................................................................................... 63
Information .............................................................................................................................. 66
10. ARTIKEL 70 – ÅTERBETALNING AV
ARBETSLÖSHETSFÖRMÅNER MELLAN MEDLEMSSTATER .........71
Förordning 987/2009.............................................................................................................. 71
Information .............................................................................................................................. 73
11. ÅTERKRAV AV FÖRMÅNER SOM HAR BETALATS UT
FELAKTIGT: AVRÄKNING OCH INDRIVNING....................................76
Förordning 883/2004.............................................................................................................. 76
Förordning 987/2009.............................................................................................................. 77
Information .............................................................................................................................. 86
2
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
1. Inledning
Förordningar och konventioner
Detta avsnitt innehåller föreskrifter, redogörelse för rättspraxis
och information om nedanstående förordningar, avtal, bilaterala
konventioner och nordiska konventionen om social trygghet
•
Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr
883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala
trygghetssystemen (förkortad Fo).
•
Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr
987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om
samordning av de sociala trygghetssystemen (förkortad
TFo).
•
Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av
systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare
eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen.
•
Rådets förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av
förordning (EEG) nr 1408/71.
•
Rådets förordning (EEG) nr 859/2003 om utvidgning av
bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71 och
förordning (EEG) nr 574/72 till att gälla de medborgare i
tredje land som enbart på grund av sitt medborgarskap inte
omfattas av dessa bestämmelser.
•
Avtal om fri rörlighet mellan Europeiska gemenskapen och
dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra
sidan, SFS 2002:114 och EGT nr L 114, 30.4.2002, s. 1644.
•
Nordisk konvention den 18 augusti 2003 om social trygghet,
SFS 2004:114.
•
Sveriges bilaterala konventioner om social trygghet.
Information
Denna del av regelsamlingen innehåller regler om
arbetslöshetsersättning för personer som flyttar, tillfälligt arbetar
i ett annat land eller söker arbete i ett annat EU/EES-land eller i
3
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
Schweiz. De olika kapitlen innehåller även en förteckning över
Sveriges bilaterala konventioner om social trygghet, samt regler
om arbetslöshetsersättning i den nordiska konventionen om
social trygghet och inom ramen för ett särskilt avtal om fri
rörlighet med Schweiz.
Genom EU-förordningarnas bestämmelser får personer som
flyttar mellan länderna eller som bor och arbetar i skilda länder
ett skydd om de blir arbetslösa som de inte skulle ha haft om
enbart nationella regler hade tillämpats. Förordningarna har
endast till syfte att samordna, inte harmonisera, de nationella
lagstiftningarna för social trygghet, inklusive
arbetslöshetsförsäkringen. Till exempel ger förordningarna svar
på frågan vilket lands lagstiftning som ska tillämpas för
arbetstagare som rör sig över gränserna, men de ger också en
möjlighet att söka arbete i ett annat land med
arbetslöshetsersättning från hemlandet. Kvalifikationsperioder
från andra länder kan åberopas för rätt till ersättning och
särskilda regler för gränsarbetares rätt till ersättning finns
angivna i förordningarna. För rätt till ersättning från den svenska
arbetslöshetsförsäkringen krävs att en sökande uppfyller
villkoren prövade enligt svensk lag. EU-förordningarna omfattar
både inkomstbortfallsförsäkringen och grundförsäkringen.
Genom Sveriges medlemskap i EU är EU/EG:s förordningar om
samordning av de sociala trygghetssystemen direkt tillämpliga i
Sverige.
Förordningens principer
Förordningens olika artiklar bygger på ett antal principer som
kommer till uttryck i Fo 883/2004 artiklarna 4 – 7:
- principen om likabehandling av de personer som förordningen
omfattar, så att alla har samma rättigheter och skyldigheter
enligt en medlemsstats lagstiftning som medlemsstatens egna
medborgare,
- sammanläggning av kvalifikationsperioder för rätt till ersättning
mellan olika länder,
- rätt att få en kontantförmån i ett annat land, samt
- en ny princip om att behandla vissa omständigheter eller
händelser som har inträffat i en annan medlemsstats som om de
skulle ha inträffat i den medlemsstat vars lagstiftning är
tillämplig.
Den sist nämnda principen ska inte blandas samman med
principen om sammanläggning av kvalifikationsperioder för rätt
till ersättning. Att omständigheter eller händelser som inträffar i
en annan medlemsstat ska likställas innebär inte heller att en
4
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
annan medlemsstat blir behörig, eller att dess lagstiftning ska
tillämpas.
EU:s medlemsländer
I EU ingår Belgien, Danmark (förutom Färöarna och Grönland),
Finland, Frankrike (inklusive Guadeloupe, Martinique, Réunion
och Franska Guyana), Grekland, Irland, Italien, Luxemburg,
Nederländerna, Portugal (inklusive Azorerna och Madeira),
Spanien (inklusive Kanarieöarna), Storbritannien (inklusive
Gibraltar men inte Kanalöarna och Isle of Man), Sverige,
Tyskland, Österrike, Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland,
Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien, Slovakien, Bulgarien
och Rumänien.
Varje medlemsstat beslutar själv, med vissa begränsningar, om
vilka landområden som ska omfattas av EU-förordningarna,
varför ovanstående förteckning inte kan anses vara fullständig.
EES-länderna och Schweiz
Genom avtalet om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde,
EES-avtalet, gäller EG-förordningarna 1408/71 och 574/72 om
social trygghet också när personer flyttar mellan EU-länderna
och Island, Liechtenstein och Norge.
Genom ett särskilt avtal om fri rörlighet mellan EU och dess
medlemsstater å ena sidan och Schweiz å den andra sidan
tillämpas EG-förordningarna 1408/71 och 574/72 även gentemot
Schweiz.
Personkrets för förordning 883/2004 och 987/2009
Dessa förordningar ska tillämpas på alla som är medborgare i
en EU-medlemsstat, statslösa och flyktingar som är bosatta i en
medlemsstat och som omfattas eller har omfattats av
lagstiftningen i en eller flera medlemsstater, samt deras
familjmedlemmar och efterlevande. Förordningarna ska
dessutom tillämpas på efterlevande till personer som har
omfattats av lagstiftningen i en eller flera medlemsstater, oavsett
dessa personers medborgarskap, om deras efterlevande är
medborgare i en medlemsstat eller är statslösa eller flyktingar
som är bosatta i en medlemsstat (artikel 2 Fo 883/04).
Med flykting avses den som betraktas som flykting enligt
Genève-konventionen av den 28 juli 1951. Med statslös avses
den som betraktas som statslös enligt New Yorkkonventionen av
den 28 september 1954 (artikel 1 Fo 883/04).
5
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
Observera informationen nedan om situationen för medborgare i
tredje land.
Personkrets för förordning 1408/71 och 574/72
EG-förordningarna gäller anställda, egenföretagare och
studerande som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i
en eller flera medlemsstater och som är medborgare i EU/EESstaterna eller flyktingar och statslösa som är bosatta inom dessa
staters territorium samt deras familjmedlemmar och efterlevande
(artikel 2 Fo 1408/71 och EES-avtalet).
Med flykting avses den som betraktas som flykting enligt
Genève-konventionen av den 28 juli 1951. Med statslös avses
den som betraktas som statslös enligt New Yorkkonventionen av
den 28 september 1954 (artikel 1 Fo 1408/71).
Enligt ett särskilt avtal mellan EU och dess medlemsstater och
Schweiz tillämpas EG-förordningarna även gentemot Schweiz.
Observera att EES-länderna Norge, Island och Liechtenstein
och dess medborgare inte omfattas av detta avtal.
Förordningarna omfattar även medborgare i tredje land, d.v.s.
icke EU-medborgare, som lagligen vistas inom en medlemsstats
territorium (artikel 1 Fo 859/2003). Förordningarna gäller dock
inte tredjelandsmedborgare när de tillämpas gentemot Danmark
och Schweiz eller EES-länderna Norge, Island och
Liechtenstein. Observera dock att den nordiska konventionen
om social trygghet med vissa begränsningar gäller medborgare i
tredje land.
Internationella organisationer med säte i Sverige
Sverige har ingått avtal med olika internationella organisationer
som bl.a. berör internationell verksamhet här i riket. De
internationella organisationerna och de personer som har
anknytning till sådana organ har i allmänhet immunitet och
privilegier. Vilka avtal eller stadgar som gäller för respektive
internationell organisation finns reglerat i lagen (1976:661) om
immunitet och privilegier i vissa fall. I vissa av avtalen finns
särskilda bestämmelser om socialförsäkringen för den personal
som är anställd vid organisationen. Anställda vid dessa
organisationer har normalt inte ansetts vara omfattade av den
svenska socialförsäkringen och har därmed inte ansetts ha rätt
att tillhöra en svensk arbetslöshetskassa.
Följande organisationer kan nämnas:
• Världssjöfartsuniversitetet i Malmö (WMU)
• Sekretariatet för Östersjöstaternas Råd i Stockholm (CBSS)
6
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
•
•
Utgivningsdatum 2010-05-01
Internationella institutet för demokrati och fria val (IDEA)
Organisationen för det globala nätverket för vattenfrågor
(GWP)
Temporärt och permanent anställda vid EU-organ
Temporärt anställd personal kan vara berättigad till
arbetslöshetsersättning från Europeiska Kommissionen.
Arbetslöshetsersättningen beräknas och administreras av det
berörda generaldirektoratet (direktoratet som arbetar med
personalfrågor) för samtliga EU-organs före detta anställda. En
person som har varit temporärt anställd ska kontakta
generaldirektoratet om han eller hon blir arbetslös. Kassan och
Arbetsförmedlingen ska fylla i det intyg (blankett EG - TTA) som
den sökande lämnar in.
Permanent anställd personal vid EU-organ är inte berättigad till
arbetslöshetsersättning från ett EU-organ i händelse av
arbetslöshet.
Särskilda omständigheter att beakta från den 1 maj 2010
Den 1 maj 2010 upphör EG-förordningarna 1408/71 och 574/72
att gälla för dem som omfattas av EU-förordningarna 883/2004
(grundförordning) och 987/2009 (tillämpningsförordning).
EG-förordningarna 1408/71 och 574/72 ska dock alltjämt
tillämpas för Norge, Island och Liechtenstein samt för
medborgare i tredje land, alltså för icke EU-medborgare. För
dessa grupper ska de nya EU-förordningarna inte tillämpas.
Detta förhållande gäller för EES-länderna fram till dess att ett
nytt EES-avtal har förhandlats fram som omfattar de nya
förordningarna.
Den nordiska konventionen om social trygghet, SFS 2004:114,
är under revidering och en ny konvention som beaktar
förändringarna i de nya EU-förordningarna är klar under år 2011.
De som fram till och med den 30 april 2010 beviljas rätten att
söka arbete i ett annat land i tre månader med ersättning från
hemlandet (intyg E 303) omfattas av förordning 1408/71 under
hela sökperioden, alltså även under den tidsperiod som sträcker
sig efter den 1 maj 2010 då de nya förordningarna träder i kraft.
Detta förhållande kan fortgå som längst till och med den 30 juli
2010.
Det elektroniska utbytet av sociala trygghetsuppgifter, EESSIsystemet, kommer tidigast att börja användas under hösten
2011. Därför gäller särskilda rutiner under övergångsperioden,
7
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
från och med maj 2010 och till dess att den svenska
arbetslöshetsförsäkringen är ansluten till EESSI (se avsnittet om
samarbete och informationsutbyte).
8
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
2. Fastställande av tillämplig
lagstiftning
Förordning 883/2004
Artikel 11 – Allmänna bestämmelser
1. De personer som denna förordning tillämpas på skall omfattas
av endast en medlemsstats lagstiftning. Denna lagstiftning skall
fastställas i enlighet med denna avdelning.
2. Vid tillämpningen av denna avdelning skall de personer som
med anledning av sitt arbete som anställd eller sin verksamhet
som egenföretagare erhåller en kontantförmån anses utöva
denna
verksamhet. Detta skall inte gälla ersättning i form av pensioner
vid invaliditet, ålderdom eller till efterlevande eller ersättning i
form av pension vid olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar och
inte heller kontanta sjukvårdsförmåner som är obegränsade i tid.
3. Om inget annat följer av artiklarna 12−16, skall
a) en person som har anställning eller bedriver verksamhet som
egenföretagare i en medlemsstat omfattas av lagstiftningen i
den medlemsstaten,
b) en offentligt anställd omfattas av lagstiftningen i den
medlemsstat till vilken den förvaltning som sysselsätter denne
hör,
c) en person som erhåller arbetslöshetsersättning i enlighet med
artikel 65 enligt lagstiftningen i den medlemsstat där denne är
bosatt omfattas av den medlemsstatens lagstiftning,
d) en person som är inkallad eller återinkallad till
militärtjänstgöring eller civil tjänstgöring i en medlemsstat
omfattas av lagstiftningen i den medlemsstaten,
e) en person på vilken a−d inte är tillämpliga omfattas av
lagstiftningen i den medlemsstat där denne är bosatt, utan att
det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i denna
förordning enligt vilka personen har rätt till förmåner enligt
lagstiftningen i en eller flera andra medlemsstater.
(…)
Artikel 16 – Undantag från bestämmelserna i artiklarna
11−15
1. Två eller flera medlemsstater, dessa medlemsstaters
behöriga myndigheter eller de organ som utses av dessa
9
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
myndigheter får komma överens om att föreskriva undantag från
bestämmelserna i artiklarna 11−15 till förmån för vissa personer
eller persongrupper.
(…)
Information
Tillämplig lagstiftning – lagvalsregler
Lagvalsreglerna avgör vilken medlemsstats lagstiftning som ska
tillämpas för en person som omfattas av förordningarna. Syftet
med lagvalsreglerna är att se till att de personer som omfattas
av förordningarna har skydd i försäkringssystemet i ett
medlemsland (se t.ex. EG-domstolens dom i målet Kuijpers C276/81). Lagvalsreglerna fråntar således medlemsstaternas
möjlighet att själva bestämma i vilken utsträckning deras egen
lagstiftning eller andra medlemsstaters lagstiftning ska tillämpas
(se t.ex. EG-domstolens dom i målet Ten Holder C-302/84). En
person som enligt förordningens lagvalsregler ska omfattas av
svensk lagstiftning är därmed även hänvisad till den svenska
arbetslöshetsförsäkringen. Att den svenska lagstiftningen ska
tillämpas innebär inte att personen därmed automatiskt omfattas
av den svenska försäkringen. För att omfattas av den svenska
arbetslöshetsförsäkringen krävs att personen i fråga uppfyller
villkoren för detta.
Utöver huvudregeln om arbetslandets lagstiftning, se nedan,
finns särskilda lagvalsregler för personer som är utsända för att
utföra arbete i ett annat medlemsland och för personer som
arbetar i två eller flera medlemsstater (artiklarna 12 och 13 Fo
883/04).
Försäkringskassan är behörig institution för bestämmelserna om
tillämplig lagstiftning.
Arbetslandets lagstiftning
I förordningens artikel 11.3 a) anges den allmänna regeln om att
en person som har anställning eller bedriver verksamhet som
företagare i en medlemsstat omfattas av lagstiftningen i den
medlemsstaten. I artikel 11.3 c) finns en särskild regel om lagval
som följer av rätten till arbetslöshetsersättning, se nedan.
Särskild regel om fastställande av tillämplig lagstiftning
Av artikel 11.3 c) framgår att en person som får
arbetslöshetsersättning i enlighet med artikel 65 (gränsarbetare
och oäkta gränsarbetare) enligt lagstiftningen i den medlemsstat
där han eller hon är bosatt omfattas av den medlemsstatens
lagstiftning. Detta är en särskild bestämmelse på
10
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
arbetslöshetsförsäkringsområdet som får effekt på vilket lands
lagstiftning som ska tillämpas för en arbetslös person. Som
anges ovan är Försäkringskassan behörig institution för
bestämmelserna om tillämplig lagstiftning.
Arbetslösa personer som får deltidsarbete i ett annat land
Medlemsstaternas behöriga myndigheter har enligt artikel 16.1
Fo 883/04 möjlighet att komma överens om undantag från
förordningens bestämmelser om vilken lagstiftning som ska
tillämpas. I Administrativa kommissionens rekommendation U1
(se bilaga 1) anges att behöriga myndigheter bör komma
överens om att personer som har rätt till arbetslöshetsersättning
i det land där de bor, men som får ett deltidsarbete i ett annat
medlemsland, ska fortsätta att omfattas av bosättningslandets
lagstiftning. Vidare framgår av rekommendationen att den
institution som betalar ut arbetslöshetsersättning i
bosättningslandet ska underrätta den behöriga institutionen om
personen påbörjar ett deltidsarbete i en annan medlemsstat. För
svenskt vidkommande innebär detta att arbetslöshetskassan ska
underrätta Försäkringskassan när en person som har
arbetslöshetsersättning i Sverige får ett deltidsarbete i ett annat
medlemsland. Försäkringskassan bör då enligt
rekommendationen kontakta den andra medlemsstaten och
begära att en överenskommelse ska träffas om att den svenska
lagstiftningen ska tillämpas för personen ifråga.
När överenskommelsen har träffats, ska detta bekräftas genom
att Försäkringskassan utfärdar ett särskilt intyg. Detta intyg
styrker att personen även fortsättningsvis omfattas av
bosättningslandets försäkring, och gäller så länge
deltidsanställningen pågår och personen har rätt till ersättning.
Den delvis arbetslösa personen som omfattas av
överenskommelsen ska fortsätta att stå till arbetsmarknadens
förfogande i Sverige, aktivt söka arbete och uppfylla övriga
villkor i ALF för rätt till ersättning. Arbetslöshetskassan bör i
vanlig ordning bevaka att personen arbetar i den omfattning som
anställningen avser och att han eller hon uppfyller övriga villkor
för rätt till ersättning. Om rätten till ersättning upphör ska
arbetslöshetskassan informera Försäkringskassan om detta.
Observera att denna möjlighet att få ersättning i
bosättningslandet samtidigt som en person arbetar deltid i ett
annat land inte ska blandas samman med de särskilda reglerna
för gränsarbetare och oäkta gränsarbetare i artikel 65 Fo
883/04.
11
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
3. Överenskommelser med andra stater
Nordiska konventionen om social trygghet
Artikel 3 – Personkrets
1. Denna konvention gäller personer som omfattas av
förordningens personkrets.
2. Denna konvention gäller vidare följande personer som inte
omfattas av förordningens personkrets
a) personer, som är eller har varit omfattade av lagstiftningen i
ett nordiskt land
b) familjemedlemmar eller efterlevande, som härleder rättigheter
från personer, som avses i a).
Artikel 4 – Utsträckt tillämpning av förordningen
Om inte annat sägs i denna konvention utsträcks tillämpningen
av förordningen och tillämpningsförordningen till alla personer
som omfattas av denna konvention och som är bosatta i ett
nordiskt land.
Artikel 12 – Undantag från visst krav på fullgjorda perioder
Kravet på försäkrings- eller sysselsättningsperioder enligt
förordningens artikel 67.3 gäller inte den som antingen har utfört
arbete i sådan utsträckning att han eller hon har omfattats av
lagstiftningen om dagpenningförmåner vid arbetslöshet eller har
uppburit sådana förmåner i det nordiska land där ansökan om
förmåner görs. Dock ska arbetet ha utförts eller
dagpenningförmåner vid arbetslöshet ha uppburits inom en
femårsperiod från dagen för ansökan om arbete hos den
offentliga arbetsförmedlingen och i förekommande fall, om
medlemskap i vederbörande arbetslöshetskassa.
Bilaga – särskilda bestämmelser för Danmark som avses i
artikel 4
I fråga om (…) artiklarna 69 och 70 i förordningen (…) skall
tillämpningen av förordningen och tillämpningsförordningen
utsträckas enbart till att gälla medborgare i ett nordiskt land.
Administrativa avtalet
Artikel 8 – Konventionens artikel 12
För att artikel 12 i konventionen skall kunna tillämpas skall
ansökan om medlemskap i en arbetslöshetskassa ske inom 8
veckor räknat från det att försäkringstillhörigheten upphört att
gälla i frånflyttningslandet.
12
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
För Norges vidkommande krävs anmälan till arbetsförmedlingen
inom 8 veckor.
För Sveriges vidkommande kan artikel 12 också tillämpas, även
om arbete har utförts eller dagpenningförmåner vid arbetslöshet
har uppburits inom en femårsperiod från ansökan om
grundbeloppet hos arbetslöshetskassan Alfa.
Ansökan skall inlämnas inom 8 veckor.
Allmänt om Nordiska konventionen
Den nordiska konventionen om social trygghet gäller mellan de
nordiska länderna, d.v.s. Sverige, Finland (inklusive Åland),
Norge, Island och Danmark (inklusive Färöarna och Grönland).
Utdraget ovan är hämtat ur Nordisk konvention av den 18
augusti 2003, som är införlivad i svensk rätt genom lagen
(2004:114) om nordisk konvention om social trygghet. Enligt
konventionen utsträcks tillämpningen av förordning 1408/71 till
att gälla för alla som omfattas av konventionens personkrets och
som är bosatta i ett nordiskt land. Till konventionen finns ett
administrativt avtal med bestämmelser om hur den ska
tillämpas.
Med anledning av att de nya EU-förordningarna 883/04 och
987/09 träder i kraft den 1 maj 2010 har en översyn av nordiska
konventionen gjorts och ett förslag till ny nordisk konvention har
presenterats. Den nya nordiska konventionen med administrativt
avtal väntas träda i kraft under 2011.
Tillämpningsområde och personkrets
Konventionen gäller för all lagstiftning som omfattas av
förordningens sakområden.
Enligt konventionen ska de nordiska länderna tillämpa EGförordning 1408/71 för alla som är bosatta i ett nordiskt land och
som omfattas av konventionens personkrets. Konventionens
personkrets sammanfaller i princip med förordningens
personkrets, som genom förordning 859/2003 har utvidgats till
att gälla för medborgare i tredjeland som lagligen vistas i en
medlemsstat.
Förordningens utvidgade personkrets tillämpas dock inte av
Danmark och Färöarna.
För Danmark och Färöarna gäller enligt konventionen att
artiklarna 69 och 70 Fo 1408/71 (export av
arbetslöshetsersättning) endast ska tillämpas för personer som
13
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
är medborgare i ett nordiskt land. Tillämpningen av
förordningens övriga bestämmelser på
arbetslöshetsförsäkringens område enligt konventionen är inte
begränsad för Danmark och Färöarna.
Femårsregeln
Enligt artikel 12 i den nordiska konventionen, den så kallade
femårsregeln, kan en person som ansöker om medlemskap i en
svensk arbetslöshetskassa eller ansöker om grundbeloppet hos
Arbetslöshetskassan Alfa få undantag från artikel 67.3 Fo
1408/71 inom fem år från det datum då han eller hon lämnade
den svenska arbetslöshetsförsäkringen för att arbeta i ett annat
nordiskt land.
För att femårsregeln ska kunna tillämpas krävs det enligt artikel
8 i det administrativa avtalet om tillämpningen av konventionen
att ansökan om medlemskap i arbetslöshetskassa eller ansökan
om grundbeloppet hos Arbetslöshetskassan Alfa lämnas till
kassan inom åtta veckor från den tidpunkt då den sökande
upphörde att vara försäkrad i det land som han eller hon har
flyttat från.
Den som har arbetat i Danmark utan att vara medlem i en dansk
arbetslöshetskassa har rätt att återinträda i grundförsäkringen
med stöd av femårsregeln om han eller hon ansöker om
arbetslöshetsersättning i Sverige inom åtta veckor från den
tidpunkt då arbetet i Danmark upphörde.
Observera att femårsregeln endast gäller personer som flyttar
mellan två eller flera nordiska länder.
Bilaterala konventioner om social trygghet
Bilaterala konventioner i kraft
Sverige har ingått särskilda avtal, så kallade bilaterala
konventioner, med andra länder på
arbetslöshetsförsäkringsområdet. Nedan följer en lista över de
bilaterala konventioner som Sverige har ingått.
Konventionen av den 28 juni 1976 med Förbundsrepubliken
Tyskland om ersättning vid arbetslöshet, SFS 1977:818
Konventionen av den 5 maj 1978 med Grekland om social
trygghet, SFS 1979:56
Konventionen av den 25 oktober 1978 med Portugal om social
trygghet, SFS 1979:869
14
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
Konventionen av den 12 december 1979 med Frankrike om
social trygghet, SFS 1981:584
Konventionen den 4 januari 1980 med Marocko om social
trygghet, SFS 1982:249
Konventionen av den 25 september 1979 med Italien om social
trygghet, SFS 1982:887
Konventionen av den 2 juli 1982 med Nederländerna om social
trygghet, SFS 1983:22
Konventionen av den 30 juni 1982 med Israel om social
trygghet, SFS 1983:325
Konventionen av den 4 februari 1983 med Spanien om social
trygghet, SFS 1984:555
Konventionen av den 29 juni 1987 med Förenade Konungariket
Storbritannien och Nordirland om social trygghet, SFS
1988:106
Konventionen av den 9 februari 1988 med Kap Verde om social
trygghet, SFS 1991:1333
Konventionen av den 21 mars 1996 med Österrike om social
trygghet, SFS 1997:265
Konventionen av den 1 december 2003 med Storhertigdömet
Luxemburg om social trygghet, SFS 2004:491
Konventionen av den 30 juni 1978 med Turkiet om social
trygghet (med tilläggsöverenskommelse den 3 juni 1997 och
tilläggskonvention den 26 augusti 2004), SFS 2005:234
Konventionen av den 13 mars 1995 med Chile om social
trygghet, SFS 2006:286
Allmänt
Anställnings- och försäkringsperioder som har utförts i
konventionsstater kan tillgodoräknas i Sverige vid ansökan om
arbetslöshetsersättning, om det framgår av den berörda
konventionen.
Fråga om konventionernas tillämplighet i förhållande till EUförordningarnas bestämmelser, ska avgöras genom en särskild
bedömning i varje fall då en sådan fråga uppstår.
15
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
Israel
För att sammanläggning ska kunna ske krävs enligt
konventionen med Israel (artikel 20) 100 dagars arbete i Sverige
under de senaste tolv månaderna före ansökan. Arbete under
kortare tid kan beaktas om anställningen var avsedd att pågå
minst 100 dagar, men upphörde tidigare utan arbetstagarens
förvållande.
Engelska kanalöarna
Enligt konventionen med Storbritannien och Nordirland kan
arbete som har utförts på Isle of Man eller på de engelska
kanalöarna Guernsey, Alderney, Herm och Jethou
tillgodoräknas för rätt till svensk arbetslöshetsersättning. En
förutsättning för att kunna lägga samman perioder är att den
arbetssökande har varit anställd i Sverige under sammanlagt
minst fyra veckor under de sista tolv månaderna innan ansökan
gjordes. Observera dock att försäkrings- eller
sysselsättningsperioder enligt lagstiftningen i Jersey inte ska
beaktas när perioder läggs samman (artikel 13 a).
Intyg
Arbetslöshetskassorna ansvarar för att hämta in och utfärda
intyg för sammanläggning av försäkrad och arbetad tid enligt de
bilaterala konventionerna. IAF har funktionen som
förbindelseorgan för arbetslöshetsförsäkringen, vilket innebär att
arbetslöshetskassorna kan vända sig till IAF om det uppstår
svårigheter med att komma i kontakt med det andra landets
försäkringsorgan.
EU-ländernas avtal med Schweiz
Allmänt om avtalet
Enligt ett särskilt avtal om personers fria rörlighet mellan EU:s
medlemsländer å den ena sidan och Schweiz å den andra sidan
ska EG-förordning 1408/71 tillämpas för att samordna ländernas
arbetslöshetsförsäkringssystem. Enligt ett tilläggsprotokoll till
detta avtal (se utdrag nedan) gäller dock särskilda regler för
medborgare i de EU-länder som har slutit avtalet, om dessa
personer arbetar i Schweiz med uppehållstillstånd som gäller
under kortare tid än ett år. Avtalet i sin helhet är utgivet i
Europeiska Gemenskapernas tidning (EGT nr L 114, 30.4.2002,
s. 16-44). Nedan följer utdrag ur avtalet.
16
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
Avtalets artikel 8 – Samordning av systemen för social
trygghet
De avtalsslutande parterna skall, i enlighet med bilaga II,
fastställa bestämmelser för samordning av systemen för social
trygghet, för att säkerställa särskilt
a) likabehandling,
b) fastställande av tillämplig lagstiftning
c) sammanläggning av samtliga perioder som i de olika
nationella lagstiftningarna beaktas för förvärv och bibehållande
för rätten till förmåner samt för beräkning av dessa förmåners
storlek,
d) utbetalning av förmåner till personer som är bosatta på de
avtalsslutande parternas territorium, och
e) ömsesidigt administrativt bistånd och samarbete mellan
myndigheter och institutioner.
Avtalets bilaga II – Samordningen av
socialförsäkringssystemen
Artikel 1 – EG-förordningarnas tillämplighet
1. De avtalsslutande parterna är överens om att på området
samordning av socialförsäkringssystemen sinsemellan
tillämpa de gemenskapsrättssakter som det hänvisas till, i den
lydelse dessa har den dag då avtalet undertecknas och så som
dessa har ändrats i avsnitt A i denna bilaga eller därmed
likvärdiga regler.
2. När begreppet ”medlemsstat(er)” förekommer i de rättsakter
som det hänvisas till i avsnitt A i denna bilaga avses utöver de
stater som omfattas av gemenskapsrättsakterna i fråga även
Schweiz.
Tilläggsprotokoll till avtalets bilaga II
Arbetslöshetsförsäkring
1. Följande bestämmelser skall tillämpas vad gäller
arbetslöshetsförsäkring för arbetstagare med uppehållstillstånd
med en giltighetstid på mindre än ett år:
1.1 Endast arbetstagare som har betalat avgift i Schweiz under
den minimiperiod som krävs enligt den federala lagen om
arbetslöshetsförsäkring och ersättning vid insolvens (loi fédérale
sur l’assurance-chômage obligatoire et l’indemnité en cas
d’insolvabilité – LACI (1), och som uppfyller övriga villkor för att
få arbetslöshetsersättning, skall vara berättigade till sådan
ersättning enligt de villkor som fastställs i lagen
17
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
1.2 En del av de avgifter som har betalats in för arbetstagare
som inte har varit försäkrade tillräckligt länge för att vara
berättigade till arbetslöshetsersättning i Schweiz enligt 1.1 skall
överföras till arbetstagarnas ursprungsstater enligt
bestämmelserna i 1.3 som bidrag till kostnaderna för ersättning
som utbetalas till dessa arbetstagare vid hel arbetslöshet. De är
därför inte berättigade till någon ersättning vid hel arbetslöshet i
Schweiz. De är dock berättigade till ersättning vid svåra
väderförhållanden och om arbetsgivaren blir insolvent.
Ersättning vid hel arbetslöshet skall utbetalas av
ursprungsstaten, under förutsättning att de berörda
arbetstagarna står till arbetsmarknadens förfogande. De
försäkringsperioder som har fullgjorts i Schweiz skall beaktas på
samma sätt som om de hade fullgjorts i ursprungsstaten.
Tillämpningen av tilläggsprotokollet
Rätt till arbetslöshetsersättning i Schweiz
En arbetstagare som omfattas av tilläggsprotokollet kan endast
beviljas arbetslöshetsersättning i Schweiz om han eller hon
uppfyller villkoren för ersättning. Detta följer av punkten 1.1 i
tilläggsprotokollet till avtalets bilaga II.
Den som inte kan beviljas arbetslöshetsersättning i Schweiz
Punkt 1.2 i tilläggsprotokollet innebär att en arbetstagare som
omfattas av tilläggsprotokollet, som är svensk medborgare och
helt arbetslös men som inte uppfyller villkoren för att beviljas
arbetslöshetsersättning i Schweiz, ska få sin rätt till
arbetslöshetsersättning prövad i Sverige om han eller hon
anmäler sig vid den svenska Arbetsförmedlingen. De arbetade
och försäkrade perioder som har utförts i Schweiz ska då
beaktas som om de hade utförts i Sverige.
Arbetade och försäkrade perioder utförda i Schweiz ska styrkas
med intyg E 301. Av punkt 10a i intyg E 301 utfärdat av den
schweiziska institutionen framgår om arbetstagaren omfattas av
protokollet, men inte uppfyller villkoren för att beviljas
arbetslöshetsersättning i Schweiz.
Personer som är deltidsarbetslösa från arbete i Schweiz kan inte
få arbetslöshetsersättning i Sverige.
Inträde i en svensk arbetslöshetskassa
I andra stycket 2 § IAF:s föreskrifter (IAFFS 2005:6) om
övergång mellan stater anges följande om inträde i en svensk
arbetslöshetskassa:
18
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
”Rätt till inträde i den arbetslöshetskassa vars
verksamhetsområde närmast motsvarar sysselsättningen i
arbetslandet gäller även för
- en svensk medborgare som är helt arbetslös efter att ha utfört
arbete i Schweiz med uppehållstillstånd giltigt under kortare tid
än ett år,
- som inte har fullgjort försäkringsperioder i Schweiz i tillräcklig
omfattning för att beviljas arbetslöshetsersättning där och
- som i anslutning till arbetslöshetens inträde, i enlighet med
tilläggsprotokollet till bilaga II till avtalet mellan EU-länderna och
Schweiz, ansöker om arbetslöshetsersättning i Sverige.”
Avgifter som har betalats under arbete i Schweiz
De avgifter som nämns under punkt 1.2 i tilläggsprotokollet
beräknas av den schweiziska myndigheten på schablonmässig
grund och överförs sedan till myndigheten i arbetstagarens
ursprungsstat. De överförda avgifterna påverkar inte
arbetstagarens rätt att tillgodoräkna sig arbetade och försäkrade
perioder som har fullgjorts i Schweiz för rätt till
arbetslöshetsersättning i Sverige.
Gränsarbetare
Tilläggsprotokollet tillämpas inte för personer som är
gränsarbetare och som enligt artikel 7 i avtalets bilaga I inte
behöver uppehållstillstånd för att arbeta i Schweiz.
Övrigt
Europarådets sociala stadga
Europarådet är en mellanstatlig samarbetsorganisation som
bildades 1949, och som har 47 medlemsländer. Huvuduppgiften
är att bidra till fred, stabilitet och säkerhet i Europa genom att
värna om individens rättigheter.
Vid sidan av konventionen om mänskliga rättigheter, som gäller
som svensk lag, utarbetade Europarådet 1961 en europeisk
social stadga, reviderad 1996. 23 av Europarådets
medlemsstater, däribland Sverige, har ratificerat stadgan, som i
rättighetsform anger bestämmelser om arbetsmarknadspolitik,
arbetsvillkor, arbetarskydd, förenings- och förhandlingsrätt,
socialförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, familjepolitik m.m. Hur
länderna lever upp till stadgan kontrolleras dels genom ett
rapporteringssystem och dels genom en klagomålsmekanism,
som vissa organisationer på det sociala området har rätt att
använda för att ta tillvara sina medlemmars intressen.
19
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
ILO:s konventioner
Internationella arbetsorganisationen (International Labour
Organization) är FN:s fackorgan för sysselsättnings- och
arbetslivsfrågor. Det grundläggande målet för ILO är att
bekämpa fattigdom och främja social rättvisa. ILO är en
konventionsbaserad organisation och över 180 konventioner har
utarbetats. Två ILO-konventioner av vikt för
arbetslöshetsförsäkringens område, som Sverige har ratificerat,
är ILO:s konvention (nr 102) om minimistandard för social
trygghet och ILO:s konvention (nr 168) om främjande av
sysselsättning och skydd vid arbetslöshet. De stater som har
anslutit sig till ILO:s konventioner ska rapportera om hur de
arbetar för att genomföra rättigheterna.
20
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
4. Samarbete och informationsutbyte
mellan institutionerna
Förordning 883/2004
Artikel 76 – Samarbete
1. Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall lämna alla
uppgifter till varandra om
a) åtgärder som vidtas för att tillämpa denna förordning,
b) ändringar i lagstiftningen som kan påverka tillämpningen av
denna förordning.
2. Vid tillämpningen av denna förordning skall medlemsstaternas
myndigheter och institutioner bistå varandra som om de
tillämpade sin egen lagstiftning. Den administrativa hjälp som
dessa myndigheter och institutioner tillhandahåller varandra
skall i princip vara kostnadsfri. Administrativa kommissionen
skall dock fastställa vilken sorts kostnader som skall ersättas
och begränsningar för dessa, utöver vilka ersättning skall
utbetalas.
3. Vid tillämpningen av denna förordning får medlemsstaternas
myndigheter och institutioner ta direkt kontakt med varandra och
med de personer som berörs eller deras ställföreträdare.
4. De institutioner och personer som omfattas av denna
förordning skall vara skyldiga att informera varandra och
samarbeta för att säkerställa en korrekt tillämpning av denna
förordning.
Institutionerna skall enligt principen om god förvaltning svara på
alla förfrågningar inom rimlig tid och skall i detta sammanhang
till berörda personer lämna all information som är nödvändig för
att de skall kunna hävda de rättigheter de ges genom denna
förordning.
De berörda personerna skall vara skyldiga att så snart som
möjligt informera den behöriga medlemsstatens institutioner och
institutionerna i bosättningsmedlemsstaten om alla förändringar i
sin personliga situation eller familjesituation som kan påverka
deras rätt till förmåner enligt denna förordning.
5. Om den informationsskyldighet som avses i punkt 4 tredje
stycket inte respekteras, får proportionerliga åtgärder vidtas i
enlighet med nationell lagstiftning. Dessa åtgärder skall dock
vara likvärdiga med de åtgärder som tillämpas i liknande
situationer enligt den inhemska rättsordningen och skall inte
21
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
göra det praktiskt omöjligt eller alltför svårt att utöva de
rättigheter som de berörda personerna ges genom denna
förordning.
6. Vid problem med tolkningen eller tillämpningen av denna
förordning som kan få till följd att rättigheterna för en person
som omfattas av förordningen ifrågasätts, skall institutionen i
den behöriga medlemsstaten eller institutionen i
bosättningsmedlemsstaten kontakta den eller de institutioner i
den eller de medlemsstater som berörs. Om ingen lösning kan
hittas inom rimlig tid får de berörda myndigheterna begära att
administrativa kommissionen ingriper.
7. En medlemsstats myndigheter, institutioner och domstolar
får inte avvisa ansökningar eller andra handlingar som lämnas in
på grund av att de är avfattade på någon annan medlemsstats
officiella språk som är erkänt som officiellt språk inom
gemenskapens institutioner i enlighet med artikel 290 i fördraget.
Artikel 78 – Elektronisk informationsbehandling
1. Medlemsstaterna skall successivt börja använda ny teknik för
att utbyta, ge tillgång till och behandla de uppgifter som krävs för
tillämpningen av denna förordning och tillämpningsförordningen.
Europeiska gemenskapernas kommission skall stödja
verksamhet av gemensamt intresse så snart som
medlemsstaterna har infört dessa tjänster för elektronisk
informationsbehandling.
2. Varje medlemsstat skall ansvara för hanteringen av sin egen
del av den elektroniska informationsbehandlingen i enlighet med
gemenskapsbestämmelserna om skydd för enskilda personer
med avseende på behandling av och fri rörlighet för
personuppgifter.
3. Ett elektroniskt dokument som sänts eller utfärdats av en
institution enligt bestämmelserna i denna förordning och
tillämpningsförordningen får inte avvisas av någon myndighet
eller institution i en annan medlemsstat på grund av att det har
mottagits på elektronisk väg, när den mottagande institutionen
väl har meddelat att den kan ta emot elektroniska dokument.
Återgivande och registrering av sådana dokument skall
betraktas som ett korrekt och exakt återgivande av
originalhandlingen eller av den information handlingen gäller, om
inte motsatsen kan styrkas.
4. Ett elektroniskt dokument skall betraktas som giltigt om det
datoriserade system i vilket dokumentet är registrerat är utrustat
22
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
med nödvändiga säkerhetsfunktioner för att förhindra att
dokumentet ändras eller sprids eller otillåten tillgång till
detsamma. Den registrerade informationen skall när som helst
kunna återges i direkt läsbar form. När ett elektroniskt dokument
överförs från en socialförsäkringsinstitution till en annan skall
lämpliga säkerhetsåtgärder vidtas i enlighet med
gemenskapsbestämmelserna om skydd för enskilda personer
med avseende på behandling av och fri rörlighet för
personuppgifter.
Förordning 987/2009
Artikel 2 – Omfattningen av och formerna för
informationsutbytet mellan institutionerna
1. För att kunna genomföra tillämpningsförordningen ska utbyte
mellan medlemsstaternas myndigheter och institutioner och
personer som omfattas av grundförordningen grundas på
principerna för offentliga tjänster, effektivitet, aktivt stöd, snabbt
tillhandahållande och tillgänglighet, inklusive e-tillgänglighet,
särskilt för äldre och funktionshindrade personer.
2. Institutionerna ska utan dröjsmål tillhandahålla eller utbyta alla
uppgifter som är nödvändiga för att kunna fastställa rättigheter
och skyldigheter för de personer som omfattas av
grundförordningen. Sådana uppgifter mellan medlemsstaterna
ska överlämnas direkt mellan institutionerna eller indirekt via
förbindelseorganen.
3. Om en person av misstag lämnar in uppgifter, handlingar eller
ansökningar till en institution på territoriet för en annan
medlemsstat än den där den institution som har utsetts i enlighet
med tillämpningsförordningen befinner sig, ska den förstnämnda
institutionen utan dröjsmål vidarebefordra dessa uppgifter,
handlingar eller ansökningar till den institution som utsetts enligt
tilllämpningsförordningen samt ange vilken dag de ursprungligen
lämnades in. Den dagen ska gälla för den sistnämnda
institutionen. Institutionerna i en medlemsstat ska dock inte
hållas ansvariga eller anses ha fattat ett beslut genom att
förhålla sig passiva enbart på grund av en försening i
överföringen av uppgifter, handlingar eller ansökningar från
andra medlemsstaters institutioner.
4. Om uppgifter överförs indirekt, via
bestämmelsemedlemsstatens förbindelseorgan, ska tidsfristerna
för svar på ansökningar börja löpa från och med den dag då
23
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
förbindelseorganet mottog ansökningen, som om den hade
mottagits av institutionen i den medlemsstaten.
Artikel 4 – Format och metod för informationsutbytet
1. Administrativa kommissionen ska fastställa struktur, innehåll,
format och detaljerade arrangemang för utbyte av handlingar
och strukturerade elektroniska handlingar.
2. Överföringen av uppgifter mellan institutionerna eller
förbindelseorganen ska göras på elektronisk väg, direkt eller
indirekt via kontaktpunkterna, inom gemensamma
säkerhetsramar som garanterar sekretessen och skyddar
informationsutbytet.
(…)
Artikel 95 – Övergångsperiod för elektroniskt uppgiftsutbyte
1. Varje medlemsstat får tillämpa en övergångsperiod för
elektronisk överföring av uppgifter enligt artikel 4.2 i
tillämpningsförordningen.
Dessa övergångsperioder får vara högst 24 månader räknat från
dagen för ikraftträdande av tillämpningsförordningen.
Om tillhandahållandet av nödvändig gemenskapsinfrastruktur
(elektroniskt utbyte av sociala trygghetsuppgifter - EESSI)
fördröjs väsentligen i förhållande till tillämpningsförordningens
ikraftträdande, får administrativa kommissionen emellertid
besluta om lämplig förlängning av dessa perioder.
2. De praktiska arrangemangen för eventuella nödvändiga
övergångsperioder enligt punkt 1 ska fastställas av
administrativa kommissionen, för att sörja för nödvändigt
uppgiftsutbyte för tillämpning av grundförordningen och
tillämpningsförordningen.
Information
Allmänt
I ingressen till tillämpningsförordningen anges bl.a. att ”en viktig
förutsättning för att de personer som omfattas av förordning
(EG) nr 883/2004 så snabbt som möjligt och på bästa villkor ska
kunna utnyttja sina rättigheter, är att ett effektivare och närmare
samarbete organiseras mellan socialförsäkringsinstitutionerna”.
Detta realiseras bl.a. genom att informationsutbytet mellan
institutionerna ska ske elektroniskt, via det så kallade EESSI-
24
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
systemet (se nedan). Vidare ska kontaktuppgifter till alla
behöriga institutioner finnas i en databas, som benämns Master
Directory (se nedan).
EESSI och Master Directory
Det elektroniska utbytet av sociala trygghetsuppgifter ska ske
via EESSI, som är en förkortning av ”Electronic Exchange of
Social Security Information”. Informationsutbytet i detta system
sker genom så kallade SED:er, strukturerade elektroniska
dokument. (Se förteckningen i bilaga 2 över de SED:er som
aktualiseras på arbetslöshetsförsäkringens område). Den
elektroniska katalogen (Master Directory) är en del av EESSIsystemet, och har som syfte att information ska sändas till rätt
institution i rätt land. Master Directory kommer även parallellt att
vara tillgänglig för allmänheten.
EESSI förväntas tas i bruk tidigast under hösten 2011, varför
särskilda rutiner för informationsutbyte gäller från och med den 1
maj 2010 (se nedan). Tillgång till Master Directory kommer dock
att finnas redan från och med den 1 maj 2010.
Portabla dokument
Utöver informationsutbytet mellan institutionerna utfärdas så
kallade portabla dokument till enskilda. På
arbetslöshetsförsäkringens område finns tre olika portabla
dokument, alltså pappersdokument (se förteckningen i bilaga 3).
När en enskild visar upp ett portabelt dokument innebär det i de
flesta situationerna att informationsutbyte med institutionen i en
annan medlemsstat initieras.
Administrativa kommissionen
Administrativa kommissionens uppgifter är bl.a. att tolka
förordningens bestämmelser, främja och utveckla samarbetet
mellan medlemsstaterna samt främja användandet av ny teknik
(artikel 72 Fo 883/04). Administrativa kommissionen utgörs av
en regeringsrepresentant från varje medlemsland. I
samordningssystemet spelar kommissionen en viktig roll,
eftersom det är i detta forum som medlemsstaterna lyfter frågor
för diskussion, och där medlemsstaterna kan diskutera
tolkningen av bestämmelserna och söka praktiska lösningar på
tillämpningsproblem. Administrativa kommissionen kan fatta
beslut och ge rekommendationer. Till Administrativa
kommissionen finns knuten en Teknisk kommission (artikel 73
Fo 883/04).
25
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
Övergångsperioden
Av artikel 95 TFo framgår att varje medlemsland får tillämpa en
övergångsperiod för att ansluta sig till EESSI-systemet. Denna
får längst vara 24 månader räknat från den 1 maj 2010, d.v.s.
längst till och med den 30 april 2012. Övergångsperioden är
alltså den period som sträcker sig från och med den 1 maj 2010
och till och med den tidpunkt då den svenska
arbetslöshetsförsäkringen ansluts till EESSI.
Av Administrativa kommissionens beslut E1 (se bilaga 4)
framgår att SED:er i pappersformat ska användas vid
informationsutbyte under övergångsperioden. Dessa ersätter Eblanketterna. Medlemsstater som redan har nationella
elektroniska applikationer som producerar E-blanketter, får dock
fortsätta använda dessa under övergångsperioden. Observera
att E-blanketter även fortsättningsvis ska användas för personer
som omfattas av 1408/71.
Övergångsperioden ska präglas av gott samarbete mellan
institutionerna och förhållningssättet ska vara flexibelt och
pragmatiskt. Alla dokument som utfärdas av medlemsstaternas
institutioner ska accepteras, även om de bygger på det tidigare
formatet gällande innehåll och struktur.
26
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
5. Artikel 61 – Sammanläggning av
kvalifikationsperioder för rätt till
ersättning
Förordning 883/2004
Artikel 61
Särskilda bestämmelser för sammanläggning av
försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder av
verksamhet som egenföretagare
1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, i vars lagstiftning
förvärv, bibehållande, återfående eller varaktighet av rätt till
förmåner grundas på antingen fullgjorda försäkringsperioder,
anställningsperioder eller perioder av verksamhet som
egenföretagare, skall i nödvändig utsträckning beakta de
försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder av
verksamhet som egenföretagare som fullgjorts enligt varje
annan medlemsstats lagstiftning, som om de hade fullgjorts
enligt den lagstiftning institutionen tillämpar.
Om emellertid rätten till förmåner enligt den tillämpliga
lagstiftningen grundas på fullgjorda försäkringsperioder, skall de
anställningsperioder eller perioder av verksamhet som
egenföretagare som fullgjorts enligt en annan medlemsstats
lagstiftning endast beaktas i de fall då de skulle ha betraktats
som försäkringsperioder om de hade fullgjorts i enlighet med
den tillämpliga lagstiftningen.
2. Utom i de fall som avses i artikel 65.5 a skall punkt 1 i
denna artikel tillämpas endast om den berörda personen senast
i enlighet med den lagstiftning enligt vilken ansökan om
förmåner görs, har fullgjort
- försäkringsperioder, om det i lagstiftningen krävs
försäkringsperioder,
- anställningsperioder, om det i lagstiftningen krävs
anställningsperioder,
eller
- perioder av verksamhet som egenföretagare, om det i
lagstiftningen krävs perioder av verksamhet som
egenföretagare.
27
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
Artikel 1 – Definitioner
I denna förordning används följande beteckningar med de
betydelser som här anges:
(…)
(t) försäkringsperiod: avgiftsperioder, anställningsperioder eller
perioder av verksamhet som egenföretagare, såsom de
definieras eller erkänns som försäkringsperioder i den
lagstiftning enligt vilken de har fullgjorts eller betraktas som
fullgjorda, och alla perioder som behandlas som sådana, om de
enligt den lagstiftningen erkänns som likvärdiga med
försäkringsperioder.
(u) anställningsperiod eller period som egenföretagare: perioder
som definieras eller erkänns som sådana i den lagstiftning enligt
vilken de har fullgjorts, och alla perioder som behandlas som
sådana, om de enligt den lagstiftningen erkänns som likvärdiga
med anställningsperioder eller perioder som egenföretagare.
Förordning 987/2009
Artikel 54.1
Artikel 12.1 i tillämpningsförordningen ska även gälla för artikel
61 i grundförordningen. Utan att de berörda institutionernas
underliggande skyldigheter åsidosätts, får den berörda personen
till den behöriga institutionen lämna en handling som har
utfärdats av den institution i medlemsstaten vars lagstiftning
denne omfattades av under sin senaste period av arbete som
anställd eller verksamhet som egenföretagare, vilken anger de
perioder som personen har fullgjort enligt den lagstiftningen.
Artikel 12.1
När artikel 6 i grundförordningen tillämpas ska den behöriga
institutionen vända sig till institutionerna i de medlemsstater vars
lagstiftning den berörda personen även har omfattats av för att
fastställa alla perioder som fullgjorts enligt deras lagstiftning.
Rättspraxis
Rättspraxis i EU-domstolen
C-388/87 Warmerdam-Steggerda
En person arbetade under en tid i Skottland och återvände
sedan till Holland för att ansöka om arbetslöshetsersättning.
Arbetet i Skottland var försäkrat avseende industriolyckor, men
28
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
inte mot arbetslöshet. Förhandsavgörandet gäller
sammanläggning av en sådan anställningsperiod vid tillämpning
av artikel 67.1 Fo 1408/71 (motsvaras av artikel 61.1 andra
stycket Fo 883/04). Domstolen fann att artikel 67.1 inte hindrar
att den behöriga institutionen lägger samman
anställningsperioder, som har fullgjorts i ett annat medlemsland,
trots att dessa perioder i det landets lagstiftning betraktas som
försäkrade perioder för en annan socialförsäkringsgren.
I avgörandet uttalade domstolen även att den behöriga
institutionen i det land där en person ansöker om ersättning
måste beakta oförsäkrade anställningsperioder som har
fullgjorts i ett annat medlemsland, som om dessa var
anställningsperioder fullgjorda enligt lagstiftningen i det senare
landet. Detta gäller dock under förutsättning att perioderna
skulle ha betraktats som försäkringsperioder om de hade
fullgjorts i det land där en person ansöker om ersättning.
C-126/77 Frangiamore
Detta förhandsavgörande gäller tolkningen av villkoret som
anges i artikel 67.1 Fo 1408/71 (motsvaras av artikel 61.1 andra
stycket Fo 883/04). Domstolen ansåg att det inte är nödvändigt
att en anställningsperiod som har fullgjorts i ett annat land än
där den behöriga institutionen finns, och som enligt det landets
lagstiftning är en försäkringsperiod, måste vara en
försäkringsperiod även i det land där den behöriga institutionen
finns, för att den ska beaktas. Med andra ord gäller villkoret i
artikel 67.1 in fine Fo 1408/71 enbart för perioder som inte
definieras som försäkringsperioder enligt lagstiftningen i det land
där perioderna har fullgjorts.
C-62/91 Gray
Först och främst klargjorde domstolen att artikel 67 Fo 1408/71
(motsvaras av artikel 61 Fo 883/04) inte hindrar arbetstagarnas
fria rörlighet, vilken slås fast i EG-fördraget, eftersom
arbetstagarna tilldelas rättigheter som de annars inte skulle ha
haft. Vidare uttalades att lagstiftaren (Europeiska unionens råd)
har ansett det nödvändigt att knyta villkoret i 67.3 (motsvaras av
artikel 61.2 Fo 883/04) till rätten att sammanlägga perioder som
har fullgjorts i andra medlemsländer, eftersom personer ska
uppmuntras att söka arbete i det senaste arbetslandet, så att det
land där avgifter till arbetslöshetsförsäkringen senast betalades
får bära kostnaden för arbetslöshetsersättningen.
C-372/02 Adanez-Vega
En spansk medborgare, boende i Tyskland, fullgjorde
obligatorisk militärtjänstgöring i Spanien. En av frågorna som
29
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
behandlades i domen var den behöriga institutionens skyldighet
att beakta försäkrings- eller anställningsperioder som en person
har fullgjort enligt en annan medlemsstats lagstiftning.
Domstolen fann att obligatorisk militärtjänstgöring som fullgörs i
en annan medlemsstat är en anställningsperiod i den mening
som avses i artikel 67.1 Fo 1408/71 (motsvaras av artikel 61.1
Fo 883/04) om den definieras som sådan enligt lagstiftningen i
denna andra medlemsstat, eller betraktas som likvärdig med en
anställningsperiod enligt den medlemsstatens lagstiftning.
Villkoret i artikel 67.3 Fo 1408/71 (motsvaras av artikel 61.2 Fo
883/04) innebär att en medlemsstat inte är skyldig att lägga
samman anställningsperioder för personer som har en
försäkringsperiod från en annan medlemsstat efter sin senaste
försäkringsperiod i det land där personen ansöker om ersättning.
C-88/95, C-102/95, C-103/95 Losada m.fl. samt C-320/95
Alvite
Av dessa avgöranden framgår att det i förordningen inte
fastställs några villkor för hur anställnings- och
försäkringsperioder ska fullgöras och att det därför är nationella
institutioner och domstolar som utifrån den nationella
lagstiftningen ska avgöra om en period är fullgjord anställningseller försäkringsperiod, som innebär att villkoret i artikel 67.3
1408/71 (motsvaras av artikel 61.2 Fo 883/04) uppfylls. Först
när det kan konstateras att villkoret om fullgjorda perioder är
uppfyllt, ska prövningen övergå till att gälla om de nationella
bestämmelserna om ersättningsrätt uppfylls genom att perioder
som har fullgjorts i andra medlemsstater läggs samman.
Artikel 61 berörs dessutom bl.a. i EU-domstolens domar i målen
van Noorden (C-272/90) och Chateignier (C-346/05).
Rättspraxis i svenska domstolar
Kvarstå i svensk arbetslöshetskassa under arbete i ett
annat land
En person behöll sitt medlemskap i en svensk
arbetslöshetskassa under arbete i Spanien. Frågan i målet
gällde om detta faktum medförde inkomstförsäkringsskydd
under arbetet i det andra medlemslandet. Regeringsrätten
uttalade att frågan om medlemskap i arbetslöshetskassorna är
självständigt reglerad i förhållande till frågan om
försäkringsskydd. Som reglerna är konstruerade finns det därför
inte något hinder för den enskilde att vara medlem i en
arbetslöshetskassa, även om medlemskapet av någon
anledning inte skulle medföra rätt till försäkringsskydd. Enligt
förordningens lagvalsregler upphörde den aktuella personens
30
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
försäkringsskydd när hon började arbeta i Spanien. Om detta
också innebar att hennes medlemskap i kassan upphörde är en
associationsrättslig fråga som inte omfattas av regleringen i
förordningen. Regeringsrätten fann att personen i fråga hade
upprätthållit sitt medlemskap i kassan under den tid då hon
arbetade i annat land, eftersom hon hade fortsatt att betala
medlemsavgiften och eftersom det inte fanns något beslut om
att medlemskapet hade upphört. (RÅ 2008 ref. 90, mål nr 49408)
Kammarrätterna i Stockholm och Göteborg har i en rad
avgöranden konstaterat att bibehållet medlemskap i en svensk
arbetslöshetskassa under oförsäkrat arbete i Danmark ger rätt
till ersättning i inkomstbortfallsförsäkringen. (Kammarrättens i
Stockholm domar den 29 januari 2009 i mål nr 5115-07, den 13
februari 2009 i mål nr 6612-07 samt den 16 mars 2009 i mål nr
450-07. Kammarrättens i Göteborg dom den 2 november 2009 i
mål nr 5671-08).
Arbetslandets bedömning
En person fick permitteringsersättning utbetald efter att han
hade blivit permitterad från sitt arbete i Norge. I Norge jämställs
tid med permitteringsersättning med en anställningsperiod och
perioden angavs därför på intyg E 301 som tid jämställd med en
anställningsperiod. Kammarrätten fann att det saknar betydelse
att tiden med permitteringsersättning inte jämställs med
förvärvsarbete enligt svensk rätt. Den permitterade tiden skulle
därmed tillgodoräknas vid bedömningen av om personen
uppfyllde ett arbetsvillkor enligt svensk rätt. (Kammarrättens i
Stockholm dom den 8 april 2005 i mål nr 8258-03).
Avbrott i försäkringsperioden
En person påbörjade arbete i Danmark den 1 juli 2007 och
beviljades medlemskap i en dansk arbetslöshetskassa från och
med den 4 juli 2007. Personen stod kvar som medlem i en
svensk arbetslöshetskassa under juli månad. Med hänsyn till
den korta oförsäkrade tiden och övriga omständigheter i målet,
samt att personen hade följt IAF:s dåvarande
rekommendationer, ansåg Kammarrätten att han hade gjort vad
som kunde krävas för att säkerställa en sammanhållen
försäkringsperiod. Han hade därmed rätt till inkomstrelaterad
ersättning, eftersom medlemsvillkoret var uppfyllt.
(Kammarrättens i Stockholm dom den 30 september 2009 i mål
nr 859-09).
31
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
Information
Sammanläggningsprincipen
Enligt bestämmelsen i artikel 61 kan den som blir arbetslös i en
medlemsstat, men som inte har arbetat där tillräckligt länge eller
i tillräcklig omfattning för att uppfylla villkoren för att få
arbetslöshetsersättning tillgodoräkna sig arbete som han eller
hon tidigare har utfört i en eller flera andra medlemsstater. Detta
följer av den så kallade sammanläggningsprincipen, som avser
både anställningsperioder och perioder som egenföretagare.
Denna princip gäller även för försäkringsperioder som har
fullgjorts i andra medlemsländer.
Syftet med principen om sammanläggning är att tillförsäkra
personer som har arbetat som anställda eller har bedrivit
verksamhet som egenföretagare social trygghet, även om
arbetet eller verksamheten som företagare har ägt rum i ett
annat medlemsland. Sammanläggningsprincipen är även ett
instrument för att den grundläggande principen om personers
fria rörlighet ska kunna förverkligas.
Observera att rätten till arbetslöshetsersättning prövas enligt de
kvalificeringsperioder som krävs i den nationella lagstiftningen.
Artikel 61 innebär endast att perioder som har fullgjorts i andra
medlemsländer ska beaktas i denna prövning.
Grundläggande förutsättningar för sammanläggning
En första förutsättning för att få ersättning är att den sökande
omfattas av försäkringssystemet i det land där han eller hon
ansöker om ersättning. Detta kräver som regel att personen
ifråga senast har arbetat där. Det är den nationella lagstiftningen
som är avgörande för villkoren för att omfattas av landets
försäkringssystem. Vidare kan enligt artikel 61.2 perioder endast
läggas samman om personen ifråga närmast före
arbetslösheten har arbetat eller varit försäkrad i det land där han
eller hon ansöker om arbetslöshetsersättning. Bedömningen av
om villkoret i artikel 61.2 är uppfyllt görs enligt nationella regler.
Bestämmelsen i artikel 61.2 syftar till att det land där den
arbetslösa personen senast arbetade ska bära kostnaden för
utbetalningen av arbetslöshetsersättning.
Vissa länder kräver utöver detta att det utförda arbetet måste ha
varat under en viss tidsperiod eller ha haft en viss omfattning för
att perioder som har fullgjorts i andra medlemsländer ska få
sammanläggas. Något sådant krav finns inte i svensk rätt. För
att omfattas av svensk arbetslöshetsförsäkring och för att kunna
32
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
tillgodoräkna sig perioder som fullgjorts i andra medlemsländer
krävs alltså att den sökande senast har arbetat i Sverige.
Det bör kunna krävas att arbetet är verkligt och faktiskt, och inte
enbart syftar till att personen ska komma in i
försäkringssystemet, för att han eller hon ska anses ha uppfyllt
villkoret i artikel 61.2 och därmed omfattas av ett lands
försäkringssystem. Observera att detta är en analogi från EUdomstolens praxis gällande arbete som krävs för att omfattas av
arbetstagarbegreppet i EG-fördragets artikel 39 som handlar om
arbetstagarnas fria rörlighet (jfr. C-413/01 Ninni-Orasche, ej
refererat ovan).
Undantag från artikel 61.2
Undantag från förutsättningen om utfört arbete i artikel 61.2
gäller i de fall som anges i förordningens artikel 65.5.a, d.v.s.
helt arbetslösa personer som under sitt senaste arbete har varit
bosatta i ett annat land än arbetslandet. Personer som omfattas
av dessa bestämmelser kan dessutom få inträde i en svensk
arbetslöshetskassa utan att först ha arbetat i Sverige. Detta
följer av 2 § IAFFS 2005:6, se vidare i avsnittet om artikel 65.
Vidare gäller ett undantag från arbetskravet för personer som
omfattas av Nordiska konventionens så kallade femårsregel, se
relevant avsnitt.
Försäkringsperioder som sammanfaller och omvandling
Ytterligare en förutsättning för att sammanläggning ska kunna
ske är att försäkringsperioder som har fullgjorts i olika länder inte
sammanfaller. Om detta finns regler i artikel 12.2-4 TFo 987/09.
Om perioder som har fullgjorts enligt olika medlemsländers
lagstiftning anges i olika tidsenheter ska de omvandlas, om detta
behövs för att perioderna ska kunna läggas samman. I artikel 13
TFo 987/09 finns regler för omvandling av perioder som uttrycks
i fem-, sex- respektive sjudagarsvecka.
Arbetslandets bedömning
Enligt definitionerna av en försäkrings- respektive anställningseller egenföretagarperiod i artiklarna 1(t) och (u) Fo 883/04
avgörs klassificeringen av en period enligt den lagstiftning som
var tillämplig när perioden fullgjordes. I de flesta fall är detta
arbetslandets lagstiftning. Av detta följer att en försäkringsperiod
eller anställnings-/egenföretagarperiod som har fullgjorts enligt
ett annat lands lagstiftning, ska beaktas oavsett om den hade
varit en sådan period om den hade fullgjorts i Sverige.
33
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
Sammanläggning för att uppfylla arbetsvillkor och
medlemsvillkor
Om en person uppfyller arbetsvillkoret genom att lägga samman
perioder med utfört arbete som har fullgjorts i andra
medlemsländer, kan han eller hon beviljas
arbetslöshetsersättning i den svenska grundförsäkringen.
För att arbete som har utförts i ett annat land ska kunna
tillgodoräknas för rätt till arbetslöshetsersättning i den svenska
inkomstbortfallsförsäkringen, krävs att perioden klassificeras
som en försäkringsperiod enligt lagstiftningen i det land där
arbetet har utförts. (Se nedan om effekten av att kvarstå i en
svensk arbetslöshetskassa under arbete utomlands). Dessutom
krävs medlemskap i en svensk arbetslöshetskassa samt att
medlemsvillkoret är uppfyllt för att inkomstrelaterad ersättning
ska kunna beviljas. Den som inte beviljas inträde i en
arbetslöshetskassa, eller som inte uppfyller medlemsvillkoret,
kan endast beviljas ersättning med grundbeloppet, även om han
eller hon lägger samman försäkringsperioder fullgjorda i ett eller
flera andra medlemsländer.
Vid sammanläggning enligt artikel 61.1 första stycket, ska
försäkringsperioder beaktas i nödvändig utsträckning för att
uppfylla medlemsvillkoret. (Se vidare nedan om
sammanhängande försäkringsperiod). Gäller det däremot en
oförsäkrad anställnings- eller egenföretagarperiod som har
fullgjorts enligt ett annat lands lagstiftning, kan denna, enligt
artikel 61.1 andra stycket in fine, beaktas endast om personen i
fråga skulle ha varit försäkrad i Sverige om perioden hade
fullgjorts enligt svensk lagstiftning. En sådan period kan endast
läggas till grund för rätt till arbetslöshetsersättning i
grundförsäkringen.
Gemensamt för både arbetsvillkoret och medlemsvillkoret är att
perioder som har fullgjorts i andra länder endast ska beaktas i
nödvändig utsträckning. Detta innebär att man bara ska gå så
långt tillbaka i tiden att villkoren uppfylls.
Sammanhängande försäkringsperiod
För att uppfylla medlemsvillkoret krävs att personen som
ansöker om arbetslöshetsersättning har varit försäkrad under en
period som är sammanhängande. Enligt det
kammarrättsavgörande som refererades ovan (mål nr 859-09)
ansågs dock ett kortare avbrott i försäkringsperioden kunna
godkännas under förutsättning att den sökande har gjort vad
han eller hon har kunnat för att få en sammanhållen
försäkringsperiod.
34
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
Kvarstå i svensk arbetslöshetskassa under arbete i ett
annat land
IAF Informerar 1/2009
Av regeringsrättsdomen (RÅ 2008 ref. 90) följer att en person
som har fortsatt att betala medlemsavgifter till en svensk
arbetslöshetskassa under arbete i ett annat land, och som
varken har blivit utesluten eller trätt ur kassan, inte behöver söka
inträde på nytt vid återkomsten till Sverige för att behålla sitt
medlemskap.
En person som har behållit sitt medlemskap under arbete i ett
annat land kan dock inte tillgodoräkna sig denna medlemstid för
att uppfylla medlemsvillkoret när han eller hon ansöker om
ersättning i Sverige. Under arbetet utomlands har personen inte
omfattats av den svenska försäkringen, och mot bakgrund av
EU-förordningens lagvalsregler kan personen inte heller bygga
upp ett försäkringsskydd genom medlemskap i en svensk
arbetslöshetskassa samtidigt som han eller hon är försäkrad i ett
annat land.
För att få tillgodoräkna sig arbete eller försäkrad tid från ett
annat EU/EES-land eller Schweiz krävs enligt artikel 67 Fo
1408/71 (motsvaras av artikel 61 Fo 883/04) arbete i Sverige
närmast före arbetslösheten. Kravet i artikel 67 gäller oavsett om
den sökande har behållit medlemskapet under arbete utomlands
eller inte.
Likvärdiga omständigheter eller händelser
I förordningens artikel 5(b) fastslås principen om att behandla
vissa omständigheter eller händelser som har inträffat inom ett
annat medlemslands territorium som om dessa skulle ha inträffat
i det land vars lagstiftning ska tillämpas. Vid
sammanläggningssituationer innebär detta till exempel att
omständigheter och händelser som enligt ALF ska ses som
överhoppningbar tid då ramtiden bestäms, ska beaktas oavsett
om dessa har ägt rum i ett annat medlemsland eller i Sverige.
Övergångsbestämmelse
I artikel 87.2 Fo 883/04 stadgas att alla perioder som har
fullgjorts enligt ett medlemslands lagstiftning före den dag då
förordning 883/04 börjar tillämpas, ska beaktas då rättigheter
enligt förordningen fastställs. Bestämmelsen innebär med andra
ord att även perioder som har fullgjorts före den 1 maj 2010 ska
beaktas vid sammanläggning enligt artikel 61.
35
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
Tillämpningsregler
Den handling som avses i artikel 54.1 TFo 987/09, och som ska
användas för att ange uppgifter om fullgjorda försäkrings- och
anställnings- eller egenföretagarperioder, benämns U1. Detta är
ett så kallat portabelt dokument. I Sverige är det
arbetslöshetskassorna som utfärdar intyg U1, på begäran av
arbetstagaren. Intyget utfärdas av den arbetslöshetskassa där
den berörda personen senast var medlem. För den som inte har
varit medlem i en svensk arbetslöshetskassa utfärdas U1 av
Arbetslöshetskassan Alfa.
Om en person som ansöker om arbetslöshetsersättning i
Sverige har arbetat i ett annat EU/EES-land ska
arbetslöshetskassan begära de uppgifter som behövs för att ta
ställning till sammanläggning av perioder från de
medlemsländers institutioner där den berörda personen har
arbetat. Som regel är det endast nödvändigt att begära dessa
uppgifter, om personen inte redan uppfyller villkoren för rätt till
ersättning genom arbete och försäkrad tid i Sverige. Begäran
om uppgifter sker genom SED U001, i vilken anges om det rör
sig om en gränsarbetare eller en person som inte är
gränsarbetare. Som svar på begäran redovisar institutionerna i
medlemsstaterna där den berörda personen tidigare har arbetat
personens anställnings- och försäkringshistorik i SED U002. För
gränsarbetare och oäkta gränsarbetare som vid hel arbetslöshet
anmäler sig hos Arbetsförmedlingen i bosättningslandet
redovisas anställnings- och försäkringshistorik i SED U018.
Observera bestämmelsen i artikel 2.2 TFo 987/09 som anger att
institutionerna utan dröjsmål ska tillhandahålla eller utbyta alla
uppgifter som är nödvändiga för att kunna fastställa rättigheter
och skyldigheter för de personer som omfattas av
grundförordningen.
För övergångsperioden, från och med den 1 maj 2010 och tills
dess att arbetslöshetsförsäkringen har anslutits till det
elektroniska systemet för informationsutbyte, gäller särskilda
rutiner för utbyte av information mellan institutioner. Se avsnittet
”Samarbete och informationsutbyte”.
AMS-meddelande 1/2001
Tolkning av intyg som inte är kompletta
Meddelandet har fortsatt relevans i de delar som gäller
tolkningen av intyg E 301, då detta inte är komplett. När
arbetslöshetskassan tolkar ett intyg E 301 som är utfärdat av
den behöriga myndigheten i ett annat EU/EES-land kan
kompletterande dokument i viss utsträckning användas om det
36
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
utfärdade intyget har brister. Sådana dokument kan vara kopior
på lönebesked, skattebesked, arbetsgivarintyg etc. Om intyget,
trots de kompletterande dokumenten, inte med säkerhet kan
tolkas, ska arbetslöshetskassan begära ett nytt, reviderat intyg
från den utländska myndigheten.
37
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
6. Artikel 62 – Beräkning av förmåner
Förordning 883/2004
Artikel 62
Beräkning av förmåner
1. Den behöriga institutionen i en medlemsstat, i vars lagstiftning
det föreskrivs att beräkningen av förmånerna utgår från den
tidigare lönens eller yrkesinkomstens storlek, skall endast
beakta den lön eller yrkesinkomst som personen hade vid sitt
senaste arbete som anställd eller verksamhet som
egenföretagare vilken omfattades av denna lagstiftning.
2. Punkt 1 skall också tillämpas om det i den av den behöriga
institutionen tillämpade lagstiftningen föreskrivs en viss
referensperiod för fastställande av den lön som ligger till grund
för beräkning av förmåner och om, under hela eller en del av
denna period, den berörda personen har omfattats av en annan
medlemsstats lagstiftning.
3. Med avvikelse från punkterna 1 och 2 skall institutionen på
bosättningsorten, när det gäller arbetslösa personer som
omfattas av artikel 65.5 a, i enlighet med
tillämpningsförordningen ta hänsyn
till den lön eller yrkesinkomst som den berörda personen har
mottagit i den medlemsstat vars lagstiftning denne omfattades
av under sin senaste anställning eller period av verksamhet som
egenföretagare.
Förordning 987/2009
Artikel 54.2
Vid tillämpningen av artikel 62.3 i grundförordningen ska den
behöriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning den
berörda personen omfattades av under sin senaste period av
arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare, till
institutionen i bosättningsmedlemsstaten utan dröjsmål på dess
begäran överlämna alla uppgifter som denne kan få fram på
bosättningsorten, och som behövs för beräkningen av
arbetslöshetsförmånerna, särskilt lön eller förvärvsinkomst.
38
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
Artikel 54.3
När artikel 62 i grundförordningen tillämpas och utan hinder av
artikel 63 i denna, ska den behöriga institutionen i en
medlemsstat, enligt vars lagstiftning beräkningen av förmånerna
skiljer sig åt beroende på antalet familjemedlemmar, också
beakta den berörda personens familjemedlemmar som är
bosatta i en annan medlemsstat som om de vore bosatta i den
behöriga medlemsstaten. Denna bestämmelse ska inte tillämpas
när en annan person i den medlemsstat där
familjemedlemmarna är bosatta har rätt till
arbetslöshetsförmåner som beräknas med beaktande av dessa
familjemedlemmar.
Föreskrifter
6 kap. 4 § IAFFS 2009:1
Preliminärt beräknad dagpenning
Om det vid arbetslöshetens inträde saknas deklarationer eller
kontrolluppgifter för tid som dagsförtjänsten ska baseras på, ska
arbetslöshetskassan besluta om en preliminärt beräknad
dagpenning för företagare.
Detta gäller även i det fall dagsförtjänsten enligt artikel 62.3
Rådets förordning (EG) 883/2004 om samordning av de sociala
trygghetssystemen ska baseras på inkomst från senaste period
av verksamhet som egenföretagare i annat medlemsland, och
det saknas dokument som styrker inkomsten.
Om den slutliga beräkningen leder till en höjning av
dagpenningen ska dagpenningen räknas upp retroaktivt från
arbetslöshetens inträde.
Rättspraxis
Rättspraxis i EU-domstolen
C-67/79 Fellinger
Domstolen fann att beräkningen av arbetslöshetsersättning för
en helt arbetslös gränsarbetare ska göras utifrån den lön
arbetstagaren faktiskt fick under den senaste anställningen i ett
annat land än bosättningslandet. Domstolen ansåg att en sådan
tillämpning kunde härledas ur artikel 68.1 Fo 1408/71, som
grundas på en allmän princip om att den tidigare inkomst som
ska användas när ersättningen beräknas vanligtvis är den
inkomst som arbetstagaren faktiskt har haft i sin senaste
39
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
anställning innan han eller hon blev arbetslös. Detta är i linje
med arbetstagarnas fria rörlighet samt det underliggande kravet
att bevilja arbetstagare arbetslöshetsersättning i proportion till de
lönevillkor han eller hon hade i sin senaste anställning. Domen
har kodifierats i artikel 62.3 Fo 883/04.
C-201/91 Grisvard och Kreitz
I detta förhandsavgörande hänvisade domstolen till Fellingerdomen och menade att arbetslöshetsersättning för en
gränsarbetare ska beräknas på den faktiska inkomsten under
det senaste arbetet. Vidare följer av domen att det enbart är
bosättningslandets lagstiftning som ska tillämpas när
ersättningen beräknas.
Rättspraxis i svensk domstol
Fastställande av normalarbetstid
Frågan som Regeringsrätten hade att ta ställning till var om
arbete som har utförts i ett annat EU/EES-land inom ramtiden
kunde beaktas när normalarbetstiden beräknas. Regeringsrätten
fann att tillämpningen av artikel 68.1 Fo 1408/71 (motsvaras av
artikel 62.1 Fo 883/04), som handlar om inkomstunderlaget för
ersättningsberäkning, innebär att sambandet mellan
normalarbetstid och lön försvagas. I domen uttalades följande:
”Att i normalarbetstiden även räkna in arbete i utlandet medför –
generellt sett – en bättre samordning av utländska system för
arbetslöshetsförsäkring med den svenska
arbetslöshetsförsäkringen. Det innebär också att sökande som
under normalarbetstiden arbetat i utlandet i högre grad
likabehandlas med sökande som enbart arbetat i Sverige.” Mot
denna bakgrund ansåg Regeringsrätten att beräkning av
normalarbetstid i sammanläggningsärenden ska ske i enlighet
med ALF. (Regeringsrättens dom den 28 december 2009 i mål
nr 1777-06).
Tillämpning av 23 § ALF
Kammarrätten i Stockholm har i tre avgöranden funnit att 23 §
ALF inte kunde tillämpas på oäkta gränsarbetare, som efter
avslutat arbete i ett annat EU-land ansökte om ersättning i
Sverige. I målen hade sökandena genom arbete i det andra
landet uppfyllt ett nytt arbetsvillkor. Med hänsyn till
förordningens lagvalsregler ansågs inte 23 § ALF vara tillämplig,
eftersom personerna i fråga genom arbete i ett annat EU-land
hade upphört att omfattas av den svenska
arbetslöshetsförsäkringen. De kunde därmed inte knyta an till en
tidigare påbörjad ersättningsperiod. Normalarbetstiden och
dagpenningen skulle därför beräknas på arbetet i det andra
40
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
landet. (Kammarrättens i Stockholm domar den 29 mars 2001 i
mål nr 6775-2000, den 13 september 2001 i mål nr 5906-2000
och den 13 december 2001 i mål nr 3947-2001).
Information
Artikelns tillämpning
Artikel 62 blir aktuell att tillämpa i de fall då en sökande får rätt
till ersättning genom att lägga samman perioder i enlighet med
artikel 61.
I Sverige är arbetslöshetsförsäkringen uppdelad i en
grundförsäkring respektive en inkomstbortfallsförsäkring.
Ersättning i inkomstbortfallsförsäkringen beräknas utifrån
tidigare förvärvsinkomster, till skillnad från ersättning enligt
grundförsäkringen. Artikel 62 reglerar beräkningen av ersättning
i sammanläggningsärenden i de fall där den nationella
lagstiftningen föreskriver förmånerna ska beräknas utifrån den
tidigare lönen eller yrkesinkomsten. Bestämmelsen i artikel 62
ska därför inte tillämpas när ersättning med grundbeloppet
beräknas, utan blir endast aktuell när det gäller att beräkna
inkomstrelaterad ersättning.
Artikel 62 innehåller bestämmelser om det inkomstunderlag som
beräkningen ska ske utifrån. Ersättningsberäkningen görs sedan
helt och hållet utifrån nationella regler (jfr. C-201/91 Grisvard
och Kreitz).
Normalarbetstid och dagsförtjänst
Enligt svenska regler ska en normalarbetstid fastställas när
arbetslöshetskassan beräknar ersättningen. Av
Regeringsrättens dom (se ovan) följer att normalarbetstiden ska
beräknas enligt 23 b § ALF.
Exempel: En person har arbetat under ett år i ett annat
medlemsland. Han arbetar därefter tre veckor i Sverige och
beviljas inträde i en svensk arbetslöshetskassa innan han blir
arbetslös. Genom att lägga samman perioder uppfyller personen
ett arbetsvillkor och ett medlemsvillkor, och har därmed rätt till
inkomstrelaterad ersättning, i enlighet med den praxis som
hittills har tillämpats av arbetslöshetskassor och domstolar.
Dagsförtjänsten ska beräknas på lönen från de tre veckornas
arbete i Sverige, eftersom detta är det senaste arbetet då han
omfattades av svensk lagstiftning. Normalarbetstiden ska
däremot beräknas på hela ramtiden, i enlighet med 23 b § ALF,
så att även arbetet i det andra medlemslandet beaktas.
41
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
Referenstid
Av artikel 62.2 följer att bestämmelsen om att
ersättningsberäkningen ska baseras på lön eller yrkesinkomst
som en person har haft i sitt senaste arbete som anställd eller
sin senaste verksamhet som egenföretagare även gäller om det
finns nationella regler om en referensperiod för hur
beräkningsunderlaget ska fastställas. För svensk del innebär
detta att bestämmelsen i 25 a § ALF om att dagsförtjänsten ska
baseras på inkomsten under ramtiden sätts ur spel.
Beräkning för helt arbetslösa gränsarbetare
I artikel 62.3 finns särskilda bestämmelser för beräkning av
arbetslöshetsersättning för helt arbetslösa personer som
omfattas av artikel 65.5.a. Detta är en kodifiering av EUdomstolens rättspraxis (jfr. C-67/79 Fellinger). Dagsförtjänsten
för dessa personer ska baseras på den inkomst som personen
ifråga hade i sin senaste anställning eller period av verksamhet
som egenföretagare i arbetslandet. Ersättningsberäkningen för
helt arbetslösa gränsarbetare görs enligt svenska regler.
Detta gäller även när arbetslöshetskassan beräknar
dagsförtjänsten för en sökande som har återinträtt i en svensk
arbetslöshetskassa utan att ha utfört något arbete i Sverige, i de
fall där Nordiska konventionens femårsregel tillämpas.
Familjemedlemmar
I de fall där ersättningens storlek påverkas av antalet
familjemedlemmar ska familjemedlemmar som är bosatta i
andra EU/EES-länder beaktas som om de hade varit bosatta i
det land där ersättningsrätten prövas. Detta följer av artikel 54.3
TFo 987/09.
Rätten till högre ersättningsgrad får inte fördröjas av att
uppgifterna om familjemedlemmar hämtas in efter att en
arbetslöshetsperiod har påbörjats. Detta har Administrativa
kommissionen slagit fast i beslut U1 (se bilaga 5) om artikel
54.3. Om institutionen i det land där familjemedlemmarna är
bosatta inte har kunnat intyga om dessa har beaktats vid
beräkningen av en persons ersättning i det landet, ska
institutionen tillåtas att i ett senare skede lämna kompletterande
information om detta.
För svensk del får bestämmelsen i artikel 54.3 begränsad
tillämpning, eftersom antalet familjemedlemmar inte beaktas vid
ersättningsberäkning enligt svenska regler.
42
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
Provisorisk beräkning av dagpenning
Enligt artikel 7 TFo 987/09 kan beräkningen av förmåner göras
provisoriskt om det har konstaterats att personen är berättigad
till en förmån enligt grundförordningen. Det gäller om det saknas
uppgifter om situationen i en annan medlemsstat som krävs för
att slutgiltigt beräkna förmånen, och om en provisorisk beräkning
är möjlig utifrån de uppgifter som institutionen förfogar över.
Ytterligare en förutsättning för att göra en provisorisk beräkning
är att den berörda personen har begärt det. När de begärda
underlagen och handlingarna har kommit in görs en ny
beräkning av förmånen.
Preliminär beräkning av dagpenning för företagare
Att fastställa inkomsten av en verksamhet som egenföretagare i
ett annat land kan vara förknippat med svårigheter. Möjligheten i
6 kap. 4 § IAFFS 2009:1 att preliminärt beräkna dagpenning för
företagare gäller därför även för företagare vars dagsförtjänst
enligt artikel 62.3 Fo 883/04 ska baseras på inkomsten från
personens senaste verksamhet som egenföretagare i ett annat
medlemsland.
Tillämpningsregler
Som följer av artikel 54.2 TFo 987/09 ska den behöriga
institutionen i en gränsarbetares före detta arbetsland, på
begäran av den behöriga institutionen i bosättningslandet, lämna
de inkomstuppgifter som behövs för beräkningen av
arbetslöshetsersättningen. Observera att det i artikeln anges att
uppgifterna ska överlämnas utan dröjsmål. Begäran om
inkomstuppgifter görs genom SED U003, och den behöriga
institutionen i det före detta arbetslandet tillhandahåller
uppgifterna genom SED U004. Se nedan om valutaomräkning.
Länder, vars ersättningsberäkning varierar beroende på antalet
familjemedlemmar, sänder begäran om information genom SED
U005. En sådan begäran behöver, som framkommit ovan, aldrig
sändas från en behörig institution i Sverige. Däremot blir det
aktuellt att svara genom SED U006 då en begäran kommer in.
Det är arbetslöshetskassan där en person senast var medlem
som ska lämna information om familjemedlemmar på SED
U006. För personer som inte har varit medlemmar i en svensk
arbetslöshetskassa är det Arbetslöshetskassan Alfa som ska
sända information om familjemedlemmar till den utländska
institution som begär det.
För övergångsperioden, från och med den 1 maj 2010 och tills
dess att arbetslöshetsförsäkringen har anslutits till det
elektroniska systemet för informationsutbyte, gäller särskilda
43
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
rutiner för utbyte av information mellan institutioner. Se avsnittet
”Samarbete och informationsutbyte”.
Valutaomräkning
I artikel 90 TFo 987/09 anges att växelkursen mellan två valutor
ska vara den referensväxelkurs som anges av Europeiska
centralbanken. Dagen som ska gälla för fastställandet av
växelkursen anges i Administrativa kommissionens beslut H3
(se bilaga 6).
AMS-meddelande 24/1994
Möjlighet att återanknyta till en pågående period
Av meddelandet framgår att om en helt arbetslös person, som
under sin senaste anställning var bosatt i Sverige men arbetade
i ett annat medlemsland, ansöker om ersättning i Sverige, ska
kassan först på vanligt sätt pröva om han eller hon uppfyller
arbetsvillkoret med det arbete som har utförts i det andra landet
tillsammans med eventuellt arbete som har utförts i Sverige
under ramtiden. Om personen inte uppfyller ett arbetsvillkor för
en ny ersättningsperiod och det finns en pågående
ersättningsperiod, kan han eller hon fortsätta att få ersättning i
denna. Bestämmelserna i 15 § lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring gäller i dessa fall. (Motsvaras av nu
gällande 23 § ALF).
44
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
7. Artikel 63 – Undantag från regeln
om bosättning
Förordning 883/2004
Artikel 63
Särskilda bestämmelser för undantag från regeln om
bosättning
För detta kapitels syfte skall artikel 7 tillämpas endast i de fall
som föreskrivs i artiklarna 64 och 65 och inom där angivna
gränser.
Artikel 7 – Upphävande av krav på bosättning
Om annat inte föreskrivs i denna förordning, skall
kontantförmåner enligt en eller flera medlemsstaters lagstiftning
eller enligt denna förordning inte minskas, ändras, hållas inne,
dras in eller förverkas med anledning av att mottagaren eller
dennes familjemedlemmar är bosatta i en annan medlemsstat
än den där institutionen med ansvar för betalningen är belägen.
Information
I artikel 63 slås fast att huvudregeln i artikel 7, där det framgår
att en persons bosättning inte ska vara en förutsättning för
utbetalning av förmåner, endast ska tillämpas i de fall som
föreskrivs i artiklarna 64 och 65 och inom de gränser som anges
där. Det innebär att när artiklarna 61 (sammanläggning) och 62
(beräkning) tillämpas kan det ställas krav på att en person är
bosatt i Sverige för att ha rätt till ersättning.
För att artikel 64 (export av arbetslöshetsersättning) ska kunna
tillämpas måste kravet på bosättning i det land som betalar ut
ersättningen vara upphävt.
De fall som föreskrivs i artikel 65, och som omfattas av artikel 7,
är när en person är delvis eller periodvis arbetslös (artikel 65.1)
samt när en oäkta gränsarbetare beviljas ersättning i det land
där han eller hon senast arbetade (artikel 65.5.b).
45
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
8. Artikel 64 – Arbetslösa som reser till
en annan medlemsstat med
bibehållen rätt till ersättning
Förordning 883/2004
Artikel 64
1. En person som är helt arbetslös och som uppfyller de villkor
som ställs i den behöriga medlemsstatens lagstiftning för rätt till
förmåner och som reser till en annan medlemsstat för att söka
arbete där, skall bibehålla rätten till kontanta
arbetslöshetsförmåner på de villkor och med de begränsningar
som anges i det följande:
a) Före avresan skall den arbetslösa personen ha varit
registrerad som arbetssökande och stått till arbetsförmedlingens
förfogande i den behöriga medlemsstaten under minst fyra
veckor efter det att han blev arbetslös. De behöriga
arbetsförmedlingarna eller institutionerna kan dock ge honom
tillstånd att avresa innan denna tidsfrist har löpt ut.
b) Den arbetslösa personen måste registrera sig som
arbetssökande vid arbetsförmedlingen i den medlemsstat till
vilken personen reser, underkasta sig den kontroll som utförs
där samt iaktta villkoren enligt den medlemsstatens lagstiftning.
Detta villkor skall anses uppfyllt för perioden före registreringen
om den berörda personen registrerar sig inom sju dagar från och
med den dag då personen upphörde att stå till
arbetsförmedlingens förfogande i den medlemsstat personen
lämnat. De behöriga arbetsförmedlingarna eller institutionerna
får i undantagsfall förlänga denna tidsfrist.
c) Rätten till förmåner skall bibehållas under en period om tre
månader från och med den dag då den arbetslösa personen
upphörde att stå till arbetsförmedlingens förfogande i den
medlemsstat personen lämnade, under förutsättning att den
sammanlagda tiden för utgivande av förmåner inte överstiger
den tid under vilken personen har rätt till förmåner enligt den
medlemsstatens lagstiftning. De behöriga arbetsförmedlingarna
eller de behöriga institutionerna får förlänga perioden med tre
månader till högst sex månader.
46
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
d) Förmånerna skall utges av den behöriga institutionen i
enlighet med den lagstiftning institutionen tillämpar och på dess
egen bekostnad.
2. Om personen återvänder till den behöriga medlemsstaten vid
eller före utgången av den period under vilken personen har rätt
till förmåner enligt punkt 1 c, skall personen fortfarande ha rätt
till förmåner enligt den medlemsstatens lagstiftning. Personen
förlorar all rätt till förmåner enligt lagstiftningen i den behöriga
medlemsstaten om denne inte återvänder dit vid eller före
utgången av nämnda period, om inte bestämmelserna i den
lagstiftningen är mer gynnsamma. De behöriga
arbetsförmedlingarna eller institutionerna får i undantagsfall
medge att den berörda personen återvänder vid ett senare
datum utan att förlora sin rätt.
3. Såvida inte den behöriga medlemsstatens lagstiftning är mer
gynnsam skall den längsta totala period som rätten till förmåner
bibehålls mellan två anställningsperioder enligt punkt 1 vara tre
månader. De behöriga arbetsförmedlingarna eller de behöriga
institutionerna får förlänga den perioden upp till högst sex
månader.
4. Formerna för informationsutbyte, samarbete och ömsesidigt
bistånd mellan institutioner och organ i den behöriga
medlemsstaten och i den medlemsstat till vilken en person reser
för att söka arbete skall fastställas i tillämpningsförordningen.
Förordning 987/2009
Artikel 55
1. För att omfattas av artikel 64 i grundförordningen ska en
arbetslös person som beger sig till en annan medlemsstat före
avresan underrätta den behöriga institutionen och begära en
handling som styrker att personen fortfarande har rätt till
förmåner enligt de villkor som anges i artikel 64.1 b i
grundförordningen.
Den institutionen ska informera personen om dennes
skyldigheter och översända ovannämnda handling som ska
innehålla följande information:
a) Vilken dag den arbetslösa personen upphörde att stå till
arbetsförmedlingens förfogande i den behöriga staten.
b)Tidsfristen enligt artikel 64.1 b i grundförordningen för
registrering som arbetssökande i den medlemsstat till vilken den
arbetslösa personen har begett sig.
47
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
c) Den längsta tid under vilken rätten till förmåner kan bibehållas
i enlighet med artikel 64.1 c i grundförordningen.
d) Förhållanden som kan påverka rätten till förmåner.
2. Den arbetslösa personen ska registrera sig som
arbetssökande hos arbetsförmedlingen i den medlemsstat till
vilken personen beger sig i enlighet med artikel 64.1 b i
grundförordningen och överlämna den handling som avses i
punkt 1 till institutionen i den medlemsstaten. Om personen har
underrättat den behöriga institutionen enligt punkt 1, men inte
överlämnar denna handling, ska institutionen i den medlemsstat
till vilken den arbetslösa personen har begett sig vända sig till
den behöriga institutionen för att få de upplysningar som krävs.
3. Arbetsförmedlingen i den medlemsstat till vilken den
arbetslösa personen har begett sig för att söka arbete ska
informera den arbetslösa personen om dennes skyldigheter.
4. Institutionen i den medlemsstat till vilken den arbetslösa
personen har begett sig ska omedelbart översända en handling
till den behöriga institutionen med uppgift om vilken dag
personen registrerades hos arbetsförmedlingen och om dennes
nya adress.
Om det under den tid som den arbetslösa personen har rätt att
behålla förmånerna inträffar något som kan påverka rätten till
förmåner, ska institutionen på den ort till vilken den arbetslösa
personen har begett sig omedelbart översända en handling med
relevanta upplysningar till den behöriga institutionen och till den
berörda personen.
På begäran av den behöriga institutionen ska institutionen i den
medlemsstat till vilken den arbetslösa personen har begett sig
varje månad lämna relevanta upplysningar om uppföljningen av
den arbetslösa personens situation och särskilt ange om
personen fortfarande är registrerad hos arbetsförmedlingen och
om denne följer de kontrollförfaranden som fastställts.
5. Institutionen i den medlemsstat till vilken den arbetslösa
personen har begett sig ska företa eller låta företa kontroller som
om det gällde en arbetslös person med rätt till förmåner enligt
den lagstiftning som institutionen tillämpar. Vid behov ska den
omedelbart underrätta den behöriga institutionen om någon
sådan omständighet som avses i punkt 1 d uppstår.
6. De behöriga myndigheterna eller de behöriga institutionerna i
två eller flera medlemsstater får komma överens med varandra
48
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
om särskilda förfaranden och tidsfrister när det gäller
uppföljningen av den arbetslösa personens situation, och om
andra åtgärder som syftar till att underlätta arbetssökandet för
arbetslösa personer som beger sig till en av dessa
medlemsstater, i enlighet med artikel 64 i grundförordningen.
Föreskrifter
1 § IAFFS 2005:6
Utbetalning i Sverige för utresande med intyg E 303
När arbetslöshetskassan får kopia på intyg E 303, som utfärdas
av Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen enligt villkoren i
artikel 69 Rådets förordning (EEG) 1408/71, ska utbetalningar till
den sökande spärras för den aktuella tremånadersperioden.
Utbetalningar får återupptas under denna period om den
sökande anmäler sig som arbetssökande vid svensk
arbetsförmedling och uppfyller övriga villkor för rätt till
arbetslöshetsersättning i Sverige.
8 § IAFFS 2009:4
Arbetssökande från annat EU/EES-land eller Schweiz med
bibehållen ersättning
En arbetssökande som vistas i Sverige och som gör anspråk på
att fortsätta uppbära arbetslöshetsersättning från ett annat
EU/EES-land eller Schweiz med intyg E 303 eller dokument U2,
ska anmäla sig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen
genom ett personligt besök.
Arbetsförmedlingen har för dessa arbetssökande möjlighet att
medge undantag från kravet på personligt besök vid registrering
av anmälan, om förutsättningarna i 4 § andra stycket punkterna
1-3 och tredje stycket dessa föreskrifter är uppfyllda.
9 kap. 1 § IAFFS 2009:1
Kassakort
En ansökan om ersättning ska göras:
1. skriftligen på den särskilt fastställda blanketten ”Kassakort”,
2. via telefon genom dialog mellan den sökande och
arbetslöshetskassan (telekassakort), eller genom elektronisk
överföring (elektroniskt kassakort).
49
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
Rättspraxis
Rättspraxis i EU-domstolen
C-27/75 Bonaffini m.fl.
Några italienska medborgare återvände till Italien efter en tids
arbete i Tyskland. De ansökte om arbetslöshetsersättning i
Italien. Ansökan avslogs på grund av att de inte hade varit
tillgängliga för den tyska arbetsmarknaden i minst fyra veckor
och därmed inte hade följt reglerna i artikel 69 Fo 1408/71
(motsvaras av artikel 64 Fo 883/04).
Domstolen menade att artikel 69 endast har till syfte att ge en
migrerande arbetssökande en begränsad och villkorad möjlighet
att behålla arbetslöshetsersättning från den behöriga staten när
han eller hon beger sig till en annan medlemsstat för att söka
arbete. Domstolen slog fast att det som är föreskrivet i Fo
1408/71 inte ska påverka eventuella rättigheter en
arbetssökande kan ha under nationell rätt i det land dit han eller
hon har begivit sig. De italienska medborgarna skulle alltså ha
rätt till den ersättning de var berättigade till enligt italiensk
nationell rätt.
C-139/78 Coccioli
Detta förhandsavgörande gäller frågan om en person kan få
förlängd tidsfrist för att återvända till den behöriga staten, vilket
regleras i artikel 69.2 Fo 1408/71 (motsvaras av artikel 64.2 Fo
883/04). Domstolen slog fast att en begäran om förlängd tidsfrist
efter den stadgade perioden kan göras efter periodens slut.
Domstolen klargjorde också att det är den behöriga institutionen
som ska avgöra vilka omständigheter som utgör ett sådant
undantagsfall som medger att fristen förlängs.
C-41/79 Testa, Maggio och Vitale
Förhandsavgörandet gäller bland annat tolkningen av artikel
69.2 Fo 1408/71 (motsvaras av artikel 64.2 Fo 883/04).
Domstolen konstaterar att det i bedömningen av om fristen för
återvändande efter periodens slut ska förlängas eller inte, ligger
ett stort handlingsutrymme för de behöriga institutionerna. I
denna bedömning måste institutionerna ta hänsyn till
proportionalitetsprincipen i EG-rätten. Den behöriga institutionen
ska därför i varje enskilt fall beakta i vilken utsträckning fristen
har överskridits, orsaken till att den har överskridits och hur
allvarliga de rättsliga konsekvenserna av att fristen har
överskridits är.
50
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
C-192/87 Vanhaeren
I detta förhandsavgörande slog EG-domstolen fast följande: När
en person som har rätt till arbetslöshetsersättning i en
medlemsstat reser till en annan medlemsstat och får arbete där,
blir det nya arbetslandet den nya behöriga staten i den mening
som avses i artikel 69 Fo 1408/71 (motsvaras av artikel 64 Fo
883/04). Det innebär att artiklarna 69.2 och 69.4 inte längre ska
tillämpas i den första medlemsstaten om personen återvänder
dit.
C-215/00 Rydergård
En svensk medborgare ansökte om att i enlighet med artikel 69
Fo 1408/71 (motsvaras av artikel 64 Fo 883/04) få resa till
Frankrike för att söka arbete med svensk
arbetslöshetsersättning. Under de fyra veckor som föregick
avresan hade den sökande vid två tillfällen fått tillfällig
föräldrapenning under sammanlagt fem dagar. Under dessa
dagar hade hon alltså inte rätt till arbetslöshetsersättning. På
grund av att hon inte hade haft rätt till arbetslöshetsersättning
under hela den fyraveckorsperiod som anges i artikel 69.1 a Fo
1408/71 (motsvaras av artikel 64.1 a Fo 883/04) avslog
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) hennes ansökan. AMS ansåg
att en person som har tillfällig föräldrapenning för vård av ett
sjukt barn inte kan anses stå till Arbetsförmedlingens förfogande
under den tiden. AMS ansåg vidare att fyraveckorsperioden
skulle börja löpa från den första arbetslösa dagen efter perioden
med tillfällig föräldrapenning. Den sökande överklagade beslutet
och ärendet nådde Regeringsrätten, som vände sig till EGdomstolen för ett förhandsavgörande.
EG-domstolen gav beskedet att det är nationell rätt som avgör
huruvida en person kan anses vara tillgänglig för
Arbetsförmedlingen i den mening som avses i artikel 69.1 a.
Domstolen ansåg vidare att för att uppfylla fyraveckorsvillkoret i
artikel 69 måste en person vara tillgänglig för
arbetsförmedlingen i totalt minst fyra veckor efter att han eller
hon blev arbetslös. Det är dock inte nödvändigt att
fyraveckorsperioden är sammanhängande.
Artikel 64 berörs dessutom bland annat i EU-domstolens domar i
målen Beerens (C-35/77), Cochet (C-145/84), Spataro (C170/85), Di Conti (C-163/89), van Noorden (C-272/90), Gray (C62/91) och Petersen (C-228/07).
51
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
Rättspraxis i svenska domstolar
Fyra veckors arbetslöshet före avresan
I det mål som refereras ovan begärde Regeringsrätten ett
förhandsavgörande från EG-domstolen (se C-215/00).
Regeringsrätten konstaterar att frågan om vem som är tillgänglig
för Arbetsförmedlingen inte är reglerad i svensk lagstiftning på
annat sätt än vad som framgår av 9 § ALF. De krav som ställs
upp där är att en arbetssökande ska vara arbetsför och
oförhindrad att ta ett arbete av viss minsta omfattning, samt vara
beredd att ta ett erbjudet lämpligt arbete och vara anmäld som
arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Regeringsrätten gjorde
bedömningen att det inte fanns något som tydde på att den
sökande under de få dagar då hon var hemma för vård av sjukt
barn skulle ha varit förhindrad eller inte beredd att ta ett
erbjudande om lämpligt arbete. (Regeringsrättens dom den 5
november 2002 i mål nr 5173-1999)
Kammarrätten i Stockholm har i en rad avgöranden behandlat
fyraveckorsvillkoret som ställs upp i artikel 69.1 a Fo 1408/71
(motsvaras av artikel 64.1 a Fo 883/04). Frågor om semester,
arbete och arbetsmarknadspolitisk åtgärd under de fyra
veckorna som föregår avresan har tagits upp av domstolen. Se
bland annat följande domar: Kammarrättens i Stockholm domar
den 5 december 2002 i mål nr 1705-1999, den 23 augusti 2005 i
mål nr 1957-2003, den 31 maj 2007 i mål nr 7783-06 och den 4
oktober 2007 i mål nr 3657-07.
Fristen för återvändande
Frågorna i målet är tremånadersperiodens längd enligt artikel
69.1 c Fo 1408/71 (motsvaras av artikel 64.1 c Fo 883/04) samt
om den sökande hade brutit mot den regel om att återvända
inom tremånadersperioden som föreskrivs i artikel 69.2 Fo
1408/71 (motsvaras av artikel 64.2 Fo 883/04). Den sökande
reste till Spanien och upphörde att vara tillgänglig för
Arbetsförmedlingen i Sverige den 17 januari 1998. Han
återvände till Sverige den 15 april 1998 och anmälde sig på
Arbetsförmedlingen den 17 april. Arbetslöshetskassan beslutade
att utförsäkra honom på grund av att han inte hade återvänt och
anmält sig på Arbetsförmedlingen i Sverige senast den 16 april.
Avseende tremånadersperiodens längd hänvisade
Regeringsrätten till artikel 3.2 c i Rådets förordning (EEG,
Euratom) nr 1182/71 om regler för bestämning av perioder,
datum och frister, samt till lagen (1930:173) om beräkning av
lagstadgad tid. Regeringsrätten fann att fristen för när personen
skulle ha återvänt till Sverige gick ut vid utgången av den 17
52
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
april, och konstaterade vidare att artikel 69.2 endast ställer krav
på att den arbetssökande ska återvända inom
tremånadersperioden. Arbetslöshetskassan kan inte ställa
kompletterande krav, som att den sökande även ska anmäla sig
på Arbetsförmedlingen inom tremånadersperioden.
(Regeringsrättens dom den 30 december 2003 i mål nr 25532002).
Information
Arbetssökande i en annan medlemsstat med bibehållen rätt
till arbetslöshetsersättning
Enligt bestämmelsen i artikel 64 kan arbetssökande som
uppfyller vissa villkor bege sig till en annan medlemsstat under
en begränsad period för att söka arbete, utan att förlora rätten till
arbetslöshetsersättning.
Rätten till arbetslöshetsersättning prövas enligt den nationella
lagstiftningen. En arbetssökande i Sverige måste alltså uppfylla
kriterierna i ALF, det vill säga ha rätt till arbetslöshetsersättning
enligt svensk rätt, för att kunna nyttja möjligheten att ta med sig
ersättningen utomlands i enlighet med artikel 64.
Ansökan och beslut
Enligt 48 § ALF är det IAF som utfärdar det intyg som visar
rätten till ersättning för en person som uppfyller villkoren för att
söka arbete i en annan medlemsstat med
arbetslöshetsersättning från Sverige. En arbetssökande som vill
utnyttja möjligheten i artikel 64 ska således ansöka om detta hos
IAF. Ansökningsblanketten består av olika delar som ska fyllas i
av den sökande, av arbetslöshetskassan och av
Arbetsförmedlingen. Den sökande ska därefter skriva under
ansökan och skicka den till IAF. Ansökan ska göras före avresan
enligt artikel 55.1 TFo 987/09.
IAF bedömer om den sökande uppfyller villkoren i artikel 64 och
fattar beslut. Om ansökan beviljas utfärdas ett dokument
benämnt U2, som visar rätten till ersättning när personen söker
arbete i det andra landet. Om ansökan avslås fattas ett
avslagsbeslut som skickas till den sökande. Beslutet kan
överklagas till förvaltningsrätt.
När den sökande anländer till den andra medlemsstaten ska han
eller hon lämna dokumentet U2 till arbetsförmedlingen där. Om
den sökande inte har dokumentet med sig kan institutionen i den
andra medlemsstaten kontakta den behöriga staten och få de
upplysningar som behövs.
53
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
Regeln om fyra veckors arbetslöshet före avresan
I förordningens artikel 64.1 a anges att en sökande ska ha varit
registrerad som arbetssökande och ha stått till
arbetsförmedlingens förfogande under minst fyra veckor efter att
han eller hon blev arbetslös. Den sökande måste inte ha haft rätt
till arbetslöshetsersättning under denna tid men ska ha rätt till
arbetslöshetsersättning senast på avresedagen (jfr. C-215/00
Rydergård). IAF bedömer att en sökande som är avstängd från
rätt till arbetslöshetsersättning kan fullgöra de fyra
kvalifikationsveckorna som ställs upp i artikel 64.1 a under
avstängningsperioden. Avresan kan dock ske tidigast den första
arbetslösa dagen efter avstängningen.
Enligt artikelns punkt 1 a) kan IAF ge den sökande tillstånd att
resa innan de fyra veckorna har passerat. Ett exempel på en
situation då en sådan dispens kan beviljas är när den sökande
ska resa med make, maka, registrerad partner eller sambo som
har fått en anställning i ett annat land. Detta följer av
Administrativa kommissionens rekommendation U2 (se bilaga
7).
Det finns även andra omständigheter som kan utgöra skäl till
dispens från fyraveckorsregeln.
Registrering och aktivt arbetssökande i det andra landet
Av artikelns punkt 1 b) framgår att den sökande har sju dagar på
sig för att resa till det andra landet och anmäla sig på
arbetsförmedlingen där. Om den sjunde dagen infaller på en
lördag, söndag eller helgdag upphör fristen först vid utgången av
därpå följande vardag. Om den sökande anmäler sig på
arbetsförmedlingen i det andra landet inom sjudagarsfristen har
han eller hon rätt till ersättning även för de dagar som har gått åt
till resan, alltså från och med avresedagen. Om den sökande
inte anmäler sig inom fristen kan arbetslöshetskassan utreda om
det finns förutsättningar att förlänga den och bevilja ersättning
för tid före dagen för anmälan.
En förlängning av fristen för anmälan kan göras i undantagsfall,
enligt artikel 64.1 b. När arbetslöshetskassan bedömer om det
finns skäl att förlänga tidsfristen bör de domar som gäller fristen
för återvändande i artikel 69.2 Fo 1408/71 (motsvaras av artikel
64.2 Fo 883/04) vara vägledande.
Arbetsförmedlingen i den stat dit den sökande har rest ska
informera om de skyldigheter han eller hon har samt kontrollera
att den sökande står till arbetsmarknadens förfogande och aktivt
54
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
söker arbete. Detta regleras i artiklarna 55.3 och 55.5 TFo
987/09.
Arbetsförmedlingen i det land där den enskilde söker arbete har
enligt artikel 55.4 TFo 987/09 tre olika regler att beakta som
innebär någon form av återrapportering om den arbetssökandes
förehavanden till den behöriga institutionen. Den första är ett
meddelande om att den sökande har registrerat sig på den
utländska arbetsförmedlingen (registreringsrapport). Den andra
regeln innebär att arbetsförmedlingen ska rapportera om någon
händelse inträffar som innebär att ersättningsrätten bör
ifrågasättas, t.ex. om personen avvisar ett erbjudet arbete (aktiv
rapport). Den tredje regeln handlar om att den svenska
arbetslöshetskassan månadsvis kan begära en rapport om att
den sökande fortlöpande uppfyller kraven på arbetssökande
(månatlig rapport).
Direktutbetalning
Det är arbetslöshetskassan som betalar ut
arbetslöshetsersättning till en person som har begett sig till en
annan medlemsstat för att söka arbete. Detta regleras i artikel
64.1 d. Den arbetssökande omfattas av ALF och ska i princip
leva upp till de krav som den svenska arbetslöshetsförsäkringen
ställer. Det innebär att den han eller hon ska skicka in kassakort
till arbetslöshetskassan för att begära ersättning. Därutöver tar
arbetslöshetskassan, som beskrivits ovan, emot rapporter från
arbetsförmedlingen i den andra medlemsstaten om den
sökandes förehavanden.
Periodens längd
Möjligheten att söka arbete i en annan medlemsstat med
bibehållen rätt till arbetslöshetsersättning är enligt artikelns
punkt 1 c) begränsad till tre månader (basperiod). Denna
tremånadersperiod är en rättighet för sökande som uppfyller de
villkor som ställs upp i artikel 64. Perioden kan dock förlängas
med ytterligare tre månader (förlängningsperiod), till högst sex
månader. I Sverige är det IAF som fattar beslut om en eventuell
förlängning av perioden, efter en ansökan från den
arbetssökande.
I artikel 64.3 används uttrycket den längsta totala period. Det
innebär att en tre- eller sexmånadersperiod av arbetssökande
utomlands med svensk arbetslöshetsersättning, kan delas upp i
flera kortare perioder med arbetssökande i Sverige emellan.
Inför varje utresa måste dock ett nytt dokument U2 utfärdas. En
kopia av detta skickas till arbetslöshetskassan.
55
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
Återvändande
För att behålla rätten till arbetslöshetsersättning från sin svenska
arbetslöshetskassa måste den sökande återvända till Sverige
inom den sökperiod på tre eller sex månader som han eller hon
har beviljats. Detta regleras i artikel 64.2.
Arbetslöshetskassan ska utreda om en person som gör anspråk
på arbetslöshetsersättning efter att ha sökt arbete i ett annat
land i enlighet med artikel 64, har återvänt till Sverige i tid. Om
den sökande har återvänt för sent ska arbetslöshetskassan
pröva om tidsfristen kan förlängas. En sådan förlängning sker i
undantagsfall enligt artikel 64.2. När arbetslöshetskassan prövar
om fristen kan förlängas ska kassan särskilt beakta orsaken till
att personen har återvänt för sent, hur lång tid fristen har
överskridits samt hur allvarliga de rättsliga konsekvenserna av
förseningen är för den sökande. Även andra faktorer som
arbetslöshetskassan anser vara relevanta ska tas med i
bedömningen. (Se EG-domstolens domar i målen C-139/78
Coccioli och C-41/79 Testa m.fl. som refereras ovan).
Förordningens artikel 64.2 innebär att personer som har sökt
arbete i ett annat land med dokumentet U2 men inte återvänder
till Sverige inom den tidsfrist som nämns ovan förlorar all rätt till
ersättning i en tidigare beviljad ersättningsperiod.
Arbetslöshetskassan ska då pröva om den sökande uppfyller ett
nytt arbetsvillkor.
Artikel 64 kan tillämpas en gång per arbetslöshetsperiod
Enligt artikelns punkt 3 kan personer som har beviljats en period
på tre eller sex månaders arbetssökande utomlands med svensk
arbetslöshetsersättning, inte beviljas en ny sådan period utan att
först ha arbetat under en period.
Personer som inte omfattas av EU-förordningarna
Norge, Liechtenstein och Island, samt de som är så kallade
tredjelandsmedborgare omfattas inte av EU-förordningarna
883/2004 och 987/2009. De omfattas emellertid av EGförordningarna 1408/71 och 574/72. Rätten att söka arbete med
bibehållen ersättning i ett annat land med intyg E 303 kvarstår
alltså i dessa fall och utfärdande av intyg och utbetalning av
ersättning sker enligt bestämmelserna i artiklarna 69 och 70 i Fo
1408/71. För så kallade tredjelandsmedborgare gäller, enligt
EG-förordning 859/2003, vissa kompletterande villkor för att
kunna beviljas intyget, nämligen att de har laglig rätt att vistas i
det land där de ska söka arbete och har rätt att anmäla sig på
arbetsförmedlingen där.
56
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
För personer som inte omfattas av EU-förordningarna gäller inte
de nya bestämmelserna om direktutbetalning, varför gamla
rutiner ska användas. När arbetslöshetskassan har mottagit
meddelande från IAF om utbetald arbetslöshetsersättning i
annat EU/EES-land eller Schweiz enligt EG-förordningarna
1408/71 och 574/72 ska medlemmens ersättningsperiod för den
aktuella tidsperioden belastas med det angivna antalet
ersättningsdagar. Skatter och eventuella skulder ska regleras för
perioden och redovisas till arbetsförmedlingen på sedvanligt
sätt.
Tillämpningsregler
Den handling som avses i artikel 55.1 TFo 987/09 och som
styrker att personen fortfarande har rätt till ersättning enligt
villkoren i artikel 64.1 b i grundförordningen, benämns U2. Som
nämnts ovan så är det i Sverige IAF som utfärdar U2, på
begäran av den arbetssökande.
När en arbetssökande som omfattas av artikel 64 anmäler sig på
arbetsförmedlingen i en medlemsstat utan att överlämna
dokumentet U2 ska institutionen i den medlemsstaten vända sig
till den behöriga institutionen för att få de upplysningar som
krävs. Begäran om uppgifter sker genom SED U007. Svar på
begäran skickas i SED U008. Information till den behöriga staten
om att den sökande har registrerat sig på arbetsförmedlingen
och om hans eller hennes nya adress skickas i SED U009.
Om någonting som kan antas påverka rätten till ersättning
inträffar i den stat där den enskilde söker arbete ska institutionen
i den medlemsstaten skicka information om detta till den
behöriga institutionen i SED U010. Den behöriga institutionen
skickar svar i SED U011. Om den behöriga institutionen vill ha
månadsvisa rapporter om den arbetssökandes förehavanden
begärs dessa i SED U012 och rapporterna från det andra landet
skickas i SED U013
Om den arbetssökande återvänder till den behöriga staten ska
den behöriga institutionen där informera institutionen i det andra
landet om detta genom att skicka SED U014. Om den
arbetssökande ansöker om och beviljas en förlängd period med
bibehållen ersättning, skickar den behöriga institutionen SED
U015 till den andra medlemsstaten för att informera om detta.
SED U016 skickas från den behöriga institutionen för att
meddela det datum då den sökandes rätt till ersättning från den
behöriga staten under arbetssökande i det andra landet upphör.
57
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
Observera bestämmelsen i artikel 2.2 TFo 987/09 som anger att
institutionerna utan dröjsmål ska tillhandahålla eller utbyta alla
uppgifter som är nödvändiga för att rättigheter och skyldigheter
för de personer som omfattas av grundförordningen ska kunna
fastställas.
Under övergångsperioden, från och med den 1 maj 2010 och till
dess att arbetslöshetsförsäkringen har anslutits till det
elektroniska systemet för informationsutbyte, gäller särskilda
rutiner för utbyte av information mellan institutioner. Se avsnittet
”Samarbete och informationsutbyte”.
58
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
9. Artikel 65 – Arbetslösa som var
bosatta i en annan medlemsstat än i
den behöriga staten
Förordning 883/2004
Artikel 65
Arbetslösa som var bosatta i en annan medlemsstat än i
den behöriga medlemsstaten
1. En person som är delvis eller periodvis arbetslös och som
under sin senaste anställning eller period av verksamhet som
egenföretagare var bosatt i en annan medlemsstat än den
behöriga medlemsstaten skall ställa sig till arbetsgivarens eller
arbetsförmedlingens förfogande i den behöriga medlemsstaten.
Personen skall erhålla förmåner i enlighet med lagstiftningen i
den behöriga medlemsstaten som om personen vore bosatt i
denna stat. Förmånerna skall utges av institutionen i den
behöriga medlemsstaten.
2. En helt arbetslös person som under sin senaste anställning
eller period av verksamhet som egenföretagare var bosatt i en
annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten och som
fortsätter att vara bosatt i den medlemsstaten eller återvänder till
denna, skall ställa sig till arbetsförmedlingens förfogande i den
medlemsstat där han är bosatt. Utan att det påverkar
tillämpningen av artikel 64 får en helt arbetslös person som en
kompletterande åtgärd ställa sig till arbetsförmedlingens
förfogande i den medlemsstat där han hade sin senaste
anställning eller period av verksamhet som egenföretagare.
En arbetslös person som inte är gränsarbetare som inte
återvänder till bosättningsmedlemsstaten skall ställa sig till
arbetsförmedlingens förfogande i den medlemsstat vars
lagstiftning han senast omfattades av.
3. Den arbetslösa person som avses i punkt 2 första meningen
skall registrera sig som arbetssökande vid den behöriga
arbetsförmedlingen i den medlemsstat där han är bosatt,
underkasta sig det kontrollförfarande som organiseras där och
rätta sig efter de villkor som fastställs i denna medlemsstats
lagstiftning. Om personen väljer att även registrera sig som
arbetssökande i den medlemsstat där han hade sin senaste
anställning eller period av verksamhet som egenföretagare skall
59
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
han uppfylla de skyldigheter som är tillämpliga i den
medlemsstaten.
4. Tillämpningen av punkt 2 andra meningen och av punkt 3
andra meningen samt arrangemangen för informationsutbyte,
samarbete och ömsesidigt bistånd mellan institutioner och organ
i bosättningsmedlemsstaten och den medlemsstat där personen
senast var sysselsatt skall fastställas i tillämpningsförordningen.
5. a) Den arbetslösa person som avses i punkt 2 första och
andra meningarna skall erhålla förmåner i enlighet med
lagstiftningen i den medlemsstat där han är bosatt som om han
hade omfattats av den lagstiftningen under sitt senaste arbete
som anställd eller verksamhet som egenföretagare. Förmånerna
skall utges av institutionen på bosättningsorten.
5. b) En arbetstagare som inte är gränsarbetare och som har
beviljats förmåner på bekostnad av den behöriga institutionen i
den medlemsstat vars lagstiftning personen senast omfattades
av skall dock vid återkomsten till bosättningsmedlemsstaten till
att börja med erhålla förmåner i enlighet med artikel 64, varvid
förmånerna enligt led a inte skall utgå under den period
personen erhåller förmåner enligt den lagstiftning som han
senast omfattades av.
6. De förmåner som utges av institutionen på bosättningsorten
enligt punkt 5 skall fortsatt bekostas av denna. Den behöriga
institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning personen senast
omfattades av skall dock med förbehåll för punkt 7 ersätta den
behöriga institutionen på bosättningsorten med hela det
förmånsbelopp som utgetts av den senare institutionen under de
första tre månaderna. Ersättningsbeloppet under denna period
får inte överstiga ersättningsbeloppet vid arbetslöshet enligt den
behöriga medlemsstatens lagstiftning. I det fall som avses i
punkt 5 b skall den period under vilken förmånerna utges enligt
artikel 64 dras av från den period som avses i andra meningen i
denna punkt. Förfarandena för ersättning skall fastställas i
tillämpningsförordningen.
7. Den ersättningsperiod som anges i punkt 6 skall emellertid
förlängas till fem månader när den berörda personen under de
föregående 24 månaderna har fullgjort anställningsperioder eller
perioder som egenföretagare på minst 12 månader i den
medlemsstat vars lagstiftning personen senast omfattades av
när sådana perioder skulle ge rätt till arbetslöshetsförmåner.
60
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
8. För syftet med punkterna 6 och 7 får två eller flera
medlemsstater eller deras behöriga myndigheter föreskriva om
andra sätt för ersättning eller avstå från all ersättning mellan
institutioner under deras jurisdiktion.
Artikel 1 – Definitioner
I denna förordning används följande beteckningar med de
betydelser som här anges:
(…)
(f) gränsarbetare: en person som har anställning eller bedriver
verksamhet som egenföretagare i en annan medlemsstat men
som är bosatt i en annan medlemsstat, dit personen som regel
återvänder dagligen eller åtminstone en gång i veckan.
(…)
(j) bosättning: den ort där en person är stadigvarande bosatt.
Förordning 987/2009
Artikel 56
1. När en arbetslös person beslutar att, i enlighet med artikel
65.2 i grundförordningen, ställa sig till arbetsförmedlingens
förfogande i den medlemsstat där personen senast arbetade
som anställd eller bedrev verksamhet som egenföretagare
genom att registrera sig som arbetssökande där, ska personen
underrätta institutionen och arbetsförmedlingen i den
medlemsstat där han har sin bosättningsort om detta.
På begäran av arbetsförmedlingen i den medlemsstat där den
berörda personen senast arbetade som anställd eller bedrev
verksamhet som egenföretagare, ska arbetsförmedlingen i
bosättningsorten överlämna relevanta upplysningar om den
arbetslösa personens registrering och arbetssökande.
2. Om det enligt tillämplig lagstiftning i de berörda
medlemsstaterna krävs att den arbetslösa personen fullgör vissa
skyldigheter och/eller vidtar åtgärder för att söka arbete, ska de
skyldigheter och/eller de åtgärder för att söka arbete som den
arbetslösa personen ska fullgöra eller vidta i
bosättningsmedlemsstaten äga företräde.
Det faktum att den arbetslösa personen inte har fullgjort alla de
skyldigheter och/eller vidtagit åtgärder för att söka arbete som
ska fullgöras eller vidtas i den medlemsstat där han eller hon
senast arbetade som anställd eller bedrev verksamhet som
61
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
egenföretagare, ska inte påverka beviljandet av förmånerna i
bosättningsmedlemsstaten.
3. Vid tillämpningen av artikel 65.5 b i grundförordningen ska
institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning arbetstagaren
senast omfattades av, på begäran av institutionen på
bosättningsorten, meddela den institutionen om arbetstagaren
har rätt till förmåner enligt artikel 64 i grundförordningen.
Artikel 11 – Kriterier för fastställande av bosättningsort
1. Om två eller flera medlemsstaters institutioner har skilda
uppfattningar när det gäller att fastställa bosättningsorten för en
person som omfattas av grundförordningen, ska dessa
institutioner i samförstånd fastställa var den berörda personen
har sina huvudsakliga intressen, på grundval av en samlad
bedömning av alla tillgängliga uppgifter om relevanta fakta, vilket
skulle kunna omfatta följande:
a) Vistelsens varaktighet och kontinuitet på de berörda
medlemsstaternas territorier.
b) Personens situation, inbegripet:
i) Verksamhetens art och särskilda karaktär, särskilt platsen där
verksamheten vanligtvis utövas, verksamhetens stadigvarande
karaktär och ett anställningsavtals varaktighet.
ii) Personens familjesituation och personens familjeband.
iii) Utövandet av oavlönad verksamhet.
iv) När det gäller studerande, deras inkomstkälla.
v) Personens bostadsförhållanden, särskilt huruvida bostaden
har permanent karaktär.
vi) Den medlemsstat där personen anses vara bosatt för
skatteändamål.
2. Om de berörda institutionerna efter övervägande av olika
kriterier som grundar sig på relevanta fakta enligt punkt 1 inte
kan komma överens, ska den berörda personens avsikt såsom
den framgår av sådana fakta och omständigheter, särskilt skälen
till att personen har flyttat, anses vara avgörande för
fastställandet av personens faktiska bosättningsort.
Föreskrifter
2 § IAFFS 2005:6
Ersättning i bosättningsstaten eller ursprungsstaten
En arbetslös person som omfattas av Rådets förordning (EG)
883/2004 artikel 65.5 a eller Rådets förordning (EEG) 1408/71
artikel 71.1 a) ii eller b) ii, och som har rätt till
62
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
arbetslöshetsersättning enligt svensk lagstiftning, har rätt till
inträde i den arbetslöshetskassa vars verksamhetsområde
närmast motsvarar den sysselsättning han eller hon hade i
arbetslandet.
(…)
Rättspraxis
C-76/76 Di Paolo
I detta förhandsavgörande anges kriterier för att avgöra
bosättningen för personer som omfattas av artikel 71 Fo
1408/71 (motsvaras av artikel 65 Fo 883/04), men som inte är
gränsarbetare. Av domen framgår att bosättningslandet är det
land där en person är stadigvarande bosatt och där han eller
hon har sitt stadigvarande intressecentrum, även om personen
arbetar i en annan medlemsstat. Om en bosättning är
stadigvarande avgörs utifrån dess varaktighet och kontinuitet
före flytten. Den omständigheten att en person har kvar sin familj
i en medlemsstat är inte i sig tillräcklig för att han eller hon ska
anses vara bosatt i den staten, men kan utgöra bevis för att så
är fallet. Vidare uttalade domstolen att en fast anställning i en
medlemsstat är en presumtion för att personen är bosatt där,
även om familjen bor kvar i en annan medlemsstat. Andra
faktorer av betydelse vid bedömningen av bosättning är längden
av vistelsen och syftet med flytten till en annan medlemsstat,
den nya anställningens karaktär samt personens avsikter såsom
de framstår när samtliga omständigheter beaktas.
Domstolen framhåller att bestämmelserna i artikel 71.1(b)ii Fo
1408/71 (motsvaras av artikel 65.2 Fo 883/04) ska tolkas
restriktivt eftersom de är ett undantag från den allmänna regeln i
artikel 67.3 Fo 1408/71 (motsvaras av artikel 61.2 Fo 883/04).
C-216/89 Reibold
Målet gällde en arbetstagare som under två år var
projektanställd i en annan medlemsstat än den där han var
bosatt. Var tredje månad hade han längre avbrott för semester i
bosättningslandet. I detta avgörande hänvisade EU-domstolen
till de kriterier som angavs i Di Paolo-målet och påpekade även
att längden av vistelsen och syftet med flytten till en annan
medlemsstat ska beaktas i ljuset av de faktiska förhållandena i
det konkreta fallet. Omständigheterna i målet kring anställning i
det andra landet skulle därmed beaktas vid bedömningen av
vilket som var hans bosättningsland.
63
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
C-102/91 Knoch
Detta mål rörde en person som hade arbetat i ett land, men var
bosatt i ett annat. Då hon blev arbetslös fick hon
arbetslöshetsersättning från det före detta arbetslandet.
Domstolen slog fast att det faktum att personen hade
arbetslöshetsersättning och sökte arbete i det före detta
arbetslandet inte var ett avgörande kriterium när
bosättningsorten skulle bestämmas enligt artikel 71.1(b)ii Fo
1408/71 (motsvaras av artikel 65.2 Fo 883/04). Ett sådant
faktum kan på sin höjd utgöra en indikation på att personens
bosättning kanske skulle ha flyttats till denna stat om personen
ifråga hade fått en anställning där. Domstolen hänvisade till Di
Paolo-målet och konstaterade att det inte finns någon
tidsbegränsning vad gäller tillämpningen av artikeln, utan att en
person kan omfattas av bosättningslandets lagstiftning oavsett
hur länge han eller hon har varit borta därifrån.
Vidare följer av domen att när en oäkta gränsarbetare
återvänder till sitt bosättningsland med beviljad ersättning från
sitt före detta arbetsland enligt bestämmelserna i artikel 69 Fo
1408/71 (motsvaras av artikel 64 Fo 883/04), ska
bosättningslandet under denna period inte betala ut någon
arbetslöshetsersättning. Enligt artikel 12.1 Fo 1408/71
(motsvaras av artikel 10 Fo 883/04), som stadgar om att
förmåner inte får sammanträffa, ska därefter den period då
personen har fått ersättning enligt det före detta arbetslandets
lagstiftning avräknas från ersättningsperioden i hans eller
hennes bosättningsland.
C-236/87 Bergemann
I detta förhandsavgörande fann domstolen att artikel 71.1(b)ii Fo
1408/71 (motsvaras av artikel 65.2 Fo 883/04) skulle tillämpas
för en person som under en anställning i en medlemsstat hade
bosatt sig i en annan medlemsstat av familjeskäl och som efter
en månads semester inte återvände till arbetslandet för att
arbeta. Personen ifråga hade därmed rätt till
arbetslöshetsersättning i bosättningslandet, eftersom hon
ansågs vara bosatt i ett land, men ha arbetat i ett annat.
C-444/98 de Laat
I detta avgörande slog domstolen fast att de kriterier som ska
tillämpas för att bestämma huruvida en gränsarbetare ska anses
som delvis eller helt arbetslös i den mening som avses i artikel
71.1(a) Fo 1408/71 (motsvaras av artikel 65.1-2 Fo 883/04) ska
vara enhetliga gemenskapskriterier. Bedömningen kan alltså
inte grunda sig på kriterier som följer av nationell rätt. Domstolen
64
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
uttalade vidare att det endast är om arbetstagaren helt saknar
anknytning till den behöriga medlemsstaten och är helt arbetslös
som han eller hon måste anmäla sig som arbetslös på
bosättningsorten. I det aktuella fallet fortsatte den sökande att
vara anställd av ett och samma företag, men på deltid, i en
annan medlemsstat än den där han var bosatt, samtidigt som
han sökte heltidsarbete. Domstolen uttalade att personen skulle
betraktas som delvis arbetslös och att ersättningen skulle
betalas ut av den behöriga institutionen i arbetslandet.
C-131/95 Huijbrechts
Domstolen slog i detta avgörande fast att artikel 71 Fo 1408/71
(motsvaras av artikel 65 Fo 883/04) innebär att det före detta
arbetslandets skyldigheter endast upphävs tillfälligt under den
period då den arbetslöse är bosatt i en annan medlemsstat.
Detta medför att när den berörda personen, efter att ha uppburit
arbetslöshetsersättning i sitt bosättningsland, bosätter sig i sitt
före detta arbetsland, är det detta land som ska fortsätta att
betala ut arbetslöshetsersättning. Den ersättning som har
betalats ut i det tidigare bosättningslandet ska då beaktas.
C-1/85 Miethe
Domstolen fann att en helt arbetslös person som enligt
förordningens definition är en gränsarbetare, trots detta kan
betraktas som en oäkta gränsarbetare om personen har kvar
personliga och yrkesmässiga band till det land där han eller hon
senast arbetade, vilket ger honom eller henne bättre möjligheter
att finna nytt arbete där. Personen ifråga kan därmed välja att
ansöka om ersättning i det före detta arbetslandet, vilket inte är
möjligt för en helt arbetslös gränsarbetare.
I Fo 883/04 finns dock en möjlighet att som kompletterande
åtgärd ställa sig till arbetsförmedlingens förfogande i det före
detta arbetslandet, samtidigt som man får
arbetslöshetsersättning i bosättningslandet. På detta sätt
förbättras möjligheterna för personer som har starka personliga
och yrkesmässiga band till det före detta arbetslandet att få nytt
arbete där.
Artikel 65 berörs dessutom bl.a. i EU-domstolens domar i målen
Mouthaan (C-39/76), Aubin (C-227/81), Guyot (C-128/83),
Cochet (C-145/84), Toosey (C-287/92), van Gestel (C-454/93),
Naruschawicus (C-308/94)
65
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
Information
Allmänt om artikel 65
Först och främst avviker artikel 65 från den allmänna regeln i
förordningen om att arbetslösa personer ska omfattas av
arbetslandets lagstiftning. Avsikten med bestämmelserna i
artikel 65 är att säkerställa att migrerande arbetstagare och
egenföretagare får arbetslöshetsersättning på ett sätt som bäst
främjar möjligheten att få ett nytt arbete. Underförstått antas att
förutsättningarna för en helt arbetslös gränsarbetare att söka
nytt arbete är gynnsammast i personens bosättningsland.
Innan en person blir arbetslös går det enligt reglerna i artikel 65
dock under inga omständigheter att göra undantag från artikel
11.3.a Fo 883/04 och principen om att arbetslandets lagstiftning
gäller.
Reglerna i artikel 65 utgör ett undantag från artikel 61.2, som
säger att arbete senast ska ha utförts i det land där en person
ansöker om ersättning. Detta undantag är en konsekvens av att
en helt arbetslös person som har arbetat i ett annat land än
bosättningslandet enligt artikel 65.5.a ska få förmåner i enlighet
med bosättningslandets lagstiftning som om han eller hon hade
omfattats av den lagstiftningen under sitt senaste arbete.
Distinktionen mellan gränsarbetare och oäkta gränsarbetare
Reglerna i artikel 65 är begränsade till att gälla två kategorier av
arbetstagare eller egenföretagare, nämligen gränsarbetare och
oäkta gränsarbetare. Bestämmelserna för dessa båda kategorier
skiljer sig något åt, vilket framgår nedan. I förordningens artikel 1
definieras gränsarbetare. Vad gäller oäkta gränsarbetare
definieras dessa negativt genom att de i vissa delar av artikel 65
särskiljs som ”arbetslösa personer som inte är gränsarbetare”.
De kriterier som ska beaktas för att avgöra om en person är en
oäkta gränsarbetare och i vilket land han eller hon ska anses ha
varit bosatt följer av EU-domstolens praxis (se nedan).
Administrativa kommissionen har i beslut U2 (se bilaga 8) slagit
fast följande om oäkta gränsarbetare: ”När artikel 65.5 tillämpas
ska särskilt följande personkategorier omfattas, under
förutsättning att de under sitt senaste arbete har varit bosatta i
en annan medlemsstat än i den behöriga staten: Personer som
är anställda eller egenföretagare ombord på ett havsgående
fartyg (artikel 11.4 Fo 883/04), personer som normalt arbetar i
två eller flera medlemsstater (artikel 13 Fo 883/04), och
personer som omfattas av ett avtal enligt förordningens artikel
16.1.”
66
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
Observera att detta beslut inte utgör en fullständig förteckning
över de personkategorier för vilka artikel 65 kan tillämpas. En
särskild bedömning ska ske i varje enskilt fall när fråga uppstår
om huruvida artikeln ska tillämpas.
Bosättning
Bedömningen av om en person ska anses vara bosatt i ett annat
medlemsland än arbetslandet avgör om artikel 65 ska tillämpas
eller inte. I artikel 1(j) definieras bosättning som den ort där en
person är stadigvarande bosatt.
Bosättningsbegreppet ska tolkas enhetligt av medlemsstaterna
och i tolkningen blir kriterierna som framgår av EU-domstolens
rättspraxis, främst i Di Paolo-målet, viktiga. Samtliga relevanta
aspekter ska vägas mot varandra i en så kallad
vågskålsbedömning. I denna bedömning är ingen enskild
omständighet avgörande, utan en helhetsbedömning ska göras.
I EU-domstolens praxis har dock personens intressecentrum
med avseende på familjesituationen haft stor betydelse, men
domstolen har även uttalat att det ska förutsättas att en
arbetstagare som har haft en fast anställning i en medlemsstat
även har varit bosatt där. Utgångspunkten ska vara att
bedömningen av vem som omfattas av reglerna i artikel 65 utan
att vara gränsarbetare ska vara restriktiv och att den inte är
avsedd att omfatta varje migrerande arbetstagare som arbetar i
ett land samtidigt som de har sin familj i ett annat land.
I artikel 11 TFo 987/09 finns kriterier för hur bosättningsorten
ska bestämmas då institutionerna i två eller flera medlemsstater
har olika uppfattningar i frågan. Dessa kriterier sammanfaller
dock i många delar med dem som har fastslagits i rättspraxis för
fastställande av bosättningsort.
Helt eller delvis arbetslös
Som framgår av artikel 65 gäller olika regler för rätt till ersättning
beroende av om en person är helt eller delvis arbetslös. Delvis
eller periodvis arbetslösa personer får ersättning i arbetslandet,
som om de hade varit bosatta där. Detta gäller både för
gränsarbetare och oäkta gränsarbetare. För helt arbetslösa
personer gäller att de ska få ersättning i sitt bosättningsland. (Se
nedan om oäkta gränsarbetares valmöjlighet). För samtliga
gäller att de ska anmäla sig vid arbetsförmedlingen i den
medlemsstat som betalar ut ersättningen, i enlighet med det
landets nationella regler.
Administrativa kommissionen har i beslut U3 (se bilaga 9) slagit
fast följande om begreppet ”delvis arbetslös” i artikel 65.1:
67
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
Inledningsvis konstateras att enhetliga kriterier ska användas för
att bestämma om en person ska anses vara helt eller delvis
arbetslös. Avgörande för bedömningen är om det finns eller helt
saknas en avtalsenlig anknytning till en arbetsgivare. Hur länge
ett eventuellt tillfälligt uppehåll i förvärvsverksamheten har
pågått är inte avgörande. Bedömningen av om det finns en
avtalsenlig anknytning baseras på lagstiftningen i arbetslandet.
När det gäller egenföretagare anges att när någon yrkesmässig
eller affärsmässig aktivitet inte längre utförs i arbetslandet, ska
personen ifråga anses vara helt arbetslös enligt artikel 65.2.
Helt arbetslös oäkta gränsarbetare
Till skillnad från helt arbetslösa gränsarbetare kan helt
arbetslösa oäkta gränsarbetare välja att ansöka om ersättning
antingen i arbetslandet eller i bosättningslandet. Valet görs i
praktiken genom att den oäkta gränsarbetaren vid arbetslöshet
anmäler sig till arbetsförmedlingen i arbetslandet, eller
återvänder till bosättningsstaten och anmäler sig vid
arbetsförmedlingen där.
En oäkta gränsarbetare som har beviljats
arbetslöshetsersättning i det före detta arbetslandet och som
efter en tid väljer att återvända till sitt bosättningsland, ska
inledningsvis få ersättning från det före detta arbetslandet enligt
bestämmelserna i förordningens artikel 64. Innan
arbetslöshetskassan fastställer om ersättningsrätt föreligger i
Sverige som bosättningsland ska kassan avgöra om det finns
ersättningsrätt från ett annat medlemsland enligt artikel 64. (Se
nedan om tillämpningsregler).
När en oäkta gränsarbetare återvänder till bosättningslandet ska
den period då det före detta arbetslandet har betalat ut
ersättning räknas av från ersättningsperioden i
bosättningslandet. Detta framgår av förordningens artikel 10
(förhindrande av sammanträffande av förmåner) och har även
har slagits fast i Knoch-målet
Kompletterande arbetssökande i det före detta arbetslandet
För att personer som omfattas av artikel 65 och som har
ersättning i bosättningslandet ska kunna söka nytt arbete under
bästa tänkbara förhållanden, finns möjlighet att som
kompletterande åtgärd ställa sig till arbetsförmedlingens
förfogande i det före detta arbetslandet. Eftersom ersättningen
betalas ut i bosättningsstaten ska personen ifråga underkasta
sig kontrollförfarandet i det landet, men även leva upp till de
skyldigheter för arbetssökande som följer av nationella regler i
det före detta arbetslandet. I detta sammanhang kan samarbete
68
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
och utbyte av information mellan det före detta arbetslandets
och bosättningslandets institutioner vara nödvändig (se vidare
under tillämpningsregler).
För att undvika att det uppstår en konflikt mellan den
arbetssökandes skyldighet att vara tillgänglig för
arbetsmarknaderna i de båda länderna anges dock i
tillämpningsförordningen att arbetssökandet i bosättningslandet
har prioritet. Det anges vidare att ersättningen i
bosättningslandet inte ska påverkas av att personen inte
uppfyller alla skyldigheter i sitt före detta arbetsland.
Enligt svensk rätt måste grundvillkoren i 9 § ALF vara uppfyllda
för att en person ska ha rätt till arbetslöshetsersättning. När
Arbetsförmedlingen bedömer att något eller flera av villkoren inte
uppfylls, ska en underrättelse om detta sändas till
arbetslöshetskassan, som ska undersöka om personen
fortfarande har rätt till ersättning. Arbetslöshetskassan kan även
på eget initiativ utreda om en person uppfyller grundvillkoren.
Det huvudsakliga arbetssökandet ska ske i bosättningslandet
även om personen väljer att också anmäla sig vid
arbetsförmedlingen i sitt före detta arbetsland. Arbetssökandet i
det andra landet ska ses som ett komplement. Så länge det
huvudsakliga arbetssökandet bedöms ske i Sverige, som
bosättningsland, bör grundvillkoren i 9 § ALF anses uppfyllda.
Om arbetssökandet i det före detta arbetslandet övergår från att
vara komplementärt till att bli huvudsakligt finns däremot skäl för
Arbetsförmedlingen att skicka en underrättelse till
arbetslöshetskassan.
För att kunna söka arbete i två olika medlemsstater samtidigt, är
det lämpligt att denna kategori arbetssökande får använda en
del av tiden i bosättningsstaten åt att söka arbete i det före detta
arbetslandet via Internet, där lediga arbeten finns annonserade.
På så sätt är det inte alltid nödvändigt att vara fysiskt tillgänglig
för arbetssökande i det före detta arbetslandet. I det
sammanhanget kan den svenska arbetsförmedlingen vara
behjälplig, t.ex. genom europaarbetsförmedlarna i det så kallade
Eures-nätverket, European Employment Service.
Återbetalning mellan medlemsstater
Artikelns punkt 6-8 handlar om återbetalning mellan
medlemsstater. Bestämmelserna syftar till att balansera
kostnaderna mellan det före detta arbetslandet och
bosättningslandet för utbetalningen av ersättning till personer
som omfattas av artikel 65, nämligen gränsarbetare och oäkta
gränsarbetare.
69
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
Reglerna innebär att den behöriga institutionen i det före detta
arbetslandet ska ersätta den behöriga institutionen i
bosättningslandet för den ersättning som denna institution har
betalat ut under de första tre månaderna. Perioden kan
förlängas till fem månader om förutsättningarna för detta är
uppfyllda. Återbetalningsbeloppet kan dock begränsas om ett
lägre belopp skulle ha betalats ut enligt det före detta
arbetslandets lagstiftning. Dessutom ska perioden då en oäkta
gränsarbetare får ersättning från sitt före detta arbetsland enligt
artikel 64 räknas av från återbetalningsperioden. Slutligen finns
en möjlighet för två eller flera medlemsstater att avstå från
återbetalning sinsemellan.
I artikel 70 TFo 987/09 anges praktiska bestämmelser om
förfarandet vid återbetalning. Se vidare under relevant avsnitt.
Tillämpningsregler
Innan arbetslöshetskassan kan pröva rätten till inträde och
ersättning med stöd av artikel 65, ska kassan utreda om den
sökande har rätt till arbetslöshetsersättning från det före detta
arbetslandet enligt artikel 64. Av SED U018, som innehåller en
gränsarbetares försäkringshistorik, ska även framgå om den
berörda personen är ersättningsberättigad i det före detta
arbetslandet och om han eller hon har rätt till ersättning enligt
artikel 64. Om dessa uppgifter inte anges och om den sökande
inte kan visa en sådan handling som avses i artikel 55.1 TFo
987/09, och som styrker rätten till förmåner enligt artikel 64, ska
den svenska arbetslöshetskassan begära in dessa uppgifter från
den utländska institutionen genom SED U031. Som svar på
begäran skickas SED U008. Observera att ersättning inte ska
betalas ut förrän det är utrett om personen har rätt till ersättning
från det före detta arbetslandet eller inte.
När en före detta gränsarbetare som en kompletterande åtgärd
utnyttjar möjligheten att söka arbete i sitt före detta arbetsland,
ska han eller hon meddela arbetsförmedlingen på
bosättningsorten detta. Genom SED U019 kan
arbetsförmedlingen i det före detta arbetslandet begära
information om personens registrering och arbetssökande i
bosättningslandet. Arbetsförmedlingen på bosättningsorten
lämnar de begärda upplysningarna på SED U020. Genom SED
U021 kan bosättningsortens arbetsförmedling begära
motsvarande uppgifter om den berörda personens registrering
och arbetssökande i det före detta arbetslandet, som svarar på
förfrågan genom SED U022.
70
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
10. Artikel 70 – Återbetalning av
arbetslöshetsförmåner mellan
medlemsstater
Förordning 987/2009
Artikel 70
Återbetalning av arbetslöshetsförmåner
Om en sådan överenskommelse som avses i artikel 65.8 i
grundförordningen saknas, ska institutionen på bosättningsorten
till institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning
förmånstagaren senast omfattades av, översända en begäran
om återbetalning av arbetslöshetsförmåner enligt artikel 65.6
och 65.7 i grundförordningen. Begäran ska göras före utgången
av en sexmånadersperiod efter utgången av det kalenderhalvår
under vilket den sista utbetalningen gjordes av de
arbetslöshetsförmåner för vilka återbetalning begärs. Begäran
ska innehålla uppgift om det förmånsbelopp som betalats ut
under de perioder på tre eller fem månader som avses i artikel
65.6 och 65.7 i grundförordningen, den period under vilken
dessa förmåner har betalats ut samt uppgifter som identifierar
den arbetslösa personen. Fordringarna ska lämnas in och
betalas ut via de berörda medlemsstaternas förbindelseorgan.
Det föreligger inget krav på att beakta begäranden som lämnas
in efter den tidsfrist som anges i det första stycket.
Artiklarna 66.1 och 67.5–67.7 i tillämpningsförordningen ska
även gälla.
Från och med utgången av den 18-månadersperiod som avses i
artikel 67.5 i tillämpningsförordningen, får ränta för obetalda
fordringar debiteras av borgenärsinstitutionen. Denna ränta ska
beräknas i enlighet med artikel 68.2 i tillämpningsförordningen.
Maximibeloppet för den återbetalning som avses i artikel 65.6
tredje meningen i grundförordningen ska i varje enskilt fall vara
det förmånsbelopp som den berörda personen skulle ha rätt till
enligt lagstiftningen i den medlemsstat denne senast omfattades
av, om personen fortfarande är registrerad hos
arbetsförmedlingen i denna medlemsstat. För förbindelser
mellan de medlemsstater som förtecknas i bilaga 5 till
tillämpningsförordningen ska de behöriga institutionerna i den
71
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
ena av de medlemsstater vars lagstiftning den berörda personen
senast omfattades av, dock fastställa maximibeloppet i varje
enskilt fall på grundval av medelbeloppet av de
arbetslöshetsförmåner som betalats ut enligt den
medlemsstatens lagstiftning under föregående kalenderår.
Artikel 66.1 – Förfarande för återbetalning mellan
institutioner
1. Återbetalningen mellan de berörda medlemsstaterna ska
genomföras så snart som möjligt. Varje berörd institution ska
vara skyldig att reglera återbetalningsfordran inom de tidsfrister
som avses i detta avsnitt så snart den är i stånd till detta. En
tvist om en viss fordran ska inte hindra regleringen av en annan
fordran eller andra fordringar.
Artikel 67.5-7 – Tidsfrister för inlämnande och reglering av
fordringar
5. Fordringarna ska betalas av gäldenärsinstitutionen till det
förbindelseorgan i borgenärsmedlemsstaten som avses i artikel
66 i tillämpningsförordningen inom 18 månader efter utgången
av den månad de lämnades in till gäldenärsmedlemsstatens
förbindelseorgan. Detta gäller inte de fordringar som
gäldenärsinstitutionen av relevanta skäl har tillbakavisat under
den perioden.
6. Alla tvister ska biläggas senast 36 månader efter den månad
då fordran lämnades in.
7. Revisionskommittén ska underlätta det slutgiltiga avslutandet
av räkenskaperna om tvisten inte kan biläggas inom den tid som
anges i punkt 6 och ska, efter motiverad begäran från någon av
parterna, lämna ett yttrande om tvisten inom sex månader efter
den månad under vilken ärendet hänsköts till kommittén.
Artikel 68.2 – Dröjsmålsränta och avbetalningar
Denna ränta ska beräknas på grundval av den referensränta
som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga
refinansieringstransaktioner. Den referensränta som gäller den
första dagen i den månad då förfallodagen infaller ska tillämpas.
72
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
Information
Allmänt om återbetalning
I artikel 65 punkt 6-8 Fo 883/04 finns bestämmelser om
återbetalning mellan medlemsstater avseende ersättning som
har utbetalats till personer som omfattas av artikel 65. I korthet
innebär bestämmelserna att den behöriga institutionen i det före
detta arbetslandet ska ersätta den behöriga institutionen i
bosättningslandet för hela det belopp som har betalats ut de
första tre, alternativt fem, månaderna. Ersättningsbeloppet
begränsas dock genom att det inte får överstiga det
ersättningsbelopp som gäller vid arbetslöshet enligt det före
detta arbetslandets lagstiftning, och att en avräkning från
återbetalningsperioden får göras för den period då ersättning har
betalats ut enligt artikel 64.
Förbindelseorgan
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen är svenskt
förbindelseorgan i relation till bestämmelsen i artikel 70.
Begäran om återbetalning och tidsfrist
En begäran om återbetalning från institutionen i
bosättningslandet ska innehålla uppgifter om det
ersättningsbelopp som har betalats ut, perioden då utbetalning
har skett och uppgifter som identifierar den arbetslösa personen.
Begäran skickas i SED U023.
Begäran om återbetalning ska göras senast sex månader efter
utgången av det kalenderhalvår då den sista ersättningen som
begäran gäller betalades ut. Om en begäran om återbetalning
kommer in efter denna tidpunkt behöver den inte beaktas. Ett
meddelande om att bosättningslandets begäran inte accepteras
p.g.a. att den har kommit in för sent, sänds i SED U025.
Exempel: En arbetslös person, som senast har arbetat i ett
annat land och som är bosatt i Sverige, har
arbetslöshetsersättning i Sverige från och med juli till och med
oktober 2010. Den sista utbetalningen sker i slutet av oktober
2010, alltså under det andra kalenderhalvåret 2010. Begäran om
återbetalning ska göras inom nästa sexmånadersperiod, således
senast den 30 juni 2011.
Genomförande av återbetalningen
En generell princip är att återbetalningen ska genomföras så
snart som möjligt. Tidsfristen för återbetalning är annars att den
ska göras inom 18 månader från det att begäran lämnades in till
förbindelseorganet i det före detta arbetslandet. Om begäran om
73
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
återbetalning accepteras i sin helhet av det före detta
arbetslandets behöriga institution skickas SED U024. Om
begäran om återbetalning accepteras delvis eller inte alls
skickas istället SED U025. I denna SED ska det framgå på vilket
sätt institutionen i det före detta arbetslandet invänder mot
begäran om återbetalning. Genom SED U026 meddelar den
behöriga institutionen i det före detta arbetslandet den behöriga
institutionen i bosättningslandet om att återbetalning har gjorts.
Bosättningslandets institution bekräftar att återbetalningen har
tagits emot och att återbetalningsärendet är avslutat genom
SED U027. Den behöriga institutionen i det före detta
arbetslandet bekräftar att ärendet är avslutat i SED U028.
En eventuell tvist om återbetalning av arbetslöshetsersättning
som inte kan lösas senast tre år efter den månad då begäran
lämnades in, kan hänskjutas till Revisionskommittén (se mer om
kommitténs funktion i artikel 74 Fo 883/04).
Maximibelopp
När en begäran om återbetalning har lämnats in gör den
behöriga institutionen i det före detta arbetslandet en bedömning
av om återbetalningsbeloppet kan begränsas. Detta görs genom
en beräkning av det ersättningsbelopp som den aktuella
personen skulle ha fått i det före detta arbetslandet. Denna
fiktiva ersättning utgör det maximibelopp som kan begränsa det
återbetalningsbelopp som institutionen i bosättningsstaten
begär.
De medlemsstater som är förtecknande i
tillämpningsförordningens bilaga 5 har ett fastställt
maximibelopp som inte behöver beräknas i varje enskilt
återbetalningsärende. Observera dock att detta fastställda
maximibelopp enbart kan åberopas gentemot de andra
medlemsstater som är förtecknade i bilaga 5. Exempelvis kan
Tyskland, som är förtecknad i bilaga 5, inte åberopa det
fastställda maximibeloppet vid en begäran om återbetalning från
en svensk arbetslöshetskassa, eftersom Sverige inte finns
förtecknad i bilaga 5.
Ränta
Från och med utgången av tidsfristen för återbetalning på 18
månader får dröjsmålsränta påföras. Räntan beräknas på
grundval av Europeiska centralbankens referensränta.
Information om att påföra ränta skickas i SED U029. Huruvida
räntan accepteras eller inte anges i SED U030.
74
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
Valutaomräkning
Enligt artikel 90 TFo 987/09 ska växelkursen mellan två valutor
vara den referensväxelkurs som anges av Europeiska
centralbanken. När jämförelsen görs mellan det belopp som
faktiskt har betalats ut av institutionen på bosättningsorten och
det högsta ersättningsbelopp som avses i artikel 65.6 tredje
meningen Fo 883/04, ska dagen för att fastställa växelkursen
vara den första dagen i den kalendermånad då den
ersättningsbara perioden löpte ut. Detta framgår av punkt 7 i
Administrativa kommissionens beslut H3 (se bilaga 6).
75
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
11. Återkrav av förmåner som har
betalats ut felaktigt: avräkning och
indrivning
Förordning 883/2004
Artikel 84 – Uppbörd av avgifter och återkrav av förmåner
1. Uppbörd av avgifter som ska betalas till en institution i en
medlemsstat samt återkrav av icke berättigade förmåner som
utgetts av en institution i en medlemsstat, får göras i en annan
medlemsstat i enlighet med de förfaranden och med de
garantier och förmånsrätter som gäller för uppbörd av avgifter
och för återkrav av icke berättigade förmåner som utgetts av
motsvarande institution i den sistnämnda medlemsstaten.
2. Verkställbara beslut från domstolar och
förvaltningsmyndigheter om uppbörd av avgifter, räntor och alla
andra kostnader eller om återkrav av icke berättigade förmåner
som utgetts enligt lagstiftningen i en medlemsstat skall på
begäran av den behöriga institutionen erkännas och verkställas i
en annan medlemsstat, inom ramen för och i enlighet med de
förfaranden som föreskrivs i den sistnämnda medlemsstatens
lagstiftning eller i enlighet med andra förfaranden som är
tillämpliga på liknande beslut i nämnda stat. Sådana beslut ska
förklaras vara verkställbara i den medlemsstaten om detta krävs
enligt lagstiftningen eller andra förfaranden som tillämpas i
denna medlemsstat.
3. Vid indrivning, konkurs- och förlikningsförfaranden skall de
fordringar en medlemsstats institution har i en annan
medlemsstat omfattas av samma förmånsrätter som gäller för
fordringar av samma slag i den sistnämnda medlemsstaten
enligt dess lagstiftning.
4. Förfarandena för tillämpning av denna artikel, inklusive vilka
kostnader som skall ersättas, skall regleras genom
tillämpningsförordningen eller, vid behov och som en
kompletterande åtgärd, genom överenskommelser mellan
medlemsstaterna.
76
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
Förordning 987/2009
Artikel 71 – Allmänna bestämmelser
Vid tillämpningen av artikel 84 i grundförordningen och inom de
ramar som där anges, ska fordringar alltid, när det är möjligt,
återkrävas genom avräkning antingen mellan institutioner i de
berörda medlemsstaterna, eller gentemot den berörda fysiska
eller juridiska personen i fråga enligt artiklarna 72–74 i
tillämpningsförordningen. Om hela eller en del av fordran inte
kan återkrävas genom avräkning, ska de belopp som återstår att
betala drivas in i enlighet med artiklarna 75–85 i
tillämpningsförordningen.
Artikel 72 – Förmåner som erhållits felaktigt
1. Om en institution i en medlemsstat felaktigt har betalat ut
förmåner till en person kan den institutionen enligt de villkor och
inom de gränser som gäller enligt den lagstiftning som
institutionen tillämpar, begära att institutionen i varje annan
medlemsstat som utger förmåner till denna person drar av det
felaktiga beloppet från fordringar som personen i fråga har eller
pågående utbetalningar till personen i fråga, oavsett från vilken
gren av trygghetssystemen som förmånen utbetalas.
Institutionen i den sistnämnda medlemsstaten ska göra avdraget
enligt de villkor och inom de gränser som gäller för en sådan
avräkning enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar, som
om den själv hade betalat ut för höga belopp, och överföra det
avdragna beloppet till den institution som felaktigt betalat ut
förmåner. (…)
Artikel 6 – Provisorisk tillämpning av lagstiftning och
provisoriskt beviljande av förmåner
(…)
2. Om två eller flera medlemsstaters institutioner eller
myndigheter har skilda uppfattningar om vilken institution som
ska utge kontant- eller vårdförmånerna, ska den berörda
personen, som hade kunnat göra anspråk på förmåner om
skilda uppfattningar inte hade förelegat, provisoriskt få de
förmåner som föreskrivs i den lagstiftning som institutionen på
bosättningsorten tillämpar eller, om personen inte är bosatt inom
någon av dessa medlemsstaters territorium, de förmåner som
föreskrivs i den lagstiftning som tillämpas av den institution till
vilken begäran först lämnades in.
77
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
3. Om de berörda institutionerna eller myndigheterna inte
kommer överens får de behöriga myndigheterna hänskjuta
frågan till administrativa kommissionen tidigast en månad efter
den dag då åsiktsskillnaden enligt punkt 1 eller 2 uppstod.
Administrativa kommissionen ska försöka jämka samman
ståndpunkterna inom sex månader efter det att ärendet
hänsköts till den.
4. Om det antingen fastställs att den tillämpliga lagstiftningen
inte är lagstiftningen i medlemsstaten för den provisoriska
försäkringstillhörigheten, eller att den institution som har beviljat
de provisoriska förmånerna inte är den behöriga institutionen,
ska den institution som har fastställts som behörig anses ha varit
retroaktivt behörig som om denna åsiktsskillnad aldrig hade
funnits, senast antingen från och med dagen för den
provisoriska försäkringstillhörigheten eller från och med det
första provisoriska beviljandet av de berörda förmånerna.
5. Vid behov ska den institution som har fastställts som behörig
och den institution som preliminärt har betalat ut
kontantförmåner eller preliminärt tagit ut avgifter, i
förekommande fall reglera den berörda personens ekonomiska
situation i fråga om avgifter och kontantförmåner som utbetalats
preliminärt, i enlighet med bestämmelserna i avdelning IV kapitel
III i tillämpningsförordningen. (…)
Artikel 73 – Provisoriska utbetalningar av kontantförmåner
eller avgifter
1. Vid tillämpningen av artikel 6 i tillämpningsförordningen ska
den institution som provisoriskt betalade ut kontantförmånerna,
senast tre månader efter det att den tillämpliga lagstiftningen har
fastställts eller den institution som är ansvarig för utbetalningen
har identifierats, sammanställa en redovisning av det
provisoriskt utbetalda beloppet och översända den till den
institution som fastställts som behörig.
Den institution som fastställts som behörig för utbetalningen av
förmånerna ska dra av ett belopp motsvarande den provisoriska
utbetalningen från det förmånsbelopp som den är skyldig den
berörda personen och utan dröjsmål överföra det avdragna
beloppet till den institution som provisoriskt betalade
kontantförmånerna.
Om det provisoriskt utbetalda beloppet överstiger fordringen,
eller om det inte finns någon fordran, ska den institution som
fastställts som behörig dra av detta belopp från pågående
78
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
utbetalningar, enligt de villkor och begränsningar som gäller för
denna avräkningsmetod enligt den lagstiftning den tillämpar, och
utan dröjsmål överföra det avdragna beloppet till den institution
som provisoriskt betalade kontantförmånerna. (…)
Artikel 74 – Kostnader för avräkning
Inga kostnader ska betalas när fordran återkrävs genom den
avräkningsmetod som anges i artiklarna 72 och 73 i
tillämpningsförordningen.
Artikel 75 – Definitioner och allmänna bestämmelser
1. I detta avsnitt avses med
- fordran: alla fordringar som gäller avgifter eller förmåner som
felaktigt utbetalats eller tillhandahållits, inklusive ränta, böter,
administrativa påföljder och alla andra avgifter och kostnader i
samband med fordran i enlighet med lagstiftningen i den
medlemsstat som gör fordran gällande,
- sökande part: i fråga om varje medlemsstat, varje institution
som lämnar en begäran om information, underrättelse eller
indrivning avseende en fordran enligt definitionen ovan,
- anmodad part: i fråga om varje medlemsstat, varje institution till
vilken en begäran om information, delgivning eller indrivning kan
lämnas.
2. Begäranden och därmed förbundna meddelanden mellan
medlemsstaterna ska i allmänhet lämnas via utsedda
institutioner.
3. Praktiska genomförandeåtgärder, bland annat sådana som
rör artikel 4 i tillämpningsförordningen och fastställandet av en
lägsta tröskel för de belopp för vilka en begäran om indrivning
kan lämnas, ska antas av administrativa kommissionen.
Artikel 76 – Begäran om upplysningar
1. På framställan av den sökande parten ska den anmodade
parten tillhandahålla alla upplysningar som skulle kunna vara av
betydelse för den sökande parten vid indrivningen av dess
fordran.
För att inhämta de upplysningarna ska den anmodade parten
utöva sina befogenheter enligt bestämmelserna i de lagar eller
andra författningar som gäller indrivning av liknande fordringar
som uppkommit i den egna medlemsstaten.
79
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
2. Begäran om upplysningar ska innehålla uppgift om namn,
senast kända adress och alla andra uppgifter som är relevanta
för identifieringen av den berörda juridiska eller fysiska person
som de begärda upplysningarna avser samt vilken typ av
fordran och vilket fordringsbelopp som begäran avser.
3. Den anmodade parten ska inte vara skyldig att tillhandahålla
upplysningar
a) som den inte skulle kunna erhålla i syfte att driva in liknande
fordringar som uppkommit i den egna medlemsstaten,
b) som skulle röja kommersiella, industriella eller professionella
hemligheter, eller
c) som om de lämnas ut skulle kunna vara till skada för
säkerheten eller strida mot allmän ordning i den medlemsstaten.
4. Den anmodade parten ska informera den sökande parten om
skälen till att den inte efterkommer en begäran om upplysningar.
Artikel 77 – Delgivning
1. Den anmodade parten ska på framställan av den sökande
parten, och i enlighet med gällande regler om delgivning av
motsvarande dokument eller beslut i den egna medlemsstaten,
delge mottagaren alla dokument och beslut, även av juridisk art,
som kommer från den sökande partens medlemsstat och som
gäller en fordran och/eller indrivning av denna fordran.
2. En begäran om delgivning ska innehålla uppgift om namn,
adress och andra för identifiering relevanta uppgifter som den
sökande parten normalt har tillgång till, vilken typ av dokument
eller beslut som ska delges och vilket ärende det gäller, om så
är nödvändigt namn, adress och alla andra uppgifter som är
relevanta för identifieringen av den gäldenär och den fordran till
vilka dokumentet eller beslutet hänför sig, samt alla övriga
användbara upplysningar.
3. Den anmodade parten ska utan dröjsmål underrätta den
sökande parten om de åtgärder som har vidtagits med anledning
av dess begäran om delgivning, och särskilt om vilket datum
instrumentet eller beslutet skickades till mottagaren.
Artikel 78 – Begäran om indrivning
1. En begäran om indrivning av en fordran som den sökande
parten riktar till den anmodade parten ska åtföljas av en officiell
eller bestyrkt kopia av den exekutionstitel för indrivning som har
utfärdats i den sökande partens medlemsstat samt, i
80
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
förekommande fall, av andra handlingar, i original eller i form av
bestyrkt kopia, som behövs för indrivningen.
2. Den sökande parten får begära indrivning endast om
a) fordran och/eller exekutionstiteln för indrivning inte bestrids i
den egna medlemsstaten, utom i de fall då artikel 81.2 andra
stycket i tillämpningsförordningen tillämpas,
b) den i sin egen medlemsstat har genomfört de lämpliga
indrivningsförfaranden som kan tillämpas på grundval av den
exekutionstitel som avses i punkt 1, och om de vidtagna
åtgärderna inte kommer att leda till full betalning av fordran,
c) den preskriptionsfrist som föreskrivs i den egna lagstiftningen
inte har löpt ut.
3. I en begäran om indrivning ska anges
a) namn och adress och andra relevanta uppgifter som behövs
för identifiering av den berörda fysiska eller juridiska personen
och/eller tredje man som innehar dennes tillgångar,
b) namn, adress och andra uppgifter som är relevanta för
identifieringen av den sökande parten,
c) en hänvisning till den exekutionstitel för indrivning som har
utfärdats i den sökande partens medlemsstat,
d) fordrans art och belopp, inklusive kapitalfordran, ränta, böter,
administrativa påföljder och alla andra avgifter och kostnader,
med beloppet angivet i valutan i den sökande och den
anmodade partens medlemsstater,
e) datum då den sökande och/eller den anmodade parten
delgav mottagaren exekutionstiteln,
f) från och med vilken dag och under vilken period verkställighet
är möjlig enligt gällande rättsregler i den sökande partens
medlemsstat,
g) alla övriga relevanta upplysningar.
4. Begäran om indrivning ska även innehålla en försäkran från
den sökande parten om att villkoren i punkt 2 är uppfyllda.
5. Den sökande parten ska så snart den får vetskap om dessa
vidarebefordra alla relevanta upplysningar till den anmodade
parten om det ärende som ligger till grund för begäran om
indrivning.
Artikel 79 – Exekutionstitel för indrivning av en fordran
1. I enlighet med artikel 84.2 i grundförordningen ska en
exekutionstitel för indrivning av en fordran direkt erkännas och
automatiskt behandlas som en exekutionstitel för indrivning av
en fordran av den anmodade partens medlemsstat.
81
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
2. Utan hinder av punkt 1 får en exekutionstitel för indrivning av
en fordran vid behov och i enlighet med gällande bestämmelser i
den anmodade partens medlemsstat godtas som, erkännas
som, kompletteras eller ersättas med ett instrument som medger
verkställighet inom den medlemsstatens territorium.
Medlemsstaterna ska sträva efter att inom tre månader från
mottagandet av begäran om indrivning avsluta godtagandet,
erkännandet, kompletteringen eller ersättningen, utom i de fall
då det tredje stycket i denna punkt tillämpas. Medlemsstaterna
får inte vägra att avsluta dessa åtgärder om exekutionstiteln är
korrekt utformad. Den anmodade parten ska informera den
sökande parten om skälen till att tremånadersperioden
överskrids.
Om någon av dessa åtgärder skulle ge upphov till en tvist
beträffande fordran och/eller den exekutionstitel som utfärdats
av den sökande parten, ska artikel 81 i tillämpningsförordningen
tillämpas.
Artikel 80 – Betalningssätt och betalningsfrister
1. Fordringar ska drivas in i valutan i den anmodade partens
medlemsstat. Den anmodade parten ska överföra hela det
fordringsbelopp som den har drivit in till den sökande parten.
2. Den anmodade parten får, om gällande lagar och andra
författningar i den egna medlemsstaten så medger, och efter
samråd med den sökande parten, bevilja gäldenären en
betalningsfrist eller godkänna ett avbetalningsförfarande. Den
ränta som den anmodade parten uppbär med anledning av
denna betalningsfrist ska också överföras till den sökande
parten.
Från och med den dag då exekutionstiteln för indrivning av
fordran direkt erkändes i enlighet med artikel 79.1 i
tillämpningsförordningen eller godtogs, erkändes,
kompletterades eller ersattes i enlighet med artikel 79.2 i
tillämpningsförordningen, ska ränta påföras vid alla dröjsmål
med betalningen enligt de lagar och andra författningar som
gäller i den anmodade partens medlemsstat, vilken också ska
överföras till den sökande parten.
82
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
Artikel 81 – Bestridande av en fordran eller en
exekutionstitel för indrivning av en fordran och bestridande
av verkställighetsåtgärderna
1. Om en fordran och/eller en exekutionstitel för indrivning av en
fordran som utfärdats i den sökande partens medlemsstat under
indrivningsförfarandets gång bestrids av en berörd part, ska
denna part överlämna ärendet till de behöriga myndigheterna i
den sökande partens medlemsstat i enlighet med de rättsregler
som gäller i den medlemsstaten. Den sökande parten ska utan
dröjsmål underrätta den anmodade parten om denna åtgärd.
Den berörda parten får också informera den anmodade parten
om åtgärden.
2. Så snart som den anmodade parten har tagit emot den
underrättelse eller den information som avses i punkt 1,
antingen från den sökande parten eller från den berörda parten,
ska den skjuta upp verkställigheten i avvaktan på det beslut som
den behöriga myndigheten fattar i detta ärende, såvida inte den
sökande parten begär något annat enligt andra stycket i den här
punkten. Om den anmodade parten anser det nödvändigt, och
utan att det påverkar tillämpningen av artikel 84 i
tillämpningsförordningen, får den vidta säkerhetsåtgärder för att
säkerställa indrivningen, om gällande bestämmelser i lagar eller
andra författningar i den egna medlemsstaten medger ett sådant
förfarande för liknande fordringar.
Utan hinder av första stycket får den sökande parten, i enlighet
med gällande lagar, andra författningar och förvaltningspraxis i
den egna medlemsstaten, begära att den anmodade parten
driver in en fordran som bestrids, i den mån som gällande lagar
och andra författningar i den anmodade partens medlemsstat
medger en sådan åtgärd. Om tvisten senare avgörs till
gäldenärens fördel, ska den sökande parten ansvara för
återbetalningen av hela det indrivna beloppet och eventuell
upplupen ersättning enligt gällande lagstiftning i den anmodade
partens medlemsstat.
3. Om bestridandet gäller verkställighetsåtgärder som vidtas i
den anmodade partens medlemsstat ska ärendet hänskjutas till
den behöriga myndigheten i den medlemsstaten i enlighet med
dess lagar och andra författningar.
4. Om den behöriga myndighet till vilket ärendet har hänskjutits i
enlighet med punkt 1 är en allmän domstol eller en
förvaltningsdomstol, ska denna domstols beslut, om det är
83
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
gynnsamt för den sökande parten och medger indrivning av
fordran i den sökande partens medlemsstat, utgöra
"exekutionstiteln för indrivning" i enlighet med artiklarna 78 och
79 i tillämpningsförordningen, och indrivningen av fordran ska
genomföras på grundval av detta beslut.
Artikel 82 – Begränsning av bistånd
1. Den anmodade parten ska inte vara skyldig att
a) bevilja det bistånd som avses i artiklarna 78–81 i
tillämpningsförordningen om indrivningen av fordran på grund av
gäldenärens situation skulle medföra allvarliga ekonomiska eller
sociala svårigheter i den anmodade partens medlemsstat, under
förutsättning att gällande lagar och andra författningar i den
anmodade partens medlemsstat medger en sådan åtgärd för
liknande nationella fordringar,
b) bevilja det bistånd som avses i artiklarna 76–81 i
tillämpningsförordningen om den ursprungliga begäran enligt
artiklarna 76–78 i tillämpningsförordningen avser fordringar som
är äldre än fem år, räknat från den tidpunkt då exekutionstiteln
för indrivning utfärdats i enlighet med gällande lagar, andra
författningar och förvaltningspraxis i den sökande partens
medlemsstat vid tidpunkten för begäran. I de fall då fordran eller
exekutionstiteln bestrids ska denna tidsfrist emellertid börja löpa
från och med den tidpunkt då den sökande partens medlemsstat
fastställer att fordran eller exekutionstiteln för indrivning av
fordran inte längre får bestridas.
2. Den anmodade parten ska informera den sökande parten om
skälen till att den inte efterkommer en begäran om bistånd.
Artikel 83 – Preskriptionstid
1. Frågor om preskriptionstid ska regleras enligt följande:
a) Genom gällande lagstiftning i den sökande partens
medlemsstat i den mån de gäller fordran och/eller
exekutionstiteln för fordran.
b) Genom gällande lagstiftning i den anmodade partens
medlemsstat vad gäller verkställighetsåtgärder i den anmodade
medlemsstaten.
Preskriptionstiden ska, i enlighet med gällande lagstiftning i den
anmodade partens medlemsstat, börja löpa från och med
tidpunkten för direkt erkännande, eller från och med tidpunkten
för godkännande, erkännande, kompletterande eller ersättande i
enlighet med artikel 79 i tillämpningsförordningen.
84
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
2. Åtgärder som vidtas av den anmodade parten vid indrivning
av fordringar i enlighet med en begäran om bistånd som, om de
hade vidtagits av den sökande parten, skulle ha lett till att
preskriptionstiden uppsköts eller avbröts i enlighet med gällande
bestämmelser i den sökande partens medlemsstat, ska anses
ha vidtagits i den senare medlemsstaten vad gäller denna
verkan.
Artikel 84 – Säkerhetsåtgärder
På en motiverad begäran från den sökande parten ska den
anmodade parten vidta säkerhetsåtgärder för att säkerställa
indrivningen av en fordran, om detta medges enligt gällande
bestämmelser i lagar eller andra författningar i den anmodade
partens medlemsstat.
Vid tillämpningen av första stycket ska de bestämmelser och
förfaranden som anges i artiklarna 78, 79, 81 och 82 i
tillämpningsförordningen även gälla.
Artikel 85 – Kostnader som uppstår i samband med
indrivning
1. Den anmodade parten ska från den berörda fysiska eller
juridiska personen driva in och behålla ersättning för alla de
kostnader som är förknippade med indrivningen och som den
åsamkats, enligt lagar och andra författningar som gäller för
liknande fordringar i den anmodade partens medlemsstat.
2. Det ömsesidiga bistånd som lämnas vid tillämpningen av
detta avsnitt ska i regel vara kostnadsfritt. Vid indrivningar som
medför särskilda svårigheter och är förbundna med mycket stora
kostnader får de sökande och de anmodade parterna komma
överens om särskilda former för återbetalning anpassade till de
enskilda fallen.
3. Den sökande partens medlemsstat ska förbli
betalningsskyldig gentemot den anmodade partens medlemsstat
för alla kostnader och förluster som uppkommer på grund av
åtgärder som anses vara ogrundade, antingen vad gäller
fordringens riktighet eller giltigheten av den handling som
utfärdats av den sökande parten.
85
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
Information
Definitioner
Sökande part: i fråga om varje medlemsstat, varje institution
som lämnar en begäran om information, underrättelse eller
indrivning avseende en fordran.
Anmodad part: i fråga om varje medlemsstat, varje institution till
vilken en begäran om information, delgivning eller indrivning kan
lämnas.
Allmänt om återkrav av förmåner
Artikel 84 i förordningen innehåller grundläggande
bestämmelser om återkrav av förmåner. De förfaranden som
ska tillämpas för återkrav av förmåner regleras genom
tillämpningsförordningen (artikel 84.4).
Arbetslöshetskassorna får återkräva felaktigt utbetald
arbetslöshetsersättning i en annan medlemsstat i enlighet med
de förfaranden och bestämmelser som gäller enligt den
medlemsstatens lagstiftning (artikel 84.1). Verkställbara beslut
om återkrav av felaktigt utbetald arbetslöshetsersättning ska på
begäran av arbetslöshetskassan erkännas och verkställas i en
annan medlemsstat, inom ramen för de förfaranden och de
bestämmelser som gäller i den sistnämnda medlemsstaten
(artikel 84.2).
När artikel 84 tillämpas ska alla fordringar som omfattas av
förordningen, när det är möjligt, återkrävas genom avräkning
(artikel 71 TFo). Avräkning innebär att en institution drar av ett
felaktigt utbetalt belopp från fordringar som personen har, eller
från pågående utbetalningar till personen.
Avräkning kan ske antingen mellan institutioner i de berörda
medlemsstaterna, eller gentemot den berörda personen (artikel
71 TFo). I detta avseende är arbetslöshetskassorna institutioner.
Bestämmelser om avräkning finns i artikel 72–74 i
tillämpningsförordningen.
Om hela eller en del av fordran inte kan återkrävas genom
avräkning, ska de belopp som återstår att betala drivas in (artikel
71 TFo). Bestämmelser om indrivning finns i artikel 75–85 i
tillämpningsförordningen.
Utgångspunkter för det praktiska förfarandet
När en fordran som gäller felaktigt utbetald
arbetslöshetsersättning inte går att avräkna eller driva in i Sverige
86
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
ska arbetslöshetskassan undersöka om en avräkning går att
genomföra i en annan medlemsstat. Arbetslöshetskassan ska
vända sig till den eller de institutioner som administrerar och
betalar ut arbetslöshetsersättning i den medlemsstat där
gäldenären, det vill säga den som har en skuld, befinner sig.
Kontaktuppgifter finns i Master Directory.
Om en avräkning i en annan medlemsstat inte är möjlig ska
arbetslöshetskassan vända sig till Kronofogden för hjälp med att
driva in skulden i en annan medlemsstat. Kronofogden kan begära
indrivning i en annan medlemsstat endast om
indrivningsförfaranden har genomförts i Sverige och om de
vidtagna åtgärderna inte kommer att leda till full betalning av
fordran (artikel 78.2 b TFo) eller om det på annat sätt har
konstaterats att ett indrivningsförfarande i Sverige är utsiktslöst.
En begäran om indrivning ska i allmänhet lämnas via utsedda
institutioner (artikel 75.2 TFo). Kronofogden är utsedd institution i
Sverige. Det innebär att de SED som ska användas vid indrivning
ska skickas till Kronofogden, som vidarebefordrar dessa till den
utsedda institutionen i den andra medlemsstaten.
Avräkning
Om en arbetslöshetskassa felaktigt har betalat ut
arbetslöshetsersättning till en person kan arbetslöshetskassan
enligt de villkor och inom de gränser som gäller enligt svensk
lagstiftning, begära att institutionen i varje annan medlemsstat
som utger arbetslöshetsersättning till denna person drar av det
felaktiga beloppet från pågående utbetalningar till personen i
fråga. En avräkning ska ske enligt de villkor och inom de gränser
som gäller för en sådan avräkning enligt den lagstiftning som
institutionen tillämpar. Det avdragna beloppet ska överföras till
arbetslöshetskassan (artikel 72.1 TFo).
Om en utländsk institution begär avdrag på
arbetslöshetsersättning i Sverige ska arbetslöshetskassan som
tog emot institutionens begäran besluta om avräkning enligt artikel
72 TFo.
Parterna ska inte betala några kostnader när fordran återkrävs
genom avräkning (artikel 74 TFo).
Lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) innehåller
en bestämmelse som medger avräkning vid en senare
utbetalning av arbetslöshetsersättning (68 e § ALF). Den
svenska lagstiftningen saknar en bestämmelse som beviljar
arbetslöshetskassorna rätt till avräkning mot en annan typ av
87
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
förmån. I enlighet med artikel 72.1 TFo innebär det att en
arbetslöshetskassa endast kan begära avräkning mot
arbetslöshetsersättning i andra medlemsstater. Vidare innebär
det att en institution i en annan medlemsstat endast kan begära
avräkning mot arbetslöshetsersättning i Sverige om fordringen
grundar sig på en felaktigt utbetald arbetslöshetsersättning.
För begäran om avdrag finns fyra SED: R001 Förfrågan om
avdrag, R002 Svar om avdrag, R003 Beslut om avdrag och
R004 Meddelande om betalning.
Valutaomräkning
När artikel 72 TFo tillämpas ska fordringarna räknas om till en
annan medlemsstats valuta. Det innebär att en växelkurs måste
fastställas. I artikel 90 TFo anges att växelkursen mellan två
valutor ska vara den referensväxelkurs som anges av
Europeiska centralbanken. Den dag som ska gälla för när
växelkursen ska fastställas anges i Administrativa
kommissionens beslut H3, (se bilaga 6).
Indrivning
En begäran om upplysningar, delgivning eller indrivning ska i
allmänhet lämnas via utsedda institutioner (artikel 75.2 TFo).
Kronofogden är i detta avseende utsedd institution i Sverige. Det
innebär att det är Kronofogden som i uppdrag av
arbetslöshetskassan lämnar en begäran till en institution i en
annan medlemsstat.
Kronofogden
Återkravsfordringar som inte har varit möjliga att avräkna kan
drivas in (verkställas) av Kronofogden. För att Kronofogden ska
kunna genomföra verkställighet (exempelvis utmätning) måste
det finnas en exekutionstitel. En exekutionstitel är en skriftlig
handling som innehåller en förpliktelse för gäldenären att betala.
Exempel på exekutionstitlar är ett utslag om
betalningsföreläggande från Kronofogden eller en dom från
tingsrätten.
När en fordran ska drivas in i en annan medlemsstat ska
arbetslöshetskassan bistå Kronofogden med ifyllandet av
tillämpliga SED. Det är sedan Kronofogden som begär indrivning
hos den utsedda institutionen i den mottagande medlemsstaten.
Begäran om upplysningar
För att Kronofogden ska kunna avgöra om det är motiverat att
begära indrivning i en annan medlemsstat, eller säkerställa att
gäldenären har blivit underrättad om kravet, kan Kronofogden i
88
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
enlighet med artikel 76 TFo begära upplysningar om gäldenären.
En medlemsstat kan bara lämna den information som är tillåten
att lämna enligt den egna lagstiftningen (artikel 76.1 andra
stycket TFo). På motsvarande sätt kan en annan medlemsstat
begära upplysningar om en person i Sverige.
För begäran om upplysningar finns tre SED: R012 Begäran om
information, R013 Neka information och R014 Svar med
information. R012 ska innehålla uppgifter om namn, senast
kända adress och alla andra uppgifter som är relevanta för
identifieringen av den berörda person som de begärda
upplysningarna gäller, samt vilken typ av fordran och vilket
fordringsbelopp som begäran avser (artikel 76.2 TFo). R014 ska
bland annat innehålla uppgifter om kapitalinkomst, förmåner och
förmögenhet. Den anmodade parten är i vissa fall inte skyldig att
tillhandahålla uppgifter (artikel 76.3 TFo). Den anmodade parten
ska i R013 informera den sökande parten om skälen till att den
anmodade parten inte efterkommer en begäran om upplysningar
(artikel 76.4 TFo).
Delgivning
Kronofogden kan begära att den anmodade parten i enlighet
med gällande regler om delgivning i den egna medlemsstaten,
delger gäldenären alla dokument och beslut som kommer från
Sverige och som gäller en fordran och/eller indrivning av denna
fordran (artikel 77.1 TFo).
För begäran om delgivning finns två SED: R015 Begäran om
anmälan och R016 Svar med information om vidtagna åtgärder.
R015 ska bland annat innehålla uppgifter om vilken typ av
dokument eller beslut som ska delges och vilket ärende det
gäller (artikel 77.2 TFo). Den anmodade parten ska utan
dröjsmål, genom R016, underrätta den sökande parten om de
åtgärder som har vidtagits och särskilt om vilket datum
dokumentet eller beslutet skickades till mottagaren (artikel 77.3
TFo).
Begäran om indrivning
Till en begäran om indrivning ska Kronofogden bifoga en officiell
eller styrkt kopia av exekutionstiteln samt, i förekommande fall,
andra handlingar som behövs för indrivningen (artikel 78.1 TFo).
Kronofogden får begära indrivning endast om
a) fordran och/eller exekutionstiteln inte bestrids i Sverige, utom
i de fall då lagstiftningen i den mottagande medlemsstaten
tillåter verkställighet av bestridda fordringar (artikel 81.2 andra
stycket TFo),
89
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
b) lämpliga indrivningsförfaranden som kan tillämpas på
grundval av exekutionstiteln har genomförts i Sverige, och om
de vidtagna åtgärderna inte kommer att leda till full betalning av
fordran,
c) preskriptionsfristen enligt svensk lagstiftning inte har löpt ut
(artikel 78.2 TFo).
För begäran om indrivning finns tre SED: R017 Begäran om
indrivning/säkerhetsåtgärder, R018 Svar på begäran om
indrivning/säkerhetsåtgärder och R036 Begäran ytterligare
information. R017 ska bland annat innehålla uppgifter om
fordrans art och belopp, datum för delgivningen av
exekutionstiteln och från och med vilken dag och under vilken
period verkställighet är möjlig enligt gällande rättsregler i den
sökande partens medlemsstat (artikel 78.3 TFo). R017 ska även
innehålla en försäkran om att villkoren i artikel 78.2 TFo är
uppfyllda (artikel 78.4 TFo). I R018 ska den anmodade parten
ange om det finns några hinder mot indrivning.
Kronofogden ska så snart myndigheten får vetskap om dessa
vidarebefordra alla relevanta upplysningar till den institution som
har tagit emot en begäran om indrivning (artikel 78.5 TFo).
Betalningssätt och betalningsfrister
Fordringar ska drivas in i valutan i den indrivande partens
medlemsstat. Den indrivande parten ska överföra hela det
fordringsbelopp som den har drivit in till den sökande parten
(artikel 80.1 TFo). En överföring av ett fordringsbelopp till
Sverige sker först till Kronofogden, som därefter överför beloppet
till arbetslöshetskassan.
Den anmodade parten får, om gällande lagstiftning i den egna
medlemsstaten så medger, och efter samråd med den sökande
parten, bevilja gäldenären en betalningsfrist eller
avbetalningsplan (artikel 80.2 första stycket TFo). SED R017,
R018 och R036 ska tillämpas vid samråd.
Ränta med anledning av en betalningsfrist och eventuell
dröjsmålsränta ska tillfalla den sökande parten (artikel 80.2 TFo).
Bestridande av arbetslöshetskassans fordran och/eller
exekutionstitel
Om gäldenären bestrider arbetslöshetskassans fordran och/eller
exekutionstitel under indrivningsförfarandet i en annan
medlemsstat ska gäldenären hänvisas till att lämna in sitt
bestridande till den behöriga myndigheten i Sverige (artikel 81.1
TFo). Så snart som den indrivande parten har fått en
90
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
underrättelse, från antingen Kronofogden, arbetslöshetskassan
eller gäldenären, om att ett bestridande har lämnats in i Sverige,
ska verkställigheten skjutas upp i avvaktan på ett beslut. Det
gäller såvida inte Kronofogden begär något annat (artikel 81.2
första stycket TFo).
Artikel 81.2 andra stycket TFo medger indrivning av bestridda
fordringar, det vill säga fordringar som har överklagats eller där
omprövning har begärts. En förutsättning är att indrivning av
sådana fordringar medges enligt gällande bestämmelser i den
anmodade partens medlemsstat. Svensk lagstiftning medger
indrivning av bestridda fordringar.
För bestridande av en fordran och/eller en exekutionstitel finns
elva SED: R019 Meddelande om bestridande, R020
Meddelande om upphörd bestridan, R021 Meddelande om
bestridande av indrivningsåtgärder, R022 Information om
konsekvenser, R023 Rest bestridande av
genomförandeåtgärder, R024 Resultatet av bestridandet, R025
Information om sakförhållanden, R026 Information om justering
av belopp, R027 Meddelande om upphörd bestridan, R033
Beslut om indrivningsförfarande och R034 Beslut om
bestridande.
Begränsning av bistånd
Den anmodade parten ska inte vara skyldig att bevilja bistånd
om indrivningen på grund av gäldenärens situation skulle
medföra allvarliga ekonomiska eller sociala svårigheter. Det
gäller under förutsättning att lagstiftningen i den anmodade
partens medlemsstat innehåller en liknande nationell
bestämmelse (artikel 82.1 a TFo). Den svenska lagstiftningen
saknar ett sådant verkställighetshinder.
Den anmodade parten ska inte heller vara skyldig att bevilja
bistånd om den ursprungliga begäran om indrivning, delgivning
eller upplysningar avser fordringar som är äldre än fem år.
Tidsfristen ska räknas från den tidpunkt då exekutionstiteln har
utfärdats (artikel 82.1 b TFo).
Kronofogden tillämpar en tidsfrist på tio år i stället för fem år vid
indrivning av utländska fordringar. Orsaken till det är att
indrivning av utländska fordringar generellt sätt kräver mer tid än
indrivning av nationella fordringar i Sverige.
91
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
Preskriptionstid
Att en skuld har blivit preskriberad betyder att borgenären, det
vill säga den som har rätt till betalning, förlorar sin rätt att få
skulden betald med hjälp av Kronofogden.
Vid återkrav av en fordran i en annan medlemsstat regleras
frågan om preskription av fordran och/eller exekutionstiteln
genom lagstiftningen i den sökande partens medlemsstat (artikel
83.1 a TFo). Arbetslöshetskassornas fordringar omfattas av
preskriptionslagen (1981:130). Av 2 § första stycket
preskriptionslagen följer att en fordran preskriberas tio år efter
tillkomsten, om inte preskriptionen avbryts dessförinnan.
Preskriptionsavbrott kan ske på flera olika sätt, exempelvis
genom att gäldenären får ett skriftligt krav eller en påminnelse
om skulden från borgenären. När ett preskriptionsavbrott har
skett börjar en ny preskriptionstid att löpa. Det innebär att
borgenären förlänger den tid han har på sig att begära betalning.
Preskriptionsavbrytande åtgärder som vidtas av den indrivande
parten ska leda till preskriptionsavbrott i den mån motsvarande
åtgärder vidtagna i den sökande partens medlemsstat hade lett
till preskriptionsavbrott (artikel 83.2 TFo).
Säkerhetsåtgärder
Kronofogden kan begära att den anmodade parten vidtar
säkerhetsåtgärder för att säkerställa indrivningen. En
säkerhetsåtgärd får vidtas om det medges enligt gällande
bestämmelser i den anmodade partens medlemsstat (artikel 84
första stycket TFo).
För begäran om säkerhetsåtgärder finns tre SED: R017 Begäran
om indrivning/säkerhetsåtgärder, R018 Svar på begäran om
indrivning/säkerhetsåtgärder och R036 Begäran ytterligare
information.
Kostnader som uppstår i samband med indrivning
Den anmodade parten ska från gäldenären driva in och behålla
ersättning för alla de kostnader som är förknippade med
indrivningen och som den har åsamkats (artikel 85.1 TFo).
Bistånd som lämnas ska i regel vara kostnadsfritt. Vid
indrivningar som medför särskilda svårigheter och är förbundna
med mycket stora kostnader får Kronofogden och den
sökande/mottagande parten komma överens om särskilda
former för återbetalning (artikel 85.2 TFo).
92
Regelsamling ● Försäkringsbestämmelser
Internationella bestämmelser
Utgivningsdatum 2010-05-01
Den sökande partens medlemsstat ska förbli betalningsskyldig
för alla kostnader och förluster som uppkommer på grund av
åtgärder som anses vara ogrundade (artikel 85.3 TFo).
För kostnader som uppstår i samband med indrivning finns fem
SED: R004 Meddelande om betalning, R028 Slutlig redovisning,
R029 Beslut om slutlig redovisning, R030 Information om
beloppet och R031 Beslut om beloppet.
Valutaomräkning
När artikel 78 och 80 TFo tillämpas ska fordringarna räknas om
till en annan medlemsstats valuta. Det innebär att en växelkurs
måste fastställas. I artikel 90 TFo anges att växelkursen mellan
två valutor ska vara den referensväxelkurs som anges av
Europeiska centralbanken. Den dag som ska gälla för när
växelkursen ska fastställas anges i Administrativa
kommissionens beslut H3, (se bilaga 6).
93
Bilaga 1
REKOMMENDATION nr U1
av den 12 juni 2009
om tillämplig lagstiftning för arbetslösa personer som förvärvsarbetar på deltid i en
annan medlemsstat än bosättningsstaten
(Text av betydelse för EES och för avtalet mellan EG och Schweiz)
ADMINISTRATIVA KOMMISSIONEN FÖR SAMORDNING AV DE SOCIALA
TRYGGHETSSYSTEMEN UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION
med beaktande av artikel 72 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004
av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, enligt vilken
administrativa kommissionen ska behandla alla administrativa frågor och tolkningsfrågor som
följer av bestämmelserna i förordning (EG) nr 883/2004 och Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till
förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen,
med beaktande av artiklarna 11.3 a och 16.1 i förordning (EG) nr 883/2004 och artikel 18 i
förordning (EG) nr 987/2009, och
av följande skäl:
(1) När personer som är bosatta inom en medlemsstats territorium enligt den lagstiftning de
omfattas av har rätt till förmåner vid arbetslöshet bör de tillåtas att förvärvsarbeta på deltid
inom en annan medlemsstats territorium och samtidigt få behålla rätten till de
arbetslöshetsförmåner som utges av den stat där de är bosatta.
(2) I en sådan situation är det nödvändigt att fastställa tilllämplig lagstiftning för dessa
personer enligt artikel 11 i förordning (EG) nr 883/2004 så att eventuella lagkonflikter
undviks.
(3) Enligt artikel 11.2 i ovannämnda förordning ska de personer som med anledning av sitt
arbete som anställd eller sin verksamhet som egenföretagare erhåller en kontantförmån anses
utöva denna verksamhet.
(4) Enligt artikel 11.3 a i ovannämnda förordning ska en person som arbetar som anställd eller
bedriver verksamhet som egenföretagare i en medlemsstat omfattas av lagstiftningen i den
medlemsstaten.
(5) I den persons intresse som avses i skäl 1 är det önskvärt att en sådan person fortsätter att
omfattas av lagstiftningen i sitt bosättningsland, både när det gäller inbetalning av avgifter
med anledning av deras förvärvsarbete och när det gäller beviljande av förmåner.
(6) Enligt artikel 16.1 i förordning (EG) nr 883/2004 får medlemsstaterna föreskriva undantag
från artiklarna 11–15 i samma förordning.
I enlighet med villkoren i artikel 71.2 i förordning (EG) nr 883/2004.
HÄRIGENOM REKOMMENDERAS BEHÖRIGA AVDELNINGAR OCH
INSTITUTIONER FÖLJANDE.
1. De behöriga myndigheterna i berörda medlemsstater bör antingen själva ingå eller instruera
de organ de har utsett att ingå överenskommelser i enlighet med artikel 16.1 i förordning (EG)
nr 883/2004 under följande förutsättningar:
I överenskommelserna ska det föreskrivas att en person som får förmåner vid arbetslöshet i
sin bosättningsstat och samtidigt förvärvsarbetar på deltid i en annan medlemsstat enbart ska
omfattas av lagstiftningen i den förstnämnda staten, både när det gäller inbetalning av avgifter
och när det gäller beviljande av förmåner.
Den institution som utger arbetslöshetsförmånen i den berörda personens bosättningsstat ska
underrätta den institution som utsetts av den behöriga myndigheten i den staten om allt
förvärvsarbete på deltid som den berörda personen utför i en annan medlemsstat.
Den sistnämnda institutionen ska genast underrätta den institution som utsetts av den behöriga
myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium den berörda personen förvärvsarbetar
på deltid om att personen även fortsättningsvis omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat
där han eller hon är bosatt.
2. Inom ramen för dessa överenskommelser bör de administrativa förfaranden som anges i
artiklarna 19–21 i förordning (EG) nr 987/2009 tillämpas.
3. De överenskommelser som medlemsstaterna har slutit i enlighet med rekommendation nr
18 av den 28 februari 1986, som bifogas denna rekommendation, ska fortsätta att gälla på
grundval av förordning (EG) nr 883/2004 och förordning (EG) nr 987/2009, med förbehåll för
punkt 2 i denna rekommendation.
4. Denna rekommendation ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Den
ska tillämpas från och med den dag då förordningen (EG) nr 987/2009 träder i kraft.
Administrativa kommissionens ordförande
Gabriela PIKOROVÁ
BILAGA
Överenskommelse av den 28 oktober 1986 mellan Belgien och Luxemburg om fastställande
av tillämplig lagstiftning för arbetslösa personer som är bosatta i någon av de två staterna, i
vilken de får arbetslöshetsförmåner, och samtidigt arbetar deltid i den andra staten.SV C
106/50 Europeiska unionens officiella tidning 24.4.2010
Bilaga 2
Förteckning över SED:er
SED
nummer
SED namn
Artikel Fo
883/04
Artikel TFo
987/09
Motsvarande
E-blankett
Beskrivning av användning av SED
U001
Begäran om
försäkringshistorik
61
54.1, 12.1
E 301
För att kunna fastställa perioder för sammanläggning, begär den
behöriga institutionen nödvändig information om försäkringsperioder
och anställnings-/egenföretagarperioder från andra MS, där
ifrågavarande person har arbetat.
U002
Svar på begäran
om
försäkringshistorik
61
54.1, 12.1
E 301
I denna SED tillhandahåller MS, där personen tidigare har arbetat,
information om perioder som har fullgjorts enligt det landets lagstiftning.
U003
Begäran om
inkomstinformation
62.3
54.2
E 301
För att kunna beräkna inkomstrelaterade förmåner för gränsarbetare
och oäkta gränsarbetare, begär institutionen i bosättningslandet
uppgifter om lön och yrkesinkomst i det f.d. arbetslandet.
U004
Svar på begäran
om
inkomstinformation
62.3
54.2
E 301
Utan dröjsmäl ska behörig institution i det f.d. arbetslandet sända
information om inkomster från arbete och/eller verksamhet som
egenföretagare.
U005
Begäran om
information om
familjemedlemmar
62
54.3
E 302
Om beräkningen av förmåner beror på antalet familjemedlemmar, ska
behörig institution genom denna SED efterfråga information om
familjemedlemmar som är bosatta i andra MS.
U006
Svar på begäran
om
familjemedlemmar
62
54.3
E 302
Svar på förfrågan om familjemedlemmar skickas i denna SED.
U007
Förfrågan om
handling som
styrker export
64
55.2
E 303
Om en person registrerar sig som arbetssökande i en annan MS, men
inte överlämnar handling som styrker rätten att exportera ersättning,
skickas en förfrågan om detta till den behöriga institutionen.
U008
Handling som
styrker rätten till
export
64
55.1, 55.2
E 303
I denna SED framgår att personen ifråga har rätt exportera ersättning
till annan MS, avresedag, senaste dag för registrering, periodens längd
m.m.
U009
Meddelande om
registreringsdatum
och ny adress
64
55.4
E 303
Institutionen i MS, till vilken en arbetssökande har begett sig, ska
omedelbart översända information till behörig institution om datum för
registrering vid arbetsförmedling och ny adress.
U010
Omständigheter
som påverkar
rätten till ersättning
64
55.4, 55.5
E 303
Assisterande institution informerar omedelbart behörig institution om
sådana omständigheter som kan påverka rätten till förmåner föreligger.
U011
Information om
effekten av
omständigheter
som kan påverka
rätt till ersättning
64
55.4, 55.5
I denna SED informerar behörig institution den assisterande
institutionen om konsekvenserna av informationen i U010. Denna SED
behöver dock endast skickas om assisterande institution har begärt
uppföljning i U010.
U012
Begäran om
månatlig
uppföljning
64
55.4
Behörig institution efterfrågar information om en persons situation
gällande arbetssökande i annat land.
U013
Månatlig
uppföljning av den
arbetslöses
situation
64
55.4
Assisterande institution informerar behörig institution varje månad om
en arbetslös person fortfarande är registrerad vid arbetsförmedling och
om han eller hon underkastar sig kontrollförfarandet.
U014
Meddelande om
återvändande
64
Den behöriga institutionen meddelar assisterande institution datum då
en arbetslös person som har sökt arbete med export av ersättning har
återvänt.
U015
Meddelande om
förlängd
exportperiod
64
Den behöriga intsitutionen informerar assisterande institution om att en
person har beviljats förlängd export period och i SED:n anges nytt
datum då rätten till exporterad ersättning upphör.
U016
Meddelande om att
rätt till ersättning
upphör under
period
64
Den behöriga institutionen meddelar assisterande institution om att rätt
till ersättning upphör under pågående exportperiod.
U018
Svar på begäran
om
försäkringshistorik,
gränsarbetare
61, 65
U019
Begäran om
information om
registrering och
arbetssökande
65.2, 65.3
56.1
Om en f.d. gränsarbetare som kompletternade åtgärd ställer sig till
arbetsförmedlingens förfogande i det f.d. arbetslandet, begär
arbetsförmedlingen i f.d. arbetslandet information om den
arbetssökandes registrering och arbetssökande i bosättningslandet.
U020
Svar på begäran
om information om
registrering och
arbetssökande
65.2, 65.3
56.1
Arbetsförmedlingen i bosättsningslandet överlämnar genom denna
SED upplysningar om den arbetslösa personens registrering och
arbetssökande.
U021
Begäran om
information om
arbetssökande i f.d.
arbetslandet
65.2, 65.3
56.2
Institution i bosättningslandet kan i denna SED begära information om
den arbetslösa personens arbetssökande i det f.d. arbetslandet.
U022
Svar på begäran
om information om
arbetssökande i f.d.
arbetslandet
65.2, 65.3
56.2
Arbetsförmedlingen i det f.d. arbetslandet ger detaljupplysningar om
den arbetslösa personens aktiviteter för att söka arbete.
U031
Förfrågan om rätt
till export föreligger
för oäkta
gränsarbetare
56.3
När en oäkta gränsarbetare återvänder till bosättningslandet, ska
institutionen i det landet meddela att personen har registrerat sig i
bosättningslandet samt sända en förfrågan till det f.d. arbetslandets
institution gällande rätt att exportera ersättning enligt artikel 64. (Därpå
följer SED U008 från det f.d. arbetslandet).
65.5.b
54.1, 12.1
E 301
E 301
I denna SED tillhandahåller det senaste arbetslandet information om
perioder som har fullgjorts enligt det landets lagstiftning.
U023
Begäran om
återbetalning
65.6, 65.7
70
Institutionen i bosättningslandet sänder en begäran om återbetalning av
arbetslöshetsersättning som har utbetalats till en f.d. gränsarbetare.
U024
Begäran om
återbetalning
accepteras helt
65.6, 65.7
70
I denna SED meddelas att begäran om återbetalning accepteras i sin
helhet.
U025
Begäran om
återbetalning
accepteras delvis
eller inte alls
65.6, 65.7
70
Institutionen i det f.d. arbetslandet opponerar sig mot begäran om
återbetalning, helt eller delvis, och anger skälen för detta.
U026
Meddelande om
betalning
65.6, 65.7
70
Institutionen i det f.d. arbetslandet informerar institutionen i
bosättningslandet om att återbetalningen har genomförts och anger
belopp.
U027
Bekräftelse om att
det återbetalade
beloppet har
mottagits
65.6, 65.7
70
Institutionen i bosättningslandet bekräftar att återbetalningen har
mottagits och att ärendet därmed är avslutat.
U028
Meddelande om att
ärendet är avslutat
65.6, 65.7
70
Institutionen i det f.d. arbetslandet bekräftar att återbetalningsärendet
är avslutat.
U029
Information om
beslut att påföra
dröjsmålsränta
65.6, 65.7
70, 68
Borgenärsinstitutionen (bosättningslandet) informerar
gäldenärsinstitutionen (f.d. arbetslandet) om att dröjsmålsränta
kommer påföras återbetalningsbeloppet.
U030
Svar på information
om beslut att
påföra
dröjsmålsränta
65.6, 65.7
70, 68
Gäldenärsinstitutionen (f.d. arbetslandet) anger om beslut att påföra
ränta godtas eller inte.
Bilaga 3
Portabla dokument på arbetslöshetsförsäkringens område
Portabla dokument är handlingar som utfärdas till enskilda personer
och som används vid sidan om handlingar som skickas elektroniskt
mellan institutioner i det s.k. EESSI-systemet.
Dokument U1
I detta dokument anges en persons försäkringsperioder och anställnings/egenföretagarperider.
På begäran av arbetstagaren/egenföretagaren utfärdar
arbetslöshetskassan dokument U1.
Dokument U2
Detta dokument visar rätt för en person att med bibehållen
arbetslöshetsersättning söka arbete i annat medlemsland i upp till sex
månader.
Ansökan om dokument U2 ställs till IAF, som prövar om förordningens
villkor är uppfyllda.
Dokument U3
Om medlemsstaten, till vilket en person har åkt för att söka arbete med
bibehållen arbetslöshetsersättning från en annan medlemsstat,
rapporterar sådana omständigheter som kan påverka rätten till ersättning,
utfärdas dokument U3 till den enskilde.
Den enskilde blir på så vis underrättad om vilken information som
utbetalande institution får om hans eller hennes situation, och har därmed
möjlighet att bestrida informationen.
Bilaga 4
BESLUT nr E1
av den 12 juni 2009
om praktiska bestämmelser för övergångsperioden när det gäller det
informationsutbyte med elektroniska hjälpmedel som avses i artikel 4 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009
(Text av betydelse för EES och för avtalet mellan EG och Schweiz)
ADMINISTRATIVA KOMMISSIONEN FÖR SAMORDNING AV DE SOCIALA
TRYGGHETSSYSTEMEN HAR BESLUTAT FÖLJANDE
med beaktande av artikel 72 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004
av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, enligt vilken
administrativa kommissionen ska behandla alla administrativa frågor och tolkningsfrågor som
följer av bestämmelserna i förordning (EG) nr 883/2004 och Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till
förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen,
med beaktande av artikel 72 d i förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala
trygghetssystemen, enligt vilken administrativa kommissionen i största möjliga mån ska
främja användningen av ny teknik,
med beaktande av artikel 4 i förordning (EG) nr 987/2009, enligt vilken överföringen av
uppgifter mellan institutionerna eller förbindelseorganen ska göras på elektronisk väg och
administrativa kommissionen ska fastställa struktur, innehåll, format och detaljerade
arrangemang för utbyte av handlingar och strukturerade elektroniska handlingar,
med beaktande av artikel 95 i förordning (EG) nr 987/2009 om övergångsperioden, enligt
vilken varje medlemsstat får tillämpa en övergångsperiod på högst 24 månader för det
elektroniska informationsutbytet, räknat från den dag då tillämpningsförordningen träder i
kraft, och
av följande skäl:
(1) Genom artikel 95 i förordning (EG) nr 987/2009 ges administrativa kommissionen
befogenhet att fastställa praktiska arrangemang för de övergångsperioder som kan behövas, i
syfte att sörja för det uppgiftsutbyte som behövs för tillämpning av grundförordningen och
tillämpningsförordningen.
(2) Det är nödvändigt att klargöra de grundprinciper som institutionerna ska tillämpa under
övergångsperioden.
(3) Det förväntas att det efter den dag då de nya förordningarna träder i kraft fortfarande
kommer att finnas många ansökningar under behandling, som grundas på rättigheter som
uppkommit före denna dag i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 1408/71. När det gäller
dessa ansökningar föreslås därför att informationsutbytet normalt sett ska grundas på
förfarandena i förordning (EEG) nr 1408/71 och rådets förordning (EEG) nr 574/72, inklusive
E-blanketterna.
(4) Artikel 94.1 i förordning (EG) nr 987/2009 innebär att en ansökan ska prövas dubbelt mot
bakgrund av det tidigare skälet och att den sökande ska få det största beloppet.
(5) I de allra flesta fall om inte i samtliga, kommer en ansökan som grundas på de tidigare
förordningarna i praktiken dock inte att leda till ett bättre resultat genom att de nya
förordningarna tillämpas. På grundval av detta anses det därför orealistiskt att förvänta sig att
institutionerna under dessa omständigheter ska tillämpa dubbla förfaranden enligt
förordningarna (EEG) nr 574/72 och (EG) nr 987/2009.
(6) I punkt 5 i beslut nr H1 klargörs vad som gäller beträffande de intyg (E-blanketter) och
europeiska sjukförsäkringskort (inklusive provisoriska intyg) som utfärdats före den dag då
förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009 träder i kraft.
(7) Under övergångsperioden får medlemsstaterna själva bestämma när de är redo att ansluta
sig till det elektroniska utbytet av socialförsäkringsuppgifter (EESSI) i sin helhet eller i
etapper område för område.
I enlighet med villkoren i artikel 71.2 i förordning (EG) nr 883/2004.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
1. Under övergångsperioden ska den vägledande principen vara gott samarbete mellan
institutionerna, pragmatism och flexibilitet. Det allra viktigaste ska vara att garantera en
friktionsfri övergång för medborgare som utnyttjar sina rättigheter i enlighet med de nya
förordningarna.
2. Från och med den dag då förordning (EG) nr 883/2004 och förordning (EG) nr 987/2009
träder i kraft ska de E-blanketter som grundas på förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning
(EEG) nr 574/72 ersättas med pappersversioner av de strukturerade elektroniska handlingarna
(SED).
3. De medlemsstater som har nationella elektroniska tillämpningar genom vilka E-blanketter
tas fram eller som har infört elektroniskt informationsutbyte (t.ex. genom Build- projekt),
vilka rimligen inte kan ändras inom denna tidsperiod, får utan hinder av punkt 2 fortsätta att
använda dessa system under övergångsperioden, under förutsättning att medborgarnas
rättigheter enligt de nya förordningarna garanteras fullt ut.
4. Under övergångsperioden ska en institution alltid godta relevant information i alla
handlingar som utfärdas av en annan institution, även om den grundas på format, innehåll
eller strukturer som är gamla. När det råder tvivel om en medborgares rättigheter ska
institutionen kontakta den utfärdande institutionen i god samarbetsanda.
5. I enlighet med punkt 5 i beslut nr H1 ska de E-blanketter, handlingar och europeiska
sjukförsäkringskort (inklusive provisoriska intyg) som utfärdats före den dag då
förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009 trädde i kraft fortsätta att vara giltiga
och ska beaktas av andra medlemsstaters myndigheter även efter denna dag tills deras egna
giltighetstider löper ut eller tills de dras tillbaka eller ersätts med de handlingar som utfärdas
eller sänds i enlighet med förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009.
6. Varje medlemsstat får på ett flexibelt sätt och i olika etapper på område efter område införa
det elektroniska utbytet av socialförsäkringsuppgifter (EESSI) när de har fått EESSI- åtkomst
genom sin kontaktpunkt. En medlemsstat kan också välja att ansluta sig till EESSI först när
alla områden är åtkomliga.
7. Med EESSI-åtkomst avses att området/kontaktpunkt i fråga både kan skicka och ta emot
alla meddelanden inom det berörda området till och från kontaktpunkterna i andra
medlemsstater.
8. Information om de områden och medlemsstater som är anslutna till EESSI ska finnas i en
förteckning som de nationella institutionerna har tillgång till och som också återges i EESSIkatalogen. Medlemsstaterna ska skriftligen underrätta administrativa kommissionen före den
dag de ansluter sig.
9. Under övergångsperioden ska informationsutbytet mellan två medlemsstater inom ett
område ske antingen inom eller utanför EESSI. Det ska inte finnas några blandformer, bortsett
från eventuella bilaterala överenskommelser som exempelvis kan avse gemensamma tester
eller utbildning eller liknande.
10. En standardutformning för pappersversionerna av de strukturerade elektroniska
handlingarna (SED), som ska fastställas av administrativa kommissionen, ska göras
tillgänglig för institutionerna.
11. Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Det ska tillämpas
från och med den dag då förordningen (EG) nr 987/2009 träder i kraft.
Administrativa kommissionens ordförande
Gabriela PIKOROVÁSV C
Bilaga 5
BESLUT nr U1
av den 12 juni 2009
om artikel 54.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 när det
gäller höjda arbetslöshetsförmåner för familjemedlemmar
(Text av betydelse för EES och för avtalet mellan EG och Schweiz)
ADMINISTRATIVA KOMMISSIONEN FÖR SAMORDNING AV DE SOCIALA
TRYGGHETSSYSTEMEN HAR BESLUTAT FÖLJANDE
med beaktande av artikel 72 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004
av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, enligt vilken
administrativa kommissionen ska behandla alla administrativa frågor och tolkningsfrågor som
följer av bestämmelserna i förordning (EG) nr 883/2004 och Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till
förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen,
med beaktande av artikel 54.2 och 54.3 i förordning (EG) nr 987/2009, och
av följande skäl:
(1) I enlighet med artikel 54.3 i förordning (EG) nr 987/2009 ska den behöriga institutionen i
en medlemsstat, enligt vars lagstiftning arbetslöshetsförmånernas storlek skiljer sig åt
beroende på antalet familjemedlemmar, vid beräkningen av förmånen även beakta antalet
familjemedlemmar som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium än den
medlemsstat där den behöriga institutionen är belägen.
(2) I enlighet med artikel 2.2 i ovannämnda förordning ska institutionerna utan dröjsmål
lämna eller utbyta alla uppgifter som är nödvändiga för att fastställa rättigheter och
skyldigheter för de personer som omfattas av förordning (EG) nr 883/2004.
(3) De handlingar och strukturerade elektroniska handlingar som anges i artikel 4.1 i
förordning (EG) nr 987/2009 är bevismedel avseende den berörda personens rättigheter, men
sådana handlingar behöver inte vara utfärdade för att dessa rättigheter ska gälla.
(4) Handlingar som avser familjemedlemmar som är bosatta inom en annan medlemsstats
territorium än den medlemsstat där den behöriga myndigheten är belägen får vidarebefordras
först efter det att den arbetslöshetsperiod för vilken förmånen ska utbetalas har inletts.
(5) Retroaktiva utbetalningar av höjda arbetslöshetsförmåner för familjemedlemmar ska göras
för den period som föregår dagen för inlämningen av uppgifterna avseende de
familjemedlemmar som är bosatta inom en annan medlemsstat territorium än den medlemsstat
där den behöriga institutionen är belägen, förutsatt att ovannämnda personer redan försörjdes
av den arbetslösa personen när den arbetslöshetsperiod för vilken förmånen ska utbetalas
inleddes.
I enlighet med villkoren i artikel 71.2 i förordning (EG) nr 883/2004.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
1. Om handlingen som avser familjemedlemmar sänds efter att den arbetslöshetsperiod för
vilken förmånen ska utbetalas har inletts ska detta inte leda till att familjemedlemmarna börjar
förvärva den höjda arbetslöshetsförmånen vid en senare tidpunkt, vilket ska fastställas enligt
lagstiftningen i den behöriga staten.
2. Om den institution som sänder den handling som avses i punkt 1 inte kan intyga att
familjemedlemmarna inte beaktas vid beräkningen av arbetslöshetsförmåner som utges till en
annan person enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium de är bosatta, ska
den berörda personen ha rätt att komplettera intyget genom en försäkran om detta.
3. Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Det ska tillämpas
från och med den dag då förordningen (EG) nr 987/2009 träder i kraft.
Administrativa kommissionens ordförande
Gabriela PIKOROVÁSV
Bilaga 6
BESLUT nr H3
av den 15 oktober 2009
om den dag som ska gälla för fastställandet av de växelkurser som avses i artikel 90 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009
(Text av betydelse för EES och för avtalet mellan EG och Schweiz)
ADMINISTRATIVA KOMMISSIONEN FÖR SAMORDNING AV DE SOCIALA
TRYGGHETSSYSTEMEN HAR BESLUTAT FÖLJANDE
med beaktande av artikel 72 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004
av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, enligt vilken
administrativa kommissionen ska behandla alla administrativa frågor och tolkningsfrågor som
följer av bestämmelserna i förordning (EG) nr 883/2004 och Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till
förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen,
med beaktande av artikel 90 i förordning (EG) nr 987/2009 om valutaomräkning, och
av följande skäl:
(1) Många bestämmelser, t.ex. artiklarna 5 a, 21.1, 29, 34, 52, 62.3, 65.6, 65.7, 68.2 och 84 i
förordning (EG) nr 883/2004 och artiklarna 25.4, 25.5, 26.7, 54.2, 70, 72, 73, 78 och 80 i
förordning (EG) nr 987/2009, reglerar situationer då en växelkurs måste fastställas för
utbetalning, beräkning eller ny beräkning av en förmån eller avgift, återbetalning eller
avräkning och indrivning.
(2) Artikel 90 i förordning (EG) nr 987/2009 ger administrativa kommissionen befogenhet att
fastställa vilken dag som ska gälla för fastställandet av de växelkurser som ska tillämpas när
vissa förmåner och avgifter beräknas.
I enlighet med villkoren i artikel 71.2 i förordning (EG) nr 883/2004.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
1. I detta beslut avses med växelkursen den växelkurs som varje dag offentliggörs av
Europeiska centralbanken.
2. Om inget annat anges i detta beslut, ska växelkursen vara den kurs som offentliggörs den
dag då institutionen utför beräkningen/omvandlingen.
3. En institution i en medlemsstat som vid fastställandet av rätt till en förmån och vid den
första beräkningen av förmånen måste räkna om ett belopp till en valuta i en annan
medlemsstat ska
a) i de fall då institutionen enligt nationell lagstiftning beaktar belopp, t.ex. inkomster eller
förmåner, under en viss period före den dag för vilken förmånen beräknas, tilllämpa den
växelkurs som offentliggjorts för den sista dagen i den perioden,
b) i de fall då institutionen vid beräkningen av förmånen enligt nationell lagstiftning beaktar
ett belopp, tillämpa den växelkurs som offentliggjorts för den första dagen i den månad som
omedelbart föregår den månad då bestämmelsen måste tillämpas.
4. Punkt 3 ska tillämpas på samma sätt när en institution i en medlemsstat vid en ny beräkning
av förmånen med anledning av att de faktiska eller rättsliga förhållanden för den berörda
personen har förändrats måste räkna om ett belopp till en annan medlemsstats valuta.
5. En institution som utger en förmån som regelbundet indexregleras enligt nationell
lagstiftning ska, om beloppen i en annan valuta påverkar den förmånen, vid den nya
beräkningen tillämpa den växelkurs som gäller den första dagen i den månad som föregår den
månad då indexregleringen ska göras, om inget annat anges i nationell lagstiftning.
6. Vid avräknings- och indrivningsförfaranden ska den växelkurs som tillämpas på
omvandlingen av det belopp som ska dras av eller utbetalas vara den växelkurs som gäller den
dag då begäran sändes första gången.
7. Vid tillämpningen av artikel 65.6 och 65.7 i förordning (EG) nr 883/2004 och artikel 70 i
förordning (EG) nr 987/2009 ska, när jämförelsen görs mellan det belopp som faktiskt
betalats ut av institutionen på bosättningsorten och det högsta ersättningsbelopp som avses i
artikel 65.6 tredje meningen i förordning (EG) nr 883/2004 (det förmånsbelopp som en person
skulle haft rätt till enligt den nationella lagstiftning som personen senast omfattades av om
han eller hon var registrerad hos arbetsförmedlingen i den berörda medlemsstaten), den dag
som ska gälla för fastställandet av växelkursen vara den första dagen i den kalendermånad då
den ersättningsbara perioden löpte ut.
8. Detta beslut ska ses över efter det att förordning (EG) nr 883/2004 och förordning (EG) nr
987/2009 har tillämpats under det första året.
9. Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Det ska tillämpas
från och med den dag då förordning (EG) nr 987/2009 träder i kraft.
Administrativa kommissionens ordförande
Lena MALMBERG
Bilaga 7
REKOMMENDATION nr U2
av den 12 juni 2009
om tillämpningen av artikel 64.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
883/2004 när det gäller arbetslösa personer som följer med sin make, maka eller partner
som förvärvsarbetar i en annan medlemsstat än den behöriga staten
(Text av betydelse för EES och för avtalet mellan EG och Schweiz)
ADMINISTRATIVA KOMMISSIONEN FÖR SAMORDNING AV DE SOCIALA
TRYGGHETSSYSTEMEN UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION
med beaktande av artikel 72 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004
av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, enligt vilken
administrativa kommissionen ska behandla alla administrativa frågor och tolkningsfrågor som
följer av bestämmelserna i förordning (EG) nr 883/2004 och Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till
förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen,
med beaktande av artikel 64.1 i förordning (EG) nr 883/2004 och artikel 55.1 i förordning
(EG) nr 987/2009, och
av följande skäl:
(1) Enligt artikel 64.1 i förordning (EG) nr 883/2004 får en helt arbetslös person som reser till
en annan medlemsstat än den behöriga staten för att söka arbete på vissa villkor och med vissa
begränsningar behålla sin rätt till kontantförmåner vid arbetslöshet.
(2) Ett villkor som anges i artikel 64.1 a är att den arbetslösa personen ska ha stått till
arbetsförmedlingens förfogande i den behöriga staten under minst fyra veckor efter att ha
blivit arbetslös.
(3) Enligt artikel 64.1 a sista meningen kan dock de behöriga arbetsförmedlingarna eller
institutionerna ge den arbetssökande tillstånd till avresa innan denna tidsfrist på fyra veckor
har löpt ut.
(4) Sådant tillstånd bör ges till en person som uppfyller alla övriga villkor i artikel 64.1 i
ovannämnda förordning och som vill följa med sin make, maka eller partner som har tagit ett
arbete i en annan medlemsstat.
I enlighet med villkoren i artikel 71.2 i förordning (EG) nr 883/2004.
HÄRIGENOM REKOMMENDERAS BEHÖRIGA AVDELNINGAR OCH
INSTITUTIONER FÖLJANDE.
1. Tillstånd till avresa före utgången av de fyra veckor som föreskrivs i artikel 64.1 a sista
meningen i förordning (EG) nr 883/2004 bör beviljas en person som är helt arbetslös, som
uppfyller alla övriga villkor i artikel 64.1 och som följer med sin maka, make eller partner
som tagit ett arbete i en annan medlemsstat än den behöriga staten.
Det som avses med partner bör fastställas på grundval av lagstiftningen i den behöriga
medlemsstaten.
2. Denna rekommendation ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Den
ska tillämpas från och med den dag då förordningen (EG) nr 987/2009 träder i kraft.
Administrativa kommissionens ordförande
Gabriela PIKOROVÁ
Bilaga 8
BESLUT nr U2
av den 12 juni 2009
om tillämpningsområdet för artikel 65.2 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EG) nr 883/2004 när det gäller rätt till förmåner vid arbetslöshet för helt arbetslösa
personer, utom gränsarbetare, som under sin senaste anställningsperiod eller period
med verksamhet som egenföretagare var bosatta inom en annan medlemsstats
territorium än den behöriga medlemsstatens
(Text av betydelse för EES och för avtalet mellan EG och Schweiz)
ADMINISTRATIVA KOMMISSIONEN FÖR SAMORDNING AV DE SOCIALA
TRYGGHETSSYSTEMEN HAR BESLUTAT FÖLJANDE
med beaktande av artikel 72 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004
av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, enligt vilken
administrativa kommissionen ska behandla alla administrativa frågor och tolkningsfrågor som
följer av bestämmelserna i förordning (EG) nr 883/2004 och Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till
förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen,
med beaktande av artikel 65.2 och 65.5 i förordning (EG) nr 883/2004, och
av följande skäl:
(1) I artikel 65 i förordning (EG) nr 883/2004 finns särskilda regler för beviljande och
utbetalning av förmåner vid arbetslöshet till arbetslösa personer som under sin senaste
anställningsperiod eller period med verksamhet som egenföretagare var bosatta i en annan
medlemsstat än den behöriga staten.
(2) Den avgörande faktorn för att artikel 65 i ovannämnda förordning ska kunna tillämpas
fullt ut är att den berörda personen under sin senaste anställningsperiod eller period med
verksamhet som egenföretagare var bosatt i en annan medlemsstat än den vars lagstiftning han
eller hon omfattades av, vilken inte nödvändigtvis är den medlemsstat där han eller hon var
anställd eller arbetade som egenföretagare.
(3) Enligt definitionen i artikel 1 j i ovannämnda förordning avser termen ”bosättning” den ort
där en person är stadigvarande bosatt och termen ”vistelse” enligt definitionen i artikel 1 k
tillfällig bosättning.
(4) I artikel 11 i förordning (EG) nr 987/2009 anges kriterier för fastställande av
bosättningsort när det råder skilda uppfattningar om detta mellan institutionerna i två eller
flera medlemsstater.
(5) Av artikel 1 f i förordning (EG) nr 883/2004 följer att gränsarbetare anses ha sin
bosättningsort i ett annat land än det land där de förvärvsarbetar, vilket i enlighet med artikel
11.3 a i den förordningen är den behöriga staten, och att det därmed inte råder något tvivel om
att dessa arbetstagare omfattas av artikel 65 i samma förordning.
(6) De kategorier av personer som avses i artiklarna 11.4 och 13 i ovannämnda förordning och
de personer som omfattas av en sådan överenskommelse som avses i artikel 16 i samma
förordning kan i vissa fall ha sin bosättningsort i en annan medlemsstat än den stat som
fastställs som behörig enligt dessa artiklar.
(7) För att fastställa i vilken stat de personer som tillhör dessa kategorier har sina
bosättningsorter måste en undersökning göras i varje enskilt fall, och för de personer som
avses i artikel 13.1 a och 13.2 a i förordning (EG) nr 883/2004 måste en sådan undersökning
göras med avseende på deras försäkringstillhörighet.
(8) Enligt artikel 65.5 i förordning (EG) nr 883/2004 övergår ansvaret för utbetalningen av
förmåner från den behöriga staten till det land där den berörda personen är bosatt om han eller
hon anmäler sig till arbetsförmedlingen i det landet.
(9) Även om detta för närvarande kan godtas när det gäller gränsarbetare och vissa andra
kategorier som också behåller starka band till sitt ursprungsland skulle det inte längre kunna
godtas om en alltför vid tolkning av begreppet ”bosättning” skulle utvidga
tillämpningsområdet för artikel 65 i förordning (EG) nr 883/2004 till att gälla alla personer
som relativt stadigvarande förvärvsarbetar som anställda eller egenföretagare i en
medlemsstat och som har lämnat kvar sina familjer i ursprungslandet.
I enlighet med villkoren i artikel 71.2 i förordning (EG) nr 883/2004,
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
1. Artikel 65.5 i förordning (EG) nr 883/2004 ska särskilt gälla
a) de personer som avses i artikel 11.4 i ovannämnda förordning,
b) de personer som avses i artikel 13 i ovannämnda förordning och som normalt
förvärvsarbetar inom två eller flera medlemsstaters territorium,
c) de personer som omfattas av en sådan överenskommelse som avses i artikel 16.1 i
ovannämnda förordning,
om de under sin senaste anställningsperiod eller period med verksamhet som egenföretagare
var bosatta i en annan medlemsstat än den behöriga staten.
2. De personer som avses i punkt 1 och som under den senaste period de förvärvsarbetade
som anställda eller egenföretagare omfattades av lagstiftningen i en annan medlemsstat än den
stat där de förvärvsarbetade ska ha rätt till förmåner enligt bestämmelserna i lagstiftningen i
bosättningslandet, som om de tidigare har omfattas av den lagstiftningen.
3. Vid tillämpningen av detta beslut ska bosättningslandet fastställas i enlighet med artikel 11
i förordning (EG) nr 987/2009.
4. Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Det ska tillämpas
från och med den dag då förordningen (EG) nr 987/2009 träder i kraft.
Administrativa kommissionens ordförande
Gabriela PIKOROVÁ
Bilaga 9
BESLUT nr U3
av den 12 juni 2009
om innebörden av begreppet ”delvis arbetslös” när det gäller de arbetslösa personer
som avses i artikel 65.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004
(Text av betydelse för EES och för avtalet mellan EG och Schweiz)
ADMINISTRATIVA KOMMISSIONEN FÖR SAMORDNING AV DE SOCIALA
TRYGGHETSSYSTEMEN HAR BESLUTAT FÖLJANDE
med beaktande av artikel 72 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004
av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, enligt vilken
administrativa kommissionen ska behandla alla administrativa frågor och tolkningsfrågor som
följer av bestämmelserna i förordning (EG) nr 883/2004 och Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till
förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen,
med beaktande av artikel 65.1 i förordning (EG) nr 883/2004, och
av följande skäl:
(1) I artikel 65.2 i förordning (EG) nr 883/2004 föreskrivs för personer som är helt arbetslösa
ett undantag från den allmänna principen i artikel 11.3 a i samma förordning om att den som
förvärvsarbetar inom en medlemsstats territorium ska omfattas av denna medlemsstats
lagstiftning (lex loci laboris).
(2) Enhetliga gemenskapskriterier måste tillämpas för att fastställa huruvida en person ska
betraktas som delvis arbetslös i enlighet med artikel 65.1 och 65.2 i ovannämnda förordning.
En sådan bedömning kan inte göras på grundval av kriterier utifrån nationell lagstiftning.
(3) Eftersom de nationella socialförsäkringsinstitutionerna i de olika medlemsstaterna i
praktiken har gjort olika tolkningar när det gäller fastställandet av vilken typ av arbetslöshet
det är fråga om är det viktigt att precisera innebörden av denna artikel så att de ovannämnda
institutionerna kan införa enhetliga och avvägda kriterier för dess tillämpning.
(4) I enlighet med artikel 65.2 i förordning (EG) nr 883/2004 ska en helt arbetslös person som
inte längre har någon anknytning till den behöriga medlemsstaten få arbetslöshetsförmåner
från institutionen på sin bosättningsort.
(5) Bedömningen huruvida en anknytning till arbete finns eller kvarstår ska göras enbart
enligt den nationella lagstiftningen i anställningsstaten.
(6) Syftet med skyddet för arbetslösa personer enligt artikel 65 i förordningen skulle inte
uppnås om en person som fortfarande var anställd av samma företag i en annan medlemsstat
än den medlemsstat inom vars territorium personen är bosatt – samtidigt som hans eller
hennes förvärvsverksamhet tillfälligt upphör – trots detta skulle betraktas som helt arbetslös
och vara tvungen att vända sig till institutionen på bosättningsorten för att få
arbetslöshetsförmåner.
I enlighet med villkoren i artikel 71.2 i förordning (EG) nr 883/2004.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
1. Vid tillämpningen av artikel 65.1 i förordning (EG) nr 883/2004 ska fastställandet av
arbetslöshetens art – dvs. hel eller partiell arbetslöshet – grundas på ett konstaterande
huruvida det fortfarande finns eller helt saknas en avtalsenlig anknytning till anställning
mellan parterna, och inte på längden av ett eventuellt tillfälligt uppehåll i
förvärvsverksamheten.
2. Om en person fortfarande är anställd av ett företag i en annan medlemsstat än den
medlemsstat inom vars territorium han eller hon är bosatt, men arbetet tillfälligt upphör
samtidigt som han eller hon när som helst kan återuppta sin anställning, ska han eller hon
betraktas som delvis arbetslös och de förmåner som följer av detta utges av den behöriga
institutionen i anställningsstaten, i enlighet med artikel 65.1 i ovannämnda förordning.
3. Om en person helt saknar avtalsenlig anknytning till anställning och inte längre har någon
anknytning till den medlemsstat där han eller hon var anställd – exempelvis på grund av att
anställningsavtalet har sagts upp eller löpt ut – ska han eller hon betraktas som helt arbetslös, i
enlighet med artikel 65.2 i ovannämnda förordning och förmånerna utges av institutionen på
bosättningsorten.
4. Om en egenföretagare inte bedriver någon förvärvsverksamhet i den medlemsstat där han
eller hon är verksam ska han eller hon betraktas som helt arbetslös i enlighet med artikel 65.2
i ovannämnda förordning och förmånerna utges av institutionen på bosättningsorten.
5. Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Det ska tillämpas
från och med den dag då förordningen (EG) nr 987/2009 träder i kraft.
Administrativa kommissionens ordförande
Gabriela PIKOROVÁ