REGERINGENS STRATEGI INOM OMRÅDET PSYKISK HÄLSA 2016–2020 Fem fokusområden fem år framåt
Nationell samordnare
inom området psykisk hälsa
Nationell samordnare
inom området psykisk hälsa
2
I
3
Sveriges utmaning –
psykisk ohälsa
Innehåll
I Sveriges utmaning– psykisk ohälsa
3
Förord5
Vad är psykisk hälsa och ohälsa?
6
Psykisk ohälsa – vår folkhälsoutmaning
8
Psykisk ohälsa i siffror
10
II Fem fokusområden fem år framåt
4
15
1. Förebyggande och främjande insatser
18
2. Tidiga, tillgängliga insatser
20
3. Utsatta grupper
23
4. Delaktighet och rättigheter
26
5. Ledarskap och organisering
28
III Förutsättningar för förändring
30
Kontakt36
Förord
av psykisk ohälsa
under en livstid är 50 procent.
Varannan svensk kommer alltså
någon gång i livet att uppleva psykisk
ohälsa. WHO räknar med att psykisk
ohälsa kommer att stå för den största
sjukdomsbördan i världen redan år
2030. För att motverka den utvecklingen i Sverige är det avgörande att
hela samhället, samtidigt och samordnat, bidrar till psykisk hälsa åt alla.
Därför har regeringen tagit fram en
strategi – fem fokusområden – som
ska stå i centrum för utvecklingen
under de kommande fem åren. Mitt
uppdrag som nationell samordnare är
att stödja och samordna utvecklingen
inom området. I denna skrift finns
en beskrivning av regeringens fem
fokusområden och de förutsättningar
som jag anser behövs för en utveckling i rätt riktning. En utveckling som
vi alla måste vara en del av – psykisk
hälsa är hela samhällets ansvar.
Risken att drabbas
Folkhälsan i sin helhet har förbättrats
under de senaste decennierna och
de allra flesta uppger att de har en
bra eller mycket bra hälsa. Dessvärre gäller inte det den psykiska
hälsan. Den psykiska ohälsan, med
besvär som oro, ångest och sömnproblem, har tvärtom ökat under
de senaste tjugo åren. Den ökar i
alla grupper, såväl bland barn och
unga som bland vuxna och äldre.
Staten har länge haft olika satsningar på psykiatri och psykisk ohälsa.
Sedan 1995 har staten satsat över
nio miljarder kronor för att stimulera utvecklingen i kommuner och
landsting. De satsningar som gjorts
från statligt håll har mestadels
fokuserat på personer med omfattande behov. Därmed har analys och
utvecklingsinsatser i första hand tagit
sikte på den specialiserade psykiatriska vården och socialtjänsten,
främst med inriktning på det som
kallas socialpsykiatri och på senare år
också barn- och ungdomspsykiatrin
och den sociala barn- och ungdomsvården. Personer med omfattande
behov är en viktig målgrupp, som behöver uppmärksammas även fortsättningsvis, men vi måste också hantera
den växande folkhälsoutmaning som
är psykisk ohälsa. Samtidigt.
Under 2015 tog regeringen initiativ
till en översyn av statens engagemang
inom området, med ett tydligt syfte
– att inte blunda för någon del av
de utmaningar vi står inför. Psykisk
hälsa och psykisk ohälsa är inte olika
spår, de är avhängiga av varandra.
I arbetet med översynen träffade jag
och mina medarbetare i samordningen
mer än 70 olika organisationer som
är nyckelaktörer inom det breda
området psykisk hälsa och ohälsa.
Vi träffade brukar-, patient- och
anhörigorganisationer, berörda
professionsföreningar, fackföreningar, idéburna organisationer och
myndigheter. Syftet var att ta fram
en gemensam problemanalys och
förslag till lösningar på de utmaningar som vi ser tillsammans.
Individperspektiv var en röd tråd i
problemanalysen. Varje förändring
inom området måste göra skillnad
för patienter, brukare och närstående.
Barn, unga, vuxna och äldre drabbas av psykisk ohälsa. I allmänhet
finns en resa för varje människa,
från frisk till risk, indikerat problem,
sjuk till rehabilitering/återhämtning.
Det finns saker att göra i varje del
av den resan. Men för att nå till en
punkt där den psykiska hälsan blir
en lika viktig fråga som den psykiska
ohälsan krävs att hela samhället ser
problemen och bidrar efter förmåga.
Vi behöver förstärka förebyggande och främjande insatser, erbjuda
tidiga och effektiva insatser till de
som drabbas och använda våra
specialiserade resurser förnuftigt.
Frågan om hur vi som samhälle kan
motverka den negativa utveckling vi
ser i dag är en angelägenhet för alla.
Ingen äger ensam lösningen, men
alla har en del av ansvaret.
Kerstin Evelius, Nationell samordnare inom området psykisk hälsa.
5
Vad är psykisk hälsa och ohälsa?
är mer än frånvaro av
psykisk sjukdom. Psykisk hälsa är
ett tillstånd där en person känner ett
psykologiskt välbefinnande, kan nå
sin fulla potential, hantera vardagliga
motgångar och leva sitt liv i värdefulla sociala sammanhang och bidra till
samhället.1 Bara personen själv kan
avgöra i vilken utsträckning han eller
hon har psykisk hälsa. Psykisk hälsa
är inte heller med nödvändighet ett
statiskt tillstånd – i själva verket kommer de flesta att uppleva både psykisk hälsa och ohälsa under en livstid
och även personer som drabbats av
en psykisk sjukdom kan under rätt
förutsättningar uppnå psykisk hälsa.
Psykisk hälsa
6
är ett begrepp som
innefattar allt från psykiska besvär
som stör välbefinnandet och påverkar våra dagliga liv till psykisk sjukdom. Det är ett vitt spektrum av tillstånd av olika karaktär och definieras
antingen av en individs upplevelse
eller som ett kliniskt definierbart
Psykisk ohälsa
1
sjukdomstillstånd. Psykiska besvär
beskriver olika tillstånd då människor
visar tecken på psykiska symtom som
sömnsvårigheter, oro och ångest eller
nedstämdhet. De psykiska besvären
kan på olika sätt påverka funktionsförmågan. Det betyder inte alltid att
personen har en psykisk sjukdom
– symtomen behöver inte vara så
omfattande att det är fråga om en
sjukdom utan kan vara normala
reaktioner på en livssituation.
”… ett tillstånd där personen upple-
är tillstånd där
flera olika symtom förekommer
samtidigt på ett sätt som gör att det
är meningsfullt att sätta en diagnos. Psykisk störning eller psykisk
sjukdom avgränsas idag utifrån
operationella definitioner i internationella klassifikationer. Psykisk
sjukdom kan också leda till en
psykisk funktionsnedsättning.2
När det gäller neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar är logiken
lite annorlunda, eftersom det handlar
om att hjärnan hos en person på
ett eller flera områden fungerar på
ett annat sätt jämfört med hur det
är för de flesta andra. Det är medfött och alltså inte övergående eller
”botbart”, även om många lär sig att
leva med sin funktionsnedsättning.
Psykisk sjukdom
aktiviteter på viktiga livsområden.
Dessa svårigheter ska ha funnits
eller kan antas komma att bestå
under en längre tid. Svårigheterna
kan bestå av funktionshinder, det
vill säga begränsningar som uppstår
i relation mellan en person med en
funktionsnedsättning och brister i
omgivningen, eller vara en direkt
effekt av funktionsnedsättningen”.3
definierades av den statliga utredningen
Nationell psykiatrisamordning som:
Psykisk funktionsnedsättning
EU Joint Action for Mental Health and Wellbeing, Mental health in
whole-of-government policies,
http://www.mentalhealthandwellbeing.eu/publications
Socialstyrelsen 2013, Nationell utvärdering 2013 – vård och insatser
vid depression, ångest och schizofreni Indikatorer och underlag för
bedömningar
2
ver väsentliga svårigheter att utföra
Nationell psykiatrisamordning 2006, Vad är psykiskt funktionshinder?
Nationell psykiatrisamordning ger sin definition av begreppet psykiskt
funktionshinder Rapport 2006:5
3 7
Psykisk ohälsa – vår folkhälsoutmaning
Folkhälsan i Sverige har förbättrats
8
under de senaste decennierna. Många
hälsoproblem har minskat och drygt
70 procent av befolkningen uppger
att de har en bra eller mycket bra
hälsa. Den positiva trenden gäller
dock inte psykisk hälsa. Ett flertal
undersökningar har visat att besvär av
ängslan, oro, ångest och sömnsvårigheter har ökat hos svenskarna under
de senaste 20 åren. Psykisk ohälsa är i
dag ett stort, och växande, folkhälsoproblem. Psykisk ohälsa kan drabba
vem som helst, när som helst i livet.
Under de senaste årtiondena har
nedstämdhet, oro och sömnsvårigheter blivit allt vanligare bland svenska
barn och ungdomar. Andelen flickor
med den typen problem har i vissa
fall fördubblats. Psykosomatiska
besvär bland ungdomar kan kopplas
till varaktiga negativa effekter på
hälsan. Unga personer som upplever
4
ängslan och nervositet löper större
risk att drabbas av allvarlig psykisk
ohälsa senare i livet.4 Även andelen
barn och unga som får vård på grund
av psykisk ohälsa ökar. Det finns för
närvarande inget klart svar på varför
den psykiska ohälsan ökar men det
finns mönster som talar för att det
kan ha skett förändringar i miljöer
där unga vistas eller förändringar på
samhällelig nivå som påverkat utvecklingen av den psykiska ohälsan.5
Nästan ett av fem barn växer upp i
familjer där en eller båda föräldrarna
får eller har fått vård för missbruk
eller psykisk ohälsa. För barnet kan
det få allvarliga konsekvenser för
dess hälsa, skolgång och arbetsliv.
Bland de som har en förälder som
har vårdats för psykisk ohälsa är det
två till tre gånger så vanligt att själv
behöva psykiatrisk vård någon gång
under livet. Barn till föräldrar som
Folkhälsomyndigheten, 2014, Skolbarns hälsovanor i Sverige 2013/14
Socialstyrelsen, 2013, Psykisk ohälsa bland unga: Underlagsrapport till
Barns och ungas hälsa, vård och omsorg
5
fått vård för en beroendesjukdom
saknar oftare fullständiga betyg
jämfört med barn som inte är i den
situationen. De löper också fyra
gånger så hög risk att behöva leva
på försörjningsstöd senare i livet.6
Det finns ett tydligt samband mellan
goda skolresultat och psykisk hälsa.
Att gå ut skolan med godkända betyg
är en stark skyddsfaktor för barn och
unga. Och tvärtom, att misslyckas
i skolan ökar risken för psykisk
ohälsa. Nedsatt psykiskt välbefinnande har en negativ påverkan på
skolresultaten. Det finns också ett
starkt samband mellan betygen från
grundskolan och framtida psykosociala problem. Barn med låga betyg
från grundskolan utgör en riskgrupp
för att få psykosociala problem,
oavsett socioekonomisk bakgrund.
Allvarlig kriminalitet i ung vuxen
ålder är till exempel åtta till tio gånger
Nationellt kunskapscenter för anhöriga, 2016, Fakta om barn som anhöriga, http://www.anhoriga.se/anhorigomraden/barn-som-anhoriga/
fakta-om-barn-som-anhoriga/
6
Andelen barn som uppger att de har haft minst två besvär,
psykiska och/eller somatiska, mer än en gång i veckan
under de senaste sex månaderna ökar, särskilt bland de
äldre barnen. Mer än varannan flicka och var tredje pojke
som är 15 år hade denna typ av besvär. 1985 var samma
siffror 29 respektive 15 procent.
så vanligt bland de som klarade
skolan dåligt jämfört med de som
klarade skolan bra eller ganska bra.7
Att aldrig ha påbörjat eller att ha avbrutit en gymnasieutbildning är den
faktor som tydligast påverkar risken
för en ung person att hamna i en
situation där han eller hon varken arbetar eller studerar. Unga som varken
arbetar eller studerar under en längre
period är många gånger i en svår
situation. Ungdomen behöver ofta
stöd från en rad myndigheter och
aktörer för att förbättra sina chanser
att komma in på en utbildning eller
få ett arbete. Nästan var fjärde ung
person i gruppen som varken arbetar
eller studerar saknar helt inkomst.
Psykisk ohälsa är en av de identifierade riskfaktorerna för att hamna
i en situation där den unge varken
arbetar eller studerar. Risken för en
ung människa som hamnar i denna
situation att fastna i utanförskap är
påtaglig – studier visar att mer än en
tredjedel av gruppen fortfarande varken arbetar eller studerar efter tio år.8
Psykisk ohälsa är det primära problemet för 82 procent av de unga
som beviljas aktivitetsersättning.
Statistiken visar att utflödet ur aktivitetsersättning är begränsat. En
person som först får aktivitetsersättning och därefter övergår till sjukersättning på garantinivå fastnar på en
mycket låg inkomstnivå under hela
livscykeln. Ersättningen från socialförsäkringssystemet för en 30-åring
som aldrig har arbetat uppgår 2016
till högst 8 675 kronor per månad. 9, 10
Den disponibla inkomsten för
personer med psykiska funktionshinder är cirka 30 procent lägre än
genomsnittet för befolkningen.
Personer som upplever svåra besvär
Socialstyrelsen 2010, Social rapport 2010
7
MUCF, 2014, Bakom siffrorna – unga som varken arbetade eller
studerade 2000-2010
8
9
Forsakringskassan.se
av ängslan, oro eller ångest är kraftigt
överrepresenterade bland låginkomsttagarna i Sverige. Nästan fyra av tio
låginkomsttagare har svåra besvär
av ängslan, oro eller ångest. Än värre
är läget för personer med schizofrenisjukdom, som några år efter att de
fått sin diagnos har hälften så stor
disponibel inkomst som personer
utan sjukdomen.11
Antalet svenskar som är sjukskrivna
på grund av psykiatriska diagnoser
ökar kraftigt. Akut stressreaktion är
den vanligaste diagnosen i sjukskrivningsstatistiken. Samtidigt är de allra
flesta svenskar som upplever psykisk
ohälsa inte sjukskrivna utan arbetar
eller studerar. Det finns vetenskapligt stöd för att arbetet kan orsaka
psykisk ohälsa, men arbete kan också
främja psykisk hälsa. Det är viktigt
att stärka friskfaktorer på arbetsplatser, samtidigt som det krävs en
Olofsson J & Östh J, 2011, Förtidspensionering av unga: En fråga om
utsortering efter utbild­ningsnivå och socioekonomisk bakgrund?
10 Levinsson H, Jiborn M, NSPH och Handisam, 2013, Minuskontot:
Ekonomiska villkor för personer med psykisk funktions­nedsättning
11 9
Psykisk ohälsa i siffror
8251 personer försäkte ta sitt liv 2014
1531 personer tog sitt liv 2014
1031 var män
40
491 var kvinnor
VARANNAN SVENSK
riskerar att drabbas av psykisk
ohälsa någon gång under livet.
Av de som
tar sitt
liv är
70% män
30
Av de som
försökt ta
sitt liv är
60% kvinnor
60
procent av alla sjukfall är psykiska
sjukdomar. Antalet har nästan fördubblats de senaste åren.
70
Risken att drabbas av psykisk ohälsa under en
livstid, i procent
0
Schizofreni/psykossjukdom
Biopolär sjukdom
Tvångssyndrom
GAD
5
Specifik fobi
MILJARDER
10
Social fobi
135
15
Utmattningssyndrom
SAMHÄLLETS KOSTNADER FÖR
PSYKISK OHÄLSA VARJE ÅR:
Ångest
20
Nedsatt psykiskt välbefinnande
25
Depression
10
TRE AV FYRA har psykisk ohälsa i sin närhet.
70%
av befolkningen i Sverige
uppger att de har en bra hälsa
Andelen 15-åringar
som uppger att de
har haft minst två
psykiska och/eller
somatiska besvär,
mer än en gång
i veckan
100
80
Flickor 57 %
60
40
Pojkar 31 %
20
0
3 per
klass
I en vanlig skolklass
lever tre barn med
minst en förälder
som vårdas för
psykisk sjukdom
eller missbruk.
Nästan ett
av fem barn
klarade inte
kunskapskraven i grundskolan 2015.
SJUKVÅRDENS BUDGET
100 000
Äldre i Sverige
har en ångestsjukdom
9
,5 % till specialicerad psykiatri
3
,7 % till prevention och folhälsotjänster
150 000
100 000
Äldre i Sverige
har en psykossjukdom
Äldre i Sverige
har en depression
11
12
utveckling när det gäller att motverka
kända riskfaktorer som höga krav
i kombination med låg kontroll för
arbetstagaren, konflikter och obalans
mellan ansträngning och belöning.
Det är också viktigt att tillgängliggöra stöd och vid behov vård tidigt i
en ohälsoprocess. I allmänhet krävs
tillgång till olika kompetenser för att
motverka en ogynnsam utveckling
för en person, både medicinska,
sociala och pedagogiska resurser.
Kostnaderna för specialiserad psykiatrisk vård har under de senaste åren
inte ökat lika mycket som kostnaderna för specialiserad somatisk
vård och primärvård. Trots det har
vårdproduktionen, mätt som antal
besök och antal vårdtillfällen, ökat
mer inom psykiatrin än inom både
primärvården och den specialiserade somatiska vården. Den största
andelen av de vuxna och äldre som
drabbas av nedstämdhet, depression,
oro och ångest söker, och får dock
sin behandling inom primärvården.12
I genomsnitt var tredje patient som
besöker en svensk vårdcentral har
psykisk ohälsa av något slag. I en
undersökning som genomfördes utifrån de så kallade VAL-databaserna,
Stockholms läns landstings databaser för uppföljning och analys av
sjukvårdskonsumtion, konstaterades
det att var femte person som besökte
en vårdcentral i Stockholm fick hjälp
mot psykisk ohälsa, men bara sju
procent fick en psykiatrisk diagnos.13
Ungefär åtta av tio vårdcentraler kan
erbjuda psykologisk behandling, men
mer än hälften har tillgång till mindre
än en heltidsanställd behandlare,
vanligtvis en kurator. Primärvården
och den specialiserade somatiska
vården har också utmaningar när
det gäller att möta behov av kroppslig
86 500
Antal unga mellan 15 och 24 år
i Sverige som varken arbetar
eller studerar.
10 110
Antal unga mellan 15 och 29 år
som beviljades aktivitetsersättning p.g.a. psykisk sjukdom.
80%
Andel av unga med bara garantiersättning som lider av psykisk
ohälsa.
12
Socialstyrelsen 2010, Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom 2010 – stöd för styrning och ledning
13
N. Åsbring et.al. Läkartidningen 41/2014
Psykisk ohälsa är den dominerande orsaken till sjukskrivning och sjukersättning. Andelen psykiska sjukdomar
motsvarar 40 procent av alla sjukfall. Antalet har nästan
fördubblats de senaste åren.
vård hos personer som har en psykisk
ohälsa. Kroppsliga sjukdomar som
behandlas framgångsrikt i den övriga
befolkningen kan, om de drabbar en
person med psykisk ohälsa, leda till
att personen dör 15 – 20 år i förtid.14
Under de senaste 50 åren har antalet
personer över 65 år mer än fördubblats. De flesta äldre mår bra, sju av
åtta personer över 75 år anser att deras hälsotillstånd är gott eller mycket
gott. Samtidigt är förekomsten av
psykisk ohälsa och psykisk sjukdom
bland äldre minst lika vanlig som
bland yngre personer. Socialstyrelsen
uppskattar att mellan 12 och 15 procent av befolkningen över 65 år har
en depression, jämfört med fyra till
tio procent för hela befolkningen.15
Psykossjukdomar debuterar ofta i
unga år men kan bidra till en bestående funktionsnedsättning under ålderdomen. Äldre personer använder
14
också regelbundet psykofarmaka i
betydligt högre utsträckning än yngre.
Trots det är det förhållandevis få
äldre svenskar med psykisk ohälsa
som vårdas inom den specialiserade
psykiatrin. Bara hälften av de som
är 85 år och äldre får sin vård vid
en psykiatrisk klinik. Motsvarande
siffra för den yngre befolkningen är
cirka 90 procent. Detta innebär en
stor risk för att äldre med psykisk
ohälsa missgynnas och inte får
tillgång till en god psykiatrisk vård
i samma utsträckning som yngre.16
Ungefär 1 500 svenskar tar sitt
liv varje år. Det är den vanligaste
dödsorsaken för män i åldrarna
15 – 44 år, och för kvinnor i samma
åldersgrupp är det den vanligaste
dödsorsaken efter cancer. Sett ur ett
internationellt perspektiv ligger Sveriges självmordstal omkring EU-ge-
Socialstyrelsen 2013, Nationell utvärdering 2013 – vård och insatser
vid depression, ångest och schizofreni. Indikatorer och underlag för
bedömningar
15
Socialstyrelsen 2013, Ökat stöd till äldre med psykisk ohälsa, Slutrapport
16
Ibid
13
Varje år tar ungefär 1 500 svenskar sitt liv. Av de som tar
sitt liv är 70 procent män. Av de som har försökt att ta sitt
liv är nästan 60 procent kvinnor.
14
nomsnittet, och under de senaste
femton åren har antalet självmord
minskat med cirka 20 procent i
Sverige. Den positiva trenden gäller
dock inte ungdomar och unga vuxna,
där självmorden legat på samma
nivå under en längre tid.17 För att
lyckas minska självmordstalen krävs
det att det suicidpreventiva arbetet
på alla samhällsnivåer intensifieras.
Det finns en mängd data kring
psykisk hälsa och ohälsa, men den
är sällan samlad på ett överblickbart
sätt. Datainsamligen görs av flera
olika myndigheter, kommuner och
landsting liksom av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). För att
datainsamlingen ska bli användbar
krävs att insamlad data struktureras
och tillgängliggörs samlat och
löpande, för att effektivt kunna
analyseras. Ingen vill att vårdpersonalens tid används till överdrivet
datainsamlande men för att motverka
det krävs en samsyn mellan patienter,
17
http://ki.se/nasp/sjalvmord-i-sverige-0
brukare och anhöriga, profession
och statistikbärande myndigheter
om vilka data som gör skillnad
för arbetet och som ger resultat.
II
Fem fokusområden fem
år framåt
1. F
örebyggande och främjande insatser
2. Tidiga, tillgängliga insatser
3. Utsatta grupper
4. Delaktighet och rättigheter
5. Ledarskap och organisering
15
”Psykisk ohälsa är ett område som fortfarande i alltför
hög utsträckning präglas av negativa attityder, fördomar
och okunskap. Men vi som arbetat med de här frågorna,
märker också att saker och ting börjar gå åt rätt håll.”
NSPH (2015)
fem
fokusområden som fundament för
förändring.18 Varje fokusområde
omfattar personer i alla åldrar, barn,
unga, vuxna och äldre, liksom flickor
och pojkar, män och kvinnor.
De olika fokusområdena utgår från
befolkningen, personer som mår
bra, personer som har, eller riskerar
att drabbas av, psykisk ohälsa och
personer med långvarig psykisk funktionsnedsättning. Precis som dessa
fokusområden har utarbetats i samverkan mellan många aktörer inom
området, måste allt utvecklingsarbete
bedrivas samtidigt och i samverkan.
De fem fokusområdena är en sammanfattning av vad vi som samhälle
behöver fokusera på gemensamt för
att främja psykisk hälsa, motverka
ohälsa och erbjuda effektiva, säkra
och kostnadseffektiva insatser till
de som drabbas av psykisk ohälsa.
Regeringen har pekat ut
16
Det kan tyckas som ett alltför stort
grepp att peka ut fem fokusområden
som i mångt och mycket inkluderar
allt som behöver göras, och det är
svårt att adressera hela samhället.
Men det är inte meningsfullt att
hantera psykisk ohälsa-utmaningen
i isolerade öar, som utgår från
olika organisationer och lagrum.
En person som drabbas av psykisk
ohälsa har i något skede varit frisk,
hamnat i en risksituation och så
småningom haft ett indikerat
problem. Att inte uppmärksamma
de möjligheter som finns innan en
individ drabbas av ohälsa riskerar att
cementera frågan om psykisk ohälsa
som en fråga för hälso- och sjukvården vilket inte kommer att möta
folkhälsoutmaningen psykisk ohälsa.
Det innebär snarare en uppenbar
risk att tidiga, kostnadseffektiva,
insatser prioriteras bort till förmån
för att möta omfattande behov i ett
sent skede av en sjukdomsutveckling. Det tjänar inte samhället på,
och för individen är det förödande.
ineffektiv. När stödsystemen är
definierade utifrån att ge bistånd
eller vård till de som behöver är
det den enskildes ohälsotillstånd
eller oförmågor som är i fokus.
Det motverkar också ett salutogent
synsätt på individen.19 Staten och
huvudmännen behöver gå från att
fördela ansvar till att löpande förändra och anpassa verksamheter så
att de möter de föränderliga behov
som en heterogen och växande
målgrupp har. Dessutom behöver
samarbetet mellan det offentliga
och det civila samhället stärkas.
Samhällets insatser behöver förstås
och bedrivas med utgångspunkt i
befolkningens samlade, och enskildas
individuella, behov. När analysen
utgår från befintliga ansvarsområden
och organisationsstrukturer blir den
18
Regeringskansliet (Socialdepartementet), 2015, Kommittédirektiv,
Dir 2015:138, Nationell samordnare för utveckling och samordning
av insatser inom området psykisk hälsa
19
Ett salutogent synsätt tar sikte på faktorer som orsakar och vidmakt-
håller hälsa, till skillnad från ett patogent synsätt där fokus ligger på
att förklara varför människor blir sjuka
Alla citat i detta kapitel kommer från Inget om oss utan oss –
NSPH:s vision och arbete för en förbättrad psykisk hälsa (2015)
17
1. Förebyggande och främjande insatser
och främjande
arbete när det gäller psykisk hälsa
behöver göras på många olika arenor,
samtidigt och samordnat. Det är
också angeläget att förebyggande och
främjande insatser samordnas med
de insatser som görs på alkohol-,
narkotika-, drog- och tobaksområdet och insatser för att förbättra
kostvanor och fysisk aktivitet. Alla
beslutsfattare på alla nivåer behöver
bli medvetna om hur en förbättrad
psykisk hälsa i befolkningen bidrar
till en positiv utveckling i Sverige,
såväl socialt som ekonomiskt.
Det är viktigt att medvetandegöra
riskfaktorer och friskfaktorer när
det gäller psykisk hälsa och för
detta krävs ett gemensamt ansvarstagande från hela samhället.
Ett förebyggande
18
Ett viktigt första steg i det förebyggande arbetet är att öka kunskapen
om psykisk ohälsa hos befolkningen
och motverka stigmatisering av personer med psykisk ohälsa. Det är ett
ansvar för alla att motverka fördomar, okunskap och diskriminering
av personer som drabbats av psykisk
ohälsa i samhället generellt. Det är
särskilt viktigt att motverka fördomar
och okunskap bland den personal
som möter personer med, eller som
riskerar att drabbas av, psykisk ohälsa.
Enskilda medborgare behöver också
bättre kunskap om hur den egna
psykiska hälsan kan förbättras, och
att känna igen och förstå psykisk
ohälsa hos sig själv och andra.
Barn och unga är en särskilt viktig
målgrupp i det förebyggande och
främjande arbetet. Hälften av all
psykisk ohälsa debuterar före 15 års
ålder och tre fjärdedelar innan 20 års
ålder. Generella insatser för att främja
psykisk hälsa, både till föräldrar och
till barn, är en god investering. För att
stärka barn och ungas psykiska hälsa
krävs ökad medvetenhet och kompetens på området. För att detta ska
lyckas krävs att myndigheterna kan
stödja verksamheter och professioner
med högkvalitativ kunskap. För våra
barn och unga och deras föräldrar
finns många viktiga aktörer – här har
mödravård, barnavård, förskola, skola
och ungdomsmottagningar en viktig
roll att spela.
En annan viktig investering för Sverige
är att motverka psykisk ohälsa hos
vuxna. En angelägen insats när det
gäller förebyggande arbete är att stärka
ambitionen att skapa hälsosamma
arbetsplatser. Att vuxna drabbas av
psykisk ohälsa och hamnar i längre
sjukskrivningar riskerar dessutom
att driva utanförskap. Här har både
hälso- och sjukvården, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och
arbetsgivarna ett stort ansvar.
Inom en snar framtid är 25 procent
av alla svenskar 65 år och äldre. Det
finns många områden som behöver
förstärkas för att motverka ohälsoutvecklingen i gruppen. Bland annat
”Alla medborgare ska få möjlighet att utvecklas och
bidra till samhällets utveckling, var och en utifrån sina
egna unika förutsättningar.” NSPH (2015)
behöver äldre, deras anhöriga och
de professionella som möter dem få
en ökad medvetenhet om psykisk
ohälsa. Det behövs också en ökad
kunskap om självmordsrisker.
En generell utmaning är att skapa
samhällsstrukturer som minskar
risken för isolering genom meningsfulla aktiviteter, god fysisk hälsa och
ett fysiskt och psykiskt tillgängligt
samhällsutbud. I detta arbete är
frivilligorganisationernas verksamhet
ofta till god hjälp.
Den idéburna sektorn kan många
gånger vara ett viktigt komplement
till samhällets utbud av förebyggande
och främjande insatser. Frivilligorganisationer kan ofta erbjuda gemenskap, vardagsstöd, och uppmuntra
deltagande i meningsfulla aktiviteter.
Engagemanget i intresseorganisationer
och folkrörelser i Sverige är stort och
denna kraft behöver stödjas och tas
tillvara. Det betyder inte att kärnverksamheten i det offentliga ska tas
över av frivilliga, men det finns goda
skäl för de offentliga aktörerna att
stödja och samarbeta med den lokala
idéburna sektorn. Ofta kan den
idéburna sektorn erbjuda stöd som
inte huvudmännen kan eller ska
erbjuda men som får stor betydelse
för den enskilde. Frivilligrörelsen har
potential att vara en viktig hälsofrämjande kraft för såväl barn som unga,
vuxna och äldre.
19
2. Tidiga, tillgängliga insatser
–
oavsett ålder och kön, liksom art och
grad av ohälsa – måste kunna räkna
med att få tillgång till rätt insatser i
rätt tid. Det måste vara möjligt att navigera i utbudet och utbudet behöver
organiseras för att möta behoven hos
brukare, patienter och närstående
på ett kostnadseffektivt sätt. Av det
skälet behöver ansvarsförhållandena
när det gäller att erbjuda tidiga,
kanske mindre omfattande insatser
definieras i landstinget och kommunen, med en gemensam behovsanalys
och med gemensamma strategier.
Organisationen för tidiga insatser avgörs lokalt och regionalt och varierar
mellan olika delar i landet. Det kan
vara bra för att möta befolkningens
behov som kan variera mellan och
inom regioner, men samtidigt är
det helt centralt att en person som
drabbas av, eller riskerar, psykisk
ohälsa vet vart han eller hon ska
vända sig. Den naturliga ingången
för all typ av ohälsa är primärvården,
och det finns inga skäl för att psykisk
ohälsa skulle vara så annorlunda
att den som drabbas ska gå direkt
till den specialiserade vården.
Personer med psykisk ohälsa
20
Primärvården är i allmänhet den del
av hälso- och sjukvården som har det
formella ansvaret för att ge medicinsk och psykologisk behandling
till de flesta svenskar som drabbas
av psykisk ohälsa. Primärvården
utmärks av att vara lätt tillgänglig och ett naturligt första steg in
i sjukvården för en person som
drabbas av ohälsa. Emellertid finns
det utvecklingsbehov när det gäller
att säkerställa primärvårdens kompetens för att ta emot och behandla
barn, vuxna och äldre som drabbas
av psykisk ohälsa. Om personer
även med milda till måttliga problem hänvisas till den specialiserade
psykiatrin skapas onödiga köer och
svårigheter att prioritera. Det är
också viktigt, både ur ett individperspektiv och ur ett samhällsperspektiv,
att undvika att behandling och stöd
ges på en högre nivå än nödvändigt.
Primärvården har också ett ansvar
när det gäller att motverka den förtida dödligheten hos personer som
lever med psykisk ohälsa, en dödlighet som ofta beror på somatiska
problem som inte uppmärksammas
eller åtgärdas i tid och i tillräcklig
utsträckning. För att möta denna
utmaning krävs en nära samverkan med främst den specialiserade
psykiatrin, men också andra aktörer som kan stödja personer när
det gäller livsstil och egenvård.
Barnhälsovården, elevhälsan, ungdomsmottagningarna och tandhälsovården är viktiga för tidig upptäckt
av riskfaktorer och hälsoproblem
som kan bidra till en ogynnsam
utveckling. Föräldrastöd är ett
exempel på en insats som har visat
sig ha goda effekter när det ges till
föräldrar på rätt sätt och vid rätt
tidpunkt. Det kan bidra till att stärka
barns och ungdomars hälsa liksom
att stärka föräldraskapet. Barn och
unga i riskmiljöer behöver uppmärksammas tidigt och stödinsatser bör
erbjudas samordnat utifrån behov.
Även barn som inte har uppenbara
risker för att utveckla psykisk ohälsa
ska uppmärksammas. Nästan var
tredje ung person kan tillhöra vad
som kallas en osynlig riskgrupp, det
vill säga barn och unga vars vardag
präglas av hög medieanvändning,
21
”Hälso- och sjukvårdens förmåga att erbjuda adekvata
insatser och behandlingar, såväl tillfälliga som långvariga,
är avgörande för att människor överhuvudtaget ska kunna
värna och utveckla den egna arbetsförmågan.” NSPH (2015)
dåliga sömnvanor och stillasittande.
Denna grupp har visat sig ha lika
stor förekomst av självmordstankar,
oro och depression som ungdomar
i mer traditionella högriskgrupper.
22
Den specialiserade psykiatriska
vården behöver noggrant följa, och
målinriktat arbeta med att korta,
väntetiden innan en person får
tillgång till vård och stöd. För att
motverka stigmatisering och utanförskap behöver innehållet i vården ha
en återhämtningsinriktad karaktär.
Med återhämtningsinriktning avses
här allt ifrån att aktivt stödja personer
till att återgå i arbete eller studier till
den mer traditionella definitionen
som rör personer med svåra psykiska
funktionshinder och deras möjlighet
att leva ett liv utifrån egna val.
Personer med långvarig psykiatrisk
problematik ska genom att utveckla
egna färdigheter och med tillräckligt
stöd från omgivningen, bli nöjda och
väl fungerande utifrån egna och omgivningens krav och förutsättningar,
i sitt boende, sysselsättning/arbete,
fritid och övriga sociala sammanhang.
Personer som drabbas av svår
psykisk ohälsa, för första gången
eller på nytt, behöver ofta ett samlat
stöd från samhället. Det är allas
ansvar att se till att behoven möts.
För att nå detta mål finns det ofta
skäl att se över samarbetsformer
mellan primärvården, psykiatrin
och socialtjänsten men det viktigaste
är samarbetet med individen och
hans eller hennes anhöriga. För att
möta behoven behöver ofta många
kompetenser finnas med och teamarbete är inte sällan en förutsättning
för att patienten, brukaren och närstående ska få den hjälp som behövs.
Inom äldreomsorgen behöver alla
professionella som möter den äldre
ökad kunskap om vad som är psykisk
ohälsa och vad som kan leda till psykisk ohälsa, liksom en ökad generell
förståelse för psykiska funktionsnedsättningar. Personal inom kommun
och landsting behöver också vara
duktiga på att se och känna igen
tidiga tecken på psykisk ohälsa. Även
när det gäller äldre är det viktigt att
komma ihåg att varje person som
drabbas av psykisk ohälsa är unik
och har en egen kompetens om sin
situation och sina behov av hjälp och
stöd. Vissa äldre har också behov av
en kombination av somatiskt vård,
psykiatrisk vård och socialt stöd.
För att möta deras behov på ett bra
och kostnadseffektivt sätt är det
nästan en förutsättning att organisera samhällets stöd flexibelt, med
utgångspunkt i den enskildes behov.
3. Utsatta grupper
av psykisk ohälsa
ska få tillgång till en jämlik, tillgänglig,
god och säker vård och omsorg i
enlighet med bästa tillgängliga kunskap. Med en sådan ambition är det
viktigt att vara medveten om att olika
grupper och olika individer har olika
behov och förutsättningar. Det finns
inte en lösning eller modell som
passar alla. Därför behöver vissa
grupper synliggöras, de som visat
sig mer utsatta på olika sätt. Det rör
sig både om grupper som riskerar
psykisk ohälsa i ökad utsträckning
och därför bör uppmärksammas
tidigt, men också de grupper som
av olika skäl har svårt att få tillgång
till samhällets vård- och stödutbud.
depression än män. Män utvecklar
schizofreni tidigare än kvinnor.
Kvinnor gör fler självmordsförsök än
män medan män tar sitt liv i högre
utsträckning, i synnerhet äldre män.
Psykisk ohälsa i form av nedsatt
psykiskt välbefinnande förekommer
dubbelt så ofta bland homo- och
bisexuella personer jämfört med
heterosexuella. Var tredje transperson har självmordstankar, och att
någon gång ha övervägt att ta sitt liv
är dubbelt så vanligt bland homooch bisexuella personer jämfört
med heterosexuella. Så mycket som
en fjärdedel av unga homo- och
bisexuella kvinnor uppger att de
någon gång har försökt att ta sitt liv.
Generellt finns ett behov av att öka
kunskapen om skillnader i psykisk
hälsa som kan relateras till kön,
könsidentitet eller sexuell läggning,
både hos professionella och hos
allmänheten. Psykiska problem ser
inte sällan olika ut hos män och kvinnor. Kvinnor drabbas till exempel
i högre utsträckning av ångest och
Barn som är placerade på HVBhem och liknande har sämre fysisk
och psykisk hälsa än genomsnittet.
Många underpresterar dessutom
i skolan trots normal begåvning.
Samtidigt är en lyckad skolgång en av
de viktigaste faktorerna för barnets
utveckling. Möjligheten att förbättra
barnens livsvillkor ökar om samver-
Alla som drabbas
kan mellan socialtjänsten, skolan och
hälso- och sjukvården fungerar bra
och att barnets eller den unges behov
och förutsättningar är utgångspunkten för de insatser som ges.
En annan grupp som inte sällan
hamnar i en särskild utsatthet är
personer med samtidig psykisk ohälsa
och andra problem. Det kan se ut
på olika sätt – samtidig beroendesjukdom och psykisk ohälsa, fysisk
funktionsnedsättning och psykisk
ohälsa eller multisjuka äldre. Dessa
grupper riskerar att råka särskilt
illa ut om samhället inte samlat kan
möta deras sammansatta behov. Utan
samordning ökar också samhällets
kostnader utan att dessa personer
nödvändigtvis får den hjälp de behöver.
För att nå de bästa resultaten för
denna grupp krävs att alla inblandade aktörer hittar organisatoriska
lösningar som möter behoven,
exempelvis integrerade verksamheter eller case manager-system.20
Case management är en insats som samordnar vården för personer med allvarliga psykiska funktionshinder för att de ska kunna leva ett så
självständigt liv som möjligt
20 23
”För den enskilde handlar det om att kunna besluta om och
påverka utformningen av de insatser som andra kan ge.”
NSPH (2015)
24
Kriminalvården räknar med att nära
en tredjedel av de intagna har varit i
kontakt med psykiatrin någon gång
innan de fick sin dom. Nästan hälften, 46 procent, av de som varit på
anstalt eller varit villkorligt frigivna
har fått en diagnos för psykiska
sjukdomar, syndrom eller beteendestörningar under sin tid i Kriminalvården.21 Ångest och sömnproblem
är vanliga liksom neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar, samsjuklighet och självmordstankar. Inom
Kriminalvården erbjuds behandlingsprogram och det är viktigt att
klienterna får tillgång till kunskapsbaserad vård och behandling för
sin ohälsa och att personer som
lämnar Kriminalvården har de vårdoch stödinsatser som behövs.
De senaste åren har allt fler personer
sökt asyl i Sverige. Totalt kom cirka
163 000 personer under 2015, varav
53 000 var barn. Mellan var tredje och
var femte asylsökande och flykting
lider av psykisk ohälsa i någon form,
enligt Socialstyrelsens bedömning.22
21
Asylsökande och flyktingar ska erbjudas en hälsoundersökning, som inkluderar ett samtal om den undersöktes
hälsa med avseende på tidigare och
nuvarande fysiska och psykiska hälsotillstånd. För att skapa förutsättningar
för denna grupp att bli delaktiga i det
svenska samhället – lära sig svenska,
möta vården, ha barnen i skola, arbeta
eller studera – krävs att de som lider
av psykisk ohälsa får bra vård för det.
För att på kort och lång sikt motverka
ohälsa i gruppen krävs också ett flexibelt och tillgängligt utbud av effektiva
förbyggande och främjande insatser.
De nationella minoritetsgrupperna
har befolkat Sverige under lång tid
och utgör grupper med en uttalad
samhörighet. Kunskapen om den
psykiska hälsan hos olika minoritetsgrupper är inte tillräcklig, men vi vet
att renskötande samer har en sämre
psykisk hälsa, och att finlandsfödda
män uppgav att de hade färre dagar
med god psykisk hälsa jämfört med
hela befolkningen. Romernas hälsosituation påverkas starkt av deras livs-
Kriminalvården 2013, Klientkartläggning 2013 – Ett regeringsuppdrag.
En presentation av bakgrundsfaktorer hos Kriminalvårdens klienter
22
situation som kännetecknas av hög
arbetslöshet, känsla av utanförskap,
maktlöshet och diskriminering
vilket är riskfaktorer för psykisk
ohälsa. Inom vården saknas inte
sällan kunskap om både gruppernas
hälsosituation och kultur. Det finns
ofta behov av att se över hur verksamheter kan förbättras när det
gäller till exempel språk- och kulturkompetens för att på bästa sätt
motverka psykisk ohälsa och erbjuda
ändamålsenliga insatser för personer
som drabbas av psykisk ohälsa.
Ovanstående är exempel på grupper
som kan behöva synliggöras i analys
av behov och utbud. Det finns
även andra grupper som berörs och
landsting, kommuner och myndigheter behöver förstärka sitt arbete
med att uppmärksamma och differentiera sina analyser för att förstå
de behov som finns och möta dem.
Socialstyrelsen 2015, Psykisk ohälsa hos asylsökande och nyanlända
migranter – ett kunskapsunderlag för primärvården
25
4. Delaktighet och rättigheter
definierades
målgruppen personer med psykisk
funktionsnedsättning som personer
med svår psykisk störning, till exempel
personer med psykossjukdomar.
I dag är det tydligt att det inte med
nödvändighet är diagnosen som
avgör hur stora funktionsnedsättningar en person har, i själva verket
är variationen stor. Men personer
med psykisk funktionsnedsättning är
en viktig grupp att uppmärksamma.
Personer med psykisk funktionsnedsättning har fortfarande sämre
levnadsförhållanden än befolkningen
i stort, också i förhållande till andra
grupper med funktionsnedsättning.
I Psykiatrireformen
26
Arbetssätten i psykiatrin och i
socialtjänsten behöver kontinuerligt
utvecklas i linje med bästa tillgängliga kunskap. Utvecklingen behöver
också gå fortare mot att se vård- och
omsorgssituationen som en överenskommelse mellan den enskilde och
vård- och omsorgsgivaren. Personer
med psykiska funktionshinder har
samma rätt som alla andra till god
vård, omsorg och rehabilitering,
respektfullt bemötande och självbestämmande. Den enskilde ska vara
huvudpersonen i planeringen och
genomförandet av de insatser som
ges. Att vara delaktig i den vård och
det stöd som ges är inte bara en
viktig förutsättning för återhämtning
utan också en viktig del i att stärka
den enskildes rättigheter. Det är
angeläget att utveckla och förstärka
arbetet med metoder som stärker
den enskildes delaktighet, exempelvis
metoder för delat beslutsfattande och
andra systematiska angreppssätt.
Även på policy- och verksamhetsnivå är det viktigt att personer med
egen erfarenhet av psykisk ohälsa är
delaktiga i planering och genomförande. I dag finns ett etablerat nätverk
i Sverige, Nationell samverkan för
psykisk hälsa (NSPH), som organiserar olika förbund inom området
såväl nationellt som regionalt. På
de flesta håll finns också enskilda
brukar- och anhörigorganisationer
med god kännedom om lokala förhållanden. I arbetet med att utforma
ett ändamålsenligt utbud av insatser
är det en förutsättning att ha med
den kompetens och de erfarenheter
som organisationerna representerar.
Det är också ofta värdeskapande att
anställa personer med egen erfarenhet
av psykisk ohälsa i verksamheter som
möter målgruppen.
När det gäller personer med psykisk
funktionsnedsättning som möter
betydande svårigheter i sin livsföring
ska kommunerna verka för att de
får möjlighet att delta i samhällets
gemenskap och leva som andra. Det
kan handla om att tillgodose behov
inom livsområden som är viktiga
för deras återhämtning, exempelvis
boende, boendestöd, sysselsättning
och stöd för att komma i arbete
eller studier. Utbudet måste ta sin
utgångspunkt i analyser av de behov
som finns lokalt för att säkerställa att
det finns stöd att få för personer som
drabbas av psykisk ohälsa. För att ta
reda på behoven krävs både systematiska inventeringar och nära kontakt
med patient-, brukar- och anhörigföreträdare på lokal och regional nivå.
”Inflytandet och delaktigheten i de insatser som berör
människor med psykisk ohälsa och deras anhöriga kan ske
på olika nivåer. Grundprincipen ”Inget om oss utan oss”
gäller på samtliga av dessa nivåer.” NSPH (2015)
Barn, unga och vuxna som vårdas
mot sin vilja, tvångsvårdas, är en
grupp som inte sällan befinner sig i
en utsatt situation och vars rättigheter
är särskilt viktiga att värna. Fastspänning, avskiljning och andra tvångsåtgärder ska användas mycket restriktivt enligt lagstiftningen. Att minska
behovet av tvångsåtgärder inom den
psykiatriska vården är en av vårdens
mest angelägna frågor eftersom det
handlar om grundläggande fri- och
rättigheter. Det kräver kompetensutveckling av metoder, bemötande och
arbetssätt i vardagen. Det är också
en viktig uppgift för både vårdgivare
och myndigheter att förstärka arbetet
med att sprida kunskap och kännedom om enskildas rättigheter i samband med tvångsvård, och säkerställa
att enskildas rättigheter inte kränks.
En annan viktig uppgift är samarbete
mellan landsting, socialtjänst och
vid behov andra myndigheter för att
säkerställa att personer som lämnar
långa slutenvårdsepisoder, kanske
vanligast inom rättspsykiatrin, får
det stöd och den hjälp de behöver.
Personliga ombud är en yrkesgrupp
som ska vara ett stöd för personer
med psykisk funktionsnedsättning.
De personliga ombuden ska stödja
personer med psykisk funk­tionsnedsättning så att de ska kunna
leva ett självständigt liv och ta del
av samhällets utbud av vård, stöd,
service, rehabilitering och sysselsätt­
ning. Ombuden arbetar på den
enskildes uppdrag, fristående från
myndigheter och vårdgivare. Ombuden har vid sidan av uppdraget
att hjälpa enskilda att tillvarata sina
rättigheter också en viktig uppgift
att peka på systemfel och förbättringsmöjligheter lokal, regionalt och
nationellt. Denna yrkesgrupp har
en fortsatt viktig funktion och det är
angeläget att deras erfarenheter tas
tillvara i planering och genomförande
av insatser till målgruppen.
27
5. Ledarskap och organisering
Psykisk hälsa och psykisk ohälsa berör
sammantaget mycket stora delar av
samhället och dess funktioner. Alla
verksamheter där människor finns,
från mödravårdscentraler till skolor,
arbetsplatser och äldreboenden,
påverkar och påverkas av en utveckling för att stärka den psykiska hälsan
i Sverige.
28
De psykiska diagnoserna har ökat i
andel i sjukfrånvarostatistiken. I dag
har drygt var fjärde långtidssjuk­
skriven psykisk ohälsa som diag­nos.
För att motverka utvecklingen inom
området är ledarskapet viktigt.
Arbetet är långt ifrån alltid det som
skapar sjukskrivning, men det finns
god kunskap om vad som ökar och
vad som minskar riskerna för ohälsa
som kan kopplas till arbetet. Krav
och kontroll behöver vara i balans för
medarbetaren, liksom ansträngning i
förhållande till belöning. Engagemang
och utvecklingsmöjligheter kan stärka
välmåendet, medan rollkonflikter och
mobbing på arbetsplatsen är riskfaktorer. Chefer och ledare i Sverige har en
viktig funktion när det gäller att skapa
förutsättningar för psykisk hälsa.
Chefer och ledare i offentligfinansierad
verksamhet har också en viktig roll
att spela när det gäller att utveckla
verksamheter som på ett bra sätt kan
svara mot befolkningens behov av
förebyggande och främjande insatser,
likväl som vård, stöd och service. De
verksamheter som möter barn, unga,
vuxna och äldre med psykisk ohälsa,
eller risk för det, behöver ha tillgång
till aktuell kunskap och använda den.
Kunskapsproduktionen i landet
behöver svara mot en efterfrågan
som bygger på korrekta analyser.
En utmaning är att utveckla effektiva
strategier för att implementera de
metoder och arbetssätt som har
kunskapsstöd och fasa ut insatser
som inte har stöd. Analyser av
personalbehov behöver göras i ljuset
av patienters, brukares och närståendes
”För föreningar och organisationer är det viktigt att
hjälpa tjänstemän och
politiker, att prioritera och
styra mot det som ökar
kvalitén för patienterna,
brukarna och de anhöriga.”
NSPH (2015)
behov och med en tydlig ambition att
öka graden av teamarbete och samorganisering. Det finns inte sällan
stora vinster med att tänka nytt, och
fundera över om de kompetenser
man traditionellt använder är de rätta,
eller om de kan ersättas eller kompletteras med andra. Till exempel
finns det för många verksamheter
anledning att överväga om det skulle
ha ett värde för patienter, brukare och
närstående att anställa personer med
egen erfarenhet av psykisk ohälsa, så
kallad peer support.
All organisering av insatser för
att förebygga, främja, åtgärda och
stödja måste göras med utgångspunkt i enskildas och gruppers
behov. Olika huvudmän, och olika
grenar inom samma huvudmän, har
olika definierade ansvarsområden.
Detta lyfts ofta fram som ett problem,
men den stora faran är inte ansvarsområdena i sig. Det är när de aktörer
som tillsammans behövs för att möta
komplexa behov stänger in sig i olika
byggnader och/eller regelverk och
slutar kommunicera. Erfarenheten
visar att ledarna, och hur de agerar och
kommunicerar, är av stor betydelse för
graden av samarbete med vårdgrannar.
29
III
30
Förutsättningar för
förändring
De fem fokusområden som presenterades i föregående del är de områden
som patient-, brukar- och närståendeorganisationer, frivilligorganisationer,
fackföreningar, professionsföreningar, huvudmän och myndigheter har
lyft fram som de viktigaste utmaningarna i arbetet med psykisk hälsa och
ohälsa. Psykisk (o)hälsa berör hela samhället och hela samhället behöver
bidra till att skynda på utvecklingen och se till att den går åt rätt håll.
Samtidigt som det finns många intressenter av olika karaktär har nationella, regionala och lokala beslutsfattare ett särskilt ansvar. De har möjligheten att prioritera och investera effektivt för att möta de behov som
finns. De har också bäst möjlighet att följa utvecklingen för att på bästa
sätt förstå vilka utmaningar som finns nationellt, regionalt och lokalt.
Statens ansvar –
styrning med kunskap
För att motverka skillnader i insatser
och utbud mellan olika vårdgivare
är det viktigt att statens kunskapsstödjande insatser är samordnade och
alltid syftar till det ska vara lätt för
vård- och omsorgsgivare att göra rätt.
Statens fokus under de kommande
fem åren bör ta sikte på att samordnat,
och i dialog med patient-, brukar- och
anhörigorganisationer, fackföreningar
och professions- och huvudmannaföreträdare, ge stöd till verksamheten
med kunskap, uppföljning och tillsyn.
Det finns behov av kunskapsstöd som
är heltäckande och som tar sin utgångspunkt i den enskilde. Kunskapen
ska syfta till att stödja vårdens och
omsorgens processer. Kunskapen
behöver också vara lätt att använda
i professionellas och chefers vardag.
Det innebär att alla uppdrag och
initiativ från myndigheterna bör
analyseras med utgångspunkt i värdet
för verksamheternas möjlighet att
säkerställa en personcentrerad,
kunskapsbaserad, kostnadseffektiv
och säker verksamhet som skapar
mervärde för huvudmännen och för
de barn, vuxna och äldre som möter
verksamheterna. Kunskapsstödet
behöver dessutom anpassas så att det
kan stärka enskildas förutsättningar
till delaktighet och bidra till mer
personcentrerade och samordnade
insatser från det offentligas aktörer.
Det är också viktigt att myndigheterna
gör analyser av i vilken utsträckning
andra myndigheter är berörda eller
skulle kunna tillföra värde i det
arbete de utför. Precis som kommuner och landsting måste samarbeta
för att möta befolkningens behov
måste myndigheterna samarbeta för
att möta verksamheternas behov.
Huvudmännens ansvar
Landsting och kommuner är de
huvudsakliga vård- och omsorgsgivarna. Landstingen har många olika
grenar som möter personer med
psykisk ohälsa, främst specialiserad
barn- och ungdomspsykiatrisk vård,
primärvård och specialiserad psykiatrisk vård för vuxna. Kommunerna
har ansvar för att stödja individer i
vardagen och har därmed ett viktigt
arbete när det gäller att ge stöd och
service till såväl barn som unga,
vuxna och äldre. Även skolan som är
en viktig aktör när det gäller arbetet
med förebyggande och främjande
insatser för barn, är en kommunal
verksamhet. Båda huvudmännens
verksamhet är komplex och kräver
ändamålsenliga prioriteringar och
analyser av var de största behoven
finns. Dessutom ska huvudmannen
säkerställa att personalen har rätt
kompetens, att verksamheterna är
rätt bemannade för att möta de
behov som finns och att de insatser
som ges får de tänkta effekterna för
den enskilde. Inte sällan i samverkan
med andra aktörer.
I det följande sammanfattas sex
förutsättningar för att förstärka
arbetet med att utveckla ett samhälle
som bättre kan motverka psykisk
ohälsa, främja psykisk hälsa och
förstärka de samlade resurser som
samhället investerar för att möta
behoven hos de som drabbas.
31
32
Hela samhällets ansvar
Psykisk hälsa är inte bara frånvaro av
ohälsa. Det är också ett tillstånd av
välbefinnande, och detta inkluderar
med nödvändighet många delar av en
människas livssituation och därmed
stora delar av samhällets aktörer.
Befolkningens psykiska hälsa är en
viktig resurs för Sverige och alla
nyckelaktörer behöver vara med och
utveckla och stärka förutsättningarna för psykisk hälsa i befolkningen.
Psykisk hälsa i bemärkelsen välbefinnande skapas i allmänhet utanför
vård- och omsorgssystemen,
där människor lever sina liv –
i familjen, sociala sammanhang,
på förskolan, i skolan, på arbetsplatsen, i närsamhället och inom idrotten
och andra delar av föreningslivet.
Att gemensamt arbeta för att stärka
den psykiska hälsan hos befolkningen, motverka onödig psykisk belastning och öka motståndskraften att
klara påfrestningar är lönsamt, för
samhället och än mer för individen.
Alla offentliga aktörer behöver ta sitt
ansvar för att arbeta målinriktat med
att förstärka arbetet med psykisk
hälsa för alla, inom ramen för sitt eget
ansvars- och kompetensområde.
33
Personcentrering
En avgörande faktor för att möta de
behov som finns är att alla insatser
som ges utgår från den enskilde.
Personcentrerade insatser är ett
partnerskap mellan en person som
behöver professionellt stöd och de
professionella inom vård, omsorg
och rehabilitering. Inom personcentrerad vård och omsorg betonas
vikten av att personer med någon
form av ohälsa, risk för ohälsa eller
funktionshinder inte främst bör
betraktas utifrån ohälsotillståndet
eller funktionshindret. Detta blir
särskilt viktigt, och utmanande, när
en person har behov av samordnade
insatser från flera olika instanser.
Då är det nödvändigt att alla inblandade har en personcentrering.
Detta är lika angeläget i socialtjäns
ten som på Arbetsförmedlingen,
Försäkringskassan och i elevhälsan.
Alla insatser som ges ska vara
personcentrerade och utgå
från den enskildes behov.
Använda rätt data – på rätt sätt
34
För en person som har behov av
samhällets insatser är det viktigaste
att det finns tillgång till rätt kompetens, på rätt plats, vid rätt tillfälle. Det
ställer krav på den lokala ledningen,
beslutande organ och på staten som
behöver göra löpande analyser av
tillgång och efterfrågan på kompetens när det gäller psykisk hälsa och
ohälsa. För att klara utmaningen
att leverera rätt data i rätt tid till
verksamhetsplanerare är det ofrånkomligt att berörda myndigheter
behöver göra en gemensam analys av
befintlig datainsamling och hur väl
den svarar mot huvudmännens, och
i slutändan, befolkningens behov.
Under de kommande fem åren
behöver det offentliga utveckla sin
kapacitet att utforma verksamheten
för att möta de behov som finns.
För att utveckla verksamheter krävs
i allmänhet också att kunna avveckla insatser som inte fyller någon
funktion eller som inte ger effekt.
De som styr och planerar
verksamheten behöver få tillgång till rätt data i rätt tid.
Effektivt kunskapsstöd
Vi behöver en kunskapsstödjande
kedja där nationell, regional och lokal
nivå hänger ihop för att motverka
omotiverade skillnader av insatser i
olika delar av landet. De kommande
fem åren behöver en sådan kunskapsstödjande kedja utvecklas så att
statliga myndigheter får en närmare
samverkan med huvudmännen för
att möta medbor­g arnas behov.
Kunskapsstödet behöver också
bidra till en minskad fragmentering
vad gäller insatser till personer med
psykisk ohälsa, och ökad kunskap
om psykisk hälsa och ohälsa hos
nyckelaktörerna inom området.
Myndigheternas arbete med att
ta fram kunskapsstöd ska svara
mot patienters, brukares och
anhörigas behov av kompetens
i de verksamheter de möter.
Kostnadseffektivitet
För att öka effektiviteten och trovärdigheten i samhällets insatser är det
viktigt att utnyttja de resurser som
finns förnuftigt med den enskilde
som utgångspunkt. Dagens organisering motverkar inte sällan att samhällets samlade resurser används effektivt. Det är inte resurseffektivt om
samma insatser ges i olika system, till
samma personer, sent i en sjukdomsprocess. För att få bästa möjliga
utdelning på de resurser som finns
är det viktigt att förebyggande och
tidiga insatser är högt prioriterade –
det minskar behovet av specialiserade
insatser som är dyra. Uppföljningen
och styrningen av verksamheterna
behöver ha en tydlig orientering mot
medborgarnas behov, vilket kräver
ett minskat fokus på sektorsspecifika indikatorer och ökat fokus på
resultat för folkhälsan och hälsan hos
patienter, brukare och närstående.
All styrning och uppföljning måste
tidigt motverka ohälsa och göra det
lätt för personer som drabbas av
psykisk ohälsa att få hjälp. Det kan
vara utmanande att sätta den egna
agendan åt sidan och att dela kontroll,
beslutsfattande och ansvar med andra
aktörer. Icke desto mindre är samhällets utmaning när det gäller psykisk
ohälsa så komplex, mångfacetterad
och omfattande att samverkan och
samarbete krävs för att möta de behov
som finns.
För att åstadkomma förändring är
ge utrymme för lokal anpassning,
stimulera gemensamt ansvarstagande
och möjliggöra ansvarsutkrävande
på rätt nivå.
35
Samarbete
Att lokalt och regionalt möta de
behov som finns ställer stora krav
på ett väl fungerande samarbete och
gemensamt ansvarstagande. För att
kunna göra rätt analyser och vidta
rätt åtgärder är ett samarbete med
patient-, brukar- och anhörigrörelsen
en viktig förutsättning, liksom en
gemensam analys av den samlade
kunskap som finns. Organisationer
behöver samarbeta och samorganiseras
för att samlat möta behoven och sam-
samarbete på alla nivåer en mycket
viktig förutsättning. Och det är
inte möjligt utan samverkan med
patienter, brukare och anhöriga.
KONTAKT
I december 2015 tillsatte regeringen en nationell samordnare för utveckling och samordning av insatser
inom området psykisk hälsa. Samordnaren ska bl.a. stödja det arbete som utförs av myndigheter, kommuner,
landsting och organisationer inom området samt verka för att arbetet samordnas på nationell nivå.
För mer information besök:
Webb: samordnarepsykiskhalsa.se
Twitter: @psykiskhalsa
Facebook: facebook.com/samordnarepsykiskhalsa
Nationell samordnare
inom området psykisk hälsa
Nationell samordnare
