S V E R I G E S V E T E R IN Ä R F ÖR B U N D
BOX 12 709
112 94 STOCKHOLM
TELEFON 08 / 545 558 20
TELEFAX 08 / 545 558 39
Besöksadress:
KUNGSHOLMS HAMNPLAN 7
Stockholm den 14 oktober 2013
Jordbruksverket
551 82 Jönköping
Yttrande angående Statens jordbruksverks föreskrifter om operativa ingrepp
samt skyldigheter för djurhållare och för personal inom djurens hälso- och
sjukvård (D8) samt Statens jordbruksverks föreskrifter om läkemedel och
läkemedelsanvändning (D9), dnr 5.3.16-9227/13 och 5.3.16-9228/13
Sveriges Veterinärförbund anser att de flesta av förändringarna i de båda
föreskrifterna D8 och D9 är en anpassning till rådande verklighet, vilket också
framgår av konsekvensanalyserna. Förbundet har dock några viktiga invändningar i
detaljfrågor enligt följande:
Statens jordbruksverks föreskrifter om operativa ingrepp samt skyldigheter för
djurhållare och för personal inom djurens hälso- och sjukvård (D8)
D8, 1 kap, 1 §
Veterinärförbundet anser att en definition av försöksdjurspersonal behöver läggas till
med formuleringen: "personal inom försöksdjursverksamhet, som har genomgått
utbildning enligt L150 (SJVFS 2012:26)". Därmed kan uttrycket
försöksdjurspersonal användas i föreskriften för att förtydliga att dessa personer har
utbildats för ändamålet och är kompetenta att utföra behandlingar eller ingrepp, men
alltid på veterinärs ordination och under veterinärens ansvar.
D8, 3 kap
Förbundet anser att en ny paragraf bör införas som tydliggör
försöksdjursveterinärens möjlighet att delegera till försöksdjurspersonal att utföra
behandlingar.
I enlighet med 3 kap behöver en ny rubrik ”Försöksdjurspersonal” inkluderas i 4 kap,
avsnittet "Behandling som får utföras av personal som inte tillhör
djurhälsopersonalen", med textlydelsen: ”Försöksdjurspersonal kan, om de har
relevant reell kompetens, ordineras av försöksdjursveterinär att få utföra injektioner
av läkemedel, avlivning samt operativa ingrepp, även när dessa åtgärder inte
omfattas av ett djurförsöksetiskt godkännande. Åtgärden ska på veterinärens ansvar
kunna utföras utan dennes närvaro.”
I analogi med tidigare kapitel bör en ny punkt införas under 5 kap, §4, med lydelsen:
"operativa ingrepp får utföras av försöksdjurspersonal med reell kompetens på
veterinärs ordination och under veterinärens ansvar".
Det bör även införas en ny paragraf under 5 kap, "Injektioner som får utföras utan att
djurhälsopersonal anlitas", med innebörden att injektioner får utföras av
försöksdjurspersonal med reell kompetens.
D8, 4 kap, 2 §
Veterinärförbundet ser mycket allvarligt på att vaccination beskrivs som något som
kan göras utan att veterinär ordinerat detta. Sådan behandling anser förbundet inte
vara lege artis. Själva injektionen kan djursjukskötare/legitimerad sjuksköterska
enkelt utföra. Det viktiga är en epidemiologisk och individuell bedömning av såväl
djuret som olika vacciner och olika varianter av vacciner för att behandlingen ska
vara lege artis. En sådan bedömning kräver veterinär kompetens.
Veterinärförbundet menar därför att en veterinär ska intyga att
vaccination har skett på korrekt sätt. En djursjukvårdare kan intyga att han/hon har
injicerat djuret om så önskas.
D8, 4 kap, 8 §
Förbundet anser att veterinärstudenter och djursjukskötarstudenter även bör tillåtas
lägga permanentkanyl på den ordinerande veterinärens ansvar.
D8, 5 kap, 6 §
Veterinärförbundet anser att det är direkt olämpligt att privatpersoner injicerar
sällskapsdjur i hemmet (med vissa undantag). Om djuret är så sjukt att det kräver
daglig injektion behöver det också daglig veterinärvård och veterinär tillsyn. Det är
heller inte enkelt att klara av subkutan injektion och ännu svårare att klara andra
former av injektioner hos dessa djur. Risken för allvarliga misstag och för att
felbedöma biverkningar såsom bölder, subkutana blödningar, intratorakala och
intrabdominella injektioner är uppenbar.
Det finns två undantag: hyposensitisering och insulininjektioner efter
utbildning av djurägare, med veterinära återkontroller och uppföljningar.
Veterinärförbundet menar att injektion av sällskapsdjur, med undantag
för insulininjektioner vid diabetes och i enskilda fall hyopsensitisering efter
individuell utbildning och uppföljning, inte ska få utföras av djurägare i hemmet.
Förbundet anser vidare att djurägareutbildning vid dessa undantag måste ges
upprepat för varje enskild djurindivid, vilket i praktiken redan sker.
Vidare anser förbundet att journalföring ska krävas även för ägare till
sällskapsdjur, när injektioner utförs i hemmet, för redovisning till ordinerande
veterinär.
D8, 6 kap, 3 §
Texten är otydlig och kan tolkas som att den gäller även vaccinationsintyg. Om den
gäller vaccinationsintyg upplever förbundet det som oklart om journalföring räcker
som intyg och vilka uppgifter som i så fall krävs i journalföringen.
Statens jordbruksverks föreskrifter om läkemedel och läkemedelsanvändning
(D9)
Försöksdjur
Regleringen av försöksdjursveterinärens tillhandahållande av läkemedel till personal
som arbetar med försöksdjur bör finns kvar i D9. Dessutom bör den utökas till att
gälla all verksamhet med försöksdjur, inte bara försök. I L150, 4 kap, 10 § hänvisas
till SJVFS 2009:84 angående veterinärens tillhandahållande av läkemedel till
personal som arbetar med försöksdjur. Behandling som utförs inom ett försök görs av
försöksdjurspersonal under överinseende av godkänd föreståndare och veterinär.
Därmed skulle samma försöksdjurspersonal med reell kompetens kunna utföra själva
behandlingen om ett försöksdjur skulle behöva behandlas för sjukdom som inte
ingått i etiska godkännandet, på veterinärs ordination.
•
•
I Kap 1, 3 § bör därmed ytterligare ett undantag i linje med detta resonamang
införas.
I Kap 3 bör den nu borttagna 12 § återinföras med tillägg så att
försöksdjurspersonal kan utföra behandlingar både inom och utanför försök.
D9, 3 kap, 4 §
Veterinärförbundet motsätter sig kraftfullt förslaget att veterinär ska få tillhandahålla
vaccin för sällskapsdjur till djursjukskötare och godkänd leg sjuksköterska utan
föregående undersökning av djuret. Enligt internationella vaccinforskare,
vaccinpolicys och enligt den svenska vaccinationspolicyn ska veterinär alltid göra en
bedömning av sällskapsdjurets hälsotillstånd och vaccinationsbehov innan
vaccination sker, för att behandlingen ska vara lege artis. Såväl det epidemiologiska
läget som kunskap om infektioner, vacciner och framtagande av nya vacciner
förändras allt snabbare.
D9, 3 kap, 6 §
Förbundet anser att en veterinär bör få tillhandahålla läkemedel för lokal behandling,
inte bara bedövning, till godkänd leg tandläkare. Texten bör därmed ändras så att
"lokal bedövning" byts ut mot "lokal behandling".
SVERIGES VETERINÄRFÖRBUND
Johan Beck-Friis
