SKAPELSEN
Kom, låt oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.
Låt oss träda fram inför hans ansikte med tacksägelse,
höja jubel till honom med lovsång!
Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.
Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder är hans.
Hans är havet, ty han har gjort det, och det torra har hans händer format.
Kom, låt oss falla ner och tillbe, böja knä för Herren, vår Skapare.
Ty han är vår Gud, och vi är folket i hans hjord,
fåren som står under hans vård.
(Ps 95:1-7)
Paulus ställde sig nu mitt på Areopagen och sade: "Athenare, jag ser av
allting att ni är mycket religiösa. När jag har gått omkring och sett era
gudabilder, har jag nämligen också funnit ett altare med inskriften: Åt en
okänd gud. Vad ni alltså tillber utan att känna, det predikar jag för er.
Gud är den som har skapat världen och allt som är i den. Han som är
Herre över himmel och jord bor inte i tempel som är gjorda av
människohand. Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som
om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt. Och han
har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo
över hela jorden. Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser
inom vilka de skall bo, för att de skall söka Gud, om de möjligen skulle
kunna treva sig fram till honom och finna honom, fastän han inte är långt
borta från någon enda av oss. Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till,
så som även några av era egna skalder har sagt: Vi är av hans släkt.
Är vi nu av Guds släkt bör vi inte tänka oss att gudomen liknar något av
guld, silver eller sten, en bild som kommit till av mänsklig konst och
fantasi. Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu
befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig. Ty han
har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom
den man som han har bestämt till det, sedan han erbjudit tron åt alla
genom att uppväcka honom från de döda."
(Apg 17:22-31)
Nu är det midsommar, och överallt omkring oss ser vi hur skapelsen lever upp.
Vi som har ledigt nu i helgen har kanske inte fått den sol och värme som vi
skulle ha velat, men vi tackar Gud tillsammans med bönderna för att han vattnar
jorden. Den här helgen lyfter vi här i Kyrkan blicken från skapelsen upp till vår
Skapare som gett allt det vackra.
2
Predikotexten som vi hörde handlar just om Skaparen. Paulus är i Athen, i
filosofernas och de kulturellas högborg, hos människor som inte har en aning
om Bibeln eller Jesus. Så han börjar med att prata om det som alla människor
har gemensamt – vi ser det vackra omkring oss i skapelsen och känner och anar:
det måste finns något större, en högre makt. Det tror jag de flesta i Sverige kan
skriva under på, även de som inte går i kyrkan.
Och Paulus och Kyrkan säger: ”Det ni tillber utan att känna, det predikar
jag för er”. Vi svenskar har ofta en speciell relation till naturen. Många av dem
som inte går i kyrkan går ut i naturen istället, och känner närvaron av en högre
makt i skapelsen. Och Bibeln är tydlig, Gud uppenbarar sig faktiskt i skapelsen.
När man ser på himlen, så förkunnar himlarna Guds härlighet (Ps 19:1) och
storhet.
Men vad himlen inte förkunnar, utan att man har hört evangeliet, det är din
Skapares kärleksfulla blick och hans hand som visar dig vägen hem till honom.
Skapelsen är en viskning långt ifrån, evangeliet är Guds personliga tilltal in i
ditt hjärta.
GUD HAR SKAPAT VÄRLDEN…OCH DIG
Och när Paulus har gjort den anknytningen, ”Det ni tillber utan att känna, det
predikar jag för er”, så börjar han berätta om den sanne Guden, den levande
Guden, den Gud som finns till. Och jag vill lyfta fram tre saker ur Paulus
predikan.
Det första Paulus säger, det är: Gud är den som har skapat världen. Och det
här är väldigt viktigt, för om vi inte förstår att Gud är vår Skapare så börjar vi
förhålla oss till honom som en jämlike eller som vår tjänare, och det finns vissa
tendenser till det idag. Men fattas grunden blir resten av bygget skevt också.
Så: Gud har skapat både allt som finns i världen, och så har han skapat dig
också. Gud har bestämt var du skulle födas. Han har format dig i moderlivet.
Han har bestämt hur du ska se ut, han har bestämt vilka begåvningar du ska få,
och hur din grundläggande personlighet ska se ut. Bibeln säger, i Psaltaren:
Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet.
Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad.
Ja, underbara är dina verk, min själ vet det så väl.
(Ps 139:13-14)
3
Guds verk är underbara. Du är ett Guds verk. Alltså: du är underbar, säger Gud!
Det är något du kan ta till dig ordentligt, för det finns så mycket onödig skam
och självförakt i vår Jantesvenskhet som alls inte är från Gud! Kanske kan det
vara en hemläxa i skapelseteologi att du ber den bönen varje morgon och kväll
nu under veckan: ”Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad.” Gud
har valt att göra dig sådan du är, och för oss är det bara att acceptera det med
glädje.
Gud säger genom profeten Jeremia: ”Som leran i krukmakarens hand, så är
ni, o Israels hus, i min hand.” (Jer 18:6) När du skulle födas kunde Gud lika
gärna ha sagt: ”Var ska jag sätta den här själen...? Sverige? Libanon? Hm, jag
kan sätta den i Kina.” Och då hade du blivit född i Kina, och växt upp som en
helt annan människa. Men nu har Gud valt att du skulle få de här föräldrarna,
det här födelselandet, att du skulle bli man eller kvinna och få de här
begåvningarna.
Och vi människor, som skapade varelser, har bara att tacka och ta emot. Som
Paulus säger: Ska leran säga till krukmakaren: Varför gjorde du mig sådan här?
(Rom 9:20) Nej, vi får ta emot det vi fått och vara nöjda med vår lott. Det är
som Evert Taube sjunger:
Ja, vem har sagt att just du ska ha hörsel och syn,
höra böljornas brus och kunna sjunga?
Och vem har sagt att just du ska ha bästa menyn
och som fågeln på vågorna gunga?
För Paulus säger: Gud har skapat världen… Han är Herre över himmel och
jord. Den som skapar något har också rätt att bestämma över det han skapat,
eller hur?
Och det var det här med skapelsen som gjorde att jag blev kristen en gång vid
15. Innan trodde jag inte på Gud, jag levde för mig själv, för att ha kul och
glänsa och bli beundrad. Men så fick jag höra om Gud vid konfirmationen, och
så förstod jag på en kvällsgudstjänst: GUD har skapat mig. Då har han rätt till
mig. Då har han rätt att få tack och credit för det. Då har han rätt att bestämma
över mitt liv.
ALLA MÄNNISKOR OCH FOLK
Så Gud har skapat världen, och han är Herre över himmel och jord och dig och
mig. Nästa sak som Paulus säger om skapelsen, det är något som är väldigt
4
passande nu när vi har en gemensam svensk-arabisk gudstjänst: ”han har av en
enda människa skapat alla människor och folk”.
Alla vi här inne har samma ursprung. Vi kommer från en och samma människa.
Från Adam kom Eva, och genom Eva, som är allas vår moder, har vi alla
kommit. Som de sjunger i söndagsskolan: ”Röd och gul och vit och svart, gör
detsamma har han sagt. Jesus älskar alla barnen på vår jord.”
Det här med tolerans och jämlikhet är ju något som det talas om ganska mycket
i samhället, så vi kanske tar det för självklart. Men det är inte en självklarhet,
det är något som kommit genom evangeliet, genom att kristendomen har
genomsyrat vårt land. På Paulus tid var det alls inte självklart, utan grekerna
tyckte de var ett överlägset folk, och enligt deras myter hade de blivit skapade
på ett annat sätt än de övriga ”barbariska” folken.
Men i kristendomen finns en verklig grund för jämlikhet. Bibeln säger: Vi är
alla skapade till Guds avbild… Och vi har alla har syndat… Men vi blir alla
frälsta genom att tro på Guds Son. Ordspråksboken säger: ”Rik och fattig har
det gemensamt: Herren har gjort dem båda” (Ords 22:2).
Och därför befaller Gud oss att älska alla människor, och särskilt dem som är
utanför. Han har ett särskilt hjärta för dem, och han själv associerar sig med
dem. Han säger: ”Den som hånar den fattige smädar hans Skapare” (Ords
17:5). Det är ingen skillnad mellan rik och fattig, man och kvinna, svensk eller
arabisktalande – alla är vi ett i Kristus Jesus (Gal 3:28), för Gud ”har av en
enda människa skapat alla människor och folk”, ”till sin avbild”.
FÖR ATT VI SKA SÖKA GUD
Så Gud har rätt att bestämma över oss som han har skapat (1), och han har
skapat oss alla lika till sin avbild (2). Och den tredje punkten som Paulus tar
upp, det har vi i orden ”till sin avbild”. Varför har Gud skapat dig?
Paulus säger: ”för att vi ska söka Gud (3), om vi möjligen kan treva oss
fram till honom och finna honom, fastän han inte är långt borta från någon
enda av oss. Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till”.
Det är så vackert. Det är som Augustinus säger, ”Gud, du har skapat oss till dig,
och våra hjärtan är oroliga tills de finner vila i dig.” Och det är inte svårt att
söka Gud – vi gör det komplicerat att finna Gud, men det handlar om att låta sig
bli funnen.
5
”I honom är det vi lever, rör oss och är till”. Fisken lever i vattnet, rör sig i
vattnet, andas in och andas ut. Så är det med oss. Vi lever i Gud, rör oss i Gud,
öppnar oss för hans kärlek och låter den komma ut i kärlek till våra
medmänniskor.
Men Gud invaderar inte. Han uppfyller hela universum, utom ditt och mitt
hjärta. Där har han frivilligt satt en gräns för sig själv, och nu ber han om lov att
få komma in till det hjärta han skapat. ”Se, jag står vid dörren och bultar. Om
någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom…” (Upp
3:19). Så frågan är: Andas du in och ut av Guds kärlek genom Jesus Kristus,
eller är du en fisk som simmar omkring och håller andan?
Paulus säger: ”nu befaller han människorna att de alla och överallt skall
omvända sig”. Vilken vila det finns i att omvända sig! Att få ge upp sitt vuxna
motstånd, att få slappna av och inte vara sin egen skapare, att få vara barn till en
Fader i himlen och låta honom få vara min Skapare.
Som Anna, vår förra pastor, sade: Ge Gud din tomhet, och han blir din Skapare.
Ge Jesus din synd, och han blir din Frälsare. Då vilar allt i din Faders händer,
och du är fri att låta det nya livet spira inom dig.
Jag vill avsluta med samma ord som vi började med:
Kom, låt oss falla ner och tillbe, böja knä för Herren, vår Skapare.
Ty han är vår Gud, och vi är folket i hans hjord,
fåren som står under hans vård.
(Ps 95:6-7)
