LT NEL O I T RNA INTE fattigdomslinjen de fattiga i medeltal befinner sig eller om konsumtionen eller inkomsterna är jämnt eller ojämnt fördelade i ett land. Vilket enskilt mått som är bäst beror naturligtvis på frågeställningen. Index Flera olika index har konstruerats för att sammanfatta ett antal olika aspekter av fattigdom i ett enskilt mått. Exempel på sådana index är; • Human Development Index (HDI) • Gender Empowerment Measure (GEM) • Gender related Developement Index (GDI) • Human poverty index (HPI) Måtten finns ibland i olika varianter, ett för OECD-länder och ett annat för utvecklingsländer. De flesta indexen försöker mäta en kombination av ett långt friskt liv, kunskaper och ekonomiskt välstånd. I OECD-länderna inkluderas också arbetslöshet. ”Gendermåtten” mäts separat för män och kvinnor. För- delen med indexen är att utvecklingen beskrivs med ett enda mått, nackdelen att man inte ser vad som hänt när måttten förändras och att man inte utan närmare beskrivning genomskådar vilka komponenter som ingår. Länder rangordnas enligt dessa index, men det är naturligtvis inte så att man direkt kan säga att ett land som har lägre värde på ett visst index är fattigare. Små skillnader kan ofta bero på datakvalitet eller på vad man valt att inkludera och/eller hur man vägt samman de olika beståndsdelarna Det finns också olika typer av subjektiva mått på fattigdom. Man kan exempelvis fråga urvalspersoner om hur de uppfattar sin egen situation. Generellt kan sägas att människor har en tendens att beskriva sin situation i förhållande till sin närmaste omgivning. Den rikaste i byn anser sig ofta inte vara fattig även om han är det med ekonomiska mått enligt rikets kriterium. De ekonomiska måtten kompletteras allt oftare med kvalitativa mått för att man ska få bättre kunskap om vad som Källa På www.worldbank.org finns information om vilka länder som skrivit PRSP, innehållet i dessa, metodfrågor m.m. Se även www.imf.org/external/np/cm/1999/ 092799.HTM Välfärd 2004:1, Vogel & Wolf: Sverige i täten. Index för internationella välfärdsjämförelser. Välfärd 2004:3, Davidsson: Femton procent fattiga inom EU15. orsakar fattigdomen. Världsbanken stödjer en form av Participatory Poverty Analysis (PPA) som till skillnad från vanliga urvalsundersökningar använder öppna frågor till systematiskt utvalda enskilda personer som förmodas vara fattiga, till hjälporganisationer, offentliga företrädare, grupper av personer såsom fokusgrupper eller intressegrupper. Nackdelen med metoden är att den ställer mycket höga krav på intervjuaren, fördelen är att man kan få information som är omöjlig att få via en vanlig urvalsundersökning. Lycka eller välfärd? Många forskare världen över arbetar med att utveckla mått på välfärd. De flesta utgår från faktiska levnadsomständigheter, med mer eller mindre tonvikt på ekonomi. Andra söker mäta människors lycka och tillfredsställelse med livet. Av Elisabeth Landgren Möller I utvecklade länder är det mest välkända välfärdsmåtten de som utvecklats i en sociologisk tradition och där man utgår från ett antal objektiva mått på olika aspekter på välfärd. Man söker ta reda på hur det faktiskt är ställt med hälsa, inkomster, boende m.m. I samma tradition ingår välfärdsmåttens motsats, fattigdomsmåtten. I en annan tradition utgår man från hur människor känner sig, hur de själva 12 tycker att de har det – hur lyckliga de är om man så vill. Här talar vi om subjektiva mått. Ett exempel är ”Happy Life Expectancy” ett av de index som Välfärd presenterade i nummer :. En tredje tradition hör hemma i nationalekonomin. Där utgår man från bruttonationalprodukten per capita och kompletterar den på olika sätt. Man lägger till objektiva välfärdsmått (t.ex. hälsa) eller subjektiva ”lyckomått”. Financial Times (..) rapporterar om en gryende ”Happiness economics”. De tre traditionerna närmar sig varandra och blir alltmer lika. BNP/capita ingår för det mesta. Utgångspunkten i samtliga fall är att BNP/capita inte är tillfyllest för att mäta välfärd. ”Länken mellan inkomst och lycka har brutits” som man utrycker det i Financial Times. Vad är lycka? Nyligen ägnade Time Magazine ett helt nummer åt lycka och mätningar av lycka, både på individuell och nationell nivå. Ett genomsgående tema är att så snart våra materiella grundbehov är tillfredställda betyder en inkomsthöjning ganska lite för att öka tillfredställelsen med livet. Flera forskare har till och med försökt fastlägga en gräns utöver vilken ytterligare inkomster inte gör något till eller från för lyckan. Ruut Veenhoven vid Erasmus Universitetet i Rotterdam finner denna vid omkring kronor om året, Edward Diener, Universitetet i Illonois talar om kronor per år. Men egentligen, säger han, är det mer fråga om att ha det som alla andra – att göra som Svenssons gör. De flesta människor bedömer sin position i jämförelse med andras. I länder med hög Välfärd Nr 1 2005 Nationernas mått av lycka Välfärd Nr 1 2005 Genomsnittlig lycka i ett urval länder, 1990–2000 ������� ����� ������� ������ ������ ������������� ������� ������� ����������� ����� ��� ���������� �������������� ����������� �������� ��������� ������� ��������� ��������� ������ �������� ������� ��������� ���������� ������� ���� ������������ �������� ����� ������� ���� ���� ����� �������� ���������� ������ ������� ��������� ������� ������ �������� ������� ������ ������� ������� �������� �������� �������� ��������� �������� �������� ������� �������� �������� � Enligt World Database of Happiness är man lyckligast i Danmark, Schweiz och Malta. I de tre länderna sätter man i genomsnitt åtta på den tio-gradiga skalan över lycka. Lästips Diener and Seligman: Beyond Money – Towards an economy of Wellbeing. American Psychological Society Journals vol. 5 nr 1, 2004. Time Magazin Jan 17 2005. Se fler lästips på nästa sida. Genom att fråga människor hur bra de tycker att livet är i det stora hela har ett stort antal länder rangordnats efter lycka. Människor i länder har fått svara på frågan om hur nöjda eller missnöjda de är med sitt liv i stort. Genom att ange ett tal mellan och får de värdera sina liv. Resultaten återfinns i databasen ”World Database of Happiness” som handhas av professor Ruut Veenhoven vid Erasmus universitet i Rotterdam. Uppgifterna har samlats in under en tioårsperiod –. Nationernas medellycka samvarierar positivt med hälsa visar det sig. Störst lycka fanns i länder med hög materiell standard, politisk frihet, social jämlikhet och tillgång till kunskap. Lyckan finns i Danmark grad av jämlikhet, som de skandinaviska tenderar tillfredställelsen med livet därför vara högre än i ojämlika länder som USA. Å andra sidan säger Robert MacCulloch vid London Busineses School, är fattiga amerikaner lyckligare än fattiga européer. Amerikanerna tror att de en dag kan bli rika medan européen ser oöverkomliga hinder. ”Den amerikanska drömmen behöver inte vara realistisk, det är tron som är viktig” tycker MacCulloch. Just människors förväntningar inför framtiden betonar andra som de viktigaste. I de rika länderna har levnadsförhållanden förbättrats så mycket och så hastigt att framtida språng inte förefaller troliga. Och det gör oss benägna menar Carol Graham, Brookings Institutions Washington, att betona det negativa i livet. Men huvudlinjen i forskning om lycka är ändå att finna vad som befrämjar lycka. Om det inte är pengar – vad är det då? Martin Seligman, en av de mest inflytelserika forskarna på området finner tre huvudsakliga komponenter i lycka: Nöje, Engagemang och Mening med livet. Av dessa betyder nöje minst säger han. Värdet av kontakter med andra människor går också som en röd tråd genom all lyckoforskning, starka band med familj och vänner hör till det viktigast i livet. Mot den bakgrunden är det inte förvånande att Edward Diener finner att de två slags händelser i livet som på ett särskilt genomgripande sätt får oss att bli olyckliga är förlusten av make eller maka och att förlora jobbet. Samma linje är flera forskare inne på. Ämnet lycka är i högsta grad aktuellt. � � � � � � � � Källa: World Database of Happiness, Rank Report 2004/1c. http://www2.eur.nl/fsw/ research/happiness/ 13 Lästips och referenser: Artiklar i Välfärd numren 2004:1, 2, 3 och 4. Veenhoven,Ruut: Happy Life Expectancy. Social indicators research vol. 39, 1-58. London: Kluwer Academic Publishers, 1996. Sen, Amartya and Sudhir, Anand: Concepts of Human Development and poverty: A Multidimensional Perspective. Human Development Report 1997. Dowrick, S, Dunlop, Y och Quiggin, J: Social Indicators and True Comparisons of Living Standards. Australian National University, 2001. Berger Schmidt, R: Unterschiede in den Lebenbedingungen innerhalb der Europäischen Union kaum verringert. ISI nr 27 ZUMA, 2002. Hagén, Hans-Olof: Att jämföra länders välfärd kapitel i Perspektiv på välfärden . Rapport nr 106 i serien levnadsförhållanden. SCB, 2004. Diener och Seligman: Beyond Money – Towards an economy of Wellbeing Time Magazin. Jan 17 2005. Referenslistan publiceras endast på denna webbplats och inte i den tryckta tidskriften.