Kan man bli sjuk av ord?

i
l
b
n
a
m
n
Ka
?
d
r
o
v
a
k
u
sj
2008
jälen
s
t
o
m
t
a vålde
g
i
l
n
y
s
Det o
En studie om psykisk barnmisshandel och
emotionell omsorgssvikt i BRIS barnkontakter år 2007
#1/2008
BRIS Kanslier
Riksförbundet BRIS
Karlavägen 121
115 26 Stockholm
Tel: 08-598 888 00
Fax: 08-598 888 01
E-post: [email protected]
BRIS region Nord
Kungsgatan 36
903 25 Umeå
Tel: 090-203 65 10
Fax: 090-203 65 11
E-post: [email protected]
BRIS region Väst
Hvitfeldtsgatan 14
411 20 Göteborg
Tel: 031-750 11 30
Fax: 031-750 11 31
E-post: [email protected]
BRIS region Mitt
Karlavägen 121
115 26 Stockholm
Tel: 08-598 888 10
Fax: 08-598 888 11
E-post: [email protected]
BRIS region Syd
Östra Rönneholms­vägen 7
211 47 Malmö
Tel: 040-690 80 70
Fax: 040-690 80 71
E-post: [email protected]
BRIS region Öst
Korsgatan 2, Hus E
602 33 Norrköping
Postadress: BRIS
601 86 Norrköping
Tel: 011-440 05 50
Fax: 011-440 05 51
E-post: [email protected]
BRIS
– Barnens Rätt I Samhället – är en ideell, partipolitiskt och religiöst
obunden organisation som bistår barn och ungdomar som far illa. BRIS
är en länk mellan barn, vuxna och övriga samhället. Kärnan i BRIS verksamhet är
Barnens Hjälptelefon och BRIS-mejlen dit barn och ungdomar upp till 18 år anonymt och kostnadsfritt kan vända sig när de behöver stöd av en vuxen. BRIS fungerar
också som opinionsbildare och remissinstans för att öka vuxnas respekt för barn som
individer och för att de principer som slagits fast i FN:s barnkonvention ska tillämpas
fullt ut. BRIS använder sin samlade kunskap om barns och ungdomars situation för
att på olika plan informera, påverka och skapa opinion i barnrättsliga frågor. BRIS tar
även emot samtal från vuxna som behöver någon att prata med om egna eller andras
barn.
BRIS bildades år 1971 och är organiserat i ett riksförbund med fem regionala
kanslier. Kanslierna finns i Malmö, Göteborg, Norrköping, Stockholm och Umeå.
BRIS verksamhet bygger på frivilligt arbete samt ekonomiska bidrag och gåvor från såväl privata som offentliga givare. BRIS har sammanlagt 500 frivilliga medarbetare som
bemannar Barnens Hjälptelefon och BRIS-mejlen. De frivilliga medarbetarna rekryteras, utbildas och handleds av anställd BRIS-personal. BRIS Vuxentelefon – om barn,
bemannas vanligtvis av anställda BRIS-ombud och kostar som ett vanligt samtal.
Barnens Hjälptelefon
– för dig upp till 18 år.
0200-230 230
Måndag till fredag: kl 15-21
Lördag, söndag och helgdag: kl 15-18
BRIS Vuxentelefon – om barn
077-150 50 50
Måndag till fredag: kl 10-13
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
2
BRIS-mejlen
www.bris.se
BRIS-mejlen ger personligt svar inom några
dagar. På Diskussionforum som också finns
på BRIS.se kan barn och ungdomar kommunicera med varandra med översyn av en
vuxen moderator.
Alla barn föds med
en drivkraft för att
leva och en potential för
att utvecklas.
innehåll
Samman­fattning
Bakgrund
Definition av begreppen Syfte och fråge­ställ­ningar
Material & metod
Resultat
Pro­ces­sen
Fam­ilje­för­håll­an­den & risk­fakt­orer
­
A.1. Vuxnas missbruk
A.2. Vuxnas ohälsa
A.3. Vuxnas oförmåga
A.4. Styvföräldrar
A.5. Adoptivföräldrar
A.6. Föräldrar från andra kulturer
A.7. Syskon med stora behov
A.8. Barnets egen partner
A.9. Skolan
Hur går det till?
Aktiv psykisk misshandel
B.1. Att utsättas för verbal tyranni
B.2. Att utsättas för hot och straff
B.3. Att utsättas för aggressioner och hat
B.4. Att få skuld och orimligt ansvar
B.5. Att utsättas för fysisk misshandel
B.6. Att utsättas för sexuella övergrepp
B.7. Att bli mobbad
Passiv psyk­isk miss­handel
B. 8. Emotionell omsorgssvikt
Ind­irekt psyk­isk miss­handel
B. 9. Vittne till våld, hot och aggressioner
Barnets respons gentemot familjen
C.1. Att anpassa sig
C.2. Att protestera
C.3. Att skydda sig genom att dra sig undan
Effekter för barnet
4
D.1. Reaktioner och respons
D.2. Blåmärken i själen
D.3. Symtom på psykisk ohälsa
D.4. Övriga konsekvenser
5
8
11
Strategier & uttryck
12
E.1. Man försöker lösa problemen
E.2. Man försöker stå ut med situationen
E.3. Man försöker förstå
E.4. Man agerar utåt
E.5. Man vänder det mot sig själv
E.6. Man vill ha hjälp
E.7. Man vill flytta hemifrån eller dö
13
15
17
18
18
19
20
20
21
21
21
21
Sköl­den som hind­rar 43
44
44
44
44
45
45
45
47
48
48
48
F.1. Barnets hinder
F.2. Föräldrars hinder
F.3. Hjälparens hinder
Vad händer i mötet med hjälp­aren
och vad blir resultatet?
23
24
24
24
25
26
27
27
27
28
28
29
29
35
36
38
38
40
51
G.1. Man får adekvat hjälp men den är bristfällig
52
G.2. Åtgärder vidtas som förvärrar situationen
52
G.3. Man fick adekvat hjälp som man var nöjd med 53
Sam­band
Barns språk när de be­rätt­ar
Dis­kus­sion
55
57
A. Barnens bild av familjen
B. De olika formerna av psykisk misshandel
C. Effekter av psykisk misshandel
och emotionell omsorgs­svikt
D. Mötet med hjälparen, åtgärder och resultat
H. Samband
I. Barns språk när de berättar
31
32
32
32
Av­slut­ning
Bilagor
Detaljerad metodbeskrivning
Litteratur
tel 08-598 888 00
Text Karin Johansson www.bris.se
Foto Johan Bergling, omslag Ingvor Farinotte
PG 901504-1
Form Helena Lunding
60
61
63
65
67
69
73
74
75
77
78
Illustrationer Lena Sjöberg/Söderberg Agentur,
Tryck Grafiska Punkten, Växjö
3
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
Samman­
fattning
Psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt
är två närbesläktade former av utsatthet som
många barn lever med, ofta utan att omvärlden
uppmärksammar vare sig vad barnen utsätts för
eller vilka konsekvenser det får för dem och ofta
utan att barnen får den hjälp och det stöd som de
skulle behöva.
skrivet om detta i svensk forskning och klinisk
dokumentation. Då BRIS har tillgång till en unik databas med
över 21 000 kontakter med barn varje år där barn, tack vara att
de är anonyma, väljer att berätta sådant som de kanske aldrig tidigare berättat för någon, finns möjlighet till fördjupningsstudier
om barns utsatthet för psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt, som kan ge kunskap som annars skulle vara svår att få.
Denna studie har gjorts utifrån 1 161 kontakter där barn själva valt
att berätta om psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt,
begrepp som de oftast inte använder själva.
Det går att identifiera vissa typer av riskfaktorer som har betydelse för att barn ska löpa extra stor risk att drabbas av psykisk
misshandel och emotionell omsorgssvikt, till exempel familjer där
det förekommer missbruk eller familjer där någon vuxen lider av
psykisk sjukdom. Men emotionell omsorgssvikt kan också uppträda i socialt välfungerande familjer och då som ett resultat av att
föräldrar arbetar för mycket eller av andra anledningar väljer att
prioritera annat än barnen.
Att leva med psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt
innebär en ökad risk för att drabbas av psykisk ohälsa, ökad risk
för att skolarbetet drabbas och ökad risk för negativa sociala konsekvenser.
När barn och ungdomar i dessa former av utsatthet söker hjälp
hos elevhälsan, socialtjänsten eller bup möts de ibland av oförståelse. Det uppstår en sköld som hindrar såväl barnet från att berätta
om sin situation som ”hjälparen” från att lyssna. Skölden blir ett
hinder i kommunikationen. Både föräldrar, barn och hjälpare bidrar till att skapa och upprätthålla denna sköld.
Ett annat skäl till att det är svårt för barn att nå fram till vuxna
utanför familjen med sitt hjälpbehov, är att barnen använder ord,
vars allvarliga innebörd de vuxna inte alltid förstår.
väldigt lite finns
Studien har gjorts av Karin Johansson, utredare och leg. psykolog
i samarbete med utvecklingssekreterare Peter Irgens. Båda är
anställda inom BRIS. Vi vill framföra ett varmt tack till alla som
hjälpt till med att granska studien och kommit med synpunkter
och kloka idéer; Inga Tidefors, Eja Pedersen, Annalena Ståhl,
Eva Waltré, Eva Stenelund, Tomas Jonsland, Ingeborg Moqvist
och Cecilia Nauclér.
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
4
Bakgrund
BRIS, Barnens Rätt i Samhället, är en ideell organisation som arbetar för att alla
barn i Sverige ska få en barndom och uppväxt som motsvaras av de krav som
ställs i FNs Konvention om barnens rättigheter. Stödverksamheten i BRIS består
av Barnens Hjälptelefon, BRIS-mejlen och BRIS Vuxentelefon om barn. Under
2007 hade BRIS över 21 000 stödjande kontakter med barn och ungdomar som
på ett eller annat sätt bad om hjälp eller bara ville ha kontakt med en vuxen.
dessa kom via telefon och hälften via mejl. BRIS får ta del av många hemligheter. Då barn och ungdomar är helt anonyma när
de vänder sig till BRIS vågar de berätta om sådant
som de aldrig berättat för någon annan. Ibland
har de under många år ensamma burit på tunga
hemligheter. Många är i ett stort och akut behov
av hjälp. Många har redan kontakt med myndigheter och professionella hjälpare men tycker inte
att den hjälp de får räcker.
BRIS driver ett opinionsbildande arbete som
grundar sig på den information barnen ger i stödverksamheten. I BRIS omfattande databas finns
cirka hälften av
5
många berättelser från barn som utsätts för olika
former av misshandel, övergrepp och omsorgssvikt.
Behovet av relationer
Alla barn föds med en drivkraft för att leva och
en potential för att utvecklas. Jung/von Franz
(1992) beskriver utvecklingsprocessen (i deras
termino­logi kallad individuationsprocessen)
som ett långsamt, omärkligt, fortgående växande som inte kan åstadkommas genom medveten
ansträngning eller viljestyrka utan sker ofrivilligt
och naturligt. Individuationsprocessen är sam2008 • Kan man bli sjuk av ord?
spelet mellan de medfödda anlagen och de yttre
öden som möter människan.
Varje steg i barnets utveckling kräver en plattform att stå på, en känsla av säkerhet om vad det
är som gäller så här långt. Behovstillfredsställelse,
förutsägbarhet och stabilitet är viktiga grundstenar i plattformen. ”För att spädbarnet ska kunna
använda föräldern som en trygg bas, utifrån vilken det kan utforska världen, måste det ha haft
tillräckligt mycket erfarenhet av att föräldern har
hört, förstått och velat hjälpa barnet.” (broberg
m.fl. 2006) Förmågan att uthärda och vänta på
behovstillfredsställelse utvecklas inte genom att
barnet utsätts för tidig frustration, utan genom
tryggheten i att någon ser behoven och tillfredsställer dem. Emotionell omsorgssvikt i form av
utebliven stimulans och behovstillfredsställelse
kan få ett litet barn att sluta sig inom sig själv och
uppvisa i det närmaste autistiska drag. Detta är
vad många adoptivföräldrar möter när de hämtar barn i länder där
barnen från sin första
stund i livet tvingats
konkurrera med allt
för många andra barn
om uppmärksamhet
från alltför få vuxna
på
barnhemmet.
Samma sak kan möta
socialtjänsten när de
upptäcker barn vars
liv tagit sin början i
en tillvaro av bristande fysisk och emotionell omsorg. Bowlby
(1973) kallade detta
tillstånd för ”modersdeprivation”, vilket
innebär att livskraften liksom rinner ur
barnet i en form av
depression, barnet blir uppgivet och ger upp sin
strävan att leva, vilket är ett livshotande tillstånd.
Den medicinska termen ”nonorganic failure to
thrive (fft)” anger ett tillstånd som karaktäriseras av dålig viktuppgång och fysisk tillväxt till
följd av bristande omsorg och för lite stimulans
(wikipedia). När man i början av 1990-talet öppnade barnhemmen i Rumänien i samband med
slutet av ”det kalla kriget” gavs rika möjligheter
att studera vilka effekter barn drabbas av som ett
resultat av bristande anknytning.
För att kunna växa och utvecklas behöver individen få positiv feedback på sina framsteg, något
som gäller alla människor. Från sin allra första
stund i livet söker barnet bekräftelse, kärlek och
känslomässig näring från sina närmaste vårdnadshavare. Barnet befinner sig i en egocentrisk
tillvaro där upplevelsen av att själv vara världens
medelpunkt genomsyrar alla upplevelser. Vårdnadshavarnas spegling av barnet ska också bekräfta att det lilla barnet står i centrum för deras
uppmärksamhet. Genom omvärldens bemötande bygger barnet sakta men säkert upp sin bild
av sig själv och världen. Om bemötandet är gott
och varmt får barnet en känsla av att världen är en
god och varm värld att leva i. Barnet fylls också
av känslan av att själv vara god och värd att älskas,
vilket är grunden till den självbild och självtillit
som ska utvecklas.
Crafoord (1993) beskriver vad som händer i
samspelet mellan barn och föräldrar och benämner det som den ”utvecklande dialogen”. I
dialogen finns ett ständigt känslomässigt flöde,
vars strömmar och kvaliteter bestämmer barnets
möjligheter att bygga upp sitt inre referenssystem.
Bekräftelse är det centrala och ett positivt flöde
stimulerar barnet och hjälper det att öppna och
utveckla sitt inre referenssystem. Bekräftelsen i
dialogen är en komplicerad process som hämtar
material från föräldrarnas eget inre referenssystem, vilket förhoppningsvis gör det möjligt för
dem att se barnet och dess behov och bekräfta det
på ett känslomässigt nyanserat och adekvat sätt.
Rogers (1961) använder begreppet ”en hjälpande
relation”, vilket kan vara både en relation mellan
barnet och vårdnadshavaren, relationen mellan
barnet och den person (professionell eller annan)
som barnet söker hjälp hos men även relationen till
exempelvis en lärare. En hjälpande relation kan
definieras som en relation som ger uppskattning,
uttrycksmöjligheter och funktionell användning
för de latenta inre resurser som individen besitter.
Sålunda en relation som gynnar utveckling.
För att kunna
växa och utvecklas
behöver individen
få positiv feedback
på sina framsteg,
något som gäller
alla människor.
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
En stabil grund att bygga sitt liv på
I de första nära relationerna bygger barnet upp
fundamentet till sin världsbild och bilden av sig
själv. Barnets inre värld, dess tankar och känslor
blir en slags spegelbild av den värld det vistas i.
Om barnet har en väl fungerande relation till en
eller flera stabila, trygga och kärleksfulla vuxna,
kommer även barnets inre värld att bli trygg och
stabil. Känslan av att vara en individ som är värd
6
att få ett gott liv och
att det goda finns
och är möjligt att få,
blir till ett fundament, en grund som
resten av utvecklingen kan byggas på.
När barnets tillvaro
präglas av kontinuitet och förutsägbarhet kommer barnet
också att känna tillit till andra vuxna
människor
och
andra barn. Om de
vuxna runt barnet
själva har ett språk
för att förklara livshändelser, livsvillkor, känslor
och tankar kommer barnet också att utveckla sådana förmågor. Språket som förklarar den yttre
och inre världen blir ett viktigt redskap som
hjälper barnet att hantera händelser i livet och
att bygga nära relationer till andra människor.
Detta är vad som med en anknytningsteoretisk
term kallas för en trygg bas (bowlby, 1988).
ter, skuldkänslor, koncentrationsproblem, inlärningssvårigheter, nedstämdhet och depression,
psykosomatiska reaktioner, ätstörningar, beteendestörningar och relationsproblem. Senare
forskning visar också att trauman under barndomen kan ge efterverkningar långt senare i livet.
Detta gäller både när barn och ungdomar utsätts
för kumulativa trauman och efter en enstaka
traumatisk händelse. På längre sikt kan detta
enligt Dyregrov bland annat orsaka störningar
i personligheten, problem i relationer till andra
människor, störningar i den biologiska utvecklingen, försvagad självtillit och självkänsla samt
inlärningssvårigheter.
Via forskning har också konsekvenser av
psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt belysts. Forskning har visat att psykiska
problem av känslomässig, beteendemässig och
kognitiv natur kan förknippas med utsatthet för
psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt
Problemen kan visa sig senare i barndomen eller
under tonårstiden och kan kvarstå i vuxenlivet.
(glaser, 2002).
Om barnet i ett tidigt skede får hjälp att bearbeta traumat minskas risken för psykiska svårigheter på kort och lång sikt. Familjens sätt att
handskas med erfarenheterna, familjens nätverk
eller barnets tillgång till andra och mer välfungerande vuxna runt barnet har också betydelse för
bearbetningen. Salutogena faktorer (friskfaktorer) kan ha avgörande betydelse för vilka effekter
ett trauma får för ett barn på längre sikt.
Barn och trauma
Det finns en växande kunskap om att barn
som utsätts för fysisk misshandel och sexuella
övergrepp inte bara skadas fysiskt utan också
psykiskt. Övergrepp är traumatiska upplevelser
som kan leda till psykiska besvär också långt efter det att övergreppen upphört. Trauma kännetecknas av händelser som är överväldigande och
okontrollerbara och som innebär en extraordinär
psykisk påfrestning för de barn eller ungdomar
som drabbas. Vanligtvis sker detta hastigt och
oväntat, men vissa händelser upprepar sig i mer
eller mindre samma form, som till exempel misshandel och sexuella övergrepp, utan att barnen
kan förhindra detta. (dyregrov, 1997) De trauman som består av upprepade upplevelser kallas
kumulativa trauman och de psykiska effekterna
byggs upp över tid. Barn reagerar således både
omedelbart och på längre sikt. Några barn kan
reagera med förfäran, protest och ett slags känslostorm medan andra barn blir som förlamade.
Dyregrov beskriver normala efterreaktioner som
visar att vårt mentala system behöver tid för att
bearbeta det som skett. Några av de vanligaste
efterreaktionerna, som kan beskrivas som krisreaktioner, är rädsla och ångest, sömnsvårighe7
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
Definition
av begreppen
Det var svårt att fastlägga
en kort definition som tog
hänsyn till alla nyanser i
och aspekter av fenomenen
psykisk misshandel och
emotionell omsorgssvikt.
Psykisk misshandel och
emotionell omsorgssvikt
kan uppstå vid ganska
många olika slags
förhållningssätt mot barn
och det kändes viktigt att
inte utelämna något av
detta i definitionen.
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
8
Barnmisshandels­
utredningen 2001
SOU 2001:72
Killén (2003) och Hindberg (2003) föreslår definitioner som innefattar konsekvenserna av
psykisk misshandel, vilket då skulle innebära att
allt bemötande som leder fram till dessa konsekvenser är att betrakta som psykisk misshandel.
Man kan tycka att definitionen då blir något begränsad i det att den förutsätter konsekvenserna
för att definitionen ska uppfyllas. Ett destruktivt
förhållningssätt kan ju vara psykisk misshandel
även om det inte leder till att barnet reagerar i
enlighet med definitionen, det vill säga att förhållningssättet ”är förödande för eller förhindrar
utvecklingen av en positiv självbild hos barnet”
(killén) eller ”stör barnets intellektuella och
emotionella utveckling, sociala kompetens och
förutsättningar för nära känslomässiga relationer.” (hindberg) Samtidigt ger detta sätt att
formulera definitionen en öppenhet för att begreppen kan innehålla former av psykisk misshandel som man inte tänkt sig men som visar sig
vara psykisk misshandel eftersom de leder till de
nämnda konsekvenserna.
”Barnmisshandel i form av psykiskt våld.
Psykisk barnmisshandel innebär att en vuxen person systematiskt eller oftast under
lång tid utsätter ett barn för nedvärderande omdömen, nedbrytande behandling
eller avsiktligt känslomässigt lidande. Det
kan även vid allvarliga fall handla om en
enstaka företeelse för att betecknas som
misshandel.
Som psykisk barnmisshandel räknas t.ex.
orimligt hårda bestraffningar, förlöjligande,
kritik, hån, nedvärdering, avvisande, utfrysning, orimliga krav, påtvingad isolering från
sociala kontakter och åldersanpassade
aktiviteter eller konstant vägran att lyssna
på barnets synpunkter.
Som exempel på nedbrytande behandling kan nämnas fostran till asocialt
beteende eller kriminalitet. Vissa skadliga
expositioner skall också ses som psykisk
misshandel, t.ex. att barnet tvingas bevittna (se eller höra) våld i sin närmiljö eller
leva i en miljö där våld eller hot om våld
förekommer ofta.
Psykiskt lidande hos ett barn kan ta sig uttryck i skräck, ångest, glädjelöshet eller negativ påverkan av barnets självförtroende.
I alla former av fysiska övergrepp mot
barn, inklusive sexuella övergrepp, ingår
psykisk misshandel.
Definition av psykisk misshandel
När man resonerar kring och försöker förstå fenomen som psykisk misshandel behöver man en
definition som ramar in begreppet. I litteratur
och forskning definierar man begreppet på snarlika sätt.
Psykisk misshandel är ett permanent för­håll­
nings­sätt hos föräldrar eller andra vårdnadsha­
vare som är förödande för eller förhindrar ut­
vecklingen av en positiv självbild hos barnet.
Kränkningar
Kränkning innebär att en vuxen person, oftast under lång tid skadar eller äventyrar
barnets psykiska hälsa genom att i ord eller
handling behandla barnet nedlåtande eller angripa barnets personlighet.
Kränkning (med flytande gräns mot
psykisk barnmisshandel) kan exempel­vis
vara att på ett förnedrande sätt kommentera barnets utseende, språk, begåvning;
säga att barnet är odugligt eller att syskon
är mycket sötare och mer framgångsrika,
förolämpa barnet fysiskt eller verbalt inför
kamrater eller vuxna, läsa barnets dagbok
eller liknande.
Fysisk och psykisk misshandel samt sexuella övergrepp innebär alltid att barnet
kränks.
De psykiska skadorna vid fysisk misshandel och sexuella övergrepp är oftast allvarligare än de tillfogade fysiska skadorna.”
Kari Killén (2003)
Psykisk misshandel är varje handling eller
underlåtenhet att handla som stör barnets
intellektuella och emotionella utveckling, själv­
känsla, sociala kompetens och förutsättningar
för nära känslomässiga relationer.
Barbro Hindberg (2003)
När vi har kategoriserat de barnkontakter som vi
haft i BRIS, har vi utgått från den definition som
den statliga Barnmisshandelsutredningen 2001,
under ledning av Bodil Långberg, kom fram till.
Den är ganska heltäckande men tar inte med
mobbning som en situation där det förekommer
psykisk misshandel, ofta i form av kränkningar,
hot och social isolering, vilket man skulle kunna
komplettera den med.
9
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
Definition av emotionell omsorgssvikt
När det gäller emotionell eller känslomässig omsorgssvikt så är det ett begrepp utredaren valt att
använda för att beskriva det som förekommer i
gränslandet till psykisk misshandel. Om psykisk
misshandel beskriver ett mer aktivt destruktivt
förhållningssätt till barnet, så beskriver emotionell omsorgssvikt snarare ett passivt förhållningssätt, en brist i relationen till barnet som tar
sig uttryck i frånvaro av de komponenter i relationen mellan vårdnadshavare och barn som skulle
vara stärkande för barnet. Relationen präglas av
avsaknad av psykiskt och känslomässigt stärkande komponenter. Istället för emotionell omsorg
uppstår ett tomrum där denna skulle vara och
den ersätts inte av något annat. Frånvaron av
känslomässig omsorg kan i vissa fall ersättas av
psykisk misshandel vilket då försätter barnet i en
dubbelt belastande situation. Man skulle kunna
beteckna emotionell omsorgssvikt som det primära tillståndet, det tillstånd som ligger till
grund för att det ska bli möjligt att även utsätta
barnet för psykisk misshandel. Det närmaste en
renodlad definition av begreppet emotionell omsorgssvikt man kan komma finner man i Barnmisshandelsutredningens definition av psykisk
försummelse (se ruta).
Man skulle också i en kort sammanfattning
kunna definiera psykisk misshandel som olika
former av systematisk destruktiv kommunikation med psykiskt nedbrytande effekter, samt
emotionell omsorgssvikt som olika former av
systematiskt utelämnad konstruktiv kommunikation som förhindrar psykisk uppbyggnad.
Man bör även lägga till att psykisk misshandel
kan utgöras av en enstaka påfrestning, om den
är tillräckligt kraftfull, till exempel ett väldigt
aggressivt eller förnedrande angrepp såsom en
våldtäkt eller misshandel.
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
Psykisk
försummelse
(SOU 2001:72)
”Psykisk försummelse innebär att en vuxen person, oftast under lång tid, skadar
eller äventyrar barns psykiska hälsa eller
utveckling genom att underlåta att tillgodose ett barns grundläggande behov av
t.ex. uppmärksamhet, tillhörighet, fostran,
vägledning, stimulans och undervisning.
Psykisk försummelse kan t.ex. vara otillgänglighet och känslomässig likgiltighet
för barnet (med flytande gräns mot psykisk misshandel), underlåtenhet att ge
barnet erfarenheter, att lära barnet vad
som är rätt och fel och att se till att barnet
får skolutbildning.
Alla tänkbara aspekter av barns utveckling avses med definitionen, t.ex.
fysisk, psykisk, känslomässig, social, moralisk, intellektuell och utbildningsmässig. Som barnmisshandel räknas även
försummelse att respektera barnets rättigheter.”
10
Syfte och
fråge­ställ­ningar
Syftet med studien var att utifrån barnets perspektiv försöka förstå och
beskriva den psykiskt nedbrytande process som psykisk misshandel och
emotionell omsorgssvikt innebär för de barn och ungdomar som drabbas.
Följande frågor var utgångspunkten:
1 Vad berättar barn om psykisk misshandel
och emotionell omsorgsbrist? (övergripande fråga)
2 Kan man utifrån barns berättelser identifiera speciella riskfaktorer?
3 Hur beskriver barn att den psykiska misshandeln går till?
4 Hur beskriver barn att det går det till när
de utsätts för emotionell omsorgssvikt?
5 Vilka effekter får psykisk misshandel och
emotionell omsorgssvikt för barnet och
vilka konsekvenser beskriver barn att de
drabbas av?
6 Hur uttrycker och förmedlar barn sina
upplevelser och vilka strategier använder
barn för att hantera sin situation?
7 Vad, enligt barns beskrivningar händer,
när de söker hjälp?
8 Vilken hjälp får barnet och vad händer i
mötet med hjälparen?
Studien är gjord med målsättningen att belysa
barnets perspektiv i den psykiskt nedbrytande
process som psykisk barnmisshandel och emotionell omsorgssvikt innebär. Utifrån föräldrars
och professionella hjälpares perspektiv skulle
barnens situation troligen beskrivas annorlunda.
Men det perspektivet ser inte BRIS som sin uppgift att belysa. De barn som väljer att kontakta
BRIS för att berätta om sina erfarenheter, är i
första hand barn och ungdomar vars situation
ännu inte kommit till hjälpande instansers kännedom eller de som inte är nöjda med de försök
att hjälpa dem, som gjorts från samhällets sida.
Vår förhoppning är att studien ska leda till ökad
kunskap om barn som tillhör en utsatt grupp
och som inte alltid får den hjälp som de behöver
och vill ha.
11
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
Material
& metod
de rika berättelser som barn och ungdomar förmedlar till
BRIS ger oss ett unikt material att bearbeta och analysera.
Varje år får BRIS över 20 000 berättelser där barn på eget
initiativ berättar om sina liv, sina tankar och känslor. Vi
vet sedan länge att vi många gånger får ta del av berättelser
och hemligheter som barnet aldrig tidigare vågat delge någon. Vi känner ett stort ansvar att förvalta detta material
på bästa sätt så att den kunskap som ryms i berättelserna
kommer makthavare, myndigheter och yrkesutövare,
men även privatpersoner till del. Vi ser det som en viktig
uppgift att försöka förmedla barnens röster så mycket som
möjligt utifrån deras eget perspektiv.
Den kvantitativa informationen i denna studie kan inte sägas vara representativ
för gruppen ”alla barn i Sverige”. Siffrorna
säger således ingenting om hur vanligt det
är med psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt. Siffrorna säger inte heller något om hur vanligt förekommande
det är bland de barn som väljer att kontakta BRIS. Denna form av utsatthet kan
mycket väl förekomma även hos många
av de barn som valt att berätta om något
annat. Däremot berättar siffrorna hur
stor andel av de barn och unga som kontaktar BRIS som berättar om just de här
ämnena.
Det betyder att det kvantitativa resultatet troligen skiljer sig troligen från vad
som skulle framkomma vid en enkätundersökning av ett
slumpmässigt urval av svenska barn. Siffrorna i tabell 2
(bilaga), resultatet från kodningen, ger en uppfattning om
förekomsten av de olika formerna av psykisk misshandel
i materialet.
De barnkontakter som analyserades var ett urval av de
sammanlagt drygt 21 000 kontakter som BRIS hade med
barn under år 2007. Urvalet bestod av dokumentation
från telefonsamtal och mejl från barn och ungdomar som
själva valt att kontakta BRIS och själva valt vad de vill
berätta. Dokumentationen består av jourarens1 kategorisering av kontaktområde, jourarens samtalsbeskrivning
samt de genuina mejltexterna.Vi har inte ställt samma
frågor till alla barn utan bara gjort det möjligt för dem
att berätta vad de har på hjärtat. I en tidigare kvantitativ
sammanställning av hela databasen för år 2007, vilken redovisats i BRIS-rapporten 2008, visade sig ca 9 procent2 av
1 De ideella medarbetare i BRIS som svarar på barnens
telefonsamtal och mejl kallas jourare.
2 Vid den direkta dokumentationen av kontakterna
handlar 4 procent om psykisk misshandel. Vid en särskild
genomgång av kontakterna ser man att det snarare
förekommer i upp till 9 procent av kontakterna.
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
kontakterna handla om psykisk misshandel och en okänd
andel3 om emotionell omsorgssvikt. De kontakter som
ligger till grund för denna studie har inkommit mellan
januari-augusti 2007. 1 161 kontakter har analyserats.
För att generera ny kunskap om och förståelse för den
process som barn och ungdomar blir indragna i när de utsätts för psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt,
har vi valt en kvalitativ analysmetod. En kvalitativ analysmetod används för att generera teori ur en textmassa som
i detta fall utgörs av barnens genuina mejltexter inkomna
till BRIS-mejlen samt den skriftliga dokumentation som
gjorts av BRIS telefonjourare efter
varje telefonsamtal till Barnens
Hjälptelefon.
Materialet har läst igenom noga
och kodats i flera omgångar. Analys är inte en linjär process av att
endast röra sig från en fas till en
annan. Istället är det en mer återupprepande process, där rörelse
framåt och bakåt är nödvändigt,
genom de olika faserna (braun
& clarke). Under en inledande
förutsättningslös genomläsning
registrerades ca 250 koder. Den
övergripande frågan ”Vad berättar barn och ungdomar för BRIS
om psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt” var utgångspunkten. Alla data i texterna har inte kodats utan bara
de som på något sätt svarar på den övergripande frågan.
Allt eftersom data samlades in och ett mönster började
skönjas, gick det att formulera ett antal underliggande
frågeställningar utifrån vilka ytterligare analys gjordes.
Den inledande kodningen var öppen i den bemärkelsen
att det inte fanns några förväntningar på vilka koder som
skulle hittas, bara att de på något vis skulle relatera till den
övergripande frågan.
En mer detaljerad metodbeskrivning återfinns i slutet av
bilagan.
3 I det statistikformulär som BRIS jourare fyller i efter varje
kontakt med ett barn för att samla kvantitativ statistik,
har hittills inte funnits någon kryssruta för emotionell
omsorgssvikt. Därför finns ingen siffra på hur stor andel av
kontakterna som utgörs av detta. Men vid en genomläsning av texterna inför BRIS-rapporterna 2007 och
2008 fann vi att ett överraskande stort antal kontakter
handlade om detta. 153 av dessa kontakter markerades
i efterhand och ingår i det nu analyserade materialet.
12
Res­ultat
Generellt om resultatet
Totalt omfattade denna studie 1 161 kontakter från januari – augusti 20074, med
barn och ungdomar som själva valt att berätta om sådant som vi senare kategoriserade som psykisk misshandel och emotionell
omsorgssvikt. Av dessa var 639 kontakter
via telefon och 522 kontakter via BRISmejlen. 84 procent av kontakterna handlade om flickor, 16 procent om pojkar och
4 kontakter där vi inte visste barnets kön.
Medelåldern var 14,35 år, vilket var ungefär
samma medelålder som på samtliga kontakter till BRIS (14,1 år). (tabell 0)
Vi kunde se att fenomenen psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt ofta
sitter ihop med andra problem. Många
av de berättelser som BRIS fått ta del av
innehåller flera komponenter samtidigt i
form av beskrivningar av familjens historia, ofta med skilsmässor och långvariga
familjekonflikter. Barnen berättar om hur
omogna styvföräldrar kommit in i deras
liv, beskriver hur den psykiska och fysiska
misshandeln går till och vilka former den
emotionella omsorgssvikten tar sig. Barnen
beskriver också hur de mår och vilka fysiska och psykiska symtom de lider av. Ibland
finns även en beskrivning av hur det gått
när barnet sökt hjälp hos någon utanför familjen, på grund av att de mått så dåligt att
de inte längre orkat försöka hantera problemen ensamma.
Resultatet redovisas under rubriker som
beskriver processens olika delar i tur och
ordning. Texten kompletteras i vissa fall
med exempel från barnens berättelser. Som
kommer att märkas går en del av kategorierna in i varandra och det finns inga vattentäta skott emellan dem, de är ofta inte
varandra ömsesidigt uteslutande vilket
innebär att vissa begrepp uppträder under
mer än en rubrik. Till exempel är självskadebeteende både en strategi för att hantera
sin smärta, ett symtom på psykisk ohälsa,
ett sätt att respondera gentemot familjen
och ett sätt att skicka signaler (uttryck) till
omvärlden.
4 Av totalt 14 217 under perioden.
13
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
Barnens boende
Som framgår av tabell 3, skiljer sig barnens boende i de undersökta kontakterna något från barnens boende i BRIS kontakter totalt för samma
period 2007. Bland dessa barn är det mindre
andel som bor i kärnfamilj, större andel som bor
med en ensamstående mor eller far och större
andel som bor i styvfamilj.
Variation i kön, ålder och boende
mellan olika former av misshandel
Vad beträffar det utsatta barnets kön, visar siffrorna en något större andel pojkar som utsatts
för fysisk misshandel, jämfört med i det totala
antalet kontakter samt en övervikt för flickor när
det gäller sexuella övergrepp. Både för psykisk
misshandel och sexuella övergrepp är medelåldern något högre än för det totala antalet kontakter. När det gäller både psykisk och fysisk
misshandel ser vi en överrepresentation av barn i
familjer där föräldrarna genomgått en skilsmässa. (tabell 6)
Kontaktområde
Som framgår av tabell 4 skiljer sig dessa kontakter en hel del jämfört med BRIS kontakter
totalt för samma period, när det gäller jourarnas
registrering av kontaktområden. De kontakter
som denna studie bygger på handlar fyra gånger
så ofta om fysisk misshandel, mer än tre gånger
så ofta om missbruk i familjen och fysisk/psykisk
ohälsa i familjen, dubbelt så ofta om familjekonflikter, skilsmässoproblem, sexuella övergrepp,
sorg och stress, jämfört med alla barnkontakter
under samma period. Psykisk misshandel och
emotionell omsorgssvikt sitter alltså ofta ihop
med andra problem.
Övriga jämförelser
Vi har jämfört kontakterna om psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt med hela data­
basen av barnkontakter från samma tid år 2007
utifrån ytterligare några aspekter. Kontakterna
om psykisk misshandel tar i genomsnitt avsevärt
längre tid i anspråk jämfört med medelvärdet för
det totala antalet kontakter, 25 minuter jämfört
med 18 minuter per kontakt. Mejl om psykisk
misshandel och emotionell omsorgssvikt innehåller i genomsnitt 55 procent mer ord än ”normalmejlet”.
Arbetet bygger på ett omfattande material,
vilket avspeglas i presentationen av resultatet.
För att underlätta läsningen presenteras först
en modell över hur data hänger samman med
varandra. Därefter inleds presentationen av varje
huvudtema med en tabell över vilka teman som
återfinns under respektive huvudtema.
Förövare vid psykisk misshandel
Som framgår av tabell 5 är det i första hand barnets egen pappa (27 procent) och mamma (21
procent) som utsätter barnet för psykisk misshandel. I 14 procent av fallen är både pappa och
mamma tillsammans de som utsätter barnet.
Sammanlagt återfinns 73 procent av förövarna
inom familjen och 22 procent av förövarna är
jämnåriga. Ser man på förövarnas kön, utgörs 52
procent av män/pojkar, 25 procent av kvinnor/
flickor och i 23 procent av kontakterna utgörs
förövarna av båda könen tillsammans.
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
14
Pro­ces­sen
D
F
A
G
E
B
C
Barnet
A = Riskfaktorer. Barnens bild av
familjen
B = Olika former av psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt
som barnet utsätts för.
C = Barnets respons gentemot
familjen.
D = Effekter för barnet, reaktioner och
inre konsekvenser.
Sköld
Familjen
Möjlig
hjälpare
utanför
familjen
E = Strategier / Uttryck, respons och
kommunikation gentemot omvärlden.
F = Sköld. Hinder för kommunikation
(som både föräldrar, barn och
hjälpare bidrar till).
G = Mötet med hjälparen och vilka
åtgärder det resulterar i.
Figur 1
Modellen (fig. 1) illustrerar den process som utkristalliserar sig ur barnens berättelser. I modellen är barnet (D) den centrala figuren, eftersom
det är barnets perspektiv som hela studien utgår
ifrån och det är med hjälp av barnens berättelser vi får bilder av vad som händer och hur det
hänger ihop. Barnen har för att beskriva sin situation lämnat information som de själva ansett
vara relevant, för att vi på BRIS ska förstå deras
situation. Processen kan beskrivas som ett flöde
som utgår ifrån familjen (A) och de beskrivningar som finns av föräldrar, styvföräldrar, andra
vuxna, syskon, släktingar och egna partners. Vi
får en bild av vissa riskfaktorer som visar sig vara
vanligt förekommande i dessa beskrivningar. Sedan följer barnens beskrivning av vad de utsätts
för och hur det går till, dvs. själva utsattheten (B).
Psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt
kommer att beskrivas både som två fenomen var
för sig och sammanvävda när gränserna mellan
dem är otydliga eller där man kan se att fenomenen är beroende av varandra. Detta illustreras
med den högerriktade pilen. Barnen beskriver
också sin egen respons gentemot familjen på vad
de utsätts för (C). Detta illustreras av den vänsterriktade pilen. Som en följd av vad de utsätts
för reagerar barnen på olika sätt och utsattheten
får olika effekter och konsekvenser för dem (D).
Här beskriver barnen de inre processer som följer
på utsattheten. De har sedan olika medvetna och
omedvetna sätt att uttrycka och kommunicera
detta på (E). Här beskrivs deras respons gentemot omvärlden utanför familjen och de strategier de använder för att hantera eller försöka lösa
problemen. De barn som söker hjälp hos någon
vuxen utanför familjen beskriver vad som hänt
och händer i denna kontakt och vilken form av
hjälp eller brist på hjälp som kontakten leder fram
till (G). Det kan vara professionella tjänstemän
inom socialtjänsten, sjukvården, kommunen,
kyrkan eller skolan. Slutligen beskrivs den sköld
eller de hinder som uppträder mellan barnen
och den möjlige hjälparen och som byggs och
upprätthålls med hjälp av både föräldrar, barn
och de möjliga hjälparna (F). Denna sköld hindrar kommunikation om barnets situation att nå
fram till den möjlige hjälparen.
15
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
16
Fam­ilje­för­
håll­an­den &
risk­fakt­orer
A
A. 1. Vuxnas missbruk
A. 2. Vuxnas ohälsa
A. 2. 1.Fysisk ohälsa
A. 2. 2.Psykisk ohälsa
A. 3. Vuxnas oförmåga
A. 3. 1.Bristande emotionell
kompetens
A. 3. 2.Socialt och ekonomiskt
välfungerande vuxna
A. 3. 3.Svårigheter i föräldrarollen
A. 3. 4.Skilsmässor
A. 3. 5.Ensamstående föräldrar
A. 3. 6.Frånvarande pappor och
mammor
A. 3. 7. Föräldrar med andra problem
A. 4. Styvföräldrar
A. 5. Adoptivföräldrar
A. 6. Föräldrar från andra kulturer
A. 7. Syskon med stora behov
A. 8. Barnets egen partner
A. 9. Skolan
17
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
ett sätt att identifiera möjliga riskfaktorer är
att titta på en över- eller underrepresentation
av något. Man ser om det i det undersökta materialet går att finna fler eller färre exempel på
vissa omständigheter än vad som återfinns i en
normalfördelning eller i ett annat material som
man jämför med. Här tittade vi dels på överrepresentation i bakgrundsvariabeln ”barnens
boende” och dels utgick vi från den kvalitativa
analysen av barnens berättelser för att se vilka
omständigheter de beskrev som kunde tolkas
som möjliga riskfaktorer.
Generellt för alla former av psykisk misshandel är att den sker systematiskt och att den till
allra största delen äger rum i situationer när inga
utomstående har någon insyn. Bakom hemmets
stängda dörrar förändrar människor karaktär
och visar sidor av sig själva inför sina familjemedlemmar, som man väljer att inte visa i andra
sammanhang. ”Ingen kan ana hur min pappa
är”5. I den privata sfären kan man slappna av och
släppa de normer för socialt umgänge som man
efterlever utanför familjen. Man släpper kontrollen, lättar på fördämningarna och visar alla de
former av känslouttryck som annars inte anses
socialt acceptabla. Medvetenheten om vad som
”inte passar sig” och om att man egentligen träder över gränser för vad som rent allmänt skulle
uppfattas som respektfullt bemötande av sina
närstående, gör att man håller isär sina olika sätt
att relatera till människor i och utanför familjen. Barnen beskriver hur föräldrar uppträder på
olika sätt hemma och utanför familjen.
som ibland leder till fysisk misshandel, medan
konsekvensen efter mammornas drickande oftare blir brister i den fysiska och emotionella
omvårdnaden. Mammor dricker ibland tills de
somnar på soffan mitt på dagen och barnen kan
inte väcka dem förrän nästa dag. Ofta beskrivs
att föräldrars drickande eller missbruk av andra
droger tilltagit efter en skilsmässa eller efter en
partners död. Extra komplicerat för barnen blir
det när föräldern är psykiskt sjuk och dessutom
missbrukare.
”Min pappa dricker för mycket och blir ofta
våldsam. Jag kom till skolan med blåmärken
flera gånger. Alla minnen, jag kan inte glöm­
ma, allt som hänt finns där och det är bara så
hemskt. Han kan helt oväntat dyka upp hemma
hos mamma och om jag är ensam de gångerna
då blir jag lika rädd som de gånger jag bodde
hos honom. Jag klarar inte mer. Jag kan inte ens
sova längre.”
Flicka 15 år
A.2. Vuxnas ohälsa
I 100, eller 9 procent av kontakterna, berättar barnen om föräldrars fysiska eller psykiska ohälsa.
A. 2. 1. Fysisk ohälsa
Att ha en eller två föräldrar som lider av fysisk
ohälsa kan medföra en ökad risk för framför allt
emotionell omsorgssvikt men även i vissa fall
risk för psykisk misshandel. Barn berättar om
hur den friska föräldern tvingas ta ett dubbelt
ansvar för familjens försörjning och för hemmets
skötsel och därmed har mindre ork över för barnen. Det leder till ökad risk för konflikter eftersom både den sjuka och den hårt belastade friska
föräldern har mindre tålamod än vanligt. Den
oro och maktlöshet som barnen känner orkar
ingen av föräldrarna hjälpa dem med och de blir
därför lämnade med många svåra tankar som de
försöker hantera på egen hand. Om den sjuka
föräldern dessutom är ensamstående, lämnar det
barnen i en ännu större utsatthet.
A.1. Vuxnas missbruk
Att ha föräldrar eller andra vuxna familjemedlemmar som använder mycket alkohol och andra
droger innebär en ökad risk, både för att utsättas för psykisk misshandel och för att drabbas av
emotionell omsorgssvikt. I 235 eller 20 procent
(se tabell 2.) av kontakterna berättar barnen att
de vuxna dricker mycket alkohol eller använder
andra droger. Alkohol och andra droger spelar
ofta en stor roll när det gäller hur vuxna klarar
av att hantera sin ilska och frustration och när
det gäller förmågan att prioritera barnen och deras behov. Pappor blir enligt många barn argare
och våldsammare efter att de druckit. Bland de
alkoholdrickande papporna och styvpapporna
dominerar risken för att de ska tappa kontrollen över sin ilska och få aggressionsutbrott,
A.2.2. Psykisk ohälsa
Barnen till de vuxna som lider av psykisk ohälsa
blir ofta osynliga, eftersom mest fokus hamnar
på den sjuke. Den sjuke har själv så stora behov
att barnens behov inte uppmärksammas vare sig
av dem eller av andra. Den sjuke har ofta mer
fokus på sitt eget lidande än på barnen. Barnen
har inte alltid tillräcklig kunskap om förälderns
sjukdom och ibland ställer de egna diagnoser
med hjälp av information från bland annat internet. De beskriver föräldrar som lider av de-
5 Samtliga exempel i detta dokument är genuina barncitat som hämtats ur stödverksamhetens databas för år 2007. Exemplen är komprimerade och detaljer i dem är ändrade för att
barnen inte ska kunna identifieras. Vissa stavfel
och grammatiska fel har också korrigerats för
att underlätta läsandet och för att ytterligare
avidentifiera exemplen.
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
18
pression, utbrändhet och stress och föräldrar som
pratar om sina självmordstankar och även gör
självmordsförsök. Någon beskriver en mamma
som skadar sig själv efter konflikter med barnen
och det förekommer även föräldrar med ätstörningar. Föräldrarna orkar inte axla föräldrarollen och samtidigt försöka ta hand om sin egen
smärta.
Istället för att härbärgera sin egen ångest eller
hantera sin aggression och frustration projicerar6
föräldrar med psykiska störningar ut dessa känslor på barnen genom att anklaga dem för olika
saker eller uppträda provocerande och hotfullt
och de slutar först när barnen gråter, blir arga
eller på annat sätt visar sin förtvivlan. Men det
förekommer bara i något enstaka fall att barn
berättar att föräldern bett om ursäkt för sitt beteende. Däremot berättas om föräldrar som agerar
martyrer och ger barnen skulden för att de själva
gått över gränserna, vilket kan ses som ytterligare en projektion.
kan ha sin grund i att föräldrarna under sin egen
uppväxt inte fått ett bra bemötande och inte fått
med sig redskap för att hantera nära relationer till
barnen eller att de är omogna eller lider av någon form av begåvningshandikapp, bakgrundsfaktorer som några få barn i materialet beskriver.
Barn beskriver föräldrar som inte har förmåga att
känna empati eller kärlek och som inte kan lyssna
på dem, inte har förmåga att sätta sig in i hur saker
och ting blir för barnen, föräldrar som inte förstår
att de kan ta barnens parti gentemot den andre
föräldern eller gentemot en styvförälder som utsätter barnet för kränkningar, utan betraktar vad
barnen utsätts för med vad barnen upplever som
ointresse eller likgiltighet. Barnen beskriver det
som att de vuxna struntar i dem.
Ibland när vuxna ger utlopp för sin frustration inför eller emot barnen, saknar den vuxne
ord för att uttrycka sig på annat sätt än genom
att skrika och gapa. Barnen beskriver också de
vuxnas oförmåga att hantera konflikter på ett
konstruktivt sätt. I beskrivningarna återfinns
många vuxna med ett väldigt temperament, de
är lättkränkta, egocentriska och har stora svårigheter med att förstå hur barn fungerar, tänker
och känner. Lättkränkta föräldrar reagerar oproportionerligt på vad barnen säger och gör. De ger
ofta uttryck för att barnen mest är i vägen. Några
barn beskriver att föräldrarna tycks oförmögna
att prata med dem i normal samtalston.
Efter ett gräl så var alla väldigt ledsna och jag
grät på mitt rum. Då kom pappa upp, inte för
att säga förlåt, utan antingen för att berätta hur
vidrigt allting var eller ”Ja du, din pappa är ju
som sagt dum i huvet och alla hatar honom för
det, inte sant?” han skulle ALLTID vara martyr,
precis innan vi skulle släcka för natten kom han
in. Inne i mitt lilla barnahjärta skar sorgen djupt,
men jag visade inte så mycket, man fick ju inte
visa svaghet för pappa.”
Flicka 14 år
A.3.2. Socialt och ekonomiskt
välfungerande vuxna
”Min pappa är utbränd. Han skriker väldigt ofta
och blir arg. Sådant klarar inte mitt psyke av.
Jag har panikångest och även ganska mycket
depressioner.
Det går även att identifiera en annan grupp föräldrar som brister i sin emotionella omsorg om
barnen. Det är föräldrar där båda jobbar heltid,
ibland med mycket övertid och där de på sin fritid prioriterar något annat än barnen. De ägnar
sig åt datorspel, fritidssysselsättningar, renoverar
huset, ser på TV, träffar vänner eller ägnar sig åt
sin partner. Det finns exempel på vuxna som rest
tre veckor på semester och lämnat barnen (11-13
år gamla) ensamma hemma.
Flicka 14 år”
A.3. Vuxnas oförmåga
I 70, eller 6 procent av kontakterna, beskriver
barnen det som vi i den här studien har valt att
kalla vuxnas oförmåga.
A.3.4. Svårigheter i föräldrarollen
A.3.1. Bristande emotionell
kompetens
Svårigheter i föräldrarollen visar sig särskilt när
barnen blir tonåringar. Då förändras relationen
mellan barn och deras föräldrar från att ha varit
trygg och positiv till att bli kaotisk. Föräldrar
famlar efter lösningar på relationsproblem och
prövar uppfostringsmetoder på sätt som ofta leder till konflikter och missförstånd och man anar
att uppgiften som tonårsförälder många gånger
är dem övermäktig. Här finns också flera exempel på föräldrar som helt enkelt abdikerat genom
att antingen flytta själv, slänga ut barnet eller
vända sin uppmärksamhet åt ett annat håll.
Av olika skäl har en del föräldrar brister i sin förmåga att tillgodose barnens behov. De situationer
som barnen beskriver kan förstås med hjälp av begreppet emotionell kompetens och många föräldrar visar prov på brister i denna eller ibland total
avsaknad av den. Oförmågan kan utgöra en ökad
risk för att barnen utsätts för psykisk misshandel
och emotionell omsorgssvikt. Denna oförmåga
6 Se avsnittet om projektioner i diskussionsdelen.
19
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
A.3.5. Skilsmässor
A.3.8. Föräldrar
med andra problem
Svårigheter i föräldrarollen i samband med skils­
mässor är också något som många barn rapporterar om. Föräldrarnas egen upptagenhet av att
hantera skilsmässan resulterar i emotionell omsorgssvikt under ibland långa perioder vilket gör
att barnen kan lämnas med att själva hantera
känslor och tankar som väcks i samband med
separationen samt själva får hantera allt annat
som händer i livet just då. Konflikter mellan de
vuxna som både föregår skilsmässan och följer i
dess spår drabbar barnen på flera sätt;
Det förekommer också beskrivningar av föräldrar som har andra egna problem, till exempel problem på arbetet eller ekonomiska problem som
gör att de inte har tillräcklig kraft kvar för barnen eller lätt förlorar tålamodet. Någon förälder
beskrivs också ha utvecklat ett dator­beroende
vilket får till följd att barnen försummas.
A.4. Styvföräldrar
När föräldrarna träffar nya partners och dessa
kommer in i barnens liv, har barnen ofta inte så
mycket att säga till om. I 126, eller 11 procent av
kontakterna, beskriver barnen att det finns en
eller två styvföräldrar med i bilden, enligt kodningen som gjorts i samband med denna studie.
Enligt den registrering som gjorts av jourare
är andelen barn som lever med styvföräldrar
12 procent7. Barnen beskriver hur föräldrarna
prioriterat sina egna behov av att ha sin partner
på nära håll och flyttat ihop med denne utan att
egentligen ta så mycket hänsyn till vilka konsekvenser det får för barnen. I många fall har
barnen plötsligt fått styvföräldrar som inte är
lämpade för eller beredda på föräldrarollen, en
del barn upplever att styvföräldern hatar dem
och dessutom tydligt ger uttryck för detta mot
dem. Situationen blir ännu värre när den biologiska föräldern inte tar barnens parti när en
styvförälder hotar, trakasserar och slår barnen,
utan låter det ske. Vissa barn har styvföräldrar
som inte tycker om dem både när de bor hos
mamman och hos pappan, vilket inte ger dem
en fristad någonstans.
1. barnen hör på när föräldrarna bråkar,
2. barnen dras in i bråken,
3. barnen ges skulden för bråken eller för hela
skilsmässan,
4. föräldrarna talar illa om varandra inför barnen
5. föräldrarna vill att barnen ska ta den enes
parti,
6. konflikterna slukar föräldrarnas energi och
uppmärksamhet som barnen hade behövt.
A.3.6. Ensamstående föräldrar
Andelen ensamstående mammor (20 procent)
och pappor (9,9 procent) visar på en klar överrepresentation i förhållande till andelen ensamstående föräldrar i det totala antalet kontakter
till BRIS och även en överrepresentation när det
gäller andelen ensamstående pappor i denna studie, i förhållande till andelen ensamstående pappor i hela befolkningen (19,2 procent mammor
och 4,8 procent pappor) (scb 2007). I de flesta
av de kontakter där föräldern är ensamstående,
föreligger även andra omständigheter som till
exempel missbruk eller en svår skilsmässa. Det
är också i flera fall så att barnet bor hos den ena
föräldern, i de flesta fall mamma, men utsätts
för psykisk misshandel eller emotionell omsorgssvikt av den andre föräldern.
A.5. Adoptivföräldrar
Ett fåtal av kontakterna, 8 eller 1 procent av kontakterna, handlar om barn vars adoptivföräldrar
behandlar dem illa. Det berättas om adoptivföräldrar som favoriserar sina biologiska barn, som
har rasistiska åsikter och uttrycker förakt för
invandrare trots att de har ett färgat barn, som
lämnat barnen i Sverige och återvänt till missionärsarbetet utomlands och adoptivföräldrar som
ångrat sig när de väl insett vad det innebär att
ha barn. Det finns också exempel på barn som
adopterats till terrorliknande förhållanden med
föräldrar som leker sadistiska och förnedrande
lekar där barnen utsätts för fysisk såväl som psykisk misshandel och sexuella övergrepp under en
följd av år samt barn som adopterats av psykiskt
A.3.7. Frånvarande
pappor och mammor
Förvånansvärt många barn rapporterar om pappor som inte alls finns med i deras liv. En del
har försvunnit redan innan barnet föddes eller
när barnen var mycket små. Andra har försvunnit när barnen varit äldre, några har flyttat långt
bort, bildat nya familjer och helt släppt kontakten med de ”gamla” barnen. I dessa kontakter
finns ingen information från barnen som beskriver papporna, utan man kan bara spekulera i den
oförmåga att förstå barnens behov av dem, som
ligger till grund för att de helt släppt kontakten.
Det finns även några exempel på mammor som
helt försvunnit ur barnens liv.
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
7 Skillnaden kan förklaras med att jourare har
gjort markeringar för information som framkommit i ett telefonsamtal men som inte finns
nedskrivet i den kvalitativa dokumentation om
dessa samtal.
20
sjuka föräldrar som utsatt dem för både psykisk
misshandel och emotionell omsorgssvikt.
A.8. Barnets egen
partner
”Jag har haft ätstörningar och gjort försök till
självmord. Det som känns värst är att familjen
nästan utesluter mig, inte bara syrran hatar
mig, utan alltid så är det mitt fel och pappa
drar alltid upp att jag har förstört så mycket
för den här familjen. Min syster vill att jag flyttar
tillbaka till mitt hemland till min biologiska familj,
jag är adopterad. Jag mår också dåligt av min
pappa som hela tiden har rasistiska åsikter.”
I 18, eller 2 procent av kontakterna, beskriver
flickor hur de far illa i sin kärleksrelation, oftast i ett samboförhållande med en något äldre
pojkvän. Pojkvännerna beskrivs som svartsjuka,
hotfulla, våldsamma och kontrollerande omväxlande med att de är ångerfulla och kärleksfulla.
Flicka 16 år
A.9. Skolan
Eftersom långvarig mobbning ofta utgörs av psykisk misshandel i form av systematisk utfrysning
och isolering, hån, hot, verbala kränkningar och
förödmjukande behandling, utgör även skolan
en riskmiljö. 14 procent av det totala antalet
kontakter till BRIS under år 2007 handlade om
mobbning. De flesta av de beskrivna mobbningssituationerna ägde rum i skolan.
A.6. Föräldrar från
andra kulturer
Det finns flera exempel på det som brukar kallas hedersrelaterat fysiskt och psykiskt våld, dvs.
barn med föräldrar från andra kulturer som med
aga, stränga regler och hot begränsar barnens liv
och hindrar dem från att leva som andra tonåringar. I 39, eller 3 procent av kontakterna, berättar barnen att det är på grund av kultur eller
religion som föräldrarna är så stränga. Föräldrar
beskrivs ibland som desperata i sina försök att få
barnen att efterleva deras regler. Flera av föräldrarna lider själva av psykiska problem till följd av
traumatiska upplevelser i krig, förluster av anhöriga, förföljelse och flykt.
I ingen av de kontakter som beskriver föräldrar från andra kulturer återfinns dock berättelser
om sexuella övergrepp och i endast två kontakter
beskrivs föräldrars missbruk.
A.7. Syskon med
stora behov
Barn som lever med syskon som lider av sjukdomar eller handikapp får ofta stå tillbaka när
syskonets behov blir överskuggande. Den mesta
av föräldrarnas energi går åt till att ta hand om
och oroa sig för det sjuka eller handikappade
syskonet. I 59, eller 5 procent av kontakterna,
beskrivs detta. Det finns beskrivningar av hur
syskon med olika diagnoser som adhd/damp
och Aspergers syndrom får ofta återkommande
aggressiva utbrott, kastar saker, slåss och skriker
och situationer där föräldrarna inte kan eller orkar skydda barnen från att fysiskt och psykiskt
misshandlas av sina syskon.
Under den här kategorin hamnar också de beskrivningar som skildrar hur syskon behandlas
orättvist och hur föräldrarna gör orättvisa jämförelser mellan syskon.
21
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
22
B
Hur går det till?
B. 1. Att utsättas för verbal tyranni
B. 2. Att utsättas för hot och straff
B. 2. 1. Hotad
B. 2. 2.Straffad
B. 2. 3. Skrämd
B. 2. 4. Förödmjukad
B. 2. 5. Livet begränsas
B. 3. Att utsättas för aggressioner och hat
B. 3. 1. Aggressioner och hat
B. 3. 2. Gräl och bråk
B. 4. Att få skuld och ansvar
B. 4. 1. Att beläggas med skuld
B. 4. 2. Att vara särbehandlad
i familjen
B. 4. 3. Att tvingas ta orimligt ansvar
B. 5. Att utsättas för fysisk
misshandel
B. 6. Att utsättas för sexuella
övergrepp
B. 7. Att bli mobbad
B. 8. Emotionell omsorgssvikt
B. 9. Att vara utsatt för indirekt
psykisk misshandel
B. 9. 1. Vittne till våld, hot och
aggressioner
23
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
om rejält nedsättande och nedvärderande kommentarer som ofta uttrycker en stor dos förakt.
Man kallar sina barn för hora, slampa, värdelös,
ful, fet, för dum, elak, djävla snorunge och säger
till dem att man önskar att man aldrig hade fått
dem och att de aldrig blivit födda eller att de var
18 år så att de kunde flytta hemifrån. Vuxna kan
tydligt säga att de inte anser att barnen är värda
att få prata och att de hatar dem. ”Mamma kallar mig gris, jävla ungjävel, dum i huvudet och
världens elakaste syster.” Vissa föräldrar använder enligt barnen en svordom i varje tilltal. ”De
hårda orden är mycket värre än när mamma slår”,
skriver en flicka.
barnen beskriver hur den psykiska misshandeln
och den emotionella omsorgssvikten går till, vilka uttryck den tar sig. De använder inte mer än i
undantagsfall begreppet psykisk misshandel och
aldrig begreppet emotionell omsorgssvikt, utan
de förklarar med andra ord. Inte sällan beskrivs
flera olika sorters psykisk misshandel samtidigt.
Psykisk misshandel kan beskrivas tillsammans
med fysisk misshandel och sexuella övergrepp
men också helt fristående från dessa.
Det finns en skillnad mellan aktiv och passiv psykisk misshandel. (figur 2) Den aktiva är
resultatet av en (destruktiv) kommunikation /
förhållningssätt medan den passiva är resultatet
av en utebliven (konstruktiv) kommunikation /
förhållningssätt. Det senare är det som benämns
som emotionell omsorgssvikt. Den aktiva psykiska misshandeln kan dessutom vara antingen
direkt riktad mot barnet eller indirekt då den
riktar sig mot någon annan än barnet, men där
konsekvenserna drabbar barnet ändå.
Aktiv
Passiv
B 1. Verbal tyranni
B 2. Hot och straff
B 3. Aggressioner och hat
B 4. Skuldpåläggning
B 5. Fysisk misshandel
B 6. Sexuella övergrepp
B 8. Emotionell
omsorgssvikt
”Jag hatar min pappa. Varje dag säger han
att jag är en jävla snorunge som inte borde
bli född, att jag var ett jävla misstag att han
önskar att jag inte vore född och morsan håller
bara med! Hon säger inte i mot eller något.
Farsan slår mig ibland också, jag vill bara slå
tillbaka, men då vet jag att jag bara får mer
stryk. Kommer ta livet av mig om det fortsätter
såhär. Är det mitt fel att mina föräldrar inte tycker
om mig? Jag vill bara att dom ska dö, slippa dom
jävla idioterna.”
Mejl från flicka 15 år
”Pappa sa till mig i dag dra åt helvete din bög
jag hatar dig första dagen jag såg dej så ha­
tade jag dej åk till din mamma i stället för jag
vill inte ha dej här jag ångrar att din mamma
gjorde dej. KAN NI SVARA JAG BEHÖVER
HJÄLP”
Indirekt
Vittne till ovanstående
Mejl från pojke 9 år
Figur 2
Vid verbal psykisk misshandel använder de vuxna
systematiskt ord och utryck som är nedsättande
gentemot barnet. Kraften i uttrycket förstärks
om de inbegriper generaliseringar med hjälp av
orden ”aldrig” och ”alltid”, till exempel ”du kan
aldrig göra rätt” eller ”du gör alltid fel”. Generaliseringarna förstärker effekten av det som sägs
och den negativa känslan hos barnet blir starkare.
Det blir då inte enstaka handlingar som kritiseras utan hela barnet underkänns.
Aktiv psykisk
misshandel
B.1. Att utsättas för
verbal tyranni
Detta är den kanske mest uppenbara formen
av psykisk misshandel och den görs med hjälp
av språket och det talade ordet som vapen. Verbal psykisk misshandel beskrivs i 279, eller 24
procent av kontakterna, och är därmed den näst
vanligaste formen av psykisk misshandel. Den
innebär att nedsättande ord och uttryck riktas
direkt mot barnet samtidigt som aggression eller
känslor av förakt och i vissa fall hat förmedlas.
Detta sker i vissa fall dagligen. Vissa av barnen i
materialet berättar att de aldrig fått höra något
positivt eller bekräftande från de vuxna i familjen. Istället blir de ständigt påminda om att de
gör fel och får utstå negativ kritik för det mesta de
företar sig, eller ingen feedback alls. Det handlar
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
B.2. Att utsättas för
hot och straff
B.2.1. Hotad
Den andra kategorin av aktiv psykisk misshandel
som är direkt riktad mot barnet utgörs av hot och
straff. I 383, eller 33 procent kontakter, beskriver
barnen detta (i siffran ingår även bråk, hat och
aggressioner riktade mot barnet), vilket gör detta
till den vanligaste formen av psykisk misshandel.
Man kan ibland skilja hot och straff åt men i flera
24
fall är de sammanlänkade genom att de vuxna
många gånger hotar om att barnet ska straffas.
Hotet i sig kan också vara ett straff och ytterligare straff verkställs inte om själva hotet fått önskad
effekt. Hoten kan förmedlas både med och utan
aggressivitet. Men hoten kan också utgöras av
själva aggressiviteten och det aggressiva förhållningssättet i form av skrik och bråk som riktas
mot barnen. Hoten handlar om att bli skickad
till en fosterfamilj eller bara utslängd, hot om att
få stryk, hot om indragna rättigheter och till och
med dödshot förekommer.
”Men efter det där började min farmor att
misshandla mig och min syster psykiskt och
skrämma oss, samt prata illa om mamma och
pappa. De talade om för oss hur elaka och
dumma vi var, att de kommer att dö och att
det är vårt fel och att det fanns andra barn de
gav bort saker de köpt till oss till, eftersom vi var
dåliga människor.”
Flicka 18 år
B.2.4. Förödmjukad
Vuxna förödmjukar sina barn på olika sätt. En
flicka berättar att hennes pappa spottat på henne,
en annan om att hennes pappa brukar sträcka
upp långfingret åt henne i en föraktfull gest, flera
andra vittnar om att föräldrar pratar nedsättande om dem och hånskrattar åt dem inför andra
eller läcker förtroenden till andra om sådant som
barnen inte vill att andra ska veta.
”Styvmorsan hatar mig och har sagt tusen
gånger att hon vill mörda mig. Jag är livrädd
att hon verkligen kommer att göra det en
dag. Hon har sagt att i morgon gäller det…
Vad menar hon? Just nu hör jag att hon står
och slipar en kniv i köket. Hon kanske bara vill
skrämma mig, det vore typiskt henne…snälla
HJÄLP mig!”
Pojke 16 år
”Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Pappa
erkänner inte längre att jag är hans dotter, han
sprider rykten om mig att jag är en hora fast
jag är hans dotter. Ser han mig på stan nu säger
han inget, inte ens hej, bara hora till mig och ger
mig en dödsskrämmande blick. Jag mår skit, vill
verkligen inte leva mer för jag pallar verkligen
inte.”
B. 2. 2. Straffad
Barnen förstår inte alltid varför de utsätts för så
stränga straff. Straffens allvarlighetsgrad står inte
i för barnen rimlig proportion till vad de har gjort
för fel. Straffen verkställs ofta helt överraskande
för barnen samtidigt som det finns vissa som berättar att de nästan förväntar sig att bli straffade,
trots att de inte egentligen har gjort något, eftersom straffandet sker systematiskt och har blivit
ett slags förhållningssätt. Som straff har barnen
blivit utslängda, misshandlade, blivit utan mat i
flera dagar, fått sitt liv begränsat, blivit fråntagna
sina pengar och inlåsta. Ett inte så vanligt, men
dock förekommande straff är att utsätta barnet
för tystnad, ignorera och sluta relatera till det,
vilket kan pågå i flera dagar i sträck.
Flicka 13 år
B. 2. 5. Livet begränsas
Det är framför allt flickor med föräldrar från
andra kulturer som berättar att de lider av den
stränghet med vilken deras föräldrar och släktingar begränsar deras liv. Ungdomarna kan förvägras rätten att träffa pojk- och flickvänner, klä
sig som de vill, vara ute tillsammans med vänner
de själva valt, gå på bio eller lyssna på den musik
de vill. Några ungdomar känner sig intvingade
i arrangerade äktenskap. Med hjälp av hot och
straff ser föräldrarna till att reglerna efterlevs.
B.2.3. Skrämd
Barnen berättar ibland att de har blivit skrämda
av de vuxna, särskilt när de var små. Det kan
gå till så att den vuxne ställer sig nära barnet
och skriker med hög röst, eller gör överraskande plötsliga uppdykanden eller oförutsägbara
handlingar. Lite äldre barn berättar att de blivit
skrämda om att de eller någon annan ska drabbas av hemska saker och dö. En flicka berättar att
hennes mamma visar henne otäcka sårbilder från
läkarböcker trots att mamman vet att flickan
tycker det är otäckt.
B.3. Att utsättas för
aggressioner och hat
B.3.1. Aggressioner och hat
Den stämning som råder i många av dessa barns
hem präglas av aggressioner och fientlighet, i vissa
fall hat. Aggressioner och hat fanns inte med som
en separat kategori vid den selektiva kodningen,
utan ingick i kategorin hot och straff vilket gör
att här inte finns separata siffror, trots att vi valt
att förklara aggressioner och har separat.
25
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
att pappa är arbetslös. De får skulden för sådant
som de inte har gjort och inte har ansvar för, till
exempel för sjukdomar, olyckor och skilsmässor.
I familjer där det förekommer mycket konflikter
dras barnen ofta själva in i bråken vilket spelar
de vuxna i händerna eftersom de då kan lägga
skulden för konflikterna på barnen.
”Du får mig att känna mig värdelös och hatad
när du säger att du verkligen hatar mig. Du är
min mamma, du ska säga att du älskar mig.
Inte tvärt om. Jag sliter som ett djur för att slippa
bråk och tjafs.”
Flicka 13 år
Vuxna som inte kan hantera sin ilska och frustration utsätter dagligen sin familj för terror. Ordet
”skrik” förekommer i 161 av kontakterna (tabell 1) och ordet ”skäll” i 44 kontakter. Många
barn berättar att de vuxna nästan alltid är arga.
”Mamma blir arg för minsta lilla grej.” Barn beskriver hur deras föräldrar eller i vissa fall syskon
får anfall av raseri dagligen. Ett barn berättar
att till och med hunden blir nervös av pappas
aggressivitet.
Några barn beskriver hur man kommit in i
en ond cirkel där barnens psykiska ohälsa driver
föräldrarna till vansinne, vilket ytterligare förvärrar situationen.
”Ibland ska mamma och pappa skilja sej och
då är det mitt fel för att jag bråkar och förstör
familjen. Ibland så slår pappa mej eller trycker
upp mej mot väggen när vi bråkar. Och så blev
jag nästan avstängd från skolan av rektorn för
jag bråka med lärarna och störde så mycket.
Varje dag är jag ledsen, bråkar eller funderar
på att ta självmord. Jag skär mej för jag måste
få ut min frustration.”
Flicka 15 år
B.4.2. Att vara särbehandlad
i familjen
Syskon är ofta väldigt noga med att saker och
ting ska fördelas rättvist mellan dem och det är
lätt att som syskon känna att man blivit orättvist
behandlad i familjen. Det händer nog alla då och
då. Men när särbehandlingen sker systematiskt,
när familjen gett något av barnen en lägre status än övriga då talar man ibland om Askungesyndromet (killén 2003). Dessa barn får ofta
skulden för sådant som händer, vare sig de bär
ansvar för det eller ej, de få dra ett tyngre lass än
andra när det gäller att hjälpa till hemma, de får
färre presenter och kläder än övriga syskon och
de utsätts för större påfrestningar i form av gnäll
och utskällningar. De blir inte bara utsatta för
psykiska övergrepp av sina föräldrar utan även
av syskonen.
”Min pappa får damp och slänger saker. Och
skriker som fan åt mig utan att jag har gjort nåt
dumt. Sen tvingar han mig till slavarbete. Idag
petade han på mig hårt i revbenet. Förr slog
han mig ofta för småsaker och skriker på mig
jämt. Han skriker på mig dagligen.”
Mejl från pojke 15 år
”Mina föräldrar förvränger allt jag säger så
att dom kan skälla på mig om det. Min pappa
är en diktator med aggressionsproblem. Han
säger att jag är psykisk störd hela tiden.”
Mejl från pojke 16 år
B.3.2. Gräl och bråk
I vissa familjer grälar man enligt barnen om allt.
I familjer där det dricks mycket alkohol skriks
det också mycket. Man verkar ha fastnat i ett
mönster där konflikter till slut blir det enda sättet
att kommunicera. Ordet bråk förekommer i 144
av kontakterna och ordet gräl i 9 av kontakterna.
(tabell 1)
”Jag har börjat må väldigt dåligt på sista
tiden. Min syster får all uppmärksamhet och får
allt hon vill. Tror du mamma och pappa gör så
mot mig för att jag är ful och tjock eller vad gör
jag för fel? Mina föräldrar hatar verkligen mig.
Dom har till och med sagt att dom gör det så jag
kan vara säker på att dom inte gillar mig. Vad
ska jag göra?”
Mejl från flicka 13 år
B.4. Att få skuld och
orimligt ansvar
B.4.3. Att tvingas ta orimligt ansvar
Barn ges ibland så stort ansvar för vissa saker
att de inte får tid och ork kvar för åldersadekvata aktiviteter. De beskriver hur de varje dag
har ansvar för att lämna och hämta småsyskon
på dagis, sköta städning, matlagning, tvätt och
handla eftersom föräldrarna arbetar till sent, är
sjuka eller missbrukare. De kan vara så sysselsatta med hushållsarbete att de inte kan börja med
sina läxor förrän vid niotiden på kvällen när de
nattat sina småsyskon. Barn till missbrukande
Olika former av skuldpåläggning beskrivs i 118,
eller 10 procent av kontakterna.
B. 4. 1. Att beläggas med skuld
Barnen får ofta skulden för allt möjligt. De vuxna
skyller på barnen när det blir bråk. De får också
höra att det är deras fel att mamma och pappa
mår dåligt, att familjen har dålig ekonomi eller
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
26
och psykiskt sjuka föräldrar tar också orimligt
stort ansvar för att sköta om sina föräldrar, de
uttrycker det ibland som att de blir föräldrar till
sina föräldrar.
B.7. Att bli mobbad
Det är ingen tvekan om att mobbning ofta är
psykisk misshandel. Den orsakar stor psykisk
smärta och ofta långvarigt lidande för de drabbade barnen. Deras förtvivlan förstärks av att både
föräldrar och skolpersonal ofta nonchalerar dem
när de söker hjälp. Den mobbning som beskrivs
av barnen är ofta grov och systematisk. Barnen
blir kallade för nedsättande uttryck, tvingade att
säga förnedrande saker om sig själva, hotade till
livet, inlåsta på toaletterna, slagna och förföljda.
Mobbning fanns inte med som en separat kategori vid den selektiva kodningen, därför finns
här inga siffror.
B.5. Att utsättas för
fysisk misshandel
I 301, eller 26 procent av kontakterna, beskriver
barnen att de utsätts för olika former av fysisk
misshandel. Barn kan utsättas för enbart psykisk
misshandel men om de utsätts för fysisk misshandel så innebär det alltid även en psykisk misshandel. Barnen beskriver att de blir slagna, puttade in i väggar och ned för trappor, fasthållna,
upptryckta mot väggar, nedbrottade på golvet,
dragna i håret och spolade i kallt vatten för att
de inte ska få blåmärken när de sedan blir slagna.
Ibland kan de inte gå till skolan på mer än en
vecka eftersom de har så tydliga blåmärken.
B.6. Att utsättas för
sexuella övergrepp
I 125, eller 11 procent av kontakterna, beskriver
barnen att de utsatts eller fortfarande utsätts för
sexuella övergrepp eller ofredanden. Ett sexuellt
övergrepp innebär alltid även ett psykiskt övergrepp. De sexuella övergrepp som beskrivs äger
rum i skilda sammanhang. Mest frekvent (BRISrapporten 2008) är att det händer i hemmet och
de mest frekventa förövarna är biologiska pappor
och därefter styvpappor. Men det finns även ett
antal flickor som beskriver regelbundna sexuella
övergrepp som de utsätts för i sina samboförhållanden. De beskriver pojkvänner som hotar,
misshandlar, våldtar och förnedrar dem. Några
beskriver också att de blivit inlåsta.
Det förekommer beskrivningar av hur män i
familjer utnyttjar barnen sexuellt, varefter barnen skär sig för att döva sin inre smärta, något
som gör förövarna upphetsade, varpå de hjälper
barnen att skära sig och ser till att skärsåren blir
ännu djupare än barnen tänkt sig.
27
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
barnen genom att inte ringa när de har lovat eller
inte komma och titta när barnen tävlar i någon
idrott trots att de lovat komma.
Den förälder som inte själv utövar den fysiska
eller psykiska misshandeln men ser på utan att
ingripa orsakar med sin passivitet en skada hos
barnet. Bristen på civilkurage och bristen på lojalitet med barnet upplevs av barnet som ett svek.
Passiv psyk­isk
miss­handel
B. 8. Emotionell
omsorgssvikt
Begreppet emotionell omsorgssvikt beskriver
brist på och avsaknad av positivt och konstruktivt bemötande i relationen mellan förälder och
barn. Barnen får inte tillräcklig känslomässig näring i form av närhet, kärlek, uppmärksamhet,
bekräftelse, stöd, positiv feedback och gränser.
I 426, eller 37 procent av kontakterna, beskriver
barnen detta.
När barnen beskriver brister i den emotionella omsorgen gör de det ofta utifrån någon
slags insikt om vad de borde ha fått men som
uteblivit. De känner avsaknaden och märker av
tomrummet som uppstår där omsorgen skulle ha
funnits. Vissa berättelser antyder att föräldrarna
haft svårigheter från början med att knyta an till
sina barn.
”Visst, hon slår mig inte eller något sådant,
men hon verkar inte bry sig, även om hon gör
det. Typ om jag säger någonting om det att
pappa slog mig, hon vet om det för hon såg
själv på, så verkar hon liksom inte alls bry sig.
Skulle jag vara mamma skulle jag ha skrikit argt
på pappa som gjort det och typ anmäla…men
inte hon.”
Flicka 15 år
B.8.2. Att inte få hjälp eller stöd
Till den emotionella omsorgssvikten hör också
de berättelser där barn beskriver traumatiska
händelser och kriser som de upplevt, men som
de inte fått hjälp att bearbeta. Det kan vara att
en betydelsefull person, kanske en förälder dött,
barnet har varit med om en olycka eller någon
annan omtumlande upplevelse som långt efteråt
fortfarande ger dem ångestanfall, krampanfall
och flashbacks. Den livskris som en skilsmässa
innebär för ett barn, kan de också bli lämnade
ensamma med att försöka hantera. Bristen eller
avsaknaden av hjälp med krishantering och hjälp
att hantera och bearbeta det inträffade gör att
barnen inte kommer vidare i läkningsprocessen
utan uppvisar reaktioner som går utöver vad som
kan betraktas som normala krisreaktioner.
”Jag har försökt komma nära mamma men
det funkar inte. Jag har aldrig haft bra kontakt
med mamma, eller någon annan i släkten”
Flicka 16 år
Vi ser att det ofta förekommer även emotionell
omsorgssvikt när det förekommer psykisk misshandel, det ligger på något sätt strukturen hos
fenomenet psykisk misshandel, att man inte
kan ge barnet den känslomässiga omsorg som
det behöver. Som framgått av definitionen av
begreppet emotionell omsorgssvikt tidigare, kan
man betrakta emotionell omsorgssvikt som det
primära tillstånd som gör det möjligt att även
utsätta barn för psykisk misshandel. Vi ser att det
ibland stannar vid detta primära tillstånd, dvs.
barnet utsätts inte dessutom för aktiv psykisk
misshandel.
B.8.3. Att pressas
Bland berättelserna finns några exempel på barn
som mår dåligt och till exempel drabbas av ätstörningar som ett resultat av att föräldrarna pressar
dem för hårt i olika idrotter. De får kroppsliga
skador och försöker förmå föräldrarna att förstå
att de inte orkar träna och tävla så mycket. Då
kan de få höra att de är lata och på olika sätt bli
pressade att fortsätta trots att de inte vill längre.
Föräldrarna ger uttryck för egna önskningar om
att barnen ska bli framgångsrika inom sin idrott
men förmår inte vara lyhörda för barnens behov.
Det finns också exempel på barn som mår dåligt
och känner stress över att föräldrar pressar dem
för hårt och ställer för stora krav på skolprestationer.
B.8.1. Att ingen bryr sig
Barnen uttrycker ofta den bristande emotionella
omsorgen som att ”ingen bryr sig”. Om man gråter så kommer ingen och tröstar, om man är ute
sent är det ingen som vill att man ska komma
hem och om man skadar sig eller blir sjuk så är
det ingen som tycker synd om en. Det berättas
om föräldrar som jobbar så mycket att barnen
nästan aldrig träffar dem och om föräldrar som
lämnat sina barn och flyttat någon annanstans,
tonårsföräldrar som abdikerat eller föräldrar
som gett upp tidigt i barnens liv. Föräldrar sviker
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
28
Ind­irekt psyk­isk
miss­handel
B. 9. Vittne till våld, hot
och aggressioner
I 142, eller 12 procent av kontakterna, beskrivs
olika former av indirekt psykisk misshandel.
Den situation i hemmet som flera barn och
ungdomar beskriver är i flera fall närmast att
betrakta som en psykologisk krigszon. Stämningen som råder är mer eller mindre ständigt
laddad av fientlighet och strider, med ständiga
konflikter som ofta utmynnar i både fysiskt och
psykiskt våld, ibland även sexuellt våld. Men
aggressionerna är inte alltid direkt riktade mot
barnet utan förekommer ofta mellan vuxna eller
riktar sig mot syskon eller mot personer utanför
familjen. Det vanligaste enligt BRIS statistik är
pappor och styvpappor som slår och hotar mammorna men det förekommer även mammor som
slår pappor som inte kan eller vill försvara sig.
Barnen beskriver hur de maktlösa tvingas se
och höra hur mamma eller någon enstaka gång
pappa blir misshandlad och hur mamma efter
långvarig systematisk misshandel ändå inte vågar eller vill göra en anmälan eller söka hjälp.
Ofta förekommer en blandning av direkt och
indirekt psykisk misshandel. Ibland är misshandeln riktad direkt mot barnet och ibland bevittnar
barnet när den riktas mot någon annan.
”Min mammas man, min låssas pappa har
slagit henne flera gånger. En gång bröt hon till
och med av 2 revben när han slog henne. Jag
pallar inte med deras bråk här hemma, jag vill
bara hem till pappa. Men när jag är där så tror
jag att min låssas pappa slår min mamma. Jag
sitter och gråter nästan varje kväll för att hon är
skadad och ledsen.”
Mejl från flicka 12 år
I avsnitt D samt i diskussionen under avsnitt
C beskrivs vilka konsekvenser indirekt psykisk
misshandel kan leda till för de barn som drabbas.
29
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
30
C
Barnets respons
gentemot familjen
C. 1.
C. 2.
C. 3.
31
Att anpassa sig
Att protestera
Att skydda sig genom att
dra sig undan
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
C.2. Att protestera
för barn som lever med psykisk misshandel
och emotionell omsorgssvikt innebär livet ofta
en daglig kamp för att försöka behålla sin värdighet. Man hittar olika sätt att försöka anpassa
sig till den rådande situationen men finner ofta
att det inte spelar så stor roll vad man gör, man
blir lika utsatt ändå. Valet när det gäller respons
gentemot familjen står mellan att anpassa sig,
protestera eller dra sig undan. Responsen gentemot familjen varierar beroende bland annat på
vad barnen utsätts för. I 335, eller 29 procent av
kontakterna, har barnen beskrivit olika former
av reaktioner och respons både gentemot familjen och gentemot omvärlden.
Barn som växer upp med aggressiva vuxna hamnar i ett dilemma när de kommer i tonåren och
ska försöka frigöra sig. Det är svårt att revoltera
mot aggressiva föräldrar för det blir en kamp som
de vuxna alltid vinner och detta komplicerar frigörelsen. Tonåringarna väntar på en upprättelse
som aldrig kommer, men som de skulle behöva
för att kunna göra avstampet bort från familjen.
Aggressionerna binder på detta sätt barnen till
familjen, trots att de mår dåligt och uttrycker att
de inte orkar bo kvar hemma längre.
Barn som utsätts för aggressioner blir själva
bärare av aggressioner. De kan antingen svara
med att uttrycka aggressioner eller kuvas i relation till aggressorn och vända sina aggressioner
mot sig själva eller mot andra i sin omgivning.
När barnen vänder aggressionerna mot familjen
kan det ta sig uttryck i misshandel av familjemedlemmar eller skadegörelse. De kan också ge
sig på syskon för att få utlopp för sin ilska.
C.1. Att anpassa sig
Barn som utsätts för omsorgssvikt responderar
ofta med att bli ansvarstagande och försöka
kompensera för de vuxnas brister. De lär sig att
sköta hushållssysslor och ta hand om småsyskon.
De kan också agera omhändertagande gentemot
föräldrarna och stötta dem både fysiskt och psykiskt. De ser till att fysiskt sjuka föräldrar får mat
och mediciner och de lyssnar på psykiskt sjuka
och missbrukande föräldrar när de har behov av
att prata av sig.
Barn tar också stort ansvar för en förälder
som är misshandlad, vilket kan leda till att barnet inte vågar lämna hemmet om det innebär
att den misshandlade föräldern blir ensam med
förövaren.
Barns behov av kärlek, bekräftelse och stöd
finns där oavsett om föräldrarna tillfredsställer behoven eller inte. I sina berättelser beskriver barnen hur de gör allt de kommer på för att
försöka vinna föräldrars kärlek. En del barn anstränger sig allt vad de kan för att föräldrar som
ställer orimligt höga krav på skolprestationer ska
bli nöjda med barnens skolresultat, oftast till
ingen nytta eftersom bekräftelsen, trots mvg i
alla ämnen, fortsätter att utebli.
I många fall där man skulle förvänta sig en
respons gentemot den som gör dem illa, uteblir
responsen, ofta beroende på rädsla för att allt
skulle bli ännu värre om man protesterade.
När de försöker förbättra och förändra sitt sätt
att vara för att åstadkomma någon slags förändring i de vuxnas beteende, märker de till slut att
det inte spelar så stor roll vad de gör.
Flickor som blir hotade, skadade och våldtagna av pojkvänner som de bor tillsammans med
finner sig i situationen länge, men till slut är det
något som får dem att känna att måttet är rågat
och de tar kontakt med BRIS för att få någon
form av spegling på sin situation. Däremot vågar
de inte berätta något för sina föräldrar.
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
C.3. Att skydda sig
genom att dra sig undan
Efter många år av kamp för att relationen till föräldern ska bli vad man uppfattar som någorlunda
normal, ger man ibland till slut upp. Istället för
att fortsätta anpassa sig eller protestera, vilket varit strategier som inte gett önskat resultat, väljer
man att dra sig undan.
”Hur fan ska man överleva? Mitt liv…, det är
väl inte så mycket till liv över huvud taget. Det
går mest ut på att försvinna och gömma sig.
Inte fan skulle man kunna tro att farsan min var
psykiskt sjuk, att min morsa var nästan mer sjuk
än han på grund av stressen.”
Flicka 15 år
Det finns barn vars förtroendekapital gentemot föräldrarna är helt förbrukat. De orkar inte
längre relatera till de vuxna i familjen utan uppträder känslomässigt avstängda i umgänget, som
ett sätt att skydda sig från att bli sårade.
”Hon har slängt ut mig från huset, slagit mig,
tryckt ner mig (hon har alltid varit sjuk men har
aldrig fått hjälp för det). Jag bröt det känslo­
mässiga bandet från henne för 4 år sedan.”
Flicka 17 år
De vuxna som utsätter barnen för fysisk misshandel är oftast starkare än barnen, så det händer
oftast inte att barnen slår tillbaka, men det förekommer. Istället drar sig de misshandlade och
32
kränkta barnen undan genom att stänga in sig på
sitt rum där de gråter eller fortsätter misshandeln
genom att skada sig själva.
Barn väljer ibland väldigt medvetet att inte
visa den sorg de känner, eftersom de då skulle
framkalla skuldkänslor hos den vuxne. För att
skydda sig själva mot skulden över att ha fått
den vuxne att känna skuldkänslor, bär de sorgen
inom sig. Ett annat sätt att skydda sig är att vara
hemma så lite som möjligt och att passa på att
gå hem när man vet att den som kan såra en inte
är hemma.
Ibland är det möjligt för barnen att söka hjälp
inom familjen. Några av barnen berättar om utsatthet för psykisk misshandel och emotionell
omsorgssvikt bara hos den ena av de skiljda föräldrarna. I dessa fall händer det att de rymmer
till den andra föräldern för att söka skydd och för
att komma till en lugnare miljö. Några berättar
också om hur de söker en fristad hos mor- och
farföräldrar.
33
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
34
D
Effekter
för barnet
D. 1. Reaktioner och respons
D. 1. 1. Bråk orsakar smärta
D. 1. 2.Maktlös
D. 1. 3.Uttröttad och uppgiven
D. 1. 4.Omskakad och rädd
D. 1. 5. Kränkt, förnedrad och
missförstådd
D. 1. 6. Värdelös och i vägen
D. 1. 7. Fylld av aggressioner
D. 1. 8 Oro
D. 1. 9. Skuld och skam
D. 1. 10Stressad
D. 2. Blåmärken i själen
D. 3. Symtom på psykisk ohälsa
D. 3. 1.Man skadar sig själv
D. 3. 2.Deprimerad
D. 3. 3.Ångest
D. 3. 4.Ätstörningar
D. 3. 5.Självmordstankar och
självmordsförsök
D. 3. 6.Fysiska symtom
D. 3. 7. Sömnproblem och
mardrömmar
D. 3. 8.Övriga symtom
D. 4. Övriga konsekvenser
D. 4. 1. Det går ut över skolarbetet
D. 4. 2.Sociala konsekvenser
35
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
D.1. Reaktioner
och respons
D.1.2. Maktlös
Känslan av maktlöshet är central för hela processen. Barnen lever i ett beroendeförhållande till
de vuxna i familjen och har ingen möjligheter
att välja en annan familj. När familjen inte är
trygg och när ens olika strategier för att förhålla
sig till det inte hjälper, känner man sig maktlös.
Man känner sig maktlös över att man befinner
sig i situationer som man inte kan påverka, trots
att man försöker med alla medel man känner
till. Man känner sig och man är maktlös inför föräldrars missbruk, föräldrars fysiska eller
psykiska sjukdom, föräldrars oförmåga och de
uttryck den tar sig i form av destruktivitet och
aggressivitet.
Känslan av maktlöshet är också kännetecknande för de barn som bevittnar våld mellan
föräldrarna. Man känner sig ofta förtvivlad över
att inte kunna göra något för att förhindra att
den ena föräldern blir misshandlad av den andre.
Man känner inte bara maktlöshet gentemot den
aggressive föräldern utan även gentemot den
slagna föräldern och dennes oförmåga att ta sig
ur den destruktiva relationen.
Reaktioner uppstår direkt efter det att barnet
utsatts för en psykisk påfrestning. Reaktionen är
den känslomässiga händelse som blir det omedelbara psykiska resultatet av en utsatthetssituation, till exempel en känsla eller en tanke. En
reaktion blir inte ett bestående tillstånd. Ordet
respons betecknar den utåtriktade rörelse, eller
det agerande som utlöses av reaktionen, till exempel ett känslouttryck eller en aktiv handling.
Reaktioner och respons kan vara både medvetna
och omedvetna. Begreppen är oftast tvinnade
in i varandra och därför presenteras de tillsammans.
D.1.1. Bråk orsakar smärta
Barn känner en inre smärta både när de vuxna
bråkar med varandra och när de själva dras in i
bråken. Det gör så ont att man får svårt att sova,
gråter eller skadar sig själv. Barn beskriver hur
de gråter sig till sömns efter bråk och utskällningar. På morgonen när man vaknar känns det
lika smärtsamt men då beskriver barnen hur de
vuxna tycks ha lagt grälet bakom sig och uppträder som om inget har hänt, vilket gör att barnet
ifrågasätter sina känslor och undrar om de är för
känsliga eller har uppfattat situationen fel.
D.1.3. Uttröttad och uppgiven
Efter tillräckligt lång tid av maktlöshet drabbas
många av känslan av uppgivenhet. I många av
mejlkontakterna uttrycks ungdomarnas uppgivenhet med orden ”nu orkar jag inte mer” eller
” jag klarar inte mer”. Man ser ofta två olika möjliga utvägar, den ena är att flytta och den andra
är att ta livet av sig. (se E)
”Min lille bror har nån sorts ADHD och mamma
och pappa bråkar hela tiden och jag ligger
i min säng och håller för örona. Det här har
pågått i 10 år nu är jag 13 år och vet inte om jag
står ut längre. När jag och min lille bror säger att
dom ska sluta bråka blir mamma sur och kastar
ut mig ur huset.”
D.1.4. Omskakad och rädd
På senare år har man förstått att barnet inte själv
behöver vara utsatt för våld i eller utanför hemmet
för att skadas av det, det räcker med att bevittna
det. Oftast förekommande när det gäller det våld
som barn bevittnat är enligt BRIS statistik pappor eller styvpappor som slår mammorna, något
som orsakar stor förtvivlan hos barnen. Men det
förekommer även mammor som slår och sparkar
pappor, vilket ur barnens perspektiv inte skiljer
sig från hur barnen upplever det. Att bli vittne
till hur en älskad förälder blir ett hjälplöst offer
för hänsynslös misshandel och kränkande behandling är omskakande och skrämmande och
knappast något som ett barn vänjer sig vid. Det
är traumatiska upplevelser som försätter barnen
i chocktillstånd, framkallar oro, ständig rädsla,
sömnproblem och en känsla av maktlöshet. Det
framkallar också ilska hos barnet som kan ta sig
olika uttryck men som barnet ofta inte vågar visa
för den som misshandlar. Ordet ”rädd” förekommer i 138 kontakter.
Mejl från flicka 13 år
Minst lika smärtsamt som den ena förälderns
angrepp, är den andra förälderns frånvaro av reaktion. Att mamma inte bryr sig när pappa slår
barnet och skriker, eller att pappa inte tycker att
styvmammans nedsättande ord är något att bry
sig om, upplever barnen som ett stort svek. Den
ena förälderns passivitet är många gånger förvånande för barnen, då de ofta förväntat sig att
föräldern skulle stå på deras sida. Detta leder till
att de känner besvikelse.
Alla former av psykisk misshandel leder till
att barnen känner sig ledsna. Barnen beskriver
det på olika sätt. I 79 av mejlkontakterna använder barnen ordet ” ledsen”, 148 kontakter ordet
”gråt”.
När föräldrar talar illa om varandra inför barnen känner sig barnen sårade.
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
36
vad som ska komma att utlösa nästa storm men
de vet att den kommer. Det går aldrig att slappna
av helt och hållet.
När föräldrar och syskon är utsatta för misshandel känner man oro när man inte är där, vilket gör att man kan känna motstånd mot att vara
hos kompisar, sova borta eller till och med mot
att gå till skolan. Man oroar sig för vad som händer hemma medan man är borta.
Barn till missbrukande eller sjuka föräldrar eller föräldrar som hotar att ta sitt liv, känner också
oro för vad föräldrarna ska ta sig till. När barnens
föräldrar lider av fysisk sjukdom innebär det en
ständig oro för att föräldern ska försämras eller
för att de ska dö.
När de vuxnas aggressioner riktas direkt mot
barnen blir de ofta väldigt rädda.
”Varje gång när mamma har druckit så blir
hon arg, hon kan slåss och hotas då. Det gör
mig väldigt rädd. Varje dag när mamma har
druckit sitter jag vid datorn och gråter och
försöker låtsas som ingenting.”
Flicka 12 år
D.1.5. Kränkt, förnedrad
och missförstådd
Vare sig man utsätts för psykisk misshandel, fysisk misshandel eller sexuella övergrepp har man
blivit utsatt för en kränkning, dvs ett övertramp
över den personliga integritetsgränsen. Någon
har visat att de inte anser att man är värd att
respekteras, vilket försätter en i en känsla av att
vara förnedrad och förminskad. Eftersom man
egentligen känner att man är värd att bli behandlad på ett bättre sätt, något som många barn ger
uttryck för, känner man sig missförstådd. När
barnen ska förklara hur det känns skriver de att
de ”mår dåligt” och att de blir ” ledsna”.
D.1.9. Skuld och skam
Oavsett om föräldrarna sagt att de tycker att
barnet bär skulden för familjesituationen eller
inte, så känner många barn skuld. Det hänger
delvis samman med att barn är egocentriska i sitt
tänkande och tror att saker och ting som händer
runt dem beror på dem. Men i de fall där föräldrarna som en del av sin psykiska misshandel
lägger skulden på barnen för både det ena och
det andra, är det ännu större risk för att barnen
tar på sig skulden för att de blir illa behandlade
och därefter dessutom anklagar sig själva för att
de inte lyckas lösa situationen.
Barnen kan känna skuld för allt möjligt. De
som utsatts för sexuella övergrepp känner sig
smutsiga och skyldiga efter övergreppen. Barn
kan känna skuld över att de inte lyckas hjälpa
föräldrar att sluta missbruka, eller bli friska från
sina psykiska eller fysiska sjukdomar. En stor
börda av skuldkänslor vilar på de barn vars föräldrar hotar med att ta livet av sig eller faktiskt
gjort det. Inför sina kompisar kan man känna
skuld för att man inte har det som andra. Man
kan också klandra sig själv för att man aldrig
vågar prata och berätta för någon om hur man
har det. Barn som sökt hjälp kan känna skuld
för att de sviker familjen eller för att de väntat
så länge med att söka hjälp. Barn som får hjälp
när inte syskon får det, känner skuld för att de
sviker syskonen.
Om barn förväntas ta parti för den ena föräldern mot den andre kan de drabbas av en inre
lojalitetskonflikt och försätts i en olöslig situation. Hur de än gör så gör de fel. Eftersom barnet
oftast känner kärlek till båda föräldrarna får de
skuldkänslor när de blir utnyttjade som ett redskap i de vuxnas konflikt. De upplever också ett
underkännande eftersom de gör ”fel” som älskar
den andre föräldern också.
När man har blivit så stor att man kan förstå
att alla barn inte har det så som man själv har
det i sin familj, kan man känna skam. Om man
D.1.6. Värdelös och i vägen
Som en direkt reaktion på nedvärderande behandling kommer känslan av att vara värdelös.
När föräldrar ger uttryck för att barnen står i
vägen för deras egna möjligheter i arbets- eller
privatliv och att föräldraskapet är ett hinder för
dem, känner barnen att de är i vägen.
D.1.7. Fylld av aggressioner
Det barn som utsätts för mycket aggressioner och
frustrationer fylls själv av aggressivitet. Ungdomar berättar att de lider av att vara så fyllda av
aggressioner att de inte kan kontrollera dem. Deras utbrott ställer till det för dem både i sociala
relationer och i kärleksrelationer. Ofta känner
de skuldkänslor för att de förorsakar lidande hos
andra med sin ilska.
”På grund av skilsmässan och hennes (mam­
mas) ändrade humör har jag helt ändrats som
människa. Jag känner mer hat och ilska och
skriker mer, är allt mer våldsam! Har till och med
hamnat så fel att jag gick i en så kallad ”fotbolls­
firma” som slåss bara för skojs skull.”
Pojke 18 år
D.1.8. Oro
Livet i den kaotiska familjen är många gånger
oförutsägbart. Det går inte för barnet att lita på
sådant som utlovats och barnet vet att det bara
är en tidsfråga innan en lugn period förvandlas
till ett konfliktfyllt helvete igen. Barnet vet inte
37
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
Som ett resultat av emotionell omsorgssvikt
uppstår ett inre tomrum i barnet. Där föräldern
skulle ha planterat inre referenser för det som är
gott i livet i form av goda minnen, där det skulle
ha funnits förutsättningar för tillit till den egna
förmågan, inre trygghet, förmåga att knyta an
till andra människor och skapa givande relationer
och där det skulle ha funnits en tro på att andra
människor kan ge hjälp när man behöver det, där
finns ingenting. Där är tomt. Och den tomheten
är smärtsam och kan vara förlamande. Man lever
med en ständig längtan efter det man aldrig fick,
kombinerat med en svårighet eller oförmåga att
ta emot det när det bjuds. Tomrummet och den
känslomässiga näringsbristen kan också utgöra
grogrunden för depressioner, självskadebeteende,
ätstörningar och annan psykisk ohälsa.
har föräldrar som missbrukar eller är psykiskt
sjuka undviker man att ta hem kompisar därför
att man skäms för sina föräldrar. Att inte kunna
ta hem kompisar är även i sig en orsak till att man
känner skam.
D.1.10. Stressad
När föräldrar ställer orimligt höga krav på barns
skol- eller idrottsprestationer känner sig barnen
stressade. När föräldrarna saknar förmåga att
vara lyhörda för barnens behov och för hur mycket de orkar, vet barnen inte vart de ska vända sig
för att få stöd.
D.2. Blåmärken i själen
I 229, eller 20 procent av kontakterna, har barnen beskrivit det som utredaren valt att kalla
blåmärken i själen. Många av de psykiska konsekvenser som drabbar barn som utsatts för psykisk
misshandel och emotionell omsorgssvikt blir till
långsiktiga problem för dem. Många år efter det
att misshandeln och sveken upphört lever de fortfarande med ett stukat självförtroende, en negativ självbild och känslan av att vara en misslyckad
människa. När de får beröm av andra kan de inte
ta emot det, ta till sig det eller tro på det, för de
tycker inte att de är värda det. De plågas av minnen från skrämmande upplevelser och beskriver
hur bilder från våldsamma situationer fortsätter
att dyka upp på näthinnan många år efteråt. Den
rädsla de känner för personer som utsatt dem för
psykisk misshandel sitter kvar även om de inte
träffar personen längre, vilket kan leda till att de
begränsar sitt liv och isolerar sig.
Känslan av hat mot de människor som gjort
dem så illa ersätter den lojalitet och kärlek som
de i det längsta försökte klänga sig fast vid. Efter
år av kränkningar förvandlas kärleken till hat.
De känner sorg över en förlorad barndom som
aldrig går att få åter och en oro för att de själva
ska bli likadana som sina föräldrar när de blir
vuxna. Många bär med sig en känsla av ensamhet, de har svårt för att känna tillit till vuxna
människor och svårt att känna hopp om att de
ska kunna få ett bra liv.
”Vill inte bli misshandlad mera men känner mig
som ett litet kraftlöst barn som vill bli älskat och
omtyckt och ha tryggheten. Vill ha en familj..”
Flicka 20 år
D.3. Symtom på
psykisk ohälsa
Med begreppet psykisk ohälsa menas i detta
sammanhang de över en längre tid bestående
tillstånd av subjektivt upplevda psykiska besvär
som inte kan anses tillhöra den normala tonårsutvecklingen eller vara normala krisreaktioner.
Psykisk ohälsa kan leda till psykisk sjukdom,
men är inte liktydigt med det. Med begreppet
symtom menas de uttryck eller de tecken genom vilka den psykiska ohälsan manifesterar sig.
Symtom är uttryck som man inte upplever sig
ha full kontroll över. I 356, eller 31 procent av
kontakterna, beskrivs olika symtom på psykisk
ohälsa som drabbat barnen.
Det är en lång lista över symtom på psykisk
ohälsa som barnen beskriver. Ibland beskriver de
symtomen med egna ord och ibland använder
de kliniska begrepp, eller diagnoser som de fått
när de varit i kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin eller som de ställt på sig själva efter att
ha hittat information på Internet eller som de
känner till från andra sammanhang.
”Kan man bli sjuk av ord?” frågar en 13-årig
flicka när hon ringer till BRIS. Hon anar att det
finns ett samband mellan hur hon behandlas
och hur hon mår och behöver få det bekräftat.
Att leva med psykisk misshandel och emotionell
omsorgssvikt innebär en ökad rik för att drabbas
av psykisk ohälsa.
”Fem år av brutna löften, hårda ord, världskrig,
svek och föräderi. Och när jag var fjorton tog
hon livet av sig. Jag pallar fan inte med sorgen.
Jag vet inte vem jag är, jag vet inte vad jag gör,
jag vet inte vad jag känner, jag vet inte ett jävla
dugg!
Flicka 15 år
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
38
D.3.4. Ätstörningar
I de beskrivningar som flera av dessa barn ger av
sin situation och sina symtom går det att se ett
samband mellan utebliven känslomässig näring
och ätstörningar. Man hetsäter för att trösta sig
när föräldrarna konsekvent sviker, man låter bli
att äta eller framkallar kräkningar för att man
inte känner att man duger som man är, vilket i
dessa fall är kopplat till nedvärderande behandling eller utebliven emotionell omsorg.
”Jag har allvarlig bulimi. Mer än hälften jag
äter kommer upp igen. Jag började med det
här pga pappas sk flickvän. Hon har mobbat/
trakasserat mig i snart 8 år! Jag klarar inte mer.
Jag är väldigt skadad psykiskt. När hon håller på
så går han bara därifrån, han har aldrig försökt
stoppat det eller nått.”
D.3.1. Man skadar sig själv
I många av kontakterna berättar barn, framför
allt flickor att de skadar sig själva. En del beskriver att de gör det i direkt anslutning till bråk eller
övergrepp och andra beskriver att de gör det som
en konsekvens av hur de mår och som ett sätt
att hantera smärtan i efterhand. Många skär sig
själva i handlederna, på magen eller på benen,
sätter en plastpåse över huvudet eller tar strypgrepp på sig själva tills de svimmar, bränner sig
själva med cigaretter eller håller händerna under
rinnande hett vatten för att slippa gråta. Några
beskriver insiktsfullt att de har fler sexuella relationer än de mår bra av, några låter sig utnyttjas
sexuellt eller prostituerar sig, några missbrukar
droger och alkohol sedan tidig ålder eller sniffar
tändargas (boffar).
Några barn beskriver att de skär sig eller drabbas av ätstörningar som ett resultat av att föräldrarna ställer för höga krav på dem när det gäller
skol- eller idrottsprestationer.
Flicka 13 år
D.3.5. Självmordstankar
och självmordsförsök
När man befunnit sig i en situation präglad av
missförhållanden under en längre tid, när man
inte tycker sig se någon ljusning och när den psykiska ohälsan blir alltför plågsam och outhärdlig,
ser man till slut döden som en möjlig utväg eller
som en lösning. Som tidigare nämnts går självmordstankar ofta hand i hand med depression.
Men att ha självmordstankar och att ha gjort
självmordsförsök betyder inte nödvändigtvis att
man egentligen vill dö. I alla kontakter som innehåller självmordtankar går det att finna uttryck
för att man vill leva, bara inte så här. Bara det
faktum att man kontaktat BRIS för att berätta
om sina självmordstankar visar att man inte helt
gett upp hoppet. Man vill egentligen leva och ha
det bra men man ser inte hur det ska bli möjligt
när alla inre och yttre vägar känns stängda.
Barn som utsätts för långvarig mobbning får
ofta en känsla av maktlöshet. Det är bland annat
den känslan som kan utvecklas till självmordtankar.
D.3.2. Deprimerad
Många av barnen använder uttrycket ”Jag mår
dåligt” vilket kan betyda många olika saker, inte
bara att man känner sig deprimerad. Men som
ett resultat av systematisk psykisk misshandel,
övergrepp eller emotionell omsorgssvikt uppger
många att de lider av depression, man använder
ordet eller beskriver känslan av att vara deprimerad som att man saknar lust och ork att göra saker,
man upplever en inre tyngd och ett inre mörker.
Man känner hopplöshet och uppgivenhet. Ofta
är känslan av att vara deprimerad kopplad till
tankar om att inte vilja leva längre.
”Jag vill inte ta självmord men jag ser snart
ingen annan utväg.”
Flicka 17 år
D.3.6. Fysiska symtom
D.3.3. Ångest
Kroppen reagerar ibland med olika former av
symtom till följd av psykiska påfrestningar. Barn
berättar att de lider av ont i magen, ont i lungorna, svårt att andas, ont i huvudet, ont i öronen
när de vuxna skriker, ont i hjärtat, diffusa smärtor och värk i hela kroppen, magkatarr, nedsatt
immunförsvar och ont i muskler och leder. Man
Barnen beskriver olika former av ångestupplevelser som antingen uppkommer i direkt anslutning
till övergrepp eller som uppträder i efterhand.
Man beskriver hur man får panikattacker, hyperventilerar, faller ihop, svimmar, kräks, skakar
i hela kroppen, svettas och får hjärtklappning.
39
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
beskriver att symtomen uppstått som en följd av
det man utsatts för. Barn beskriver också smärta
och blåmärken som uppkommit när de blivit
fysiskt misshandlade och då fått ont i tänderna,
ont i sidan eller ont i axeln, samt smärtor som
uppkommit i samband med sexuella övergrepp,
inte bara i underlivet utan även på andra ställen
när man blivit fasthållen eller slagen i samband
med övergreppet.
D.4. Övriga
konsekvenser
D.4.1. Det går ut över skolarbetet
I 93, eller 8 procent av kontakterna, beskriver
barnen att situationen medför negativa konsekvenser för skolarbetet. För många barn leder
sömnsvårigheterna och den ständiga oron till att
man är väldigt trött på dagarna och får svårt att
hålla sig vaken och koncentrera sig på skolarbetet.
Man får svårt att hänga med och det märks på
skolresultatet. Om man har mycket blåmärken
eller andra skador efter fysisk misshandel kan det
hända att man stannar hemma från skolan för
att slippa frågor om vad som hänt. Det händer
också att man väljer att skolka från gymnastiken
på grund av att man har blåmärken och andra
skador.
D.3.7. Sömnproblem
och mardrömmar
Det blir svårt att somna när man är fylld av ångest och oro. Barnen beskriver hur de ligger vakna
länge, många gråter, tankarna snurrar kring det
som hänt och man är fylld av starka känslor. När
man äntligen somnar har klockan blivit mycket
och när man vaknar på morgonen har man inte
fått tillräckligt med sömn.
D.3.8. Övriga symtom
D. 4. 2. Sociala konsekvenser
Barnen beskriver även andra symtom som de
drabbats av såsom psykotiska upplevelser i form
av röster och syner, tvångsmässigt beteende, bacillskräck och koncentrationssvårigheter,
När man inte mår bra är det inte lika lätt att
fungera socialt. Många berättar att de ofta
hamnar i bråk med kompisar, hamnar utanför
eller att kompisarna tycker de är konstiga. Om
man har en förälder som är psykiskt sjuk eller
missbrukar alkohol eller droger kan man inte ta
hem kompisar och inte heller förklara detta för
kompisarna. Samma sak gäller om det ständigt
är bråk hemma.
Har man en förälder hemma som pratar om
självmord, vågar man inte åka hemifrån för att
vara med kompisar eftersom man är rädd för att
föräldern ska ta livet av sig medan man är borta.
Några berättar att de låter sina uppdämda aggressioner gå ut över pojk- och flickvänner, trots att
de inte vill det.
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
40
41
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
42
E
Strategier
& uttryck
E. 1.
E. 2.
E. 3.
E. 4.
E. 5.
E. 6.
E. 7.
43
Man försöker lösa problemen
Man försöker stå ut med
situationen
Man försöker förstå
Man agerar utåt
Man vänder det mot sig själv
Man vill ha hjälp
Man vill flytta hemifrån
eller dö
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
hemmiljön blir kaotisk. Skolan kan vara något
som får stå för det friska i livet, en fristad där
man slappnar av och hämtar kraft för att stå ut
med allt annat. Här får man bekräftelse på att
man trots allt inte är så värdelös som det påstås
hemma. Genom att anstränga sig och åstadkomma bra resultat i skolan överlever man, trots svårigheter hemma. Flera skriver att de inte tror att
någon på skolan anar hur de har det egentligen.
barn som utsätts för psykisk misshandel och
emotionell omsorgssvikt kan uppleva både ett
yttre och ett inre kaos. Till det yttre kaoset förhåller de sig på olika sätt, vilket tidigare beskrivits under rubriken Barnets respons gentemot
familjen. De utvecklar också olika strategier för
att hantera känslor och de har olika sätt uttrycka
sig gentemot omvärlden. I 187, eller 16 procent
av kontakterna, återfinns beskrivningar av detta.
Strategier och uttryck kan vara konstruktiva
eller destruktiva och de syftar inte till att lösa
problemet, om det inte står i barnets makt. Istället kan de syfta till att avleda uppmärksamheten
från det egentliga problemet och till att försöka
få resten av livet att fungera så bra som möjligt,
trots allt.
Barn som utsätts för mycket aggressioner
blir själva bärare av aggressivitet, som tidigare
nämnts. När de ska ge uttryck för vad de känner,
vad de behöver och vad de vill, eller när de ska
ge utlopp för uppdämda känslor, sker det inte
alltid på ett medvetet och planerat sätt. En del
uttrycksformer är helt omedvetna, andra är medvetna men ändå inte möjliga för barnet att kontrollera. Uttrycket kan vara tydligt riktat mot
omvärlden men man kan också rikta det mot sig
själv. Barn och ungdomar kommunicerar både
med ord och ordlöst.
”Jag vet vad folk förväntar sig av mig och jag
gör som jag alltid har gjort – lever upp till för­
väntningarna, för det är i alla fall ett mål.”
Flicka 15 år
Flera flickor berättar att de skriver dikter som ett
sätt att stå ut med övergrepp och hantera självmordstankar och annan psykisk ohälsa. Oftast
får ingen annan än BRIS ta del av dikterna.
Många söker tröst hos djur, för vilka de berättar
alla sina hemligheter. De beskriver djuren som
sina enda vänner och de enda som älskar dem,
tröstar och förstår. När dessa enda vänner dör,
sörjer barnen så mycket att det blir oförståeligt
för den omgivning som inte känner till barnets
utsatthet.
E.3. Man försöker förstå
E.1. Man försöker lösa
problemen
För att kunna leva med sin situation försöker
man förstå den. Man letar efter förklaringar till
varför man blir så illa behandlad. Ibland hittar
man förklaringen i föräldrars missbruk eller psykiska sjukdom eller i att de själva har haft en svår
barndom och ibland lägger man skulden på sig
själv.
Barnen brottas med frågor om vad som är rätt
och fel och om hur vuxna egentligen får bete sig
mot barn. De undrar om det kan vara riktigt att
vuxna får göra barn så illa. ”Hur arg är det ok att
vara?” De ställer frågor om detta eftersom de är
osäkra över vad som egentligen gäller och över
vilka rättigheter de har.
Många barn och ungdomar vars berättelser ligger till grund för denna studie lägger mycket
kraft på att försöka tänka fram lösningar på sina
problem. Det tar mycket energi vilket leder till
att de ofta känner sig trötta. De försöker förmå
föräldrar och syskon att ändra sitt beteende gentemot dem, samtidigt som de försöker handskas
med sin egen psykiska ohälsa.
E.2. Man försöker stå ut
med situationen
E.4. Man agerar utåt
När barnen märker att de inte kan förändra sin
situation, försöker de hitta olika strategier för att
stå ut med den. Ett sätt att försöka få någon slags
kontroll är att inte visa för någon vad man känner. Man lär sig att visa upp en glad och stark
fasad gentemot omgivningen och håller alla tankar och känslor för sig själv. Genom att låta andra
se bilden av en person som klarar sig fint i livet,
upprätthåller man lite av sin självkänsla.
Det är inte för alla av de utsatta barnen som
det går ut över skolarbetet på ett negativt sätt. Att
lägga all energi på skolan och bli verkligt duktig kan vara ett sätt att behärska situationen när
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
Pojkars uttryckssätt är utåtagerande i högre grad
än flickornas. De får aggressionsutbrott som
de har svårt att kontrollera, de hamnar oftare
i bråk med jämnåriga och vuxna och de lever i
högre utsträckning ut sina destruktiva impulser.
Även flickor kan bli utåtagerande och precis som
pojkarna hamna i en ond cirkel av att reagera
destruktivt på omvärldens bemötande, handla
impulsivt och aggressivt för att därefter få ytterligare negativ feedback från omvärlden.
44
Ofta har man hört talas om, eller till och med
varit i kontakt med sociala myndigheter, barnoch ungdomspsykiatrin eller elevhälsan, men
har som regel ganska lite kännedom om vilka
resurser som finns eller vilket ansvar och vilka
skyldigheter de olika instanserna har. När man
kommit fram till att man vill ha någon form av
hjälp, är det ofta efter att själv ha försökt lösa eller
stå ut med situationen under lång tid. Men till
slut har man nått en punkt när man märker att
man inte klarar mer. Ibland finns en förhoppning
om att BRIS ska kunna hjälpa när ingen annan
kunnat det, trots att man i många år haft kontakt
med socialtjänst, bup och andra. Ibland söker de
stöd hos kompisar eller stöd och hjälp hos vuxna
utanför familjen, till exempel på skolan.
Han berättar att hans föräldrar misshandlar ho­
nom och att de dricker. Detta har pågått i fem
år, han vet inte vad han ska göra. Han vill döda
dem, han bryr sig inte om vad som händer sen.
Pojke okänd ålder, telefon
E.5. Man vänder det
mot sig själv
Självdestruktivt beteende är ett symtom på psykisk ohälsa som ungdomarna ofta uppger att de
tar till som en strategi för att försöka hantera psykisk smärta. Men det är också, vilket några beskriver, ett sätt att försöka signalera till omvärlden, ett sätt att försöka få andra att förstå det inre
lidande man bär på. Man skulle kunna tro att
självskadebeteende är ett sätt att kommunicera
som man tar till när man saknar ord för att beskriva vad man känner, men i de kontakter som
har analyserats här saknas ofta inte orden, utan
någon som kan lyssna och förstå vad man vill ha
sagt. Det saknas även en tillit till vuxna, vilket är
en förutsättning för att man ska våga berätta.
Ett sätt att försöka döva smärtan över tomrummet är att använda droger och alkohol, vilket
flera av barnen i studien berättar att de gör sedan
tidig ålder. Ett annat sätt kan vara att söka en
partner som är betydligt äldre än man själv för
att i denna kärleksrelation försöka finna något av
det man saknar. Eller så söker man bekräftelse
genom att ha många sexuella relationer.
E.7. Man vill flytta
hemifrån eller dö
När man kämpat i många år med att försöka
hantera en svår familjesituation och gång på
gång märkt att man inte rår på den, ger man till
slut upp och hamnar i en känsla av uppgivenhet.
Man orkar inte hoppas längre på att situationen
ska förändras. Många ser till slut bara två möjliga utvägar; den ena innebär att man på ett eller
annat sätt flyttar från familjen, antingen till den
andra föräldern, till eget boende eller till en annan familj och den andra utvägen är att ta livet
av sig.
”Det är så här att jag är trött på att ingen
tycker om mig i min familj längre. Mina föräld­
rar slår mig både fysiskt och psykiskt med elaka
ord och ibland slår jag tillbaks. Jag skär mig
och jag har försökt ta självmord flera gånger
och dom har inte brytt sig. Jag skulle hoppa
men dom sa bara: Gör det, tror du vi bryr oss. Vi
har pratat med en psykolog flera gånger men
det har inte hjälpt. Så nu har jag kommit fram till
att jag vill flyttas till en annan familj. En familj som
kommer att älska mig. Mina föräldrar har också
gått med på att jag kan adopteras bort. Dom sa
att dom inte orkade med mig längre och om jag
inte gjorde det så skulle dom ta och DÖDA mig.”
”I julas började jag banta. Min högsta dröm
var att få anorexia. En av anledningarna var
att om jag blev inlagd på sjukhuset så skulle
pappa bli tvungen att bry sig om mig.”
Flicka 14 år
E.6. Man vill ha hjälp
Många mejl avslutas med ordet ” hjälp”. I 296 mejl
förekommer ordet. Man vill ha hjälp men vet oftast inte hur det ska gå till. Det är ofta oklart vad
barnen menar med ordet hjälp. Ibland framgår
att de önskar att situationen ska förändras, vilket
innebär
Flicka 13 år
• att de vuxna i familjen ska ändra sitt
beteende eller
• att barnet ska få hjälp att ta sig därifrån
eller
• att barnet ska få stöd för att orka stå ut
med situationen sådan som den är
45
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
46
F
Sköl­den
som hind­rar
F. 1. Barnets hinder
F. 2. Föräldrars hinder
F. 3. Hjälparens hinder
F. 3. 1. Hinder till följd av bristande
kunskap och erfarenhet
F. 3. 2. Hinder till följd av brister i
rutiner och arbetssätt
F. 3. 3. Hinder till följd av
organisatoriska orsaker
F. 3. 4. Hinder till följd av lagstiftning
47
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
när barnen försöker kommunicera till en möjlig hjälpare för att få denne att förstå situationen,
finns det olika hinder som gör att bara en del av
informationen kommer fram. Dessa hinder har
vi i denna studie valt att kalla ”sköld”, därför att
den fyller funktionen av att skydda den rådande
situationen från att förändras genom att hindra
insyn. Både föräldrar, barnet själv och hjälparen
bidrar på olika sätt till att bygga upp och bibehålla skölden.
Att psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt till största delen äger rum bakom familjens stängda dörrar, gör psykisk misshandel till ett
osynligt fenomen i samhället. Osynligheten och
det faktum ett detta rör sig om familjehemligheter gör det komplicerat för barn och ungdomar att
förmedla till omvärlden vilka missförhållanden
som råder inom familjen, vilka kränkningar de
utsätts för och hur det påverkar dem.
drag till konstruktionen och upprätthållandet av
skölden mellan barnet och omvärlden kan se ut
på flera olika sätt. Barnen hindras genom att föräldrarna olika sätt hotar och varnar dem på för
vad som kommer att hända om de berättar sanningen. Barn berättar för BRIS att de inte vågar
säga som det är hos socialtjänsten eller BUP, på
grund av påtryckningar från föräldrarna.
Flera barn berättar också att när familjen träffar socialtjänstemännen så ger föräldrarna en helt
annan bild av sig själva och situationen än den
som barnet upplever. Barnen upplever sina föräldrar som manipulativa och att de genom att
presentera lögner, förvrida sanningen och vara
trevliga både mot tjänstemännen och mot barnen medan de är där, lyckas få tjänstemännen
att tro att det inte är någon fara. De kan också
vägra att över huvud taget kommunicera med socialtjänsten. Flera barn berättar att när sexuella
övergrepp uppdagats inom familjen vill familjen
inte blanda in någon utomstående utan försöker
lösa det själva.
F.1. Barnets hinder
Barnen känner ett motstånd mot att söka hjälp.
Motståndet grundar sig ofta på en oro för vad
som ska hända när andra får kännedom om deras situation och uttryck ofta med orden ” jag
vågar inte”. Oron kan bottna i faktiska hot som
riktats mot dem, och i erfarenheter av hur vuxna
brukar reagera i liknande situationer. Oron kan
också bottna i fantasier grundade på sådant som
de hört av kompisar eller fått information om på
annat sätt. Barnen kan också känna motstånd
som grundar sig på tidigare tillfällen då de sökt
hjälp men inte känt att de fått ett bra bemötande,
inte blivit trodda eller tagna på allvar. Motståndet kan också grunda sig i att man ju älskar sin
förälder när denne inte är arg och skriker eller
utsätter en för misshandel och övergrepp.
Barnets motstånd mot att söka hjälp eller mot
att berätta allt när de väl söker hjälp, kan också
ha att göra med känslan av skam som omsluter
hela situationen. Barn beksriver ofta att det är
svårt att berätta när de sitter ansikte mot ansikte
med en person som de inte känner, eller som de
hunnit bygga upp ett förtroende för. Barnens
egna hinder beskrivs i 146, eller 13 procent av
kontakterna.
”Min jul och nyår har varit så jävla hemsk, min
pappa dricker alldeles för mycket och blir ofta
våldsam och elak, min mamma bryr sig inte
ens. Även fast soc är inblandade och till dem
har hon sagt att pappa knappt dricker alls och
att jag i princip ljuger.”
Flicka 15 år
F.3. Hjälparens hinder
Hinder i kommunikationen kan vara beroende
på sändaren men även på mottagaren. Den del av
skölden som beror på hjälparen beskrivs ofta av
barnen som att de inte förstår vad barnet försöker säga eller struntar i det. Barnet upplever inte
alltid att hjälparen tror att barnet talar sanning,
utan tror mer på föräldrarnas beskrivning. De
hinder som beror på hjälparen beskrivs i 28, eller
2 procent av kontakterna.
F. 3. 1. Hinder till följd av bristande
kunskap och erfarenhet.
Vad hjälparen har för kunskap och erfarenhet får
vi inte veta något om i barnens beskrivningar.
Man ser bara att det verkar finnas ”blindfläckar”
där man inte ser det som barnet upplever som
uppenbart, till exempel när barnet skär sig eller
uppvisar andra symtom eller när barnet försökt
beskriva situationen med sina egna ord. Barnet
upplever sig ha berättat eller signalerat men det
har inte uppfattats som så allvarligt av hjälparen.
Man får känslan av att hjälparens ”språkkunskaper” inte alltid möjliggör en förståelse för barnets
sätt att uttrycka sig och att hjälparens kunskap
och erfarenhet av vilka allvarliga missförhållan-
”Jag vet inte hur mycket till jag orkar. Jag måste
få prata med nån men jag tycker det är skäm­
migt och jag vill inte vara initiativtagaren”.
Flicka 16 år
F.2. Föräldrars hinder
Föräldrar agerar på olika sätt för att se till att
information om familjesituationen (familjehemligheten) inte läcker ut till omvärlden. Deras bi2008 • Kan man bli sjuk av ord?
48
F.3.3. Hinder till följd av
organisatoriska orsaker
den som skulle kunna dölja sig bakom det som
barnen berättar, är bristfällig.
De hinder som kan hänföras till organisatoriska
orsaker hänger ibland ihop med ekonomi och
resurser. Det handlar om sådant som att kuratorn eller skolsköterskan är svåra att nå, eller att
det inte finns någon skolpsykolog eller kurator
på skolan. Det är också svårt för barn att hitta
rätt om de på egen hand vill söka hjälp hos socialtjänsten eller sjukvården.
”Hej! Jag undrar var gränsen går för
’psykisk misshandel’. Jag förstår att det är
en rätt luddig gräns, men jag vill veta om
jag har blivit utsatt för det eller inte. Allt jag
säger till soc, (om hur mina föräldrar låst in
mig, talat om hur värdelös jag är, mamma
har sagt att hon ska ta självmord pga mig) allt
sådant struntar dom bara i.”
Flicka 15 år
F.3.4. Hinder till följd
av lagstiftning
F.3.2. Hinder till följd av brister
i rutiner och arbetssätt
Det är framför allt på två sätt som lagstiftningen
(via hjälparen) bidrar till att hindra barnens kommunikation. Det ena handlar om att barn som
känner till lagen om anmälningsskyldighet drar
sig för att berätta, av rädsla för att den de berättar för ska göra en anmälan till socialtjänsten,
vilket känns oroande och oöverblickbart för barnet. Detta är också något av baksidan av socialtjänstlagens paragraf om anmälningsskyldighet,
nämligen att den blir till ett hinder för barn som
behöver hjälp att vända sig till någon professionell, eftersom denne enligt lagen ska göra en
anmälan omedelbart, när misstanke uppstår om
att ett barn far illa. Lagen medger inte att man
inväntar att barnet känner sig redo för en anmälan, eller ens att man hinner informera barnet om
att man anmäler och lagen medger ännu mindre
att en vuxen hinner bygga upp en stödjande relation som sedan kan finnas kvar under det att
utredningen pågår. Om barnet först och främst
vill ha en stödjande relation kan det innebära att
de måste undanhålla viktig information för att
inte ge anledning åt den professionelle att göra
en anmälan.
Det andra hindret handlar om att sekretesslagen inte alltid tolkas till barnets fördel när det
gäller huruvida föräldrar ska informeras om att
barnet sökt hjälp eller inte. Det finns ett stort utrymme för tolkning när det gäller tolkning av sekretesslagen gentemot föräldrabalken. Ingen enhetlighet råder dels när det gäller bedömningen
av barnets mognad som ska göras för att avgöra
om barnet själv kan få råda över sekretessen och
dels bedömningen av huruvida det föreligger risk
för att barnet ska lida betydande men om föräldrarna informeras. På grund av osäkerhet kring
vilken sekretess som råder och av rädsla för att
föräldrarna ska få kännedom om det, avstår barn
från att söka hjälp. Att det inte råder samma sekretess för skolkuratorn som för skolsköterskan
och skolpsykologen leder till ytterligare förvirring och osäkerhet för barnen om vad som gäller.
För barnen leder det till ytterligare förvirring och
osäkerhet om vad som gäller.
Flera barn berättar att de inte fått möjlighet att
tala enskilt med tjänstemannen på socialtjänsten.
Det kan delvis tillskrivas lagstiftningen, som hittills gett föräldrarna rätt att bestämma om tjänstemannen ska få prata enskilt med barnen. Det
kan även bero på de de rutiner och arbetssätt som
tillämpas i utredningsarbetet. När barnen inte
fått tala enskilt med tjänstemännen har de inte
vågat berätta om sin situation.
Eftersom många barn upplever att det är svårt
att berätta för någon som de inte träffat förut
och inte hunnit bygga upp något förtroende för,
berättar de inte alltid som det är trots att de får
träffa socialtjänstemannen enskilt. Några ger uttryck för att de skulle vilja få mer än en chans.
”Varför frågar vuxna bara en gång och sedan
nöjer sig med svaret ’bra’?”
Flicka 15 år
Samma sak gäller i barnets kontakt med bup.
Många barn beskriver att de inte vågar berätta
allt om hemsituationen eller sina symtom eftersom föräldrarna deltar i behandlingen eller får
in­forma­tion i efterhand om vad barnen sagt.
(BRIS 2007)
Av någon anledning förekommer det ofta att
skolkuratorer, lärare och ibland skolsköterskor
går vidare med de förtroenden de fått av barnen genom att ringa hem till barnens föräldrar
bakom barnets rygg, trots att barnet kan ha förklarat att de inte vill att kontakten ska tas. Detta
gäller även situationer som borde ha föranlett en
omedelbar anmälan till socialtjänsten. I flera fall
berättar barnen att skolpersonalens agerande lett
till att deras situation ytterligare förvärrats. De
har blivit slagna och bestraffade hemma och förbjudna att prata mera med den de har sökt hjälp
hos. När skolpersonal kontaktar föräldrarna
utan att ha barnens medgivande förlorar barnen
ofta förtroendet och avbryter sina försök att få
hjälp.
49
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
50
G
Vad händer
i mötet med
hjälp­aren
och vad blir
resultatet?
G. 1.
G. 2.
G. 3.
51
Man får adekvat hjälp
men den är bristfällig
Åtgärder som förvärrar
situationen
Man fick adekvat hjälp
som man var nöjd med
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
Några av dessa barn har haft kontakt med BRISombud under väntetiden i en sk. uppdragskontakt8 eftersom de har behövt stöd då.
G.1. Man får adekvat
hjälp men den är
bristfällig
”Nu när det är klart att jag ska få flytta till
familjehem har min familj börjat slå mig värre
än någonsin!!!! Förut så puttade de och slog
mig ”bara”, medan nu så slår och sparkar dom!
Sparkar gör speciellt mina syskon…Medan
mamma ignorerar mig totalt och bara fräser åt
mig med rejäla ord…och pappa…han slår mig
varje gång han möter mig där hemma. Värre än
någonsin…Jag ska ju få hjälp nu så man kan ju
inte precis klaga men det gör så ont!!! Både krop­
pen och själen!!!
De beskrivningar som barnen ger av att de fått
hjälp på ett sätt som de upplevt som positivt, är
oftast inbegripna i en kedja av hjälpinsatser där
allt inte varit lika bra. I 132, eller 11 procent av
kontakterna, beskrivs detta. Det finns exempel
på att professionella gjort insatser för att förbättra
barnens situation genom att skriva ut mediciner
mot depression och sömnproblem, man har sjukskrivit barnen från skolan på grund av depression,
någon har fått en personlig assistent till följd av
självmordsrisk eller fått armarna gipsade för att
de inte ska kunna skära sig. Flera barn har fått
ad/hd-diagnoser.
Flera barn berättar om hjälp som de fått som
de tyckt var bra, men på olika sätt inte varit tillräcklig. Det kan vara så att de blev placerad hos
en familj där de trivdes och började må bättre
men av någon anledning fick de inte stanna där
och nu önskar de att de fick komma dit igen. Det
kan också vara så att de haft en fungerande samtals eller terapikontakt men av någon anledning
så har den avslutats för tidigt.
Flera av ungdomarna ser som enda utväg att
flytta hemifrån eftersom de inte orkar med påfrestningarna hemma längre. Några har fått socialtjänstens hjälp till ett eget boende och det blev
kanske inte riktigt som de tänkt sig. Enbart ett
eget boende har inte räckt för att lösa problemen
eftersom det är så mycket känslor och minnen de
bär med sig. Det börjar ofta bli riktigt kaotiskt
på insidan först när man lämnat det yttre kaoset.
Allra svårast är det på kvällar och nätter. I samma
veva som man hjälper barnet till ett eget boende,
drar man ner på stödet från bup och kontakterna
med skolkurator glesas ut.
Flicka 15 år:
Några barn berättar att de har sökt hjälp och försökt förmedla information om sin situation men
situationen har inte uppfattats som tillräckligt
allvarlig och därför har hjälpen uteblivit. Barn
som beskriver detta uttrycker stor besvikelse.
G.2. Åtgärder vidtas
som förvärrar
situationen
Det är framför allt när barn vänder sig till lärare,
skolkuratorer och ibland även skolsköterskor
som dessa genom att kontakta barnets föräldrar,
bidrar till att förvärra situationen. Kontakterna
tas ofta bakom ryggen på barnet och när barnet kommer hem straffas de för att ha kontaktat
någon utanför familjen och berättat om hemsituationen. Barnen riskerar att bli utskällda och
misshandlade och föräldrarna förbjuder barnen
att ha mer kontakt med den de pratat med. I 21,
eller 2 procent av kontakterna, beskrivs åtgärder
som förvärrat situationen.
Några av de placerade barnen berättar att
de ofta flyttats runt. De förklarar det med att
familjen eller institutionen de placerats på inte
orkar med dem, eller blir besvikna på dem då de
inte mår bättre. När de om och om igen rycks
upp och tvingas flytta och förhindras att knyta
an någonstans, blir de mer och mer rotlösa och
”Jag fick flytta till en egen lägenhet som soc.
står för och där bor jag nu. Det känns väl bra
att bo för mig själv, sköta mig själv (vilket jag
alltid gjort) och att slippa pappa. Men jag
känner mig så otroligt bortglömd och ensam.
Ångesten som jag trodde skulle bli bättre av att
flytta, har istället vuxit till ohanterbara nivåer.
Nätterna är min skräcktid, för de består alltid
av kolsvarta tankar, panik och ångest. Mina
självmordstankar som förut fanns där periodvis är
nu starka och ihållande. De finns där dygnet runt.
Att allt har blivit ännu värre vägrar de att inse. Hur
mycket jag än försöker förklara.”
På tre år har hon bytt fosterhem elva gånger.
Hon har svårt att knyta an till någon familj på
grund av rädslan att få flytta medan socialen
kräver att hon måste bjuda till lite för att hon
”ska bli bra” och få stanna i någon familj. Om
hon inte gör framsteg flyttas hon till en annan
familj.
Flicka 16 år:
Flicka 15 år i telefon
Barn berättar också att det ibland dröjer innan den beslutade åtgärden vidtas. Det kan leda
till en period av väntan som präglas av oro för vad
som ska hända och av ökade konflikter i familjen.
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
8 En uppdragskontakt i BRIS innebär att ett barn
efter att ha ringt till Barnens Hjälptelefon kan få
ett speciellt telefonnummer till ett BRIS-ombud
(anställd) för ett antal stöd eller motivationssamtal, om BRIS-ombudet gjort bedömningen
att det är lämpligt.
52
oroliga. Förflyttningar i syfte att åstadkomma
en snabbare förbättring hos barnet verkar många
gånger få motsatt verkan.
G.3. Man fick adekvat
hjälp som man var nöjd
med
I 47, eller 4 procent av kontakterna, berättar
barnen om att de fått adekvat hjälp eller att åtgärder vidtagits som de är nöjda med. Även om
åtgärderna vid tidpunkten för barnets kontakt
med BRIS, ännu inte har lett till ett för barnet
önskvärt resultat.
”En orolig känsla finns jämt kvar och viljan att
leva går ner för varje dag. Jag skär mig och har
tvång. Mamma och pappa går inte ihop och
det kan bli riktigt stora bråk. Han brukar skrika
hora och fitta och sånt till mamma. Jag har en
ledsagare. Hon är i bortrest nu och jag saknar
henne för hemma hos henne är det som en
fristad för mig. Jag mår bra där. Jag mår bäst
där.”
Mejl från flicka 16 år
53
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
54
Sam­band
H
man kan lätt tänka sig att de olika delarna i den process som beskrivs hänger samman med
varandra; att föräldrars missbruk, sjukdom eller oförmåga leder fram till svårigheter i föräldrarollen som tar sig uttryck i psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt; att denna
utsatthet, vilken barnen beskriver ganska detaljerat, förorsakar psykiskt lidande och i många
fall psykisk ohälsa hos dem; att barnen kämpar med att hantera situationen och försöker lösa
problemen. Till slut kommer de till en punkt när de känner att de inte orkar längre och att de
i det läget ibland söker en utomstående vuxens hjälp. Om man skulle tvivla på sambandet så
kan man luta sig mot de berättelser där barnen själva beskriver orsak- verkansamband. Det
finns många exempel på när barnen själva beskriver hur processen hänger ihop; när de själva
berättar att de effekter de drabbats av i form av blåmärken i själen, reaktioner och respons,
symtom på psykisk ohälsa, konsekvenser i skolan och sociala konsekvenser, beror på den
utsatthet för psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt de levt eller fortfarande lever
med. Om barnet själv ger uttryck för tanken att utsattheten har orsakat effekterna, har detta
kodats som ”samband”. I 57 av kontakterna uttrycker barnen olika exempel på samband.
Sambandet finns troligen i de flesta kontakter men då utan att barnet själv är medveten om
det eller beskriver det.
”Först av allt, jag har levt hela mitt liv
med mina föräldrar, alkoholister. Jag
har problem i skolan och jag dricker
mycket alkohol. Jag har länge haft
problem med ätstörningar. Jag har
skurit mig på armarna i fyra år, men
ingen säger något om det. De säger
bara att jag bara vill ha uppmärksam­
het. Ja jag vill ha uppmärksamhet, men
jag får ju inte det. Vad är det för mening
att fortsätta, ingen älskar mig och ingen
verkar bry sig om mig. Livet är ju bara ett
helvete.”
Mejl från flicka 17 år
”Min familj är inte så bra som alla tror, bak­
om stängda dörrar så visar sig en splittrad
familj, en familj som har svårt att acceptera
varandra, med en mamma som har grava
alkoholproblem, med en lillasyster som blir
lämnad utanför och som har blivigt slagen
av pappan och kritiserad av brodern och
mamman, en lillasyster som vill bli älskad
av familjen men inget hon gör duger, en lil­
lasyster som sitter vaken ensam på nätterna
och gråter, hon kollar på rakbladet men vet
att det inte hjälper henne men ändå blir det
så att hon grabbar tag i det och trycker in det
i handleden, en syster med många mörka
hemligheter som bara hennes skrivblock vet
om. Den lillasystern är jag.”
Mejl från flicka 16 år:
Min styvpappa slår mig & trycker ner mig. Han kan bli arg för vad som helst, småsaker och
stora saker. Ibland så blir han så arg att han slår mig i sidan på magen, Och på rumpan. Han
hotar att han ska ge mig spö, och han trycker ner mig ständigt. Så fort han blir arg kan han
börja skrika saker som, du suger ju på fotboll, inte undra på att du var avbytare idag, eller
inte undra på att du inte har några vänner, du är ju så ful och elak, du tänker bara på dig
själv. Och när man ska säga något emot honom skriker han (högt så man tror att grannarna
borde höra) - TYYYST! du är inte värd att prata, eller -TYYST! Du är för dum för att säga något
här. Det här gör att jag får en grym osäkerhet, I allt. Och när någon ger mig en kompli­
mang kan jag inte ta emot den och säga tack, jag säger, - nej så är det inte alls, eller men
sluta! Ljug inte. Eftersom att det är det jag har lärt mig, att vara sämre än alla andra, att
aldrig vara självgod.”
Mejl från pojke 13 år
55
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
56
Barns språk
när de be­rätt­ar
I
en anledning till att information om barnens situation inte når fram till de personer som de söker
hjälp hos, kan vara att de använder ord vars allvarliga innebörd hjälparen inte förstår. Det verkar
uppstå missförstånd ibland när barn försöker berätta i samband med att de söker hjälp och dessa
missförstånd beror säkerligen delvis på att barn
och hjälpare använder olika ord för att beskriva
missförhållanden, omständigheter och effekter.
Själva anser barnen att de har varit tydliga och
att de har berättat om situationen men från den
professionella hjälparens sida har det inte uppfattats så. Därför har vi här valt att titta närmare på
vilka ord och utryck barnen använder när de vill
berätta om sin situation.
Det visar sig att barnen till stor del använder
ord och uttryck som kan tolkas som att de syftar
på något som inte är så allvarligt. Det visar sig
också att barnen endast i två fall av de undersökta 1 161 kontakterna använde begreppet psykisk misshandel och då i form av frågor. (” är det
psykisk misshandel när….”) Begreppet emotionell
omsorgssvikt använder barnen aldrig. Men man
förstår ändå av deras hela berättelse att det är
detta de talar om.
Textsökning
För att få en uppfattning om vilka ord barnen
använder för att beskriva sin situation har gjorts
textsökningar på de vanligast förekommande orden. Textsökningarna anger i hur många av de totalt 522 mejlkontakterna, som barnen använder
orden (tabell 1). Telefonkontakterna har inte
tagits med här, eftersom den dokumentationen
57
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
enbart består av jourarnas ord, så exakt vilka ord
barnen använt i telefonkontakterna vet vi inte.
Siffrorna säger inget om hur många av barnen
som upplever det som orden beskriver, utan bara
i hur många mejlkontakter de själva väljer att
använda orden.
För att beskriva allvarliga situationer av psykisk misshandel använder barnen ord som kräver
ytterligare förklaring för att man ska förstå omfattningen av problemet. Det är därför viktigt
att man i mötet med barn som använder dessa
ord, ger sig tid att ställa följdfrågor för att klarlägga vad barnet försöker beskriva, så att man
får en bild av hela sammanhanget. Det finns
ofta starka laddningar i orden som man behöver
höra mer om för att förstå. När ett barn berättar
att ”pappa är arg” är det annars lätt att tänka att
arga blir vi väl alla då och då, det går väl över,
när det som barnet försöker beskriva i själva verket handlar om systematiska aggressionsutbrott
och en terrorliknande situation i hemmet. För
att beskriva psykisk misshandel använder barnen ord som ”pappa skriker”, ” dom bråkar varje
dag”, ” jag får alltid höra att jag är värdelös” eller
”mamma är elak”.
försöka förklara att man blir utsatt för det som
i denna studie kallats för verbal tyranni, det vill
säga någon utsätter en systematiskt för nedsättande kommentarer och omdömen. Orden” hemska
saker” syftar i flera fall på kränkande nedvärderingar. Oftast beskriver ordet ” dum” någon annan och det orätta bemötande som man utsatts
för av den personen, men det kan också beskriva
att man känner sig dum, till exempel när man
ska söka hjälp och då syftar det på att det känns
genant eller obekvämt. Ordet ” dum” förekommer i 119 kontakter.
När barnen skriver att de känner sig ”rädda”,
vilket förekommer i 138 kontakter så används
det för att beskriva dels att de känner rädsla och
ibland fruktan för livet i själva misshandelssituationen, särskilt då de själva eller någon familjemedlem utsätts för starka okontrollerade aggressioner, och dels för att ge ord åt den rädsla de
känner i efterhand för personer som gjort dem
illa och som kanske hotat med att göra det igen.
När barnen vill beskriva emotionell omsorgssvikt gör de ofta det genom att använda orden
” inte bry sig om”. Ordet ”bry” förekommer i 134
kontakter. Det kan då handla om vuxna som
inte alls engagerar sig i barnen eller ger dem stöd
bekräftelse eller gränser, till exempel ”mamma
bryr sig inte” eller ” ingen bryr sig om mig”. Ordet
används när de på olika sätt känner sig försummade.
Det är många barn som skriver att de ”gråter”.
Ordet förekommer i sammanlagt 148 kontakter
och beskriver oftast barnens egna reaktioner.
Många skriver att de gråter ofta, kanske varje
kväll innan de ska somna eller att de går in på
skolans toaletter flera gånger i veckan och gråter
därför att de lider och bär på så mycket smärta
till följd av missförhållandena. De beskriver ibland att de gråter medan de skriver eller att de
grät under eller direkt efter misshandeln. Många
använder också odet ” ledsen” för att beskriva sin
psykiska smärta och att de känner sorg.
Vanliga ord
Ett av de mest frekvent använda ordet i barnens
texter är ordet ” hjälp”. Det förekommer i 296
kontakter (tabell 1). När barnen använder ordet är det oftast i form av att de ber om hjälp, eller
uttrycker att de vill ha hjälp med sin situation
eller med hur de mår. Det finns inte så ofta några
konkreta beskrivningar av vilken slags hjälp de
vill ha, utan ordet verkar användas som ett uttryck för att man behöver och önskar någon form
av åtgärd för att situationen ska förändras och
förbättras. Barnet har kommit till slutsatsen att
de inte klarar av att lösa problemen själva och vill
därför ha en vuxen som bistår dem på ett eller
annat sätt. Det är utredarens uppfattning att det
har gått ganska långt när ett barn ber om hjälp
och att det är ett för barnet stort steg att ta att
formulera en sådan önskan.
Ordet ”bråk” förekommer i 144 kontakter
och används för att beskriva påfrestande konfliktsituationer i familjen och att det regelbundet
förekommer allvarliga bråk där barnet är iakttagare eller inblandad. Ordet ” hat” används också
i 144 kontakter och används dels för att beskriva
det hat som de utsätts för och som riktas mot
dem av vårdnadshavare och syskon men också
för att beskriva det hat som vuxit fram i dem
själva efter långvarig psykisk misshandel. Även
orden ”skriker”, ”skäller”, ”arg” och ” hot” används
frekvent för att beskriva psykisk misshandel.
När barnen vill beskriva psykisk misshandel
kan de också använda ordet ” dum”. ”Mamma är
dum och säger hemska saker” kan användas för att
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
”Jag gråter dag ut och dag in, jag går inte
till skolan, ingen bryr sig, varken mamma eller
pappa eller någon annan bryr sig. Allt blev för­
stört. Pappa började dricka och blev aggressiv
och tar ut det på mig, mamma kunde inte prata
med någon. Mamma verkar inte bry sig om mig
längre, jag får göra vad jag vill. Ibland vet hon
inte ens om jag är hemma eller så finns det aldrig
någon mat.”
Mejl från flicka 15 år
Ordet ” dö” förekommer i 157 kontakter, i de
allra flesta av dessa för att uttrycka självmordtankar, vilket kanske inte är så svårt att förstå.
Vad som däremot är anmärkningsvärt är att de
förekommer i så många av kontakterna. I några
enstaka fall handlar det om någon närstående
58
Underdrifter kan leda till missförstånd
Samma sak som för att beskriva själva utsattheten gäller när de ska förklara vilka effekter den
rådande situationen får på deras psykiska hälsa.
Här använder de också ord som lätt kan missförstås och tas för något som inte är så allvarligt. De
kan till exempel skriva att de ”mår dåligt”, att de
” är nere”, att ” det är jobbigt” eller att de ” inte orkar
längre” och då förstår man av sammanhanget att
de menar att de är deprimerade, funderar på att
rymma eller har självmordstankar.
När barnets krafter håller på att helt ta slut och
de känner att de har prövat alla sätt de känner till
för att lösa problemen men inte lyckats, använder
de orden ”orkar inte”, vilket förekommer i 123
kontakter. Det skulle lätt kunna missförstås utifrån ett vuxenperspektiv och uppfattas som slöhet eller tonårströtthet men i dessa sammanhang
handlar det om att man inte längre står ut med
en ohållbar situation eller inte längre orkar bära
sin psykiska ohälsa. Man står nära en gräns efter
vilken man på något sätt vill ge upp, till exempel
genom att ta livet av sig, rymma hemifrån eller
söka hjälp, ibland med förhoppningen om att få
hjälp att flytta hemifrån.
Utredarens slutsatser om vad de ord som barnen använder egentligen betyder, grundar sig på
vad som framkommer av sammanhanget i barnens hela berättelser.
eller ett djur som dött eller som man är orolig för
ska dö. Barnen kan också vara tydligare och rent
ut säga att de funderar på ”självmord” eller att de
” inte orkar leva mer”.
Uttrycket ”vågar inte” förekommer i 62 kontakter och beskriver oftast barnets motstånd mot
att söka hjälp eller mot att berätta alla fakta för
den de söker hjälp hos. Att de inte vågar söka
hjälp eller vågar berätta allt hänger samman med
rädslan för vilka negativa konsekvenser som det
skulle kunna innebära. Det hänger också samman med att de känner skam och skuld för sin
livssituation.
Berättar i ’tredje person’
När barnen vill berätta om sexuella övergrepp använder de ofta, precis som för att beskriva verbal
tyranni, ordet ” dum”. Till exempel ”…han lägger henne ner på sängen och tar isär hennes ben och
sedan är han mer dum mot henne och det gör ont på
flickan….” I detta exempel ser vi också att barnet
väljer att berätta sin historia i tredje person. Hon
berättar då historien som om hon berättar om
någon annan. Det som ser ut som en saga eller en
prosatext är i själva verket barnets berättelse om
sitt liv och sin situation. Några av de barn som
skriver på detta sätt, berättar att deras situation
kommit till skolans kännedom sedan de skrivit
uppsatser av detta slag som de lämnat in till sin
lärare. Att skriva prosatexter eller skriva i tredje
person kan alltså vara ett sätt som barn ibland
använder för att signalera till omvärlden och be
om hjälp. Andra barn skriver dikter och förklarar
att det handlar om dem själva.
59
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
Dis­kus­sion
resultatet från denna studie visar att det utifrån
barnens berättelser om sin situation går att beskriva den psykologiskt nedbrytande process som
psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt
innebär för ett barn. Man kan följa processen från
de riskfaktorer som finns i barnens familj till beskrivningar av hur den psykiska misshandeln går
till, hur barnen responderar gentemot familjen,
vilka inre konsekvenser och effekter utsattheten
leder till, hur barnen uttrycker detta gentemot
omvärlden, vilka strategier de använder för att
hantera situationen och vad som händer i mötet
med de personer utanför familjen som barnet söker hjälp hos. Många av barnen förklarar själva
sambandet mellan utsatthet och effekter. Det visade sig att det uppstår en sköld eller ett hinder
som både barn, vuxna i familjen och hjälparen bidrar till att konstruera och upprätthålla; en sköld
som står i vägen för kommunikationen mellan
barnet och hjälparen, hindrar förståelse för barnets situation och försenar eller helt blockerar de
hjälpinsatser som barnet är i behov av.
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
60
att kommunicera med båda och att få båda att
känna sig viktiga. När det inte fungerar upplever
både barnet och styvföräldern att den andre står
i vägen för deras relation till föräldern.
Många styvföräldrar hamnar i föräldrarollen
samtidigt som det finns en förälder till utanför
hemmet som styvföräldern ”konkurrerar” med.
Styvföräldern kommer också ofta in i en redan
etablerad familj där relationen mellan barnen
och föräldrarna redan har en form. Barnen är
kanske inte små längre utan är individer med
egen vilja, egna intressen och egna planer för sitt
liv och sin tid. För att man ska få en styvfamilj
att fungera så att alla trivs och mår bra krävs en
tillräcklig grad av mognad och mycket tålamod
hos de vuxna. Om denna saknas ökar risken för
konflikter.
När det gäller adoptivföräldrar som riskfaktorer så har detta sin grund i att även rollen som
adoptivförälder kan vara komplicerad. Denna
roll ställer också stora krav på mognad hos de
vuxna. Plötsligt blir man förälder till ett barn
som redan har en historia, en historia som många
gånger innehållit komponenter av emotionell
omsorgssvikt under första tiden av barnets liv.
Barnen bär med sig konsekvenser av emotionell
omsorgssvikt i form av en sårbarhet som adoptivföräldern måste hantera på ett tillräckligt moget
och klokt sätt. Familjerättens utredare har ett
stort ansvar när det gäller att bedöma den blivande adoptivförälderns mognad och förmåga
att hantera barnets speciella sårbarhet. I denna
studie framkommer att barn ibland fått adoptivföräldrar som inte klarat av uppgiften.
A. Barnens bild
av familjen
Riskfaktorer
Som framgår av resultatet går det att identifiera
vissa riskfaktorer. Att barn riskerar att utsättas
för psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt i familjer där det förekommer missbruk
och psykisk eller fysisk sjukdom är inget nytt
och knappast förvånande. Men något som kanske kan sprida lite nytt ljus över barns situation
är de kontakter som kategoriserats som Vuxnas
oförmåga. Behandlare och utredare står många
gånger frågande inför varför vissa barn och ungdomar drabbas av psykisk ohälsa, när det inte
finns några yttre tecken som tyder på att de far
illa. Föräldrarna verkar engagerade och måna
om barnens bästa när man möter dem och familjen verkar vara socialt välfungerande. Men i barnens berättelser får vi bilder av familjer där man
troligen inte vid första anblicken skulle kunna
tro att det förekommer psykisk misshandel och
emotionell omsorgssvikt, familjer som utåt sett
klarar av att tillgodose barnens behov. Barnens
materiella behov tillgodoses väl men vi ser att
barn till heltidsarbetande föräldrar drabbas av
emotionell omsorgssvikt när föräldrarna inte har
ork och tid över för dem. Det finns ingenting
i dessa kontakter som tyder på att föräldrarna
skulle vara på något sätt sämre rustade för föräldrarollen, såvida man inte betraktar det faktum att man inte ger sina barn hög prioritet som
ett tecken på något som har att göra med brist
på egen mognad eller bristande förmåga att se
tillvaron ur barnens perspektiv. Carlberg (1992)
skriver att bakom den materiella upptagenheten
döljer sig ofta tomhet och depression. När barnet inte får den kontakt och närhet de söker från
föräldrarna, finns det risk för att de övertar deras
depression och känsla av tomhet. Barn i denna
såväl som i andra former av utsatthet, signalerar
till omvärlden med hjälp av sin psykiska ohälsa.
Enda sättet att få veta hur det verkligen förhåller sig är att skapa goda förutsättningar för att
barnen ska kunna berätta.
Varför utgör styvföräldrar och adoptivföräldrar särskilda riskfaktorer? Styvförälderrollen är komplicerad på många sätt och rollen som
styvbarn är komplicerad av i stort sett samma
anledningar. Styvföräldern har inte i första hand
valt relationen till barnen utan har valt relationen till sin partner. Barnen har de så att säga
fått på köpet. Barnen har inte valt styvföräldern
heller, så själva utgångspunkten är att parterna
hamnat i relationen till varandra utan att ha valt
det själva. Det kan fungera utmärkt men det lika
gärna bli katastrofalt dåligt och konfliktfyllt. Situationen ställer stora krav på förälderns förmåga
Ensamstående föräldrar
Ensamstående mammor och pappor är precis
som styvfamiljerna, överrepresenterat i detta
material jämfört med det totala antalet kontakter till BRIS. Och andelen ensamstående pappor
är överrepresenterat i förhållande till andelen
ensamstående pappor i hela befolkningen. Det
hänger troligen samman med flera faktorer. Dels
vilar en tung belastning på många ensamstående
föräldrar att klara av hela föräldraansvaret på
egen hand, vilket gör att ensamstående föräldrar
riskerar att bli tröttare än vuxna som kan dela
föräldraansvaret och dels blir familjen väldigt
sårbar om den ensamstående föräldern fastnar
i missbruk, drabbas av sjukdom eller annat. Att
döma av resultatet i denna studie, så kan det vara
ännu mer förknippat med svårigheter att vara
ensamstående pappa än att vara ensamstående
mamma.
Föräldrar från andra kulturer
Den här gruppens andel i materialet går inte
att jämföra med det totala antalet kontakter eftersom motsvarande kategori inte återfinns där.
61
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
Här berättar barnen om föräldrar från andra kulturer i 39 (3,4 procent) av kontakterna. I ingen av
dessa kontakter berättas om sexuella övergrepp
och i endast två av de 39 kontakterna berättas
om föräldrars missbruk.
Det finns nog ofta en medvetenhet hos föräldrar om att man inte riktigt räcker till, har
förmågan eller orkar vara en sådan förälder som
barnen behöver och som man själv skulle vilja
vara. Man gör kanske så gott man kan utifrån
sina förutsättningar men det blir ändå inte ”tillFamiljehemligheter
räckligt bra.” Man ser sina brister men har inte
Under arbetets gång har bilder vuxit fram av faen aning om hur man ska göra gör att komma
miljen som ett i många fall väldigt slutet system,
tillrätta med dem och bli en bättre förälder. Det
en liten värld i världen där ingen utanför egentkan i sin tur leda till att man känner skam och
ligen vet vad som händer. Innanför dörrarna
skuldkänslor över att man inte riktigt räcker till
utspelas dagligen scener som ingen i familjen
för barnen och möjligheten att söka professioskulle önska att andra fick se och man säger sanell hjälp känns oftast avlägsen. Bara tanken på
ker till varandra och till barnen som inte skulle
att visa upp sina tillkortakommanden inför en
kunna sägas i andra sammanhang. Att familjens
vilt främmande människa känns som någonting
problem hålls hemliga förstärker den skada som
man inte ser som en väg mot problemens lösning.
situationen åsamkar barnen. Om det vore fritt
Föräldrars motstånd mot att söka hjälp när förfram att tala med personer utanäldrarollen känns övermäktig fortför familjen om hur man har det,
plantar sig till barnen och bidrar
så skulle kraftfullheten i den debarnen försetts till det motstånd de känner mot
struktiva processen genast reducemed en osynlig att söka hjälp.
ras. En motvikt eller friskfaktor i
munkavle som Barnen tar ansvar
form av en vuxen utanför familjen,
dels består av
som man kan tala med och som
för hjälpsökandet
vet hur man har det, kan ha stor
Att
känna sig misslyckad som fördålig själtillit
betydelse. Därför är det bästa råd
älder
innebär en prestigeförlust.
och ett ganska
man kan ge till barn som drabbas
Vi förväntas ju klara av det. Och
urholkat
av psykisk misshandel och emoeftersom det inte hör till vanligförtroende för
tionell omsorgssvikt, att tala om
heterna att människor samtalar
det med både vuxna och andra
med
vänner, arbetskamrater och
vuxenvärlden
barn utanför familjen och låta
släktingar om svårigheterna med
dem få veta hur man har det, att
att vara förälder, så är det lätt att
bryta mot familjens tabu mot att tala med andra.
tro att alla andra klarar av uppgiften utan proMen man måste vara medveten om att det är ett
blem. Man känner att sådant som rör familjens
väldigt stort steg för barnen att ta.
situation och vad som händer i familjen är det
bäst att skydda mot insyn. Familjens situation
Den svåra föräldrarollen
och svårigheter blir en hemlighet.
Många vuxna kämpar oerhört hårt med föräldDet gör att det sällan finns några vittnen till
rarollen. Det är långtifrån självklart att man
det som händer, utan barnet får ensamt ta ansvar
klarar av att axla den rollen, när man får barn.
för att försöka förklara situationen för en ofta
Barn ställer stora krav på den vuxnes mognad
ganska oförstående omvärld. Eftersom långvarig
och förmåga att improvisera och hantera nya sipsykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt
tuationer. Barns behov av omsorg, spegling, kärofta leder till ett utarmande av själva livsgnistan
lek, stimulans och gränser är ett komplext batteri
och även kan ta ifrån barnet dess handlingsförav krav att leva upp till som förälder. Det vore
måga, är det symtomatiskt att dessa barn inte
egentligen konstigt om alla skulle klara uppgifsjälva kan driva på vuxna utanför familjen mot
ten tillräckligt bra.
en ökad förståelse för deras situation. Man skulle
Forskning har visat att förälderns egna erfakunna säga att barnen försetts med en osynlig
renheter och uppväxtmiljö har stor betydelse för
munkavle som dels består av dålig själtillit och
hur man själv blir som förälder. Man har också
ett ganska urholkat förtroende för vuxenvärlden
visat att det har stor betydelse om de egna uppoch dels av ett mer eller mindre tydligt uttalat
levelserna är medvetna och bearbetade eller inte.
förbud från familjens sida mot att barnet etableMedvetenhet om att det man själv utsatts för är
rar kontakter utanför familjen som skulle kunna
misshandel till skillnad från en idealiserad bild
leda till att någon utomstående fick inblick i fasom bygger på förnekande eller dissociation, ger
miljens inre liv.
bättre förutsättningar för föräldraskap och minskar risken för att man själv ska utsätta sitt barn
för misshandel eller omsorgssvikt. (goldsmith
& freyd, 2005)
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
62
Det är den starka känslan bakom orden som orsakar den stora skadan, inte så mycket orden i sig.
Känslan kan förmedlas subtilt, det vill säga med
väldigt små och diskreta signaler via kroppsspråket, den behöver inte skrikas ut. Det gör att
psykisk misshandel kan förekomma mitt bland
andra människor utan att någon annan än den
som är utsatt märker det. Fenomenet beskrivs
lite utförligare under rubriken ”Vad händer när
man utsätts för projektioner?”.
B. De olika formerna
av psykisk misshandel
I en amerikansk studie har man graderat olika
former av psykisk misshandel på en skala från
1-6 där 1 utgörs av ”Mild” psykisk misshandel
och 6 utgörs av ”Emotionell tortyr”. 1 (Mild)
psykisk misshandel beskrivs som ”Skrik, ouppmärksamhet, mild kontroll och lättare kritik”. 2
(Låg) beskrivs som ”Skrämmande skrik, förolämpningar över barnets beteende, kritik mot
vänner och intressen, avvisande, någon kontroll
och inkräktande”. 3 (Måttlig) beskrivs som ”Extremt nedsättande karaktärisering, förödmjukande bestraffning och avvisande, hot om våld,
allvarliga beskyllningar och tydlig favorisering
av andra barn”. 4 (Extremt allvarlig) beskrivs
som ” Hot om att döda, skada eller överge barnet, hatfull karaktärisering, allvarliga sadistiska
beskyllningar eller smädanden, total kontroll
och inkräktande”. 6 (Emotionell tortyr) beskrivs
som ”Intensiva hot mot barnets liv, tvinga barnet
att misshandla andra eller tortera eller fördöma
sig själv”. (simeon m fl. 2001) Samtliga dessa
graderingar finns representerade i det material
som ligger till grund för BRIS studie, dock utan
att de olika formerna av psykisk misshandel har
graderats eller värderats.
Goldsmith & Feyd (2005) skiljer på följande
typer av psykisk misshandel: avvisande, nedlåtanden/nedvärdering, terrorisering, isolering,
kor­rumpering, exploatering, förvägran att tillgodose behov av viktig stimulans, känslomässig
respons och tillgänglighet samt opålitligt eller
inkonsekvent föräldraskap. Formen av utsatthet
samt allvarlighetsgraden har säkerligen betydelse för vilka effekter det leder till för barnet.
Hot och straff
Mycket av det som blir psykisk misshandel uppfattas nog av föräldrarna som uppfostringsmetoder, eftersom de syftar till att ändra barnens
beteende när man anser att de gör fel. Det verkar
ofta röra sig om desperata försök att uppfostra
barnen och försöka förmå dem att lyda. Men när
man läser vad barnen skriver får man ofta känslan av att straffen inte bara syftar till att korrigera
barnens beteende, utan också fyller funktionen
av en aggressiv urladdning och en spänningsreduktion för den vuxne.
Några barn berättar om vuxna som medvetet
skrämmer dem på olika sätt. Att skrämma någon
kan vara ett sätt att få makt, att visa sig överlägsen och genom skrämmandet manifestera sin
egen kraft och den andres underlägsenhet. Att
skrämma någon är att plötsligt göra ett intrång
innanför den andres integritet. Den som överraskas av att bli skrämd hinner inte upprätta något
psykologiskt försvar. Reaktionen blir ofta väldigt fysisk i form av adrenalinpåslag, ökad hjärtfrekvens och muskelanspänning det vill säga en
chockreaktion. När ett litet barn blir skrämt av
en vuxen kan det ta allvarlig skada, inte minst
när det gäller att känna tillit till vuxna. En förutsättning för att barn ska känna tillit är att de
vuxnas beteende är förutsägbart, vilket det inte
blir när man skrämmer barnen.
Vuxna som skriker mycket uppfattas av barn
som hotfulla och får barnen att känna rädsla.
Därför har beskrivningar om att de vuxna skriker samlats under detta begrepp.
Verbal tyranni
I den här studien har vi valt att använda begreppet ”verbal tyranni” för att understryka
det destruktiva i kommunikationen och det
smärtsamma i att utsättas för den. Ordet tyrann
(av grekiskans tyrannos) betyder egenmäktig
envåldshärskare som utövar absolut makt, det
vill säga där härskaren inte delar makten med
någon, till exempel en diktator. Samma form
av förtryck och maktmedel kan utövas inom en
familj och samma form av underkastelse krävs
då av dess medlemmar. Det nedsättande språket
kan räcka för att uppnå en önskad effekt. I annat
fall kan det kombineras med olika former av hot
och straff. Att verbal tyranni leder till så starka
reaktioner hos den drabbade, hänger delvis samman med att det bakom orden oftast döljer sig en
projektion, det vill säga en känsla som omedvetet
förflyttas från i detta fall den vuxne till barnet.
Oftast rör det sig om aggression, förakt eller hat.
Barnen får skulden
När barnen antagit samma destruktiva kommunikationsmönster som föräldrarna, vilket lätt
blir följden av att vistas i en miljö där destruktiv
kommunikation är vanlig, kan de också lätt ges
skulden för bråken. Det går inte för barnen att
i det läget lägga tillbaka ansvaret på föräldrarna
även om man kan tycka att det är där ansvaret
hör hemma.
Att vara särbehandlad i familjen
Negativ särbehandling av ett av barnen är oftast
en omedveten process i familjen som syftar till
att öka sammanhållningen mellan övriga famil63
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
jemedlemmar och ta fokus från ett annat problem som man inte har förmåga att ta itu med,
exempelvis relationsproblem mellan föräldrarna.
När övriga syskon märker att de tjänar på att något annat syskon blir negativt särbehandlat kan
de drabbas av skuldkänslor och det är inte alls
säkert att de heller mår bra av situationen.
Barnen kan inte bryta mönstret
Barnen befinner sig mitt i ett kaos där de kämpar för att överleva, för att vinna gehör för sina
behov och för att bli respekterade och få sina behov tillgodosedda. Det är självklart att barnen
redan tidigt blir indragna i familjegrälen, det
vore orimligt att tänka sig att ett barn skulle
kunna hålla sig lugn, saklig och diplomatisk. Ett
sådant förhållningssätt skulle, förutom att det
skulle upplevas som provocerande av den som är
laddad med frustration och ilska, kräva en distans till situationen, något som inget barn i en
sådan situation kan förväntas ha. Därför är det
inte ovanligt att hela familjen dras in i gräl och
konflikter. Men bara för att barnen deltar i bråken betyder det inte att de vill ha dem, tvärt om.
Den flicka som beskriver hur hon och mamman
kallar varandra hora och slyna och slår varandra, önskar inget hellre än att detta ska upphöra
eftersom hon mår mycket dåligt av att ha det så
här. Men det är näst intill omöjligt för ett barn
att bryta ett invant kommunikationsmönster
som hela familjen fastnat i. Därför är rådet ”Du
måste försöka prata med dina föräldrar” ibland
ett ganska dåligt råd, problemet kan inte lösas
på det viset.
egentligen har de mognadsmässiga och sociala
förutsättningarna för att ge barnen en god emotionell omsorg. Likväl prioriterar man inte att
ge barnen den tid och uppmärksamhet som de
skulle behöva utan lägger kraften på annat.
Emotionell omsorgssvikt är också det svek
som vuxna utsätter barnet för genom att inte
agera till dess försvar, trots att de vet att barnet
utsätts för misshandel eller övergrepp av den
andre föräldern, styvföräldern eller ett syskon.
Det är utredarens uppfattning att fysisk och
materiell omsorgssvikt inte med nödvändighet
innebär att man också utsätts för emotionell och
social omsorgssvikt. Det kan mycket väl finnas
ett känslomässigt gott omhändertagande även
om det finns brister i den fysiska och materiella
omvårdnaden. Däremot kan det vara en belastning för ett barn att leva med bristande materiell
omsorg om ingen annan i omgivningen gör det
och om omsorgsbristen medför ett utanförskap
eller när man jämför sitt liv med hur andra barn
har det och finner att man har det betydligt
sämre.
Förvrängd verklighetsuppfattning
Flera av de sätt på vilka psykisk misshandel utövas bidrar till att ge barnen en uppfattning om
verkligheten som är förvrängd i förhållande till
omvärldens uppfattning om hur saker och ting
förhåller sig. Det kan handla om att barnet ges
en förvrängd och felaktig bild av sig själv och
sina egenskaper, eller av familjen och omvärlden.
Barnen kan också ges en förvräng uppfattning
om vilka sociala regler som gäller i umgänget
med andra eller om vad som är rätt och fel, vilket
kan vara en bidragande orsak till att barn som
utsatts för psykisk misshandel kan få svårigheter
i sociala relationer. I synnerhet gäller detta barn
till föräldrar som lider av psykisk sjukdom, begåvningshandikapp eller psykiska störningar.
Münchhousen by proxy-syndromet
En form av psykisk misshandel som inte återfunnits i materialet men som ändå känts värdefullt
att omnämna, är det som kallas Münchhousen
by proxy-syndromet. Det innebär att en förälder
”uppfinner” en sjukdom eller sjukdomssymtom
som de menar att barnet lider av. De kan också
framkalla symtom genom att till exempel ge barnet laxermedel för att framkalla diarréer eller på
annat sätt. Barnet kan på detta sätt tvingas genomgå undersökningar och ibland behandlingar
helt i onödan, som ett sätt för föräldern att kanalisera sin egen ångest. (killén 2003)
Emotionell omsorgssvikt
När barn utsätts för emotionell omsorgssvikt är
det ofta resultatet av bristande emotionell kompetens hos den vuxne. Vi ser att det ofta förekommer i samband med vuxnas missbruk och
vuxnas psykiska eller fysiska ohälsa. Men vi ser
också att det förekommer i familjer där de vuxna
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
64
Inga blåmärken på kroppen
Det är svårt att se på ett barn att det utsatts för
psykisk misshandel eller emotionell omsorgssvikt. Det finns ingenting på barnets kropp eller
i dess ansikte som talar om det för oss. Men i de
fall där vi ser fysiska skador på barnets kropp och
förstår att barnet varit utsatt för någon form av
misshandel eller övergrepp, då kan vi vara 100
procent säkra på att de skador som samtidigt
åsamkats detta barn i själen, kommer att sitta
kvar avsevärt längre än de synliga skadorna på
kroppen, samt att de psykiska skadorna troligen
är ännu allvarligare för barnet än de fysiska skadorna.
C. Effekter av
psykisk misshandel
och emotionell
omsorgs­svikt
Utsatthet för psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt är förbundet med ett brett
spektrum av effekter. Forskning visar samband
mellan psykisk misshandel och depression, suicidalitet, ångest, dissociation och drog- och alkoholmissbruk hos collagestudenter. Studier har
visat att psykisk misshandel är den enda form
av misshandel som kan förebåda ohälsosamma
ätvanor hos vuxna kvinnor och man har funnit
att psykisk misshandel förebådar mer depression och ångest än andra typer av misshandel.
(goldsmith & freyd, 2005)
Blåmärken i själen
Att vid något enstaka tillfälle bli psykiskt kränkt
av någon genom ord eller handling får oftast inte
några konsekvenser på längre sikt, såvida inte
kränkningen är väldigt kraftfull vilket den är
till exempel vid en våldtäkt eller en misshandelssituation då den förorsakar ett trauma. Man kan
annars hantera det som hänt med hjälp av sina
psykologiska försvarsmekanismer och en naturlig läkningsprocess och behåller, efter det att de
direkta efterreaktionerna lagt sig, sin självkänsla
ganska intakt. En skada har uppstått men den
är begränsad och möjlig att reparera. I synnerhet om den som uttryckte sig nedsättande eller
betedde sig skrämmande ångrar sig och ber om
ursäkt.
Men när nedsättande kommentarer och uttryck eller aggressivt och hotfullt beteende blir
något som barnet tvingas höra varje dag och
kanske flera gånger varje dag, så bryts till slut
de psykologiska försvaren ner. Såren får svårt att
läka, i synnerhet om man tillfogas ny skada med
jämna mellanrum. Varje kränkande tillmäle är
ett integritetsintrång och det skydd som utgörs
av en grundläggande positiv självbild och ett välfungerande självförtroende krackelerar till slut.
Den destruktiva spegling man utsätts för avsätter en självbild som är allt annat än positiv.
Flera av barnen i materialet har aldrig fått möjlighet att bygga upp en grundläggande positiv
självbild och ett välfungerande självförtroende.
De har från första stund levt med en destruktiv
speglig och har till stor del integrerat föräldrarnas negativa eller förvrängda syn på dem i sin
självbild. De uppfattar sig själva som dåliga,
misslyckade, svaga och osjälvständiga.
Traumatiserande psykisk misshandel
De krisreaktioner i form av rädsla och ångest,
sömnsvårigheter, skuldkänslor, koncentrationsproblem, inlärningssvårigheter, nedstämdhet
och depression, psykosomatiska reaktioner, ätstörningar, beteendestörningar och relationsproblem som i modern forskning visat sig vara effekter av fysisk misshandel och sexuella övergrepp
eller annat trauma, visar sig även vara effekter
av psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt. Detta talar för att man i många fall även
bör betrakta psykiskt misshandlade barn som
traumatiserade.
I materialet framkommer tydligt att psykisk
barnmisshandel och emotionell omsorgssvikt
kan leda till förödande konsekvenser för de utsatta barnen. Det visade sig att barnen drabbas av
psykisk ohälsa, kommer efter i skolan och drabbas av problem i sociala sammanhang. Många
beskriver långsiktiga problem likvärdiga med
de som Dyregrov anger drabbar barn som traumatiserats. Dyregrov (1997) och Glaser (2002)
talar också om att barnen på längre sikt riskerar
att drabbas av störningar i personligheten, störningar i den biologiska utvecklingen, problem av
känslomässig, beteendemässig och kognitiv natur, något som inte motsägs alls av denna studie
men som varit svårt att hitta exempel på. Vi kan
till exempel inte utifrån dessa barns berättelser
bedöma om de drabbats av utvecklingsförseningar till följd av psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt. Man skulle behöva få mer
information från barnen än vad som framkommit här, för att kunna dra de slutsatserna. Men
det finns ju som sagt modern forskning som visar
det. De långsiktiga skador som barnen beskrivit
i dessa berättelser finns samlade under rubriken
Blåmärken i själen. (D2 samt nedan)
Reaktioner
Alla de sätt på vilka barnen reagerar och responderar är helt normala reaktioner på negativ och
destruktiv stimuli. Inga barn reagerar för mycket
eller är för känsliga. Deras många gånger kraftiga
reaktioner kan snarare betraktas som en mätare
för hur kraftfull påfrestningen har varit.
65
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
Utan att överdriva kan man säga att alla barn
mår dåligt av gräl och bråk i familjen, vare sig det
gäller bråk mellan de vuxna, mellan syskon eller
bråk där både vuxna och barn är involverade. En
och annan urladdning då och då kan de flesta
barn leva med och ganska snabbt hämta sig ifrån,
men när man bråkar i stort sett varje dag kan
barnen inte värja sig från känslan av sorg och
vanmakt. Av gräl känner man sig ensam. Man
känner sig ständigt missförstådd och inte sedd
och respekterad för den man är.
När barn blir fysiskt misshandlade eller utsatta för sexuella övergrepp sker ett intrång innanför
deras personliga integritetsgräns. När rätten till
den personliga sfären inte respekteras upplever
man att man fråntagits sitt människovärde, det
vill säga rätten att själv bestämma vem som ska
få komma fysiskt nära och på vilket sätt. Man
upplever sig genom denna handling exkluderad
från sina medmänniskor, såvida de inte råkar ut
för samma sak. Detta är ett av skälen till att det
är så svårt att berätta om fysiska övergrepp, man
vill inte att andra ska veta att man upplever att
man egentligen inte tillhör gruppen längre.
Vuxna som begår fysiska övergrepp mot barn
vet oftast om att de gör något som är fel. Det är
därför de avkräver tystnadslöften och uttalar hot
för att försäkra sig om att barnen inte berättar.
lättnad över att en tid av långvariga konflikter ser
ut att ta slut och de känner oro för hur livet ska
komma att gestalta sig efter skilsmässan.
Efter föräldrars separation går barnet igenom
en läkningsprocess för att återställa den inre harmoni som rubbats i samband med separationen.
Det sker en inre anpassning till de nya yttre förhållanden som råder. Om föräldrarnas konflikt
inte tar slut utan fortsätter även efter skilsmässan, fördröjs barnens läkningsprocess. Ofta är
föräldrarna i dessa barns berättelser så upptagna
av att själva hantera skilsmässan att de inte förmår hjälpa barnen i deras läkningsprocess. Det
är i dessa situationer barnen utsätts för emotionell omsorgssvikt, något som kan pågå under
långa perioder. De blir då flerdubbelt belastade
eftersom de både får för lite känslomässig näring
i vardagslivet, de får för lite hjälp att bearbeta
känslorna i samband med separationen och de
får för lite stöd att hantera allt annat som händer
i livet just då, särskilt om de befinner sig i en så
känslig utvecklingsfas som tonåren.
Barn som har fått diagnoser
Flera av barnen som berättar att de varit utsatta
för psykisk misshandel stora delar av livet har
fått diagnoserna ad/hd (Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder) eller Aspergers syndrom,
diagnoser som många menar innebär att barnet
har neurologiska skador eller handikapp som
antas vara genetiskt betingade eller förvärvade
i samband med graviditet eller förlossning. Efter
att ha tagit del av barnens berättelser kan man
ställa sig frågan om det kan vara så att flera av
de diagnostiserade barnen egentligen inte lider
av medfödda neurologiska handikapp, eller åtminstone inte enbart, utan att deras uppvisade
symtom egentligen är resultatet av en ibland
livslång utsatthet för psykisk misshandel och
emotionell omsorgssvikt.
Mycket forskning har visat att barn med ad/
hd-diagnoser i högre utsträckning än andra
barn kommer från familjer med psykosocial belastning, har föräldrar med missbruksproblem
eller som lider av psykisk sjukdom och att barnen
i högre utsträckning kommer från familjer med
ett dåligt känslomässigt klimat. Man har också
funnit att barn som utsatts för allvarliga traumatiska händelser, som misshandel av en nära anhörig, kan få kvarstående psykiska problem i form
av sömnsvårigheter, mardrömmar, ”flash-backs”,
ångest- och depressionsproblem eller ptsd (Post
Traumatic Stress Disorder). Hos en grupp barn
som omhändertagits på grund av att de utsatts
för fysisk och psykisk misshandel eller vanvård
fann man enligt en annan undersökning oftare
barn med diagnosen ad/hd. (ljung­berg 2008)
Trots att det finns gott om forskning som talar
för att ad/hd till en del är fysiologiskt betingat,
Barnets sårbarhet vid
konflikter och skilsmässa
Som studien har visat utgör föräldrars skilsmässa
en riskfaktor när det gäller psykisk misshandel
och emotionell omsorgssvikt. Andelen kontakter där barnen berättar om skilsmässa är dubbelt
så stor i detta material jämfört med i det totala
antalet kontakter till BRIS under samma period
(tabell 4). Vad är det då som gör skilsmässoprocessen så svår för barnen?
I barnens inre värld finns representationer
(kihlbom, 1989) av båda föräldrarna i form av
det som bland annat Melanie Klein (1975) kallar
inre objekt. De inre objekten utgör delar i barnets
identitet. Hur de inre objekten skapas, utformas
och förhåller sig till varandra är till största delen en spegling av vad som sker i den verkliga
världen. För att barnet ska känna harmoni kan
inte dessa inre objekt befinna sig i konflikt med
varandra. När föräldrarna lever i konflikt med
varandra eller separerar så genomlever barnet en
delning, inte bara av sin yttre värld utan även av
den inre, en delning av det som utgör barnets
identitet, eftersom barnets inre objekt är beroende av de yttre. I spåren av delningen av den inre
världen följer känslor av sorg därför att det gör
ont att bli av med stabiliteten, ilska över att föräldrarna raserat fundamentet för barnets tillvaro,
skuldkänslor om barnet tror att separationen beror på något som det själv har gjort eller inte gjort,
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
66
finns det anledning att ta i beaktande att det kan
vara psykosociala faktorer som får vågskålen att
väga över, så att de gränsvärden överskrids som
gör att diagnoskriterierna för ad/hd uppfylls
(enligt dsm iv). Ett barn med en fysiologiskt betingad sårbarhet kan i en psykosocialt välfungerande miljö undvika att utveckla ad/hd, medan
ett mindre känsligt barn i en psykosocialt dålig
miljö med exempelvis psykisk misshandel och
emotionell omsorgssvikt, kan utveckla ad/hd.
Det verkar vara många olika faktorer som samverkar för att ad/hd ska utvecklas, varav den psykosociala miljön är en viktig faktor. (ljungberg
2008)
föräldra- barnrelationen befinner sig någonstans
på en skala från bra till allvarligt skadlig. Tröskelvärdet för när relationen anses kräva någon
form av åtgärd, sätts godtyckligt. Konsekvenserna av att missförhållanden inte får tillräcklig
uppmärksamhet och att åtgärder sätts in för sent,
blir att barnen exponeras för ytterligare misshandel och omsorgssvikt och att relationsmönster
och familjens förhållningssätt befästs och blir
allt svårare att ändra.
Kontakt med BRIS
Barn och ungdomar förmedlar berättelser ur sina
liv när de skriver eller ringer till BRIS. Dessa berättelser är ofta rika på bilder och beskrivningar
av barnets situation. Barnen har ofta full insikt
i sambanden mellan vad som händer i familjen
och vilka konsekvenser deras utsatthet leder till.
De kan till exempel se sambanden mellan en
kedja av händelser som ägt rum i familjen och
att det lett fram till att de börjat må dåligt och
utvecklat olika psykiska och fysiska symtom. Att
beskrivningarna ger så mycket information och
är så detaljrika tror vi beror på att barnen vet
att de är anonyma när de kontaktar BRIS. De
beskriver själva att det dessutom är lättare att
skriva till BRIS-mejlen, än att ringa om sådant
som är svårt att berätta. När man inte ens hör
rösten på den som man berättar för känner man
sig ännu mer anonym. Det verkar också vara så
att själva formen underlättar berättandet. Man
skriver ett mejl, vilket på många sätt är som att
skriva dagbok, man kan sitta för sig själv, man
kan ta all tid på sig som man behöver och man
kan skriva vilken tid på dygnet man vill. Barnen
berättar själva att mejlskrivandet fungerar som
att sätt för dem att sortera sina tankar, som en
dagbok där man dessutom får respons. Men redan innan de har fått ett svar har det hänt något
positivt för barnet genom att de skrivit av sig det
som cirkulerat i deras tankar och på så vis fått
en viss distans eller perspektiv, vilket kan ha en
lugnande effekt.
D. Mötet med hjälparen,
åtgärder och resultat
Hjälparens dilemma – definitionen
Glaser (2002) reder ut några av anledningarna
till att psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt uppmärksammas för lite och att åtgärder sätts in för sent. Förutom svårigheter till följd
av att man inte har kunnat enas om en definition
av begreppen, anses av en del även termerna övergrepp och misshandel vara onödigt nedsättande
och problematiska när de används om psykisk
misshandel och emotionell omsorgssvikt. I synnerhet i de fall där det inte föreligger en klar avsikt
att skada barnet, även om förhållningssättet är
tydligt skadligt för barnet. Det blir ett språkligt
och begreppsmässigt dilemma mellan hjälparens
önskan att skydda barnet och motvilja mot att
stämpla eller beskylla föräldrarna, som ju har det
primära ansvaret för barnets välmående. Detta
trots det faktum att det är föräldern som, möjligen oavsiktligt, orsakar barnet skada. Detta
motstånd mot att använda termerna övergrepp
och misshandel leder till underrapportering och
försening av åtgärder. För den professionella hjälparen påtvingar begreppen psykiska övergrepp,
psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt, ett handlande för att skydda barnet och
förbättra dess situation. Därför är det viktigt att
använda rätt begrepp.
I en familj med två vuxna är det antingen
båda föräldrarna som deltar i misshandeln eller bara den ena, medan den andra inte förmår
skydda barnet. Om man måste skilja barnet från
förövaren kan detta innebära att man klipper av
barnets viktigaste anknytningsband, om än ett
otryggt sådant. Om missförhållandena upptäcks
tidigt finns emellertid möjlighet till terapeutiska
åtgärder utan att flytta på barnet. En ytterligare
svårighet med att försvara ett ingripande, är att
den psykiska misshandeln inte orsakat någon
fysisk skada på barnet.
Vidare skriver Glaser (2002) att kvalitén på
Kontakt med hjälparen
Av olika skäl är det svårt för barnet att förmedla
samma bild av livssituationen i ett fysiskt möte
med en professionell hjälpare, vare sig man går
till skolsköterskan, kuratorn, socialtjänsten, ung­
doms­mottagningen eller bup. Brister i kunskap
hos hjälparen bidrar också till att man kanske
inte är öppen för att ta in det som barnet vill förmedla. Man har kanske svårt att tro att det kan
vara så allvarligt, barnet ser ju helt normalt ut,
har inga blåmärken, rapporterar inte om någon
fysisk misshandel eller sexuella övergrepp. Det
kan ofta finnas väldigt lite information att gå på
när det gäller barnets fysiska uppenbarelse, ”hon
ser inte ut som om hon far illa”.
67
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
Det är nog sällan så att den professionella
hjälparen medvetet blundar för att slippa se och
förstå barnets situation. Det rör sig nog snarare
om en kombination av barnets många gånger
ganska komplexa motstånd mot att berätta och
den vuxnes bristande kunskap om hur man får
syn på och förstår psykologiskt nedbrytande
processer i föräldra- barnrelationer. Till detta
kommer också svårigheter att riktigt förstå vad
barnet försöker förmedla till följd av att barn och
professionella hjälpare talar ”olika språk”.
I hjälparens svåra roll ingår uppgiften att
göra en bedömning av trovärdigheten och allvarlighetsgraden i det som barnet berättar. Som
nämnts ovan är det flera faktorer som spelar in
för utfallet av denna bedömning. Något som
också får stor betydelse är hjälparens förmåga
att se barnperspektivet det vill säga att sätta sig
in i hur den beskrivna situationen blir för barnet. Om hjälparen redan har en relation till eller kontakt med barnets föräldrar, vilka troligen
framställer situationen annorlunda än barnet,
grumlas lätt hjälparens barnperspektiv. Inte bara
så att siutationen bedöms som mindre allvarlig
när barnets ord ställs mot föräldrarnas, utan
också så att man bedömer problemets påverkan
på barnet som mindre allvarlig. Utan tvekan är
det så att vuxna som har till profession att hjälpa
utsatta barn, behöver validerade och standardiserade verktyg till hjälp, för att kunna göra rätt
bedömningar av situationens allvarlighetsgrad
och barnets skador, vilket ska ligga till grund för
valet av åtgärder.
Som läsare av barnkontakterna ställer man sig
frågan hur det kommer sig att så många barn
berättar att lärare, skolkuratorer och ibland även
skolsköterskor som första åtgärd när ett barn
berättat om missförhållanden i hemmet, ringer
hem till föräldrarna, utan att ha barnets medgivande. Vad tänker man sig att man ska åstadkomma med det? Är det fråga om en misstolkning av anmälningsskyldigheten? Lagen säger
tydligt att en anmälan omedelbart ska göras till
socialtjänsten om man misstänker att ett barn
far illa, inte att man själv ska kontakta föräldrarna. Enligt barnen ställer detta till problem för
dem, både i form av att de bestraffas hemma för
att de sökt hjälp utanför familjen och i form av
förlorat förtroende för vuxenvärldens förmåga
och vilja att hjälpa barnet.
med en politisk flykting som flytt sitt land för
att slippa förföljelser och terror. Man bär med
sig skräcken, sorgen och minnena och får ingen
ro. Efter att ha lämnat ett land där man vuxit
upp, har sina rötter och känner språket ska man
försöka etablera sig i en helt ny värld där det talas
ett språk som man inte förstår och där helt andra
regler gäller än de man är van vid. Det uppstår
en kulturkrock.
Ungdomar som flyttat från den dysfunktionella familj de vuxit upp i upplever en liknande
kulturkrock. De plågas ofta av ångest och depressioner och har svårt att känna sig hemma och
etablera sig i ”det nya livet”. Man har vetat vilken
identitet man haft i det gamla livet men vet inte
vem man är i det nya. I kaoset har man haft någorlunda fungerande strategier för att överleva,
strategier som man plötsligt inte har användning
för längre. Många isolerar sig, därför att de inte
vet hur man skaffar sig vänner och umgås ”normalt”. Det gamla livet har man vetat hur man ska
förhålla sig till, men man saknar redskap för att
hantera ett liv som ser annorlunda ut. Inför det
som andra ungdomar fått en viss förberedelse för,
står man vilsen och man känner inte igen sig. I
den situationen behövs massor av uppbackning
från människor som förstår ens vilsenhet och
som kan finnas till hands under en lång inskolningstid. Samhället behöver ta ett aktivt ansvar
för dessa ungdomar tills de är åtminstone 25 år,
ibland ännu längre. Därför kan man tycka att
det är ansvarslöst av samhället att släppa taget
om ungdomarna när de fyller 18 år, vilket sker
när BUP-kontakter eller fosterhems- och institutionsplaceringar avslutas i samband med att
ungdomarna blir myndiga.
Att bli placerad i en välfungerande fosterfamilj efter att levt hela livet med exempelvis en
alkoholiserad far och en psykiskt sjuk mamma,
tagit ansvar för småsyskon och varit den som sett
till att hemmet har fungerat någorlunda med mat
och städning, är som att hamna på månen. Även
om man har enormt stora och uppdämda behov
av att bli omhändertagen, så känns det som en
kravfylld och ibland omöjlig uppgift att kunna
anpassa sig i den nya familjens system.
Många av dessa ungdomar uttrycker en önskan om att få ett eget boende istället och en del
får det. Men då händer något annat som man
varit helt oförberedd på, man är plötsligt helt
ensam. Efter att ha varit en självklar del i ett
familjesystem, om än med en kommunikation
som präglats av konflikter, hat, intolerans och
oförståelse, så till den grad att man drabbats av
psykisk ohälsa och sett som enda alternativen
att antingen dö eller flytta hemifrån, så är man
plötsligt alldeles själv. Man stänger dörren om sig
i den lägenhet som ordnats genom socialtjänstens försorg och står där som ett frågetecken, vad
Svårt att byta liv
När ungdomar efter år av missförhållanden i
hemmet till slut lyckas ta sig loss ur familjen eller
placeras i annat boende av socialtjänsten, tycks
omgivningen ofta förvänta sig att det mörka i
livet ska börja tona över i ljusare nyanser, nu när
det onda är över. Men att ha lämnat ett kaotiskt
liv fyllt av övergrepp och svek är att jämföra
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
68
ska man göra nu? För denna situation har man
inga referensramar, här har man aldrig varit förut, bara förställt sig hur skönt det skulle vara att
äntligen få rå sig själv. Det är inte säkert att man
har problem med allt det praktiska runt att bo
för sig själv, man kan städa, handla, laga mat och
betala räkningar och är van vid att ta den sortens
ansvar. Men det är ändå här som luften går ur för
många, här tar orken slut. Man har kämpat så
länge för att överleva och nu har man gjort det,
men trots att man kommit ut i andra änden av
en lång mörk och besvärlig tunnel, så har man
så mycket obearbetade känslor och minnen som
man bär inombords att krafterna nu är slut. I den
här situationen kan det ligga nära till hands att
ta till alkohol eller droger eller skada sig själv för
att försöka hantera smärtan som det innebär att
vara vilsen och känna sig ensam.
Efter ett tag händer något ytterligare som
komplicerar det hela, man börjar känna skuldkänslor. Van som man är vid att ta ansvar och
bära skulden för det som andra gjort mot en,
känner man nu sig misslyckad för att man inte
klarar sig, för att man inte orkar hålla farten i
skolan eller ens ta sig dit på dagarna, för att man
inte skaffar vänner och bygger upp ett socialt liv.
Den tid som kommer efter att man flyttat till
eget boende är en tid väl så kritisk som tiden i
ursprungsfamiljen. Trots det vittnar många om
att de känner sig helt utlämnade här. Det är när
man fått ett eget boende som besöken på bup eller hos skolkuratorn glesas ut, socialsekreteraren
hör inte av sig lika ofta och den fosterfamilj som
man kanske provat att bo hos har man tappat
kontakten med eftersom man inte klarade av att
bo där helt och hållet. Man känner sig och man
är helt övergiven. I tystnaden översköljs man av
känslor och minnesbilder och det är svårt att
känna hopp och framtidstro.
Eftersom det många gånger är förenat med
fara att till fullo vara medveten om sina känslor
och reaktioner så länge misshandeln pågår och
så länge man befinner sig i ett beroendeförhållande till förövaren, uppstår full medvetenhet
ofta först när man lämnat situationen. Därför
uppstår ofta en psykisk smärta efter att man lämnat familjen.
Man har också visat att barn, vars mammor lider
av depression som ger brister i föräldraförmågan,
uppvisar utvecklings- och beteendeproblem
samt att barn som utsatts för psykisk misshandel
löper stor risk att drabbas av skolrelaterade problem och uppnå sämre skolresultat. Ytterligare
forskning har påvisat samband mellan psykisk
misshandel och problem med anknytning, social
kompetens, social anpassningsförmåga, beteende, kognitiv förmåga, förmåga till problemlösning och skolresultat. (schneider m fl. 2005)
I Schneiders m fl. studie fann man samband
mellan psykisk barnmisshandel, ökad ilska hos
barnet och posttraumatiskt stressyndrom.
I studier gjorda i USA har man undersökt
vilken roll interpersonella trauman spelar för utvecklandet av psykossjukdomar. Interpersonella
trauman var över huvud taget vanligt förekommande i bakgrunden hos de som drabbats av
psykossjukdomar. Man undersökte då sambandet mellan psykossjukdomar och 1. separation
och förlust, 2. fysisk omsorgssvikt, 3. psykisk
misshandel, 4 fysisk misshandel, 5. bevittnande
av våld och 6. sexuella övergrepp. När man undersökte de olika formerna av trauma var för sig,
fann man att det var psykisk misshandel ensamt
som var den form av trauma som var signifikant
mest förebådande för psykossjukdomar. Den
stora majoriteten av förövare vid psykisk misshandel utgjordes av den ena eller båda föräldrarna. (Simeon m fl. 2001)
I studier gjorda i Lettland, Litauen, Makedonien och Moldavien fann man signifikanta
samband mellan föräldrars alkoholmissbruk och
psykisk och fysisk misshandel samt mellan psykisk och fysisk barnmisshandel och att barnet
upplever ilska och depression.
Higgins & McCabe (1996) utgår från fem typer av barnmisshandel; sexuella övergrepp, fysisk
misshandel, psykisk misshandel, omsorgssvikt
och bevittnande av våld i familjen. De skriver
vidare att en svårighet för forskare är att skilja
ut vad som blir resultatet av de olika formerna
av misshandel, eftersom de oftast förekommer i
kombination med varandra. Det skulle således
vara svårt att veta att det är just den psykiska
misshandeln som lett till de effekter barnen beskriver, eftersom de många gånger är utsatta för
mer än en sorts misshandel. Själva interaktionen
mellan två eller flera olika sorters misshandel leder säkerligen till för barnet unika effekter.
H. Samband
Forskning i framför allt USA har, liksom denna
studie, visat på samband mellan psykisk misshandel och olika former av effekter. Man har
funnit att barn som utsatts för psykisk misshandel har lägre nivåer av social kompetens, sämre
anpassningsförmåga och mer beteendeproblem
än kontrollgruppen. Barn vars mammor var
psykologiskt otillgängliga har visat en märkbar kompetensmässig tillbakagång tidigt i livet.
Två perspektiv på orsak- verkan
När man talar om orsak- verkansamband mellan
den utsatthet som barnen upplever och de effekter detta ger i form av olika former av lidande för
barnen, så kan man betrakta sambandet från två
håll. (figur 5)
69
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
Utsatthet
B
Utsatthet
B1
B2
B3
B4
B5
B6
B7
B8
eller tydligare kausalitet mellan vissa orsaker och
viss form av verkan. Man behöver varken gissa
eller luta sig mot forskningsrön, i de flesta fall
räcker det med att fråga barnen.
Symtom/uttryck
(Effekt)
D1
D2
D3
D4
D5
D6
D7
D8
D9
E1
E2
E3
E4
E5
E6
E7
Sambandet mellan psykisk
misshandel och Alexithymi
Trots att mycket forskning bekräftar sambanden
mellan psykisk barnmisshandel och psykiska
symtom såsom depression, dissociation och ångest, kan många som överlevt misshandel beskriva
en medvetenhet om vad de upplevt men utan att
själva uttrycka någon medvetenhet om att de
utsatts för misshandel. En anledning till denna
diskrepans kan ha att göra med professionellas
och allmänhetens oförmåga att enas om en definition av psykisk barnmisshandel. Dessutom
fokuserar många behandlare på de ovanstående
diagnoserna utan att undersöka möjligheten till
bakomliggande misshandel i barndomen. En
annan trolig orsak kan vara att omedvetenhet
om att man utsätts för något så felaktigt som
misshandel, är en överlevnadsstrategi. Eftersom
hemsituationen för det mesta varken går att kontrollera eller fly från, måste barn som lever med
misshandlande vuxna antingen förstå eller bortse ifrån den behandling de får. Att själv ta på sig
skulden för det man utsätts för och betrakta det
som bestraffningar som man har förtjänat, är ett
omedvetet försvar mot den outhärdliga insikten
att man är ett offer och att de vuxna som man är
beroende av är förövare och inte goda och trygga
vårdnadshavare. Barn kan isolera övergreppserfarenheter från minnet och medvetandet för att
behålla en nödvändig relation till vårdnadshavaren, (goldsmith & freyd, 2005).
Peter E. Sifneos (1973) myntade begreppet
Alexithymi som används för att beskriva avsaknad av förmåga att beskriva sina känslor. Ordet
härstammar från grekiskans a= avsaknad, lexis=
ord, thymos= humör eller känsla. Sifneos fann
att många av hans patienter som led av psykosomatiska symtom saknade ord för att beskriva
sina känslor.
Goldsmith & Freyd (2005) har undersökt
sambandet mellan psykisk misshandel och känslomässig medvetenhet, det vill säga förmågan
att kunna iaktta och beskriva sina känslor. I en
misshandelsmiljö kan barn lära sig att det är oacceptabelt och farligt att uttrycka sina känslor, i
synnerhet de negativa. Eftersom misshandel och
omsorgssvikt skapar negativa känslor, kan barn
anpassa sig till övergreppen med hjälp av en bristfällig medvetenhet om sina känslor. Bowlby (1988)
beskriver att brister i känslomässig medvetenhet
kan uppkomma när föräldrastilen kräver ett förnekande av vissa känslor, till exempel genom att
föräldrar instruerar sina barn att inte gråta eller
uttrycka negativa känslor. Barnen lär sig då att
Symtom/uttryck
(Effekt)
D, E
Figur 5
Figuren illustrerar de orsak- verkanssamband som
kommer fram i studien.
Dels kan man utgå från utsattheten och därefter
titta på vilka effekter / konsekvenser det leder
till. Vilken form av effekt som utsattheten kommer att leda till styrs av en mängd modererande
faktorer i en komplex process. Det kan också finnas skyddsfaktorer som inverkar bromsande på
ett förlopp som annars stor sannolikhet skulle ha
lett fram till någon form av lidande, till exempel
psykisk ohälsa eller försenad kognitiv, emotionell och social utveckling.
Man kan också utgå ifrån effekterna och symtomen och ställa sig frågor kring vad som kan
ligga bakom ett visst symtom. Då finns det inte
heller några självklara orsak- verkansamband,
dvs att en särskild form av utsatthet skulle ha
orsakat just den här formen av effekt. Man får
istället betrakta sambandet som en tratt där man
går in i den smala änden, vilket håll i processen
man än utgår ifrån. En viss typ av utsatthet kan
alltså orsaka en bred rad av effekter eller symtom
och en viss typ av effekter kan ha orsakats av
olika former av utsatthet. Men likväl är det befogat att tala om samband, i synnerhet när barnen
själva beskriver det.
Det skulle kanske vara möjligt att utifrån det
undersökta materialet finna en tydligare kausalitet mellan vissa former av utsatthet och vissa typer av effekter. Om det till exempel visade sig att
självskadebeteende var starkt relaterat till bråk i
familjen, vilket inte är osannolikt, så skulle man
trampa på säkrare grund när man föreslog åtgärder för att hjälpa barn som skadar sig själva. Men
egentligen behöver man inte bevisa en starkare
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
70
de måste distansera sig från sina egna behov och
känslor för att få kärlek och omvårdnad.
Andra sätt att snedvrida barnets uppfattning
om sina känslor är att ogiltigförklara dem genom att för det första hävda att barnet bedömt
situationen och sin egen erfarenhet fel och för det
andra hävda att de känslor som barnet uppvisar
och upplever är felaktiga och oacceptabla. Konsekvensen blir att barnet inte lär sig att benämna
sina känslor och upplevelser rätt, vilket kan få till
följd att de uppvisar en dålig förmåga att anpassa
sina känslouttryck.
Neuroanatomiska och neuropsykologiska
empiriska studier har påvisat samband mellan
psykisk misshandel och förmågan till känslomässig medvetenhet. Man har visat att psykisk
misshandel och emotionell omsorgssvikt kan
förändra annars friska barns hjärnstruktur,
funktion och organisation och att barns hjärnor
är speciellt känsliga under perioder när neuroner
genomgår snabb utveckling. Tidig utsatthet för
psykisk misshandel påverkar de områden i hjärnan där känslomässig medvetenhet just håller på
att utvecklas.
Ovanstående kan delvis hjälpa till att förklara
varför vuxna överlevare av psykisk barnmisshandel inte nödvändigtvis betraktar sig själva som
misshandlade. (goldsmith & freyd, 2005)
traumatiskt stressyndrom (ptsd). Diagnosen
anger ett ångesttillstånd som uppkommit till
följd av en svår händelse eller chockartad upplevelse. Tillståndet karaktäriseras av (dsm iv) 1.
Extrem traumatisk stress följd av intensiv rädsla,
skräck eller oorganiserat beteende. 2. Ihållande
återupplevanden av traumat (”flashbacks”), eller
återkommande påträngande tankar. 3. Undvikande av det som påminner om händelsen och
överspändhet eller känslomässig stumhet. 4.
Ihållande psykisk hyperaktivitet eller upprymdhet. 5. Tecken eller symtom kvarstår i mer än
en månad efter traumat. 6. Kliniskt signifikanta
funktionsstörningar. Utifrån barnens berättelser
till BRIS är det vanskligt att spekulera om diagnoser, men en del symtom som beskrivs som
effekter av psykisk misshandel för tankarna till
ptsd, till exempel flashbacks, undvikande, överspändhet och ångest. Med tanke på det chocktillstånd ett barn kan försättas i, efter att på nära
håll ha upplevt en vuxens raseriutbrott, är det
högst troligt att även psykisk misshandel kan
leda till ptsd.
Alla barn som utsätts för traumatiska upplevelser utvecklar inte ptsd. Modererande faktorer
såsom om familjen är kaotisk eller strukturerad
har betydelse för om barnet är sårbart eller motståndskraftigt. (bruce & azad, 1999) Emotionell
omsorgssvikt skulle sålunda kunna öka barnets
sårbarhet och öka risken för ptsd som en följd
av en traumatisk upplevelse inom eller utanför
familjen.
Varför kan psykisk misshandel
och emotionell omsorgssvikt bli
förödande för barns utveckling?
Störda förutsättningar för utveckling
och psykisk hälsa
Som beskrivits inledningsvis har alla barn en
inneboende och medfödd drivkraft för att utvecklas och det är framför allt i relationerna till
de närmaste människorna som utvecklingen
finner näring. När förutsättningarna i familjen
är tillräckligt bra kommer barnet att utvecklas
tillräckligt nära sin ultimata utvecklingspotential. Av detta följer att när förutsättningarna
inte är tillräckligt gynnsamma och skydds- eller
friskfaktorer (salutogena) saknas, löper barnets
utveckling och psykiska hälsa stor risk för att
störas.
Brist på kärlek ger en grogrund för ångest men
också för aggression. Upplevelsen kan vändas till
ångest, vrede, fruktan eller hat. När hotet blir för
stort för att övervinnas med hjälp av aggressioner
och anfall blir resultatet snabbt ångest och flykt.
(moxnes, 1991)
En otrygg bas
Avvikelser i utvecklingen hos barn som far illa
på grund av omsorgssvikt eller övergrepp har på
senare tid börjat uppfattas som ett uttryck för
anknytningsstörningar. Både i icd (Världshälsoorganisationens klassificeringssystem för olika
diagnoser) och dsm iv (American Psychiatric
Association´s manual över kända psykiatriska
sjukdomstillstånd och störningar) beskrivs omsorgssvikt som den avgörande faktorn för att barn
ska drabbas av allvarliga störningar i sin förmåga
att knyta an och relatera till andra människor.
Det finns enligt Broberg, Almqvist och Tjus
(2003) ett tydligt samband mellan i vilken utsträckning barn har utsatts för brister i omvårdnaden och hur allvarliga anknytningsstörningar
de utvecklar. När föräldrarna beter sig skrämmande aktiveras barnens rädsla. Det naturliga
för ett skrämt barn är att söka trygghet hos den
vuxne, ett anknytningsbeteende aktiveras. Men
när det är föräldern som är orsaken till barnets
rädsla, får inte anknytningsbeteendet önskad
effekt och den process som skulle leda till att
barnet utvecklar inre arbetsmodeller som kan
ligga till grund för hur man relaterar till andra,
blir störd. Barn som far illa riskerar istället att
Posttraumatiskt stressyndrom
Broberg, Almqvist och Tjus (2003) beskriver
reaktioner hos barn som far illa. Barn som utsatts för övergrepp i familjen beskrivs ibland som
traumatiserade och får ibland diagnosen Post71
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
utveckla kaotiska och osammanhängande inre
fikation, ett begrepp myntat av Melanie Klein
arbetsmodeller för hur man relaterar till andra.
(1992). Fenomenet projektion finns beskrivet av
De får en förställning om att nära relationer är
bland annat Clarence Crafoord (1986).
förknippade med rädsla och fara och att de själva
När barn utsätts för systematiskt upprepade
inte är värda vare sig skydd eller omsorg.
projektioner från de vuxna i familjen bromsas
När de vuxna runt barnet inte själva har förbarnets utvecklingsprocess. Det beror på att
mågan att hantera livshändelser på ett konstrukdet egentligen inte är den vuxne som ska utöva
tivt sätt, inte förmår spegla barnet på ett sätt som
kraftfulla projektioner mot barnet utan tvärt om.
stärker barnets identitet på ett positivt sätt, inte
Klein (1992) beskriver projektion som det lilla
ger det lilla barnet känslan av att få vara skapelsens
barnets sätt att kommunicera med modern (elmedelpunkt och inte förmedlar bekräftelse och
ler vårdnadshavare, den vuxne). Genom att föra
kärlek som kan stärka barnets växtkraft, måste
över sina starka känslor till modern, får barnet
barnet efter bästa förmåga försöka bygga fundamodern att känna barnets känslor och därmed
mentet till sitt liv på egen hand. Resultatet blir en
förstå dess behov, något som är nödvändigt för att
ganska ofullständig och bristfällig konstruktion
hon ska kunna tillfredsställa dem. Som ett skydd
som inte klarar påfrestningar
mot ångest kommer denna pripå samma sätt som den annars
mitiva försvarsmekanism senare
skulle ha gjort, påfrestningar i
i utvecklingen att träda tillbaka
form av separationer, konflikter,
för att i stor del ersättas av så kalsvikna löften och traumatiska
lade
högre försvarsmekanismer,
Den vuxnes
händelser. Lägg därtill att ett
till exempel bortträngning. När
fokus ligger
barn med en otrygg inre bas
barnet utvecklat ett språk för
inte på barnets
troligen kommer att vistas i en
känslor i kombination med att
utveckling,
miljö där påfrestningarna blir
barnet har en omgivning som
många och kommer ofta.
förstår detta språk, behövs inte
utan på barnet
längre projektionen som ett sätt
som avlastare
Vad händer när man
att kommunicera sina behov.
för den vuxnes
utsätts för projektioner?
Utvecklingen sker gradvis och
egen ångest.
Psykisk misshandel kan ur
håller normalt på långt upp i
ett barnperspektiv vara ännu
vuxen ålder. Men detta förutsvårare att upptäcka än fysisk
sätter att vårdnadshavaren varit
misshandel och sexuella övertillräckligt mogen för att kunna
grepp – att barnet utsätts för projektioner kan
ta emot och omvandla barnets projektioner till
vara en bidragande orsak. Som vi har sett är det
behovstillfredsställelse. Om vårdnadshavaren
just projektioner som många barn utsätts för i
istället skulle reagera genom att ge efter för sin
samband med psykisk misshandel. Projektion
egen ångest med fysiskt och psykiskt tillbakaär ett sätt för psyket att göra sig av med fragdragande, sker ingen bearbetning och barnet
ment som inte kan hanteras. Mekanismen är
hamnar i ett emotionellt och kommunikativt
ett omedvetet försvar som hänger samman med
tomrum. (igra 1993)
jagets förmåga till klyvning (klein 1992). Ett
När det istället är den vuxne som riktar prosvagt (eller ungt) jag har inte förmåga att hanjektioner mot barnet, blir det barnet som får till
tera både gott och ont samtidigt, det som kallas
sin tunga uppgift att tillfredsställa den vuxnes
ambivalens, utan världen upplevs som svart elbehov. Barnet kan inte värja sig mot den vuxnes
ler vit, företeelser och människor upplevs som
inre konflikter och mot de destruktiva impulser
antingen goda eller onda. Ju svagare jaget är
och starka känslor som hela tiden upptar barnets
desto starkare är dess förmåga till klyvning. För
uppmärksamhet. Barnets behov av att den vuxatt bevara sig själv som god, projiceras hotfulla,
ne kan spegla barnets känslor och impulser och
destruktiva och aggressiva impulser ut från jaget.
omvandla dem till att bli hanterbara för barnet,
Den impuls eller känsla som projiceras ut härrör
förblir otillfredsställt, så också barnets behov av
från en omedveten del av psyket som på grund
tröst, bekräftelse och av att få vara i fokus. Den
av ett inre ”övertryck”, försöker göra sig av med
vuxnes fokus ligger inte på barnets utveckling,
denna. Genom att tillskriva någon annan person,
utan på barnet som avlastare för den vuxnes egen
i detta fall barnet, negativa egenskaper uppstår
ångest. Detta blir till hinder för barnets utvecken reaktion och känslor väcks inom den andre,
ling.
de känslor som man själv inte kan härbärgera.
När barnet introjicerat (tagit in) och uppvisar
Depression
den utprojicerade känslan, upplever den vuxne
Flera av barnen i materialet berättar att de lider
en lättnad och en ångestreduktion. Barnets
av depression och att de gjort det under en lång
mottagande av känslan kallas projektiv identitid. De beskriver också händelser tillbaka i tiden
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
72
som man kan förstå har försatt dem i ett tillstånd
av sorg. Det kan vara föräldrars skilsmässa, en
anhörigs död eller att de tvingats flytta eller byta
skola. De berättar också att de gråter när föräldrar grälar och att de drar sig tillbaka till sina
rum för att skada sig själva som ett sätt att slippa
känna sorgens smärta efter att ha blivit psykiskt
misshandlade. Eftersom de samtidigt vistas i en
miljö präglad av emotionell omsorgssvikt, får de
ingen hjälp att hantera eller bearbeta dessa svåra
känslor. Mahlan (1993) skriver att en viktig orsak bakom depressioner handlar om känslor av
förlust, och i synnerhet om sorgkänslor som på
något sätt slagit fel och aldrig blivit ordentligt
genomarbetade.
ling. Blir barnet speglat som en positiv person,
en person som är värdefull för individerna och
för gruppen, är förutsättningarna stora det att
ska utveckla en positiv självbild. Självbilden ger
bland annat svar på frågorna, Vilket värde har jag
för andra? Vem är jag? Hur är jag? Vad kan jag?
och Vilka förutsättningar har jag att klara mig
i livet? När barnet systematiskt speglas som om
det besitter negativa egenskaper och reflekteras
som om det vore en negativ person blir barnets
självbild till slut negativ.
Speglingens betydelse för utveckling
Utvecklings- och växandeprocessen har en medfödd, inneboende drivkraft som med den rätta
speglingen transporterar barnet längs en optimal
utvecklingsbana när det gäller social, kognitiv
och emotionell utveckling.
När barn och ungdomar utsätts för psykisk
misshandel och emotionell omsorgssvikt som
beskrivits tidigare och därmed utsätts för en
negativ och destruktiv spegling, motverkas och
fördröjs den optimala utvecklingen.
Ångest
Det finns en nära koppling mellan rädsla och
ångest och även mellan aggression och ångest
(bowlby, 1973). Kopplingen handlar i första hand
om vår kropps biologiska och genetiskt nedärvda
förmåga att mobilisera energi vid fara. Kroppen
laddas så att säga automatiskt upp och förbereds
för strid eller flykt. När ingen urladdning sker
och den ansamlade energin inte ges någon form
av utlopp, kvarstår laddningen i kroppen i form
av så kallat tunnelseende, muskelspänningar,
ökad hjärtfrekvens och förhöjt adrenalinpåslag.
Känslan av att vara utsatt för hot utifrån ersätts
med känslan av att vara utsatt för hot inifrån. Det
kan kännas som att en inre explosion som skulle
upplösa hela personen eller som om en övergång
till ett tillstånd av galenskap är nära förestående.
Ångesten kan klinga av i takt med att verkligheten stabiliserar sig men anfall av ångest kan dyka
upp i situationer när man omedvetet associerar
till det som ursprungligen var skrämmande, till
exempel när man närmar sig huset där man bor,
när telefonen ringer eller när någon helt annan
människa gör eller säger något som påminner
om den person man är rädd för. Ångesten kan
också dyka upp när man slappnar av och minnen gör sig påminda. Tillståndet kan upplevas
som i det närmaste paralyserande. Barn och ungdomar beskriver att de ibland drabbas av panikångestattacker, då de plötsligt övermannats av
förlamande ångest, utan att nödvändigtvis göra
kopplingen till den skräckupplevelse som ångesten härrör ifrån. Ångest kan också ta sig uttryck
som ett krampanfall, något som några av barnen
berättar ett de drabbats av.
I. Barns språk
när de berättar
Den språkliga analys som avslutar resultatdelen
utgör inte studiens huvudfokus. Språkanalysen
hade kunnat göras betydligt grundligare, mer
analytiskt och mer omfattande, men det har inte
funnits tid till det i denna studie.
Det är intressant att se vilka ord barnen använder för att beskriva sin situation och sitt sinnestillstånd. De använder ofta ord som troligtvis kan uppfattas beskriva en mindre allvarlig
situation, än den situation som barnen faktiskt
försöker förmedla information om. När ett
barn till exempel säger att ”pappa är dum” eller
”mamma är elak” så är det inte säkert att man i
första hand associerar till sexuella övergrepp eller
psykisk misshandel. Det är som att det finns en
språkbarriär mellan barnet och den vuxne som
barnet söker hjälp hos. Många barn i studien
upplever att de verkligen har försökt att beskriva
sin verklighet, men att de inte fått gehör. De kan
ha använt sig av ord som hjälparen inte uppfattat
allvaret bakom och detta är varken barnet eller
hjälparen medvetna om. I mötet med hjälparen
sker något av en kultur- eller språkkollision, något som ställer stora krav på hjälparens kulturkompetens och språkkunskap och då menar jag
kunskap om barns och ungdomars språk och sätt
att berätta.
Spegling ger självbild
Människan är först och främst en social varelse.
Det är i relationer till andra människor som vi
utvecklas. Att vara accepterade av och tillhöra
en grupp (familj) är ett av våra mest fundamentala behov. Som tidigare nämnts bygger barnet
upp sin självbild med hjälp av omvärldens speg73
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
Av­slut­ning
fått utgöra rubriken för hela
studien, ”Kan man bli sjuk av ord?”, är hämtad
från ett av telefonsamtalen till Barnens Hjälptelefon och ställdes av en 13-årig flicka som en
inledning till samtalet. Därefter berättade hon
om de missförhållanden under vilka hon levde.
Det är min förhoppning att frågan i och med
denna studie blivit besvarad. Det råder enligt
min mening ingen tvekan om att man kan bli
sjuk av ord, allvarligt sjuk. De starka krafter som
påverkar ett barn som utsätts för psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt, går inte för
barnet att värja sig emot. Vi har sett att barn som
utsätts för dessa former av övergrepp löper stor
risk att drabbas av psykisk ohälsa. Dessutom ser
vi att det föreligger risk för att skolarbetet ska
drabbas negativt samt att utsattheten ska leda till
sociala konsekvenser, dvs problem i kamrat- och
kärleksrelationer. På grund av att hanterandet av
situationen tar så mycket av barnets energi och
uppmärksamhet i anspråk och att barnet inte får
den emotionella omsorg som det behöver för sin
utveckling, riskerar barnet även att drabbas av
förseningar i sin kognitiva, sociala och emotionella utveckling.
Det är också min förhoppning att denna studie ska bidra till en ökad kunskap åt alla de som
har som sitt yrke att försöka hjälpa barn i utsatta
situationer samt åt andra vuxna som möter barn
i sitt yrke eller privat, så att barn som drabbas av
psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt
i större utsträckning kan få den hjälp och det stöd
de behöver. Kanske kan denna studie, tillsammans med den vetenskapliga forskning som gjorts
om psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt, ligga till grund för kompetensutveckling
och för utvecklandet av ett validerat och standardiserat verktyg, med vars hjälp professionella som
har till uppgift att hjälpa utsatta barn, lättare kan
bedöma om barn är utsatta för psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt.
den fråga som
BRIS 2008-08-29
Karin Johansson
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
74
Bilagor
Tabell 0
Tabell 2
Fakta om studien
Resultat av selektiv kodning
Totalt antal
analyserade kontakter
Avgår1
1343
182
n=
1161
Antal telefonsamtal
Antal kontakter där
kategorin
återfinns
235
Finns
beskrivet
Andel av
i dessa
kontakter
avsnitt av
i materialet studien
20 %
A.1
639
Omständigheter
som utgör riskfaktorer
Vuxnas missbruk
Antal mejl
522
Vuxnas ohälsa
100
9%
A.2
Pojkar
183 (16 %)
Vuxnas oförmåga
70
6%
A.3
Flickor
973 ( 84 %)
Styvföräldrar
126
11 %
A.4
Kön okänt
4
Adoptivföräldrar
8
1%
A.5
Medelålder
14,35 år
Syskon med stora behov
59
5%
A.6
Föräldrar från andra kulturer
39
3%
A.7
Tabell1
Barnets / den unges egen partner
18
2%
A.8
Resultat av kvantitativ
språkanalys
Antal kontakter där
orden förekommer
Olika former av psykisk misshandel
och emotionell omsorgssvikt
Verbal tyranni
Hot och straff (inkl. bråk, skrik, hat
och aggressivitet)
Skuldpåläggning
279
24 %
B.1
383
33 %
B.2 & B.3
118
10 %
B.4
hjälp
296
Fysisk misshandel
301
26 %
B.5
dö
157
Sexuella övergrepp
125
11 %
B.6
bråk
144
Indirekt psykisk misshandel
142
12 %
B.8
426
37 %
B.9
Barnets egna
ord i mejlet
hat
144
Emotionell omsorgssvikt
rädd
138
Effekter för barnet
bry
134
Reaktioner och respons
335
29 %
D.1
orkar inte
123
Blåmärken i själen
229
20 %
D.2
gråt / grät
123 / 25
Symtom på psykisk ohälsa
356
31 %
D.3
121
Det går ut över skolan
93
8%
D.4.1
119
Strategier och uttryck
187
16 %
E
flytta
dum
skrik / skrek
111 / 50
Sköld
arg
110
Barnets hinder
146
13 %
F.1
hot
92
Hjälparens hinder
28
2%
F.3
jobbigt
82
Mötet med hjälparen
ledsen
79
Bristande hjälp
132
11 %
G.1
självmord
77
Åtgärder som förvärrat situationen
21
2%
G.2
vågar inte
62
Adekvata åtgärder har vidtagits
47
4%
G.3
dricker
60
Samband
mår dåligt
49
Barn beskriver samband
57
5%
H
skild /skiljas
49 /8
n=
1161
skäll
44
full
42
elak
41
alkohol
39
inte leva
34
rymt / rymma/ rymde
29
skylla / skyller
27
tröst
20
ångest
19
skrämd / skrämma
17
skuld
16
nere
15
n=
522
75
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
Tabell 3
Tabell 4
Barnens boende i de undersökta kontakterna
Kontaktområde enligt
jourarnas dokumentation
jämfört med i BRIS barnkontakter totalt för samma
period 2007 och totalt i landet.
i underlaget för denna studie jämfört med
i BRIS kontakter totalt för samma period 2007.
Totalt i
landet
2006
I detta
material
40 %
Alla
BK janaug 07
56 %
68 %
Ensamstående mor
20 %
14 %
19,2 %
Område
Familjekonflikter
Styvfamilj
12 %
6,3 %
7,0 %
Ensamstående far
9,9 %
5,8 %
4,8 %
Delat boende
8,8 %
Boende
Kärnfamilj
(SCB 2007)
Andel,
alla barn­
kontakter
jan-aug 07
21 %
Andel
55 %
Antal
642
Fysisk misshandel
36 %
420
7,9 %
Ensamhet
24 %
280
15 %
7,5 %
Missbruk i familjen
19 %
224
5,0 %
Familje- (foster-) hem
3,0 %
3,1 %
Annan psykisk ohälsa
18 %
208
12 %
Eget boende
2,9 %
3,6 %
Boende
18 %
206
6,5 %
Behandlingshem el. motsv. 1,2 %
1,8 %
Sorg
16 %
182
8,1 %
Annat
2,1 %
2,4 %
Sexuella övergrepp/ofredanden
15 %
169
6,7 %
n=
960
7062
Självmord/självmordstankar
14 %
168
9,5 %
Självdestruktivitet
12 %
145
9,3 %
Fysisk/Psyikisk ohälsa i fam
10 %
119
2,6 %
Skilsmässoproblem
9,6 %
111
4,3 %
4,9 %
Stress
9,2 %
107
Barnets missbruk
4,8 %
56
3,1 %
Ekonomi
3,8 %
44
1,6 %
Myndighetsproblem
3,7 %
43
2,2 %
Invandrar- och/eller flyktingfrågor
2,1 %
24
0,8 %
Fys missh eller sex övergr/ofr
45 %
528
14 %
Sa Psykisk ohälsa
35 %
408
Totalt
1161
25 %
14217
Tabell 5
Tabell 6
Förövare vid psykisk
misshandel
Variation i barnens kön, ålder, boende mellan olika former
av misshandel i BRIS barnkontakter från hela 2007
Förövare
Andel
Far
27 %
Mor
21 %
Båda vuxna
14 %
Pojkvän/Flickvän
7,3 %
Styvfar
5,4 %
Syskon
2,4 %
Lärare/skolpers.
1,8 %
Annan känd jämnårig 11 %
Annan känd vuxen 5,5 %
Annan/okänd
4,3 %
n=
782*
Andel kont. om pojkar
Sex övergr
17 %
Psyk missh
21 %
Alla barnkontakter
21 %
Andel kont om flickor
72 %
83 %
79 %
79 %
Medelålder, år
14,0
14,6
14,6
14,1
I kärnfamilj
48%
46%
47%
56%
I familj post skilsm
43%
39%
43%
33%
Ensam mor
15%
11%
17%
14%
Ensam far
13%
13%
7,0%
5,5%
n=
1 615
1 321
8242
21 401
Om boende
* 782 = 95 % av de kontakter som handlat om
psykisk misshandel i BRIS barnkontakter från
hela 2007.
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
Fysisk missh
28 %
76
Detaljerad
metodbeskrivning
växte fram i form av de primära ca 250 koderna har begrepp formulerats för att samla dessa koder i kategorier (kluster), dvs grupper av koder som på något sätt hör samman
eller beskriver liknande saker. Kategorierna har sedan samlats
ytterligare under övergripande begrepp eller teman (på en högre
abstraktionsnivå) utifrån hur de visade sig relatera till fenomenen
psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt. I detta moment
användes teoretiska tolkningsredskap som grundade sig både i
utredarens kunskap om psykologiska teorier och i utredarens erfarenhet från tidigare analyser av BRIS barnkontakter och arbetet
i BRIS stödverksamhet. Tolkningsakten är en subjektiv, skapande
process mellan den tolkande och det tolkade i vilken betydelser
uppstår, lever och dör bort. (Ödman 1994) All tolkning grundar
sig på tolkarens förförståelse.
Därefter gjordes ytterligare en kodning, en selektiv kodning
utifrån övergripande teman. Under och efter den selektiva kodningen har nya kategorier vuxit fram och det har uppstått behov av
att splittra vissa kategorier och formulera nya begrepp och teman.
Den sekundära kodningen med efterföljande kvantitativt resultat,
omfattar de övergripande begreppen eller temana men inte alla
75 kategorier.
De övergripande begreppen eller temana visade sig utgöra delar
i en process eller ett förlopp som illustreras i resultatredovisningen
med hjälp av en modell, en tematisk karta av hela analysen. Samtliga kategorier, begrepp och hela modellen för att beskriva processen, har därefter prövats mot materialet för att se om teorierna och
modellen håller.
Den första kodningen gjordes manuellt och den andra kodningen gjordes med hjälp av en datoriserad kodningsmall direkt i
databasen varefter kvantitativa data lätt kunde tas fram.
Presentationen av studien görs med modellen som utgångspunkt och underliggande struktur och rubrikerna utgörs av de
övergripande begreppen som huvudrubriker och det begrepp som
samlar varje kategori som underrubriker.
Resultatet presenteras tillsammans med ett antal genuina exempel ur materialet. Av sekretesskäl har dessa exempel komprimerats
och vissa data i dem har ändrats. Exemplen har också genomgått
språkliga förändringar för att underlätta läsandet samt ytterligare
avidentifiera dem.
För att få en uppfattning om vilka ord barnen använder för att
beskriva sin situation gjorde vi härutöver textsökningar på vanligt
förekommande ord.
allt eftersom resultatet
77
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
Litteratur
Almqvist / Broberg
Glaser, Danya
Barn som bevittnat våld mot mamma,
Göteborgs Stad, 2003
Emotional abuse and neglect (psychological
maltreatment): a conceptual framework, Child
Abuse & Neglect 26 (2002) 697-714
Arnell A. & Ekbom, I
”och han sparkade mamma…” Rädda Barnen,
1999
Bowlby, John
A secure base, Tavistock/Routledge, 1988
Bowlby, John
Effects of Emotional Abuse in Family and Work
Environments, Awareness for Emotional Abuse,
Journal of Emotional Abuse, Vol 5 (1) 2005
Handel, Gerald
Separation, anxiety and anger, Basic Books, 1973
Braun & Clarke
Childhood Socialization, Aldine de Gruyter,
New York, 1988
Higgins D. & McCabe M.
Using thematic analyses in psychology
Qualitative Research in Psychology,
2006;3:77-101
BRIS
Vad berättar barn om sina kontakter med BUP,
studie, BRIS, 2007
BRIS
Family Characteristics as Mediators of
Adjustment in Maltreated and Non-maltreated
Children, Paper presented to the Australian
Family Research Conference, Brisbane, Australia,
27-27 November 1996. School of Psychology,
Deakin University, Burwood
Hindberg, Barbro
BRIS-Rapporten 2007
Broberg / Almqvist / Tjus
När omsorgen sviktar, Rädda Barnen, 2003
Klinisk barnpsykologi, utveckling på avvägar, N
& K, 2003
Broberg / Granqvist m.fl
Hindberg, Barbro
Barnmisshandel, Rädda Barnen, 1997
Hjalmarson m fl.
Anknytningsteori, Betydelsen av nära
känslomässiga relationer, N & K, 2006.
Bruce P. & Azad, I.
Post-traumatic Stress Disorder in Children and
Adolescents, The ChildTrauma Academy, Baylor
College of Medicine, Houston, Texas, 1999
Carlberg, Gunnar
Healthy risk awareness motivates fracture
prevention behaviour, A grounded theory
analyses. International Journal of Qualitative
Studies on Health and Well-being 2007;2:236-245
Hjelmquist E. & Strömberg S.
Språkets psykologi, AWE /Gebers, 1983
Hund, Anita & Espelage, D.
Dynamisk utvecklingspsykologi, N & K, 1992
Carver & Scheier
Perspectives on personality, Allyn and Bacon,
1992
Crafoord, Clarence
Childhood emotional abuse and disordered
eating among undergraduate females:
Mediating influence of alexithymia and distress.
Child Abyse & Neglect 30 (2006) 393-407
Hwang / Nilsson
En bok om borderline, Natur och Kultur, 1986
Donaldson, Margaret
Utvecklingspsykologi, N & K, 2003
Igra, Ludvig
Hur barn tänker, Almqvist & Wiksell, 1991
Objektrelationer och psykoterapi, N & K, 1993
Dyregrov, Atle
Jansson m fl.
Barn och trauma, Studentlitteratur, 1997
Våld mot barn 2006-2007, Allmänna Barnhuset
och Karlstads Universitet 2007:4
Erling / Hwang
Ungdomspsykologi, utveckling och livsvilkor,
N & K, 2001
Evans, Helen
Emotional abuse, NSPCC, 2002
Fernandopulle & Fernando
Jellen L. m fl.
Child Emotional Maltreatment: a 2-year study of
US Army Cases, Child Abuse & Neglect 25 (2001),
623-639
Jung, Carl G/von Franz m fl.
Development and initial validation of a scale
to measure emotional abuse among school
children aged 13-15 years in Sri Lanka. Child
Abuse & Neglect 27 (2003), 1087-1099
Flavell/Miller/Miller
Cognitive development, Prentice-Hall
International Editions, 1977
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
Goldsmith R. & Freyd J.
78
Människa och hennes symboler, Forum, 1992
Kent A. & Waller G.
The Impact of Childhood Emotional Abuse: an
Extension of the Child Abuse and Trauma Scale,
Child Abuse & Neglect, Vol 22, No. 5, 393-399,
1998
Kent, Angela & Waller, Glenn
The Impact of Childhood Emotional Abuse, Child
Abuse & Neglect Vol 22, No 5, 393-399, 1998
Kihlbom, Magnus
Den eviga familjen, N & K, 1989
Killén Kari
Svikna barn, W & W, 2003
Klein, Melanie
Kärlek, skuld och gottgörelse, Natur och Kultur,
1988
Lagerberg, Dagmar
Du skall icke slå, Liber1985
Ljungberg, Tomas
AD/HD i nytt ljus, Exiris 2008
Lowen, Alexander
Föräderiet mot kroppen, W & W, 1977
Lundsbye m fl.
Familjeterapins grunder, N & K, 1992
Malan, David H.
Psykoterapi och psykodynamisk vetenskap,
N & K, 1993
Mazzeo E. & Espelage D.
Association Between Childhood Physical
and Emotional Abuse and Disordered Eating
Behaviors in Female Undergraduates: An
investigation of the Mediating Role of
Alexithymia and depression, Journal of
Counseling Psychology 2002, vol. 49, No.1, 86-100
Mc Dougall
Försvar för det annorlunda, N & K, 1994
Moxnes, Paul
Vardagens ångest, N & K, 1991
Persson, Britt
Det tidlösa våldet, Rädda Barnen, 1992
Rogers, Carl R.
On becoming a Person, Houghton Mifflin
Company, Boston, 1961
Sanders B. & Becker-Lausen E.
The Measurement of Psychological
Maltreatment: Early Data on Child Abuse and
Trauma Scale, Child Abuse & Neglect,
Vol. 19. No 3, 315-325, 1995
SCB
Sebre S. m fl.
Cross-cultural comparisons of child-reported
emotional and physical abuse: rates, risk factors
and psychosocial symptoms, Child Abuse &
Neglect 28 (2004) 113-127
Shumba, Almon
The nature, extent and effects of emotional
abuse on primary school pupils by teachers in
Zimbabwe, Child Abuse & Neglect, 26 (2002),
783-791
Sifneos, Peter E.
The Prevalence of ‘Alexithymic’ Characteristics
in Psychosomatic Patients. Psychotherapy an
Psychosomatics, 22, 255-262 (1973)
Simeon D. m fl.
The role of Chilhood Interpersonal Trauma in
Depersonalization Disorder, American Journal of
Psychiatry 158:7, July 2001, 1027-1033
SOU 2001:72
Barnmisshandel - Att förebygga och åtgärda
Starrin, Larsson mfl.
Från upptäckt till presentation, Studentlitteratur,
1991
Stern, Daniel N.
Spädbarnets interpersonella värld, N & K, 1992
Stern, Danile N.
Ett litet barns dagbok, N & K, 1992
Straus M. A. m fl.
The multidimensional Neglectful Behavior Scale,
(paper) Family Research Laboratory, Univerity of
New Hampshire Durham, 1995
Sylvander, Inga
Psykologiskt arbete med barn, N & K, 1987
Thompson, A. & Kaplan C.
Emotionally abused children presenting to child
psychiatry clinics, Child Abuse & Neglect, Vol 23,
No 2, 191-196, 1999
Ödman, Per-Johan
Tolkning, förståelse, vetande, Hermeneutik…,
AWE/Gebers, 1994
Footnotes
Barn och deras familjer 2006, Statistiska
Centralbyråns demografiska rapporten 2007:4
Schneider M. W. m fl.
Do allegations of emotional maltreatment
predict developmental outcomes beyond that
of other forms of maltreatment? Child Abuse &
Neglect 29 (2005), 513-532
Schweigert, W. A.
Research Methods & Statistics for Psychology,
Brooks/Cole, 1994
1 182 av de totalt 1343 kontakterna visade sig inte innehålla någon i detta sammanhang användbar information
och avgår därför. Att de hamnat i materialet beror på
att de har en kvantitativ markering för psykisk misshandel
men i den kvalitativa informationen saknas beskrivningar
av detta.
2 Den kategorisering som gjordes av jourare direkt efter
varje kontakt visade en mindre andel kontakter om
psykisk misshandel än vad som visade sig vid en noggrannare genomläsning av kontakterna som gjordes inför
BRIS-rapporten.
79
2008 • Kan man bli sjuk av ord?
Barnens Hjälptelefon
0200-230 230
BRIS-mejlen
www.bris.se
BRIS Vuxentelefon – om barn
077-150 50 50
Medlemskap och gåva
Pg 90 15 04-1
• Kan man
bli sjuk av ord?
BRIS 2008
Karlavägen
121
115 26 Stockholm
80