Är vissa västerhavsarter mer miljövänliga än andra att odla? Johan Hansson Uppsats för avläggande av masterexamen i Miljövetenskap 30 hp Institutionen för biologi och miljövetenskaper, Göteborgs universitet Februari 2013 Sammanfattning Under de senaste 50 åren har den tekniska utvecklingen inom fiskerinäringen varit så omfattande att det idag föreligger hög risk för utfiskning av havens bestånd på grund av kraftigt ökad fångstkapacitet. I likhet med övriga hav är Västerhavet hårt drabbat genom alltför intensivt fiske, där kraftigt minskade bestånd och förändrade ekosystem är några av resultaten. I denna situation kan fiskodling vara ett alternativ. Utifrån den reella verklighet vi lever i är fiskodling en del av den framtida fiskproduktionen. I ett land som Sverige med en lång kust och en yta som till 9 % täcks av sjöar och flera större älvar kan en utbyggnad av Svensk fiskodling förväntas. Vilka fiskarter kan odlas i Sverige? Skall ekonomiska, sociala eller ekologiska aspekter prioriteras? Då fiskodling har en mycket svag position i Sverige med en förhållandevis låg produktion så är kunskapen om de flesta fiskarternas odlingspotential relativt begränsad. I sydvästra Sverige finns inga större fiskodlingar och längs med västkusten är utbudet minimalt. Därmed föreligger en begränsad erfarenhet att odla fisk i Kattegatt och Skagerrak. Huvudsyftet med denna undersökning var att jämföra fiskarter från Kattegatt och Skagerrak och ta reda på vilka av dessa som är mest fördelaktiga att odla i ett miljöperspektiv. Ekonomiska aspekter nämns i rapporten men är inte huvudmålet, utan fokus ligger uteslutande på miljömässiga aspekter. Resultaten har tagits fram genom litteraturstudier och beräkningar har utförts på utsläpp av kväve (N), svavel (S), koldioxid (CO2) samt energiåtgången (E) inom fiskerinäringen. Dessutom redovisas utsläpp av kväve och fosfor (P) utifrån fiskodling. Utöver informationen från litteratur har ett flertal intervjuer genomförts med berörda aktörer såsom fiskare, fiskodlare och forskare, samt organisationer och myndigheter. Fisket har beräknats utifrån två olika fartygssegment: demersal och kustsegment. Demersalt fartygssegment motsvarar fiske längs botten d v s bottentrålning. Kustsegmentet motsvarar pelagiskt fiske, vilket betyder fiske som sker i öppna vatten. Dessa fartygssegment motsvarar den tekniken som används vid fiske av berörda fiskarter som behandlas i undersökningen. Utsläppen av N och P vid odling har beräknats för konventionell kassodling med effektiv utfodring av fiskarna året runt. Resultatet visar på att havskatt är den mest fördelaktiga fisken att odla av de fem valda fiskarterna utifrån de parametrar som tillämpas i denna studie. Minst lämpad för fiskodling är sjötunga. Utsläppen av N, S och CO2 samt energiåtgången från fisket i Västerhavet är förhållandevis små. Kväveutsläppet är jämfört med fiskodlingen mycket låga. Koldioxidutsläpp och energiåtgång över ett år för hälleflundran motsvarar endast årsförbrukningen hos 15 bilar. Detta tyder på att utsläppen av N, S och CO2 samt energiåtgången från fisket i Kattegatt och Skagerrak har ringa betydelse för de minskade fiskbestånden. Av de två olika fartygssegment som behandlas i denna är kustsegmentets fartyg mindre miljöpåverkande än de demersala fartygen. 1 Summary During the past 50 years the extensive technological development within the fishing industry resulted in such a significant increase in fishing capacity that there is a considerable risk of a collapse of marine stocks. Like other seas Kattegat and Skagerrak are severely affected by overfishing, with greatly reduced populations and changing ecosystems. In this situation, fish farming can be an alternative for future fish production. Based on the reality we live fish farming is a part of the future of fish production. In a country like Sweden with a long coastline and a surface where 9 % is covered by lakes and several major rivers an establishment of Swedish fish farming can be expected. Which species can be farmed in Sweden? Should economic, social or ecological aspects prioritize? Since fish farming has a very weak position in Sweden with a relatively low production, the knowledge of the growth potential for most fish species is relatively poor. In southwest Sweden, there are no major fish farms and along the west coast the supply is minimal. Thus the experience of farming fish in Kattegat and Skagerrak is limited. The main purpose of this study was to compare fish species from Kattegat and Skagerrak in order to find out which one of these is most advantageous to farm from an environmental perspective. Economic considerations mentioned in the investigation are not the object of the investigation, the focus is exclusively on the environmental aspects. The information that has been achieved through literature studies and calculated emissions include nitrogen (N), sulfur (S), carbon dioxide (CO2) and energy consumption (E) for fishing. Furthermore, reported emissions of nitrogen and phosphorus (P) for fish farming have been estimated. In addition to the information obtained through the literature, a series of interviews has been made with stakeholders such as fishermen, fish farmers and researchers and organizations and authorities. Fishing has been calculated for the two types of vessel segments: demersal and coastal. Demersal vessel segments corresponding to fishing at the bottom called bottom trawling. Ships corresponding coastal segment represent fisheries carried out in open water. These vessel segments correspond to the technology used in fishing for the species in the study. The results on emissions from cultivation were calculated for conventional cage farming with efficient feeding of fish year round. The results show that the catfish was the most environmental beneficial species for farming based on parameters used in this study. Least suited for fish farming was sole. Emissions from fishing in Kattegat and Skagerrak are relatively small. Nitrogen emission is compared to fish farming very low. Carbon dioxide emissions and energy consumption over a year for halibut (which in this report is the most challenging fish to fish) correspond to the annual consumption of only 15 cars. This suggests that the emmisions from the fishery in Kattegat and Skagerrak has little importance for the reduction in fish stocks in the Kattegat and Skagerrak. Among the two vessel segments used for fishing the coastal segment vessels less polluting than demersal segment. 2 Innehållsförteckning Sammanfattning....................................................................................................................................... 1 Summary ................................................................................................................................................. 2 1. Inledning.......................................................................................................................................... 4 2. Bakgrund ......................................................................................................................................... 5 3. 4. 2.1 Fiskets utveckling.................................................................................................................. 5 2.2 Problematik fiske................................................................................................................... 6 2.3 Fiskodlingens utveckling....................................................................................................... 7 2.4 Problematik fiskodling .......................................................................................................... 8 Metodik......................................................................................................................................... 10 3.1 Litteraturstudie .................................................................................................................... 10 3.2 Urvalsprocessen................................................................................................................... 11 Resultat.......................................................................................................................................... 13 4.1 Beskrivning av valda arter................................................................................................... 13 4.1.1 Havskatt (Anarhichas iupus) ......................................................................................... 13 4.1.2 Hälleflundra (Hippoglossus hippoglossus).................................................................... 13 4.1.3 Lyrtorsk (Pollachius pollachius)................................................................................... 14 4.1.4 Piggvar (Psetta maxima) ............................................................................................... 14 4.1.5 Sjötunga (Solea solea)................................................................................................... 14 4.1.6 Referensfisk: Lax (Salmo salar).................................................................................... 15 4.1.7 Utvalda rödlistade arter ................................................................................................. 15 4.2 Föroreningar från fisket....................................................................................................... 16 4.3 Föroreningar från fiskefoder ............................................................................................... 20 5. Diskussion ..................................................................................................................................... 21 6. Slutsatser ....................................................................................................................................... 23 7. Tackord.......................................................................................................................................... 23 8. Referenser...................................................................................................................................... 24 Bilaga A. Intervjuade personer och frågor ............................................................................................ 26 Bilaga B. Beräkningar av utsläpp.......................................................................................................... 27 Bilaga C. Innehåll av kväve (N) och fosfor (P) i fiskfoder ................................................................... 28 3 1. Inledning Om dagens fiske skulle fortsätta på samma sätt som nu är det möjligt att haven töms på fisk i framtiden. Redan idag är 10 % av alla fiskbestånd utfiskade och hela 65 % är överexploaterade (Andersson, 2006). Utfiskningen av haven upplevs idag som ett reellt hot. Som ett resultat av detta har fiskodlingen blivit en möjlighet att rädda fiskbestånden i havet. Dock medför odlingen av fisk många frågor. Är odling lösningen till utfiskningen eller bidrar den till det? Hur och var skall man odla och slutligen huvudfrågan som denna rapport tar upp, vilka arter skall vi odla? Vilka parametrar skall beräknas? Rapport ger inte svaret på fiskodlingens framtid utan endast ett förslag på lämpligheten att odla vissa arter. Syftet med denna studie var att jämföra fem olika fiskarter från Västerhavet och undersöka vilken eller vilka av dessa som är mest fördelaktiga att odla. Jämförelsen har gjorts ur ett miljöperspektiv genom att beräkna utsläppen från fisket respektive odlingen av dessa arter. För fisket beräknas utsläpp av kväve (N), svavel (S) och koldioxid (CO2) samt hur stor energiförbrukningen (E) är. För odlingen beräknades utsläpp av kväve och fosfor (P) vid utfodring. Aktuella frågeställningar har varit: Är vissa fiskarter från Västerhavet mindre miljöstörande att odla längs Svenska Västkusten jämfört med andra? Har utsläppen till luft från fiskfartygen i Västerhavet någon betydande påverkan över de minskade fiskbestånden i Västerhavet, och vilket fartygssegment är mest påfrestande för miljön? Följande avgränsningar har gjorts: På grund av tidsbrist har antalet fiskarter begränsats till fem i denna undersökning. Studien baseras därför huvudsakligen på litteratur inom fiske och fiskodling kompletterat med intervjuer av personer inom berörda områden. 4 2. Bakgrund 2.1 Fiskets utveckling Fisk har genom alla tider varit en viktig proteinkälla för människan och hennes hälsa. Idag får hela 3 miljarder människor 15 % av sitt animala proteinintag via marin föda (Österblom, 2009). Ökad befolkningsmängd och en fortsatt emigrering mot världens kuster förväntas fortsätta i framtiden och därmed kommer fiskens roll bli än mer betydande (Andersson, 2012). Idag är hela 41 miljoner människor på ett eller annat sätt sysselsatt inom fiskerinäringen. Fisket har sedan 50-talet exploderat då fångsterna låg på cirka 20 miljoner ton landad fisk per år till dagens cirka 85 miljoner landad fisk per år (Ackefors, 2009). Som en konsekvens av detta kommersiella rovfiske har en majoritet av de marina arterna haft en dramatisk nedgång de senaste 50 åren där 65 % av världens fiskbestånd är maximalt exploaterade eller överexploaterade och 10 % av bestånden är utfiskade (Andersson, 2006). Värst drabbat är de stora rovfiskarna vilket lett till ”fishing down the food web” som innebär att när de stora attraktiva arterna är utfiskade riktar man fisket mot mindre arter o s v, se figur 1 (Ackefors, 2009). Figur 1. Utfiskning av stora arter, s.k ”fishing down the food web” (Ackefors, 2009). De mest utsatta områdena är de kustnära. Kustområdena längs östra sidan av Atlanten och Stilla havet utgör 10 % av världshavens yta och bidrar med 80 % av allt fiske (Rydberg, 2009). I likhet med världen fiskbestånd så har även de i Västerhavet minskat drastiskt. Här började förändringar i fiskbestånden upptäckas under tidigt 1900-tal. Innan 1850-talet var det vanligt med fiskar upp till 15 kilo längst med kusten, men i början av 1900-talet var huvuddelen av de 5 större fiskarna borta. I Skagerrak och Kattegatt har de flesta rovfiskbestånden minskat med över 70 % under den senaste 100 åren. Under de senaste 40 åren har fiskarnas medelstorlek minskat med 50 % (Havsmiljöinstitutet, 2011). Fiskodlingen har blivit ett möjligt alternativ till det konventionella fisket för att rädda fiskbestånden i havet. Eftersom det annars är risk för att fiska ut världens hav. 2.2 Problematik fiske Problemen för fiskerinäringen är idag många och omfattande. Det mest uppenbara hotet mot havens fiskbestånd är det överfiske som sker som ett resultat av den snabba tekniska utvecklingen som pågått sedan 1950-talet. Genom denna har fiskredskapen blivit större och effektivare vilket idag gör det möjligt att fiska upp bestånden snabbare än fiskarna hinner reproducera sig. Dessutom har denna utveckling gjort det mer eller mindre omöjligt för fisken att gömma sig. Fiskeflottan är idag utrustad med isbrytare för att kunna fiska i istäckt vatten och sofistikerade ekolod möjliggör att följa var stimmen befinner sig. Dessutom kan gigantiska nät firas ned på flera tusen meters djup. Dessa effektiva fiskredskap kan också bidra till större bifångster, vilket i sig är ett allvarligt problem. Med andra ord har den tekniska utvecklingen medfört att skyddade lekområden för fisken minskat, där den tidigare i lugn och ro hade möjlighet att reproducera sig. Samtidigt som den tekniska utvecklingen har skenat har kunskapen om olika arters livsmönster gått desto långsammare. Till exempel finns det än idag arter där man inte känner till hur och var reproduktionen genomförs, det mest kända exemplet är ålen. Överfisket påverkar inte bara stimmens storlek och genetisk variation utan leder även till storskaliga förändringar av ekosystem. Överfisket av rovfiskarna är orsaken till övergripande förändringar av ekosystem t ex förstärkning av övergödningsproblemet (Havsmiljöinstitutet, 2011) Ett annat av de stora problemen inom fisket är det illegala, icke rapporterade och oreglerade fisket. Detta kan vara allt från en enskild fiskare med kastnät i Ghana till ett utförsäkrat fiskefartyg i Europa som fiskar utefter Östafrikas kust. Roten till detta problem är oförmåga och ansvarslöshet hos vissa nationer. Det är varje nations skyldighet att kontrollera sin fiskeflotta. När denna kontroll inte genomförs skapas en fiskeflotta som inte fiskar efter de internationella överensstämmelserna. Detta illegala fiske beräknas årligen uppgå till cirka 10 miljoner ton (Doulman, 2009). Denna slapphet från vissa nationer skapar ett ännu hårdare tryck på ett redan hårt utsatt fiskbestånd. Dessutom finns det ingen statistik över vilka arter som drabbas av tjuvfisket, ett problem som försvårar kvotsättningen av olika arter då den föregående kvotsättningen utan kännedom kan ha överstigits p g a det illegala och icke rapporterade fisket. Till stor del råder det en samstämmighet över ett behov av en mer effektiv bevarandepolitik av världens fiskebestånd. Trots det så har skilda åsikter om vilken roll fiskenäringen spelar ekonomiskt och socialt i de enskilda nationer samt skilda meningar om fiskerinäringens behov lett till kortsiktiga ekonomiska villkor (Andersson, 2006). Klimatförändringen är indirekt en stark bidragande orsak till ett minskat fiskbestånd. Effekterna av klimatförändringarna i den marina miljön har redan visat sig i form av ökad vattentemperatur och smälta poler. En ”osynlig” men minst lika dramatisk förändring är försurningen av haven. Alla dessa förändringar skapar nya habitat i haven och kräver därmed nya livsegenskaper. De arter som inte klarar av att anpassa sig i den nya miljön kommer drabbas av enorma negativa konsekvenser (Österblom, 2009). 6 Slutligen skapar överfisket och utrensningen av de stora individerna problem med reproduktionen och den viktiga genetiska variationen. De gamla stora honorna läger avsevärt fler ägg än unga honor. Så avsaknad av gamla honor minskar beståndets förmåga att reproducera sig, dessutom minskas den genetiska mångfalden vilket försvagar beståndets förmåga till anpassning av habitatförändringar och möjligheten att överleva (Fiskeriverket, 2011). 2.3 Fiskodlingens utveckling I en tid där haven håller på att tömmas på sitt innehåll är vattenbruk (gemensam benämning på odling av fisk, skaldjur, blötdjur och alger under kontrollerade former i vattenmiljö, Länsstyrelsen, 2010) och då främst fiskodling ett alternativ i kampen mot överfisket. Odling av marina arter har förekommit under tusentals år, då liksom nu dominerar främst Kina men även övriga Sydostasien odling av marina arter. Kina står idag för cirka 70 % av världens fiskodling. Den form av odling som alltid dominerat i Kina är ett småskaligt system för hemmabruk med en minimal miljöpåverkan eftersom man använder sig av enkel teknik och tillför lite energi då odlingarna främst gäller herbivor arter (växtätande). Efter andra världskriget har en förändring skett inom vattenbruket. På grund av en växande välfärd har efterfrågan av stora karnivorer (köttätare) arter så som lax, havsabborre och ål m fl ökat. Den ekonomiska utvecklingen har gjort det möjligt att tillfredställa denna efterfrågan i form av utvecklingen av kommersiell odling av marina arter och utvecklingen har gått fort. 1970 motsvarade fiskodling 3,9 % av all fiskproduktion, 2000 var den siffran 27,3 % (White et al., 2004). År 2006 var 47 % av all konsumerad fisk odlad (Andersson, 2012). Världens vattenbruksproduktion har sedan 1970-talet ökat med cirka 9 % per år (White et al., 2004; Larsson et al., 2009). Globalt har vattenbruket de senaste decennierna varit den del av livsmedelssektorn som har vuxit i särklass snabbast, en utveckling som enligt Larsson et al. är ett måste ifall mänskligheten skall fortsätta att konsumera fisk och skaldjur i samma omfattning som idag (Larsson et al., 2009). Samtidigt som världens vattenbruksproduktion har exploderat de senaste decennierna så har vattenbruket i Sverige svarat för en svag utveckling. Vattenbruket är en stor outnyttjad resurs med tanke på Sveriges geografi. Sveriges sjöar täcker 9 % av landets yta. Lägg där till alla älvar samt en mycket lång kust och potentialen för vattenbruket blir mycket tydlig. Trots denna fördelaktiga geografi är det svenska vattenbruket för närvarande en förhållandevis liten näring, såväl gentemot andra näringar nationellt så som vattenbruk i andra länder (Larsson et al., 2009). Som en jämförelse över Sveriges magra utveckling inom vattenbruket får Norge stå som raka motsatsen. Medan Norge har utvecklat sitt vattenbruk från 600 ton lax per år 1971, till 50 000 ton 1981. Idag exporterar Norge cirka 600 000 ton lax per år. Här ligger Sverige långt efter, den största produktionen är av regnbåge och uppgår till cirka 7 000 ton per år. 2006 producerade Sveriges vattenbruk totalt 9 600 ton (Larsson et al., 2009). Med tanke på att endast 2,5 % av världens vattenbruksodling sker i Europa samtidigt som vattenbruksproduktionen står för 46 % av världens marina konsumtion så är behovet av ett utbyggt vattenbruk i Europa tydligt (Svensktvattenbruk, 2013). Där har Sverige möjlighet att bli en viktig faktor tack vare sina naturliga förutsättningar. Det har uppskattats av forskare på SLU att enbart kraftverksmagasinen har en odlingspotential på upp till 70 000 ton per år utan att påverka närmiljön negativt (Larsson et al., 2009). Lägg där till kuststräckan samt alla sjöar så ökar potentialen än mer. 7 2.4 Problematik fiskodling Liksom fisket finns det en rad stora problem med att odla fisk. I denna studie kommer de mest kritiska aspekterna inom odling att redovisas. Foder anses vara en av de mest miljöpåverkande faktorerna vid odling av marina arter och dess negativa påverkan kommer att öka lika kraftigt som efterfrågan av karnivor fiskar gör. Att föda upp karnivorer eller omnivorer (livnär sig både på vegetarisk och animalisk föda) innebär att man måste fiska upp foderfisk för att tillgodose deras näringsbehov (Andersson, 2012). Till exempel går det åt hela 2,8 kilo vildfångad fisk för att tillverka fiskmjöl- och olja som ökar den odlade fiskens vikt med 1 kilo (Ellingsen och Aanondsen, 2006). Detta betyder i praktiken att vi gör en ren energiförlust och att vi bara skapar en förädling av ändliga resurser. För även om fisket av stora karnivorer skulle minska är det viktigt att inte överfiska mindre arter. Är det för hårt tryck på mindre arter för att föda odlad fisk betyder det att de vilda karnivorer arterna inte kan föröka sig ordentligt då deras föda är försvunnen. Det är tydligt att mata fisk med fisk är negativt ur flera aspekter. Fiskodlingens övergödningseffekt, d v s utsläppen av fosfor och kväve till omgivande vatten, är det kanske mest uppmärksammade miljöproblemet. Hur stor effekt närsalter får i vattnet, d v s vilken koncentrationshöjning de leder till, styrs till stor del av vattenomsättningen. Ju mer vatten som strömmar genom vattenområdet desto större utspädningseffekt och desto mindre koncentrationshöjning (Alanära och Andersson, 2000). Det är således vattenområdets utspädningseffekt som begränsar fiskeodlingens storlek. Övergödning ger upphov till en ökad primärproduktion vilket leder till ökad biomassa som ger ett försämrat siktdjup. En ökad biomassa ger ett ökat nedfall av materia till botten och en ökad nedbrytning vilket leder till en förhöjd syrekonsumtion vid botten och i västa fall bottendöd som resultat (Johansson et al., 2000). Likt sjöar är det samma princip bakom placering av kassar i havsvatten. Odlingens storlek och placering beror på vattenutbytets kapacitet att hålla närområdet i ett hälsosamt tillstånd. Antal rymningar från fiskodling och hur den odlade fisken påverkar den ursprungliga stammen är idag inte fullt klarlagt. Därmed har man bara grova uppskattningar som säger att mellan 1-5 % av fiskarna rymmer från sina odlingar. Trots denna låga siffra så motsvarar det endast i Norge upp till 500 000 förrymda fiskar per år (Paaksamaa och Petersson, 2005). Trots stor osäkerhet så finns det dokumenterade fall av påverkan vid rymning, dels i Nordamerika där det finns flera kända fall av förrymd fisk som smittat den ursprungliga stammen (Paaksamaa och Petersson, 2005) och dels i en studie av Gharrett och Smoker (1991) där det påvisas att en odlad art kan beblanda sig med den ursprungliga stammen med förändrad genetisk uppsättning. Resultatet blir ett blandat bestånd som inte längre har samma grad av anpassning till miljön som den ursprungliga stammen hade. Denna försvagning av stammen är irreversibel. Med det menas att när väl den genetiska blandningen har skett så kan processen 8 inte backa (Nilsson, 2000). Således ökar dödligheten för den beblandade arten. Ett ytterligare problem gällande rymningar är oförutsägbarheten. En viktig detalj för att minimera rymningarna är kassarnas utformning (Nilsson, 2000) men att kassarna går sönder på grund av oväder eller sabotage är oförutsägbart (Paaksamaa och Petersson, 2005). I en fiskodling utsätts fisken för varierande grad av ”stress”, vilket tillåter att en latent liggande infektion mycket snabbt kan utvecklas med hög död- och sjuklighet i kassen som följd. För den vilda fisken är denna epidemiska situation mycket ovanlig. Sjukdomsspridningen i vatten sker genom att smittämnet passivt sprids från infekterad fisk och ut i vattnet och kan därmed spridas långa sträckor vilket betyder att om en infektion bryter ut i en kasse så kan även fiskar långt från kassen påverkas. Sjukdomsöverföring och interaktioner mellan odlad och vild fisk sker i vattnet via odlingens vattenintag/utlopp eller genom direkt kontakt mellan fisk till fisk. Det kan också ske genom vandrande fisk som når fiskodlingens vattenintag och genom förrymd odlad fisk som bär på smittämnet (Wichardt, 2000). Smittorisken är en betydande parameter vid val av plats. Sker odling för nära botten kan slam virvla upp i kassen och orsaka dålig miljö. Dessutom kan parasiter och andra sjukdomar spridas via närkontakt med botten (Alanära och Andersson, 2000). 9 3. Metodik 3.1Litteraturstudie Studien utgår från två moment: dels som litteraturstudie och dels intervjuer. Intervjuer med berörda personer från såväl fiskare, fiskodlare som forskare, organisationer samt myndigheter har haft en betydande roll till studien. Intervjuade personer samt intervjufrågor redovisas i bilaga A. Egen provtagning uteblev på grund av ekonomiska skäl och tid. Alla resultatvärden har räknats ut via den framtagna statistiken. Följande parametrar har valts att inkludera vid framtagningen av resultatvärdena: fiskets påverkan där utsläpp från fartyg och innehållet i fartygens drivmedel redovisas, fiskodlingens påverkan där innehållet i fodret redovisas samt de utsläpp som följer på grund av fodret. Fiskets påverkan har beräknats genom yrkesfiskets fångststatistik från Havs- och Vattenmyndighetens databaser. Där framgår mängden fisk som har fångats och hur mycket varje fartygssegment fångar av varje art. Hur mycket utsläpp varje fartygssegment står för uppskattades genom diskussion med Jonas Eriksson vid Havs- och Vattenmyndigheten i jämförelse med en studie av Utne (2008). I denna studie framgår det hur mycket drivmedel varje fartyg förbrukar per 1000 kilo fångad fisk. Drivmedlets innehåll bestämdes via diskussioner med säljare av drivmedel, samt statistik från dessa företag. Företagen i detta fall var Bröderna Petersson bunkerservice (Bertil Peterson), Donsö bunkerservice (Ragnar Kristensson) samt oljebolagen Preem (Rabeeh Najafi) och OKQ8. De föroreningar som redovisas för fångad fisk är koldioxid, kväve och svavel, och därutöver redovisas energiåtgången. Fiskodlingens påverkan har beräknats efter hur mycket foder som förbrukas och vad det består av. De föroreningar som redovisas för odlad fisk är kväve och fosfor. För att få fram vikten som de fem valda arterna ökar under sina 18 första månader i odling användes först Von Bertalanffys growth equation (FAO, 1998) för att få fram artens längd efter 1,5 år i fritt tillstånd. Därefter användes standard weight equation (Fishbase, 2012) för att beräkna den aktuella fiskens vikt efter 1,5 år i fritt tillstånd. Anledningen till att beräkningen utförs på vild fisk är brist på kunskap om de valda västerhavsarternas tillväxt i odlat tillstånd. Just kunskap är anledningen till att laxen har valts som referensfisk. Beträffande laxen finns god information både om den vilda samt den odlade fiskens utveckling under de första 18 månaderna. Korrelationen mellan viltfångad och odlad lax får bli ett uppskattat värde för de andra arterna då det förekommer relativt lite data om de andra västerhavsarternas utveckling i odlingsmiljö. Fodrets kväve- och fosfor innehåll togs fram via Aller Aqua (Aller-aqua, 2012) statistik och anges i procent. Hur stora utsläppen blir under ett år ges av fodrets innehåll multiplicerat med fiskens tillväxt under första året. Det som räknas till utsläpp är spill och fekalier som når den fria vattenmassan. 10 3.2 Urvalsprocessen Parallellt med denna studie pågår ett liknande större projekt på forskarnivå. Detta projekt har i större grad fokuserat på de ekonomiska aspekterna och hur kommersiellt gångbara de valda arterna är. Istället för att uppfinna hjulet på nytt har jag tagit del av deras urvalsprocess för val av arter. Dessutom leder detta förhoppningsvis till att våra studier på ett tydligare sätt kompletterar varandra. Urvalsprocessen som Albertsson et al. (2012) har använt sig av är uppdelad i fyra steg. Steg 1: Svenska marina arter Basmaterialet i urvalsprocessen var Artdatabankens register över ”svenska marina arter” med reproducerande bestånd i Västra Götaland, Halland och Skånes län ut. Denna lista innehöll även lax, öring och sik men då öring och lax har delar av sin livscykel i sötvatten och sik inte är utbredd på den svenska västkusten valdes dessa arter bort eftersom målet var att hitta fiskarter för marin odling. Steg 1 resulterade i en lista på 97 arter. Steg 2: Kommersiellt lovande arter Arterna från steg 1 utvärderades utifrån ett kommersiellt perspektiv. Olika faktorer kan användas för att avgöra detta, såsom konsumtionsvärde eller marknadsvärde. Det senare valdes till slut som urvalskriterium och togs fram som det pris som registrerade förstahandsmottagare (t ex fiskeauktionerna och andra fiskehandelsbolag) betalar. Statistik på dessa så kallade avräkningsnoter ansvarar Havs- och vattenmyndigheten för och baseras på det pris som fiskaren får för hel fisk. För att göra en bedömning om olika arter kan betraktas som kommersiellt lovande, har arternas marknadsvarde jamförts med produktionskostnaden for lax. Lax bedöms vara en art för vilken odling och produktionskostnad har optimerats, detta ger därmed en fingervisning om minimikostnaden för odling av andra fiskarter. 2010 var odlingskostnaden for lax i Norge cirka 23 SEK/kg helfisk. Arter med ett marknadspris lägre än denna odlingskostnad bedömdes som svåra att få lönsamma. Denna produktionskostnad stämmer också väl överens med den för torsk i kassodling (cirka 21 SEK/kg). Ett minimimarknadspris på 20 SEK/ kg helfisk användes som gräns för kategorin ”kommersiellt lovande arter”. Steg 3: Odlingspotential/kunskapsläge Nästa steg i urvalet byggde på behovet av specifik kunskap om artens odlingsbiologi för att kunna etablera framgångsrik odling. För detta gjordes en bedömning om det finns information nog för respektive art för att uppnå en sluten odlingscykel, d v s kunskap om könsmognad och lek, kläckning och larvuppfödning, samt tillväxt, hälsa och välfärd för juveniler och adulter i matfiskodling. Att torsk togs med trots sitt låga kg-pris (16 SEK) beror på att man det senaste årtiondet kommit långt med torskodling i Norge samt att SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) år 2005 gjorde en utredning om möjligheterna för torskodling i Sverige. Den information som finns framtagen för torsk kan eventuellt även appliceras på andra torskfiskar som lyrtorsk, vilket är den torskfisk som under 2010 hade högst kg-pris. Informationskällor som har använts vid denna analys är böcker, artiklar samt en del opublicerad information på nätet. De kommersiellt lovande arterna har också delats in efter ordning och familj eftersom de oftast 11 har liknande odlingsförutsättningar och kan komma att kräva liknande tekniska odlingslösningar. Ål togs bort ur vidare analys trots att den finns i odling, då ålodling fortfarande är beroende av fångst av vilda yngel och livscykeln i odling därför inte är stängd. Utifrån ovan nämnda resonemang har kandidatarter tagits vidare till djupstudier. Lovande arter är de för vilka inga avgörande problem framkommit samt att det finns viss dokumenterad kunskap om arten men som i dagsläget inte bedöms som tillräcklig för kommersiell odling. Ej lovande är de, där kunskapen visar på komplicerade eller problematiska delar i odlingscykeln. Ej bedömningsbara arter är arter för vilka tillräcklig dokumenterad information saknas för bedömning av artens odlingspotential. Steg 4: Djupstudier De arter som framkom som mest lovande och därmed utgjorde kandidater for djupstudier var: torsk, lyrtorsk, hälleflundra, piggvar, tunga samt havskatt. För arter som ingår i samma familj beskrivs generella odlingsförhållanden gemensamt for alla arterna, och dessutom specifika delar separat i de fall arternas förutsättningar skiljer sig att t ex i tillväxthastigheter och marknadsstorlekar. I djupstudierna inkluderades följande faktorer: Ekologi, livsmiljö, hotstatus, fångstutveckling, marknad, kommersiell användning och vidare information om odling så som odlingssystem, vattenkvalitet, odlingsmiljö, fortplantning, tillväxt, överlevnad, sjukdomar samt foder (Albertsson et al, 2012). 12 4. Resultat Först beskrivs de utvalda arterna kortfattat (4.1). Därefter redovisas de beräknade utsläppen från fiskeflottan (4.2). Slutligen redovisas de beräknade utsläppen från fiskodlingen via fodret (4.3). 4.1 Beskrivning av valda arter 4.1.1 Havskatt (Anarhichas iupus) Figur 2. Havskatt (Citygross). Havskatten är en bottenlevande fisk som uppehåller sig på hård eller stenig botten på 20 – 400 meters djup. Födan består av tjockskaliga bottendjur som sjöborrar, krabbor, eremitkräftor samt musslor som knäcks sönder av fiskens kraftiga tänder. Tänderna slits ut men förnyas successivt. Havskatten som lever längs västkusten kan bli upp till 125 cm lång och uppnå en vikt av på 26 kilo. Havskatten når könsmognad vid 6 års ålder. Den maximala åldern är inte känd (Fiskeriverket, 2011). 4.1.2 Hälleflundra (Hippoglossus hippoglossus) Figur 3. Hälleflundra (svenskafisk). Hälleflundran är en bottenlevande plattfisk. Hälleflundran lever på klippiga, steniga och dyiga bottnar. Födan består huvudsakligen av fisk som den fångar över hela vattenkolonen, från botten till ytan. Hälleflundran är en mycket stor fisk, längs med västkusten blir den upp till 350 cm lång och kan uppnå en vikt på 325 kilo. Vid cirka sju års ålder blir hälleflundran könsmogen. Maxåldern för honor uppgår till 50 år medans hanen kan bli 30 år gammal (Fiskeriverket, 2011). 13 4.1.3 Lyrtorsk (Pollachius pollachius) Figur 4. Lyrtorsk (Svenskfisk). Lyrtorsken är en pelagisk art och uppehåller sig mellan 10 – 200 meters djup. Födan är uppdelad inom lyrtorsk-gruppen där de yngre fiskarna främst lever på kräftdjur, medan de äldre lever av fisk så som sill, skarpsill och tobis. Längs Sveriges västkust kan lyrtorsken bli upp till 130 cm lång och väga upp till 20 kilo. Könsmogen ålder är okänd. Lyrtorskens maximala ålder uppgår till 8 år (Fiskeriverket, 2011). 4.1.4 Piggvar (Psetta maxima) Figur 5. Piggvar (Svenskfisk). Piggvaren är en bottenlevande plattfisk som vistas på sandbotten nära kusten eller på grunda bankar. Den är en utpräglad rovfisk som nästan uteslutande livnär sig på fisk (Fiskeriverket 2011). Individer på upp till en meter har fångats, men normallängden för hanar ligger runt 50 cm och för honor på 70 cm. Vikten uppgår till runt 25 kilo. Hanen blir könsmogen vid 3 års ålder och honan vid 4 års ålder. Högsta noterade ålder är 25 år (Fishbase, 2013). 4.1.5 Sjötunga (Solea solea) Figur 6. Tunga (Svenskfisk). Tungan är en bottenlevande plattfisk som befinner sig på mjuka, slammiga eller sandiga bottnar på djup mellan 0,5 – 70 meter. Födan består av havsborstmaskar, kräftdjur, musslor, ormstjärnor och små fiskar. Tungan blir upp till 70 cm lång och kan nå en vikt av 4 kilo. Tungan uppnår en ålder av 20 år och blir könsmogen vid 3-4 års ålder (Fiskeriverket, 2011). 14 4.1.6 Referensfisk: Lax (Salmo salar) Figur 7. Lax (Norskfisk). Motiveringen till att använda laxen som referensfisk är den goda kännedom som finns hos fiskare, odlare och forskare om lax både vad det gäller vild som odlad lax. Lax är en pelagisk art. Den huvudsakliga födan består av sill, skarpsill och tobis. Laxen är en stor fisk som kan bli 150 cm lång och väga upp till 50 kilo. Det råder stor variation beträffande könsåldern, den kan infinna sig från allt mellan 2 och 9 år. Maximal ålder är cirka 15 år (Fiskeriverket, 2011). 4.1.7 Utvalda rödlistade arter Hotade arter och dess status listas idag internationellt av International Union for Conservation of Nature (IUCN), men även nationellt. I Sverige är det Artdatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet som ansvarar för uppdateringen och klassificeringen av hotade arter. Listan har en sex gradig skala enligt följande: Livskraftig (LC), Nära hotad (NT), Sårbar (VU), Starkt hotad (EN), Akut hotad (CR), Nationellt död (RE). Av de fem utvalda fiskarterna är det endast två arter som inte är med på vare sig den nationella eller internationella röda listorna. De fiskarter som inte har ett överhängande hot mot nuvarande fiskbestånd och dess genetiska mångfald är piggvar och tunga. Två arter är endast hotade på nationell nivå, nämligen havskatt och lyrtorsk. Havskatten anses vara starkt hotad i Sverige men inte hotad internationellt. Lyrtorsken har en kritisk situation i Sverige och anses vara akut hotad, internationellt har den i dagsläget inget hot över sig. Värst drabbad av de valda fiskarna är hälleflundran som anses vara starkt hotad både inom Sveriges gränser som internationellt. 15 4.2 Föroreningar från fisket Fisket har beräknats med två typer av fartygssegment: demersal och kustsegment. Demersal fartygssegment motsvarar fiske på botten så kallad bottentrålning. Fartyg som motsvarar kustsegmentet representerar det pelagiska fisket d v s det fiske som sker i öppna vatten. De parametrar som redovisas är utsläpp av kväve, svavel och koldioxid samt energiförbrukning. I tabell 1 och figurerna 8-11 presenteras utsläpp per 1000 kilo fångad fisk. Hälleflundran motsvarar det demersala fisket. Piggvar, sjötunga och lax motsvarar kustsegmentet, medan havskatt och lyrtorsk motsvarar cirka hälften av de båda fartygssegmenten. Vad som tydligt framgår ur figurerna 8-11 är att det demersala fisket är mest påfrestande för miljön, då hälleflundran konstant har de högsta utsläppsvärdena. Det omvända gäller för piggvar, sjötunga och lax som i figurerna 8-11 som konstant har de lägsta utsläppen. Detta innebär att ur ren miljösynpunkt sett utifrån fiskets perspektiv att hälleflundra vore den mest lämpade arten att odla. Resultaten från figurerna 8-11 kan ses som effektivitet. Det är således mest effektivt, sett ur de valda parametrarna att fiska piggvar och sjötunga, då det är dessa arter som utsläppet bli minst per viktenhet. Tabell 1. Utsläpp av svavel, kväve och koldioxid samt energiåtgången vid fiske av 1000 kilo för respektive art. Havskatt Hälleflundra Lyrtorsk Piggvar Sjötunga Lax Svavel (S) (kilo /1000 kilo fisk) 0,14 0,22 0,14 0,06 0,06 0,06 Kväve (N) (kilo/1000 kilo fisk) 0,007 0,011 0,007 0,003 0,003 0,003 Figur 8. Svavelutsläpp vid fiske av 1000 kilo fisk för respektive art. 16 Koldioxid (CO2) (kilo /1000 kilo fisk) 1052 1647 1052 458 458 458 Energi (E) (kWh/1000 kilo fisk) 4140 6480 4140 1800 1800 1800 Figur 9. Kväveutsläpp vid fiske av 1000 kilo fisk för respektive art. Figur 10. Koldioxidutsläpp vid fiske av 1000 kilo fisk för respektive art. Figur 11. Energiåtgång vid fiske av 1000 kilo fisk för respektive art. 17 I tabell 2 och figurerna 12-15 visas utsläppet från det totala fisket av en fiskart i Västerhavet. Dessa resultat förtydligar och bekräftar resultaten från figurerna 8-11. År 2011 var fångstmängden i Västerhavet enligt följande: 1. sjötunga 50 362 kilo, 2. lyrtorsk 28 796 kilo, 3. piggvar 13 362 kilo, 4. lax 9 977 kilo, 5. hälleflundra 5 636 kilo och 6. havskatt 3 906 kilo. Ur figurerna 12-15 framgår att det inte nödvändigtvis är den fiskart som är mest fiskad som har de högsta utsläppen. Detta beror på de olika fartygssegmentens inverkan då de kräver olika stor ansträngning för att fånga t ex 1000 kilo fisk. Med ansträngning menas hur mycket energi och utsläpp som det går åt för att fånga t ex 1000 kilo fisk. Exempelvis så framgår det att hälleflundran som har den näst lägsta fångstmängden har den tredje största utsläppsmängden över året. Den har till och med högre utsläppsmängd över ett år än piggvaren, trots att mängden landad piggvar är mer än dubbel så stor jämfört med hälleflundran. Liknande situation gäller mellan sjötungan och lyrtorsken där sjötungan har näst intill dubbelt så hög fångstmängd men har lägre utsläpp sett över ett år. För uträkning fiske se bilaga B. Tabell 2. Totalutsläpp av svavel, kväva och koldioxid samt energiåtgång vid fångst av en art under 2011. Havskatt Hälleflundra Lyrtorsk Piggvar Sjötunga Lax Svavel (S) (kilo/totalfångst 2011) 0,55 4,06 1,24 0,83 3,13 0,62 Kväve (N) (kilo/totalfångst 2011) 4110 30306 9289 6131 2058 4565 Figur 12. Totalt svavelutsläpp vid fiske under 2011 för respektive art. 18 Koldioxid (CO2) (kilo/totalfångst 2011) 16171 119232 36547 24124 90720 17959 Energi (E) (kWh/totalfångst 2011) 0,02 0,20 0.06 0,04 0,15 0,03 Figur 13. Totalt kväveutsläpp vid fiske under 2011 för respektive art. Figur 14. Totalt koldioxidutsläpp vid fiske under 2011 för respektive art. Figur 15. Total energiåtgång vid fiske under 2011 för respektive art. 19 4.3 Föroreningar från fiskefoder Resultatet har kalkylerats gentemot konventionell kassodling med effektiv utfodring av fiskarna året runt. De parametrar som beräknas är kväve och fosfor. I figur 16 framgår det hur stort utsläppet blir för en fiskart vid odling av 1000 kilo. Det går att särskilja en av de valda arterna som lämplig att odla, nämligen havskatt. Havskatten har till och med så låga värden att den nästan motsvarar laxens värden. Då laxen är en art som under lång tid har odlats och framavlats för att nå så låga utsläppsvärden som möjligt, samt för att uppnå en maximal tillväxthastighet finns det stor potential för hållbar odling av havskatt. Övriga valda fiskarter ligger på en utsläppsnivå som är dubbelt så hög gentemot lax. Ur ett övergödningsperspektiv är således havskatt det självklara valet att odla. För utsläpp av N och P vid en viss foderstorlek se bilaga C. Figur 16. Utsläpp av kväve och fosfor från foder vid odling av 1000 kilo per art. Räknat per individ är hälleflundran den i särklass mest påfrestande fiskarten att odla per tidsenhet. Dock skall det poängteras att hälleflundran samtidigt är den överlägset största arten bland de utvalda arterna. Även räknat över 1,5 år är havskatt den mest skonsamma arten att odla gentemot närmiljön. Figur 17. Utsläpp av kväve och fosfor under 1,5 år för en individ per art 20 5. Diskussion Resultatet visar att utsläppen av kväve, svavel och koldioxid samt energiåtgång från Västerhavsfisket per art väldigt låg. Jämfört med t ex 1000 kilo odlad havskatt vars utsläpp av kväve ligger på cirka 40 kilo (figur 16), ligger kväveutsläppen för 1000 kilo fångad havskatt på endast 0,006 kilo (figur 9). Även svavelnivån ligger på en mycket låg nivå, för havskatten ligger det på cirka 0,15 kilo (figur 8). Ett ytterligare tecken på fiskets låga utsläppsnivåer i Västerhavet är om man jämför med en personbil. Att under ett år fiska studiens mest påfrestande art, nämligen hälleflundran, ger ett koldioxidutsläpp på 30 000 kilo per år (figur 14), medan en enda personbil släpper ut cirka 2 000 kilo per år. För energiåtgången är denna siffra 120 000 kWh (figur 15) för fisket, medan det går cirka 7 200 kWh för att bruka en personbil under ett år. Detta innebär att ett helt års fiske av hälleflundra motsvarar endast cirka 15 personbilars årsförbrukning räknat på koldioxidutsläpp och energiåtgång. Jämfört med den minst krävande arten, havskatt, vars koldioxidutsläpp under ett år ligger på cirka 5 000 kilo (figur 14) och har en energikonsumtion på cirka 20 000 kWh (figur 15), vilket motsvarar cirka 3 personbilar. Då är resultatet från fisket ändå för högt värderade räknat utifrån varje art var för sig. I verkligheten fångas ofta flera arter samtidigt och således kan man betrakta resultaten som ett teoretisk maxvärde som i praktiken ligger på en lägre nivå. Beräkningarna för bilen, se bilaga B. Vad betyder då detta? Att om vi slutar åka bil så upphör fiskbestånden att minska? Nja möjligen något, men troligen har det inte en betydande påverkan för fiskebeståndens hälsa och storlek. Dessutom har fiskeflottans utsläpp inte någon större betydelse med tanke på de förhållandevis små utsläppsmängderna den förefalla bidra med. Det är snarare teknikens framsteg inom fiskerinäringen som gör det möjligt att fiska i en så omfattande utsträckning att fisken inte hinner reproducera sig i samma takt som den skulle behöva. Detta utgör det stora och självklara hotet. Dessutom råder ingen effektiv bevarandepolitik, vilket förvärra hela situationen (Andersson, 2006). Odling är inte bara ett sämre miljöalternativ utan även ett tecken på en misslyckad fiskekultur. Om ett hållbart fiske existerat så hade behovet av kommersiell fiskodling varit betydligt mindre. Vilken art är då lämpligast att odla? Utifrån det konventionella fisket är svaret hälleflundra. Ur ett odlingsperspektiv är havskatten klart lämpligast. Sett till hotbilden är havskatten men framförallt lyrtorsken och hälleflundran de självklara valen. Utifrån denna studies resultat är havskatten det självklara valet att odla. Vid fiske kräver havskatten förhållandevis stora utsläpp av kväve, svavel och koldioxid samt energiåtgång. Samtidigt är havskatten den art som är mest fördelaktig att odla utifrån utsläpp av kväve och fosfor. De arter som är minst fördelaktiga ur studiens miljöperspektiv att odla är piggvar och sjötunga. Båda kräver den lägsta ansträngningen att fiska samtidigt som de ligger på samma höga utsläppsnivåer med övriga arter. Utifrån de resultat som framkommit i denna undersökning vore det bäst att låta hälleflundran vara. Denna är nämligen minst gynnsam att både fiska som att odla. Finns då inget att göra? Jo, både inom fisket som odlingen. Fisket kan i högre grad regleras så att vi har fria zoner för reproduktion och fångststopp under en arts reproduktionsperiod (Sköld et al., 2008). Det går så klart att reglera fartygens fångstkapacitet, vilka typer av redskap som får användas vid fiske, hur stora näten får vara o s v. Allt som fångas skall användas på ett eller annat sätt. Att slänga avliden fångst som kan komma till användning är slöseri både vad det gäller fiskarens tid samt som resurs (Brady och Waldo, 2008). Inom odlingen finns det en rad förbättringar som kan genomföras. Dels landbaserade slutna system med cirkulerande vatten som går på förnyelsebar energi. Fokusera på att odla fiskarter som i högre grad är mer 21 herbivor (White et al., 2004), vilket kräver mindre ansträngning att odla än arter som är karnivor. Ett ytterligare givande odlingsalternativ är polykultur (White et al., 2004), vilket innebär att flera arter odlas i en bassäng, denna polykultur kan dessutom innefatta icke marina arter utan även djur och grödor som i huvudsak vistas på land. Exempelvis har musslor en positiv effekt vid odling, då den renar vattnet från kväve och fosfor (Goedkopp och Grandin, 2011). Slutligen finns det en extern påverkan som är viktig för de framtida fiskbestånden och det är våra matvanor och vår livsstil. Vi äter t ex mer idag än våra mor- och farföräldrar gjorde, dessutom slänger vi mer. Slutligen kan vi förändra matvanor och fokusera mer på miljövänlig mat så som en mer vegetarisk kost eller som Lennart Bornmalm äta sill, om det nu skall ligga fisk på tallriken. En utveckling av denna studie skulle kunna innebära att jämföra fler arter med de studerade i denna studie. Det finns även stora möjligheter att ta med flera parametrar som att sätta värden på bottentrålningens negativa påverkan av bottenfaunan. Även hela livscykelanalyser skulle kunna beräknas för hela processen från fångst till frys för en viltfångad art, samma beräkning kan genomföras för den odlade fisken, från ägg till frys. En intressant jämförelse skulle vara att jämföra fisket med landbaserade slutna system. Dels där energin drivs med vanlig konventionell energi men även ett system som helt drivs på förnyelsebar energi. Att genomföra ett arbete inom fisket är en mycket komplex uppgift. Det går inte att beröra en fråga inom fisket utan att beröra samhället på flera plan. Kampen för ett hållbart fiske är samtidigt en kamp mot ett samhälle som främjar ett destruktivt leverne där överflöd inte ses som något negativt och synen på oss själva som icke ifrågasatta konsumenter är självklar. Vi tar vad vi vill ha, vi har inga skyldigheter, bara krav på vad jag har rätt till utan någon omtanke över helheten. Det är avsaknaden av helhetsperspektiv som försvårar individens förståelse över t ex hur ett ekosystem hänger ihop och hur naturen som helhet samverkar. 22 6. Slutsatser • Den mest fördelaktiga arten att odla enligt denna studie är havskatt. • Den minst fördelaktiga arten att odla enligt denna studie är piggvar. • Västerhavsflottans utsläpp av kväve (N), svavel (S) och koldioxid (CO2) samt energiåtgång (E) är så pass låga att den troligen inte har någon betydande miljöpåverkan. • Bottenlevande arter som fångas med bottentrålning ger större miljöpåverkan än de pelagiska arterna. 7. Tackord Först och främst vill jag tack min tålmodige handledare Lennart Bornmalm för en mycket bra handledning men framförallt givande diskussioner. Examinator för kursen är Göran Dave. Även stort tack Alf Höntynen (fiskodlare, Värnens laxodling), Daniel Valentinsson (SLU), Jonas Eriksson (Havs- och vattenmyndigheten) som alla bidragit med information som lett min studie framåt. Följande personer vill jag tacka för att de ställde upp och besvarade mina frågor inför rapporten: Matilda Olstorpe (fiskodlare, Vegafish), Kent Dahlgren (Vattenfall), Rustan Lindbäck (fiskodlare), Roland Olsson (fiskodlare, Bröderna Olssons fiskodling), Kristina Sundell (forskare, Zoologen, GU), Jörgen Jonsson (forskare, Zoologen, GU), Anders Kissling (forskare, SLU), Anders Engman (forskare, SLU), Daniel Melin (Jordbruksverket), Erland Letterwall (Havs- och vattenmyndigheten), Henrik Hammar (Vattenbrukarnas riksförbund), Malin Jonell (WWF) Ellen Bruno (Naturskyddsföreningen). Slutligen vill jag tacka följande personer för deras hjälp med att korrekturläsa min uppsats: Jonas Kjällström, Johanna Nilsson och Moa Persson. 23 8. Referenser Referenser litteratur. Ackefors, H. (2009). Global fisheries-threats and opportunities. Fisheries, sustainability and development, pp. 35-68. Alanära, A., Andersson, T. (2000). Kriterier för lokalisering av vatten lämpliga för fiskodling. Sveriges lantbruksuniversitet. Vattenbruksinstitutionen. Rapport nr. 26. Albertsson, E., Strand, Å., Lindegarth, S., Sundell, K.S., Eriksson, S., Björnsson, B.T. (2012). Marin fiskodling på den svenska västkusten: Biologiska förutsättningar. Rapport från vattenbrukscentrum väst. Andersson, F. (2012). Alternativ till fiskbaserat foder till karnivora fiskar. Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för husdjurens utfodring och vård. Kandidatarbete i husdjursvetenskap, 15 p. Andersson, F. (2006). En politik för fisken eller fisket? – En studie av EU-förhandlingarna om 2003 års reform av fiskeripolitiken. Livsmedelsekonomiska institutet. Rapport. Brady, M., Waldo, S. (2008) Att vända skutan – ett hållbart fiske inom räckhåll. Rapport till expertgruppen för miljöstudier 2008:1. Doulman, D. J. (2009). Illegal, unreported and unregulated fishing. Fisheries, sustainability and development, pp. 241-252. Ellingsen, H., Aanondsen, S. A. (2006). Environmental impact of wild cirkaught cod and farmed salmon – A comparison with chicken. Int J LCIRKA 11, pp. 60-65. Fiskeriverket. (2011). Fiskebestånd och miljö i hav och sötvatten. Resurs- och miljööversikt 2011. Goedkoop, W., Grandin, U. (2011). Musselodling har stor potential som miljöåtgärd i Mälaren – Rapport från ett pilotprojekt i Ekoln. Institutionen för vatten och miljö, SLU, Uppsala. Havsmiljöinstitutet. (2011). Om överfiske, genetisk variation och expertförsörjning. Rapport till Svenska regeringen. Johansson, T., Nordberg, L., Håkansson, L. (2000). Övergödningseffekter av fiskodling i sötvatten. Sveriges lantbruksuniversitet, vattenbruksinstitutionen. Rapport nr. 25. Gharrett, A. J., Smoker, W.W. (1991). Two generations of hybrids between even- and odd-year pink salmon (Oncorhynchus gorbuscha): A test of outbreeding depression. Canadian Journal of Fisheries and Aquatic Science, 1991, 48(9). pp. 1744-1749. Larsson, H., Lundh, N., Nilsson, J. (2009). Det växande vattenbrukslandet. Statens offentliga utredningar. SOU 2009:26. Länsstyrelsen Västa Götaland. (2010). Vattenbruksplan för Västra Götaland – marina områden. Nilsson, J. (2000). Genetiska risker med att odla fisk för naturliga bestånd. Sveriges lantbruksuniversitet, vattenbruksinstitutionen. Rapport nr.28. Paakasmaa, S., Petersson, E. (2005) Fisk i fel vatten. Ekologiska konsekvenser av utsättningar av fisk. Fiskeriverket informerar 2005:9. Rydberg, L. (2009). Oceanography and global fish production. Fisheries, sustainability and development. pp. 920. 24 Sköld, M., Bergström, U., Andreasson, J., Westerberg, H., Bergström, L., Höberg, B., Rydgren, M., Svedäng, H., Piriz, L. (2008). Möjligheterna till och konsekvenserna av fiskefria områden. Finfo 2008:1. Delrapport tillregeringen. Utne B. I. (2008). Are the smallest fishing vessels the most sustainable? – tradeoff analysis of sustainability attributes. Marine Policy 32. pp. 465-474. White, K., O’Niell, B., Tzankova, Z. (2004). At a crossroads: Will aquaculture fulfill the promise of the blue revolution? Sea web aquaculture clearinghouse. Wichardt, U-P. (2000). Fiskodlingens sjukdomar och dess inverkan på vild fisk. Sveriges lantbruksuniversitet, vattenbruksinstitutionen. Rapport nr. 22. Österblom, H. (2009). Human impact on the aquatic environment. Fisheries, sustainability and development. pp. 21-34. Referenser internet. http://www.aller-aqua.com/cms/front_content.php?idcat=167&changelang=3 2012-12-20 http://www.energimyndigheten.se/Foretag/Ekodesign/Produktgrupper1/Dack-/Kom-langre-som-medveten-bilist/ 2012-12-27 http://www.fao.org/docrep/W5449E/w5449e05.htm#TopOfPage. Kapitel 3.1 2012-12-20 http://www.fishbase.org/search.php 2013-01-04 http://www.laddaelbilen.se/fakta/faq-om-elbilar-6407563 2012-12-27 http://www.natureassociates.se/pdf/nya/Valjer%20konsumenten%20framtidsbilen.pdf 2012-12-27 http://www.svensktvattenbruk.se/amnesomraden/omvattenbruk.4.25a9e179130ac29092c80001379.html 201212-10 Referenser bilder Figur 1 Ackefors, H. (2009). Global fisheries-threats and opportunities. Fisheries, sustainability and development, pp. 35-68. Figur 2 http://recept.citygross.se/productImages Figur 3-5 http://www.svenskfisk.se/media Figur 6 http://www.svenskfisk.se/fiskarter-och-fisket/vanliga-arter Figur 7 www.norskfisk.se/var/ezflow_site/storage/images 25 Bilaga A. Intervjuade personer och frågor Anledningen till intervjuerna var att skapa en större förståelse över ämnet. Dessutom ville jag få en uppfattning av olika aktörers inställning gentemot fiske och fiskodling. Följande personer har ställt upp och besvarat mina frågor inför rapporten: Kent Dahlgren (Vattenfall) 090-15 14 10 Anders Engman (forskare, SLU) 010-478 42 86 Henrik Hammar (Vattenbrukarnas riksförbund) 0705-86 21 00 Malin Jonell (WWF) 08-624 74 00 Ellen Bruno (Naturskyddsföreningen) 08-702 65 95 Jörgen Jonsson (forskare, Zoologen, GU) 031-786 36 65 Anders Kissling (forskare, SLU) 0703-91 93 99 Erland Letterwall (Havs- och vattenmyndigheten) 010-698 62 19 Rustan Lindbäck (fiskodlare) 0047-9925 2265 Daniel Melin (Jordbruksverket) 036-15 59 14 Roland Olsson (fiskodlare, Bröderna Olssons fiskodling) 0702-92 16 82 Matilda Olstorpe (fiskodlare, Vegafish)0705-36 19 72 Kristina Sundell (forskare, Zoologen, GU) 0733-01 87 58 De intervjuer som genomfördes skedde över telefon. Frågorna som ställdes vid dessa intervjutillfällen var: 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. Vilka fiskarter odlas idag i Sverige? Vilka fiskarter är gynnsamma att odla? Varför? Vilka fiskarter är problematiska att odla? Varför? På vilka sätt kan fiskodling gynna de vilda bestånden? Vilka miljömässiga fördelar har fiskodling gentemot fisket? Vilka är fiskodlingens största miljöproblem? Varför har inte fiskodling kommit igång i högre utsträckning än den gjort i Sverige? Vad krävs för att fiskodling skall öka sin produktion? 26 Bilaga B. Beräkningar av utsläpp 1. Utsläpp av svavel, kväve och koldioxid samt energiåtgången vid fiske. Fångstdata har hämtats från havs- och vattenmyndighetens databaser. Vilka fartygssegment som motsvarar Havs- och vattenmyndighetens i artikeln Are the smallest fishing vessels the most sustainable? – tradeoff analysis of sustainability attributes (Utne, 2008) har jag diskuterat fram med Jonas Eriksson på Havs- och vattenmyndigheten. Fartygssegmentet demersalt fiske från Havs- och vattenmyndighetens hemsida motsvarar fartygstyp A (0,15 kg bränsle/kg fisk)i Utnes artikel. Fartygssegmentet kustnära fiske från Havs- och vattenmyndigheten motsvarar fartygstyp E (0,54 kg bränsle/kg fisk)Utnes artikel. De arter som fångades av båda fartygssegmenten A och E beräknades ha ett utsläpp motsvarande (0,54 + 0,15)/2 = 0,345 kg bränsle/kg fisk. I tabell 1 samt figur 8-11 multiplicerades dessa tal med 1000 för att få fram utsläpsmängden vid fångst av 1000 kg per fångad fiskart. I tabell 2 samt figurerna 1215 multiplicerades dessa tal med 2011 totalfångst av respektive fiskart som framgick vid Havs- och vattenmyndighetens databas. 2. Utsläpp av kväve och fosfor vid fiskodling. Mängden fosfor och kväve vid 1000 kg odlad fisk fås ur tabell 3-8 som kan ses i bilaga C där den redovisas som medelvärdet av P TOT och N TOT. För att beräkna utsläpp/individ/art räknades förväntad odlingsstorlek efter 1,5 år fram. Detta gjordes med hjälp av Von Bertalanffys growth equation samt standard weight equation. Med hjälp av dessa två ekvationer kunde arternas förväntade vikt efter 1,5 år räknas ut. Den förväntade vikten multiplicerades åter med P TOT och N TOT från tabell 3-8. 3. Utsläpp av koldioxid samt energiåtgång från personbilar. Vi kör i snitt 40 km/dag/bil (laddaelbilen) 40 * 365 = 14600 km/år = 1460 mil/år 0,83 l/mil(energimyndigheten) 1460*0,83 = 1212 l/år/bil Bilen drar (natureassociates) 140 g CO2/km/bil = 1,4 kilo/mil/bil 1,4 kilo * 1212 = 1697 kilo CO2/år/bil 0,6 kWh/km/bil = 6 kWh/mil/bil 6 kWh * 1212 = 7272 kWh/år/bil 27 Bilaga C. Innehåll av kväve (N) och fosfor (P) i fiskfoder Figur 16 visar hur stor andel kväve och fosfor i foder som påverkar naturen, angivet i kilo/1000 kilo odlad fisk. Nedan redogörs foderstorlekarnas kväve och fosforinnehåll vid odling av 1000 fisk. Tabell 3. Foderstorlekarnas kväve och fosforinnehåll vid odling av 1000 kilo Havskatt. Foderstorlek (mm) 2 3 4,5 6 N1 (kilo) N2 (kilo) 27,6 46,4 46,4 46,4 35,1 35,1 35,1 35,1 N TOT (kilo) 62,7 81,5 81,5 81,5 P1 (kilo) P2 (kilo) 3 5,8 5,8 5,8 7,1 7,1 7,1 7,1 38,4 P TOT (kilo) 10,1 12,9 12,9 12,9 6,1 NP TOT (kilo) 72,8 94,4 94,4 94,4 44,5 Tabell 4. Foderstorlekarnas kväve och fosforinnehåll vid odling av 1000 kilo hälleflundra. Foderstorlek (mm) 3 4,5 6,0-11,0 13 15-20 N1 (kilo) N2 (kilo) 54,1 54,1 54,1 X X 58,9 67,5 76,2 76,2 66 N TOT (kilo) 113 121,6 130,3 76,2 66 P1 (kilo) P2 (kilo) 5,7 5,7 5,7 X X 11,8 13,4 15,1 16 10 63,4 P TOT (kilo) 17,5 19,1 20,8 16 10 10,4 NP TOT (kilo) 130,5 140,7 151,1 92,2 76 73,8 Tabell 5. Foderstorlekarnas kväve och fosforinnehåll vid odling av 1000 kilo lyrtorsk. Foderstorlek (mm) 2 3-4,5 6 9,0-11,0 N1 (kilo) N2 (kilo) 33,9 55,7 64 72,4 33,9 55,7 64 72,4 N TOT (kilo) 67,8 111,4 128 144,8 56,5 28 P1 (kilo) P2 (kilo) 2,9 7,3 8,5 9,7 2,9 7,3 8,5 9,7 P TOT (kilo) 5,8 14,6 17 19,4 7,1 NP TOT (kilo) 36,8 63 72,5 82,1 63,6 Tabell 6. Foderstorlekarnas kväve och fosforinnehåll vid odling av 1000 kilo piggvar. Foderstorlek (mm) 3 4,5 6 9 11 N1 (kilo) N2 (kilo) 54,1 54,1 54,1 54,1 54,1 58,9 67,5 76,2 76,2 76,2 N TOT (kilo) 113 121,6 130,3 130,3 130,3 P1 (kilo) P2 (kilo) 5,7 5,7 5,7 5,7 5,7 11,8 13,4 20,8 20,8 20,8 62,55 P TOT (kilo) 17,5 19,1 20,8 20,8 20,8 9,9 NP TOT (kilo) 130,5 140,7 151,1 151,1 151,1 72,45 Tabell 7. Foderstorlekarnas kväve och fosforinnehåll vid odling av 1000 kilo sjötunga. Foderstorlek (mm) 3 4,5 6 9,0-11,0 N1 (kilo) N2 (kilo) 54,1 54,1 54,1 54,1 58,9 67,5 76,2 76,2 N TOT (kilo) 113 121,6 130,3 130,3 P1 (kilo) P2 (kilo) 5,7 5,7 5,7 5,7 11,8 13,4 20,8 20,8 P TOT (kilo) 17,5 19,1 20,8 20,8 9,8 61,9 NP TOT (kilo) 130,5 140,7 151,1 151,1 71,7 Tabell 8. Foderstorlekarnas kväve och fosforinnehåll vid odling av 1000 kilo lax. Foderstorlek (mm) 2 3 4,5 6 9,0-11,0 N1 (kilo) N2 (kilo) 33,9 32,7 33,7 34,4 36,5 27,6 32,7 33,7 33,3 39,4 N TOT (kilo) 61,5 65,4 67,4 67,7 75,9 33,8 29 P1 (kilo) P 2(kilo) 2,9 2,9 3,4 3,8 4,7 3 2,9 3,4 5 5,8 P TOT (kilo) 5,9 5,8 6,8 8,8 10,5 3,8 NP TOT (kilo) 67,4 71,2 74,2 76,5 86,4 37,6 30