Hörselgångsatresi och utveckling av centrala hörselbanor
Malin Siegbahn, Division of ENT Diseases
[email protected] Ensidig hörselnedsättning var tidigare inte betraktat som ett tillstånd som kräver rehabilitering. Flera studier (Cho Lieu JE 2004, 2010, Brookhouser PE 1991) har visat att stora problem i sociala situationer (22‐59%) och i skolundervisningen (12‐41%) kan uppstå. Vuxna patienter med ensidig hörselgångsatresi, som ej erhållit rehabilitering hade signifikant sämre uppfattning av tal i brus på atresi‐örat jämfört med det normalhörande örat (Priwin et al 2007). Detta skulle kunna betyda att en underutveckling av centrala hörselbanor föreligger, möjligen på grund av understimulering under viktiga utvecklingsfaser i barndomen. Varje år föds i Sverige 20‐30 barn med hörselgångsatresi, ett tillstånd som leder till maximalt ledningshinder på det drabbade örat. Habilitering finns att tillgå från spädbarnsåldern i form av BAHA på band, senare i form av inopererad benförankrad hörapparat eller rekonstruktiv hörselförbättrande kirurgi. Kunskapen om hur tidig habilitering påverkar auditiv perception på sikt är begränsad. Syftet med detta doktorandprojekt är att kartlägga de centrala hörselbanorna hos vuxna med medfödd ensidig hörselgångsatresi, både med hjälp av funktionell MR och med funktionella hörseltester. En djurmodell kommer också att användas för att undersöka om, och i så fall hur centrala hörselbanor påverkas av ett obehandlat ensidigt ledningshinder (exv atresi). En ny metod att mäta riktningshörsel, sk Eye‐reflex‐movement, kommer också att utvärderas.
