Att mätas och vägas - Blekinge Tekniska Högskola

1
”Att mätas och vägas ……”
En bild av de äldre ( ≥ 60 år)
i Karlskrona kommun
Rapport 2009:3
Jan Resebo
SNAC - Blekinge
2
3
Innehållsförteckning
Bakgrund
………………………………….
5
Resultat
………………………………….
7
Vikt och längd …………………………….
7
Lungfunktion ………………………………
10
Bentäthet/benskörhet ……………………...
14
Blodtryck/vilopuls …………………………
18
Blodfetter ………………………………….
21
Kreatininclearance ………………………..
25
CRP ……………………………………….
28
HbA1c ……………………………………..
29
Blodbrist (anemi) ………………………….
32
Homocystein ……………………………….
34
Avslutande kommentarer
36
4
5
Bakgrund
Blekinge har deltagit i den nationella forskningsstudien The Swedish
National Study on Aging and Care (SNAC) sedan dess start år 2001.
Denna är en långsiktig nationell studie av åldrandet samt vården och
omsorgen för de äldre. Studien har initierats av regeringen och
genomförs i fyra områden i Sverige: fem kommuner i Skåne – Eslöv,
Hässleholm, Malmö, Osby och Ystad; en kommun i Blekinge –
Karlskrona; stadsdelen Kungsholmen i Stockholms stad samt
Nordanstigs kommun i Hälsingland.
Den nationella SNAC-studien kombinerar ett befolkningsperspektiv
inriktat på att beskriva åldrandet och de äldres livssituation med ett
vårdsystemperspektiv som beskriver och analyserar vård- och
omsorgssystemets funktion i förhållande till de äldres behov.
Under de två första åren bedrevs inom SNAC Blekinge både en
befolkningsstudie och en vårdsystemstudie men från år 2003 till 2008
har Blekinge enbart genomfört befolkningsstudien. Denna avser att ge
information om vilken betydelse bland annat omgivning, livsstil och
tidigare sjukdomar har för hälsa och välbefinnande på äldre dagar.
Genom tvärvetenskapliga undersökningar, intervjuer och enkäter som
upprepas med tre eller sex års intervall kartläggs förändringar över
tiden av såväl ohälsa, funktionsförmåga, psykiskt tillstånd, upplevd
livskvalitet som sociala förhållanden och kontakter med vård- och
omsorgssystemet (mer information finns på den gemensamma
hemsidan www.snac.org).
Åren 2001-2003 genomfördes den första fasen av datainsamling i
befolkningsdelen för SNAC-Blekinge och då denna slutförts hade
1402 personer av de totalt 2312 personerna i populationen 60-96
åringar, som inbjudits till studien, undersökts. Inmatning av data från
dessa 1402 personer var klar under våren 2004 och därefter vidtog de
första bearbetningarna och analyserna parallellt med planering inför
den första återundersökningen. Deltagandet vid baslinjeundersökningen var drygt 60 procent för hela gruppen 60-96 år och
varierade mellan ca 55-75 procent i de olika ålderskohorterna. Det
högre deltagandet fanns bland de yngre.
6
Den första återundersökningen påbörjades i oktober 2004 och avslutades i juni 2006. Cirka ¼ av probanderna (= personer som medverkar
vid provtagning av något slag) som undersöktes vid baslinjeundersökningen hade avlidit när återundersökningen startade hösten 2004.
Av de överlevande var det ca 90 procent som deltog även i den första
återundersökningen. En andra återundersökning, då också en ny
population 60- och 81- åringar rekryterades, påbörjades i januari 2007.
Den första rapporten i denna rapportserie (2008:1) ägnades åt att beskriva den äldre (> 60 år) befolkningen i Karlskrona utifrån demografi
och sociala faktorer medan rapport nummer två (2009:1) hade en
huvudsaklig inriktning mot att studera deltagarnas upplevda hälsa och
funktionsförmåga. Den tredje rapporten ”Hur har dom det och hur tar
dom det” (2009:2) fick sitt namn därför att rapporten tog sin
utgångspunkt i begrepp som känsla av sammanhang (KASAM),
kontrolluppfattning, hälsorelaterad livskvalitet, personlighet och
livstillfredsställelse. Föreliggande rapport ”Att mätas och vägas” tar
fasta på de olika resultat som framkommit i de medicinska
undersökningarna, exempelvis mätvärden från lungfunktionsprov
(spirometri), bentäthet, blodtryck/puls och ett antal blodanalyser.
7
Resultat
Inledningsvis är det viktigt att veta att alla analyser och mätvärden
granskas av läkare och att vid förekommande avvikelser från det
normala rekommenderas den enskilde att kontakta den ordinarie
sjukvården.
Vikt och längd
Det finns flera medicinska undersökningsresultat där hänsyn tas till
kön, ålder, vikt och längd och nedan åskådliggörs vikt- och
längdförhållandena för deltagarna i SNAC- studien.
100
90
80
86
82
73
78
70
Kg
74
71
65
62
60
50
Män
40
Kvinnor
30
20
10
0
60-69 år
70-79 år
80-89 år
90- år
Figur 1 Vikt (kg), köns- och åldersfördelat
Generellt sett väger deltagarna mindre och mindre i takt med stigande
ålder. De värden som anges är medelvärden och när medelvärde
används finns det anledning att titta på hur spridningen ser ut. Det
viktigaste spridningsmåttet är ”standardavvikelsen”. Standardavvikelsen är detsamma som den genomsnittliga avvikelsen från medelvärdet. I detta fall visar det sig att standardavvikelsen, oavsett kön och
ålder, motsvarar cirka plus/minus 12 kilo.
8
Normalt sett avtar även längden i takt med stigande ålder och detta
framför allt för kvinnor. Figur 2 visar förhållandet för deltagarna i
SNAC- studien.
180
175
170
Män Längd idag
165
Cm
Män Längd som längst
160
Kvinnor Längd idag
155
Kvinnor Längd som längst
150
145
60-69 år 70-79 år 80-89 år
90- år
Figur 2 Längd idag och som längst
Ett ”krympande” samhälle. Oavsett kön minskar längden men det
finns en stor skillnad i mäns och kvinnors längdutveckling. I
förhållande till deltagarnas längd när de var som längst jämfört med
den nuvarande längden är det inte så stor differens bland männen
medan kvinnorna klart uppvisar att differensen ökar ju äldre de blir.
Den avtagande kroppslängden är relaterad till att bentätheten minskar
och att kotorna i ryggen därigenom komprimeras, dvs trycks samman.
Denna process börjar som regel tidigare hos kvinnor än hos män.
BMI är förkortning för Body Mass Index, kroppsmasseindex. BMI
anger relationen mellan vikt och längd enligt beräkningen
BMI=kroppsvikt (kg) / (kroppslängd*kroppslängd (m) ). För en
person med en viss längd ökar BMI med ökande vikt. Det finns i
litteraturen olika gränsvärden för vad som skall räknas som övervikt.
Den tabell som finns på nästa sida visar de gränsvärden WHO angav
1985 och som gäller vuxna människor.
9
Män
Viktklasser
Underviktiga
<20
Normalviktiga
20,0-25,0
Överviktiga
25,0-30,0
Kraftigt överviktiga
>30
Kvinnor
<18,6
18,6-23,8
23,8-28,6
>28,6
För deltagarna i SNAC- studien har en uppdelning mellan män,
kvinnor och åldersklasser genomförts och resultatet framgår av figur
3.
29
28
28
27 27
27
27
26 26
26
Män
25
25
24
Kvinnor
24
23
22
60-69 år
70-79 år
80-89 år
90- år
Figur 3 BMI
Enligt WHOs definition innebär detta att den äldre befolkningen i
Karlskrona i genomsnitt hamnar i kategorin ”överviktiga”. Dessutom
brukar kvinnor ha en lägre BMI än män vilket dock inte är fallet här
utom för de allra äldsta. En närmare granskning av materialet visar att
en fjärdedel, 26 %, oavsett kön hamnar inom kategorin ”normalviktiga”. Enbart en kvinna respektive man, båda över 90 år, hamnade
inom kategorin ”underviktiga”. Det visar sig också att det är betydligt
vanligare bland kvinnorna, 33 %, än bland männen, 17 %, att hamna i
kategorin ”kraftigt överviktiga”.
10
Lungfunktion
För att testa en persons lungfunktion genomförs ett test, spirometri.
Undersökningen görs genom att personen andas samt blåser ut genom
ett munstycke kopplat till en apparat som mäter lungornas förmåga.
Spirometri används inom sjukvården som hjälp vid diagnos och
uppföljning av vissa lungsjukdomar som t.ex. astma, KOL, lungfibros,
cystisk fibros och sensorisk hyperreaktivitet.
Mätvärden:
FEV1 (Forced Expiratory Volume) eller forcerad expiratorisk volym
under första sekunden (därav ettan). Ett mått på hur mycket patienten
kan andas ut under den första sekunden efter full inandning. Detta ger
en bild av ventilationsförmågan. FEV% är FEV1´s andel av
vitalkapaciteten och ligger normalt på ca 75%.
PEF (Peak Expiratory Flow) eller högsta utandningsflöde. Ju hårdare
motstånd i lungorna desto lägre utflöde har man. Denna siffra varierar
med ålder, kön, längd och samtida sjukdomar tex förkylning eller
KOL.
VC (Vital Capacity) eller vitalkapaciten. Den största volym man kan
andas ut i ett andetag efter en maximal inandning eller den största
volym man kan andas in efter en maximal utandning. Denna är
normalt ca 5 liter men varierar med kön, ålder och längd.
Tolkning av mätvärden:
Normalt blåser man ut 75-80% av sin vitalkapacitet under första
sekunden. Personer med astma och KOL (kroniskt obstruktiv
lungsjukdom) blåser ut långsammare. Obstruktiv lungfunktionsnedsättning definieras som låg FEV1 i relation till VC (kvoten FEV1/VC)
och leder till att FEV% sjunker då obstruktion föreligger.
11
Det finns olika svårighetsgrader när det gäller KOL och graderna
definieras enligt följande:
≥ 80 %
preklinisk
50-79 % lindrig
30-49 % medelsvår
< 30 %
svår
Den bild som framkommer i vårt material visar på bra värden i
genomsnitt (se figur 4)
88
86
84
86
83
85
83
83
81
82
80
80
%
78
Män
76
74
Kvinnor
74
72
70
68
60-69 år
70-79 år
80-89 år
90- år
Figur 4 FEV % (FEV1/FVC)
Endast två personer har ett värde understigande 49 procent. Däremot
återfinns 28 procent av kvinnorna och 37 procent av männen inom
kategorin ”lindrig” KOL.
PEF är som tidigare nämnts det maximala utandningsflödet och mäts i
liter per minut. Normalvärdet varierar med ålder, kön och längd och
de normalvärden som finns angivna sträcker sig upp till 70 års ålder
(Berglund 1963). Då deltagarna i SNAC- studien även är äldre än 70
år så finns här möjlighet att beskriva värden högre upp i åldrarna.
12
L/min
Härefter följer ett antal figurer som beskriver värdena för de kvinnor
och män som ingår i studien samt figurer som visar på en jämförelse
med de normalvärden som finns angivna.
L
ä
n
g
d,
cm
400
350
300
250
200
150
100
50
0
60
66
72
78
81
84
87
90
192
205
190
212
161
118
150
272
155
327
243
227
226
229
183
163
112
160
297
272
262
235
203
185
172
127
165
329
307
288
262
226
188
175
184
170
362
325
305
171
230
175
328
317
L/min
Figur 5 PEF, kvinnor i SNAC
L
ä
n
g
d,
cm
450
400
350
300
250
200
150
100
50
0
60
SNAC 60
65
150
320
272
311
155
337
327
328
160
353
297
165
370
170
386
SNAC 66
70
SNAC 72
302
192
243
319
227
344
272
335
262
329
361
307
352
288
362
377
325
368
305
Figur 6 PEF, kvinnor i SNAC jämfört med normalvärden
Kapaciteten ökar inom varje åldersgrupp ju längre man är men avtar
något i takt med stigande ålder. Samtidigt framkommer att deltagarna
i SNAC har något lägre värden än de angivna normalvärden som finns
tillgängliga.
L/min
13
L
ä
n
g
d,
cm
600
500
400
300
200
100
0
60
66
72
78
81
84
192
326
220
87
90
160
430
165
415
466
305
286
358
283
257
170
496
372
308
361
323
249
210
175
476
412
373
331
302
377
249
235
180
509
429
422
412
330
382
257
242
185
516
569
473
350
349
190
511
Figur 7 PEF, män i SNAC
600
L/min
500
400
300
200
100
0
L
ä
n
g
d,
cm
60
SNAC 60
65
SNAC 66
70
SNAC 72
165
462
415
449
466
436
305
170
480
496
468
372
455
308
175
499
476
486
412
473
373
180
517
509
504
429
492
422
185
536
516
523
569
510
473
Figur 8 PEF, män i SNAC jämfört med normalvärden
Förhållandena för männen i SNAC- studien är densamma som för
kvinnorna, d v s inom varje åldersklass ökar kapaciteten i takt med ju
längre man är samt avtar i takt med stigande ålder. Även männen har
genomsnittligt något lägre värden än normalvärdena.
14
Bentäthet/benskörhet
Med stigande ålder förlorar människan benvävnad. Hos de flesta
människor sker detta långsamt och gradvis. Förlusten av benvävnad
startar redan i trettioårsåldern och fortgår livet ut. Den individuella
variationen är emellertid stor. Det finns individer som fortfarande i
hög ålder inte visar tecken på benförlust.
Osteoporos, som ordagrant blir "poröst ben" men som i vardagligt tal
kallas benskörhet, är en skelettsjukdom som leder till ett skörare
skelett med större risk för frakturer.
I skeletten pågår en ständig benomsättning. Benvävnad bryts ned och
benvävnad nybildas. Vid benskörhet har denna process hamnat ur
balans och det bryts ned mer benvävnad än vad som byggts upp. Flera
faktorer påverkar den förlust av benmassa som sker med ökande ålder
liksom bildandet av benmassa hos den växande individen. Den starkaste enskilda faktor som har samband med minskning av benmassan är
brist på kvinnligt könshormon (östrogen). Tobaksrökning, fysisk
inaktivitet och bristande innehåll av kalcium i kosten minskar också
bentätheten.
Osteoporos kan vara ”primär” eller ”sekundär”.
Primär är den vanligaste formen som drabbar:
Kvinnor efter klimakteriet på grund av lägre nivåer av
könshormon (östrogen): de celler som bryter ner benvävnaden
blir mer aktiva än de bennybildande cellerna. Denna form av
osteoporos orsakar frakturer (eller sammantryckning) av kotor
och handled.
Båda könen över 75 år. Den leder då till en ökad risk för
höftfrakturer.
Sekundär är den form av benskörhet som orsakas av olika andra
sjukdomar.
15
Frakturer är det tydligaste tecknet på benskörhet och de skellettdelar
som är mest utsatta vid benskörhet är ryggkotorna, lårhals och
handleder. Den vanligaste direkta orsaken till benbrott, framför allt
hos äldre, är att man faller eller snubblar av olika orsaker. Benbrott är
ett stort och växande hälsoproblem inom äldrevården.
Bland kvinnor uppstår de flesta frakturerna i höften eller handleden
och dessa frakturer leder till:
Ökad risk för dödlighet under de fem år som följer på den första
frakturen, i synnerhet när dessa frakturer drabbar ryggkotorna
eller höften.
Kronisk smärta, längdminskning, bendeformering och försämrad
livskvalitet (förlorad självständighet).
En illustration av kotfrakturer på grund av ökande benskörhet
Idag är benskörhet så vanlig bland Sveriges befolkning att den räknas
som en folksjukdom. Varannan kvinna och var fjärde man över femtio
år kommer att bryta något ben till följd av sjukdomen.
16
Norge
Island
Sverige
Danmark
USA
Tyskland
Finland
Ungern
Italien
Storbritannien
Frankrike
Japan
Spanien
Turkiet
0
0,2
0,4
0,6
0,8
1
1,2
1,4
Figur 9 Relativ risk för höftfraktur hos kvinnor i olika länder
Bilden visar risken för höftfraktur hos kvinnor i olika länder. Risken i
Sverige är satt till 1. Värden över 1 innebär alltså en relativt större
risk. Det syns tydligt att flera nordiska länders befolkning har en högre
risk än övriga länder i studien.
Benskörhet är långtifrån någon obetydlig sjukdom och det är mycket
angeläget att så långt som möjligt förhindra såväl uppkomsten av
benskörhet som andra riskfaktorer för benbrott. Detta kan bland annat
göras genom ökad fysisk aktivitet redan i unga år, när människan
utvecklar sin benmassa, och genom att såväl yngre som äldre
människor får tillräckligt med kalcium i kosten och att man slutar röka
eller avstår från att börja röka.
WHO definierade diagnosen osteoporos 1994 (Diagnosen omfattar
egentligen bara kvinnor och inte män eller barn. Den utgår från
bentäthetsmätning i höft och ländrygg.
Normal benmassa föreligger då bentätheten ligger inom 1 SD
från medelvärdet hos unga vuxna kvinnor i samma population.
Osteopeni föreligger när den minskade benmassan har en
bentäthet mellan 1 och 2,5 SD under medelvärdet för unga
vuxna kvinnor i samma population.
17
Osteoporos föreligger då bentätheten är mer än 2,5 SD under
medelvärdet för unga vuxna kvinnor i samma population.
Etablerad osteoporos föreligger då bentätheten är mer än 2,5 SD
under medelvärdet för unga vuxna kvinnor i samma population,
samt en eller flera frakturer relaterade till osteoporos föreligger.
I SNAC- studien genomförs bentäthetsmätning i hälbenet och i
dagsläget finns det flera studier som visar att denna metod är en lika
tillförlitlig diagnosmetod som att mäta i höft eller ländrygg och att
WHOs gränsvärden är användbara även vid denna diagnosmetod.
Bentäthetsdata från SNAC- studien har dessutom använts i
forskningssammanhang där det visat sig att den panoramaröntgen av
ansiktsskelettet som utförs vid tandundersökningen kan påvisa
benskörhet och frakturrisk med likvärdig tillförlitlighet.
Även arvsanlag kan ha betydelse för utvecklingen av benskörhet och i
studien tillfrågades deltagarna om de hade någon nära släkting som
fått någon fraktur (ej vid bilolycka) efter 60 års ålder. Utfallet på
denna fråga blev att drygt 85 procent svarade att det inte fanns någon i
släkten som haft en fraktur medan nio procent angav att deras moder
haft en fraktur.
Bentäthetsmätningen (T- värde unga vuxna) bland våra deltagare gav
följande resultat (se figur 10)
T-värde unga vuxna
0
-0,5
-1
-1,5
-2
-2,5
-3
Vä
Hö
60-69 år
Vä
Hö
70-79 år
Vä
Hö
Vä
80-89 år
Hö
90- år
Män
-0,3
-0,3
-0,5
-0,6
-0,6
-0,7
-1,7
-1,3
Kvinnor
-0,2
-0,4
-1,1
-1,2
-1,8
-2
-2,2
-2,4
Figur 10 T-värde unga vuxna efter kön och ålder
18
Med utgångspunkt från WHOs definition kan konstateras att män, i
genomsnitt, upp till 89 års ålder har en normal benmassa medan de
allra äldsta männen har en osteopeni. För kvinnorna gäller att
osteopeni, i genomsnitt, inträffar redan vid 70 års ålder.
Det finns bland deltagarna ett antal personer som uppvisar värden
motsvarande osteoporos och det är dubbelt så vanligt bland kvinnorna,
16 procent, jämfört med männen, åtta procent.
Blodtryck/vilopuls
Blodtrycket beror på hur stor kraft hjärtat arbetar med. Högt blodtryck
(hypertoni) uppstår när blodet pumpas ut genom artärerna med högre
tryck än normalt. Blodtrycket anges med två siffror: t.ex. 120/80 varav
den första siffran anger övertrycket. Det är det tryck som uppstår i
artärerna när hjärtat drar ihop sig och pressar ut blodet i kroppen. Den
andra siffran anger undertrycket som är det tryck som finns i artärerna
när hjärtat slappnar av mellan två slag och fylls med blod igen.
Ett för högt blodtryck anses vanligen vara ett övertryck högre än 140
(mm Hg), och ett undertryck högre än 90, (140/90), och omkring en
miljon svenskar beräknas ha förhöjt blodtryck. De flesta som har
måttligt förhöjt blodtryck känner sig fullt friska. Ofta upptäcks det
höga blodtrycket mer eller mindre av en slump, som under en vanlig
hälsokontroll.
Hos en del kan dock ett högt blodtryck visa sig i form av huvudvärk,
yrsel, trötthet, irritation och illamående. Hos män kan även dålig
erektion vara ett tecken på att blodtrycket är för högt. Symptomen blir
ofta tydligare ju högre trycket är.
Den naturliga variationen av en persons blodtryck är stor. För att få
diagnosen hypertoni krävs upprepade blodtrycksmätningar vid flera
olika besök. Enstaka förhöjda blodtrycksvärden räcker inte.
Förr i tiden låg fokus mycket på det undre trycket, diastoliska.
Numera kan man sammanfatta skillnaden så att det undre trycket ändå
är den bästa indikatorn på risk för individer under 50 års ålder, särskilt
19
kvinnor. I åldern 50 till 65 år är det inte så stor skillnad på risken
mellan det övre och undre blodtrycket. I åldern över 65 är det
systoliska (övre) trycket klart bäst för att förutsäga risk. Om det finns
tendens till högt blodtryck inom familjen bör man kontrollera sitt
blodtryck och vid behov ändra sin livsstil, exempelvis sluta röka, gå
ner i vikt, motionera regelbundet, begränsa alkoholintaget och även
prova olika avslappningstekniker. Med ett välbehandlat blodtryck kan
komplikationer undvikas och livslängden förväntas bli normal.
Den puls man brukar ha på morgonen när man vaknar eller när man
har vilat och är riktigt avkopplad, kallas vilopuls. Ett av de bästa
måtten på hur god kondition man har är just vilopulsen. Har man en
normal kondition bör vilopulsen ligga på omkring 60 (genomsnittet i
Sverige är ca 70-75). Vilopulsen varierar hos alla människor under
dagen beroende på vilka aktiviteter som utförs.
Några exempel på hög vilopuls är dålig kondition, överträning,
begynnande förkylning, för höga doser av vissa läkemedel (t ex mot
astma), sömnbrist, rökning, stress, brister i kost- eller vätsketillförseln,
för stora mängder dryck eller kosttillskott med koffein, guarana
(energidryck) och liknande. Ärftlighet kan också avgöra hur hög
vilopulsen blir.
Hos de allra flesta med hög vilopuls rekommenderas motion för att
sänka pulsen. Ett bra sätt är att regelbundet promenera 3-4 gånger per
vecka, minst 30 minuter per gång. När man fått bättre kondition efter
någon månad kan mera fysiskt krävande motion rekommenderas,
exempelvis gruppgymnastik, simning eller att träna på gym. De allra
flesta lyckas då sänka sin vilopuls.
Hur ser då förhållandena ut för deltagarna i SNAC- studien.
Nästkommande två figurer åskådliggör både blodtryck och vilopuls
för kvinnor respektive män.
20
160
140
120
100
Systoliskt
80
Diastoliskt
60
Vilopuls
40
20
0
60-69 år
70-79 år
80-89 år
90- år
Figur 11 Blodtryck/puls, kvinnor
160
140
120
100
Systoliskt
80
Diastoliskt
60
Vilopuls
40
20
0
60-69 år
70-79 år
80-89 år
90- år
Figur 12 Blodtryck/puls, män
Av resultatet kan konstateras att både kvinnor och män, oavsett ålder,
i genomsnitt har ett systoliskt blodtryck som ligger precis i överkant,
d v s mellan 140 till 150 mmHg. Det diastoliska trycket däremot,
liksom vilopulsen, befinner sig på en bra nivå. Standardavvikelsen,
d v s den genomsnittliga avvikelsen från medelvärdet är, oavsett kön
och ålder, för det systoliska trycket cirka 19 mmHg, för det diastoliska
trycket 9 mmHg och för vilopulsen 10 slag i minuten.
21
En närmare analys visar att cirka 60 procent bland både kvinnor och
män hade ett systoliskt blodtryck överstigande 140 mmHg. Var fjärde
kvinna och man hade dessutom ett diastoliskt tryck motsvarande 90
mmHg eller mer. När det gäller vilopulsen så befann sig kvinnorna till
20 procent och männen till 15 procent över 75 slag i minuten.
Samtidigt kan konstateras att 251 kvinnor (31 %) samt 139 män
(24 %) i sin anamnes uppgett att de har en blodtrycksförhöjning som
de behandlas för.
Blodfetter
Höga blodfetter, eller hyperlipidemi som det också heter, har blivit ett
hälsoproblem först i våra dagar. Det beror framför allt på att vi lever
längre idag och ”hinner” drabbas av de sjukdomar som åderförfettningen leder till. Men det beror också på vårt sätt att leva – mycket fet
mat och för lite motion.
Vi har framför allt två sorters fett i blodet – kolesterol och
triglycerider. Triglyceriderna används som energi i kroppen, och
kolesterolet behövs för att bygga celler och bilda hormoner. Blir
blodfetterna för höga kan det börja lagras fett inne i blodkärlen.
Höga blodfetter varken syns eller känns, men kan på sikt få allvarliga
följder som kärlkramp eller hjärtinfarkt och även stroke/slaganfall.
Höga blodfetter är något vanligare hos män än hos kvinnor. Man tror
att det kvinnliga könshormonet östrogen har en skyddande effekt.
Efter klimakteriet ökar blodfetterna hos kvinnor.
Kolesterol har av en del kraftigt ifrågasatts som riskfaktor för hjärtsjukdom överhuvudtaget. Bland annat då det handlar om ett livsnödvändigt ämne. Utan något kolesterol i kroppen skulle man snabbt
avlida. Kolesterol behövs bland annat för att täta kroppens celler mot
omgivningen, och som byggsten för många av kroppens hormoner. En
mycket stor andel av de som får hjärtsjukdom har dessutom inte något
förhöjt total-kolesterolvärde. Inte minst har kolesterolteorin ifrågasatts
i kretsar som inte köpt de tidigare fett- och kolesterolsnåla kostråden.
22
LDL - det “onda kolesterolet” är livsnödvändigt, och bara farligt om
man får för mycket av vissa delar av det.
Fettet man äter transporteras först till levern, där det packas in i stora
förpackningar vid namn VLDL. Dessa släpps ut i blodet och binds
periodvis till celler i kroppen som behöver tillskott av fett (för energi,
eller som byggmaterial). I takt med att mer och mer av fettet tas upp
krymper VLDL allt mer, och när den krympt till en viss storlek kallas
den LDL. Ända tills LDL tas upp helt av en cell fortsätter den att
krympa allt mer och blir till en allt mindre och tätare LDL-partikel.
Det har visat sig att ju mindre och tätare desto lättare har den att bli
oxiderad och fastna i skadad kärlvägg. Därmed kan den medverka i
processen som ger hjärt-kärlsjukdom (som dock beror på flera andra
processer också). Intressant nog är det som ökar mängden av de
minsta farligaste LDL mest inte fett, utan stora mängder snabba
kolhydrater i kosten!
HDL - det “goda kolesterolet” heter den förpackning som kan ta upp
överskott av kolesterol från kroppen och transportera den tillbaka till
levern (tvärtom mot LDL alltså). Höga nivåer av HDL sänker
statistiskt sett risken för hjärtsjukdom kraftigt. Man spekulerar i om
det beror på att det kan ta med sig fett och kolesterol som lagrats in i
kärlväggar via små LDL. Det som höjer det skyddande HDL mest är
naturligt fett, såsom mättat fett. Stora mängder snabba kolhydrater
sänker istället normalt HDL.
Det går inte att sätta en exakt gräns när blodfetthalten är så hög att den
måste behandlas. Det beror på vem du är och hur du lever.
För rökare med någon hjärt-kärlsjukdom, diabetes eller högt blodtryck
är det särskilt viktigt att hålla blodfetterna nere. Kön och ålder spelar
också en roll. Ju yngre person med höga värden, desto starkare skäl
finns det att göra något åt det.
Normalt ger höga blodfetter inga symtom. Vid mycket höga värden
kan det bildas små fettknölar under huden, framför allt över senorna
på knogar och hälar.
23
Vilka är riskerna med höga blodfetter?
Vid för mycket fett i blodet kan överskottet lagras in i kärlväggarna.
Så småningom blir kärlen trånga och stela. Det gör att blodet får
svårare att strömma igenom, och risken att en blodpropp ska bildas
ökar. Processen, som kan börja redan i 30-årsåldern, kallas för
åderförkalkning eller ateroskleros. Egentligen är åderförfettning ett
bättre ord.
Åderförfettning är den främsta orsaken till kärlkramp och hjärtinfarkt.
Även risken för att få blodpropp i hjärnan (den vanligaste formen av
stroke/slaganfall) kan öka. Blir kärlen i benen förkalkade kan man få
syrebrist i musklerna när man går. Eftersom det gör så ont att man
måste stanna upp ett tag, brukar detta kallas fönstertittarsjuka.
De referensvärden som finns angivna återges nedan:
S- Kolesterol
(kv) 3,4-8,0
S- HDL 0,7-1,7 mmol/L
S- LDL
< 4,5 mmol/L
(m) 3,2-7,8 mmol/L
Värdena för deltagarna i SNAC- studien återges i figur 13.
24
7
6,2
5,8
6
5
4
3,7
3,4
3
2
60-69 år
1,6
1,4
70-79 år
1
80-89 år
Män
LDL
HDL
S-kolesterol
LDL
HDL
S-kolesterol
0
90- år
Kvinnor
Figur 13 Kolesterol, HDL och LDL (mmol/L)
Helt klart befinner sig medelvärdet för både män och kvinnor, i
samtliga åldersklasser, inom normalvärdesgränserna.
De värden som anges är medelvärden och när medelvärde används
finns det anledning att titta på hur spridningen ser ut och det viktigaste
spridningsmåttet är som tidigare angivits ”standardavvikelsen”.
Standardavvikelsen är detsamma som den genomsnittliga avvikelsen
från medelvärdet.
1,4
1,2
1,2
1,1
1,1
1
1
0,8
0,5
0,6
60-69 år
0,4
0,4
70-79 år
0,2
80-89 år
Män
LDL
HDL
S-kolesterol
LDL
HDL
S-kolesterol
0
90- år
Kvinnor
Figur 14 Kolesterol, HDL och LDL, standardavvikelse
25
Det framkommer att standardavvikelsen är ganska låg vilket innebär
att de olika mätvärdena ligger väl samlade.
Under avsnittet vikt och längd klassades deltagarna enligt BMI som
något överviktiga och en närmare analys av resultatet för kolesterol,
HDL och LDL visar att det är vanligare bland kvinnorna än bland
männen att avvika från angivna referensvärden. Exempelvis så är det
37 kvinnor (5 %) som har ett högre kolesterol medan motsvarande för
männen är 15 personer (2,6 %). Var femte kvinna (20 %) har ett LDLvärde (det onda kolesterolet) överstigande 4,5 mmol/L medan
motsvarande för männen är en på tio (10 %). Det är också dubbelt så
vanligt bland kvinnorna (35 %) än bland männen (17 %) att ha ett
HDL som överstiger 1,7 mmol/L.
Kreatininclearance
Vad är kreatinin och var finns det?
Kreatinin har ingen egen uppgift i kroppen. Det är en restprodukt som
bildas när kroppen frigör energi som finns lagrat i musklerna.
Kroppen gör sig av med kreatinin genom njurarna och ut i urinen. Om
njurarnas förmåga att filtrera bort ämnen i blodet är försämrad stiger
halten av kreatinin i blodet och njurfunktionen avtar med stigande
ålder. Detta har betydelse exempelvis vid behandling med
hjärtmediciner (digoxin) då en nedsatt njurfunktion kan leda till för
höga koncentrationer med biverkningar som följd.
Mängden kreatinin som bildas är beroende av den muskelmassa man
har men påverkas inte av hur fysiskt aktiv man är. Därför har kvinnor
normalt något lägre kreatininvärden än män. Ett högt värde kan alltså
bero på att man har en stor muskelmassa. Men det kan också bero på
att njurarnas förmåga att filtrera bort ämnen ur blodet har minskat.
Muskelmassan minskar vanligen när man blir äldre. Även njurarnas
förmåga att filtrera blodet minskar med stigande ålder. För att bedöma
kreatininhalten måste hänsyn tas till kön, ålder och muskelmassa.
26
Kreatininhalten i blodet varierar mellan olika människor, även mellan
friska personer. Det kan också variera hos samma person vid olika
tillfällen. För att ha något att utgå ifrån, att jämföra med, då provsvaret
ska tolkas finns det så kallade referensvärden. Ett referensvärde
bygger på ett genomsnitt av resultat från prover på en stor grupp friska
personer. I regel är referensvärden baserade på yngre åldersgrupper
varför det ofta saknas väldokumenterade referensnivåer för de äldsta.
För kreatininclearance ligger referensvärdena ungefär mellan 40 och
90 mikromol per liter, µmol/L, för kvinnor. För män ligger värdena
mellan 50 och 100 mikromol per liter, µmol/L.
Våra deltagare i SNAC- studien uppvisar följande resultat.
100
M
i
k
r
o
m
o
l
/
l
90
94
82
80
70
70
63
55
60
47
50
Män
39
40
33
Kvinnor
30
20
10
0
60-69 år
70-79 år
80-89 år
90- år
Figur 15 Kreatininclearance, köns- och åldersfördelat
Värdena avtar i takt med stigande ålder och generellt sett återfinns de
flesta inom gängse referensvärden. För att beskriva den spridning som
trots allt finns så åskådliggörs detta enklast med ett spridningsdiagram
(se figur 16).
27
Figur 16 Kreatininclearance, åldersfördelat
Här framkommer tydligt att det finns en spridning av resultatet inom
de olika åldrarna och standardavvikelsen, den genomsnittliga
avvikelsen från medelvärdet, är cirka 10-20 enheter inom varje
ålderskategori.
28
CRP
CRP, som står för C-reaktivt protein, är ett protein som ingår i
immunförsvaret och snabbt ökar i koncentration i blodet när man får
en infektion eller inflammation.
Tidigare var det vanligt att lämna det prov som i dagligt tal kallas för
”sänkan” när man hade en infektion. Idag mäts istället CRP-värdet i
blodet. CRP stiger fortare än sänkan, ger säkrare information och är
mycket lättare att bedöma. Eftersom det går snabbare att få svar, kallas
CRP ibland för snabbsänka.
CRP-värdet kan också mätas för att kontrollera om man har en
sjukdom som orsakar inflammation i kroppen, till exempel vid vissa
sjukdomar i lederna och tarmarna. Eftersom CRP är ett mått på den
inflammatoriska aktiviteten i kroppen, ökar ofta CRP-värdet när
sjukdomen är i en aktiv fas. CRP-värdet används därför också för att
kontrollera om den behandling man får är effektiv. Hos helt friska
personer är CRP oftast mycket lågt, mindre än tre milligram per liter.
Medianvärdet för våra probander, oavsett kön och ålder, var 5 mg/L,
vilket stämmer väl med referensvärdet som anges till < 5 mg/L. Det
fanns dock ett antal personer, var femte kvinna och man (20 %), som
uppvisade ett värde överstigande 5 mg/L.
29
HbA1c
Allt fler svenskar får svårare att hålla sitt blodsocker i schack. I
Sverige har minst 400 000 människor diagnosen diabetes. Dessutom
lever många med en sockeromsättning som sviktar och har därmed
anlag för att få för högt blodsocker.
Diabetes är ett samlingsnamn för flera sjukdomar som har olika
orsaker. De två mest kända och vanligaste formerna av diabetes är
Typ 1 och Typ 2 (som ibland kallas "åldersdiabetes"). Vid Typ 1
diabetes har kroppens egen insulinproduktion helt eller nästan helt
upphört. Vid Typ 2 diabetes är förmågan att producera insulin inte helt
borta men mängden insulin räcker inte för kroppens behov.
HbA1c, så kallat långtidssockerprov, är ett blodprov som ger ett mått
på hur blodsockerhalten har legat två till åtta veckor innan
provtagningen. Har man diabetes så är det vanligt att man lämnar detta
prov för att fortlöpande kontrollera att behandlingen fungerar bra. Det
används inte för att ställa diagnos!
HbA1c är en form av hemoglobin, det vill säga det järnhaltiga protein
som ger blodet dess röda färg. Hemoglobinet finns i de röda
blodkropparna och har den viktiga uppgiften att transportera syre från
lungorna ut till kroppens organ. Det mesta av hemoglobinet är av typ
A, vilket står för engelskans adult, vuxen. Det förkortas HbA.
Beteckningen HbA1c är en undergrupp.
HbA1c bildas när sockret i blodomloppet binds till hemoglobinet. Ju
mer socker som finns i blodet, desto mer hemoglobin ombildas till
HbA1c som alltså ökar i koncentration. I och med att hemoglobinet
har ombildats till HbA1c så förblir det så. På det sättet fungerar
HbA1c som ett bra mätvärde på hur blodsockret legat upp till de
senaste tre månaderna.
Värdet på HbA1c mäts i procent och visar hur mycket av hemoglobinet som har glykerat och ombildats till HbA1c. Provet kan tas när
som helst på dygnet, utan några särskilda förberedelser.
30
Generella rekommendationer vid diabetes brukar vara att man bör
sträva efter ett HbA1c-värde på högst 6 procent för att uppnå god
kontroll. Om man inte har diabetes brukar HbA1c ligga under 5
procent.
Ett högt värde tyder på att den genomsnittliga blodsockernivån har
varit hög under två till åtta veckor före provtagningen. Det har visat
sig att högre nivåer av HbA1c innebär att man löper en ökad risk för
följdsjukdomar av diabetes som skador på främst blodkärl, njurar och
ögon. Därför bör man sträva efter ett så normalt HbA1c-värde som
möjligt.
Vid typ 1-diabetes får man ofta sjukdomen tidigt i livet. Eftersom man
då lever med sin sjukdom under många år är en god löpande kontroll
viktig för att förhindra följdsjukdomar. Eftersom kroppen saknar egen
insulinproduktion är man helt beroende av det insulin man ger sig
själv genom injektioner. Då är det inte möjligt att få ett HbA1c-värde
som är normalt, utan man måste räkna med ett högre värde.
Vid typ 2-diabetes finns en egen insulinproduktion i kroppen och
målet är att så långt som möjligt normalisera kroppens energiomsättning, med en normal socker- och fettbalans. Typ 2-diabetes
drabbar oftare äldre. Möjligheterna att ha ett lägre HbA1c är större vid
typ 2-diabetes, åtminstone de första åren av sjukdomen.
Låga värden är i vanliga fall inte tecken på någon annan sjukdom. Om
man har diabetes kan låga värden tyda på att blodsockret har varit för
lågt flera gånger under en period, vilket bör undersökas.
Medelvärdet för deltagarna i SNAC- studien framgår av figur 17.
31
5,2
5,1
5,1
5
4,9
4,8
4,8
%
4,7
4,6
4,8
4,7
4,8
4,7
Män
4,6
Kvinnor
4,5
4,5
4,4
4,3
4,2
60-69 år
70-79 år
80-89 år
90- år
Figur 17 HbA1c, medelvärde
Generellt sett uppvisar deltagarna ett bra värde. Standardavvikelsen är
cirka 0,5 procent. Det finns 36 kvinnor och 37 män som har ett värde
som överstiger 6,0 procent och 78 procent av dessa kvinnor och 73
procent av dessa män har i sin anamnes uppgett att de har diabetes typ
II. Med andra ord så står ”diabetiker” bakom de flesta förhöjda
värdena.
Totalt har 71 kvinnor och 59 män angett att de har diabetes typ II och
av dessa har 28 kvinnor (39 %) och 28 män (47 %) ett HbA1c > 6,0.
32
Blodbrist (Anemi)
Blodbrist uppstår när antalet röda blodkroppar eller mängden av
blodfärgämnet hemoglobin i blodet, Hb, är onormalt litet. Hemoglobin
fungerar som syretransportör. Vid sänkt halt av hemoglobin kan inte
syret transporteras runt i kroppen som det ska.
Även de röda blodkropparnas storlek är en variabel av stor praktisk
betydelse vid diagnostik och behandling av anemier, eftersom den
avviker på ett sätt som ofta är karaktäristiskt för vissa bestämda
anemiorsaker. Sålunda är B-MCV (medelcellsvolymen) regelbundet
reducerad vid anemier som beror på järnbrist och/eller kronisk
blödning (mikrocytär hypokrom anemi), medan den är förhöjd vid
anemier som beror på brist på vitaminerna B12 eller folat (makrocytär
"megaloblastenemi").
Järnbrist är den vanligaste orsaken till blodbrist men det kan också
bero på något av följande:
brist på vitamin, till exempel B12 och folsyra
en sjukdom, till exempel njur- eller tumörsjukdom
sönderfall av röda blodkroppar, så kallad hemolytisk anemi
benmärgssjukdom, till exempel leukemi eller lymfom
ärftlig blodbrist eller infektion
De vanligaste symtomen utgörs av trötthet och blekhet och äldre
drabbas oftare än yngre.
Genom analys av blodprov kan de olika värdena för hemoglobin och
MCV fastställas och referensvärden anges enligt följande:
Hb Kvinnor 116-149 g/L
(Medelvärde)
133 g/L
Hb Män 132-166 g/L
(Medelvärde)
149 g/L
B-MCV 82-102 fL*
* Femtoliter
33
Våra deltagare uppvisar ett resultat på ovanstående analyser som
ligger inom ovan angivna referensvärden (figur 18).
160
140
120
100
80
Män
60
Kvinnor
40
20
0
Hb
MCV
60-69 år
Hb
MCV
70-79 år
Hb
MCV
80-89 år
Hb
MCV
90- år
Figur 18 Hb/MCV, medelvärde
Bland deltagarna är det väldigt få som hamnar utanför referensvärdena. När det gäller Hb är det vanligare att män har ett värde under
det nedre referensvärdet, 18 procent, jämfört med kvinnor, fem
procent. Bland både män och kvinnor fanns det en överrepresentation
hos de över 80 år. Under 82 fL (MCV) befinner sig tre procent av
både männen och kvinnorna och över 102 fL återfinns två procent av
männen samt en procent av kvinnorna.
Som nämnts tidigare drabbas äldre oftare än yngre av blodbrist och då
blodbrist leder till trötthet så finns det anledning att tänka på att
blodbrist till viss del kan förebyggas. Detta framför allt genom att äta
en varierad kost som tillgodoser behovet av järn, folsyra och B 12.
Järn finns bland annat i kött, blodpudding, lever och gröna
grönsaker som broccoli. Te och kaffe försämrar kroppens
förmåga att ta upp järn, medan C-vitamin i till exempel frukt och
grönsaker förbättrar järnupptaget.
Folsyra finns exempelvis i lever, råa grönsaker, fullkornsbröd
och potatis.
34
B12 finns bland annat i lever, strömming, mjölk, torsk, ägg och
fläsk.
Den enklaste behandlingen vid måttlig blodbrist är att få ett tillskott av
järn i form av tabletter eller injektioner och övrig behandling är
avgörande av anledningen till blodbristen.
Homocystein
Hjärt/kärlsjukdom är den ledande dödsorsaken i Västvärlden. Den
viktigaste bakomliggande förändringen är ateroskleros (åderförkalkning) i stora och medelstora artärer. De traditionella riskfaktorerna som högt kolesterol, högt blodtryck, diabetes och rökning
anses endast ge förklaringen i drygt 50%. Sökandet efter ytterligare
riskfaktorer är därför intensivt och en riskfaktor som under senare år
rönt stort intresse är förhöjt homocystein. Förhöjt homocystein är
också en riskfaktor för demenser, inklusive Alzheimers sjukdom.
Det föreligger dock många oklarheter kring homocystein som
riskfaktor. Ett stort antal epidemiologiska studier har visat att
homocystein är en stark och oberoende riskfaktor för hjärt/kärlsjukdom. Detta behöver inte innebära att homocystein är en kausal
riskfaktor, d v s orsakar sjukdomarna. Det kan också vara ett
parallellfenomen eller en markör på sjukdom.
Några frågor som forskarna idag ställer sig är: Framkallar
homocystein ateroskleros? Verkar homocystein oberoende av andra
konventionella riskfaktorer? Orsakar homocystein akuta
hjärt/kärlhändelser? Bör man utföra allmän screening på förhöjt
homocystein? Att tillförsel av B-vitaminerna folsyra och ev.
vitaminerna B6 och B12 oftast kan normalisera homocysteinvärdet är
klart. Men leder detta verkligen till minskad förekomst av hjärt/
kärlsjukdom? Ett flertal kontrollerade studier med framför allt folsyra
pågår för närvarande.
De vanligaste orsakerna till förhöjt homocystein hos i övrigt friska
personer är brist på vitamin B12 och folat, var för sig eller tillsammans.
Rent praktiskt är det nästan alltid fråga om en sådan brist, när
35
homocystein i plasma är högre än 25 mikromol/l. Referensvärdet för
personer över 65 år är angivet till < 20 mikromol/L.
Resultatet för våra deltagare, när det gäller homocystein, framkommer
av figur 19.
25
20,1
20
15,1
15
13
µmol/L
17,5
15,6
17,4
14
11,8
Män
10
Kvinnor
5
0
60-69 år
70-79 år
80-89 år
90- år
Figur 19 Homocystein µmol/L (mikromol/liter)
Standardavvikelsen, den genomsnittliga avvikelsen från medelvärdet,
uppgår till 4,0 µmol/L. Av materialet framkommer att det finns ett
antal personer som har ett värde överstigande referensvärdet < 20
µmol/L (se tabell 1) vilket skulle kunna indikera brist på vitamin B 12
och/eller folat.
Tabell 1 Individer med Homocystein > 20 µmol/L
60-69 år
70-79 år
80-89 år
90- år
Kvinnor
Antal
5
18
34
13
%
3
13
20
45
Män
Antal
6
13
39
6
%
4
11
28
40
36
Avslutande kommentarer
Som påpekades inledningsvis är det viktigt att veta att alla analyser
granskas av läkare och att vid förekommande avvikelser från det
normala rekommenderas den enskilde att kontakta den ordinarie
sjukvården.
Dagens kroppsideal förknippas ofta med långa, smärta individer. Detta
är inget, generellt sett, för deltagarna i SNAC- studien. Längdmässigt
”krymper” de i takt med stigande ålder och endast var fjärde man eller
kvinna, enligt BMI, kategoriseras som normalviktig. Övervikt (BMI)
är inget bra utgångsläge för den framtida hälsan men ett bättre mått på
om ett förhöjt BMI också innebär en ökad hälsorisk får man om man
kompletterar en mätning av BMI med en bestämning av fettets fördelning i kroppen. Om en stor del av kroppsfettet utgörs av bukfetma så
innebär det en ökad hälsorisk. Det kan därför vara av värde att också
mäta kvoten mellan bukens och höftens omkrets, vilket kallas midjahöft-kvot. En hög kvot (mycket fett kring buken) indikerar bukfetma.
Lungfunktionsproven visar generellt på ganska bra värden men det
fanns ett antal, både män och kvinnor, som hamnade inom kategorin
”lindrig” KOL. Detta kan påverka den fysiska kapaciteten som sänks
och därmed ökar risken för att exempelvis få hjärt-kärlsjukdomar,
diabetes och benskörhet. Det blir viktigt att antingen bibehålla eller
helst öka sin fysiska förmåga. Även små förbättringar kan betyda
mycket och fysisk träning i form av promenader, cykling eller
gymnastik ökar den fysiska kapaciteten.
Utveckling av benskörhet är en process som kan pågå länge utan att
man får några symtom. Det är vanligt att benskörhet upptäcks först när
man bryter något eller får en spricka. Eftersom skelettet är skört kan
något gå av även vid mindre olyckshändelser.
37
Det är en tydlig skillnad mellan män och kvinnor när det gäller
utvecklingen av benskörhet och precis som i andra studier uppvisar
deltagarna i SNAC- studien att männen har en högre bentäthet långt
upp i åldrarna medan förändringarna blir tydliga för kvinnorna redan i
sjuttioårsåldern.
Genom att vara fysiskt aktiv, vistas utomhus och se till att kroppen får
tillräckligt med kalcium och D-vitamin kan man hjälpa till att bevara
sin bentäthet. Ibland kan man behöva ta extra D-vitamin eller kalcium
i tablettform, men man bör först rådgöra med sin läkare om
behandlingen. Det är också bra att ordna miljön hemma så att man
minskar risken för att falla omkull och bryta ben i kroppen.
Blodtrycket har blivit ett begrepp för alla och alla känner till att det
inte är bra med för högt blodtyck. Normalt sett kallar man inte ett
blodtryck för högt förrän det är över 140/90 och behandling påbörjas
som regel inte förrän det är något högre. Bland deltagarna i SNACstudien fanns ett antal kvinnor och män med en tidigare diagnosticerad
blodtrycksförhöjning, medicinskt behandlad, men sex av tio, både
män och kvinnor, hade ett systoliskt tryck överstigande 140 mmHg.
Detta är ett observandum och med de konsekvenser som finns
beskrivna, framför allt kring hjärt- kärlkomplikationer, så gäller det att
ta allvarligt på de signaler som finns. Även här har livsstilen en stor
inverkan och livsstilsförändringar i form av kost och motion, rökning
etc, kan ha stor betydelse.
I stort sett samma fenomen som ovan uppträder när analysen av
blodsocker (HbA1c) genomförs. Ett antal av de som har en
diagnosticerad diabetes svarar för de värden som ligger ovanför
referensvärdet men det finns också ett antal andra, både kvinnor och
män, som uppvisar värden över referensvärdet.
För att försöka undvika framtida problem är det även i detta
sammanhang viktigt att tänka på sin livsföring. Ett första steg är att
ändra sina levnadsvanor, främst genom att börja motionera och äta
38
sund mat. Rökare bör sluta röka. Genom att motionera och äta
hälsosamt kan man förebygga och i viss mån behandla sjukdomen.
Kolesterolet är omtvistat. Den ene säger farligt - den andre säger
harmlöst. Alla har säkert någon gång reagerat på att högt kolesterol
ena dagen kallas livsfarligt, för att nästa dag kallas helt ofarligt. Ibland
ska vi ransonera de kolesterolstinna äggen - ibland ska vi äta så många
vi kan. Vad är sant egentligen - ÄR högt kolesterol verkligen farligt?
Det är bara att konstatera - det finns de som inte tror på faran med
kolesterolet men det finns så klara studier som visar att om man
sänker kolesterolet så är det bra för hjärtat. Högt kolesterol ökar
risken för åderförkalkning, eller åderförfettning som det också kallas.
Det kan sedan leda till hjärtinfarkt, stroke eller kärlsjukdom. Man vet
också att vart tredje fall av Alzheimers sjukdom beror på åderförfettning.
Bland deltagarna i SNAC- studien uppvisar de flesta bra värden men
precis som i de flesta andra analyser så finns det ett antal personer
som befinner sig i en riskzon. Det är vanligare bland kvinnorna att ha
”sämre” värden än bland männen och de som har värden utanför
referensvärdena uppmärksammas på detta. Precis som tidigare
nämnts, i anslutning till andra analyser, är livsstilsförändringar
kanske den allra bästa behandlingen. Förändringarna gäller framför
allt stress, övervikt, rökning, kost och fysisk aktivitet.
Trötthet bland äldre är vanligt och blodbrist (järnbristanemi) är ingen
ovanlig orsak men i denna studie framkommer att det var väldigt få
som hade dåliga blodvärden. Framför allt visade sig de sämre värdena
bland de allra äldsta. För att undvika järnbrist bör man äta en varierad
och näringsriktig kost, ibland behövs dock extra tillskott av järn.
Denna fjärde rapport i serien om de äldre i Karlskrona har haft som
ambition att beskriva tillståndet avseende flertalet av de medicinska
undersökningar som genomförs i SNAC- studien. Resultatet visar,
generellt se på ”bra” värden. Som beskrivits i texten så finns det alltid
39
avvikelser från det ”normala”. Återigen bör påpekas att deltagarna
observeras på detta i samband med återrapportering av analyserna.
Läsaren kan också konstatera att det i de flesta fall, oavsett om det rör
sig om blodanalyser, lungfunktionsprov etc, fokuseras på
livsstilsfrågor. Kostråd, motionsråd, rökavvänjning återkommer
ständigt som rekommendation och detta inte bara för att motverka
hjärt- kärlsjukdomar utan även för att motverka benskörhet.
Fysisk aktivitet ökar energiförbrukningen och kan på så vis bidra till
viktminskning. Det är här motion kommer in i bilden. Genom motion
ökar kaloriförbränningen, vilket kan hjälpa en överviktig människa
som hamnat i en ond cirkel med låg aktivitet, nedsatt energi och
därmed ökande vikt att komma över i en god cirkel, där ökad aktivitet
medför ökad energiförbrukning och därmed viktminskning - givetvis
förutsatt att energiintaget är det samma.
De fysiska problem, som övervikt medför, kan ofta minskas eller
förebyggas genom motion. Det är dokumenterat att motion förebygger
åderförkalkning och därmed hjärt-/kärlsjukdomar. Samma sak gäller
för högt blodtryck, åldersdiabetes och besvär i leder och muskler.
Den stora vinsten som motion ger är att man får bättre kondition och
därigenom får man kraft att bli en mer aktiv person. Man orkar med
fler saker, eftersom aktiviteter som tidigare kändes belastande blir
lättare att utföra. Enligt en ny teori påskyndar inaktivitet åldrandeprocessen, medan aktivitet gör att man åldras långsammare.
Det finns också undersökningar som visat att motion påverkar aptiten i
positiv riktning. Detta leder in tanken på vikten av aktivitet i höga
åldrar. I de fall den äldre inte själv kan aktivera sig så bör exempelvis
vårdpersonal vara uppmärksam på dessa fenomen.
40
41
Rapporter SNAC – Blekinge
Holst G, Rennemark M, Berglund J. Vård och omsorg i Karlskrona,
personer 65 år och äldre, våren 2002. Rapport 1. Åldrandet i Blekinge.
Rapport 2002:1, 2002.
Lagergren M, Holst G, Rahm Hallberg I, Wimo A för Snac- gruppen.
Behov och insatser för de äldre i SNAC- kommunerna – Jämförande
rapport från SNAC baslinjeundersökningar i Karlskrona, på
Kungsholmen, i Nordanstig och i Skåne. Rapport 2. Åldrandet i
Blekinge Rapport 2003:1, 2003.
Resebo J. En bild av de äldre - demografi och sociala faktorer bland
äldre ( ≥ 60 år) i Karlskrona kommun. Rapport 2008:1, 2008.
Resebo J. En bild av de äldre - Upplevd hälsa och funktionsförmåga
bland äldre ( ≥ 60 år) i Karlskrona kommun. Rapport 2009:1, 2009.
Resebo J. ”Hur har dom det och hur tar dom det?” En bild av de äldre
( ≥ 60 år) i Karlskrona kommun. Rapport 2009:2, 2009.
Resebo J. ”Att mätas och vägas”. En bild av de äldre ( ≥ 60 år) i
Karlskrona kommun. Rapport 2009:3, 2009.
42
43
44

Den nationella forskningsstudien
Swedish National Study on Aging and Care (SNAC) är en långsiktig
nationell studie av åldrandet samt vården och
omsorgen för de äldre.
Projektet startade år 2001 och studien har initierats
av socialdepartementet och genomförs i fyra områden i Sverige: fem
kommuner i Skåne – Eslöv, Hässleholm, Malmö, Osby och Ystad; en
kommun i Blekinge – Karlskrona; stadsdelen Kungsholmen i
Stockholms stad samt Nordanstigs kommun i Hälsingland.
I Blekinge sker en samverkan mellan följande organisationer:
Blekinge Tekniska Högskola (BTH), Landstinget Blekinge,
Universitetet i Lund, Universitetet i Växjö samt
Högskolan i Kristianstad.
Huvudansvarig för SNAC- B är Professor Johan Berglund,
[email protected]
Mer information finns på den gemensamma hemsidan www.snac.org.
