år senare hade Rom lagt under sig hela Italien och

Den grekisk-fielleizistiska civilisationen
fördes vidare till eftervärlden av Rom.
När deu klassiska kulturen Liten nådde
sin höjdpunkt på 400-talet f.Kr. var
Rom bara en liten obetydlig stad vid 77ben:. Men 200 år senare hade Rom lagt
under sig hela Italien och börjat intressera sig pr den hellenistiska världen. De
närmare kontakterna med grekerna
skulle snart innebära att romarna sög åt
sig den överlägsna hellenistiska kulturen.
Sedan förde de vidare en latinsk bearbetning av grekisk konst, vetenskap och filo-
sofi till det medeltida Europa.
Arvet från romarna
Nu består inte arvet från antiken bara av romarnas omformade grekiska kultur. Romarna
talade latin, och latinet fortsatte att vara hyrkans och den lärda världens språk långt efter
Romarrikets fall. Dessutom Fördes latinet vidare som folkspråk. Italienska, franska, spanska, portugisiska och rumänska är alla varianter av romarnas språk. Våra egna skandinaviska språk liksom engelskan, tyskan och holländskan innehåller massor av latinska låneord och termer.
Der mest påtagliga är annars lämningarna
efter de romerska ingenjörernas arbeten.
Runt om i Romarriket
finns dn hur låmnin .
ar etc akt rdukter som
fönåg ståderne med
turren från källor;
bergen. Hår är "on:
du Gård; .Sydfrankiike
mint Mitts.
:i2
Överallt i det gamla Romarriket finns vägar.
broar, akvedukter och andra byggnader som
ibland fortfarande används. Inte lika tydligt
men av större betydelse är arvet i våra rättsliga system. Kanske är der den romerska rätten
sort är Roms viktigaste och mest originella
bidrag till eftervärlden. Därtill kommer kristendomen. Den uppstod visserligen i en judisk-grekisk miljö, men växte sig stark i Romarriket. Den kristna kyrkan är ett romerskt
arv. Slutligen måste vi också nämna drömmen om ett enat Europa som finnits medeltiden igenom och ända fram till idag. Den
hade varit otänkbar utan Rom.
Rom blir republik
Romarna tillhörde ett folk som kallas ftir latinare. Latinarm bodde i Mellanitalien på den
stora slätten väster om Appenincrna. I Italien
var flera olika folk bosatta, och de flesta talade närbesläktade språk. Dessutom fanns ett
folk som romarna kallade errurke. När staden
Rom började växa fram på 600- och Soo-talen f.Kr. hade etruskerna redan skapat en
högtstående kultur i Mellanitalien.
Det var mäktiga grannar som larinarna
hade i norr. Den lilla staden som växte upp
vid Tiberns östra strand var också starkt påverkad och tidvis styrd av etruskerna. Staden
Italien kring 5001.Kr.
Etrurien
'jjI Etruskiska eråringar
600— 0G talen r.Kr.
Greker
.12
hade ett idealiskt läge. Den låg vid det ställe
där handelsvägen från Etrurien söderut stot
det bördiga C ainpanicn och de grekiska städerna passerade floden. Där gick också vägen
från sillagren vid Tiberns mynning inåt landet. Slätten runtom var lämplig både till jordbruk och boskapsskötsel, och kullarna som
staden anlagts på var lätta att försvara.
Rom var en stadsstat, en p6lis av samma
typ som de grekiska och etruskiska städerna.
Roms tidiga historia påminner också om de
grekiska sradsstaternas utveckling. Troligen
styrdes Rom under soo-talet f.Kr. av kungar,
några av dem etrusker. Men kring år Soo var
det slut mcd etruskernas herravälde i Rom.
Rom blev republik och Förblev så de kommande 5oo åren. "Republik" kommer från latinets m pub/fra ("det allmänna") och betecknade staten eller samhället.
Från och med den här tiden var det romerska folket uppdelat i två helt skilda grupper,
som kallas pant/er och plebejer. Patricierna,
"de som har (kända) förfäder", var ett femtiotal av de mäktigaste och rikaste släkterna. De
utgjorde en ärftlig adelsgrupp om mindre än
en tiondel av romarna. Plebejerna kommer av
plebs, "massa"; och där ingick både småbönder, köpmän, hantverkare och egendomslösa.
Patricier och plebcjcr var strikt åtskilda och
fick inte ens gifta sig med varandra.
All politisk makt i den tidiga republiken
fanns hos patricierna. De 300 främsta av dem
bildade en sena: och varje år utsågs två patricier till konsuler. Konsulerna fungerade både
som regering i fred och generaler i krig, men
de behövde hela tiden senatens stöd.
De följande århundradena utmärktes av en
ständig kamp mellan plebejer och patricier.
Plebejerna lyckades steg för steg få del av
makten genom att nya ämbetsmän och till
och med församlingar inrättades som utsågs
bland dem. Till slut fick de också rätt att utses till konsuler.
Vid början av zoo-talet f.Kr. upphörde den
formella skillnaden emellan patricier och ple-
ye
Etruskerna
t i Z
~ G ~
I Etrurien (Toskana) och på den nårbelägna ön Elba fanns det gott om
järn, koppar, tenn och silver. Det var
framför allt järnet som gjorde etruskerna rika. Från 700-talet f.Kr. och
några sekler framåt bröts och bearbetades metallerna. Det mesta exporterades till grekerna. Det var det
etruskiska järnet som lockade de
första grekiska kolonisatörerna till
Italien.
Etruskerna hade en enorm betydelse för romarna. Många av de kulturdrag som vi tycker år typiskt romerska hade de övertagit från etruskerna. Men eftersom etruskerna inte
lämnade efter sig någon litteratur, är
det främst arkeologiska utgrävningar
som gett oss vår kunskap om dem.
Det år alltid segrarna som skriver
historien, och därför känner vi till så
mycket mer om romarna ån om
etruskerna.
bejer. Det betydde act dc rikaste plebejfamiljerna växte ihop med patricierna till en ny
överklass. Men i praktiken förändrades inte så
mycket. Makten låg fortfarande hos senaten.
familjer ökade då gradvis, men dc hölls ihop i
en klan med gemensamt namn. Fick ett gift
par inga söner adopterade fadern Sr det mesta någon annan, för familjeöverhuvudet måste alltid vara en man.
I familjen ingick även frigivna slavar. När
en slav frigavs blev han eller hon ofta upptagen i den forne ägarens familia och fick dennes namn. Dessutom fanns det kring dc förnämare familjerna alltid en grupp som kallades kliemu. Klienterna var inte direkt medlemmar av familjen, men dc fick del iv famil-
jens eller klanens framgångar. En klient var
skyldig familjefadern, som i der här faller kal-
Paterfamilias
Det romerska samhället var uppbyggt kring
familjen, inte individen. En familiavar något
mer än vår lilla familj. Det var snarare en släkt
med hushåll och andra underlydande personer. I spetsen stod fadern, parerfirmilias. Han
Ilade under hela republiken obegränsad makt
över alla andra i familjen och hade till och
med rätt att döda sina barn eller sälja dem
som slavar (1 verkligheten hände det nog ytterst sällan.) Först när fadern dog blev söner
na överhuvud för sina egna hushåll. Antalet
lhu ik tnt a må la de g ä rn a 1g 2l lU i
{oo-rakts början. Dm är från Tarquinia i Turkana.
?i
lades
för parron,
fullkomlig trohet l gengäld
fick han beskydd och hjälp när han behövde.
Den patron som svek sin klient ansågs inre
mycket värd. De mäktigaste patricierna kun-
de ha flera tusen klienter som de kunde uppbåda vid behov. Det här typiskt romerske klientsystemet lever fortfarande kvar på många
håll i Syditalien. Förmodligen är det här vi
finner ursprunget till dagens maffia på Sicilien.
l :: g l: : ka nt tu r.
Den bar målningen mur en dansande par och är friin
Antiken 43
sr •~ o
Materfamilias
Id
Det fanns också en marafirnilias. Hon var
underkastad paterfamilias precis som alla andra i hushållet. "Kulnnorskall, på grund av sin
littsimtr, varit mrder.Rnnyuderi, även om de är
vuxna", stod det i den äldsta nedskrivna lagen. Först under Augustus i början av kejsartiden stiftades en lag om att den kvinna som
Födde tre barn slapp förmyndare. Ändå hade
kvinnan en mer respekterad ställning än husmödrarna i Grekland, och även en mycket friare ställning. Elon kunde ha egendom, fick
delta i religiösa ceremonier och hade sin sociala frihet. Kvinnorna hölls inte i avskildhet i
huset som i Aten. Det fanns dessutom flera
olika former av äktenskap. En av dem tillät
hustrun att slippa mannens förmynderi om
hon höll sig borta från hans hus tre nätter varje år. Men då behöll förstås hennes gamla paterfamilias förmyndarrollen.
En materfmnilias m.rrenkar sina <btrran toalett.
vdggmålni:gen dr fnln Herr.:laneum s&r'rr om. AreaprL Staden brgracda liksom Pompeji vid Vmvius
:irbmn Jr yp e. Kr.
--
Kvinnor fick naturligtvis inte delta i politiken eller inneha några ämbeten. Ändå finns
det en hel del exempel från senrepubliken
(ungefir r;g—;t f.Kr.) och kejsartiden på kvinnor med stor politisk makt, men då var den
informell. Mot slutet av republiken hade
kvinnorna fått en starkare ställning än tidigare. Det kan bero på att många av de ledande
familjerna blivit enormt rika genom Roms erövringar. Då ökade hemgifterna och därmed
kvinnornas ekonomiska roll. Dessutom var
det nog många kvinnor som fick sköta destora förmögenheterna när männen var i fält eller hade dött i de ständiga krigen. Men under
senrepubliken minskade paterfamilias makt
över hela familjen, inte bara över hustrun.
Vad gäller det stora flertalet kvinnor som
inte tillhörde överklassen vet vi mindre, eftersom de så sällan lämnar spår efter sig. Säkert
hade de ansvaret för barn och hushåll precis
som i patricierfamiljema. Men de fattiga
kvinnorna var troligen mer emanciperade. De
flesta av dem måste ha arbetat utanför hemmet för att kunna överleva, och de var inte
lika bundna av gamla regler.
Claudias gravskrift
van, jag har inte mycket att såga,
stanna och lås. Hennes föräldrar gav
henne namnet Claudia. Hon älskade
sin man av hela sitt hjärta. Hon födde två söner, en som hon lämnade
på jorden, den andre under den. Hon
var behaglig att tala med och gick stiligt. Hon höll huset i ordning och arbetade med ull. Det år allt. Denna gravskrift från 100-talet f.Kr.
har Claudia förstås inte skrivit själv.
utan hennes man eller son. Man kan
verkligen undra vad hon själv skulle
ha skrivit om hon fått chansen.
-
44 A n t i k e n
Rom
växer
De romerska namnen
De romerska männen hade minst tre
namn: Gaius Julius Caesar. Det väsentligaste var klannamnet, som
stod i mitten. Efter klannamnet fanns
ett tillnamn, som markerade familjen
eller en grupp av familjer inom klanen.
Förnamnet var däremot inte så viktigt.
Flickorna fick inte egna individuella
förnamn förrän ganska sent i Roms
historia. Namn som Claudia, Julia och
Cornelia var bara klannamn med en feminin ändelse. Systrar fick samma förnamn med tillägget 'den äldre - eller
'den yngre-, eller också fick den andra
heta just Secunda och nästa Tertia.
Det verkar som romarna ville poängtera att flickorna inte skulle ses som individer utan som delar av en familj.
Sedan
romarna
brutit sig
loss från
etruskern
a ägnade
de sig åt
ständiga
krig både
mor dc
etruskisk
a
städerna
i
norr
och mor
bergsbor
na
i
öster.
Detta
pågick i
zoo Ar
tills
grannfolken i Mellanitalien var besegrade.
Grannarna blev antingen bundsförvanter eller
medborgare i Rom, och de behandlades för
der mesta väl. Vid zoo-talets början återstod
bara der grekiska området i södra Italien. Efter
några decennier hade även de grekiska
stadssratema givit upp. IIcla den italienska
halvön söder om Poslätten var under Roms
kontroll.
Vid zoo-talets min gav sig romarna för första gången utanför den italienska halvön. Det
gick till på samma stegvisa sätt. 1 en serie krig
mot Kartago och sedan i Grekland och Mindre Asien besegrade de den ena motståndaren
efter den andra. Vid mitten av ioo-talet £Kr.
hade romarna införlivat Sicilien, Kartagn,
stora delar av Spanien, Grekland och Mindre
Asien i sitt rike.
Kartago
Romarna ödelade många städer på sin väg till
herraväldet över Medelhavet. År 146 f.Kr. var
ett särskilt ödesdigert år. Då förstördes både
den stora grekiska hamnstaden Korint och
den mäktiga handelsstaden Kartago i det nu-
Inrum
Romanum,
mamlingipl ram i staden Rom. Derfanns
ettflum i alla romerska städer. or gippen
plats med tempel orh
andas offentliga bjggnnder nrnr om. Här
syns Inrum Romanum
genom en triumfbågs
från 20; e. Kr.
varande Tunisien.
Drygt hwtdra år tidigare hade stora delar
av den västra Medelhavskusten behärskats av
karragerna. Rum kände sig hotat, och dec utmynnade i tre häftiga krig. Det andra av dem
(zi8—zot f.Kr.) utspelades till största delen på
romarnas egen mark. Kartagos härförare
Hannibal tågade från Spanien och över Alperna in i Italien. I)är höll han sig kvar i över tio
3r, men trots att Hannibal vann tre stora slag
lyckades han inte besegra romarna. De följde
sedan efter Hannibal till Nordafrika, där hans
arme krossades.
Antiken 45
••
•
Romarna erövrar medelhavsområdet
2.63 f. Kr
Er3trtlwar 264 - 201 f. Kr.
ErövritVår got -133 f. Kr.
a Erövringar W -44 f. Kr
Romarna bin' snsttare på att inrar hrfdsat
städer. //dr är en an deras bcUgrir gtn:a
skirrr, en karapuk.
En samptiterkrg.re.
samnitmra : ar ett
av dt hal/ska folk
rom långt stod emot
romarna.
Ränago brtrgnaL
också rillfjöu.
\-7
~S~IT
(
1/era av Rumr/rrnderanundtetridv4fanter. Kartagot /MrJJrart Hannibal hade
till och med med tig elfamn rår lan
gick ntrr Alperna it: i Italien.
46 Astiken
Otmtlh anlade romarna befästa hägn av ungefdr
$amma ryp. Många av 47gren nåxre xdart ut till
viktiga stdt rom
lett ktur
ån& till idag.
Krigens följder
eewtn'Rom inas be
Tömde valan. Cicero mmr
medlem av Senaten som
trytde Rom under npubliken, men lan mötdader i zn68rdttkriger
efter i ;;rtatr död dr {q
f.Kr.
'i
0
En mmmk lak/at under senrepubliken. Ud
hade bonderoldarwma börjat endnat avrrker
soldater som kunde tum bona från sina hemtrakter i åratal
Krigen mot Kartago och framför allt mot de
hellenistiska staterna förändrade Rom i grundcn. Krigsbytet var enormt. Det fattiga Rom
blev på kon tid mycket rikt. Största delen av
bytet hamnade i adelsmännens fickor, och av
resten gick det mesta till staten. Det användes
till stora offentliga byggnader i staden Rom,
men också till vägar, broar och akvedukter.
Dcn enkle romerske soldaten fick däremot
sällan särskilt mycket att stoppa i egen ficka.
Tvärtom fann han ofta, när han till slut kom
hem, att han inte hade någon jord att bruka.
Den romerska armen hade alltid bestått av
bondesoldater, och de ständiga krigen långt
hemifrån gjorde att soldaterna inte kunde
sköta sin jord. Genom erövringarna fick Rom
också tillgång till billig säd från Sicilien och så
småningom från Nordafrika och Egypten. Då
lönade sig inte längre spannmålsodlingen i
Italien. De stora godsägarna kunde lägga om
sin produktion till vin, olivolja och grönsaker
som det lönade sig att sälja. Det var mycket
svårare för småbrukaren, och mer och mer
jord hamnade i storgodsägarnas händer. Ofta
förvandlades den då till betesmarker.
Dct gamla systemet med småbönder sons
soldater fungerade inte längre. Istället utvecklades en armé med yrkessoldater som värvades bland de egendomslösa. Sådana soldater
var ofta mer lojala till sin general än till den
romerska staten — soldaterna blev klienter till
generalen. Det bäddade för kamp om makten
mellan härförarna.
1 bytet från de erövrade länderna ingick
också mängder av krigsfångar. Ofta såldes alla
invånarna i en stad eller en region sors slavar.
När till exempel Epirus i nordvästra Grekland
besegrades år 167 f.Kr. togs 150 000 Fångar,
som sedan gjordes till slavar. Så hade inte romarna gjort i Italien, men nu släppte hämningarna. Italien översvämmades av billig
slavirberskrifr.
Antiken 47
En del av slavarna var greker. Bland dem
ingick många högt bildade män, som förde
med sig den hellenistiska kulturen till Rom.
Macsor av hellenistisk konst och litteratur
fördes också med som krigsbyte. Den romerske härförare som erövrade \fakedonien (167
f.Kr.) tog med sig zso vagnslaster med målningar och statyer jämte kungens bibliotek
om 20 000 bokrullar. Knappt too år senare
kom en annan general hem från Aten med
Aristoteles bibliotek.
Även om en del romare ur den gavla patricierklassen Försökre stå emot, genomsyrade
grekernas kultur snabbt Rom. Romarriket
helleniserades, eller som den romerske poeten
Horarias uttryckte der strax före Kristi födelse: "Det besegrade Grekland övervann sina besegma och förde sin konst till det bondska Larirtnr." På det sätter fördes den grekisk-hellenistiska kulturen vidare.
Republiken faller
De ston erövringarna följdes av ett sekel av
inre strider. Senatens medlemmar vägrade att
dela med sig av sina ofintliga vinster. Krigen
hade gjort att massor av fattiga romare hade
svårt att försörja sig, medan senatorerna ägde
nästan all jord i Italien. Alla försök att dela ut
jord hindrades effektivt av senatorerna.
Soldaterna höll sig till sina generaler. då det
verkade vara enda möjligheten att f3
hjälp. Några av de främsta generalerna
utnyttjade krisläget. Dc var själva
senatorer, men dc ville ha mer
politisk makt för egen del. En av
dessa var Gaius Julius Grenar. Caesar
hade varit konsul år 59 f.Kr. Det var
sed att konsuln efter sitt ämbetsår
fick befälet över någon av
provinserna utanför Italien. Dcr brukade denne utnyttja till att pressa ut
mesta trtöjliga skatter ur invånarna.
Caesar fick ansvaret för det romerska
Gallien, som motsvarade Italien norr
om floden Po och franska Rivieran.
48 Antiken
Under åtta år ägnade han sig år att erövr
resten av Gallien, ungefär dagens Frankrik
och Belgien. Bytet blev enormt, och uppåt
miljon av Galliens kanske 8 miljone
invånare kom ur på slavmarknaden. En del a
inkomsterna använde Caesar till att belön
sina soldater, vilket knöt dem ännu hårdar
till honom.
Till slut blev senaten orolig och kallade hem
den alltför populäre generalen. Caesar lydd
men tog mot alla regler med sig sin armé. D
blev inbördeskrig och Caesar segrade.
Efter segern satte Caesar igång veed en ra
reformer som skakade om senatorerna. D
kände sin makt hotad och en sextiotal av dem
sammangaddade sig. De menade själva att d
försvarade republiken mot en envåldshärska
rc. Den 15 mars 44 f.Kr. kom Caesar till sena
ten, som vanligt utan livvakt. Dc samman
svurna drog fram sina dolkar exat högg ne
honom. Det betydde början på ett nytt oc
mycket våldsammare inbördeskrig, och slute
pi republiken.
Senatorerna rom mördade Gissar präglade det hår
myntet. På ena sida', syns Brvtur, en ve ledarna, och
på den andra mördrrnar dolkar oc/, datum för marrått,
den tf man.
Det romerska kejsardömet
Det inbördeskrig som följde på Caesars dön
vanns till slut av adoptivsonen Octavianus
Han är mest känd under namnet Augustw
som är ett hedersnamn och betyder ungefä
"den upphöjde". Under Augusuts regering in
Den julianska kalendern
Augussusoch en liten Amor.
Augtutm tillhörde genom
sin adoptivfar Caesar den
juliarukn sLiktsn som
ansågs härstamma från
Verus, kddiksqudirnran.
Anmr tvr son till Ventes
och statyn ska visa
Augunus slåkukap
mcdgudama.
På Caesars tid hade kalenderåret
kommit alldeles ur gängorna. Caesar
införde då en ny kalender, som brukar
kallas för den julianska efter hans
släktnamn. Den omfattade ett solår
på 365 dagar med ett skottår vart
fjärde år, och började i januari. Själv
fick Caesar månaden juli uppkallad efter sig. Den julianska kalendern an.
vändes i det katolska Europa till
1582 och i Sverige ända till 1753. Då
hade vi hamnat efter med 11 dagar,
eftersom Caesars år var lite för långt.
Gallerna
1 större delen av centrala och västra
Europa bodde ett folk som romarna
kallade galler, men som vi brukar kalla
keller. De hade spritt sig från sina
leddes Roms storhetstid. 1 zoo år upplevde
Romarriket inre fred, ekonomisk stabilitet
och tidvis kulturell blomstring. Augustus regerade i hela 4S år (;r f.Kr.—i4 e.Kr), så han
hade tid att genomföra det han ville.
Augustus var envåldshärskare. Han införde
en monarki, som vi i efterhand brukar kalla
kejsardöme. Augustus upprätthöll ett sken av
att ha återupprätrat republiken och behöll senaten och de gamla ämbetena. Han lät sig
väljas till princeps, den främste i senaten.
Ännu viktigare var att han tilldelades imperirvn på livstid. Imperium innebar rätten att
befalla över krigsmakten, vilket tidigare tilldelats konsulerna ror etc år i taget. Dec gjorde
att Augustus hade kontroll över armén.
boplatser i Mellaneuropa från slutet
av brons$Idern. ca 1000 f.Kr. Kring år
400 gick de över Alperna och in i Italien, där de drev bort etruskerna från
Podaten. Några av dem fortsatte söderut och plundrade Rom. Det var den
största katastrofen i Roms tidigare
historia.
Kelterna hade på den tiden en
minst lika högstående kultur som romarna. De bildade däremot aldrig något samlat rike, utan var indelade i en
mängd mindre stamstater. Det var orsaken till att kelterna inte kunde stå
emot romarna när Caesar gav sig på
dem.
Antiken
49
Pax romana
Rum lick fred för lång tid framåt. Det förekom hela tiden smärre krig vid gränserna,
men de påverkade inte vardagen i rikets cen-
i
Lordinilem
(Lor.-
trala delar. Väldet blev lite större, men i det
dotd anLuks at' romama korr efor n-
stora hela var det ganska srahilr till zoo-talet.
o•rinent av Britart-
merska freden", Pax romana. Der har annars
nrmdr43e-Kr. Ddr
de stå hutudgatorna
motrc tie ett fann.
Adr de vikrrgure nj
frnrliga b,ggnaderna
Giq. & kie tet ur r de
Årta romerska näder.
Folk hade det relativt bra under "den ro-
varit sällsynt med längre fredsperioder i historien. Den skapade möjligheter arr hålla pro duktionen på en jämn och till och med något
stigande nitrå tinder lång rid. Naturligtvis lev-
Lortdon
de de flesta människor mycket torftigt och
klyftorna mellan rika och fattiga var enorma,
men det var ingen nyhet.
1 staden Rom började man dela ur gratis
bröd till alla medborgare. Rom hade ungefär
i miljon invånare vid den här tiden, medan
hela rikets befolkning var Fo miljoner. "Bröd
och skådespel" blev en nödvändig form av socialhjälp om stallens befolkning skulle hålla
sig lugn. Skådespelet bestod i första hand av
hästkapplöpningar och gladiatorspel, och de
bekosrade% av kejsaren eller någon annan rik
person. Augusrus gav vid ert rillfillc spel med
10 000 gladiatorer inblandade.
1 der enhetliga riket blomstrade handeln.
Medelhavet hade blivit ert romerskt innanhav och sjöfarten var säker. Handeln skapade
en välmående medelklass i städerna. Precis
som i det klassiska Aten var der till stor del
Ingivna slavar och invandrande köpmän som
ägnade sig dr den lönande verksamheten.
Romarriket var uppbyggt kring städer. Städerna var naturligtvis inte längre fria stadssta--- ter, men de skötte sig själva i stor utsträck-
ning. Städerna uppbar den romerska kulturen, de var säte för förvaltningen och med tiden
a
också för den kristna kyrkan.
Romarriket som störst 117 e.Kr.
F
,74~.YOnc
BRITANNI Eli
43,
London
---i
Erövrade områden 14- 117 e. Kr. (Mat för
erövringen. områden som råtrades senast
117 markerat med två årtal.)
MIn Viktiga st der anlagda 3+ romarna
understrukna
Dom1å
ARMQII£N
114 1:/
T. q
Tanger
. 9
40=.
50
Krukskårvsberget
Rom var under pax romana en jättestad. Det ställde oerhörda krav på
matfbrsörjningen och vattentillförseln, men var det något romarna
kunde så var det att organisera.
Spannmål fördes dit från Egypten
vin
och Nordafrika, och
och olivolja
frän bland annat Spanien. Varorna
kom till hamnstaden Ostia vid Tiberns mynning. Där lastades de över
på pråmar som drogs de 2,5 milen
till Rom. Varorna lagrades i enorma
magasin vid kajerna. Den kanske allra
märkligaste lämningen från det
antika Rom är en hög kulle nere vid
floden, som kallas för Monte Testaccio, "krukskärvsberget- Det är ett
berg av krukskärvor, lämningarna efter 40 miljoner stora förvaringskärl
som slängts vid magasinen.
I likhet med grekerna grundade romarna
städer överallt. Redan pi 300-talet £Kr. hade
de börjat anlägga kolonier i Italien. Der var
både ett sätt arr ge jord till den egna befolkningen och att hålla ordning pi urinvånarna.
Dessutom blev det på sikt det bästa sitter arr
romanisera provinserna. De romerska kolonierna och de fasa romerska militärlägren urvecklades ofta till livskraftiga städer. Många
av dagens städer i Väst- och Mellaneuropa är
från början romerska läger eller kolonier.
Antikens slavsamhälle
Det klassiska Grekland och Rom var de första
riktiga slavsamhällena i historien. Slavar är
egendom som ägaren kan göra vad han vill
med. Visst hade det funnits slavar tidigare,
men inte i sådan omfattning. I Grekland från
5oo-talet och i Italien från zoo-talet f.Kr. ersatte slaveriet andra former av beroende arbetskraft. Så var det inte i Mellanöstern. Bön-
1 stom delar av Romarriket
undre k4sartiden ägdes jorden av
normån, som bedde p8 sin,
lang rdar. En iiIa'som da
lxnte prf latin lade en nu d olika
ekonomiö +mdrr fosvenm det
forndma bosradåu wr.
dcma där var undertryckta och arbetade
knappast frivilligt, men de var inte slavar.
Hur många slavar som fanns är väldigt
svirr arr säga. I Italien kan det under Caesars
tid ha funnits 3 miljoner slavar, medan den
fria befolkningen var kanske 7-3 miljoner. På
den stora slavmarknaden på den grekiska ött
Delos kunde då under en enda dag to 000
slavar säljas.
Slavarna användes till nästan allting. Dc
var ytterst vanliga i hushållen. På 300-talet
e.Kr. bad en rektor i Antiokia i Syrien att hans
lärares löner skulle höjas. Dc var nämligen så
fattiga att dc inte hade räd med mer än två eller tre slavar var. Vid den tiden hade ändå antalet slavar börjat minska. "liehundra år tidigare hade en hög romersk ämbetsman, Pedanius Secundtts, 400 slavar enbas i sitt hus i
A nti ker 51
staden. l Pedanius hushåll ingick bland siavarna också lokhållare, förvaltare och lärare.
I)e grekiska lärare sant undervisade de rika
romarnas barn var för det mesta slavar.
Dc flesta slavarna i Rom arbetade i jordbnikct. Med början under republiken övertog slavarna mer och mer de fria böndernas
roll i Italien. De stora gods som senatorerna
lade tender sig drevs med slavarbetskraft. Det
gällde även boskapsskötseln. Storgodsägarett
Claudius Tridorus ägde när han (log 4111 sla-
Gladiatorerna mr
för der mala slatw. .
coli dstur Jr faktiskt
en gravvten ötro en
frrigitrn knånnliggktdiamr rom heter
Achrllra. Arhrllia till
höger slåss 'no: en
kvinnlig krigare, en
amazon.
var, som skötte hans 7200 kor och 157000 Får.
Sniker att använda slavar till det mesta fick
Hera konsekvenser. Der gjorde att många greker och romare såg ned på kroppsarbete. Kanske bidrog inställningen till art så pass Pa tekniska framsteg gjordes underantiken. Kroppsarbete var slavarbete och inre värt fria tänkande människors ansträngningar. Jordbrukets
tekniska nivå förändrades knappast alls under
romartiden. Muskelkraften var den helt dominerande energikällan under antiken.
En annan följd var att andelen ättlingar till
frigivna slavar efter hand blev mycken stor.
Romarna frigav ofta sina hushållsslavar efter
lång och trogen tjänst. Den som varit slav till
en romersk medborgare blev automatiskt
själv medborgare när han frigavs. De frigivna
hade stor betydelse inom förvaltningen och
inom handel och hantverk Under det senare
romerska kejsardömet hände det till och med
att kejsarna härstammade från frigivna slavar.
Vi kan jämföra med de amerikanska sydstaterna på igoo-talet. Där avvek alltid slavar
och frigivna genom sin hudPdrg. Så var det
inte under antiken, eftersom egentligen vem
som helst sent hade otur kunde bli slav Slaveri sågs som något naturligt, men det gick
inte att motivera med att slavarna tillhörde en
underlägsen ras.
Ändå minskade antalet slavar från 3oo-talet. Det berodde i första hand på att de fattiga
både i städerna och på landsbygden fick det
svårare. Många sökte skydd hos någon storgodsägare för att undkomma skatterna. Då
minskade skillnaden mellan slavar och fria,
och godsägarna fick tillgång till arbetskraft
utan att behöva hålla så enånga slavar.
Spartacus-upproret
Slavarna gjorde sällan uppror under
antiken. Det finns knappast något exempel från Grekland. Men under de
70 åren mellan 140 och 70 f.Kr. före-
kom tre mycket stora slavuppror i Italien och på Sicilien. Det är ingen tillfällighet. Det var en rå och orolig tid i
Roms historia, och många hade blivit
slavar under krigen.
Det sista av de tre upproren var det
allvarligaste. Det leddes av en gladiator
från norra Grekland som hette Spartacus.
Gladiatorerna var för det mesta slavar
och revolten startade i ett statt
träningsläger för gladiatorer i Capua
nåra Neapel. Spartacus fick stöd av
tiotusentals gladiatorer och andra sla var. Upprorsmännen besegrade flera
romerska arméer som sändes ut mot
dem. Men i längden var de chanslösa.;.' :
Efter två år krossades upproret år;`.r
71 f.Kr. 6 000 av slavarna lår ha kors.,
fästs långs Via Appa, vågen som forY`s-¥
farande leder in i Rom söderifrån.
<f'
Den populäraste av de mysteriereligioner ,om konkum-
ludar och kristna
mde med krinendo men tur Mitbnu-kuben. Den kom
)cn romerska religionen var en angelägenhet
ör hela samhället. Genom att offra till gudarta och följa de påbjudna riterna uppfyllde
nan deras krav. I gengäld fick människorna
röd från gudarna. Religionen påminde om
Mirhmr offrade en Tjur viikergav liv och frälsning. Der
tt kontrakt, där bägge parter hade skyldigheer och rättigheter. Men den var inte särskilt
yra på att ge tröst och hopp för den enskilda
nänniskan när tiderna var svåra. Många vänle sig då istället till andra religioner.
I de östra delarna av riket blomstrade flera
:uller, där död och uppståndelse spelade en
tor roll. De brukar kallas för ntysteriereligioer, där de troende invigda i gudomliga up~
enbarelser och livets och dödens hendighe-
er. Den mysteriereligion som skulle avgå
ied segern var kristendomen. Kristendomen
ände sig till alla människor, hög som låg.
illa hade samma möjlighet att nå frälsning,
frän Iran, orl, der centrala i kulten tvr då guden
finns massor av sddana hår g veliknande kapell baurade. Delarfinns under kyrkan San C4menre i Rom.
även kvinnor och slavar som ofta var utestängda från dc officiella kultema. Framför
allt hade kvinnorna stor betydelse för den tidiga kristendomens spridning. Jesus hade ju
lika gärna talat till kvinnorna som till män ncn. Till bilden hör arr kvinnorna i kejsartidens Rom efter hand började få en starkare
ställning inom överklassen. Det bidrog Rirmodligcn till deras möjligheter att spela en
framträdande roll i den tidiga kristendomen.
Kristendomen var från början en sekt
inom judendomen, men när de kristna ledarna bestämde art de även skulle vända sig till
andra än judar började en ny religion anas.
Redan tinder första århundradet fick kristen-
Antiken 53
domen så stor spridning att det började oroa
kejsarna. Men de började inte för%lja de
kristna förrän vid wo-talets mitt. Den romerska staten var tolerant mot andra gudar
och religioner. Däremot hände det ibland att
ann-kristna känslor blossade upp lokalt i olika delar av riket. De flesta tidiga kristna martyrer föll offer för sådana lokala förföljelser.
Jämfört med vad judarna fick stå ut med
tår förföljelserna ändå inte särskilt ornfattande. Både kristna och judar avvek från de flesta
andra instare i riket genom att de höll så
hårt pi sin egen enda gud. Den särskilt fientliga inställningen till judarna berodde på att
de flen gånger gjort uppror mot romarna.
Der första stora upprorcr slutade med att Jerusalem förstördes år 70 c-Kr. Der andra
bröt ut på 130-talet och ändade i en ännu värre
katastrof. De judar i Judecn, den centrala
delen av Palestina, som överlevde kriget
förflyttades. I hela Palestina bodde der efter
kriget kanske trekvarts miljon judar, dc flesta i
Galileen i norr. På Jesu tid hade siffran varit
ungefär . miljoner. Ytterligare nästan 3
miljoner fanns i andra delar av Romarriket.
De kristna blev systematiskt förföljda först
vid zoo-talets mitt och sedan vid början av
300-talet. Syftet var att få de kristna arr vid sidan av sin egen gud också offra till den romerska statsreligionen. Det var ett försök att
skapa en gemensam kult i hela riket under dc
oroliga tiderna. Den kristna kyrkan hade en
så stark organisation och så trogna anhängare
att den kändes som ett hot. Men förföljelserna misslyckades. Istället kom en helomvändning under kejsar Konstantin (den store).
Från och med 3zo-talet blev kristendomen i
praktiken statsreligion, trots att bara tio till
tjugo procent av befolkningen var kristen.
Hypatla
Många av de tidiga kristna martyrerna var kvinnor. Men det fanns kvinnliga martyrer även i den hedniska
religionen och filosofin som kyrkan
ihärdigt bekämpade. En sådan person var matematikern och filosofen
Hypatia, som levde i jättestaden Alexandria ca 370-415.
Hypatia var lärare och forskare, och
mycket beundrad av sina många elever. Hon hade studerat naturvetenskapliga ämnen och skrivit flera matematiska avhandlingar, men mest
berömd blev hon för sina filosofiska
läror. Hur Hypatias filosofi var utformad vet vi inte i detalj. Troligen byggde hennes uppfattning på Platon.
Men det år bekant att hon själv var
öppen och tolerant mot andra åskådningar. Det var däremot inte kyrkan i
Alexandria. som inte kunde tolerera
att Hypatia höll fast vid sina gamla
ideal. Det slutade med att hon blev
lynchad av den kristna pöbeln i staden.
/ Fåypun foraane nwn att bilkimera sina
dkda ärra under /xlleniiiisk och romsnk tid.
/barnarr av denna mmenk-njpnska kvinna
Jr målar på sux och lagt i kistan oranå he nna rnurnie, troligen på too-ra/est Kr.
5 4 A nt ik a r
)marriket delas
n lyckliga tiden under pax rontaua varade i
i år. Under slutet av mo-talet blev det prom, då olika germanska folk i norr bröt upp
n sina boplatser. Ännu värre var att riket
.bbades av en stor epidemi, sunt minskade
blkningen med kanske en tredjedel. Man
• gissat på mässling och smittkoppor, som
inte fanns någon motståndskraft emot.
r befolkningen börjat hämta sig igen
Skolan i Rom
En skola i vår mening är ett ganska
sent påfund. Utbildningen för barnen
under antiken gavs för det mesta
i hemmet eller i arbetet. l det republikanska Rom kunde de förmögnare
familjerna anställa en egen lärare för
sönerna. Tanken att sönernas utbildning och uppfostran skulle överlämnas till en allmän skola utanför
hemmets väggar var i det närmaste
otänkbar. För döttrarna var det sällan
aktuellt med någon boklig utbildning
överhuvudtaget.
Under kejsartidens två första århundraden började det dyka upp skolor i de större städerna. Så småningom övertogs de av dessa och finansierades av de lokala myndigheterna.
Under senantiken fick undervisningen
ett enhetligt utseende. Man undervisade i vad som kallades de sju fria
<onsterna. Dessa var indelade i två
grupper. Den förberedande gruppen
oestod av grammatik, retorik (konsten att tala väl) och dialektik (logik),
nedan den följande innehöll geome:ri,
aritmetik (matematik), astronomi ich
musik. Den hår studiegången levie
kvar i Europa hela medeltiden igeiom
och ända till 1600-talet.
kom nya sjukdomar vid Zoo-talets mitt. Vid
samma tid blev germanerna i norr och perserna i öster allt aggressivare, och i riket slogs olika generaler om makten. Arméerna utropade
egna kejsare och de flesta satt bara en kort tid
på tronen.
Mor århundraders slut stabiliserades läget.
Några dugliga kejsare fick makten, och de organiserade om armén och förvaltningen. Det
hade visat sig svårt att hålla ihop det väldiga
riket när der angreps från flera håll, så riket
delades upp i mindre regioner som styrda av
olika kejsare. Men germanerna var inte kuvade. Mot slutet av 300-talet återupptog dc angreppen. Gränserna kunde inte längre hållas
och flera germanska folk tog sig in. År 395 delades det romerska riket för gott i en östlig
och en västlig del. Der östromcrska riket återhämtade sig, malan det västromerska under
400-talet upplöstes mer och mer.
Varför gick det så illa? Det finns få frågor i
Europas historia som diskuterats så mycket
som orsakerna till der romerska rikets undergång, om vi nu anser att det verkligen gick
under.
Romarrikets delning 395 e.Kr.
Anrikar 55
Ruinmra på forum
Rotnauron fri,i ett
annat hall an fornt
på:. 4 1bakgrattden till höger synt
.ramma niumjbdge.
Romarriket var stabilt i zoo år. Der är en
lång tid för crr så stort välde. Der var ett samhälle i balans. Befolkningen producerade ungefär lika mycket som den konsumerade. Problemen uppstod när jämvikten rubbades. Dec
var en följd av både yttre och inre förhMllan
deii. Hade riket inte utsatts för några allvarli-
Rnmmka arnbetrmän drirrr in skatter i proritunna. Gmerrn,, troligen från
zoo talet.
j6 A n t i k e n
ga angrepp utifrån kunde kanske jämvikte
ha bevarats. Men omvärlden förändrades.
öster växte sig Perserriker starkare, och i no
fanns gcrmansrammar som tryckte på mo
gränserna. Från zoo-talet blev dc allt aggress
vare. Romarna kunde inre längre försvar
gränserna titan att reformera försvaret. De
gick, men der nibbadc balansen.
Armen bestod av ungefär 300 000 soldate
Der var inre särskilt många för ett sådant jä
rcrike, men der hade räckt förut. Når behove
ökade miste staren ra ur högre skatter. De
drabbade småbönderna och medelklassen
städerna. Samtidigt minskade befolkninge
kraftigt genom epidemierna, så färre invånar
skulle bära en ökad börda. Många småbönde
gav upp och lämnade sina gårdar.
De kejsare som i slutet av zoo-talet lycka
des Återställa lugnet ökade armén till de
dubbla. För art kunna ta ut de skatter som
krävdes införde de ett mycket hårt styre. V
skulle idag kalla det militärdiktatur. Det gjor
de att ännu fler bönder flydde, och skattern
ruinerade städernas medelklass. Det gick a
hålla stånd mot de germanska angriparna y
terligare ett tag, men i längden höll det inte
Det var bara den östra rikshalvan som kund
räddas.
Sammanfattning
Delar av en giganrisk sea y av Konsranrin den :norr.
Konstantlnopel
Staden Rom låg mitt i det romerska riket. Det var långt till de oroliga gränserna i norr och öster. På 200-talet
uppehöll sig därför kejsarna närmare
gränserna, där också armén fanns.
Det slutliga steget togs på 320-talet
av Konstantin, som beslöt sig för att
bygga en ny huvudstad på platsen för
den gamla grekiska staden Byzantion
vid Bosporen. Det var ett idealiskt
läge. Staden låg mitt emellan de hotade gränserna vid Donau och mot
Perserriket. Den behärskade övergången mellan Balkan och Mindre
Asien och sjövågen mellan Medelhavet och Svarta havet. Platsen var lått
att försvara och kunde alltid försörjas
sjövägen. Den nya staden planerades
som ett andra Rom. Den fick samma
administration och samma rättigheter
med bröd och skådespel. Staden befolkades med förnäma familjer både
från Rom och den östra delen av riket, men blev i huvudsak en grekisk
stad. Vid hovet och i förvaltningen talades latin, men annars grekiska.
Den nya huvudstaden fick namnet
Konstantinopolis. Konstantins stad.
Kring Soo f.Kr. blev den lilla stadsstaten Rom
vid 'l fibern republik. Makten låg hos ett litet
antal rika familjer sons kallades patricier,
medan de flesta romarna tillhörde pleb97erna.
Staden styrdes av en senat som bestod av patriciska män, oclt varje är valdes två konsuler
som ledare. Rom fick aldrig samma medborgarstyre som de grekiska stadsstaterna, även
om de fria romerska männen bland plebejerna
efterhand fick en begränsad del av makten. Der
fick däremot aldrig kvinnorna, men de hade
ändå en friare ställning än kvinnorna i
Grekland.
Romartia förde ständigt krig med sina
grannar. Vid wo-talets början var större delen av Italien underkuvat, och vid mitten av
too-talet f.Kr. även Spanien, Grekland, Mindre Asien och Kartago i Nordafrika. Erövringarna gjorde att Rom översvämmades av
rikedomar och mängder av slava, och den
hellenistiska kulturen började övertas av romarna. En del härförare blev så mäktiga att de
inte längre lydde senaten. Efter nästan ett sekels inre strider tog Julius Caesar makten innan han mördades är 44 f.Kr. lett nytt inbördeskrig segrade dennes adoptivson Augustus,
som i praktiken avskaffade republiken och införde ett kejsardöme.
De följande två seklen var en relativt lugn
tid med en stabil ekonomi. Ront behärskade
hela Mcdclhavsvärldcn sedan också en stor
del av Mellanöstern erövrats, riten i norr och
öster fanns aggressiva folk. Zoo-talet e.Kr.
blev en period med både inre och yttre oro.
Vid 3o0-talets början stabiliserades läget air
en tid. 03 hade också kristendomen vuxit sig
stark. Men armen kostade nu så mycket och
skatterna hade blivit så höga, att många bönder gav tipp sin fria ställning och sökte skydd
hos mäktiga godsägare. Vid århundradets slut
gick riket inte att hålla ihop längre, och år 395
delades det i 0-3 delar. Bara Ostrom överlevde
400-talets invasioner.
Antiken 57