Smaka hur God Gud är

Smaka hur God Gud är
Av: Johannes Djerf
Jag var 14 år. Jag var på Prao på en förskola i Kisa en vecka. Barnen lekte
för en stund väldigt bra själva då en av lärarna kom med förslaget att
brygga en kanna kaffe och hon frågade mig om jag ville ha. En inbjudan
som gjorde att jag på någon sekund kände mig flera år äldre än vad jag
egentligen var. Plötsligt fanns det en skillnad mellan mig och de andra
barnen som lekte, vilket bara det gjorde att jag tackade Ja. Jag hade
aldrig smakat kaffe, bara känt doften av det där hemma, men den doften
hade inte skrämt mig utan snarare lockat till att smaka. Och när de första
dropparna nuddade min tunga, så var det… kanske inte det godaste jag
smakat, långt ifrån om jag ska vara ärlig. Men det skapade ändå någon
slags god eftersmak som gjorde att jag inte kunde stå emot, nästa gång
jag fick frågan. Och idag, många år senare så är det faktiskt ibland det
godaste jag vet och jag kan inte tänka mig att vara utan kaffe en endaste
dag (drick lite ur koppen) (är det någon som aldrig smakat kaffe och vill
smaka? Ta fram personen om det finns någon) Det är ju så att har man
fått smaka något gott så vill man att andra ska få upptäcka att det är
gott.
I bibeln behöver man läsa mycket mellan raderna om man ska hitta just
något om kaffe, men David använder just detta med smak av något gott
för att faktiskt upptäcka vem Gud är. Han skriver i ps.34:9-10: Smaka
och se att HERREN är god. Salig är den människa som flyr till honom.”
Alltså med samma iver som jag har att andra ska smaka Kaffe så säger
David smaka och se att Herren är God. Det finns teologer som utifrån
hebreiskan översätter de här orden med smaka och se hur god Gud är. En
översättning jag verkligen gillar. Alltså det handlar inte bara om att
smaka, att testa att Gud är God, vilket i sig är något helt fantastisk som
jag tror att många utav oss har erfarenhet utav, men att också upptäcka
att det är något som pågår hela livet. Det finns ett större djup, det finns
mer att upptäcka ur Guds Godhet. Som jag sa innan med kaffet, ibland
kan det ta tid att vänja sig vid något gott. Och jag tror att det är likadant
med Gud. Det kan ta tid att vänja sig vid att Gud är God! Det kan ta tid
att förstå att Gud är den ende som är God och det kan vara svårt att
överhuvudtaget förstå vad som verkligen menas med att Gud är God. Inte
minst när livet inte smakar gott.
David hade blivit en stor krigshjälte. Större än hans konung Saul. Han
lyckades väl i precis allt han gjorde, och hela Israel och Juda bara älskade
honom. Och därför kände Saul att kungadömet var hotat. Saul var rädd
för honom och han började se på David med onda ögon står det. En
rädsla, en avundsjuka som växte till att också vilja döda honom. Och när
David i sin tjänst satt och spelade inför sin kung så var Sauls hjärta så
pass mottagligt för att en ond ande skulle komma över honom, och han
försökte spetsa David med ett spjut mot väggen. David kom undan men
Saul sände några män till Davids hus för att vakta på honom och döda
honom morgonen därpå. Men genom att Davids hustru Mikal, dotter till
Saul, visste om alltsammans och varnade honom så kunde han fly ännu
en gång och då genom fönstret. Och under denna flykt så kommer han till
Akish, kungen i Gat, som tillhörde filistéernas land. En prövning och en
stor fiende för hela Israels folk sedan lång tid.
Härifrån Gat kom Goljat och flera tusen var alla de filistéer som dödats av
Davids hand. Så kanske inte direkt en fristad. Men flykten ifrån Saul
gjorde att han plötsligt stod innanför dessa portar. Då denna något
märkliga situation uppstår. Vi kan läsa 1.sam.21:11-15. Kungen tilltalar
honom som landets konung. Något som hans liv av Gud var smort, ämnat
till att bli, men det var inte något som ännu hade fullbordats, och det blir i
de orden klart för honom tror jag varför Saul vill se honom död. Och den
stora krigshjälten blir rädd. Döden kom nära honom. Därför ser han ingen
annan utväg än att låtsas vara galen, låtsas vara någon helt annan än den
han var. Och tänk dig, David, den stora krigshjälten, som hade allt,
människor som tyckte om honom, som beundrade honom. Han hade en
fru som älskade honom och han hade en fantastisk vän, Jonathan, som
hade honom lika kär som sitt eget liv. En musikertjänst hos kungen där
han var använd av Gud på ett mäktigt sätt. Han var en god man, lydde sin
kung och gjorde som var rätt i människors ögon. Han betecknades av Gud
själv att vara en man efter hans hjärta, alltså en man som lyder honom.
Och nu står han helt ensam mitt ute i öknen, utan någonting och
ingenstans att ta vägen. Ingen trygg plats att fly till. Allt var förlorat. Han
hade till och med förlorat allt anseende genom att spela vansinnig inför
fienden. Varför? David förstår ingenting."Vad har jag gjort? Vilken
missgärning eller vilken synd har jag gjort mot din far, eftersom han
försöker ta mitt liv?", frågar han Jonathan i ett kapitel tidigare. Och jag
tror att han även frågar Gud samma sak. Vad har jag gjort för att förtjäna
detta lidande?
Han trodde att livet skulle smaka helt annorlunda utifrån det som han och
andra såg. Så som när jag en dag kom inrusande i köket hemma hos
mamma och pappa. Jag tror jag hade varit iväg och spelat fotboll, cyklat
hem i full fart, var svettig och hade enormt behov av att släcka törsten.
Öppnade kylskåpet och såg ett glas med kall härlig citrondricka och svepte
alltihop på en gång. Men det var inte citrondricka, utan kallt härligt
diskmedel. Troligtvis hade flaskan gått sönder, eller så hade det bara blivit
för mycket när det skulle diskas i huset, så de hade hällt upp det i ett glas
för att inte slänga det. Och där stod jag med en av de mest fruktansvärda
smakupplevelserna jag haft och som inte försvann på en lång tid. Allt jag
åt fick en brännande eftersmak av diskmedel, och det kändes som att jag
aldrig skulle bli av med den. En smak som jag tror att många utav oss
också fått av livet. Utifrån goda förutsättningar och goda gedigna behov
så tror vi att vi alltid också ska få del av det goda. Det är det vi ser
framför oss, och det är det vi tror när vi tar del av det som livets kylskåp
har att ge. Men om och om igen har vi mött den hårda sanningen att det
inte är så gott som vi tror och som vi tycker att vi förtjänar. Vi frågar oss
precis som David, vad har jag gjort, varför fick jag detta. Det var inte det
som min törst längtade efter. Löftet i den 23de psalmen att godhet skall
följa mig i alla mina livsdagar i närheten av den goda herden, är svårt att
greppa när allt man smakar bara smakar orättvisa. Och man kan fråga
sig, är Gud verkligen god?
Mina pastorskollegor har ett litet roligt intresse av att åka runt till olika
restauranger i kommunen och äta. De har en facebook sida där de skriver
en recension och sätter betyg på smak, miljö och prisvärdhet. Sibylla i
Hillerstorp har t.ex. fått ett toppbetyg på 53 %, Haga, 77 % och
Diligensen på High Chaparall 93%. Och på samma sätt känns det som att
vi värderar Guds godhet ibland. Det är oftast inte som vi kan säga att Gud
är god till 100 % utan oftast är det beroende av vad livet smakar,
situationer och miljön runtomkring oss och även vad vi behöver offra av
vårt eget, vilket pris det har att följa honom. Det tar emot att säga att
Gud bara är god när man får gå igenom lidande i ens egna liv, ibland sina
vänner eller när man ser allt lidande över den här världen. Det är svårt att
lyfta upp Guds godhet när man blir orättvist behandlad på jobbet. Det
känns orättvist när man bett för att något eller någon skall blir bättre och
så blir det bara sämre. Det känns orättvist av att behöva lida pågrund av
en annan människas bortvändhet ifrån Gud. Kanske finns du här som
uppfostrat ditt barn så gott du har kunnat och ändå så kommer det längre
och längre bort ifrån Gud.
Kanske har du hållit fast vid Guds moral och etik för ett gott liv, men
känner dig bara mer och mer förlöjligad och ensam. Kanske har du gjort
allt du kunnat och ändå har livet slagit ner dig, och nu sparkar det på dig
fast du redan ligger ner. Hur kan man då säga att Gud då är rättvis och
god? Det är mitt i Davids lidande. Det är mitt i den här situationen, då
orättvisan slagit ner den stora krigsherren efter att kung Akish drivit ut
honom efter han låtsas vara vansinnig som David i ps.34 ropar just detta
med en längtan att alla inne i staden ska få höra ”smaka och se hur God
gud är!” Hur kan han göra det? När allting runt omkring smakar allt annat
än Gott.
För det första så tror jag att vi behöver förstå att Gud är inte rättvis. Att
vara rättvis och god är inte samma sak. Det är oerhört svårt för våra
mänskliga ögon och öron att förstå. När lärjungarna möter en blind man
som var blind ifrån födseln i Joh.9 så frågar de Jesus, Rabbi vem har
syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind? I
förbindelsen med babylonierna och den grekiska filosofin så hade dessa
tankar trängt sig in i den judiska tron, då man kopplade ett livsöde ihop
med synden. Att man får det man förtjänar. Tankar som jag tror även
smugit sig in hos oss ibland att man straffas efter det man gjort. Och
därför så är det svårt att förstå varför saker och ting sker. För jag har väl
inte gjort något? Visst jag kanske inte lyckas med allt jämt, men jag är väl
ändå en bra människa. Jag har ju följt Jesus, och jag har gjort så gott jag
kan försökt följa hans ord. Vi försöker hitta en orsak till vårt och andras
lidande, vilket tär otroligt mycket på vår tro och vi undrar var är Gud och
var är hans godhet när livet är orättvist? Men alla dessa tankar om
rättvisa avvisar Jesus. Gud har aldrig handlat efter det som är rätt. I
romarbrevet säger Paulus att vi alla står lika inför synden. Vi är alla
syndare och har gått miste om Guds härlighet. Vi har brutit lagen för livet
vi fått. Vi är skyldiga. Vi förtjänas att straffas. Döden och evigt lidande
vore ett rättvist straff för vår olydnad. Och Om Gud var rättvis så skulle
detta vara Guds handlade i mot var och en utav oss. Men den goda
nyheten är att Gud inte behandlar oss efter vad vi förtjänar. Rom.6:23
fortsätter ”men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus vår Herre.
Ps.103:10-12. ”Barmhärtig och nådig är HERREN, sen till vrede och stor i
nåd. Han går inte ständigt till rätta och vredgas inte för evigt.
Han handlar inte med oss efter våra synder och lönar oss inte efter våra
missgärningar. Ty så hög som himlen är över jorden, så väldig är hans
nåd över dem som fruktar honom. Så långt som öster är från väster låter
han våra överträdelser vara från oss”. Gud är inte rättvis. Han är god.
Gud är Motsatsen till ond. Vi kan alltid vara tacksamma över att Gud inte
behandlar oss så som vi förtjänar. Vi kan alltid tacka Gud för att han inte
är rättvis. Och jag tror att det är denna nåd som David upplever mitt i
hans lidande. Han är betryckt. Han är förskräckt, men i all hans nöd så
ropar han till Herren som räddar honom. Och han säger i vers 6 att ”de
som ser upp till honom strålar av fröjd, deras ansikten behöver ej rodna
av blygsel”. När det inte fanns någonstans att ta vägen så flyr han till
Gud. Han gör sitt hjärta mottagligt för Guds ljus att lysa igenom och över
honom och han brister ut i lovsång mitt i mörkret. Och så möter Guds
godhet också dig.
Gud är alltid med dig. Gud är speciellt med dig i smärta och lidande. Jag
tänker på de senaste begravningarna som vi haft i vår församling den
senaste tiden där mycket av sorg, saknad och även kanske orättvisa fyllt
vårt inre. Men det är sällan som jag upplevt Gud så nära som just då. För
mig så har det varit otroligt starka Guds möten. Gud lider med oss. I
matt.9:36 så står det att Jesus förbarmade sig över dem, eftersom de var
rivna och slagna, som får utan Herde. Han hade en djup medkänsla för de
alla dessa människor som led. Det grekiska ordet för förbarmande i texten
betyder att känna djupt ifrån magtrakten. Alltså Guds medlidande
kommer ifrån djupet av hela hans varelse. När det gör ont i dig så gör det
ont i honom. Herren tröstar sitt folk och förbarmar sig över sina betryckta
står det i Jesaja. David skriver i vers 8 att änglarna slår läger omkring
dem som fruktar honom. En helt fantastisk bild tycker jag av vad Guds
godhet innebär. Att Guds änglar slagit ner tältpinnarna och satt upp sina
tält, för att stanna där du är. Du är omringad av en hel by av änglar, av
Guds beskydd, när onda makter försöker trycka ner dig! Oftast är vi
kanske inte medvetna om det, på grund utav att lidandet uppfyller oss
och täcker hela vår värld. Men när vi är redo kan det räcka med en enkel
påminnelse om Guds tidigare och pågående godhet för att vi ska finna
tröst och hopp igen. Hans ljus, världens ljus Jesus Kristus gör så att vi på
nytt kan fröjda oss när vi ser upp till honom.
Vi kan inte förklara alltid varför vi behöver genomgå lidande. Vi kan inte
förstå all orättvisa Men vi kan utforska det som vi vet om Gud och det
som vi vet om oss själva. Att Gud möter oss i mörkret. Gud kan ta oss ut
ur fiendens land. Det kommer inte smaka diskmedel för alltid. Vi har
funnit nåd inför honom och ur denna godhet finns ett djup som är större
än allt annat. Guds godhet är så djup, så god att de som söker HERREN
saknar ej något gott, skriver David i vers 11.
Vi kanske kan känna det en lördagskväll om man är hemma att man
saknar något gott, något sött eller något salt att smaka på om man inte
har det hemma. Och på samma sätt kan vi tro att vi behöver något mer
gott för vårt inre. Att Guds godhet behöver kompletteras med något annat
som jag mår bra utav i livet. Men den som flyr till Guds ljus, Den som flyr
till Jesus saknar inte någonting. Alltför ofta tror vi att det goda för min själ
finns lite varstans. Vi kan ibland få för oss, precis som David gjorde att
det till och med finns i fiendeland, där andra makter och smaker råder.
Men salig är den som flyr till honom säger han efter att ha varit där.
Kanske är det så ibland att vi behöver smaka någonting annat för att
förstå att Gud är den som är god. Men det är inte alltid lätt att se och
förstå vad som är gott och vad som inte är det. Så ta din tillflykt till Gud.
Smaka och se hur God Gud är. Det kräver inte mycket av dig. Det är en
inbjudan. Och som David skriver i ps.104. ”du öppnar din hand och de
mättas av goda gåvor”. Gud är God!