LÄRARHANDLEDNING
Art. nr. 7763-970-7
Myrstaden
Du har säkert sett myror många gånger, hemma i trädgården, på lekplatsen eller kanske t o m
på gatan. De rör sig ofta i en lång rad, och om man följer en sådan rad finner man att den leder
till ett hål i marken, där myrorna försvinner ner i marken.
Vad händer i det där hålet? I din fantasi ser du kanske en magisk, fantastisk värld; och du har
säkert ibland önskat att du kunde kika ner i hålet och verkligen se vad som händer där nere,
men om du kikar ner i hålet ser du ingenting för det är bara mörkt. Böcker som handlar om insekter kan berätta mycket om underjordiska tunnlar, grottor, förvaringsrum och barnkammare.
Tänk om du kunde få se allt detta med egna ögon!
Myrstadslaboratoriet visar dig myrornas dolda värld. Det låter dig ta in myrorna i ditt eget hem
utan att du behöver frukta att de slipper ut ur de hus som du har byggt åt dem.
Men stopp ett tag! Läs först den här texten noga från början till slut.
Låt oss tillsammans tänka efter vad vi kan göra för att myrorna skall känna sig som hemma och
trivas i sin egen stad. Vad behöver de? Naturligtvis måste de ha jord till att bygga sitt bo i. Man
vad för slags jord? Skall den vara torr eller fuktig? Sand, skiffer, brun eller svart jord? Skall man
hämta den från det grannskap, där myrorna håller till, eller tar man den från närmaste sandlåda?
Vad äter myrorna? Äter alla slags myror samma slags mat? (Du har säkert lagt märke till att alla
myror inte är likadana, utan att det finns flera olika slags myror). Ute på fält och ängar har du
sett hur de släpar på säd och strån. I köket svärmar de omkring i en syltburk som man glömt att
sätta lock på. Du kanske t o m har sett hur de har dragit iväg med en död insekt?
Så vad skall du mata dem med? Sädeskorn? Socker? Kött?
Hur vill de ha det med ljuset? Tränger det ner ljus till deras underjordiska hem? Vill de bygga
sina bon nära jordytan, där solljuset kan tränga ner eller föredrar de att bo djupt nere i totalt
mörker?
Allt detta skall du försöka ta reda på själv - genom att experimentera. De experiment, som du
gör, kommer att visa om du gissat rätt eller inte.
Självklart kan du finna svaren på de här frågorna i böcker om myror - men vi tycker, att det är
mycket mera spännande, om du i stället för att slå upp i en bok, själv finner svaren genom att
samla levande myror och experimentera dig fram.
1
När och var man finner myror och hur man samlar in dem?
På vintern stannar myrorna kvar djupt nere under jordytan, och de är utspridda över vidsträckta
områden, så de kan vara svåra att finna, eftersom de då håller sig helt stilla och ser ut precis
som den omgivande jorden. Bäst är det att samla myror mellan maj och september. Samla inte
de stora skogsmyrorna eller stackmyrorna för de är för stora för din myrstad och de sprutar ut
en giftig vätska, och det skulle snart göra din myrstad mindre behaglig att bo i.
De små svarta trädgårdsmyrorna eller de gula tuvmyrorna är lämpliga och vanligt förekommande liksom de pyttesmå myror som man kan finna inomhus ibland.
Tag en plastmugg och en plastsked, ett pappersark och ett gummiband. Gå ner i trädgården
eller till närmaste äng eller park och leta upp en ”myrväg”.
Om du inte hittar några myror första gången skall du inte ge upp. Du har kanske valt fel tid, när
det är för varmt eller för kallt, då myrorna föredrar att gömma sig. Försök igen - en annan gång
- och när du funnit en ”myrväg” följ den då fram till myrornas bo. Ingången är ett hål (eller flera
hål) i jorden. Ibland kan man ha otur och myrorna kan slinka ner i jorden långt ifrån boet.
När du funnit boet, gräv då litet med skeden och lägg jorden med myror i muggen. Inte så
mycket jord, bara tillräckligt för att du skall vara säker på att du fått med åtminstone några dussin myror. Omkring 30-50 myror är lagom för att de skall trivas i det nya hemmet, som de skall
flytta in i. Inte färre - för myror är sociala djur som behöver sällskap, men inte heller fler än omkring 50. Täck över muggen med pappersarket och sätt fast det med gummibandet.
Säkert har du hört talas om att myror håller sig med ”drottningar” och att av alla myrorna i boet
är det bara drottningen som lägger ägg. De vanliga myrorna som kallas arbetsmyror förökar sig
inte. Därför måste du skaffa dig en drottning till myrstaden, om du vill se hur myrorna utvecklas
från ägg till vuxna myror.
Att få tag i en drottning är inte lätt, eftersom drottningen bor djupt nere, alldeles i botten av
myrboet. För att finna en myrdrottning måste du ta en spade och gräva upp hela boet. Sprid ut
jorden på ett stort vitt papper eller tygstycke och leta efter en drottning. Det finns bara några få i
varje bo, men de är lätta att känna igen, för de är mycket stora, flera gånger större än en arbetsmyra. Unga drottningar har vingar men det har inte de äldre. Med litet tålamod kommer du
säkert att finna en drottning.
För att göra myrstaden komplett behöver du också ägg och de två utvecklingsstadier som följer
efter äggstadiet: larver och puppor. Eftersom de är mycket små, och därför svåra att se, finns
det ett enkelt sätt att samla in dem. När arbetsmyrorna blir störda, då du gräver, försöker de fly,
och när myrorna flyr försöker de bära med sig vad som finns av ägg, larver och puppor. Många
av myrorna som du får tag på bär antagligen med sig ägg, larver och puppor.
Mycket intressant händer i ett bo som innehåller inte bara vuxna utan också ungmyror i olika
utvecklingsstadier. Du kommer att ha mycket nöje av att se hur arbetsmyrorna tar hand om
dem.
Var inte för ambitiös när du först startar en myrkoloni i din Myrstad. Lär dig deras vanor, och när
du har studerat dem noggrant en tid, försök då att få kolonin att utvecklas. Myror som har det
trångt visar en tendens att lägga färre ägg, och det kan vara en vissa svårighet att hålla den
rätta balansen.
2
Innehåll
Myrstaden består av följande delar:
1. 3 ”myrhus” av genomskinligt material.
2. 3 bottenplattor
3. 1 tak
4. 2 lock
5. 6 stöd
6. 12 stora pluggar
7. 6 små pluggar
8. 1 genomskinlig plastslang, som är perforerad
9. 1 tratt
10. 1 plastpelare
11. 1 pipett
12. Färgade pappersremsor.
Så här långt är det enda vi har en plastmugg som innehåller jord med myror i. Nu måste vi
bygga ett hus åt myrorna.
Bygginstruktion
1. Vart och ett av myrhusen består av två halvor. Tag ett par halvor och passa samman dem.
Kontrollera att de sitter tätt samman så att det inte finns några springor. När huset satts samman, fyll då igen de runda hålen med pluggar. Du behöver 4 stora och 2 små. Tag sedan 2
stöd och kläm fast dem i husets överkant. Stick in pelaren i öppningen i överkanten och se till
att den smala delen passas in mellan husets två trappor. Låt huset stå på överkanten.
2. Tag tratten och sätt fast den i botten som nu är överdel.
3. Häll allt innehållet i plastmuggen genom tratten ner i huset. Kontrollera att utrymmet ovanför
trapporna är nästan men inte helt fyllt med jord. Det är bäst om det är fullt till två tredjedelar.
4. Tag av tratten och sätt snabbt på en bottenplatta.
5. Vänd nu huset igen, så att det står på bottenplattan. Drag ut plastpelaren, tag bort stöden
och stäng igen överdelen genom att sätta på taket eller ett av de två locken. Sätt de båda
stöden i nederkanten.
6. Använd den långa plastslangen för att sätta samman husen. Som du redan sett har husen
två utputande hål på vardera sidan. Genom att ta bort pluggarna och ansluta slangens ändar
kan man ansluta två hus till varandra.
7. Om du vill koppla samman alla tre husen kan du skära av en bit av slangen, (ett par dm eller
mer) så att du får två slangar. Två slangar kan också användas för att koppla samman två
hus med dubbla anslutningar. Naturligtvis skall man bara ansluta hus som har utrustats med
jord och invånare. Det är bäst åtminstone vid de första experimenten, att myrorna i de hus
som bindes samman kommer från samma myrkoloni.
3
Så skall du mata och sköta om dina myror
Jorden i husen bör vara fuktig (men inte våt). För att hålla den fuktig skall du lösa upp 1/4 tsk
socker i litet vatten och fylla lösningen i pipetten. Tag sedan bort en av de små pluggarna och
för försiktigt in pipetten i hålet. Stick in pipetten så långt som det går och drag sedan sakta ut
den, samtidigt som du pressar ut sockerlösning i jorden. Kontrollera att du fuktar all jorden på
den sidan av huset. Sätt snabbt på pluggen igen, när du dragit ut pipetten, annars kommer du
att ha myror krypande omkring överallt i rummet. Fukta jorden i den andra hushalvan på
samma sätt.
Myrornas mat
Nu kan du börja undersöka vad myrorna gillar att äta. Tycker de om socker, sädeskorn (t ex ris,
vete, havre etc)? Kött kanske? Äter myror kött?
Vad du än ger dem - kom ihåg att mat blir förstörd om den inte användes. Ge dem aldrig annat
än färsk föda och - eftersom myror är pyttesmå - ge dem maten i små, små smulor - aldrig i
stora bitar. Om du stoppar in för mycket mat i husen, blir maten skämd och myrorna mår då inte
så bra.
Barn som har fött upp myror har funnit att de flesta av dem gillar socker. Ett sätt att ge myrorna
socker är att stoppa in en liten, liten bit socker genom taköppningen. Andra barn löste upp en
tesked socker i litet vatten och stänkte ner vattnet i huset genom sidohålen med hjälp av
pipetten.
För att vara säker på att myrorna inte svälter medan du prövar vilket slags föda som de gillar,
kan du ge olika sorters föda i de olika husen, men då bör naturligtvis husen vara anslutna till
varandra. Du ser då lätt vilken utspisning som samlar flest lunchgäster. Vilket slags fast föda du
än väljer, skall den alltid stoppas in genom taköppningen och hamna på trapporna.
Det är viktigt att man inte låter kött ligga kvar, så att det blir skämt, och kött skall alltid ges i
mycket små bitar som kan plockas bort, om myrorna inte vill äta det.
Att städa i myrstaden
Hur noga man än är kan det ibland hända att myrorna inte trivs i sitt nya hem utan dör. Om det
skulle hända, ge inte upp! Tag isär huset, kasta bort jorden, och skölj alla husdelarna med rent
vatten. Torka väl och gör ett nytt försök.
Var skall man ställa Myrstaden?
Husen bör stå på en skuggig plats och vara lätta att nå. Flytta inte runt husen, för det förstör lätt
tunnlar och grottor som myrorna byggt.
En av fördelarna med husen är att de kan kopplas samman med varandra, så att det blir en riktig stad, där myrorna kan krypa omkring från ett hus till ett annat. Det gör att du kan utföra ännu
mera spännande experiment än med bara ett hus.
4
Förslag till försök
Myrorna lever ett spännande liv och att studera deras aktiviteter är en källa till glädje och nya
kunskaper. För att göra det ännu mer intressant kan du använda ett förstoringsglas, så att du
kan studera dem in i minsta detalj.
Du kommer då att få se, att myrorna på huvudet har något som ser ut som ett par klor. Det är
deras käkar, myrornas viktigaste arbetsredskap. Förutom för arbete använder myrorna sina käkar, som är mycket kraftiga, som vapen, med vilka de biter sina fiender. Myrorna har också
gaddar, liksom getingarna, men åtminstone hos myrorna här i vårt land är denna gadd inte särskilt utvecklad. Myrornas bett kan svida litet ibland, men det är inte giftigt.
Här får du några förslag till experiment som du kan göra. Pröva dem och hitta sedan på egna.
Skriv en dagbok så att du, om du skulle vilja göra om försöket med några andra myror, kan jämföra resultaten.
A. Samla jord och myror från ett naturligt myrbo och placera dem i ett av husen. Fyll sedan de
två andra husen med ett annat slags jord och sätt dit myror från samma naturliga myrbo som
i hus 1. Studera nu noga myrorna och se efter i vilket slags jord de bygger de finaste grottorna.
B. Fyll de tre husen med jord och myror från ett naturligt myrbo men lägg in mat bara i ett av
husen. Du skall se att det huset blir då myrornas livsmedelsbutik (En förutsättning är så klart
att husen är sammanslutna.).
C. Fyll alla tre husen med jord och myror från ett naturligt myrbo. Tag sedan fram de färgade
pappersremsorna och svep den röda om ett av husen och den gröna runt ett annat hus.
Fäst fast remsorna med tape. Det tredje huset täcker du inte alls. Studera nu i vilket hus myrona föredrar att vara. Se sedan efter vad som händer om du sätter en svart remsa på ett av
husen. Är det sant att att myror trivs bättre i ett hus som täckts över? Om det är så, vilken
färg gillar de mest? Skulle de må ännu bättre om remsorna var av ett annat material? Pröva
och lyft bort skydden då och då för att se vad som händer i husen.
D. Fyll ett hus med myror av ett slag och det andra huset med myror av ett annat slag (eller
med myror av samma slag men från ett annat naturligt myrbo). Det tredje huset fyller du med
enbart jord. Titta nu efter vad som händer. Lever myror av olika slag eller från olika naturliga
myrbon i fred med varandra eller utbryter det krig?
E. Fyll ett eller flera hus med jord av olika slag i två lika tjocka lager. Det undre lagret bör vara
enbart sand och det övre jord med myror i. För att göra detta, skall du vända upp och ner på
huset och först hälla i jorden med myrorna och sedan sanden. Tag bort tratten, stäng till med
bottenplattan och vänd försiktigt huset i rätt läge.
Vad tror du myrorna gör nu? Bygger de sina grottor enbart i jorden eller enbart i sanden? Bygger de kanske grottor i sanden och binder samman dem med sina bon i jorden?
Vi är säkra på att dessa experiment kommer att göra dig alltmer nyfiken på myrornas liv. Därför
har vi ställt samman några sidor med en beskrivning av myrornas liv och leverne, om du skulle
vilja veta mer om dina små husdjur.
5
Myrornas liv
Myrornas värld är förunderlig. Dessa varelser - några så små som 1/10 cm och andra nära 4
cm - lever i ett välorganiserat samhälle. I deras samhällen råder ordning och disciplin och de
arbetar tillsammans för att bygga upp och försvara sina bon.
Det finns ett mycket stort antal olika myrarter. Ca 15 000 arter har hittills registrerats. I Sverige
finns det ca 30 arter. Alla slags myror hör till de s k gaddsteklarna, vilket gör att de alla har vissa
gemensamma karakteristika. Tag gärna reda på i en uppslagsbok vilka andra insekter som hör
till gaddsteklarna.
Myror är lika olika då det gäller uppförandet som då det gäller utseendet. Det finns ”stridsmyror”
som äter sitt byte och ”lantbrukande myror” som odlar sin egen föda (svampar). En del myror är
parasiter, som tvingar andra myror att skaffa föda åt dem, andra är jägare som lägger ner byte
inte bara för eget bruk utan för övriga i samhället. Vissa myror angriper termiternas (vita myror)
bon, medan andra bor tillsammans med termiterna i deras bon och försvarar dem mot angripare.
Var och en av dessa typer av myror har utvecklat fysiska särdrag som passar samman med deras levnadssätt. Några har t ex ett tungt och kraftigt pansar och rör sig därför långsamt. Andra
myror, som inte brukar slåss, har nästan inget pansar alls och kan därför förflytta sig med stor
snabbhet.
Som alla insekter har myrorna en kropp som består av tre delar: huvud, mellankropp och bakkropp.
På huvudet har myrorna ett par antenner, vilka är deras främsta känselorgan. Intill dessa sitter
ett par stora sammansatta ögon, som består av ett stort antal små facetter. Drottningen och
hannarna har dessutom tre enkla ögon och deras syn är något bättre än arbetsmyrornas. Käkarna som sticker ut ganska långt ur munnen är myrornas arbetsredskap.
Liksom andra insekter har de tre par ledade ben, som sitter på myrornas mellankropp. Benen är
långa i förhållande till kroppen och mycket starka. Ett särdrag som skiljer myrorna från andra
gaddsteklar är det smala skaft som binder samman mellankroppen med bakkroppen.
Myrornas yttre skal består av ett hårt ämne som har motståndskraft mot kemikalier och vare sig
vatten eller gas kan tränga igenom. Det innehåller svarta, bruna eller gula pigment, vilka bestämmer myrornas färg.
Myrornas samhällsliv
Myrornas sociala liv är fantastiskt väl organiserat. Varje rörelse som en myra utför hänger samman med samhället och är en del av det gemensamma arbetet. Arbetsfördelningen ger ett visst
uppdrag åt varje enskild myra. Drottningen lägger ägg, krigarna håller vakt och arbetsmyrorna
utför allt arbete. Vid närmare studium finner man att denna sociala uppdelning åtlydes till fullo
av samhällets samtliga myror.
Samhällslivet kretsar kring boet och dess närmaste omgivningar. Boet består vanligtvis av ett
stort antal underjordiska tunnlar, grottor och kammare, men somliga myror (stackmyrorna t ex)
drar samman en stack ovan jord och bygger sina tunnlar och grottor i den. Varje bo har ingångar och dessa är lätta att känna igen på de små jordhögar som ligger runt de små hålen.
6
Det är jorden som myrorna gräver ut när de bygger sina gångar. Boen varierar i storlek. En del
är mycket stora och har många ingångar medan andra kan vara ganska små. Boets djup beror
på vad för slags bo det är, vad för slags jord det är och hur många grottor och kamrar som behövs. Kamrarna används som ”vardagsrum”, som barnkammare och som förrådsutrymmen för
födan.
Indelningen i uppgifter är enkel men väl organiserad. Den baseras på de tre slags myror som
finns, drottningar, hannar och arbetsmyror. vilka är könlösa.
Varje bo har en eller ett par drottningar. Drottningarna är mycket större än de andra myrorna
och de har medan de är unga två par genomskinliga vingar. Bara drottningarna kan lägga ägg
och producera ungar. Då parningstiden kommer, lämnar de unga drottningarna boet och flyger
iväg, förföljda av en svärm hannar. Dessa är mindre än drottningarna men har också vingar.
Detta är den s k svärmningen - det enda tillfälle då drottningarna och hannarna flyger med sina
vingar. Under svärmningen befruktas drottningarna. Varje hona parar sig med endast en hanne,
och hannen har då gjort sin plikt i livet och är inte längre till någon nytta för myrsamhället. Han
faller död till marken eller dödas av arbetsmyrorna efter att ha levat bara några få veckor. Sedan
drottningen blivit befruktad börjar hon bygga ett nytt bo.
Olika slags myror väljer olika platser för sina bon, men för det mesta bygger de i jorden eller i
trädstammar. Den befruktade drottningen tar sig ner i jorden eller in i en trädstam, ställer i ordning en enkel kammare åt sig och börjar lägga de första äggen. Ur äggen kommer ett slags
maskar, som kallas larver. Efter ett tag bildas ett hårt skal runt larven, vilket kallas en kokong.
Denna kokong med larven inuti kan inte röra sig och inte heller äta. Den kallas puppa. Under
puppstadiet utvecklas larven inuti kokongen till en vuxen myra, som tar sig ut ur kokongen, så
snart den är stark nog. Hela processen från ägg till vuxen tar ca 3-4 veckor. Nästan alla ägg
som drottningen lägger under sin livstid blir till arbetsmyror. Först sedan hon blivit gammal lägger hon några få ägg, ur vilka det utvecklas drottningar och hannar. Inget bo har någonsin mer
än några få hannar och ett mycket litet antal drottningar.
De första äggen som drottningen lägger tar hon själv hand om. Då hon inte har någon som matar henne, lever hon under den här tiden på vad som finns kvar av hennes vingar och på det fett
som finns lagrat i hennes bakkropp. Men sedan, efter några få veckor, då de första
arbetsmyrorna lämnat sina kokonger befrias drottningen från allt arbete och i fortsättningen ägnar hon sig helt åt att lägga ägg. En drottning lever upp till 15 år.
De nyfödda arbetsmyrorna, mycket mindre än drottningen och vinglösa, utför nu alla sysslor. De
gräver nya tunnlar och grottor, de ser till pupporna och matar larverna, håller rent i boet och försvarar det mot angrepp. De utgör majoriteten av boets invånare - normalt är de flera tusen. De
lever ca 3-4 år, men extra hårt arbete eller svåra livsbetingelser kan förkorta deras liv.
Det finns ett slags arbetsfördelning också bland arbetsmyrorna själva. En del specialiserar sig
på att samla föda, andra tar hand om barnkammaren. Under perioder av brist på föda blir dessa
”barnskötare” ofta ett levande matförråd för de andra arbetsmyrorna, eftersom de på grund av
andra arbetsuppgifter inte har tid att skaffa föda åt sig själva. Detta är möjligt på grund av en
intressant detalj i arbetsmyrornas anatomi. De har två skilda magar. Den ena magen är för den
föda som myran själv tillgodogör sig och den andra är den ”kommunala magen”, i vilken myran
lagrar mat åt andra myror. När en sådan myra återvänder till boet efter sin matanskaffningsexpedition kräks han upp droppar av smält föda från den ”kommunala” magen och matar så sina
hungriga myrkamrater.
7
Några av arbetsmyrorna har en specialuppgift - att passa upp på drottningen. De matar henne
och vakar över de ägg hon lägger. De samlar upp äggen och bär dem till speciella kamrar, där
de kan kläckas i lugn och ro. Dessa myror tar också hand om de unga prinsessorna och matar
och beskyddar dem.
Myrornas uppförande i ett organiserat samhälle bygger på djupt rotade instinkter. Alla invånarna
känner igen varandra och stoppar eller bekämpar myror från främmande bon, även om dessa
myror är av samma myrart. Närhelst en ovälkommen gäst kommer, angrips han och drivs bort
eller dödas av boets arbetsmyror. Några myrarter är mera gästfria och tar villigt emot besökare.
Vanligtvis är sådana gäster små insekter som bor i närheten.
Myrorna i samma bo känner igen varandra på lukten. Deras luktsinne är högt utvecklat,
mycket mera än det mänskliga, och de kan särskilja hundratals olika dofter.
Varje myra har i sin mellankropp ett antal körtlar, som avsöndrar en doftrik vätska genom små
porer över hela kroppen på myran. Doften är gemensam för hela boet, och varje myra som tillhör boet känns igen på den doften. En mänsklig näsa kan vanligtvis inte känna denna doft, men
för myran är den en absolut säker igenkänningskod.
Varje myrart och varje myrbo har sin egen doft - och även i ett och samma bo förändras doften
ibland. Man byter kod. Det händer att en myra som varit borta från boet en längre tid inte tas
emot när han återvänder, för boets doft har förändrats under tiden.
Deras utmärkta luktsinne hjälper dem också att hitta utanför boet. De flesta myrorna lämnar
sina doftspår när de förflyttar sig. På det sättet märker de ut sina områden för födaanskaffning
liksom vägen tillbaka till boet och till ställen där de funnit föda. När två myror möts utanför boet,
rör den ena vid den andra med antennerna. På det sättet talar han om för kamraten att han funnit föda och märkt ut vägen dit. Beröringen med antennerna ger den andra myran ett prov på
den doften, så att han kan gå och hämta mera mat.
Mat som myror äter
Myror äter nästan allting - både växter och andra djur, men de har sina favoriträtter. Vissa myror
föredrar sädeskorn, andra attackerar andra insekter (ibland även myror av en annan art) och
äter dem. Det finns myror som håller sig med ”mjölkkor”. ”Korna” är bladlöss av olika slag, som
suger i sig sav från växterna och smälter den till en söt vätska. Myrorna fångar sådana bladlöss, tar dem med till boet och har dem där, på samma sätt som en lantbrukare håller kor. När
de vill ha mjölken slickar de bladlössen, och dessa avsöndrar då droppar av den söta vätskan
som myrorna vill ha.
Ett annat slag av myror ägnar sig åt att odla små svampar i sina bon. De samlar bitar av löv och
grönsaker och tuggar dem till en mjuk massa som de sprider ut i sina grottor. Denna massa är
en utmärkt grogrund för myrornas svampodlingar.
Vanligtvis lever emellertid myrorna huvudsakligen av sädeskorn, som de samlar in ute på fälten
och bär iväg med till sina bon. Där lagrar de säden i stora förrådskammare, och försäkrar sig så
om att inte behöva svälta om det skulle uppstå perioder av svår torka.
8
Myrans sinnen
Myrans liv och uppträdande bestäms till stor del av deras sinnen. De har i stort sett samma sinnen som vi människor men naturligtvis är organen olika till uppbyggnad och känslighet.
Lukten. Detta tycks vara myrans förnämsta sinne. Luktorganen sitter på antennerna och är
mycket känsliga. Vi har tidigare nämnt att myror kan särskilja ett stort antal dofter. Då vi studerar en myra under någon tid finner vi att den putsar antennerna mycket ofta. Det gör han för
varje litet dammkorn på antennerna reducerar hans förmåga att känna dofter.
Känseln. Beröringskänslan är högt utvecklad. Beröringsorganen i form av fina känselhår finns
över hela kroppen. Särskilt stora tussar av sådant hår sitter på antennerna och ytterst på fötterna.
Hörseln. Såvitt vi vet kan myrorna inte höra, men det verkar som de kan upptäcka vissa vibrationer med hjälp av speciella organ som sitter på olika delar av kroppen. Vetenskapsmännen är
överens om att dessa organ gör att myran kan märka jordskakningar, något som de är mycket
känsliga för, och detta varnar dem, då främlingar närmar sig boet (Hittills har forskarna inte kunnat bevisa att detta gäller alla arter.).
En del myror har organ som frambringar ett gnisslande ljud, som andra myror kan uppfatta,
men det kan inte fångas upp av ett mänskligt öra.
Synen. Myror ser oftast inte så bra. Som andra insekter har de två uppsättningar ögon; ett par
sammansatta ögon och tre enkla ögon, som är ordnade i en triangel i pannan (somliga myror
har inte dessa enkla ögon). Det är inte helt klart, vad dessa enkla ögon har för ändamål. De
tycks användas vid närseende. De sammansatta ögonen, på båda sidor av huvudet, består av
facetter, vilkas antal varierar hos olika myrarter. Det finns myror, vilkas ögon består av 30-40
facetter. De kan använda de här ögonen bara för att på ett ungefär urskilja riktningen, eftersom
de inte ger någon skarp bild av omgivningen. Andra myror har emellertid ögon som består av
tusentals facetter. Dessas myror ser mycket bra, och de förlitar sig på sin syn snarare än på sitt
luktsinne, då de skall hitta från boet och tillbaka igen, och de använder då solens ställning som
orienteringspunkt.
Smaken. Myrans smaksinne är åtminstone lika väl utvecklat som vårt. De kan tydligt skilja mellan sött och surt. Smaksinnet sitter på tungan. Smaksinnet gör att många myror kan välja vissa
födoämnen och rata andra.
Temperaturkänsligheten. Myrorna är mycket känsliga för temperaturväxlingar och kan på
långt avstånd registrera värme och kyla. De tycks inte ha något särskilt organ för temperaturuppfattning, men man ser dem ofta bära sina unga skyddslingar till varma platser eller flytta
bort dem om det blir för varmt. Myrorna känner också graden av fukt i boet och reglerar den till
sin belåtenhet.
När vintern kommer gömmer sig myrorna i sina underjordiska bon, där de inte känner kylan,
och där stannar de tills det blir vår. En del myror går också i ”ide” (tillbringar vintern i ett tillstånd
av dvala).
9
Ibland då en fara hotar kommer myrorna ut för att söka en ny plats att bygga bo på, men det
händer också att de bygger en underjordisk gång till ett nytt bo. Om fara hotar och de måste
söka upp ett nytt bo tar de alltid ägg, larver och puppor med sig.
Sådana unga som kan röra sig följer efter de vuxna myrorna som visar vägen, och sådana som
inte kan röra sig bär arbetsmyrorna med sig. Myrorna behöver inte lära sig hur de skall göra.
Det är medfött och kallas instinkt. Men det verkar som de också utvecklar ett individuellt minne.
Då en myra har funnit ett byte, återvänder han till boet och rapporterar till sina kamrater genom
att använda sina antenner. Det händer också att en myra rent ”handgripligt” drar med sig andra
myror till fyndplatsen.
Metamorfosen - Förvandlingen
Liksom andra insekter (såsom bin, fjärilar eller skalbaggar) genomgår myrorna en förvandlingsprocess, som kallas metamorfos. Ägg lägges, som redan nämnts, enbart av drottningar. Äggen
är pyttesmå med ett tunt genomskinligt skal och de är vanligtvis för små för att kunna ses med
blotta ögat. Äggen utvecklas till små maskar utan ben eller huvud - larver. En myrlarv har en
framdel som är smal och violett och resten av kroppen är tjock och rak. Larverna matas och
skötes om av arbetsmyrorna. Ibland kan maten ses i deras bakdel som en brun fläck. Efter ett
tag förvandlas larven till en puppa. Puppan ser ut som en liten vit orörlig myra. Den vuxna myran bryter sig ut ur puppan när den är färdigutvecklad. En del myror har larver som spinner en
riktig kokong att
förpuppas i.
Tiden för metamorfosen från äggstadiet till färdig myra varierar från art till art och beror också
på årstiden. På sommaren tar metamorfosen ca 3-4 veckor.
Arbetsmyrorna - den stora majoriteten av myrbefolkningen - är inte nödvändigtvis alla av
samma storlek. Men när en myra nått fullvuxen ålder, d v s när den kommer ut ur puppan, växer
den inte mer.
©2003 SICA Läromedel / Smartkids AB Box 133 191 22 Sollentuna
Tel: 08-93 10 10 Fax: 08-724 60 50
www.smartkids.se E-post: [email protected]
10