Salpa fusiformis
Marsiansalp
NE
NA
LC
Manteldjur
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Livskraftig (LC)
Ordning: Thaliacea (salper), Ordning: Salpida, Familj: Salpidae (bandsalper), Släkte: Salpa, Art: Salpa
fusiformis - marsiansalp Cuvier, 1804 Synonymer: Salpa runcinata Chamisso, 1819, Biphora depressa Sars, 1829,
Biphora tricuspidata Sars, 1829, Salpa coerulea Quoy & Gaimard, 1834
Kännetecken
En genomskinlig, jämförelsevis stor art som rör sig ryckigt genom vattnet. Dess muskelband når inte hela vägen
runt kroppen utan är öppna på buksidan. Arten uppträder i två olika former; en oozooid som liknar en låda, och en
gonozooid som är spolformig. Den påträffas regelbundet vid den svenska västkusten.
En genomskinlig och jämförelsevis stor art som vanligen är 4-5 cm lång men kan bli upp till 7-8 cm. Höljet (manteln)
som omger kroppen är genomskinligt men ganska fast och har broskartad konsistens. I manteln finns muskelband
som inte når hela vägen runt kroppen utan är öppna på undersidan (buksidan). Det är lätt att skilja arten från
tunnbandssalp Doliolum nationalis genom storleken, de på undersidan öppna muskelbanden och djurens
rörelsemönster. Medan arterna i familjen Doliolidae stadigt glider fram genom cilierörelser i gälkorgen förflyttar sig
marsiansalp med hjälp av muskelrörelser. Varje gång den drar ihop musklerna pressas vatten ut, vilket innebär att
djuret rör sig ryckigt framåt. Arten uppträder i två klart olika former. Den större oozooiden (den könlösa
generationen) har nio muskelband och ser ut ungefär som en liten låda. Gonozooiden (den könliga generationen) har
en märklig, spolformig kropp med ett spetsigt bihang i främre och ett i bakre delen av kroppen. Den har bara sju
muskelband.
Utbredning och status
Marsiansalp är en kosmopolitisk art som finns i Stilla havet, Indiska oceanen och Atlanten. Den saknas bara i arktiska
och antarktiska vatten. Trots att den har så stor utbredning förs den sällan ända in till Sveriges västkust. Den
förekommer regelbundet längs västkusten av Brittiska öarna och Norge. Ibland kommer den även in i Nordsjön, och
till svenska kusten vid Bohuslän.
Ekologi
Marsiansalp växlar alltid mellan en generation som fortplantar sig sexuellt och en som fortplantar sig asexuellt. Denna
livscykel kan klaras av på ungefär 18 dygn. Arten förekommer i låga tätheter i tropiska och subtropiska vatten, och
den finns också i tempererade hav. Den kan plötsligt uppträda i höga populationstätheter och förökar sig bäst när
temperaturen inte överstiger 17 ºC. Den kan då bli så talrik att dess totala biomassa är mycket större än den samlade
massan av övriga djurplankton, och den kan då göra slut på alla växtplankton i området. I Medelhavet har arten lägst
täthet under augusti/september och högst från mars till maj. Den kan vara allmän i Nordsjön när den förs med
havsströmmar från söder till norra kusten av Storbritannien.
Övrigt
Namngivning: Salpa fusiformis Cuvier, 1804. Annales de la Museé d’Histoire Naturelle de Paris 4: 360-382.
Synonymer: Salpa runcinata Chamisso, 1819; Biphora depressa Sars, 1829; Biphora tricuspidata Sars, 1829; Salpa
coerulea Quoy & Gaimard, 1834.
Etymologi: fusiformis = spolformig; fusus (lat.) = slända, spole; formis (lat.) = -formig.
Uttal: [Sálpa fusifórmis]
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Litteratur
Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Lansettfiskar-broskfiskar. Branchiostomatidae-Chondrichthyes. 2011.
ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Författare
Thomas Stach & Hans G. Hansson 2011 (bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken).
ArtDatabanken - artfaktablad
2
