1
Riktlinjer för laboratoriediagnostik av ANA, anti-ENA och antidsDNA 2013
Inledning
Syftet med nationella riktlinjer är att nomenklatur och kvalitet ska vara jämförbara över hela landet. I
takt med att nya analysmetoder kommer har nomenklaturen för ANA och anti-ENA blivit alltmer
flytande. Det är av stor vikt att vi är överens om vad som avses med begreppet ANA eftersom det har
betydelse för att säkrare kunna sätta korrekt diagnos, såsom t.ex. SLE. ANA-bestämning
rekommenderas framförallt vid misstanke om SLE, systemisk skleros, dermato-/polymyosit, Sjögrens
syndrom, ’mixed connective tissue disease’, Juvenil Idiopatisk Artrit (JIA) och autoimmun
leversjukdom.
Dessa riktlinjer är en revidering av tidigare version från 2007-05-10 från referensgruppen i klinisk
immunologi. Riktlinjerna har utarbetats av en ANA-referensgrupp på uppdrag av svensk klinisk
immunologisk förening. Denna referensgrupp har utgjorts av den svenska EASI-gruppen (European
Antibody Standardisation Initiative).
Rekommendationer för svenska kliniskt immunologiska laboratorier
1. Laboratorier som utför analys av antinukleära antikroppar (ANA) skall erbjuda screening med
immunmorfologisk teknik, vanligen immunfluorescens- (IF-) mikroskopi med HEp-2-celler
som antigenkälla och antigen-specifika analyser av antikroppar mot ”extraherbara nukleära
antigener” (ENA) resp. dubbelsträngat (ds) DNA.
2. IF-ANA med HEp-2 eller HEp-2000 celler som antigenkälla är standardmetod för ANAanalys. IF-ANA ingår i klassifikationskriterierna för SLE, oligoartikulär JIA och autoimmun
leversjukdom. Om annan metod används får analysnamnet inte vara enbart ”ANA”.
3. Vid ANA-screening bör IF-ANA, analys av anti-ENA och anti-dsDNA ingå. Om endast IF-ANA
eller enbart antigenspecifika ANA-tester utförs skall kommentar åtfölja analyssvaret.
Kommentaren vid isolerad IF-ANA skall ge information om att anti- ENA-specificiteter såsom
SS-A(Ro60 och Ro52) och Jo-1 kan missas. Om enbart antigen-specifika ANA-tester utförs
på begäran om ANA-screening, ska man informera om att metoden inte omfattar alla
subtyper av ANA som kan upptäckas med IF-mikroskopi.
4. Laboratoriemetod bör anges för analys av ANA, anti-ENA och anti-dsDNA.
2
5. Vid analys av ANA och anti-dsDNA med IF-mikroskopi skall detektionsantikroppen vara IgG
(gammakedje)-specifik.
6. Vid positiv IF-ANA ska färgningsmönster, d.v.s. homogent, kornigt, centromer, nukleolärt,
kärnmembran, ”multiple nuclear dots” och cellcykelberoende (främst ”proliferating cell nuclear
antigen”, PCNA) IF-mönster alltid anges. Övriga mönster har tveksam klinisk betydelse. Vid
cytoplasmatisk färgning som ger misstanke om autoimmun leversjukdom bör detta svaras ut
som ett bifynd.
7. ANA och anti-ENA bör besvaras semikvantitativt som t.ex. ”ej påvisbart”, ”påvisbart” resp.
”starkt påvisbart”, som en titer eller enhet. Då serumkoncentrationen av IF-ANA och anti-ENA
inte är användbar som mått på sjukdomsaktivitet, finns ingen anledning till uppföljning av
dessa under ett sjukdomsförlopp.
8. Anti-dsDNA skall kvantifieras eftersom serumnivån av dessa antikroppar kan spegla
sjukdomsaktivitet vid SLE
9. Analys av anti-dsDNA med ELISA eller annan metod bör konfirmeras med Crithidia luciliae
immunofluorescens-test (CLIFT), som har betydligt högre diagnostisk specificitet för SLE.
Kvantifiering kan däremot med fördel ske med annan metod. I de fall där anti-dsDNA är
positiv med annan metod, men ej kan verifieras med CLIFT skall kommentar alltid lämnas, t
ex ”fynd med osäker diagnostisk signifikans”, .
10. Cut-off nivå för IF- ANA bestäms av varje enskilt laboratorium och skall motsvara >95e
percentilen av ett blodgivarmaterial. Lämpligen undersöks sera från 100 kvinnor och 50-100
män med separat redovisning av resultaten för könen. ANA förekommer oftare hos kvinnor
än hos män, men av praktiska skäl kan det vara svårt att ha åtskilda gränser.
11. Cut-off för CLIFT sätts vid 99e percentilen i ett blodgivarmaterial.
12. Cut-off nivåerna för anti-ENA bör motsvara 98-99 % specificitet med ett blodgivarmaterial
som referens
13. De antigen-specificiteter som främst bör ingå vid analys av anti-ENA är SS-A (Ro60 och
Ro52), SS-B, RNP, Sm, Jo-1 och Scl-70.
14. Analysresultat för varje enskild anti-ENA-specificitet skall rapporteras separat. Om alla är
negativa kan analysen svaras ut som t.ex. ”anti-ENA/alt.Antigen-specifika ANA-tester
negativa”, men i så fall ska det framgå vilka antigener som ingår.
Referens
Damoiseaux JG, Tervaert JW. From ANA to ENA: how to proceed? Autoimmun Rev. 2006
Jan;5(1):10-7.
Dahle C, Skogh T, Åberg AK, Olcén P. Methods of choice for diagnostic antinuclear antibody (ANA)
screening: benefit of adding antigen-specific assays to immunofluorescence microscopy. J Autoimm
2004;22(3):241-8
3
Eriksson C, Kokkonen H, Johansson M, Hallmans G, Wadell G, Rantapää-Dahlqvist S.
Autoantibodies predate the onset of systemic lupus erythematosus in northern W
Sweden. Arthritis Res Ther 2011;13(1):R10
Eriksson C, Engstrand S, Sundqvist KG, Rantapää-Dahlqvist S. Autoantibody formation in patients
with rheumatoid arthritis treated with anti-TNF alpha. Ann Rheum Dis 2005;64(3):403-07
Fritzler MJ, Wiik A, Fritzler ML, Barr SG. The use and abuse of commercial kits used to detect
autoantibodies. Arthritis Res Ther 2003;5(4):1992-201
Kavanaugh AF, Solomon DH. Guidelines for immunologic laboratory testing in the rheumatic
diseases: anti-DNA antibody tests. Arthritis Rheum. 2002 Oct 15;47(5):546-55.
Meroni PL, Schur PH. ANA screening: an old test with new recommendations. Ann Rheum Dis
2010;69(8):1420-2
Nilsson BO, Skogh T, Ernerudh J, Johansson B, Löfgren S, Wikby A, Dahle C. Antinuclear antibodies
in the oldest-old women and men. J Autoimmun 2006; 27(4):281-8
Pourmand N, Blomberg S, Wallgren AC, Rönnblom L, Karlsson-Parra A, Pettersson I, WahrenHerlenius M. Ro 52kD autoantibodies are detected in a subset of ANA-netgative sera. Scand J
Rheumatol 2000;29(2):116-23
Shoenfeld Y, Cervera R, Haass M, Kallenberg C, Khamashta M, Meroni P, et al. EASI - The
European Autoimmunity Standardisation Initiative: a new initiative that can contribute to agreed
diagnostic models of diagnosing autoimmune disorders throughout Europe. Ann N Y Acad Sci. 2007
Aug;1109:138-44.
Sjöwall C, Sturm M, Dahle C, Bengtsson AA, Jönsen A, Sturfelt G, Skogh T. Abnormal antinuclear
antibody titers are less common than generally assumed in established cases of systemic lupus
erythematosus. J Rheumatol 2008;35(10):1994-2000
Tan EM, Feltkamp TE, Smolen JS, Butcher B, Dawkins R, Fritzler MJ, et al. Range of antinuclear
antibodies in "healthy" individuals. Arthritis Rheum. 1997 Sep;40(9):1601-11.
Vrethem M, Skogh T, Berlin G, Ernerudh J. Autoantibodies vs clinical symptoms in blood donors. J
Rheumatol 1992;19(12):1919-21
